Lysekilsbanans framtid

Interpellation 2013/14:44 av Johansson, Wiwi-Anne (V)

den 16 oktober

Interpellation

2013/14:44 Lysekilsbanans framtid

av Wiwi-Anne Johansson (V)

till statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)

Lysekilsbanan firade 100-årsjubileum i somras och sin ålder till trots finns en ljus framtid för Lysekilsbanans 35 kilometer elektrifierade spår.

Banan behöver rustas upp och om detta görs finns goda förutsättningar för att binda ihop banan från Lysekil med en kommande djuphamn i Brofjorden och möjlighet att sörja för malmexporten från Bergslagen. Det finns också ett flertal företag på orten som står i startgroparna och vill etablera sig utmed Lysekilsbanan så snart ett positivt beslut om banans framtid fattas. Hallindens terminal AB är ett av dessa företag som räknar med att använda en upprustad Lysekilsbana till att föra över 100 000 ton virke från väg till järnväg redan första året. Norska Skangass har slutit ett avtal med Preem, raffinaderiet i Lysekil, om att bygga en terminal för LNG, Liquefied Natural Gas, alltså flytande naturgas, att användas av raffinaderiet. Om ingen järnväg finns kommer minst 20 lastbilstransporter per dygn att belasta väg 161 och miljön varje dygn ytterligare jämfört med i dag. Miljöföretaget Sea Based, som utvecklar vågenergi, ser järnvägen som ett villkor för att etablera storskalig produktion i Lysekil.

Ledningen för Lysekils Hamn AB arbetar för högtryck för att intressera nya kunder till Lysekil i bland annat Dalarna där företaget Fiskarheden utanför Malungsfors kör 600 000 ton timmer i lastbil till hamnen i Söderhamn. Om förutsättningarna fanns skulle det bli avsevärt mindre belastning på miljön och också billigare för företaget om det fanns möjlighet att köra timret direkt på järnväg till Lysekils hamn på västkusten i stället. År 2015 när EU:s svaveldirektiv träder i kraft kommer det dessutom att bli dyrare att transportera gods på Östersjön.

Problemen är att Västerdalsbanan slutar i Malungsfors och att Trafikverket vill riva upp ytterligare tre mil järnväg mellan Malung och Rågsveden. Trafikverket har också slutat med underhåll av Lysekilsbanan och vill på sikt riva den.

Om vi på allvar vill genomföra en förflyttning av transporter från väg till spår måste, förutom kraftigt ökade investeringar i nya spår, rimligen våra befintliga banor behållas och underhållas. Vänsterpartiet har av denna anledning i budgetförslag föreslagit kraftigt ökade anslag för nya spår och banunderhåll. Dessutom föreslår vi ökat riktat anslag till våra lågtrafikerade banor med 680 miljoner kronor per år under perioden 2014–2016.

Med anledning av vad som anförts ovan vill jag fråga statsrådet:

Har statsrådet gjort det ställningstagandet att det är miljömässigt, trafiksäkerhetsmässigt och samhällsekonomiskt försvarbart att lägga ned dessa och många andra lågtrafikerade järnvägar i en tid då utsläppen från tunga transporter på väg stadigt ökar?