lokala folkomröstningar
Interpellation 2004/05:303 av Lindström, Torsten (kd)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2005-01-13
- Anmäld
- 2005-01-17
- Besvarad
- 2005-01-28
- Sista svarsdatum
- 2005-01-31
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
Interpellation 2004/05:303
av Torsten Lindström (kd) till statsrådet Jens Orback om lokala folkomröstningarEtt demokratiskt styrelseskick fordrar att det är folkets vilja som avgör hur samhället formas och utvecklas. Men demokratin innebär långt mer än en teknisk lösning av maktfördelningen i samhället. Ett i sann mening demokratiskt samhälle innebär också ett förhållningssätt där respekt för varje människas unika och okränkbara värde, tolerans, jämlikhet och jämställdhet får råda. Förtroendevalda bör inom det demokratiska förhållningssättets ramar följa folkets röst även när den inte stämmer med det egna partiets uppfattning.
För att frågan om en kommunal folkomröstning ska prövas krävs i dag att 5 % av kommuninvånarna så kräver. Däremot är det kommunfullmäktige som avgör om folkomröstningen ska ske eller inte. Detta är märkligt och föder givetvis en besvikelse hos de berörda samt en berättigad skepsis mot det demokratiska systemet.
Visserligen kan fler folkomröstningar, ett ökat inslag av direktdemokrati, av somliga upplevas som en urholkning av den representativa demokratin. Å andra sidan bör väl demokratin som helhet gynnas av ökat folkligt deltagande oavsett vilken form det sker i. Politiken får inte vara så snäv att den upplevs bevaka sina egna gränser.
Av de 70 initiativ till lokala folkomröstningar som tagits sedan den nuvarande lagen trädde i kraft den 1 juli 1994 har bara tre stycken lett till folkomröstning. En mängd olika skäl, varav en del säkert relevanta men flertalet faktiskt irrelevanta, har anförts för att hindra lokala folkomröstningar. Det är självklart oacceptabelt att politiker på detta sätt sätter sig över folkviljan och motverkar den. Det var inte det som den radikala reformen med möjliggörande av lokala folkomröstningar som den borgerliga regeringen införde vid 1990-talets början syftade till. Målet att underlätta för lokala folkomröstningar har inte uppnåtts utan snarare omöjliggjorts av socialdemokratiska politiker.
Ett exempel där staten brustit i respekt för folkets vilja är den folkomröstning som genomfördes i Heby kommun om ett byte av länstillhörighet. Det tydliga folkomröstningsresultatet har respekterats av kommunen men inte av staten som i stället försvårat och hindrat kommuninvånarnas vilja att få genomslag. Ett annat fall där regeringen ignorerat folkviljan är när lokala folkomröstningar i Uppvidinge och Karlstad visade att invånarna ville ha kommunal vårdlön till småbarnsföräldrar som vårdar egna barn i hemmet. Det är givetvis minst lika bekymmersamt att staten motverkar den lokala demokratin som att kommunen gör det.
Visserligen kan fler folkomröstningar, ett ökat inslag av direktdemokrati, av somliga upplevas som en urholkning av den representativa demokratin. Å andra sidan bör väl demokratin som helhet gynnas av ökat folkligt deltagande oavsett vilken form det sker i. Politiken får inte vara så snäv att den upplevs bevaka sina egna gränser.
Riksdagen beslöt den 4 april 2002 att uppmana regeringen att ta initiativ till en översyn av lagen om kommunala folkomröstningar. Den förra socialdemokratiska demokratiministern sade i en interpellationsdebatt i riksdagen i januari 2003 att frågan om kommunala folkomröstningar skulle ses över och en annan lagstiftning föreslås. Efter att regeringen inte hörsammat det ursprungliga beslutet uppmanade riksdagen ånyo regeringen i oktober 2003 att snarast presentera förslag i enlighet med riksdagens tidigare beslut. Nu har regeringen hänskjutit frågan till den samlade översynen av regeringsformen. Det finns en risk att frågan därmed "begravs".
Mot bakgrund av det ovan anförda vill jag fråga statsrådet:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att lokala folkomröstningar ska respekteras samt hanteras demokratiskt?
