IP354

Interpellation 2001/02:354 av

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2002-04-05
Anmäld: 2002-04-09
Besvarad: 2002-04-16

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

IP354

Debatt

(9 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2001/02:354

Webb-tv: IP354

Protokoll från debatten

Utbildningsminister Thom (S)

Anf. 14 Utbildningsminister Thom (S)

Fru talman! Maria Larsson har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för att garantera kvalitet och säkerhet i barnomsorgen samt öka antalet förskollära- re. I finansieringen av maxtaxan ligger dels den årli- ga ekonomiska kompensationen på 3,4 miljarder kronor som täcker det totala kommunala intäktsbort- fallet av maxtaxan, dels de årliga medel på 500 mil- joner kronor för kvalitetssäkringen som ska användas för personalförstärkningar och kompetensutveckling av personal. Beräkningen av medlen är gjord på 1999 års siffror. Sedan dess har antalet barn i barnomsor- gen minskat kraftigt - enligt ännu preliminära beräk- ningar med ca 23 000 barn, även om andelen inskriv- na barn fortsätter att öka. En första utbetalning har gjorts under mars må- nad. Enligt de rekvisitioner som kommunerna har lämnat till Statens skolverk avses 85 % av kvalitets- säkringsmedlen att användas för anställning av perso- nal och 15 % för kompetensutveckling. Ca 1 150 förskollärare, 125 fritidspedagoger och 375 barnskö- tare anställs första året med maxtaxan, som en direkt följd av statens kvalitetssatsning. Förutsatt att samma antal förskollärare och fri- tidspedagoger examineras i år som förra året kommer ca 1 700 förskollärare och fritidspedagoger att söka sig ut på arbetsmarknaden i vår. Det gäller för kom- munerna att vara attraktiva som arbetsgivare och kunna erbjuda goda arbetsförhållanden. Rapporter från olika håll har redan börjat nå oss när det gäller konsekvenser av maxtaxan. Svenska Kommunförbundet talar om fler barn och längre vistelsetider. I LO:s nyligen avlämnade rapport visas på motsatsen - vistelsetiderna har inte ökat nämnvärt. Deltidsarbetande låginkomsttagare är den grupp som gått upp i arbetstid. Rapporterna bygger på mycket olika typer av underlag. Bilden är än så länge långt ifrån entydig. Den 1 mars 2003 kommer uppföljningen av max- taxan och de övriga reformerna - förskoleverksamhet för arbetslösas och föräldraledigas barn samt den allmänna förskolan - att avrapporteras för första gången i kvantitativa, kvalitativa och ekonomiska avseenden av Skolverket. Denna rapport kommer att bygga på officiell statistik framtagen av bl.a. Statis- tiska centralbyrån. Regeringen finner ingen anledning att dessförinnan spekulera alltför mycket i frågan om maxtaxans konsekvenser. Vad som dock är viktigt att konstatera är att det finns en avgörande skillnad mellan regeringens syn och Kristdemokraternas när det gäller barns deltagan- de i förskoleverksamheten. Inte bara maxtaxan, utan även de övriga reformerna, syftar till att göra försko- lan tillgänglig för alla barn. Ingen ska behöva avstå för att det är för dyrt eller på grund av ett hindrande regelsystem. I finansieringsunderlaget för rätten för barn till ar- betslösa och föräldralediga att få del av förskoleverk- samheten samt den allmänna avgiftsfria förskolan för fyra- och femåringar har 45 000 fler barn beräknats få del av förskolan. Många av dessa barn kommer att ha utländsk bakgrund eller bo på landsbygd och i gles- bygd, där förskolan hittills inte har byggts ut i samma utsträckning som i storstäderna. Denna volymökning är finansierad med sammanlagt 1,6 miljarder kronor i en varaktig höjning av det generella statsbidraget. För regeringen är detta en positiv och nödvändig utveckling. Alla barn ska kunna få del av förskolan oavsett sociala, ekonomiska och geografiska förhål- landen, och inga barn ska stängas ute. Förskolan ska vara barnens rättighet och föräldrarnas eget val för sina barn. Kvaliteten i förskola och fritidshem är för reger- ingen ett högt prioriterat område. Förskolan står inför nya stora utmaningar, som måste mötas med respekt, både på nationell och på kommunal nivå. Tillräckligt med resurser måste garanteras förskolan för att den med goda förutsättningar ska kunna genomföra sitt uppdrag, så som det formuleras i förskolans läroplan. Jag upprepar gärna det jag vid flera tidigare till- fällen redan framfört - jag välkomnar Kristdemokra- ternas nyväckta intresse i frågan.

