Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

MEP-utbildningen på Dramatiska institutet

Interpellation 2004/05:477 av Dinamarca, Rossana (v)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2005-03-17
Inlämnad
2005-03-17
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2005-03-23
Sista svarsdatum
2005-04-11
Besvarad
2005-04-12

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 17 mars

Interpellation 2004/05:477

 av Rossana Dinamarca (v) till utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky om MEP-utbildningen på Dramatiska institutet

En pojke eller flicka som får en uppgift att exempelvis göra en kort film om ett geografiskt område eller en samhällelig företeelse kommer att lära sig mängder av saker under arbetets gång, såväl rent faktamässigt inom området som om teknikens möjligheter och om hur man kan få ett budskap att gå fram. Hon eller han kommer att lära sig hur och var man hittar fakta och också hur man kan forma det man hittar, ge det olika vinklingar, hur man kan påverka med film. Här ingår också hur ljud och musik kan användas, vilken musik som understryker vilket budskap, och hur korta texter kan formuleras och klippas in. Den kunskap man "upplever" på detta vis med hjälp av ett medieverktyg och de estetiska lärprocesserna kommer med största sannolikhet att fastna på ett alldeles speciellt sätt. I ett grupparbete på ett sådant tema kan de olika elevernas erfarenheter och begåvningar komma till nytta. För en nyligen invandrad elev finns det möjligheter att visa upp sina färdigheter i sådant som hon eller han annars inte ges tillfälle att visa, en annars "lågpresterande" pojke kan ge prov på kunskaper som ingen lärare kände till och en "duktig" flicka kan samtidigt få vara duktig och utvecklas vidare.

Detta är den form av pedagogik som programmet Media-Estetik-Pedagogik (MEP) på Dramatiska institutet (DI) lär ut. MEP-utbildningen fungerar i fyra led: DI utbildar lärarutbildare åt lärarhögskolorna, som utbildar lärare som i sin tur för dessa kunskaper vidare. Det innebär att en sådan DI-utbildning, eller en sådan utbildning var den än skulle ges, i sista ledet kommer många tusen elever till godo.

I en fråga till utbildningsministern den 18 november 2004 undrade jag vad ministern var beredd att göra för att tillgodose behovet av mediepedagogisk utbildning av lärare sedan DI beslutat sig för att lägga ned sin så kallade MEP-utbildning.

Ministern svarade att det är DI som prioriterar sina resurser.

Givetvis prioriterar DI sina resurser @ inom de ramar som staten ger i och med budgeten men också i och med regleringsbrevet där uppdraget formuleras. Frågan var också formulerad så att det inte nödvändigtvis måste vara genom DI som står för utbildningen. Men givetvis är det ekonomiskt fördelaktigt att ta till vara den kompetens som redan byggts upp inom ramen för DI och i det nätverk som utbildningen ingår i.

En annan utbildning som lagts ned på DI (2004) är den som handlar om interaktiva medier och som inneburit ett samarbete mellan KTH och DI. Här var den bärande idén att pedagoger, tekniker och konstnärer utbildades tillsammans för att utveckla nya konstnärliga, pedagogiska och tekniska tillämpningar. Denna utbildning understöddes och fick ett särskilt anslag under förra utbildningsministerns tid. När det gäller MEP läggs den ned efter sommaren. Sverige vill ligga i framkant vad gäller IT. Enligt intentionerna med det nya departementet ska utbildning och kultur samverka bättre än hittills. Att då samtidigt lägga ned dessa båda utbildningar känns minst sagt kontraproduktivt.

Det finns en risk med att tala om mediekunskap som kunskap om medierna. Det handlar i dag om något mycket större, om hur man bygger kunskap i dagens värld med hjälp av medierna och de estetiska lärprocesserna. Om vi åter är på väg mot en rent teknisk tolkning av behovet av IT i skola och lärande, då är det givetvis en tillbakagång.