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att medborgarnas förtroende för demokratin ska stärkas?
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att bättre ta till vara medborgarnas initiativ och synpunkter?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2004/05:303
Webb-tv: lokala folkomröstningar
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2004/05:66 Fredagen den 28 januariProtokoll 2004/05:66 7 § Svar på interpellation 2004/05:303 om lokala folkomröstningar
Protokoll från debatten
Anf. 42 Jens Orback (S)
Herr talman! Torsten Lindström har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att lokala folkomröstningar ska respekteras samt hanteras demokratiskt, för att medborgarnas förtroende för demokratin ska stärkas och för att medborgarnas initiativ och synpunkter bättre ska tas till vara.
Jag vill inledningsvis poängtera att Grundlagsutredningen (dir. 2004:96) har fått i uppdrag att se över frågan om det kommunala folkomröstningsinstitutet samt frågan om så kallat folkinitiativ, och jag vill inte föregå utredningens förslag.
När det gäller Torsten Lindströms fråga om hur medborgarnas initiativ och synpunkter bättre ska tas till vara vill jag först säga att regeringen anser att de representativa formerna bör vara fundamentet i vårt demokratiska system, men att det samtidigt finns skäl att utveckla former för direkt deltagande mellan valen. Jag vill i detta sammanhang understryka att de politiska partierna också mellan valen har en central roll när det gäller att fånga upp och kanalisera medborgarnas engagemang och politiska intresse. Partiernas ansvar i detta avseende är grundläggande i vårt demokratiska system.
Det finns emellertid andra former för medborgerligt inflytande mellan valen än deltagande i de politiska partierna som bör uppmärksammas och utvecklas ytterligare. I regeringens skrivelse
Demokratipolitik
(skr. 2003/04:110) redovisas hur medborgarnas deltagande i den lokala demokratiska processen ser ut och har utvecklats sedan de demokratipolitiska målen beslutades av riksdagen i april 2002. Bland annat förekommer det i många kommuner försöksverksamheter med lokala ungdomsråd och medborgarpaneler samt olika former av Internetbaserade forum för dialog, diskussion och debatt. Likaså har drygt ett hundratal kommuner redan infört eller beslutat om att införa medborgarförslag, det vill säga att kommuninvånarna alternativt landstingsinvånarna har rätt att väcka ärenden i fullmäktige.
Förutsättningarna för demokratin förändras dock ständigt, och regeringen lägger stor vikt vid att finna åtgärder som dels kan förbättra, dels skapa nya möjligheter för inflytande i den demokratiska processen. En mycket viktig del i detta arbete är att undanröja strukturella hinder som personer med olika bakgrund kan mötas av när de vill delta i denna process. Regeringen har med anledning av detta bland annat gett Uppsala universitet i uppdrag att sammanställa kunskap om och analysera bemötandet i politiken ur ett diskrimineringsperspektiv.
Regeringen har även initierat två utredningar med syfte att öka kunskapen om de nya sociala rörelser och handlingsformer som medborgarnas samhällsengagemang tar sig uttryck i.
Jag anser, precis som Torsten Lindström, att det är av största vikt att medborgarnas förtroende för demokratin stärks. I en representativ demokrati är det av grundläggande betydelse att de förtroendevalda har en god dialog med sina väljare så att de uppfattar väljarnas åsikter och kan agera och uppträda som deras ombud. I arbetet med att skapa fler och bättre former för inflytande och påverkan är det dock viktigt att förmedla en realistisk bild av vad valdeltagandet kan leda till, det vill säga hur demokratins spelregler ser ut. Demokratiskt deltagande är inte entydigt med att alltid få sin vilja igenom.
Studier visar att det finns ett stort intresse för att påverka politiken och samhället i stort. Utmaningen för oss är att finna former för hur detta samhällsengagemang kan fångas upp utan att försöka passa in det i de gamla strukturerna. Bland de insatser som regeringen för närvarande genomför eller planerar kan nämnas att det svenska remissförfarandet ska utvecklas genom att nya sätt prövas inom Regeringskansliet för att till exempel nå nya rörelser och enskilda medborgare. Dialogen med föreningslivet inom ramen för folkrörelseforum fortgår också, liksom arbetet med att säkerställa de nationella minoriteternas rättigheter och möjligheter till inflytande. Likaså har planeringen av en ny demokratisatsning inför de allmänna valen 2006 påbörjats.
