Likvärdig service i hela landet
Interpellation 2009/10:134 av Hultqvist, Peter (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2009-11-25
- Inlämnad
- 2009-11-25
- Besvarad
- 2009-12-08
- Sista svarsdatum
- 2009-12-09
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 25 november
Interpellation
2009/10:134 Likvärdig service i hela landet
av Peter Hultqvist (s)
till statsrådet Mats Odell (kd)
I slutbetänkandet Utveckling av lokal service i samverkan kritiserar utredaren Lars Högdahl det förhållande att ”de mindre kommunerna, mindre orterna och landsbygden har fått sämre tillgång till offentlig service”. ”Köerna och väntetiderna” har blivit längre inom olika myndigheter. Myndigheterna utvecklas till att uppfattas vara ”allt längre ifrån människorna”.
Lars Högdahl presenterar i sin utredning en rad förslag såsom statliga och kommunala servicecentrum i varje kommun, servicepunkter runt om i kommunerna och gemensamma resursgrupper över de statliga myndighetsgränserna i varje kommun. Högdahls förslag bryter tydligt av mot den utveckling mot centralisering och specialisering som i allt högre grad präglar de statliga myndigheterna.
Min fråga till statsrådet:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta mot bakgrund av de förslag som presenteras i utredningen Utveckling av lokal service i samverkan SOU 2009:92?
Debatt
(12 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2009/10:134
Webb-tv: Likvärdig service i hela landet
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2009/10:45 Tisdagen den 8 decemberProtokoll 2009/10:45 6 § Svar på interpellationerna 2009/10:134 och 144 om likvärdig service i hela landet
Protokoll från debatten
Anf. 46 Mats Odell (Kd)
Fru talman! Peter Hultqvist och Lena Olsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta mot bakgrund av de förslag som utredningen Utveckling av lokal service i samverkan har lämnat i sitt slutbetänkande. Lena Olsson har också frågat om jag avser att komma med något förslag till riksdagen under våren 2010.
Betänkandet, som heter
Se medborgarna - för bättre offentlig service
, lämnades till mig av den särskilde utredaren Lars Högdahl för ett par veckor sedan. Betänkandet kommer nu att remissbehandlas. Först därefter kan regeringen i detalj ta ställning till hur den avser att gå vidare med de olika förslag som utredaren presenterat.
När jag har sagt det vill jag dock understryka att inriktningen från regeringens sida är helt klar, nämligen att alla medborgare ska ha god tillgång till offentlig service.
Detta har varit utgångspunkten för Lars Högdahls uppdrag, som varit inriktat på att bland annat förbättra den lokala servicen genom en ökad samverkan mellan de statliga myndigheterna och mellan stat och kommun.
Utredaren har i en första etapp sett över samtjänstlagen som reglerar formerna för en sådan myndighetssamverkan. Som ett resultat av utredarens arbete har det skett förändringar i samtjänstlagen som gör det enklare att ingå avtal om samverkan och också ger möjligheter att samverka på flera områden. Gemensamma servicekontor inrättas nu i snabb takt runt om i landet.
För drygt ett år sedan lämnade utredaren ett delbetänkande som angav en allmän inriktning för offentlig service i samverkan. Betänkandet omfattade principförslag om en framtida struktur för offentlig service och för den övergripande styrningen av serviceutvecklingen.
Detta betänkande har remissbehandlats och de flesta remissinstanserna ställde sig bakom den allmänna inriktning som skisseras i betänkandet. Skatteverket, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen hade dock omfattande invändningar. I slutbetänkandet har utredaren ytterligare fördjupat sin analys och utvecklat och preciserat sina förslag.
Regeringen analyserar den fortsatta inriktningen på arbetet med att utveckla lokal service i samverkan och tillgången till offentlig service för alla.
Regeringen behöver ett bättre underlag för att göra en samlad bedömning av de förändringar som sker i myndigheternas sätt att tillhandahålla service.
Den samverkan som inletts mellan myndigheter med behov av lokal service bör utvecklas. Det är dock för tidigt att nu ta ställning till hur en framtida servicestruktur ska utformas.
För att kunna ge en god service i hela landet tror jag att vi måste vara öppna för att överväga nya och innovativa lösningar och lokala variationer. De statliga myndigheterna måste föra en dialog med kommunerna och vara öppna för samverkan.
