Missbruk av visstidsanställning
Interpellation 2013/14:501 av Eva-Lena Jansson (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Överlämnad
- 2014-05-27
- Inlämnad
- 2014-05-27
- Anmäld
- 2014-05-28
- Sista svarsdatum
- 2014-06-12
- Besvarad
- 2014-06-26
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)
År 2007 infördes nya regler av regeringen som har gjort det enklare för arbetsgivare att visstidsanställa men som också har gjort det möjligt att låta individer rulla runt på olika visstidsanställningar under obegränsat lång tid, något som leder till otrygga anställningar för den enskilde vilket påtalats av flera fackförbund. EU:s direktiv om visstidsarbete kräver att varje medlemsland har ett effektivt skydd mot missbruk av upprepade tidsbegränsade anställningar, något som fått till följd att TCO anmält Sverige till EU-kommissionen.
Kommissionen har efter utredning kommit fram till att den delar TCO:s syn och driver ett överträdelseförfarande mot Sverige. I februari 2013 utfärdade kommissionen ett motiverat yttrande där man ger den svenska regeringen två månader på sig att till kommissionen anmäla de åtgärder som vidtagits för att fullständigt genomföra direktivet. I en lång inlaga till EU-kommissionen skrev regeringen att man genomfört EU:s visstidsdirektiv på ett korrekt sätt.
Den 11 april i år debatterades frågan om regelverket för visstidsanställningar i riksdagen och då framhöll arbetsmarknadsministern att de svenska reglerna, om visstidsanställningar, är förenliga med visstidsdirektivets bestämmelser.
Den 22 april överlämnades ett kompletterande motiverat yttrande om visstidsarbete till regeringen från EU-kommissionen där man återigen kritiserar det svenska regelverket som gör det möjligt att missbruka visstidsanställning.
Min fråga är följande:
Avser arbetsmarknadsministern att vidta skyndsamma åtgärder för att ändra regelverket för visstidsanställningar med anledning av EU-kommissionens kompletterande motiverade yttrande?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2013/14:501
Webb-tv: Missbruk av visstidsanställning
Dokument från debatten
- Riksdagens snabbprotokoll 2013/14:132 Torsdagen den 26 juniProtokoll 2013/14:132 Svar på interpellation 2013/14:501 om missbruk av visstidsanställning
Protokoll från debatten
Anf. 139 Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)
Herr talman! Eva-Lena Jansson har frågat mig om jag avser att vidta skyndsamma åtgärder för att ändra regelverket för visstidsanställningar med anledning av EU-kommissionens kompletterande motiverade yttrande.
Sverige tog emot yttrandet den 22 april 2014. Regeringen har en god kommunikation med kommissionen. Jag kan konstatera att en del av den kritik som kommissionen tidigare framfört inte längre kvarstår. Det är naturligtvis positivt. I de delar där kommissionen fortfarande har synpunkter på det svenska systemet svarade Sverige kommissionen den 19 juni 2014.
Regeringen anser att Sveriges regler lever upp till EU:s krav. Utgångspunkten i svaret på yttrandet är därför att anställningsskyddslagen erbjuder ett verkligt skydd mot missbruk av på varandra följande visstidsanställningar. Detta skydd svarar väl mot visstidsdirektivets krav.
Samtidigt vill regeringen, inte minst mot bakgrund av den debatt som förs i frågan, skapa sig en bättre bild av hur det förhåller sig med förekomsten av längre perioder av på varandra följande tidsbegränsade anställningar hos en och samma arbetsgivare i Sverige. Regeringskansliet har därför genom Arbetsmarknadsdepartementet uppdragit åt SCB att förbereda genomförandet av en statistisk undersökning kring detta. Utan en bättre bild av läget är det inte lämpligt att överväga eventuella åtgärder.