Sammanfattningsvis vill jag säga att jag anser att det redan i dag finns goda möjligheter till inflytande i den demokratiska processen. Men vi ska självklart inte nöja oss med detta, utan arbetet med att förbättra möjligheterna måste ständigt fortgå. Detta är ett arbete som vi alla måste ta ansvar för, inte minst de politiska partierna.
Anf. 43 Torsten Lindström (Kd)
Herr talman! Inledningsvis vill jag tacka statsrådet för svaret på min interpellation. Det är trevligt att för första gången få samtala med statsrådet i denna kammare.
Demokrati innebär långt mer än en teknisk lösning av maktfördelningen i samhället. Ett i sann mening demokratiskt samhälle innebär också ett förhållningssätt där respekt för varje människas unika och okränkbara värde, tolerans, jämlikhet och jämställdhet får råda. Men demokrati handlar också om att respektera medborgarna, att respektera väljarna. Förtroendevalda bör inom det demokratiska förhållningssättets ramar följa folkets röst även när den inte stämmer med det egna partiets uppfattning, eller åtminstone respektera folkets röst.
För att frågan om en kommunal folkomröstning ska prövas krävs i dag - efter den kristdemokratiska civilministern Inger Davidsons pionjärreform för 10 år sedan - att 5 % av kommuninvånarna så kräver. Däremot är det kommunfullmäktige som avgör om folkomröstning ska ske eller inte. Detta är märkligt och föder givetvis en besvikelse hos de berörda samt en berättigad skepsis mot det demokratiska systemet.
Visserligen kan fler folkomröstningar, ett ökat inslag av direktdemokrati, av en del upplevas som en urholkning av den representativa demokratin. Å andra sidan bör väl demokratin som helhet gynnas av ett ökat folkligt intresse och deltagande oavsett vilken form det sker i. Politiken får inte vara så snäv att den upplevs bevaka sina egna gränser.
Av de 70 initiativ till lokala folkomröstningar som tagits sedan den nuvarande lagen trädde i kraft den 1 juli 1994 har bara tre lett till folkomröstning. Det är självklart oacceptabelt att politiker på detta sätt sätter sig över folkviljan och motarbetar den. Det var inte det som den radikala reform som den borgerliga regeringen genomförde med möjliggörande av lokala folkomröstningar för tio år sedan syftade till. Målet att underlätta för lokala folkomröstningar har inte uppnåtts utan snarare omöjliggjorts av socialdemokratiska politiker.
Ett exempel där staten brustit i respekt för folkets vilja är den folkomröstning som genomfördes i Heby kommun om ett byte av länstillhörighet. Det tydliga folkomröstningsresultatet har respekterats av kommunen men inte av staten. Andra fall är när lokala folkomröstningar har genomförts om valfrihet för småbarnsföräldrar. Då har regeringen sagt nej.
Herr talman! Riksdagen beslöt den 4 april 2002 att uppmana regeringen att ta initiativ till en översyn av lagen om kommunala folkomröstningar. Den förra socialdemokratiska demokratiministern Mona Sahlin, Jens Orbacks företrädare, sade i en interpellationsdebatt med mig i riksdagen i januari 2003, för ganska precis två år sedan, att frågan om kommunala folkomröstningar skulle ses över och en annan lagstiftning föreslås. Efter att regeringen inte hörsammat det ursprungliga beslutet uppmanade riksdagen ånyo regeringen i oktober 2003 att snarast presentera förslag i enlighet med riksdagens tidigare beslut. Nu har regeringen hänskjutit frågan till den samlade översynen av regeringsformen. Det finns en risk att frågan därmed "begravs". Den risken verkar än större efter ministerns svar i dag där han hänvisar till just den utredningen.
Herr talman! Jag vill fråga den nye demokratiministern: Kommer regeringen att på allvar, inte bara i ord, bejaka demokratin, följa riksdagens vilja, se till att folkviljan följs och inte bara begrava frågor i den här utredningen?
