markpriser och statens agerande
Interpellation 2002/03:189 av Lundström, Nina (fp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2003-02-14
- Anmäld
- 2003-02-14
- Besvarad
- 2003-03-04
- Sista svarsdatum
- 2003-03-07
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 14 februari
Interpellation 2002/03:189
av Nina Lundström (fp) till statsrådet Lars-Erik Lövdén om markpriser och statens agerandeDet är dyrt att bygga bostäder i Sverige. Produktionskostnaderna är mycket höga och med nuvarande hyressättningssystem är nybyggda bostäder olönsamma. Sverige har nu nått en jumboplats och hamnat sist med Europas högsta boendekostnader i jämförelse med disponibel inkomst.
Med anledning av de höga kostnaderna för nybyggnation har statsrådet Lars-Erik Lövdén vid ett flertal tillfällen påtalat kommunernas ansvar i egenskap av markägare. Statsrådet Lars-Erik Lövdén är mycket kritisk till de priser som kommunerna i tillväxtregioner säljer mark för och har bland annat sagt: "Det är klart att man hamnar på orimliga produktionskostnader när man som Stockholms kommun lägger ut marken på anbud och hamnar på mellan 6 000 och 9 000 kr kvadratmetern. Det är ett ganska rejält ingångsvärde att ha redan innan man sätter spaden i jorden".
Dessa uttalanden väcker frågor eftersom markprissättningen är en kommunal fråga som inrymmer perspektiven: "kommunalt självstyre, likställighetsprincipen" samt frågan om "god ekonomisk hushållning".
Kommunerna och staten ska givetvis verka för att hitta en rimlig balans mellan olika mål men man kan fråga sig om det är rimligt att de som investerar i hyresrätter ska gynnas särskilt i jämförelse med de som investerar i ett småhus eller radhus. Hur vet man att de som köpt mark med ett särskilt lågt ingångspris inte snabbt säljer den vidare med vinst?
Det finns all anledning att uppmärksamma prisutvecklingen på mark avsedd för bostadsbyggande men kostnadsökningarna inom byggbranschen kan även förklaras med en rad andra faktorer. Bristande konkurrens, få aktörer, dyrt byggmaterial, bristfällig tillämpning av upphandlingsregelverk, dålig utveckling av nya byggmetoder, krångliga regelverk, omständiga planprocesser, skatter och dyra åtgärder på grund av byggfel är betydande hinder för en fungerande bostads- och byggsektor.
Med tanke på statsrådets uttalande är det värt att belysa hur staten själv agerar i egenskap av betydande markägare. Statsrådet Lövdén verkar inom Finansdepartementet som har till ansvar att utöva ägarstyrning över de statliga bolagen däribland Civitas Holding AB med dotterbolaget Vasakronan. Vasakronan innehar betydande markinnehav i tillväxtregioner som till exempel Stockholms län och är en viktig aktör på marknaden. I enlighet med det ägardirektiv som finns ska bolaget oavsett vilken affär det gäller agera på marknadsmässiga villkor och med största möjliga utbyte för ägaren, staten. Inga avsteg har gjorts från denna princip; staten säljer mark för bostadsbyggande till marknadsmässiga priser.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet följande:
Avser statsrådet att vidta åtgärder för att staten i egenskap av markägare ska erbjuda billig mark till bostadsbyggandet i enlighet med de krav som statsrådet har ställt på kommuner i tillväxtregioner?
Avser statsrådet att vidta åtgärder för att ändra ägardirektiven för Civitas Holding AB och dotterbolaget Vasakronan?
Debatt
(7 Anföranden)Interpellationsdebatt 2002/03:189
Webb-tv: markpriser och statens agerande
Protokoll från debatten
Anf. 20 Lars-Erik Lövdén (S)
Anf. 21 Nina Lundström (Fp)
Anf. 22 Lars-Erik Lövdén (S)
Anf. 23 Nina Lundström (Fp)
Anf. 24 Lars-Erik Lövdén (S)
Anf. 25 Nina Lundström (Fp)
Anf. 26 Lars-Erik Lövdén (S)
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.