Maria Larsson (Kd)

Anf. 15 Maria Larsson (Kd)

Fru talman! Jag är aningen förvånad över utbild- ningsminister Thomas Östros svar. Det är ett svar som inte bara redogör för fakta i frågan utan som också recenserar den som har ställt frågan och inne- håller påståenden som dessutom inte är sanna. Pole- mik brukar uppstå i de muntliga debattinläggen men knappast i det skriftliga frågesvaret. Interpellationen är ju ett redskap för oss riksdagsledamöter att få svar på frågor. Svaret bör vara sakligt och inte polemiskt. Fru talman! Jag vill börja med att dementera på- ståendet att vi kristdemokrater skulle vara emot för- skola. Det säger Thomas Östros i snart sagt varje debatt. Det är nonsens. Däremot pläderar vi för att det ska finnas olika alternativ, det ska finnas valmöjlig- heter. Sedan kan jag säga till Thomas Östros att enhets- taxa är någonting som vi har pläderat för, som jag har i min egen kommun sedan många år tillbaka och som vi som en borgerligt styrd kommun har arbetat för. Det finns alltså inget motstånd från Kristdemo- kraterna för förskola, men vi vill ha en förskola med kvalitet. Det är därför som jag har ställt den här inter- pellationen. Vi vill att all barnomsorg ska vara av god kvalitet. Vi tror att andra vårdgivare också kan ge barnomsorg av god kvalitet och att detta också gäller föräldrar. Det är där skiljelinjen går mellan socialde- mokratisk och kristdemokratisk politik. Thomas Östros har uttalat sig positivt om friskolor på skolsidan. Det innebär en valfrihet, en möjlighet att välja. Min fråga är snarast till Thomas Östros: Vad är skillnaden i förhållande till barnomsorgen för att även där kunna tillskapa den möjligheten? Det bör inte finnas någon ideologisk skiljelinje därvidlag mellan barnomsorg och skolväsende. Det skulle vara intressant att få det belyst av Thomas Östros här i dag. Fru talman! I utbildningsministerns svar hänvisas till att det finns olika rapporter som visar olika resul- tat över utfallet av maxtaxan. Svenska Kommunför- bundet har gjort en utredning som visar att vistelseti- derna ökar och att fler barn kommer till omsorgerna. LO:s rapport visar på motsatsen. Eftersom utbild- ningsministern refererar till båda de här utredningarna vill jag ändå göra ett klarläggande i den här debatten, nämligen att man i LO:s rapport har tillfrågat 1 000 personer. Av dessa 1 000 personer var det 700 som hade barn i barnomsorgen och som alltså kunde svara på frågorna. Det är undersökningsunderlaget för LO:s rapport. Man drar stora växlar på det, men det är knappast statistiskt tillförlitligt. Men LO rycker själv- klart ut för att stödja regeringen under ett valår, inte bara med 60 miljoner kronor i direkt stöd utan också med opinionsbildande arbete. Det är vi vana vid. I Svenska Kommunförbundets undersökning är alla kommuner tillfrågade, vilket ger ett helt annat underlag. Där bedömer nästan fyra av fem kommuner att barnen går längre på daghem och fritidshem. En betydande andel av kommunerna anser att fler barn har sökt sig till bägge verksamheterna. Av de kom- muner som har fått en ökad efterfrågan genomför 62 % effektiviseringar, vilket kan innebära fler barn per anställd. Är detta en positiv utveckling? Det är naturligtvis ett uppfyllande av socialdemokratisk politik, den har lyckats. Syftet med reformen var ju att öka arbets- kraftsutbudet. Att det sedan drabbar barnen i form av längre arbetsdagar kanske är sekundärt för ministern. Det vore intressant att få svar på den frågan.