I regeringens IT-politiska strategigrupps delrapport från juni 2004 står att läsa:

"Informationssamhällets kunskapsbehov och arbetsmetoder påverkar i hög grad skolan och lärandet i alla stadier av livet. IT som pedagogiskt verktyg är därför centralt i utvecklingen av innovativa läraprocesser. En effektiv användning av IT i skolors informationshantering och organisationsutveckling bidrar också till att skolan som arbetplats och läromiljö utvecklas i positiv riktning. Stora satsningar har under den senaste tioårsperioden genomförts för att stimulera IT-användningen inom utbildningsväsendet. Det är nu viktigt att både stimulera fortsatt utveckling och att ta till vara hittills vunna erfarenheter. I arbetet med IT och lärande ska lärandet vara i fokus, inte tekniken eller verktyget."

Den arbetsgrupp för IT i skola och lärande som tillsatts har bland annat diskuterat "möjligheter till effektivare inlärning med hjälp av visualisering, simulering och reflektering".

Bra så. Bara inte den faktiska utvecklingen går i rakt motsatt riktning. IT-kompetens är helt enkelt något annat än teknik. Troligen behövs här ett kunskapscentrum, ett ställe där man kan samla alla de erfarenheter som redan gjorts på olika håll, leda utvecklingen och sprida kunskapen till nya lärargrupper. Här behövs även resurser för forskning.

I en skrivelse till ministern den 2 december 2004 har pedagogerna och forskarna Helena Danielsson och Karin Stigbrand diskuterat utvecklingen, dragit slutsatser och lagt fram förslag till lösning.

Utredningen Kultur och estetik i skolan, som lärarutbildningen i Malmö utfört på regeringens uppdrag, har pekat ut MEP som den mest intressanta utbildningen för lärarutbildare inom estetik och lärande och föreslagit att MEP blir en nationell modell som bygger på samarbete mellan bland andra Malmö högskola, Karlstads universitet och lärarutbildningen i Piteå.

Min fråga till utbildnings- och kulturministern blir nu:

Vad är ministern beredd att vidta för åtgärder för att bibehålla och vidareutveckla den viktiga kunskap som i dag finns samlad inom MEP-utbildningen?

Debatt

(6 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2004/05:477, MEP-utbildningen på Dramatiska institutet

