Lönebidragsanställningar i den ideella sektorn
Interpellation 2006/07:312 av Österberg, Sven-Erik (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2007-02-15
- Inlämnad
- 2007-02-15
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2007-02-26
- Sista svarsdatum
- 2007-03-01
- Besvarad
- 2007-03-13
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 15 februari
Interpellation
2006/07:312 Lönebidragsanställningar i den ideella sektorn
av Sven-Erik Österberg (s)
till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)
Det finns i dag ett stort antal anställda med lönebidrag inom den ideella sektorn, inte minst i olika idrottsföreningar över hela landet. De får på det viset arbetsträning, en meningsfull sysselsättning och social gemenskap samtidigt som föreningarna får hjälp med sin administration. Det är en utpräglad vinn–vinn-situation med tre vinnare – individen, föreningen och samhället.
Eftersom taket för lönebidrag länge låg stilla fick de ideella organisationerna emellertid allt svårare att behålla sina lönebidragsanställda, alternativt tvingades de senare att avstå från den löneutveckling de enligt avtal var berättigade till. Detta uppmärksammades flera gånger av riksdagen och ledde till att taket höjdes i två steg, först den 1 juli 2005 till 15 200 kronor och därefter från den 1 januari i år till 16 700 kronor. Detta var ett medvetet beslut för att underlätta för föreningar och förbund att fortsätta att göra en viktig insats för de arbetshandikappade. Det har också förts diskussioner om såväl ytterligare höjningar av taket som en höjning av den andel som kan betalas ut i bidrag.
Nu har det emellertid visat sig att detta beslut på i alla fall en del håll i landet fått motsatt effekt. Eftersom arbetsförmedlingarna inte fått mer pengar att röra sig med anser de sig tvungna att i stället sänka den andel som betalas ut i lönebidrag. Ett konkret exempel är Korpen Borås som fått lönebidraget för en anställd sänkt med 600 kronor i stället för höjt med 1 500 kronor. I andra fall, Korpen Orsa är ett exempel, har man sagt nej till tidigare utlovade nya lönebidragsanställningar. En förutskickad och efterlängtad förbättring för föreningarna har i stället blivit till en försämring.
Detta handlar inte om nya bedömningar av de enskilda individernas arbetsförmåga. Det handlar i stället om enskilda arbetsförmedlingars eller länsarbetsnämnders tolkningar för att klara sin ekonomiska situation. Frågan är ju om dessa nya bedömningar grundar sig på centrala signaler från regeringen eller Arbetsmarknadsverket. Det sistnämnda vore intressant att få utrett av statsrådet, då detta drabbar enskilda individer och föreningar hårt och dessutom går stick i stäv med riksdagens uttalade intention.
Mina frågor till arbetsmarknadsministern är därför:
Tänker statsrådet vidta några åtgärder med anledning av de förändrade bedömningar som nu görs av arbetsförmedlingarna vad gäller lönebidrag?
Vad avser statsrådet att vidta för åtgärder så att riksdagens intentioner vid höjningen av lönebidragstaket ska få genomslag i verkligheten?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:312
Webb-tv: Lönebidragsanställningar i den ideella sektorn
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:73 Tisdagen den 13 marsProtokoll 2006/07:73 8 § Svar på interpellation 2006/07:312 om lönebidragsanställningar i den ideella sektorn
Protokoll från debatten
Anf. 72 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Jag delar Sven-Erik Österbergs grundinställning att det här är en ypperlig möjlighet för personer som behöver den här typen av stöd och hjälp. När jag var partisekreterare hade vi anställda med lönebidrag i partiorganisationen ute i landet. Det har varit ett väldigt värdefullt tillskott, både för den enskilde och för oss andra.
Jag kommer tillbaka till grunderna i svaret. Vi har inte ändrat bedömningsreglerna för lönebidraget. Det har inte gått ut någon ukas till Arbetsmarknadsverket att göra den här typen av förändringar. Man ska ta hänsyn till den enskildes arbetsförmåga, som det står i regelverket. Däremot är taket höjt och antalet platser utökat med 2 000.
