LOV i primärvården
Interpellation 2025/26:518 av Eva Lindh (S)
Interpellationen är besvarad
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad:
- 2026-05-26
- Överlämnad:
- 2026-05-27
- Anmäld:
- 2026-05-28
- Sista svarsdatum:
- 2026-06-10
- Svarsdatum:
- 2026-06-17
Interpellationen
till Sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD)
Den svenska hälso- och sjukvården ska bygga på principen om vård efter behov. Resurser ska användas effektivt, vården ska vara jämlik och skattemedel gå till patienterna – inte till fusk eller ineffektiva system.
Lagen (2008:962) om valfrihetssystem, LOV, infördes med syftet att stärka valfriheten och förbättra kvaliteten genom ökad konkurrens. I dag är regionerna skyldiga att tillämpa LOV i primärvården, vilket innebär fri etableringsrätt för privata vårdgivare.
Utvecklingen har dock väckt växande frågor om hur systemet fungerar i praktiken. Vårdcentraler etableras ofta där lönsamheten är störst snarare än där vårdbehoven är som störst. Detta riskerar att leda till överetablering i vissa områden samtidigt som andra delar av landet, ofta glesbygd eller socioekonomiskt utsatta områden, har svårare att säkerställa tillgång till vård.
Samtidigt har flera exempel visat att välfärdssystemen är sårbara för felaktiga utbetalningar, fusk och organiserad brottslighet. Inom vården har frågor också väckts om hur systemet med vårdval och utomlänsersättningar påverkar kostnadskontroll och möjligheten att styra resurser dit där behoven är störst.
Mot denna bakgrund är det anmärkningsvärt att regeringen fortsatt försvarar ett system som allt oftare ifrågasätts, inte minst av regeringens egen produktivitetskommission, som pekat på brister i kostnadskontroll och styrning inom primärvårdens LOV-system.
Mot denna bakgrund vill jag fråga sjukvårdsminister Elisabet Lann:
- Avser ministern och regeringen att vidta några åtgärder med anledning av de brister Produktivitetskommissionen påtalat vad gäller kostnadskontroll och styrning vid tillämpningen av LOV i primärvården?
- Är ministern och regeringen beredda att avskaffa tvånget för regionerna att tillämpa LOV i primärvården och i stället göra det frivilligt att använda systemet?
- Avser ministern att ta några initiativ för att säkerställa att etablering av vårdcentraler sker utifrån vårdbehov snarare än lönsamhet?
- Avser ministern att vidta några åtgärder för att stärka kontrollen över offentliga medel inom vårdvalssystemen för att motverka fusk, felaktiga utbetalningar och organiserad välfärdsbrottslighet?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:518
Webb-tv: LOV i primärvården
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 143 Sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD)
Herr talman! Eva Lindh har frågat mig om jag och regeringen avser att vidta några åtgärder med anledning av de brister som Produktivitetskommissionen har påtalat när det gäller kostnadskontroll och styrning vid tillämpningen av lagen (2008:962) om valfrihetssystem, LOV, i primärvården. Eva Lindh har också frågat om jag och regeringen avser att göra det frivilligt att tillämpa LOV i primärvården, om jag avser att ta några initiativ för att säkerställa att etablering av vårdcentraler ska ske utifrån vårdbehov snarare än lönsamhet och om jag avser att vidta några åtgärder för att stärka kontrollen över offentliga medel inom vårdvalssystemen för att motverka fusk, felaktiga utbetalningar och välfärdsbrottslighet.
Låt mig börja med att understryka det vi är helt överens om: Vård ska ges efter behov. Målet med hälso- och sjukvården är en god hälsa och vård på lika villkor för hela befolkningen. Det är tydligt i hälso-och sjukvårdslagens (2017:30) portalparagraf att den som har störst behov av vård ska ges företräde i vården. Regionerna som huvudmän och ansvariga för sjukvården har ansvar för vilka avtal de väljer att teckna med privata vårdgivare, vilka krav som ställs och vilka ersättningar som ska gälla.