Anf. 44 Jens Orback (S)
Herr talman! Jag vill börja med att direkt svara på den fråga som Torsten Lindström tog upp. Det var mycket tydligt i propositionen
Demokrati för det nya seklet
att regeringen uttalade att medborgarnas möjligheter att få till stånd en folkomröstning måste stärkas. Eftersom det då är hänskjutet till en utredning skulle jag också den här gången vilja motivera detta. Grundlagsutredningen ska se över bestämmelser om ett folkomröstningsinitiativ. Det är då också rimligt, tycker jag, att man ser över det kommunala folkomröstningsinstitutet. Grundlagsutredningen ska överväga vissa valfrågor med anknytning till den kommunala demokratin. Därför är det inte mer än rimligt att man också inkluderar frågan om folkinitiativ på kommunal nivå.
Remissbehandlingen av Justitiedepartementets promemoria visade också att stödet bland landets kommuner och landsting för en lagändring i enlighet med riksdagens hemställan, som Torsten Lindström tar upp, var väldigt svagt. Det tyder på att flera partiers linje i riksdagen inte är förankrad lokalt. Det är också en motivering, tycker jag, till att man tittar ytterligare på de här frågorna i en parlamentarisk utredning på de här frågorna. Flera av remissinstanserna för promemorian om folkinitiativ, däribland Göteborgs och Uppsala universitet, har pekat på behovet av en fördjupad analys. Därför tycker jag också att det är rimligt att man gör en sådan analys.
Jag tror också att det är viktigt att skilja mellan de folkomröstningar vi här talar om, att skilja mellan de folkomröstningar där kommunen själv har full bestämmanderätt och de folkomröstningar där regeringen har bestämmanderätt. I den folkomröstning som du tog upp, i Heby, var 40 % också emot en delning lokaliserat till den ena delen av just Heby.
Sedan vill jag kort säga något om medborgares möjlighet att påverka mellan valen. Jag kommer själv från den kommunala nivån. Det första jag gjorde som ordförande i den stadsdelsnämnd som också Riksdagshuset ligger i var att skapa medborgarmöten, så att man varje månad innan nämndmötet hade möjlighet för medborgare att komma till tals. De var välbesökta, kreativa och ett utlopp för en demokrati på lokal nivå. Därför hoppas jag också att förslagen om att ta bort stadsdelsnämnder inte finner gehör hos det parti som du företräder.
Det finns också ett nytt förslag som har genomförts om möjligheterna att lägga fram medborgarförslag. Det hade jag också möjlighet att uppleva som en mycket vitaliserande del i medborgarnas möjlighet till demokratiskt inflytande. Det är också väldigt viktigt att partierna tar det här ansvaret mellan valen. Det handlar också om partiernas ansvar att föra en dialog med medborgarna mellan valen.
Anf. 45 Torsten Lindström (Kd)
Herr talman! Jag håller med Jens Orback, inledningsvis, om att mycket kan göras inom ramen för befintlig lagstiftning för att öka mötena mellan de förtroendevalda och medborgarna. Även jag har varit kommunpolitiker. Jag
är
det till och med. Under tio år i kommun och landsting arbetade jag mycket just med att öppna upp politiken. Tyvärr var det inte alltid särskilt lätt, mycket beroende på motståndet just från de etablerade strukturerna, vilket råkar vara Jens Orbacks socialdemokratiska parti. De som har makten vill mycket sällan öppna den, för det finns ju en risk att man råkar slinta med tungan och blir av med en del av den.
Sedan säger Jens Orback att folkomröstningsinstitutet måste stärkas. Det var precis vad hans likaledes socialdemokratiska företrädare sade i denna kammare för två år sedan. Och vad har hänt sedan dess? Jo, ett nytt riksdagsbeslut har kommit, och regeringen begraver frågan i utredning.
Det låter faktiskt på statsrådet som om remissvar skulle betyda mer än ett riksdagsbeslut. Det kan väl ändå inte statsrådet mena? Riksdagen har uttalat en uppfattning vid två olika tillfällen, och såvitt jag har förstått regeringsformen är det regeringens skyldighet att följa riksdagens beslut oavsett om det kommer en eller två gånger. Det är en smula pinsamt, faktiskt, om det här går att tolka som att remissinstanser som regeringen föredrar att lyssna på skulle betyda mer. Det är ju ett häpnadsväckande konstitutionellt uttalande i så fall.