Det man kan konstatera är möjligen att Arbetsmarknadsverket har fått sammanlagt 740 miljoner som enbart är avsedda att finansiera de två takhöjningar som genomfördes 2006 och 2007. Men det är klart att det är ett ansträngt anslag. Det är helt korrekt. Det finns åtminstone två skäl till det. Det ena är att det just nu finns en stor efterfrågan på arbetskraft. Det gör att det är förhållandevis lätt - om jag får kalla det för det - för funktionshindrade personer att hitta anställningar med lönebidrag. Det är naturligtvis på sitt sätt positivt. Det andra är att det genom det uppdrag som Ams och Försäkringskassan har fått att samverka kring personer som är långtidssjukskrivna har framkommit att en stor andel är personer med funktionshinder. Just i och med att lönebidrag är ett lätt sätt att få ut personer på arbetsmarknaden, precis som Sven-Erik Österberg säger, har det blivit en slags anstormning i den här delen.
Jag vill berätta lite mer om vad vi försöker göra. Redan i årets regleringsbrev för Ams har vi betonat vikten av att Arbetsmarknadsverket arbetar med dem som står allra längst från arbetsmarknaden. Under våren kommer också en ny rapport om funktionshindrades situation på arbetsmarknaden. Undersökningen är ett tillägg till AKU. Den ser jag fram emot att få. Jag tror att den kan ge oss värdefull information om läget och om vilka olika insatser som har visat sig verkningsfulla och om vilka som kan förbättras.
Vi har också initierat ett arbete med att kartlägga hur ekonomin på individnivå ser ut för personer med funktionshinder för att vi ska få ett så gott beslutsunderlag som möjligt.
Jag förstår Sven-Erik Österbergs oro mot bakgrund av en del av de rapporter vi har kunnat läsa om i tidningarna, men jag tror i grunden att vi är på samma sida. Det här är ett bra instrument, och vi har inte ändrat förutsättningarna när det gäller regelverket eller bedömningarna runt omkring. Det har inte utgått någon instruktion om att man ska tolka dem på annat sätt än tidigare. Tvärtom: Taket har höjts och antalet platser har utökats.
Anf. 72 Sven-Erik Österberg (S)
Herr talman! Jag delar Sven-Erik Österbergs grundinställning att det här är en ypperlig möjlighet för personer som behöver den här typen av stöd och hjälp. När jag var partisekreterare hade vi anställda med lönebidrag i partiorganisationen ute i landet. Det har varit ett väldigt värdefullt tillskott, både för den enskilde och för oss andra.
Jag kommer tillbaka till grunderna i svaret. Vi har inte ändrat bedömningsreglerna för lönebidraget. Det har inte gått ut någon ukas till Arbetsmarknadsverket att göra den här typen av förändringar. Man ska ta hänsyn till den enskildes arbetsförmåga, som det står i regelverket. Däremot är taket höjt och antalet platser utökat med 2 000.
Det man kan konstatera är möjligen att Arbetsmarknadsverket har fått sammanlagt 740 miljoner som enbart är avsedda att finansiera de två takhöjningar som genomfördes 2006 och 2007. Men det är klart att det är ett ansträngt anslag. Det är helt korrekt. Det finns åtminstone två skäl till det. Det ena är att det just nu finns en stor efterfrågan på arbetskraft. Det gör att det är förhållandevis lätt - om jag får kalla det för det - för funktionshindrade personer att hitta anställningar med lönebidrag. Det är naturligtvis på sitt sätt positivt. Det andra är att det genom det uppdrag som Ams och Försäkringskassan har fått att samverka kring personer som är långtidssjukskrivna har framkommit att en stor andel är personer med funktionshinder. Just i och med att lönebidrag är ett lätt sätt att få ut personer på arbetsmarknaden, precis som Sven-Erik Österberg säger, har det blivit en slags anstormning i den här delen.
Jag vill berätta lite mer om vad vi försöker göra. Redan i årets regleringsbrev för Ams har vi betonat vikten av att Arbetsmarknadsverket arbetar med dem som står allra längst från arbetsmarknaden. Under våren kommer också en ny rapport om funktionshindrades situation på arbetsmarknaden. Undersökningen är ett tillägg till AKU. Den ser jag fram emot att få. Jag tror att den kan ge oss värdefull information om läget och om vilka olika insatser som har visat sig verkningsfulla och om vilka som kan förbättras.
Vi har också initierat ett arbete med att kartlägga hur ekonomin på individnivå ser ut för personer med funktionshinder för att vi ska få ett så gott beslutsunderlag som möjligt.