Anf. 140 Eva-Lena Jansson (S)
Herr talman! Jag ska faktiskt börja med att inte bara tacka ministern för svaret utan också tacka kammarkansliet för deras behjälplighet. Det gäller även talmannen. När det handlar om interpellationer har det inte alltid varit så enkelt att få svar från ministrarna, och framför allt inte i tid. Vi ska dock inte uppehålla oss vid det, utan jag tackar kammarkansliets personal som har gjort sitt bästa för att åstadkomma en bra arbetssituation också för oss ledamöter.
Jag vill även få fört till protokollet ett tack till dem som skriver ned vad vi säger, trots att vi är lite sluddriga ibland. Tack, alltså, till stenograferna!
När det gäller svaret från arbetsmarknadsministern har jag visserligen fått ett sådant, men jag kan inte säga att jag är nöjd. Vi har debatterat tidigare, jag och arbetsmarknadsministern, för det här är ett ganska långdraget ärende. Det har gått lång tid sedan TCO valde att vända sig till EU för att konstatera att vår lagstiftning inte är till fyllest. Det inleddes 2010, och sedan dess har TCO försökt få regeringen att diskutera frågan med arbetsmarknadens parter.
Oavsett om arbetsmarknadsministern har hetat Sven-Otto Littorin, Hillevi Engström eller Elisabeth Svantesson har man vägrat. Vi kan fundera på varför man som arbetsmarknadsminister inte vill diskutera med parterna i den här frågan.
TCO har gjort en undersökning där 44 procent av de tidsbegränsade anställda svarade, vilket motsvarar ungefär 250 000 personer. Hotell- och Restaurangfacket konstaterar att 46 procent av deras medlemmar är tillsvidareanställda. Kommunal konstaterar att mer än 150 000 av deras medlemmar har visstidsanställning. Av dem finns 25 procent hos kommunala arbetsgivare, och 30 procent finns hos privata företag inom verksamheten.
Regeringen har svarat på EU-kommissionens motiverade yttrande, men regeringen väljer att inte vidta några åtgärder. Det är märkligt. Regeringens svar innehåller inte heller några nya argument, utan man vidhåller att svensk rätt uppfyller EU-rättens krav. Sedan pratar man om en massa andra saker, men man håller sig inte till den viktigaste frågan.
Det avgörande är nämligen om man klarar av att leva upp till kraven om ramavtalen för visstidsarbete, alltså om det är möjligt för en arbetsgivare med kontinuerligt behov av arbetskraft att ha samma person anställd i tidsbegränsade anställningar år ut och år in - och det är det i Sverige. Det är därför vi har den här debatten, och det är därför TCO har stämt regeringen.
Vi får alltså verkligen hoppas att det första den nya EU-kommissionen gör när den kommer på plats är att ta itu med det här, för det verkar inte som att regeringen tänker göra någonting. Man försöker i stället förhala frågan.
Om man hade varit intresserad av att göra någonting hade man nämligen kunnat göra någonting redan 2010. Man hade kunnat titta på statistiken då. Såväl Sven-Otto Littorin och Hillevi Engström som nu Elisabeth Svantesson har haft all möjlighet i världen att göra det; det fanns en brevväxling mellan kommissionen och regeringen redan i december. Jag förstår dock att man hellre vill se någon annan klara av det här, så vi får väl hoppas att det blir en ny regering till hösten som kan fixa det.
Min fråga är dock: Har inte arbetsmarknadsministern sett att det finns en massa visstidsanställda som utnyttjas på arbetsmarknaden i dag? Har hon helt missat den frågan, herr talman? Det vore märkligt eftersom hela arbetsmarknaden ser det och eftersom vi nyligen har haft en konflikt på trafiksidan som just hänger ihop med att arbetsgivaren vill överutnyttja visstidsanställning i Sverige.
Anf. 141 Hillevi Larsson (S)
Herr talman! Det är ett stort problem på arbetsmarknaden i dag att vi inte har bara hög arbetslöshet utan även otrygga anställningar. Man kan se att vem som helst riskerar att bli drabbad men att det är ännu högre risk för unga och för kvinnor, och har man utländsk bakgrund är det en riskfaktor. Är man då till exempel både ung och kvinna är det ofta ännu tuffare; där är det en högre andel som har visstidsanställningar.