Vi behöver ett system där ersättningen följer patientens behov. Regeringen anser att dagens system med ersättningar och avgifter i regionerna behöver utvecklas och samordnas, inte minst för att i högre grad styra resurser till patienter med större vårdbehov. En särskild utredare kommer därför inom kort att lämna förslag på hur statens styrning ska stärkas genom ett system med nationella principer för ersättningar och avgifter inom hälso- och sjukvården (tilläggsdirektiv till utredningen Behovsstyrd vård, S 2024:05). Detta ska gälla oavsett om patienten behandlas i sin hemregion eller i en annan region och oavsett om vårdbesöken är fysiska eller digitala. Slutbetänkandet skulle överlämnas till regeringen senast den 18 juni 2026 – och jag kan upplysa att den överlämnades i dag.
När det gäller frågan om att göra LOV frivilligt i primärvården är regeringens uppfattning att LOV utgör en viktig grund för patienters möjlighet att välja vårdgivare och för mångfalden i primärvården. Enligt statistik från Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, utgör privat drivna vårdcentraler cirka 48 procent av samtliga vårdcentraler i Sverige.
Vårt fokus ligger på att ge regionerna bättre förutsättningar för kontroll inom systemet. På uppdrag av regeringen lämnade Konkurrensverket i december 2025 förslag som syftar till att motverka kriminella och oseriösa aktörer i valfrihetssystem (Fi2025/02401). Rapporten Nya grindvaktsfunktioner i LOV har remitterats, och förslagen bereds just nu i Regeringskansliet.
Vad gäller risker för oseriösa aktörer och bristande kontroll har regeringen flera initiativ som syftar till att begränsa kriminella aktörers möjligheter att etablera sig inom välfärden. Skattemedel ska gå till vård, inte till välfärdsbrott eller överutnyttjanden. Det är en förutsättning för legitimiteten i hela vårt gemensamt finansierade system.
Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, bedriver ett viktigt arbete för att identifiera och motverka oseriösa och kriminella verksamheter inom hälso- och sjukvården. Regeringen har gett Ivo flera uppdrag för att stärka och utveckla myndighetens arbete på området.
Genom en ändring i instruktionen till Ivo är det förtydligat att myndigheten ska både förebygga och motverka brottslighet. För att ytterligare förbättra Ivos förutsättningar att genomföra detta arbete och samtidigt tillgodose en ändamålsenlig tillsyn i enlighet med dess uppdrag beslutade regeringen i budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1) att förstärka myndighetens anslag med ytterligare 95,4 miljoner kronor för 2026, 144,2 miljoner för 2027 och 192,6 miljoner kronor för 2028.
Regeringen tillsatte under våren 2025 Utredningen om insatser för att stärka patientsäkerheten och motverka välfärdsbrottslighet inom hälso- och sjukvården (S 2025:03). Utredningen har ett viktigt uppdrag att analysera och ta ställning till om det bör införas tillståndsprövning samt hur tillsyn och uppföljning kan stärkas. Det gäller även inom ramen för vårdvalssystemen. Utredningen ska lämna sitt betänkande senast den 12 oktober 2026.
När det gäller konkreta åtgärder här och nu vill jag lyfta fram regionernas ansvar. Regionerna har betydande möjligheter att inom LOV utforma ersättningssystem, etableringskrav och uppföljning så att de bättre stöder en jämlik vård. Det är viktigt att dessa möjligheter tas tillvara fullt ut.
Anf. 144 Eva Lindh (S)
Herr talman! Hälso- och sjukvården är otroligt central, och den är också väljarnas viktigaste fråga. Det är inte konstigt då det är en grundläggande trygghet att förhoppningsvis veta att man får vård och omsorg när man behöver det.
Det här utmanas, och ett av skälen till det är den lagstiftning vi nu pratar om, nämligen lagen om valfrihetssystem, LOV. När den infördes skulle det öka kvaliteten, stärka valfriheten och skapa bättre effektivitet genom konkurrens. Nu, två decennier senare, vet vi att ingenting av detta har blivit verklighet.
Jag menar att regeringen – Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna – har ideologiska skygglappar när det gäller hälso- och sjukvården och specifikt när det gäller lagen om valfrihetssystem, LOV.
Som vi hörde här vet statsrådet att det finns kriminella och oseriösa aktörer i valfrihetssystemet. Statsrådet och regeringen vet alltså att det är så, och man försöker lappa och laga. Man inför nya grindvaktsfunktioner. Man säger att skattemedel ska gå till vård, inte till välfärdsbrott eller överutnyttjande, och att man ska förebygga och motverka brottslighet.