Interpellationsdebatt 2004/05:477

Webb-tv: MEP-utbildningen på Dramatiska institutet

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Leif Pagrotsky (S)
Anf. 22 Leif Pagrotsky (S)
Fru talman! Rossana Dinamarca har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att bibehålla och vidareutveckla den viktiga kunskap som i dag finns samlad inom utbildning i media-estetik-pedagogik. Medieområdet har under senare år expanderat kraftigt i den svenska högskolan. Det finns ett stort och varierat utbud av utbildningar med olika inriktning. Samtidigt är detta högskolans dyraste utbildningsområde. Trots detta har regeringen med hänsyn till den stora efterfrågan som finns på kvalificerad utbildning inom olika medieformer under de senaste fem åren möjliggjort en utbyggnad. Denna satsning motsvarar omkring 130 helårsstudenter och en kostnad på drygt 61 miljoner kronor. Regeringen har också under ett antal år satsat kraftfullt på att lyfta fram och stimulera kultur i skolan. Betoningen har varit att kultur förstärker och stimulerar lärandeprocessen. Insatserna har inriktats på strategiska utvecklingsprojekt som kan ge varaktiga effekter. Under åren 1999-2001 har 15 miljoner kronor med denna inriktning fördelats. Ett av uppdragen inom detta område fick Malmö högskola. Det innebar att utarbeta modeller för kompetensutveckling av lärare avseende kultur och lärande i skolan. Ett av förslagen i den rapport som Malmö högskola redovisade i maj 2003 berörde, precis som Rossana Dinamarca påpekar, utbildningen i media-estetik-pedagogik vid Dramatiska institutet. Det är den som Malmö högskola har funnit som mest intressant för yrkesverksamma lärare och lärarutbildare, och de föreslår en decentraliserad utbildning där den första omgången skulle genomföras som ett samarbete mellan Dramatiska institutet och Malmö högskola. Under planering och genomförande skulle gemensamma seminarier arrangeras med Karlstads universitet och Luleå tekniska universitet för att utveckla varianter av den aktuella utbildningen i dessa regioner. Den information som på olika sätt har nått mig om behovet av att bibehålla den kunskap som har byggts upp vid Dramatiska institutet och att sprida och utveckla denna vidare är på flera punkter mycket övertygande. Jag inser att denna utbildning fyllt en mycket viktig funktion för att utveckla lärprocesserna i skolan i en positiv riktning. På samma sätt har utbildningen i interaktiva medier varit viktig och den motiverade en utökning av Dramatiska institutets takbelopp får några år sedan. Tyvärr måste jag konstatera att Dramatiska institutet tvingades att göra mycket svåra avvägningar i samband med flytten till nya och dyrare lokaler. En viktig grundprincip i styrningen av högskolan är att regering och riksdag anger de ekonomiska ramarna. Lärosätena står sedan för sina prioriteringar inom dessa ramar med hänsyn till behoven inom sitt verksamhetsområde och med ett nationellt perspektiv. Rossana Dinamarca menar att det inte nödvändigtvis måste vara Dramatiska institutet som står för utbildningen, och jag är beredd att hålla med om detta. Jag kan mycket väl tänka mig att det finns lärosäten som är beredda att fortsätta att utveckla utbildningar med liknande inriktning. Detta måste ske inom de av riksdagen angivna budgetramarna. Om inte den kompetens som byggts upp ska gå förlorad måste det i så fall finnas en samverkan mellan olika lärosäten och institutioner. Jag anser generellt att det är viktigt med samverkan inom den svenska högskolan, bland annat för kraftsamling inom olika strategiskt viktiga områden och för att värna om smala ämnen och områden.
Rossana Dinamarca (V)
Anf. 23 Rossana Dinamarca (V)
Fru talman! Jag frågade ministern vilka åtgärder han är beredd att vidta för att bibehålla och vidareutveckla den viktiga kunskap som finns samlad i media-estetik-pedagogik-utbildningen. Det svar jag får handlar bara om vad ministern anser och vad regeringen tidigare har gjort, men inte vad ministern tänker göra. Jag har svårt att se att detta kan leda till något annat än att just den kompetens som har byggts upp går förlorad. För några veckor sedan deltog jag i en konferens med rektorer, lärare och kommunala tjänstemän från Sörmland, och alla vittnar om en sak: hur suveränt den här utbildningen har slagit ut. Förutom att rektorer och lärare har fått en bra fortbildning har man hittat en inlärningsform som verkar passa och utveckla fler än många elever. Som en rektor sade: Man får med sig elever som fångas av allt, men också de som är svårfångade; de som är