Slutligen måste understrykas att offentlig service självklart måste tillhandahållas via olika kanaler. Telefonitjänster och olika e-tjänster är i dag förstahandsval för många människor. Men människor som av olika skäl har behov av personliga kontakter får inte lämnas utanför. Det är därför viktigt att ha en helhetssyn på hur den offentliga servicen via olika kanaler bör utvecklas.
Anf. 47 Peter Hultqvist (S)
Fru talman! Tack för svaret, statsrådet!
På många håll i landet utarmas i dag den statliga servicen. Kontor slås samman, antalet handläggare minskar, avståndet mellan myndigheter och medborgare ökar.
Inom många myndigheter försvinner det förebyggande arbetet. Kraften går i stället åt till det mest akuta.
Utredningen
Se medborgarna - för bättre offentlig service
pekar på en verklighet som måste åtgärdas.
Några enkla konstateranden som man kan göra när man har läst utredningen är att de mindre orterna och landsbygden har fått en sämre service. Även i de större städerna märks denna utveckling. Myndigheterna blir alltmer koncentrerade och specialiserade. Många upplever det svårare att få kontakt och service.
I takt med hårdare rationaliseringskrav och hårdare press riktad mot exempelvis arbetslösa och sjuka förstärks många människors känsla av att inte tas emot på sina egna villkor och av att vara opersonligt och byråkratiskt hanterade i mötet med den aktuella myndigheten.
Utredningens namn -
Se medborgarna - för bättre offentlig service
-
är bra valt. Medborgarna måste bli synliga för myndigheterna.
Det är dags att perspektivet blir ett annat. Om dagens utveckling får fortsätta där myndigheter av de mest skilda slag i ökad grad lever sina egna liv kommer inte servicen till medborgarna att stå i centrum.
I stället kommer centraliseringen och specialiseringen att fortsätta och gapet blir ännu större. Den logiska slutsatsen av utredarens förslag om servicecentrum i varje kommun är att det måste upprättas ett samhällskontrakt som innebär statlig grundservice i varje kommun och ett servicecentrum som ger en direkt kontakt med sådant som arbetsförmedling, försäkringskassa, skatteverk, polis, kronofogde etc. Det ska finnas en bemanning och en serviceinriktad öppettid som kan ge medborgarna den hjälp som behövs. Denna organisation ska utformas tillsammans med kommunen.
Då vill jag också att det noteras att just samarbetet med kommunen är något som utredaren pekar på som viktigt. Men man noterar också att det är ovanligt förekommande.
En utveckling av det slag som skisseras är möjlig om den politiska viljan finns. Men det kräver en kursändring och en insikt om att den statliga servicen runt om i landet inte på alla ställen fungerar som den ska. Myndigheterna klarar inte att ändra perspektiv och kurs av egen kraft. Det krävs att regering och riksdag tar ansvar för det och söker metoder för att man ska kunna få i gång det nödvändiga förändringsarbetet.
Myndigheterna har i dag svårigheter att hitta fungerande samarbete över sektorsgränserna. Det är inte den idyll som man säger, att det här skulle pågå i någon sorts automatisk process. Så ser det inte ut ute i verkligheten.
Den offentliga servicen utvecklas i dag enligt olika mönster. De olika myndigheterna sätter sin egen dagordning. Det här leder ofta till att svåra människoöden hamnar mellan stolarna. Den politiska styrningen är för svag, och det finns ingen enhetlig myndighetsstruktur över hela landet.
Oavsett remissomgångar och det som ska ske: Är ministern beredd att använda direktiv i form av regleringsbrev för att förändra utvecklingen och komma någonvart? Om inte det hjälper, är ministern beredd att använda sig av lagstiftning för att vi ska komma vidare och göra någonting åt problemen?
Anf. 48 Lena Olsson (V)
Fru talman! Jag får tacka ministern för svaret. Jag kan börja med att instämma i princip i allt det som Peter Hultqvist har tagit upp.
Jag har läst en hel del i utredningen, inte precis allting, men det mesta av den. Det är en gedigen utredning. Den kommer med många konkreta förslag som jag skulle vilja ha kommentarer till här. Hur fort anser ministern att man kan dra i gång detta?