Anders Sjölund (M)

Anf. 16 Anders Sjölund (M)

Fru talman! Det intressanta med skolministerns svar som han gav här är att han förnekar att det har skett någon förändring i vistelsetiderna. Det alla andra vet, möjligtvis med undantag för LO, är det faktum att barnen vistas längre tid på dagis eller inom förskolan. När riksdagen var på besök i Stockholms stad i torsdags fick vi redovisat att 6 000 fler barn nu går full tid i förskolan. Det är ett väsentligt antal. Detta kommer självfallet att kosta pengar för kommunerna, för Stockholms stad och alla andra kommuner. Den redan sedan tidigare underfinansierade reformen blir än dyrare. Här skiljer det sig mellan kommunerna, men valet blir för de allra flesta att de tar in fler barn på dagis, och därmed blir kvaliteten sämre. Förutom att det blev en dyr affär för kommunerna vill jag påstå att i slutändan är det barnen som är de stora förlorarna. För oss moderater är barnens bästa utgångspunkten, och den som bäst kan avgöra vad som är barnens bästa är självfallet barnens föräldrar. Rimligen är det på det sättet. Det som skulle ge mer tid för barnen har alltså inneburit mindre tid för bar- nen. Det är det allvarliga i detta sammanhang. En annan effekt som har redovisats gäller de fri- stående skolorna och deras skolbarnomsorg, eller fritids som det ibland kallas för. När statens bidrag till kommunerna inte räcker blir följdeffekten att kom- munerna betalar ut ett lägre bidrag till de fristående skolornas skolbarnomsorg. För många fristående skolor är detta ett mycket stort problem, det har vi kunnat läsa om i tidningarna. En del befinner sig helt enkelt på randen till konkurs. Detta är någonting som jag inte tror att skolministern syftar till, utan jag in- riktar mig på ett svar härvidlag. Förra veckan fattade riksdagen ett beslut om s.k. sysselsättningsstöd till kommunerna på ca 3 miljarder kronor. Då sades det tydligt att dessa pengar skulle gå till kommunerna och inte till någonting annat. En effekt av detta är att man snedvrider konkurrensen kraftigt mellan kommunal verksamhet och privat verksamhet. Jag skulle vilja veta hur skolministern ser på skol- barnomsorgen inom de fristående skolorna. Kommer ministern att agera så att även de fristående skolorna kan få ta del av de pengar som är avsedda att öka sysselsättningen? Jag stötte på en annan fråga i lördags. Jag till- sammans med representanter från alla andra partier var nämligen inbjudna till Haros riksstämma i Solna. Det var en mycket trevlig tillställning med mycket folk. Alla partier var representerade utom regerings- partiet. Socialdemokraterna valde att inte komma till stämman, vilket upprörde deltagarna och jag kan förstå dem. Det visar på en stor nonchalans mot en grupp som tar fullt ansvar för sina egna barn. Jag vill gärna repetera den fråga som skickades med: Har skolministern fortfarande samma inställ- ning som statsministern hade 1998, att man är onyttig och inte bidrar till bruttonationalprodukten om arbetar hemma med sina egna barn?

Utbildningsminister Thom (S)

Anf. 17 Utbildningsminister Thom (S)