duktiga på att uttrycka sig i tal och skrift och de som har funnit sitt uttrycksmedel genom den rörliga bilden. Eleverna lär sig inte bara att hantera medieverktygen utan också att hantera det ständiga matande som vi utsätts för i det mediesamhälle vi lever i. Ministern säger att medieområdet har expanderat under senare år. Det vore väl riktigare att säga att det är medieproduktionen som har expanderat. Därför ser vi det som viktigare att medielärandet ökar i stället för minskar. För kultur- och tillika utbildningsministern måste det vara angeläget att de som arbetar inom skola och utbildning förstår hur kunskaps- och läroprocesserna påverkas av den nya situation som uppstått i ett alltmer mediebaserat samhälle. De olika medieformerna formulerar en dagordning om vad som är viktigt eller oviktigt, såväl i vardagsfrågor som i ett större perspektiv. De bidrar också till en allt större del av våra kunskaper och attityder till medmänniskor, samhälle, politik och normer. Medierna såväl begränsar som vidgar våra synfält och etablerar vid sidan av modersmålet nya språkformer. Dessa språkformer bärs fram av mediernas, teaterns och informationsteknikens uttrycksformer, som bygger på kombinationer av bild, text, ljud och musik. Inte mindre viktigt är det att utifrån kursplanernas betoning av ett vidgat textbegrepp påvisa mediernas möjligheter i skolans arbete. Kunskaperna i och om estetiska arbets- och lärprocesser blir en viktig kraft i en levande demokrati och bidrar till en fördjupad känsla för ansvar och etik. Det framstår därför som allt viktigare att när det gäller demokrati och samhällsfrågor skaffa sig grundliga kunskaper om såväl mediernas uttrycksformer som deras samhälleliga funktioner. Frågan om demokrati i samhället kan inte längre särskiljas från förståelse för mediernas uttryck om funktion. Vi har sett ett väl fungerande nätverk av lärosäten skapas, och detta äventyras om en länk - jag vågar nog säga den viktigaste länken - försvinner, nämligen Dramatiska institutet. Med förankring inom medier och teater har DI utvecklat arbetsformer som förenar lärande och skapande. Jag är övertygad om att för att detta ska fungera så är det viktigt att det är en specialiserad högskola som håller i utbildningen. Dessvärre finns det ingen annan än Dramatiska institutet just nu. Ministern säger att han kan hålla med om att det inte nödvändigtvis måste vara DI som står för utbildningen utan att någon annan kan ta över. Min fråga till ministern är: Vilket lärosäte tror han vill ta över den här utbildningen om man inte får mer pengar?
Leif Pagrotsky (S)
Anf. 24 Leif Pagrotsky (S)
Fru talman! Jag menar för min del att det är orimligt att riksdag och regering ska styra över varje enskild kurs i den svenska högskolan. Det finns mer än 25 000 olika kurser vid svenska universitet och högskolor. 25 000! Tycker du att det vore en bra ordning att riksdagen för var och en av dessa 25 000 tar ställning? Att göra det skulle kräva en Gosplanliknande administration vid Utbildningsdepartementet eller riksdagen. Det vill jag inte ha. Jag står fast vid att vi får en starkare utveckling om vi ger universitet och högskolor möjlighet att själva forma och utveckla sitt kursutbud. Om de ska ha den möjligheten kan inte vi här fatta styrande beslut om varje kurs som de får ge. Dramatiska institutet har en budget som ni i er vishet här i riksdagen har beslutat om för dem. De har i sin tur kommit fram till att det viktigaste de kan göra med de pengarna - den viktigaste förändring de har att göra med de pengarna för att höja utbildningens kvalitet - är att skaffa sig bättre lokaler. Det har inneburit högre hyreskostnader. Det är deras val, och jag gissar att det är en rimlig bedömning med hänsyn till hur lokalerna såg ut förut. De har själva valt att göra en omprioritering så att det här har blivit möjligt. Det här innebär att den här speciella kursen, som uppenbarligen har väldigt gott renommé, av Dramatiska institutet självt har bedömts vara ett mindre angeläget sätt att spendera pengarna än andra till buds stående alternativ som de har haft. Det är en bedömning som jag tycker att vi kan respektera. Det är ju så, trots det som Rossana Dinamarca antyder, att utbildningar inom medieområdet har ökat mycket kraftigt och ges på olika håll. Jag gissar att det finns lärosäten utan att jag ska behöva sitta här och dirigera som en annan dirigist , så att säga, vilket som ska ta över. Det finns andra lärosäten som kan ta upp den här typen av utbildning, bygga vidare på metoderna och kanske locka till sig den personal som jobbat med detta och de studenter som annars skulle ha sökt sig till Dramatiska institutet. Alternativet, att vi ska stå här i riksdagen och debattera var och en av de 25 000 kurserna och välja mellan dem, är för mig ett förskräckande alternativ. Jag tycker att det här har varit en bra kurs. Jag är imponerad av de resultat och de saker som jag har lärt mig har kommit fram av den utbildning som har bedrivits, men jag respekterar också Dramatiska institutets, liksom andra lärosätens, egna bedömningar av hur de bäst prioriterar sina resurser för att nå de mål de har vad gäller studenternas utbildning.