Det är klart att en tillfällig visstidsanställning kanske inte är så farlig. Det kan till och med vara en fot in på arbetsplatsen i vissa fall, till exempel om någon blir sjuk eller får barn och man går in på ett föräldraledighetsvikariat. Problemet är när visstiden aldrig tar slut utan bara fortsätter, alltså när arbetsgivaren utnyttjar systemet för att kunna varva olika typer av visstidsanställningar så att man aldrig blir fast anställd.
Det finns något som kallas allmän visstid, och där måste arbetsgivaren inte ens ange skälet till att man behöver ta in någon på visstidsanställning. Det här utnyttjas. Det går att varva mellan allmän visstid och vikariat fram och tillbaka i all oändlighet. Det ger ingen trygghet för den enskilde, och det kan vara svårt att få lån. Det kan vara svårt att planera sin ekonomi och planera sitt liv.
Undersökningar visar också att de som har visstidsanställningar upplever mer stress, speciellt de med långvarig visstidsanställning. Man känner oro och stress och vet inte vad som kommer att hända framöver. Man vet inte om man kommer att ha något jobb över huvud taget.
TCO har undersökt hur många som är drabbade, och det är väldigt många. Det här är någonting som regeringen också har tittat på, men man har ändå inte kommit fram till något. Man har kommit fram till att det inte är ett stort problem, vilket är ofattbart. I vissa åldersgrupper har ju var och varannan visstidsanställning, till exempel bland unga kvinnor. Det är bara att se sig omkring för att se problemet och att man borde göra något åt det.
Om inte detta räcker borde man ta till sig kritiken från EU. Det har varit upprepad kritik under många år. Vi har haft den ena ministern efter den andra som inte har gjort någonting åt problemet. Nu säger regeringen att man har uppfyllt kommissionens krav. Ändå återkommer EU-kommissionen. Risken är att Sverige snart kommer att stå inför EU-domstolen för att ha brutit mot reglerna. Det är pinsamt för Sverige, men det innebär också att vi kan riskera att få betala böter. De pengarna borde kunna användas på ett bättre sätt som att förebygga det här. Därför kan man undra varför regeringen inte gör någonting.
Speciellt i de fall där visstidsanställning pågår i all oändlighet hos samma arbetsgivare kan man ifrågasätta: Om en person behövs år efter år, varför då inte anställa personen? Det känns lite som att arbetsgivarna utnyttjar systemet. Skälet för att inte göra något skulle i så fall vara att det är tillfälliga arbetstoppar eller att det är ett tillfälligt behov därför att någon är sjuk, föräldraledig eller borta av något annat skäl. Men när det sätts i system är man rädd att det inte är tillfälligt, utan att det är ett sätt att slippa anställa att ha människor på osäkra anställningar.
Det har också visat sig att många är rädda för att klaga på dålig arbetsmiljö eller missförhållanden när man har en visstidsanställning, för man är rädd för att man får gå. Och det är väldigt svårt att få folk att bli skyddsombud när de är visstidsanställda.
Även för arbetsmarknadens egen skull, för att det ska fungera, borde fler ha fast anställning.
Anf. 142 Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)
Herr talman! Jag tackar Eva-Lena Jansson för interpellationen.
Visstidsanställningarna är, som också nämnts innan, ett viktigt komplement och en väg in på arbetsmarknaden för många, särskilt unga. Men oavsett anställningsform är det självklart att ingen ska utnyttjas på svensk arbetsmarknad utan omfattas av sjysta villkor. Det är vår utgångspunkt.