Man har alltså ett system som uppenbart öppnar för välfärdsbrottslighet och överutnyttjande av skattemedel och där skattemedel inte går till vården, det vill säga till det som pengarna är avsedda för. Att man då inte agerar är helt oförståeligt för mig. Det kan inte handla om annat än ideologiska skygglappar.
Dessutom säger statsrådet i sitt svar att man ska ta ställning till om tillståndsprövning bör införas. Med jämna mellanrum pratar jag om lagen om valfrihetssystem och problemen med det. När jag berättar att det inte ens behövs tillstånd för att etablera en verksamhet är det få människor som tror sina öron. Det verkar ju helt orimligt att man får bedriva hälso- och sjukvård utan att det krävs ett tillstånd. Det är fint om regeringen tar ställning till det.
Hur som helst vet vi nu att det är så här. Regeringens egen produktivitetskommission har i sitt slutbetänkande dragit en tydlig slutsats: LOV har inte levererat de produktivitets- och effektivitetsvinster som utlovades. Tvärtom pekar kommissionen på försämrad kostnadskontroll, svårigheter att styra resurserna dit där behoven är störst och ökade risker för välfärdsbrottslighet.
För oss socialdemokrater är sjukvården viktigast; den är nummer ett. Att förhindra att det finns kriminella och oseriösa aktörer i sjukvården är avgörande. Därför ställer jag återigen frågan till sjukvårdsministern: Kan regeringen överväga att åtminstone ta bort kravet på regionerna att ha lagen om valfrihetssystem när det gäller primärvården? Det skulle man åtminstone kunna titta på.
Anf. 145 Markus Kallifatides (S)
Herr talman! Tack, Eva Lindh, för möjligheten att delta i den här debatten! Tack, statsrådet, för tidigare svar!
I slutbetänkandet från Tidöregeringens egen produktivitetskommission kan vi läsa följande på sidan 519:
Få patienter verkar ta aktiva beslut kring vilken vårdcentral de ska listas vid eller basera sina val på vårdens medicinska kvalitet. Att utföraren bestämmer vilken vård en patient ska få och därmed får en central roll i att ransonera vårdresurserna samtidigt som utföraren har ett vinstintresse riskerar att skapa väsentliga målkonflikter i det principala agentförhållandet mellan beställare, utförare och patient. Det finns till exempel en risk för att utförare segregerar patientunderlaget och utför vård för enklare åkommor, så kallad cream skimming. Det kan leda till att vårdenheter utför större insatsvolymer för enklare åkommor än vad beställaren eller lagstiftaren vill eller vad som är medicinskt motiverat. Ett tecken på detta är att andelen läkarbesök för enklare diagnoser har ökat.
Herr talman! I inledningen till en helt färsk artikel i Läkartidningen skriver de fem författarna följande, med hänvisning till Riksrevisionen: ”Hälso- och sjukvårdens mål är god hälsa och vård på lika villkor för hela befolkningen, med lagstadgat företräde för dem med störst behov sedan 1997. I praktiken har denna behovsstyrning varit svår att realisera, då basåtagandet ofta uppfattas som otydligt, öppna prioriteringar är ovanliga och satsningar på ökad tillgänglighet ofta krockar med riktlinjer för medicinska prioriteringar.”
Efter en empirisk studie av primärvårdsdata från Region Skåne, efter införande av vårdval i primärvården, menar författarna att resultaten ”väcker viktiga frågor om styrningen av primärvården och i vilken utsträckning den är behovsbaserad – något som, med tanke på den förväntade demografiska utvecklingen och den pågående utbyggnaden av vårdvalsmodeller, motiverar vidare forskning”.
Herr talman! Det är bra att steg nu tas för att hålla direkt olämpliga eller rent kriminella aktörer utanför vårdcentralerna i vårt land, även om vi socialdemokrater hade velat se ännu fler steg och att LOV, lagen om valfrihetssystem, ersätts med en helt ny välfärdslagstiftning.