Jag tror, herr talman, att detta beror på att det finns en genuin misstänksamhet hos den socialdemokratiska makten, den som inte vill släppa ifrån sig någonting. Får jag återigen ge två mycket talande exempel. Jens Orback talade ju om demokrati här.
I det ena fallet gäller det Heby kommun, som Jens Orback själv nämnde i sitt svar. Det stämmer att det fanns olika uppfattningar bland kommuninvånarna i folkomröstningen. Och de som förlorade folkomröstningen var det socialdemokratiska partiet. När man då inte vann på den lokala nivån, då griper den socialdemokratiska regeringen och en massa ministrar, kollegerna till Jens Orback, in och ser till att stoppa den folkvilja som fanns på den lokala nivån.
Om vi till detta lägger det andra exemplet, att det i kommun efter kommun har röstats om ökad valfrihet för småbarnsföräldrar vilket fått ett genuint folkligt stöd mot Socialdemokraternas vilja, då kommer nästa nivå där den socialdemokratiska regeringen utnyttjar överhetsmakten och säger: Nej, det passar inte våra syften. Det passar inte vår ideologi. Lyssna på folket vill vi inte när folket säger något annat än det som vi vill höra.
Det, herr talman, är ingenting annat än en maktens arrogans satt i system av den socialdemokratiska regeringen. Så fort det kommer fram en uppfattning som inte passar det egna partiet är något fel. Då ska det remitteras och utredas - med all respekt för att detta måste göras innan ett lagförslag tas fram, självklart - och dras i långbänk på ett sätt som är nästintill häpnadsväckande.
Det hjälper inte att Jens Orback säger en del kloka saker. Det gjorde hans företrädare för två år sedan också, men sedan dess har inte särskilt mycket - för att inte säga någonting - hänt. Det hjälper inte att prata. Man måste också agera.
Herr talman! 70 folkomröstningsinitiativ har tagits. De som genomförts har knappast hörsammats av de socialdemokratiska politikerna runtom i landet eller av den socialdemokratiska regeringen. De allra flesta har av just socialdemokratiska politiker stoppats från att över huvud taget bli av.
Herr talman! Kan vi se att det blir någon som helst förändring från den nye demokratiministern, eller är det samma gamla vanliga hjulspår - att försvara makten och de egna privilegierna - som även fortsättningsvis gäller från den socialdemokratiska regeringens sida?
Anf. 46 Jens Orback (S)
Herr talman! Vi kanske först, Torsten Lindström, ska reda ut demokratibegreppet och det som sades om att socialdemokrater kör över demokratin. Det var ju så att beslutet om att utreda frågan fattades av en majoritet av riksdagens kammare. Det om något är väl ett uttryck för demokrati, såvida man inte ska ha ett minoritetsstyre med bland annat kd.
Jag tänkte också säga några ord om vad vi vill göra för att öka medborgarnas förtroende för demokratin. Uppsala universitet ska sammanställa kunskap och analysera de strukturella hindren för förtroendevalda i kommuner och landsting samt i de politiska partierna. Inom Regeringskansliet ser man för närvarande över villkoren för förtroendevalda. Det gäller utbildning av nya förtroendevalda, bland annat hur man ska underlätta för ungdomar och invandrare. Vidare ser man över tillgången på modern informationsteknik och tittar på förutsättningarna för beslutsfattande på distans.
Jag tror att det är mycket viktigt att ha en dialog mellan olika nivåer i politiken, och därför har jag valt att inbjuda ett antal lokalt förtroendevalda från olika partier för att se hur vi kan stärka demokratin lokalt och öka medborgarnas möjligheter till inflytande. Demokratipolitikens fortsatta inriktning handlar om att just stärka förutsättningarna för deltagande, att undanröja hinder för deltagande, att skapa möjligheter för ett ökat och mer jämlikt deltagande.