Vad den här diskussionen handlar om är dock lagstiftningen, om lagen ska ändras eller inte. Regeringen anser i grunden att de regler vi har lever upp till EU:s krav. Kommissionen har också släppt en del av sin kritik under den här processen, vilket är positivt. Det visar att vi har en konstruktiv dialog där kommissionen också tar intryck av våra argument.
För alla tidsbegränsade anställningar i LAS finns det antingen tidsgränser eller krav på att vissa objektiva förutsättningar ska vara uppfyllda. Den allmänna visstidsanställningen övergår till exempel till en tillsvidareanställning efter sammanlagt två års anställning inom en period på fem år. En säsongsanställning är kopplad till årstidernas växling. Utöver det har vi företrädesrätt och en skyldighet att överlägga med facket och den anställde när anställningen upphör. Sammantaget anser vi att det här regelverket ger det skydd mot missbruk som visstidsdirektivet kräver.
Sverige har tagit kommissionens kritik på allvar och tidigare också gått med på att förtydliga lagen, även om vi i grunden tycker att den uppfyller visstidsdirektivet. Vi har lagt fram två olika förslag, men det har absolut inte funnits tillräckligt brett stöd för dem. Parterna verkar som sagt ha väldigt skilda uppfattningar om huruvida det nu föreligger ett missbruk av visstidsanställningar eller inte.
När det då påstås saker i debatten tycker jag att det är viktigt att fakta reds ut. Jag vill helt enkelt veta hur saker och ting förhåller sig. Skulle ny information framkomma efter den kartläggning som vi vill att SCB går till djupet med och gör ska vi självklart på nytt titta på detta.
Vi är beredda att ta ansvar för den svenska arbetsmarknaden genom att först se om något behöver åtgärdas innan vi vidtar åtgärder i lagstiftning som kan försvåra för unga och för andra med svårighet att finna en plats på arbetsmarknaden.
Anf. 143 Eva-Lena Jansson (S)
Herr talman! På Arbetsmarknadsdepartementet konstaterade man själva 2012 att svensk rätt behövde ändras för att uppfylla EU-rättens krav, så man kan ju fundera på om inte Elisabeth Svantesson har någon dialog med dem på departementet.
Det är inga nya argument som ministern kommer med; dem kom man med redan i december. Och EU-kommissionen har ju underkänt argumenten en gång tidigare.
Det som händer är att man fortfarande kan göra den här typen av kombinationer så att man kan ha visstidsanställda år ut och år in. Människor får gå från säsongsanställning till timanställning till vikariatsanställning och däremellan visstidsanställning.
Det vi socialdemokrater har sagt är att visstidsanställning är ett komplement. Men när det används systematiskt på det här sättet, när vi ser att det kan missutnyttjas, kan man fråga sig: Är problemet om det är 500, 5 000, 50 000 eller 500 000 som utnyttjas, eller är problemet att lagstiftningen är fel?
Jag tycker att lagstiftningen är fel och att människor utnyttjas, och då borde man göra något åt det. Vad är det som gör att varken den nuvarande arbetsmarknadsministern eller de två tidigare sedan 2006 vill tala med arbetsmarknadens parter om den här frågan? Vad är det som gör att man inte vänder sig till TCO och försöker lösa detta?
Om man till exempel inför en övre tidsgräns på tre år under en femårsperiod, som TCO föreslagit, kommer man ju till rätta med problemet. Det hotar inte jobben och förhindrar inte legitim användning av tidsbegränsad anställning. Däremot får man bukt med missbruket. Varför är ministern så rädd för det?
Det som händer med människor som har otrygga anställningar är att man sänker sina krav på arbetsmiljön. Man törs inte säga ifrån och är rädda att ifrågasätta om man har rätt lön. Det är också en genusfråga.