Fru talman! Jag är väldigt stolt över den förskole- politik som vi har möjlighet att bedriva för att öppna möjligheten för fler barn att komma till den pedago- giska miljö som förskolan utgör. Jag vill se de kom- mande åren som en kvalitetsperiod för förskolan där vi verkligen kommer ifrån 90-talets besparingar som har genomförts i stort sett i varje kommun här i lan- det. Nu går vi i stället in i en period där vi satsar mer på förskolan. Och varför? Jo, förskolan i dag är ju oerhört viktig för barnens utveckling. Jag ser särskilt fram emot den 1 januari nästa år när vi inför en allmän förskola - gratis, tre timmar per dag, öppen för alla barn - med den pedagogiska idén att leken, stimulansen och sam- varon i förskolan bidrar till utvecklingen av alla våra barn. Som småbarnsförälder vill jag säga till Anders Sjölund: Menar Anders Sjölund att man bara tar sitt fulla ansvar för sina barn om man har barnen hemma och själv avstår från förvärvsarbete? Så känner inte jag det och inte heller de allra flesta föräldrar. Vi tar vårt fulla ansvar för våra barn, men vi ser förskolan som väldigt viktig för utvecklingen av våra barn. Den svenska förskolan har en alldeles unik ställ- ning bland medborgarna. Om man frågar föräldrarna vad de anser om förskolan får den ett mycket starkt stöd i alla undersökningar. Förskolan skiljer sig från alla andra verksamheter. Nu senast var det ett kvali- tetsinstitut som noterade att 75 % av föräldrarna an- såg att förskolan var en mycket bra verksamhet. I vanliga fall brukar offentlig verksamhet som drivs av privata eller offentliga aktörer få ett lägre stöd. Det beror på att vi föräldrar ser förskolans möjligheter att bidra till att stimulera våra barns utveckling. Kristdemokraterna har konsekvent gått emot den- na utveckling. De har sagt nej till förskolans läroplan, sagt nej till allmän förskola, sagt nej till förskoleverk- samhet för barn till arbetslösa, sagt nej till att barn till föräldralediga ska kunna gå i förskola och så kronan på verket: sagt nej till maxtaxan. Det har man gjort ända tills Alf Svensson sade i TV: Man kan ju inte gå till val på att vara emot maxtaxan, så den kommer vi inte att avskaffa. Det engagemanget verkar något grunt, och det är ju inte något för föräldrar att förlita sig till att man bara gör en valtaktisk bedömning att det inte går att säga till föräldrarna att man vill avskaffa maxtaxan. Så långt har man kommit. Så långt har läpparnas bekännelse kommit. Men vi vet ju från ert interna arbete bland de borgerliga partierna att det är svårt att lösa frågan. Om ni inte vill avskaffa maxtaxan, om ni inte vill föra över resurser från maxtaxan till vårdnadsbidrag, då måste ni komma med ytterligare några miljarder utöver de drygt 5 miljarderna som regeringen satsar. Var ska de pengarna tas ifrån? Hur ska det gå ihop med Moderaterna mycket stora skattesänkningar? Inte undra på att det är slitningar i den familjepolitis- ka gruppen inom de borgerliga partierna. Folkpartiet har sagt att man inte ska ta pengar från förvärvsarbetande föräldrar och ge till icke förvärvs- arbetande. Kristdemokraterna kräver att det måste gå mer resurser till de icke förvärvsarbetande. Det finns naturligtvis en risk för att man lovar guld och gröna skogar, både nya pengar och stora skattesänkningar. Förskolan innebär barnomsorg, men det finns också en pedagogisk idé bakom förskolan som har ett mycket starkt stöd bland föräldrarna i Sverige.

Maria Larsson (Kd)

Anf. 18 Maria Larsson (Kd)