Eftersom jag vill vara konkret tänkte jag ta upp några ytterligare områden som vi satsar på. Inom ramen för storstadspolitiken har Mångkulturellt centrum i Botkyrka fått i uppdrag att kartlägga erfarenheterna av och kunskapen om hur så kallat underifrånperspektiv tillämpats och hur detta påverkat de boendes möjligheter att delta i kommunernas demokratiska beslutsprocesser.
Dialogen mellan regeringen och föreningslivet fortsätter. För mig är föreningslivet och folkrörelserna en form av demokratins infrastruktur. Vi planerar också att göra en översyn av folkrörelsepolitiken.
Göteborgs universitet har fått i uppdrag att undersöka nya sociala rörelser för att ge regeringen en samlad bild av utvecklingen och förekomsten av nya politiska rörelser.
Stiftelsen Stora Sköndal genomför för närvarande en undersökning med syfte att studera förändringar över tid i de frivilliga insatserna och analysera de förändringsmönster som kan finnas.
Det handlar om att göra mycket på en och samma gång. Jag tror att det också handlar om att som politiker sträcka på sig, att veta att man gör ett viktigt arbete, ett vackert arbete, inte minst när debatten ibland är både apolitisk och antipolitisk.
Anf. 47 Torsten Lindström (Kd)
Herr talman! Statsrådet pratar vackert, och det är en tillgång i politiken. Sedan gäller det att inte bara prata utan också göra något och se till att något händer. Det är just det som återigen är problemet.
Vi har sett en lång rad socialdemokratiska demokratiministrar som, precis som Jens Orback, stått här och pratat om utveckling. Det låter så bra, och mycket av det är fullt möjligt att både stödja, instämma i och komplettera. Men det räcker inte. Det måste också ske saker. Det duger inte att bara möta människor - människor som inte umgås i politiska kretsar. Jag gör det varje dag, och kanske gör Jens Orback det också. Det viktiga är att det leder till något konkret. Där har de socialdemokratiska regeringarna haft - och har - det så svårt.
När det gäller lokala folkomröstningar händer ingenting. I stället får den systematiskt negativa inställningen till åsikter som man inte tycker om, åsikter som man är rädd för, frodas. Jag hade hoppats, herr talman, att det med en ny minister på det här området skulle bli ett slags nystart, komma en nytändning, men jag måste tillstå att jag efter den här debatten är mycket tveksam till om vi kan hoppas på det. Det behövs nog en ny regering för att demokratiarbetet över huvud taget ska tas på allvar. Inte heller det verkar Socialdemokraterna klara av.
Herr talman! Partierna har självklart en viktig uppgift. Det har alla som är förtroendevalda. Återigen: När det gäller att sätta stopp för de konkreta förslagen ute i kommunerna, liksom på den statliga nivån, är problemet inte partierna generellt - även om partierna, även mitt eget, kan bli bättre - utan problemet är det socialdemokratiska partiet som sätter stopp när det inte duger, när det inte passar.
Ge oss gärna lite hopp i ditt sista inlägg, Jens Orback, så att vi kan hoppas på en bättring. Hittills har vi inte fått mycket hopp för framtiden.
Anf. 48 Jens Orback (S)
Herr talman! Torsten Lindström var besviken över att jag inte kom med några konkreta åtgärder och över att jag pratade för mycket. Jag använde hela mitt anförande till att föreslå konkreta åtgärder. Jag hörde ingenting från Torsten Lindström. Men vi kanske möts här igen.
Torsten Lindström tyckte inte heller att han riktigt fick svar på sin fråga om folkomröstningar. Jag är rätt förvånad över att han alls skrev sin interpellation, för han måste väl ha vetat att detta fanns inom ramen för Grundlagsutredningen. Jag har också använt en del tid till att förklara och motivera detta.
De sista sekunderna kanske jag ändå ska ägna åt något annat. Jag tror att deltagandet i och intresset för politiken i slutändan till stor del handlar om politikens innehåll. Jag tillhör ett parti som får rätt mycket stöd just för innehållet; det handlar om en politik som gäller rättigheter, skyldigheter och möjligheter för alla. Det är när vi på ett riktigt och konkret sätt kan diskutera politikens innehåll som jag tror att medborgarna också blir intresserade av att delta.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.