Enligt mitt sätt att se har vi kommit till vägs ände när det gäller att utreda servicen på landsbygden. Nu behövs det handling, inte bara ord utan också verkstad.
Det har kommit en utredning från Landsbygdskommittén som ministern nämner när det gäller den särskilda debatt som Vänsterpartiet begärde för något år sedan. Det har kommit en liten fjuttig skrivelse som jag inte tycker säger någonting. En skrivelse är ofta någonting där man talar om vad man har gjort. Men det är inte så mycket strategi för vad man ska göra framöver.
Precis som Peter Hultqvist har tagit upp har vi ett bekymmer när det gäller de statliga myndigheterna. De lever sitt eget liv, så att säga. De har samordnat sig och gjort vissa saker på en del ställen här i Sverige. Men tyvärr är det så att man ändå har centraliserat sig. Man fattas alltså på många orter i landet. Det går till ungefär så att det skickas ut ett pressmeddelande till kommunerna: Vi försvinner härifrån. Det är ungefär så man har blivit behandlad.
Jag vill ställa en fråga med hänsyn till vad som kommer i utredningen, som vi från Vänsterpartiets sida ställer oss bakom fullt och fast. Detta måste till för att vi ska ha en levande landsbygd. Kommer regeringen via direkta regleringsbrev och andra direktiv att se till att Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Skatteverket även deltar i de övriga 170 kommunerna med servicekontor och tjänster som inte bara är informationsbroschyrer?
Detta är viktiga frågor, som Mats Odell har visat engagemang för i olika debatter. Här har han chansen att visa på lite verkstad. Denna fråga är utredd många gånger om. Nu har vi en utredning där vi har konkreta förslag på vad som ska göras.
Jag vill upplysa dig om en sak i min kommun. Där aviserar polisen att man ska dra ned på servicen. I den här utredningen tar man också upp polisen. Här finns också SKL, som håller på med pilotprojekt. Det vore bra med en kommentar. Känner man till varandra över huvud taget? Det är viktigt att få i gång de här konkreta förslagen, så att inte mer service försvinner från landsbygden.
Ministern nämner Yvonne Gustafsson, generaldirektör för Ekonomistyrningsverket, som ser över hela den svenska myndighetsstrukturen. Hur långt har hon kommit? Det är saker som jag inte vet någonting om.
Anf. 49 Mats Odell (Kd)
Fru talman! Först måste jag tacka för interpellationerna och det engagemang ni visar i denna viktiga fråga. Jag tror att det finns ett starkt engagemang ute i Sverige, i glesbygdsrörelsen, i de politiska partierna och hos alla som försöker överleva ute i Glesbygdssverige. Det finns också väldiga möjligheter att utnyttja den nya tekniken. Den nya så kallade e-förvaltningen skapar helt nya möjligheter till goda och bättre förutsättningar för människor att bo i hela landet och att också få medborgarservice där.
När Peter Hultqvist tar upp att människor upplever sig nedlåtande bemötta och att människan inte står i centrum för myndighetskontakter hoppas jag att detta verkligen är undantag. Men jag vill ändå säga att vi i denna regering - jag har själv tagit ansvar för detta - har satt i gång ett stort projekt för ett offentligt etos, en värdegrund för den statliga verksamheten. Det drar i gång under 2010. Vi kommer att utbilda 15 000 statliga chefer i frågor om värdegrund, bemötande av medborgarna och attityd till medborgarna. Det är oerhört viktiga saker som Peter Hultqvist tar upp. Väldigt mycket sker. Det diskuteras ute på arbetsplatserna och i fackliga organisationer. Vi har mycket kontakter med de fackliga organisationerna på detta område. Det finns ett stort engagemang för att arbeta med värdegrundsfrågorna.
Peter Hultqvist frågar om jag är beredd att använda regleringsbrev och lagstiftning. Det viktiga nu kanske ändå är att säga att vi i dag egentligen saknar en bra samlad bild av hur de statliga myndigheternas tillgänglighet och service ser ut i de olika delarna av landet. Även om varje myndighet har ansvar för sin serviceutveckling har regeringen alltid det övergripande ansvaret för alla ska ha en likvärdig tillgång till myndighetsservice. Här har vi länsstyrelserna, som har i uppgift att arbeta sektorsövergripande och följa tillståndet i länet och även samordna olika samhällsintressen och myndigheters insatser. Att följa denna utveckling av den offentliga servicen i länet ligger helt i linje med den uppgiften. Utredningen har nu föreslagit att länsstyrelsernas roll i detta avseende ska förtydligas. Detta är en fråga som vi nu får överväga i den fortsatta beredningen av utredningen.