Min fråga, herr talman, är: Hur ser statsrådet på frågan om resursanvändningen och resursfördelningen och den för mig helt uppenbara risken för felallokering eller felfördelning av vårdresurser i strid med hälso- och sjukvårdslagens intentioner, och bör staten verkligen tvinga regioner att behålla vårdvalssystem inom primärvården när regeringens egen produktivitetskommission tydligt pekar på risken för ett omfattande slöseri med våra skattemedel?
Anf. 146 Sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD)
Fru talman! Det känns lite som déjà vu att stå här och prata LOV i primärvården. Jag tror att det var två månader sedan vi gjorde det senast, och det var nästan exakt samma frågeställning då. Jag vet inte hur mycket jag kan variera mina svar så att det inte blir tjatigt för eventuella tittare eller för interpellanten.
Jag blir ändå lite förvånad när interpellanten påstår att målet om valfrihet inte är uppnått i och med LOV. Det är ju så att 48 procent av alla vårdcentraler drivs i annan regi. Många är små och läkardrivna.
Det är också så att när patienterna får tycka till om sina vårdcentraler visar svaren att en stor majoritet av de mest populära vårdcentralerna drivs i annan regi och inte är offentligt drivna. Jag är inte beredd att dra undan mattan för så många väldigt populära och omtyckta seriösa vårdcentraler runt om i landet som möter invånarnas behov av vård för att det har smugit sig in oseriösa aktörer och kriminalitet i välfärden.
Det här är ju inte unikt för välfärden. Det är inte unikt för sjukvården. Det är en utveckling i samhället att kriminalitet smyger sig in och nästlar sig in överallt. Därför arbetar den här regeringen brett med att bekämpa den organiserade brottsligheten och komma åt välfärdsfusk på alla fronter. Det syns tyvärr också i de prioriteringar som vi tvingas göra. Det är oerhört olyckligt. Men syftet är ju att komma bort från detta, som under decennier har tillåtits breda ut sig till den omfattning som vi ser i dag. Vi borde aldrig ha låtit det gå så långt. Men, återigen, det här är inte unikt för sjukvården.
Precis som interpellanten slog fast är sjukvården viktig. Den är det viktigaste för interpellantens parti. Jag skulle säga att sjukvården är den allra viktigaste frågan också för mitt parti.
Det som möjligen skiljer sig lite åt mellan oss är att för mitt parti är patientperspektivet det allra viktigaste. Det viktigaste är inte att föra makt till regionala politiker som kan välja var patienterna ska få vård, utan det är att ge patienten makt, självbestämmande och delaktighet i det som ligger så nära patientens hälsa och välmående. Det är viktigt.
Att det också är viktigt för patienterna ser vi ju utifrån att det är så många som väljer en annan vårdcentral än en offentligt driven. Det finns gott om exempel på människor som faktiskt aktivt listar sig en ganska bra bit från hemmet för att de vet att det finns god primärvård ett stycke bort och att de där har möjlighet att få en fast läkarkontakt med hög kontinuitet.
Att den här möjligheten ska finnas kvar är så viktigt att man inte med lätthet kan möjliggöra för regioner att kortsiktigt rycka bort den för patienterna. Om LOV blir en fråga om mandatperioder, om det blir fyraåriga villkor för möjligheten att bedriva vård någonstans, gagnar det inte långsiktiga, ansvarsfulla aktörer. Det gagnar dem som kan tänka sig att starta upp nya bolag lite då och då, och så tänker jag att vi inte vill ha det i sjukvården.
Anf. 147 Eva Lindh (S)
Fru talman! Det är tråkigt att sjukvårdsministern känner att det är som déjà vu. Jag tänker att det handlar om engagemang för en fråga. Det är också därför vi vill ha debatten igen, därför att vi är engagerade. Vi tror på vikten av att sjukvård ska ges efter behov.
Det vi säger är att intentionerna med den här lagstiftningen inte har uppfyllts eftersom man faktiskt inte har uppnått det som var tanken med lagstiftningen.
Det vi säger är också att det går att hitta en annan typ av lagstiftning som inte öppnar upp för välfärdsbrottslighet eller överutnyttjande. Det är ju vår uppgift som politiker att se utmaningarna. När ett system inte fungerar måste man vara beredd att backa och säga att det här måste vi göra om, för i vilken annan verksamhet skulle man acceptera att det pågår fusk och kriminellt utnyttjande av ett system där pengar ska gå till sjukvård?