Visstidare har allt oftare deltid, och framför allt är en majoritet av dem som har visstidsanställningar kvinnor, så det är både en jämställdhets- och en jämlikhetsfråga. Men framför allt handlar det om makten på arbetsmarknaden, och när makten blir så ojämn att den överlämnas enbart till arbetsgivaren får vi ett problem på arbetsmarknaden. Vi får en sjuk arbetsmarknad där arbetsgivaren har all makt i världen och den enskilde får sitta med mobilen i hand och vänta på att kanske få ett sms för att kunna få en anställning. Man vet att man aldrig kan bestämma när man ska ha semester och när man ska vara ledig, därför att man hela tiden får räkna med att man kanske får jobba nästa vecka.
Människor vill ha ett arbete men en trygg anställning. Har man jobbat i flera år på en arbetsplats och har ett jobb som är ett ordinarie arbete där ska man inte ha visstidsanställning. Jag förstår inte varför vill låta arbetsgivarna utnyttja den här möjligheten.
Jag tycker att regeringen och arbetsmarknadsministern är svaret skyldiga: Vad är det som gör att ni vill ge den här makten till arbetsgivarna och tillåta att de fortsätter att utnyttja människor på svensk arbetsmarknad på det här sättet? På vems uppdrag gör ni det? Ni har ju hållit emot så länge och pratar inte med arbetsmarknadens parter. Varför vill ni inte göra det? Det borde regeringen kunna svara på, herr talman.
Anf. 144 Hillevi Larsson (S)
Herr talman! Problemet uppstod egentligen på allvar 2007, för det var då regeringen ändrade reglerna för visstidsanställningar. Det underlättade för arbetsgivarna.
Problemet är inte bara allmän visstid och att man inte motiverar varför man behöver visstidsanställda, utan problemet är staplandet av olika typer av visstidsanställningar som gör att de kan pågå i all oändlighet.
TCO gjorde en beräkning som visade att 65 000 personer i Sverige hade haft visstidsanställning hos samma arbetsgivare i fem år eller längre. Även om man misstror siffran handlar det inte bara om hur många det är - det är svårt att komma ifrån att det uppenbarligen är rätt många - utan det handlar också om möjligheten att utnyttja det här.
Grundfrågan är om det enligt regelverket är möjligt att stapla visstidsanställningar på varandra i all oändlighet, och det är uppenbarligen möjligt. Det är också det som har satts i system och det som EU-kommissionen har reagerat mot. Enligt EU:s regelverk ska man inte kunna utnyttja möjligheten till visstidsanställning hur länge som helst. Det handlar om den enskildes trygghet på arbetsmarknaden.
Om vi tittar i backspegeln ser vi att problemet uppstod när regeringen ändrade reglerna 2007. Då borde det vara rimligt att göra en förändring. Det har gått lång tid sedan 2007. EU-kommissionen har kritiserat Sverige i många år, och nu börjar den tappa tålamodet. Risken är att vi kommer att ställas inför EU-domstolen i denna fråga.
Om regeringen ser problemet, för jag hoppas att man inte sopar det under mattan, varför gör man ingenting? Det är bara att ändra regelverket. Då slipper vi dessutom att ställas inför EU-domstolen.
Anf. 145 Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)
Herr talman! Sedan 2006 har fler än en kvarts miljon människor fått ett jobb att gå till. Jag har sagt många gånger i talarstolen och vill även avsluta denna debatt med att det inte är en slump, utan det handlar om en målmedveten politik med reformer som leder till fler jobb. Vårt mål är att ytterligare 350 000 ska få ett jobb att gå till med allt vad det innebär av gemenskap, egen försörjning och trygghet.
Fast jobb ska vara grunden på svensk arbetsmarknad och är också det. Om det tror jag att Eva-Lena Jansson är helt överens. Det naturliga är ett fast jobb, och så ser det också ut i de allra flesta fallen.
Av alla anställda på svensk arbetsmarknad hade förra året ungefär 80 procent en tillsvidareanställning, det vill säga en fast anställning, och det har legat på samma nivå under de senaste 25 åren. Andelen tidsbegränsade anställningar har också varit ungefär densamma som under Socialdemokraternas tid. Det varierar dock mellan olika branscher.