Rossana Dinamarca (V)
Anf. 25 Rossana Dinamarca (V)
Fru talman! Nej, ministern, jag tycker inte att vi ska styra över alla kurser och vilka som ska finnas eller så på någon högskola. Det handlar också om vilka resurser man ska ha. Jag tror säkert att DI har goda skäl till att de har valt att flytta till nya lokaler som är mer anpassade till deras verksamhet. Det som det handlar om när det gäller den här kursen är att det är en relativt låg kostnad i förhållande till det som den ger. Man utbildar några som utbildar vidare, och så går det vidare i många led, och i slutändan har man nått en väldig massa människor på väldigt få utbildningsplatser. Inte minst har man kunnat beväpna de elever som finns i slutledet så att de kan hantera det medieflöde vi har och också så att de får utveckla sig själva i nya uttrycksformer. Man får också tag i de elever som tidigare kanske inte var uppfångade och inspirerade av skolarbetet. Man kan se det i många olika led. Det är också därför jag lyfter fram det. Det handlar som sagt om resurser. Vi pratar om alternativ. Skulle ministern kunna tänka sig att ge i uppdrag till Myndigheten för skolutveckling att lägga ut detta, förslagsvis till DI om man bestämmer det? Jag tror att det är viktigt att vi försöker se alternativ för att försöka rädda den här typen av utbildningar, att bevara den kompetens som ändå finns. Annars har vi verkligen kastat pengarna i sjön.
Leif Pagrotsky (S)
Anf. 26 Leif Pagrotsky (S)
Fru talman! Jag försökte just säga i mitt inlägg att jag också tycker att det vore bra om den kompetens som har byggts upp och de erfarenheter som har vunnits kan föras vidare. När denna välrenommerade utbildning inte ska fortsätta på Dramatiska institutet gör jag prognosen att andra kommer att se en möjlighet att ta plats. Men, som sagt, jag drar av det inte slutsatsen att vi ska stå här i riksdagen och peka och säga vilken högskola som ska ta över i stället på bekostnad av någon annan kurs som vi pekar ut, som då ska trängas ut. Det skulle leda för långt. Tänk tanken att vi skulle bestämma att utbildningen ska läggas i Lund. Då säger Lund: Men vi har 5 000 kurser. Bestäm vilka av de 5 000 som ska bereda plats för den 5 001:a. Sedan för man ned det till 4 999 genom att peka ut någon kurs. Detta leder till orimligheter. De resurser vi har satt av för ökning av utbildningarna på medieområdet skapar möjligheter för detta. För att vara konstruktiv skulle jag vilja säga följande till Rossana Dinamarca: Vi samarbetar ju om budgetfrågorna. Hjälp till att försöka öka anslaget till högskolorna så att vi får utrymme för fler utbildningar, fler studieplatser. Det skulle kanske vara en idé för att bidra till frågans lösning. Då kan vi hjälpas åt att vidga möjligheterna på det här området tillsammans.
Rossana Dinamarca (V)
Anf. 27 Rossana Dinamarca (V)
Fru talman! Jag hoppas verkligen att vi kan fortsätta samarbeta, så att vi kan se till att högskolan också får mer pengar. Jag förstår att ministern är angelägen om att bevara kompetensen, men jag får inte riktigt svar på vilket sätt han anser att man ska göra det på. Vi behöver inte tvinga Lunds universitet att ta över utbildningen. DI gör det gärna men behöver mer resurser. Då säger ministern att de själva har valt hur de har hanterat sina resurser - fine, that's it . Jag hade ett förslag om att lägga ut uppdraget till Myndigheten för skolutveckling. Är det ett bra förslag att gå vidare med? Är det ett alternativ för att försöka rädda kvar utbildningen? Vi har kastat bort pengarna om vi inte försöker rädda den här utbildningen. Efter sommaren finns den inte kvar längre. Det vore väldigt synd, speciellt med tanke på det som ministern upprepar vid flera tillfällen. Det är en utbildning som har fått väldigt gott renommé och gott betyg bland dem som utbildar och de som blir utbildade, bland lärare, rektorer och elever.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.