Vi har sett gång på gång hur kommuner och regioner som genomför kontroller upptäcker felaktiga faktureringar, överdebiteringar, bristande kvalitet och ibland rena bedrägerier. Jag har i en annan debatt med just sjukvårdsministern gett exemplet från min egen kommun. När vi granskade hemtjänstföretagen var vi tvungna att säga upp 16 utförare inom äldreomsorgen för att vi hittade felaktigheter. Sundbyberg, Södertälje, Norrköping – kommunerna är många. De som verkligen har granskat har hittat de här problemen.
Problemet i regionerna är att regionerna inte kan välja bort. De kan inte säga nej till någon som vill etablera en verksamhet även om man inte har tillstånd att utföra vård eftersom man inte behöver det.
Myndigheter som polisen, Skatteverket och Ekobrottsmyndigheten varnar för att organiserad brottslighet i allt större utsträckning söker sig till välfärdssektorn. Hälso- och sjukvården pekas ut som ett område där riskerna är stora och ökar. Hur kan man acceptera det?
Försvaret blir alltid att vi behöver öka kontrollen. Det ökar kostnaderna för en administration som bara växer och växer. Jag tycker att pengarna ska gå till annat. Däremot gillar jag kontroll, så jag är inte emot det. Men vi bygger upp ett system som blir som ett stort monster därför att man måste granska alla de här aktörerna så mycket. Och det är väldigt svårt att säga upp de kontrakten, även när man hittar felaktigheter. Det man säger är att det inte går att kontrollera bort detta, utan vi behöver ändra systemet.
Min fråga kvarstår. Vill man ändå ha detta, trots att Produktivitetskommissionen pekar på att det är precis det här som lagstiftningen har lett till och trots att myndigheter säger att organiserad brottslighet tar över välfärdssektorn?
Jag tror faktiskt inte att de seriösa aktörerna inom välfärdssektorn vill ha detta. Jag tror att man behöver bättre lagstiftning, bättre kontroll och bättre reglering.
Anf. 148 Markus Kallifatides (S)
Fru talman! Tack, sjukvårdsministern, för tidigare svar!
Jag uppfattar ett ganska tydligt svar på min fråga, fru talman. Den här regeringen och sjukvårdsministern är inte beredda att upphöra med det flagranta ingrepp i regionernas självstyre som tvångs-LOV innebär. Man är inte beredd att fullt ut anamma de tydliga slutsatserna om att tvångs-LOV medför stora problem att styra vårdresurserna – våra gemensamma skattemedel, fru talman – till de mest brinnande vårdbehoven. Man är inte beredd att upphöra med det som hotar att vara ett omfattande slöseri med skattemedel.
Jag uppfattade att sjukvårdsministern på ett väldigt tydligt sätt illustrerade att hon och regeringen inte är beredda att släppa en helt falsk motsättning mellan valfrihet för patienter och möjligheter till kontroll och styrning mot behov.
Låt mig citera ytterligare från Produktivitetskommissionen: ”I vissa fall likställs den enskildes intresse av att kunna välja vårdgivare med tillämpandet av LOV.” Enligt Produktivitetskommissionens bedömning är detta en missuppfattning.
Som konstateras av bland annat Vårdanalys finns det flera andra sätt för regionerna att organisera vårdutbudet så att patienterna har möjlighet att välja vårdgivare samtidigt som konkurrensen mellan utförare bibehålls. Regionerna kan till exempel låta patienter välja bland privata vårdgivare som upphandlas enligt LOU eller bland verksamheter drivna i offentlig regi – som välfungerande vårdcentraler.
Detta är ett av många goda skäl att byta regering. Tvångs-LOV bör avskaffas, och vi ska värna våra skattemedel!
Tack för debatten, och glad sommar!
Anf. 149 Sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD)
Fru talman! Jag vill vara jättetydlig på några områden, om jag inte har varit det.
Nej, den här regeringen accepterar inte fusk och kriminalitet i välfärden. Det är därför regeringen har tagit en rad initiativ på det här området. Det har ju inte skett under tidigare mandatperioder, vilket jag beklagar, för då hade vi inte behövt vara där vi är i dag.