Jag förstår Sven-Erik Österbergs oro mot bakgrund av en del av de rapporter vi har kunnat läsa om i tidningarna, men jag tror i grunden att vi är på samma sida. Det här är ett bra instrument, och vi har inte ändrat förutsättningarna när det gäller regelverket eller bedömningarna runt omkring. Det har inte utgått någon instruktion om att man ska tolka dem på annat sätt än tidigare. Tvärtom: Taket har höjts och antalet platser har utökats.
Anf. 73 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Visst är det bra att regelverket inte har ändrats, men det kanske är just det som är problemet i sig, om man ser att det inte fungerar som man har tänkt sig. Arbetsmarknadsministern säger att vi har ungefär samma uppfattning här, och om det vore så skulle jag kunna vara lugn, för då tror jag att det skulle sättas in åtgärder så att vi inte skulle behöva se sådant som händer just nu.
Vi vet nog båda att Arbetsmarknadsverket inte är den myndighet som är lättast att styra. Jag ser att arbetsmarknadsministern också har gjort den erfarenheten, av hans min att döma. Därför har det väldigt stor betydelse hur regeringen och ansvarigt statsråd agerar om de ser att det hela utvecklas i en annan riktning än man önskar.
Därför vill jag också fråga: Vad är det för utveckling som arbetsmarknadsministern önskar? Tycker han att det är okej att man säger upp på bredden för att det är resursbrist? Då kommer anställda att förlora sina anställningar inte på grund av att de fått förbättrad hälsa utan därför att bidraget har sjunkit så att möjligheten att jobba kvar på den arbetsplats där man har varit försvinner.
Man ska vara medveten om att det i idrottsrörelsen i Sverige varje dag är ungefär 8 000 personer som gör en sådan här ideell insats. Framför allt handlar det om ungdomsverksamhet. Nu menar jag inte att lönebidrag ska vara en försörjningskälla för idrottsrörelsen, men om man hanterar det rätt och anställer rätt personer är det en vinna-vinna-situation som man bör vara rädd om.
Arbetsmarknadsministern verkade antyda att många av de funktionshindrade får jobb just nu. Ja, det är allmänt sett en väldigt god arbetsmarknad. Men oavsett vilken kommun jag besöker finns där alltid arbetsmarknadsprojekt som involverar ganska många människor, ofta något hundratal. Det kan vara åtskilliga hundra i en stor kommun, och de personerna önskar inget hellre än att komma ut och få ett jobb. I bästa fall går de i åtgärder, men många av dem är öppet arbetslösa. Så nog finns det ett stort antal personer som skulle kunna engageras i den här typen av jobb. Om intentionerna med lönebidraget följdes skulle de personerna kunna göra nytta i föreningslivet.
I grund och botten handlar detta om vad arbetsmarknadsministern egentligen vill - han kanske accepterar det som vi ser nu för att det gynnar andra intressen eller kanske inte bryr sig så mycket och tycker att det får bli som det blir. Vill arbetsmarknadsministern att intentionerna ska följas är det befogat att man också ger en tydlig signal från departementet till Arbetsmarknadsverket om att man inte gillar det som sker nu och att man vill ha en annan ordning. Därför vill jag nu fråga arbetsmarknadsministern: Är arbetsmarknadsministern beredd att göra en sådan insats för att den utveckling som vi har sett den senaste tiden, framför allt beträffande lönebidrag till ideella föreningar, inte ska fortsätta?
Anf. 74 Sven-Erik Österberg (S)
Herr talman! Nej, Sven-Erik Österberg, det är inte okej att man säger upp på bredden. Man ska följa det regelverk som finns, och det stipulerar att man ska göra bedömningar av de enskildas arbetsförmåga. Det är utgångspunkten. Det ska vi ha klart för oss.
Precis som Sven-Erik Österberg sade är inte avsikten med lönebidraget att det ska vara en försörjningskälla för ideella organisationer. När jag läser en del av de rapporter som har kommit får jag ibland intrycket att oron och kritiken mest har handlat om det.
Det finns all anledning att följa upp detta tydligare. Min ambitionsnivå är väldigt hög, och jag delar Sven-Erik Österbergs uppfattning att detta är ett bra instrument för att hjälpa till att sänka trösklarna för att funktionshindrade - både bildligt och på annat sätt - ska kunna ta sig in på arbetsmarknaden. Jag tycker att det är en bra metod, och jag vill följa detta område noggrant också framöver.