Fru talman! Utbildningsministern behöver inte stå här och försöka att övertyga oss om förskolans för- träfflighet. Vi är redan frälsta. Men vad som är viktigt att komma ihåg är - och jag hoppas att utbildningsministern lyssnar nu - att vi inte har sagt nej till någon av de reformer, vilket Ulla- Britt Hagström anförde i den förra interpellationsde- batten, av de skäl som utbildningsministern anger. Vi har sagt nej av det skälet att det är kommunpolitiker- na som ska fatta beslut om rätten för arbetslösa och föräldralediga att utnyttja barnomsorg osv. Detta ska beslutas på kommunal nivå. Därför ger vi betydligt mer pengar till kommuner- na än vad regeringen gör. De ska ha resurser för att kunna fatta de beslut som passar in i den egna kom- munen. Det Socialdemokraterna gör är att de misstror sina egna kommunpolitiker när det gäller att fatta kloka beslut. Vi tilltror våra kommunpolitiker att göra det. Det är skillnaden mellan kristdemokrati och social- demokrati. Kvaliteten ska vara god, därom är vi överens. Jag noterar dock att jag inte fick något svar på min fråga till ministern om huruvida han kunde tänka sig en valfrihet inom barnomsorgen. Jag tror att det skulle öka kvaliteten, precis som det har gjort inom skolvä- sendet. Frågan hänger kvar i luften. Kvalitet är beroende av ekonomiska resurser. Nu har regeringen sagt att man vill avvakta med beslut om finansieringsprincipen ska gälla, om det fortsatt behöver tillskjutas några ytterligare medel till dess att utvärderingen har gjorts av Skolverket, och den ska vara klar den 1 mars 2003. Man kan redan nu kon- statera att reformen är underfinansierad, därom vitt- nar flera kommuner. Det står där redan med kostna- derna. När kommer beskedet till kommunerna om det kommer mera pengar? Signalerna har varit olika i olika tidningar. Det är inte bara jag som är bekymrad över detta. Utbildningsministerns partikollega, Ilmar Reepalu, har skrivit ett öppet brev till utbildningsministern där han tar upp den här frågan. Kommunsektorn ligger på ett minus på 3,7 miljarder under åren 1996-2005. Med kravet på att tillhandahålla förskoleplatser finns det risk för att det blir ännu fler barn per grupp och ytterligare försämrad kvalitet. Därför är jag bekymrad. Därför är Ilmar Reepalu bekymrad. Hur är det med ministern? Är han bekym- rad över sakernas tillstånd? När kommer beskedet om hur mycket ytterligare pengar kommunerna får? Jag frågade i min interpellation om personaltill- gången och personalförsörjningen ute i kommunerna. Den frågan besvarades över huvud taget inte i inter- pellationssvaret. Den skulle jag gärna vilja ha belyst. Anser ministern att det behövs ytterligare utbild- ningsplatser för exempelvis förskollärare och fritids- pedagoger, eller är behovet tillfredsställt med nuva- rande utbildningsnivå? Den frågan vill jag ha ett definitivt och absolut svar på. I dag säger 78 % av de kommuner som lider brist på personal att de löser problemet genom att anställa okvalificerad outbildad personal. Det förbättrar knap- past kvaliteten. Om regeringen anser att det borde ha funnits fler platser borde man ha tänkt på det samtidigt som man beslutade om maxtaxan. Sådana beslut bör följas åt. Jag tolkar det som att regeringen anser att man inte behöver ytterligare platser. Det vore intressant att få höra något om det. Jag skulle vilja ta upp ytterligare en sak, men jag väntar med det till nästa inlägg. Jag ser framemot svaren på de frågor jag nu ställt.

Anders Sjölund (M)

Anf. 19 Anders Sjölund (M)

Fru talman! Låt mig först säga att den förskola vi har i Sverige helt riktigt är mycket bra. Den har fått internationellt erkännande. Visst är det på det sättet. Jag har själv haft mina fem barn där, så jag vet vad jag pratar om. Det vi är oroade för är den utveckling vi nu ser framför oss. Fyra- och femåringar som ännu inte finns i systemet ska in i den allmänna förskolan. Hur blir det då? Kommunerna har inte ens råd att finansie- ra den förskola som man håller sig med i dag. Vi är överens om att förskolan är bra på alla sätt och vis, men vår kritik går ut på att valet ändå måste vara föräldrarnas. De måste få välja när de vill sätta sina barn i förskola och gå ut i förvärvslivet eller om de vill stanna hemma lite längre, och de måste få välja hur länge de ska ha sina barn i förskolan varje dag. Det valet måste rimligen vara föräldrarnas. Det finns en poäng i det. När föräldrarna har gjort det valet menar vi att det är alldeles självklart att samhällets stöd ska gå i lika stor omfattning till alla barn - det är ingen tvekan om det - oavsett var de finns någonstans. Jag ställde två frågor. Den ena gällde hur det går med de fristående skolorna och skolbarnsomsorgen. Kommer de att kunna ta del av den uppräkning som regeringen tycker att man ska göra till kommunerna när det gäller sysselsättningsstödet eller inte? I dag har man problem på det området. Slutligen undrar jag, fru talman, hur det var med HARO och de hemarbetande. Har skolministern samma uppfattning som statsministern, nämligen att de hemarbetande är onyttiga? Det vore bra, tror jag, om vi fick ett klarläggande härvidlag. Anser man att de som väljer att vara hemma inte bidrar till samhäl- lets utveckling, eller kan de få ett erkännande av utbildningsministern? Det tror jag att man är intresse- rad av när man läser protokollet.