När det gäller frågan om en tydligare styrning av de olika myndigheternas serviceutveckling menar jag att vi först måste få en samlad bild av hur tillgången till service har förändrats under de senaste åren. När vi väl har en sådan bild kan regeringen ge de styrsignaler som behövs till de berörda myndigheterna. Där får vi ett underlag från Lars Högdahls utredning. Men det behövs ytterligare en kartläggning av hur det ser ut.
Dialogerna med kommunerna är otroligt viktig. Det är glädjande att Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, är en mycket aktiv part i arbetet tillsammans med den frivilliga sektorn, landsbygdsrörelsen, Hela Sverige ska leva och också kommersiella intressenter - lanthandeln och lantbrevbärarna når väldigt många hushåll varje dag. Här finns nya möjligheter att ta till vara. Lars Högdahls utredning är en mycket bra grund för att arbeta vidare med detta.
Anf. 50 Peter Hultqvist (S)
Fru talman! Varken Arbetsförmedlingen eller Försäkringskassan är i dag att betrakta som någon idyll. Jag har mött många människor som varit i kontakt med båda dessa verksamheter och som gett bilden av en nedlåtande, byråkratisk och opersonlig hantering. För mig framstår det här inte som bara något enstaka fall, utan upprepade gånger under en rätt så lång period har det varit på nämnda sätt. Det hänger ihop med det ökade trycket och med de skärpta regelverk som man har för de här myndigheternas verksamhet ordnat med.
Är det rimligt att Arbetsförmedlingens, polisens och Försäkringskassans öppettider i södra Dalarna har minskat med 60-85 procent under 2000-talet? Svaret på frågan tycker jag är nej.
Är det rimligt att det här sker utan samråd med kommunerna? Svaret på frågan är nej.
Är det rimligt att detta sker utan några mer utvecklade tankar kring effekterna på hur servicen för allmänheten ska utvecklas och presenteras? Svaret på frågan är självklart nej.
Ändå är det så det går till. Hårt pressade av olika rationaliseringskrav och regeringsdirektiv lever myndigheterna sitt eget liv. Lösningen på serviceproblemen brukar vara hänvisningar till hemsidor och Internet. Det är inget fel med det.
Men verkligheten är sådan att två miljoner människor inte har tillgång till hemsidor och Internet. Också detta pekas det på i Högdahls utredning. Internet kan inte ersätta det personliga mötet. Många frågor och problem kan inte få sin lösning via detta, och många - framför allt äldre personer - känner ett stort främlingskap inför det här.
Just hänvisningen till hemsidor eller Internet kan vara orsaken till att många människor med komplexa problem faller mellan stolarna.
När en ny myndighetskultur ska skapas tycker jag att man ska peka på några saker: Ingen ska falla mellan stolarna. Ingen kommun ska lämnas i sticket. Det ska finnas en likvärdig och fungerande service runt om i hela landet.
Det här är tre bra grundpelare. Men för att nå dit måste man på myndigheterna fundera på följande: Hur anpassar vi servicen efter medborgarnas behov, inte utifrån våra behov i vår egen inre organisation? Då krävs det regelverk, direktiv och riktlinjer som underlättar, inte försvårar, det hela.
Mats Odell berörde länsstyrelsernas roll. Det är bra om de följer utvecklingen. Men jag tycker att man skulle ge länsstyrelserna en direkt ledande roll, att man skulle ge dem i uppgift att leda det förnyelsearbete där skapandet av lokala servicecentrum i varje kommun är en uppgift. Landshövdingarna kunde helt enkelt få sådana direktiv och samordna en sådan här verksamhet. Dessutom kunde detta vitalisera länsstyrelsernas arbete om de fick en ny, framtidsinriktad uppgift.