En siffra som jag tycker är viktig att lyfta fram i sammanhanget kommer från Eurostat. Den visar att Sverige är ett av de länder i Europa som har allra störst flöde från tillfälliga anställningar till fasta jobb.
Enligt kvartalsstatistiken är det ungefär 100 000 personer i Sverige som går från arbetslöshet till arbete varje kvartal. Av dem går ungefär 20 000 till fast anställning medan lejonparten, hela 80 000, får en visstidsanställning. Dessutom går varje kvartal 70 000 personer från en visstidsanställning till fast jobb.
Detta är viktigt, för det bekräftar att visstidsanställningar är en viktig bro in på arbetsmarknaden och ofta leder till fast jobb.
Fast jobb är grunden, och visstidsanställningar är ett viktigt komplement som inte ska missbrukas.
Den stora frågan är om lagstiftningen ska ändras. Jag menar, och har sagt många gånger i kammaren, att vi behöver ta reda på mer om hur det förhåller dig.
Jag tycker att det är oroande att vissa förbund avtalar bort det som gäller i dag. Inom Unionen har det tecknats avtal som ger möjlighet att stapla visstidsanställningar i upp till tio år. Unionen är som ni vet en del av TCO. Detta kan vara problematiskt, för parterna har en viktig makt över arbetsmarknadens avtal.
Anf. 146 Eva-Lena Jansson (S)
Herr talman! Under åtta år har jag haft ganska många interpellationsdebatter, och det är märkligt att det är så svårt att få svar från ministrarna. De har längre tid än jag i talarstolen, så de borde väl åtminstone någon gång kunna svara på frågorna.
Ser inte arbetsmarknadsministern att människor utnyttjas? Varför vill inte arbetsmarknadsministern samtala med parterna?
Nu börjar arbetsmarknadsministern kommentera avtal. Jag tog ett avtal som exempel där man hade en lång konflikt för att komma till rätta med att arbetsgivarna skulle kunna utnyttja lagstiftningen och ha en stor del av den ordinarie personalen som visstidsanställda.
Det som Unionen har gjort är att teckna ett avtal. När man tecknar ett avtal får man något för det. Men man får mindre om man tecknar ett avtal, om lagen är dispositiv, om lagen är dålig. Därför är det viktigt att lagen är bra.
Det EU-kommissionen konstaterar är att svensk lagstiftning bryter mot EU-rätten. Det måste Elisabeth Svantesson förhålla sig till oavsett om SCB har tagit fram statistik eller inte. Att Sverige bryter mot EU-rätten borde bekymra ministern.
Men det bekymrar inte ministern. Hon har bara varit minister i tio månader, och denna fråga har dragits i långbänk.
Jag möter människor som har otrygga anställningar och inte törs ta debatten på arbetsplatsen. De är oroade eftersom de inte vet om de får fortsätta jobba, för arbetsgivaren har rätt att utnyttja det. Att ha en vikariatsanställning eller en visstidsanställning en kort tid är okej, men det ska inte vara visstid på livstid, som det nu riskerar att bli.
Anf. 147 Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)
Herr talman! Tack för debatten, Eva-Lena Jansson! Jag har varit arbetsmarknadsminister i tio månader och kan konstatera att det är sällan Socialdemokraterna tycker att vi svarar på frågan. Men det handlar nog mer om att vi ger svar som ni inte är så nöjda med. Vi har ju vissa skiljelinjer i svensk politik, och det är bra.
Min utgångspunkt är och kommer även framöver att vara att jobben ska bli fler och komma fler till del. Vi ska ha sjysta villkor på svensk arbetsmarknad. Just i detta fall ser regeringen att Sverige lever upp till visstidsdirektivet, och därför har vi en konstruktiv dialog med kommissionen.
Jag vill tacka för denna interpellationsdebatt och även tacka Riksdagsförvaltningen för detta riksmöte. Jag önskar er alla en trevlig sommar.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.