Utbildningsminister Thom (S)

Anf. 20 Utbildningsminister Thom (S)

Fru talman! Självklart bidrar alla som bor i vårt land till vårt lands utveckling. Att anse något annat vore väldigt märkligt. Låt mig ta upp några av de frågor som har ställts. Jag menar att det är väldigt positivt med alternativ och valfrihet i förskolan. Det är en utveckling som vi har sett under många år, och många olika aktörer finns med och ger sitt bidrag till utvecklingen av förskolan. Det gäller inte minst föräldrakooperativa lösningar. Jag har själv varit aktiv medlem i ett för- äldrakooperativ i många år. Kooperativ tror jag är ett väldigt bra sätt att utveckla förskolan. Finansieringen av maxtaxan och reformen om allmän förskola är beräknad utifrån tanken att det ska finnas resurser både till de kommunala och till de alternativa förskolorna. Om vi involverar allmän förskola i den generella välfärdspolitiken är det maxtaxa som gäller för alla förskolor som vill ha offentlig finansiering. Man kan inte ta ut högre avgifter, som en del borgerliga kom- muner har försökt. Det får inte ske. Det gäller även skolbarnsomsorg som bedrivs i privat regi. Det är maxtaxan som gäller, och avgifter utöver denna är naturligtvis inte möjligt om man vill ha offentlig finansiering. Motsatsen vore att säga att man skulle kunna köpa sig ytterligare en lärare i skolan genom att lägga till någon tusenlapp. Vi har tyckt att det inte är rimligt om vi ska ha en gemensamt finansierad skola. När det gäller vistelsetiderna på förskolan tror jag absolut att många föräldrar känner att stressen har minskat. Jag tycker att föräldrarna är de som är bäst på att avgöra vad som är deras barns bästa. Även om det går en kvart extra för att de inte rusar i väg till förskolan för att hinna innan klockan är slagen är det nog bra både för föräldern och för barnet. Den kristdemokratiska representanten i förra in- terpellationsdebatten ville införa centralt reglerad maxtid på dagis. Är det också er uppfattning att vi i riksdagen ska bestämma oss för hur länge föräldrarna ska få ha sina barn på dagis och att föräldrarna inte själva förstår sina barns bästa? I vår proposition har vi beskrivit väldigt tydligt för kommunerna att vi, när det första årets verksam- het är kartlagd, återupptar diskussionerna om huruvi- da finansieringsprincipen har genomförts eller inte. Glöm inte att utgångsläget är att det är färre barn än vad vi trodde att det skulle vara när vi räknade på kostnaderna för reformen. Glöm inte heller att det när det gäller reformen om allmän förskola från den 1 januari - en stor och fin reform - inte finns några frågetecken hos kommunförbund eller regering när det gäller kostnaderna. Den är fullt finansierad om det antal barn som vi beräknat ska delta - 34 000 - deltar. Det finns finansiering för att anställa personal för att kunna bedriva en fin verksamhet för de barnen. Det vi nu diskuterar är om vistelsetiderna har bli- vit längre i och med att föräldrarna hämtar något senare. Det är mycket möjligt, men ingen av oss vet ännu det exakta utfallet. Vi ska föra en seriös diskus- sion med Kommunförbundet när vi har fått en utvär- dering och vet utfallet. När det gäller kvaliteten i förskolan är utbildad personal naturligtvis en nyckelfråga. Det gäller bl.a. antalet anställda. Jag vill fråga kristdemokraterna om de är beredda att skjuta till mer offentliga medel än regeringen för att anställa mer personal i förskolan. Hur mycket mer vill ni lägga till av skattemedlen för att öka kvaliteten? Det är en väldigt intressant diskus- sion som vi är ivriga att föra med er. Självklart ska våra lärarhögskolor öka antagning- en också när det gäller utbildningar med inriktning mot de små barnen. Det är en jätteviktig framtidsfrå- ga. Olika regeringar under 90-talet delar ansvaret. Unckel ledde stora neddragningar av förskollärarut- bildningarna. Det är hög tid att reparera detta, och det sker också ute på våra lärarhögskolor.