Detta med samverkan mellan stat och kommun är intressant. Gränserna mellan en kommun och statlig sektor är ordentligt starka; det finns väldigt starka revir. Det är inte lätt att bryta upp och bryta sönder i det avseendet, så det krävs ett fördjupat samarbete för just samhällsnyttans skull, för att förbättra servicen till medborgarna. Däremot tror jag inte så mycket på den frivilliga processen när det gäller att få myndigheterna att samverka och att få in kommunerna i detta, utan det krävs ett övergripande djupare politiskt initiativ.
Mats Odell vill vänta med besked när det gäller att använda sig av direktiv och lagstiftning. Men om man i en djupare mening vill bryta upp de här gränserna och lägga grunden för en ordentlig förnyelse kommer det - det är i alla fall min uppfattning - att krävas betydligt mer tydlighet och att man är beredd att använda de instrument som man har till sitt förfogande.
Anf. 51 Lena Olsson (V)
Fru talman! Minister Mats Odell säger att han måste få en samlad bild av hur myndighetsstrukturen i landet just nu ser ut. Jag kan bara beklaga att man inte har bättre koll på detta. Det finns tre myndigheter som lite grann har levt sitt eget liv. Jag tycker att du, Mats Odell, ska ta i med hårdhandskarna. Det finns regleringsbrev där det påvisas hur de ska jobba. Men de gör tydligen inte det de ska göra.
Jag håller med Peter Hultqvist. Bemötandet är i mångt och mycket inte bra. Man kan fråga sig: Vem är till för vem? Är medborgaren till för myndigheten, eller är myndigheten till för medborgaren? Jag vill tro att myndigheten ska vara en servicefunktion för våra medborgare, så det tycker jag att man bör lära sig.
Frågan om samverkan mellan stat och kommun är en ödesfråga för om vi i framtiden ska ha en levande landsbygd. Detta vet Mats Odell mycket väl. Vi vet hur det låter från företagare och våra medborgare om det inte finns en grundläggande service på landsbygden. Det har gjorts undersökningar av det som är viktigt för att man ska utveckla ett företag eller för att nya företag ska etableras. Det viktiga anses vara att det finns både en bra kommunal och en bra statlig service. Det är inget konstigt med det.
Mats Odell, du säger också att det nu är för tidigt att ta ställning till den framtida servicestruktur som ska utformas. Men det kan inte vara för tidigt att nu ta ställning. Den statliga servicen och även mycket annat är ju snart helt borta på landsbygden. Också i storstädernas förorter håller saker på att hända.
En möjlighet är att regeringen ger minst två kommuner i varje län chansen att redan med start under år 2010 pröva nya samordnade servicelösningar där de statliga servicegivarna måste delta vid planering och genomförande.
Mats Odell, vad är det som hindrar dig att under våren nästa år ge statens servicegivare sådana direktiv att det här arbetet snart kan komma i gång?
Om vi ska vänta på en enhetlig modell som inte är anpassad till varje kommuns eller orts efterfrågan på service kan vi få vänta ganska länge. Kanske finns då ingen statlig service kvar.
Därmed kommer jag till min andra fråga, som är ganska väsentlig. Precis som jag sagt förut har vi kommit till vägs ände när det gäller att utreda servicen på landsbygden, så det gäller att handla nu. Jag har förut sett ett engagemang hos Mats Odell i de här frågorna och sett att man faktiskt har en ambition att göra någonting. För att inte allt mer ska försvinna från landsbygden vore det väl smakligt nu med ett svar om när propositionen i fråga kan tänkas komma.
Mats Odell, du ska vara väldigt glad över att det är Högdahl som har utrett detta. Jag måste ge honom en stor eloge. Till den person som här sitter bredvid dig vill jag också säga - vi hade ett samtal i Sunne - att reservationen i fråga kan glömmas.
Anf. 52 Börje Vestlund (S)
Fru talman! Man kan fråga sig vad en stockholmare som företräder Stockholms intressen har att göra i en sådan här debatt. Men det finns väldigt goda skäl för det.
Ett av mina tidigaste uppdrag inom Stockholmspolitiken var uppdraget som stadsdelsnämndsordförande i Kista. Vid den tidpunkten var vi i Stockholm med i nätverket Hela landet ska leva. Av någon anledning blev jag skickad till en av nätverkets större konferenser. Jag konstaterade att glesbygden och Rinkeby-Kista hade
väldigt
många gemensamma punkter. Det handlade just om att både den kommersiella servicen och den offentliga servicen hade dragits ned och dragits ned.