Jag tog alltså i dag emot en utredning som till exempel föreslår att utomlänstaxan ska avskaffas. Remisstiden för utredningen gick ut den 17 maj. Jag har så många initiativ som pågår samtidigt att min tid inte räcker till för att räkna upp dem – men det gäller alltså starkare grindvaktsfunktioner mot kriminella och oseriösa aktörer.
Vi har gett tydliga förstärkningar till Ivo med en rad uppdrag även till dem. Vi har gett flera myndigheter i uppdrag att samverka. Det är en kraftsamling mot organiserad brottslighet i välfärden som ska leda till och bidra till att fler och snabbare beslut fattas om att till exempel återkalla tillstånd.
Utredningen om tillståndsprövning kommer att presenteras i oktober, och jag vet att det finns politiker som har alla svar på förhand. Jag själv jobbar gärna så att jag först vill lyssna in de utredningar som har analyserat frågan på djupet och kommit tillbaka med förslag. Därav min formulering tidigare om att regeringen kommer att överväga om tillståndsprövning ska krävas utifrån vad utredningen kommer tillbaka med. Vi tycker att det är en bra ordning att jobba så när vi nu har tillsatt den här utredningen.
Vi har som sagt tagit en rad initiativ för att stärka kontrollen och komma åt kriminaliteten i välfärden just för att det är så viktigt att vi kommer till rätta med det här, så anklagelserna om att vi accepterar fusk och kriminalitet i välfärden blir ju väldigt missvisande utifrån hur högt vi prioriterar detta och har gjort under hela mandatperioden.
Anf. 150 Eva Lindh (S)
Fru talman! Jag har glömt att tacka statsrådet för svaret, så det vill jag göra! Jag tycker att det är bra att vi kan ha en sådan här debatt och diskussion, som vi har önskat, där vi klargör skillnader och ibland likheter.
Det är stora, viktiga, principiella frågor vi pratar om. Min syn på saken – vår syn på saken – är att vi måste göra allt vi kan för att stoppa slöseriet med skattepengar. Vi måste stoppa välfärdsbrottsligheten, och vi måste se till att de resurser som ska gå till sjukvården faktiskt går till sjukvården.
Jag hör vad sjukvårdsministern säger, och jag hör vad regeringen säger. Vi menar dock att det som görs – om man nu förstärker de så kallade grindvaktsfunktionerna – ju bara är att skrapa lite på ytan på ett system som faktiskt inte fungerar. Det är ju det som är skillnaden.
Jag hör att det finns en vilja att stoppa välfärdsbrottsligheten, men om man verkligen ska dra upp den med rötterna kan man ju inte ansa lite eller bara göra något åt det värsta som blir synligt. Det här är ju faktiskt ett system som öppnar för välfärdsbrottslighet och överutnyttjande. Det är ett system där det inte krävs tillstånd för att starta till exempel vårdcentraler.
Vi vet genom de myndigheter som har granskat detta att det förekommer kriminellt utnyttjande och fusk. Det är det som är skillnaden, och det är därför jag återigen påstår att det finns ideologiska skygglappar i den här frågan. Om man på allvar vill komma åt överutnyttjandet, fusket, det kriminella utnyttjandet och slöseriet med våra skattepengar och vill att de ska gå till det de är ämnade för bör man göra något åt den här lagstiftningen.
Jag frågar därför igen: Tänker sjukvårdsministern göra någonting mer?
Anf. 151 Sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD)
Fru talman! Den sista frågan är jätteenkel att svara på, alltså om jag är beredd att göra någonting mer. Svaret är ja, och det pågår ju ett arbete! Jag berättade precis att utredningen om tillståndsplikt kommer att presenteras i oktober. Detta skedde inte under de två mandatperioder då Socialdemokraterna hade ansvar för sjukvården, och arbetet fortsätter.
Vi är alltså beredda att göra förändringar i lagstiftningen för att säkra att vi både kan slå vakt om patientens rätt att välja god vård för sig och sina nära och säkra att skattemedel går till vården och inte dräneras eller i värsta fall går till kriminalitet.
Den här regeringen har ju gjort mer än vad som någonsin tidigare har gjorts på det här området för att stoppa de kriminella aktörerna och komma till rätta med välfärdsfusket. Jag är alltså beredd att göra mer – absolut!
Jag vill också passa på att tacka för debatten och önska en fin sommar!
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