Maria Larsson (Kd)

Anf. 21 Maria Larsson (Kd)

Fru talman! Jag välkomnar ministerns svar att han vill ha en ökad valfrihet inom barnomsorgen. Det tycker jag var väldigt glädjande att höra. Min nästa fråga blir följdriktigt om den ökade valfriheten också innebär en möjlighet för föräldrar att få ekonomisk ersättning när de vårdar sina egna barn. Visst är också det en utvidgning av valfriheten? Självklart är vi beredda att satsa mer pengar på förskolan. Det har vi redan gjort genom de 4 miljar- der kronor ytterligare som vi tillför de närmaste tre åren. Det är fullt möjligt att använda dem för just detta ändamål. Men det är i kommunerna det avgörs, för där har man den bästa kunskapen om de lokala förhållandena. Det är så; vi tror att det behövs mer resurser till äldreomsorg, skola och förskola. Vi ser att det finns kvalitetsbrister, och dem vill vi avhjälpa. Därför har vi år efter år avsatt mer pengar till kommunsektorn utan att öronmärka dem. Öronmärkning utgör i dag ett stort problem för kommunerna. I dagsläget är en femtedel av kommunpengarna öronmärkta, vilket gör det mycket svårare att planera den kommunala verk- samheten. Detta tenderar att öka. Jag konstaterar att jag inte har fått svar på en del av mina frågor. Ministern har ett inlägg på sig att klara ur det. Det finns en kvalitetsaspekt som gör mig orolig. Regeringen talar i budgetpropositionen om neddrag- ningar av personal och att det finns för mycket perso- nal i vissa kommuner och landsting. Då säger man alltså så här i budgetpropositionen: "För att komma till rätta med underskotten behöver flera kommuner och landsting genomföra omstruktureringar av verk- samheten. Sådana åtgärder medför i regel att tillfälli- ga kostnader uppkommer, t.ex. åtgärder för att kom- ma till rätta med personalöverskott." Var finns de överskotten, och vilken personal är det som regeringen nu vill dra ned på?

Utbildningsminister Thom (S)

Anf. 22 Utbildningsminister Thom (S)

Fru talman! I debatt efter debatt kommer kristde- mokratiska företrädare och påstår att de vill satsa mer offentliga medel på förskolan än regeringen. Ingen har hittills lyckats utröna hur det ska gå till, för det syns inte i några av de förslag som är framlagda i riksdagen. Däremot vet vi att Kristdemokraterna vill införa någon typ av vårdnadsbidrag. Det kommer, som det har sett ut hittills, att tas från de resurser som nu förs till förskolan. Det kommer att tas från de föräldrar som förvärvsarbetar och deras barn och föras till de föräldrar som icke förvärvsarbetar. Det är traditionell kristdemokratisk politik. Det är ingenting märkligt med det. Det är klart att det är viktigt att föräldrarna får göra det valet i höst. Men det går inte ihop med diskussionen om att man vill satsa på förskolan. Ändrar ni er och vill göra detta är det en intressant diskussion att ta. Jag tror nämligen inte heller att det räcker att man har höga ambitioner för förskolan. 90-talet innebar ju en lång tid av bespa- ringar. Jag skulle vilja säga att vi nu har en vändning när det gäller kvaliteten i förskolan. Det har synts under de senaste två åren. Det är en något ökad per- sonaltäthet och en något bättre kvalitet. Men detta behöver fortgå i flera år framöver. Om kristdemokraterna är beredda att satsa skat- temedel på detta ska vi föra resonemang om det. Men jag är rädd för att det slutar i det gamla vanliga, att man erbjuder ett vårdnadsbidrag och tar de resurserna från resurserna när det gäller maxtaxan, den allmänna förskolan och rätten för föräldralediga och arbetslösa att ha sina barn på förskola. Det är tråkigt men san- nolikt.

Intressenter

Frågeställare

Larsson, Maria (kd) Kristdemokraterna

Besvarad av

utbildningsminister Thomas Östros Socialdemokraterna