Låt mig bara säga en sak i detta sammanhang: Under denna mandatperiod har det i de områden jag bäst känner till - Husby och Rinkeby - försvunnit 350 offentliga arbeten ifrån statliga och kommunala myndigheter. Jag tror faktiskt inte att det rör sig om någon landstingsmyndighet, men jag är lite osäker på det. Detta innebär naturligtvis inte bara att jobben försvinner, även om det är allvarligt nog, utan att det helt plötsligt blir så att det kafé eller den restaurang som har funnits där kanske försvinner eller klarar sig sämre. Butiker försvinner, och centrumbildningarna dör.
Man kan inte bara stå bredvid och titta på, utan man måste göra någonting åt detta. Det är därför det är så viktigt. Man har lagt ned försäkringskassekontor, och man har lagt ned arbetsförmedlingar. Det man har gjort som har varit bra, vilket dock var ett lokalt initiativ av länspolismästaren i Stockholm, är att man har försökt göra små kontor runt om ute i länet. Det har man gjort, och det har varit bra. Man har dock gjort mycket som har försämrat.
Jag återkommer till varför det är så viktigt att koppla ihop storstadens förorter eller storstaden som sådan med glesbygden. Om vi inte gör det och inte har en samsyn på helheten kommer vi nämligen inte att klara målet. Vi kan inte ha en landsbygdspolitik och en storstadspolitik, utan vi måste se till att ha en politik som får Sverige att hänga ihop. Det är därför jag tycker att det är så viktigt att gå upp i denna debatt.
När det gäller Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Skatteverket, som väldigt många vänder sig till, säger man att många ärenden kan klaras av via telefon och Internet. Det är sant, men jag måste upprepa det Peter Hultqvist sade. Vi har ganska god täckning i Sverige när det gäller IT, men det är fortfarande lång väg att gå tills de flesta människor i Sverige har tillgång till en dator att utföra sina tjänster på. Vi som sitter här och har en tjänstedator och kanske en privat dator tar det för självklart att vi kan gå in och fixa våra ärenden, men det är inte självklart för alla.
Sist måste jag fråga ministern: Hur har ministern för avsikt att hantera detta med Myndighetssverige och att hela landet ska leva? Jag måste ändå ifrågasätta att man säger sig vilja ha en samlad bild av myndighetsstrukturen. Hur kan en regering uttala detta? Är inte det att säga att regeringen inte har lyckats med sin politik?
Anf. 53 Mats Odell (Kd)
Fru talman! Låt mig börja i den sista delen. Jag tror att vi vill samma saker, men regeringen har ett beredningsansvar. För att interpellanterna och debattören ska få en uppfattning om vad det handlar om kan jag säga att det i Skatteverkets, Försäkringskassans och Arbetsförmedlingens remissvar på Högdahls utredning bland annat står att man avstyrker utredningens förslag att regeringen ska styra myndigheterna vad gäller service och tillgänglighet.
De skriver: Utformning av samverkan måste bestämmas av myndigheterna själva. Det är endast den samverkande myndigheten som utifrån sin djupa kännedom om den egna verksamheten kan ta ställning till på vilka orter nya etableringar bör göras och vilken service som krävs. Det kan definitivt inte vara en uppgift för regeringen att styra myndigheternas organisation och verksamhet på det sätt som utredningen föreslår.
Jag nämner detta för att ni ska få en uppfattning om att det krävs en hel del arbete innan det kan ske förändringar i ett land som har autonoma och självständiga myndigheter. Det finns ett beredningsansvar, och vi måste vara grundliga i det.
Den reservation som Lena Olsson indirekt tog upp innebar att Vänsterpartiet avstyrkte de förändringar i samtjänstlagen som skulle underlätta för just samverkan mellan myndigheter. Ni kanske har lämnat det eller glömt det? Bra, fortsätt med det!
Jag vill också vända mig mot den bild som ges i interpellationerna. Den är kanske lite för dyster. Det är inte bara Högdahls utredning som har kommit, utan mycket har hänt under tiden. Vi har runt om i Sverige haft en diskussion om hur den lokala servicen bäst ska kunna utvecklas utifrån lokala behov.