Anf. 75 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Jag tar detta inlägg - det sista inlägg från arbetsmarknadsministern som jag kan bemöta i denna debatt - som ett löfte om att man från regeringens sida och från departementet är beredd att titta på det som har skett på bredden. Det är just detta jag tycker är olämpligt.
Problemet med lönebidraget handlar inte bara om risken för att man får en felaktig rekrytering till ideella föreningar. Men alltid när det finns en sådan här anställningsform kan det finnas arbetsgivare på den privata sidan som använder det till att anställa folk som kanske skulle kunna vara anställningsbara också utan lönebidrag. Detta är också en gräns som Arbetsmarknadsverket har att jobba med. Var går gränsen för hur det ska vara?
Problemet finns alltså inte bara i förhållande till föreningslivet utan på hela arbetsmarknaden. Meningen med lönebidraget är ju att en person ska bli attraktivare att anställa, men var går gränsen för hur anställningsbar personen ska vara för att komma i fråga för bidrag? Det kan vi diskutera länge och kanske vara ganska överens om. I praktiken blir det ofta en svår balansgång.
Det finns skäl att titta även åt andra hållet. Även om någon skulle hamna snett - man kan ju aldrig garantera det - kan man hur som helst säga att personen gör väldigt goda insatser i samhället och att man får god utväxling av de resurser som sätts in. Därför finns det all anledning att se över det. Jag tycker att vi har fått ett halvt löfte av arbetsmarknadsministern här. Tack så mycket!
Anf. 76 Sven-Erik Österberg (S)
Herr talman! Det kan nog betraktas som ett helt löfte.
Jag tycker att det är viktigt att vi ser på den tilläggsundersökning som vi får i AKU och på andra undersökningar på det här området för att se i vilken mån politiken är verkningsfull. Precis som Sven-Erik Österberg påpekar handlar det om individuell prövning och är därmed behäftat med risker åt bägge håll.
Men det är viktigt att vi inte får uppfattningen att detta skulle vara något slags breddhistoria som är gjord av andra skäl än det som finns i det regelverk som gäller. Det ska alltså vara en individuell bedömning av arbetsförmågan som ligger till grund för beslut om lönebidrag.
Vi får definitivt goda tillfällen att komma tillbaka till detta i framtiden också.
Anf. 77 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Ibrahim Baylan har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att plusjobbare som har kort tid kvar till pensioneringen får fullfölja sitt plusjobb fram till 65 års ålder.
Jag har under den senaste månaden i många skriftliga frågor och två interpellationer fått frågor liknande den Ibrahim Baylan nu ställer.
Bakgrunden är att alliansen tydligt före valet sade att plusjobben skulle avskaffas. Skälen var att plusjobben inte är bra för vare sig individ eller samhälle. I tidigare frågesvar och interpellationssvar utvecklar jag dessa skäl.
Alliansens ståndpunkter var kända för den förra regeringen. Under tidspress sommaren 2006 tog man därför beslut om att de som hade plusjobb och var äldre än 60 år i ett sammanhängande beslut kunde anvisas plusjobb fram till pension. I extremfallet innebar beslutet att personer kunde ges en anvisning i fem år fram till 2011. I extremfallet kunde en sådan anvisning innebära ett ekonomiskt åtagande för staten på 1 ½ miljon kronor.
Det är därför inte försvarligt att låsa in personer över 60 år i subventionerade anställningar ända fram till pensionen. Det är fel att ge upp hoppet om att även äldre har en plats på den osubventionerade arbetsmarknaden. Detta gäller i synnerhet i ett gott arbetsmarknadsläge med begynnande arbetskraftsbrist. Alliansen tror inte, som Ibrahim Baylan, att man befinner sig i ett "hopplöst läge" bara för att man är äldre och inte har ett plusjobb.
Genom att gång på gång ställa samma fråga hoppas man inom oppositionen skapa en bild av att regeringen tar bort bra politik som tidigare regering infört. Så är inte fallet. Plusjobben är osäkra för individen och orimligt dyra för samhället.
Mitt svar till Ibrahim Baylan är detsamma som jag givit till andra. Plusjobb fram till pension kommer inte att återinföras.
Jag tackar för interpellationen och ser fram emot flera och minst lika intressanta arbetsmarknadspolitiska frågeställningar att debattera med Ibrahim Baylan.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.