Sedan 2007, fru talman, har det startats närmare 200 lokala service- och samverkanskontor där två eller fler myndigheter samverkar och ger service till medborgare och företag. I vissa av dessa samverkanskontor finns också kommunerna representerade. Jag hoppas att det ska bli många fler ställen. På 200 ställen i Sverige har dock servicen till medborgare och företag förbättrats tack vare nya samarbeten som denna regering har initierat, och det tycker jag står i viss kontrast till den dystra bild som vi har fokuserat lite för mycket på här i dag.
Peter Hultqvist tog upp en viktig sak, nämligen alla dem som inte har tillgång till eller använder sig av IT-tjänster. Vi tror att lanthandeln eller bygdegården skulle kunna fungera som en kontaktpunkt där man med tekniska hjälpmedel kan få till stånd personliga möten på distans med myndighetshandläggare. En annan idé som förs fram av Högdahl är att ge våra ungefär 2 500 lantbrevbärare som dagligen når 750 000 hushåll i glesbygden en ny serviceroll. Utrustade med bärbara datorer skulle de kunna hjälpa till med att förmedla enklare myndighetskontakter. Det civila samhället och de ideella organisationerna svarar också redan i dag för viktiga delar.
När det gäller personliga möten på distans finns ett intressant samarbete i Dalarna mellan Kungliga Tekniska högskolan, Vinnova och Arbetsförmedlingen där man provar en teknik för detta. Arbetsförmedlingen låter sina kunder på åtta orter träffa handläggare i personliga möten via en distansmötesplats som ger full ögonkontakt och inte kräver att man är närvarande. Det handlar om Idre, Orsa, Sälen, Särna, Vansbro och Älvdalen, där främst arbetssökande använder distansmötesplatserna och kontoren i Malung och Mora. Arbetsförmedlarna kan då ge direkta svar.
Det finns alltså möjligheter att använda sig av ny teknik och ändå behålla den personliga kontakten. Målet är dock att alla ska få en god samhällsservice, och Lars Högdahls utredning är som sagt ett väldigt bra underlag för det arbetet.
Anf. 54 Peter Hultqvist (S)
Fru talman! Det Mats Odell läste upp när det gällde Skatteverkets, Arbetsförmedlingens och Försäkringskassans inställning att det måste bygga på deras egen vilja och kraft till förändring och samarbete visar vad allt detta egentligen handlar om. Det är oerhört tunga och svåra strukturer. Jag förstår innebörden i det du läste upp, det vill säga att det krävs en viss tyngd och handlingskraft för att komma åt det hela.
Det är därför jag tror att det krävs direktiv och kanske ytterst lagstiftning för att göra någonting åt det. Annars blir det nämligen ett resonemang som är mer kosmetiskt än praktiskt. Min fråga till dig kvarstår: Är du beredd att i ett senare skede, när de andra bitarna förmodligen kommer att visa sig vara uttömda, använda dig av direktiv- och lagstiftningsmöjligheten? Den frågan har du fortfarande tid att svara på.
Lena Olsson, Börje Vestlund och jag vill understryka vikten av att det händer något. Man måste bryta sektorsgränser och driva fram gemensam myndighetsservice och lokala servicekontor som är bemannade och inte bara erbjuder kontakt via en tv-skärm. Det gör man som du nämnde i Älvdalen, som jag också har besökt personligen. Det är ett steg på vägen, men att återupprätta en statlig serviceorganisation innebär bemannade kontor och ett grundläggande åtagande med en viss representation av statlig service i varje kommun. Det är ett vidare åtagande än det som diskuteras i de exempel du tar upp.
Vi vill att man gör de statliga myndigheterna till en serviceorganisation, motverkar negativ myndighetskultur, ger myndigheterna en nystart och vågar utöva det politiska ledarskap som krävs i form av både direktiv och lagstiftning för att bryta de järntrianglar som i dag präglar delar av Myndighetssverige.
Anf. 55 Lena Olsson (V)
Fru talman! Mats Odell kom till remissvaret från Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, som var väldigt kritiskt. Det förstår jag. De beter sig som om de skulle leva sina egna liv. Men jag ska ge dig ett tips, Mats Odell: Strunta i vad de säger och visa med hela handen hur de ska göra! Det kan du faktiskt göra, precis som Peter Hultqvist sade, genom regleringsbrev.
Det är regeringen som har det yttersta ansvaret för att detta ska fungera. I ditt svar sade du: "När jag har sagt det vill jag dock understryka att inriktningen från regeringens sida är helt klar: Alla medborgare ska ha en god tillgång till offentlig service." Då måste du ju styra dessa myndigheter. Så är det.
Detta måste också beredas. Jag vet inte hur många gånger under den här mandatperioden vi har ställts inför förslag i propositioner och betänkanden som har varit urslarvigt beredda. Nu är det därför väldigt noga att detta ska beredas. Det här har vi dragit så många gånger nu. Sätt i gång och producera i stället!
Nu har vi en sjukförsäkring som slänger ut 17 som står i princip utan. Är det bra berett när man sedan i efterhand kommer och vill göra justeringar? Det kan jag inte kalla det.
Jag förstår inte varför det skulle vara så noga den här gången. Jag skulle i så fall vilja ha det lite tvärtom.
Kommer det någon proposition i vår? Det har du inte svarat på, Mats. Kommer det något förslag? Nu har vi harvat det här flera gånger om. Nu är det dags för lagstiftning. Jag hoppas att du får remissinstanser som skriver det också.
Anf. 56 Börje Vestlund (S)
Fru talman! Myndigheterna är naturligtvis sig själva närmast. Om de blir tillsagda exakt var de ska lägga sina serviceknutpunkter är det klart att de har synpunkter och inte vill att man ska lägga sig i det. Det skulle väl vilken myndighetschef som helst komma fram till. Det tycker jag inte är så alarmerande. Men just därför är det så viktigt att man får fram lagstiftning och direktiv och att det blir en tydlighet från regeringens sida. Annars blir det som det har varit med sjukförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen och annat som man efter ett tag har fått göra om på det ena eller andra sättet. Visa att detta går att göra på ett bra sätt!
Både den här regeringen och tidigare regeringar har hänvisat till beredningen i all oändlighet utan att det har hänt något. Därför är det så viktigt att det händer något.
Jag ska säga en annan sak också. Det är väl bra att man lägger en del uppgifter på lantbrevbärarna, men det är inte alltid de klarar att leva upp till servicekraven, och det har man ibland fäst stor betydelse vid. När jag satt i trafikutskottet med ansvar för just postfrågor fick jag ta del av just sådana synpunkter på lantbrevbäringen. Det var inte alltid det fungerade när man lade på lantbrevbärarna nya uppgifter. Det som är allra viktigast är att det inte bara ska innebära att man kan få information, utan man måste också kunna få praktisk hjälp.
Låt mig ta ett exempel. En del klarar inte av att fylla i en blankett. Då måste de få hjälp med det. Just sådana handfasta saker måste man kunna få hjälp med.
Jag tycker att det är viktigt att man fortsätter att arbeta fram den här lagstiftningen så snabbt som det bara är möjligt.
Anf. 57 Mats Odell (Kd)
Fru talman! Ja, Börje Vestlund, jag tror att för den del som inte är ren myndighetsutövning utan där vi kan använda oss av lanthandlare, lantbrevbärare, den ideella sektorn, bygdegårdar och andra organisationer som vill delta i det här arbetet kommer det att handla om något slags servicevägledning. Där kommer man också att kunna få konkret hjälp med att fylla i blanketter. Men någon myndighetsutövning, där man fattar beslut om människors väl och ve, kommer inte att decentraliseras på det viset, utan det måste ske i strikt ordnade former där den personliga integriteten tas om hand. Huvuddelen av människors ärenden är av enklare karaktär, och de måste man kunna få hjälp med.
Jag tycker att det här har varit en väldigt bra debatt som driver utvecklingen framåt. Jag kan också ge besked till Peter Hultqvist: Självklart ska vi använda regleringsbrev i de här frågorna. Det gör vi redan. Självklart ska vi ha lagstiftning. Vi har redan ändrat samtjänstlagen, även om Vänsterpartiet den gången var emot det. Nu tycks det motståndet ha lagt sig.
Det pågår nu en gemensam beredning av detta i Regeringskansliet. Jag kan försäkra att jag kommer att ta täten i arbetet för att driva på en utveckling, en reform, med målet att det ska finnas grundläggande statlig service i varje kommun i enlighet med de intentioner som framkom i Lars Högdahls utredning.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.