Läkemedelsleveranser i glesbygd
Interpellation 2024/25:172 av Anders W Jonsson (C)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2024-10-30
- Överlämnad
- 2024-10-31
- Anmäld
- 2024-11-05
- Sista svarsdatum
- 2024-11-15
- Svarsdatum
- 2024-11-25
- Besvarad
- 2024-11-25
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Acko Ankarberg Johansson (KD)
Läkemedelsverket har åter tagit fram ett förslag till ny föreskrift som kommer att försvåra möjligheten att få hemleverans av läkemedel.
Inte heller i det här förslaget till föreskrift finns bedömningar av hur det kommer att drabba äldre, människor med funktionsnedsättningar eller dem som bor i glesbygd med långa avstånd till utlämningsställen.
Dessutom saknas även i förslaget den helt avgörande informationen om hur många patienter som hittills kommit till skada och hur allvarliga skadorna då varit. Utan den informationen är det inte möjligt att göra den nödvändiga proportionalitetsbedömningen av liggande förslag.
För dem som bor i glesbygd har distanshandeln blivit mycket viktig. Medan endast 30 procent nationellt använder sig av möjligheten att få läkemedlen direkt till brevlådan är det bland människor i glesbygd 50 procent.
Patientsäkerheten är viktig, men den måste vägas mot andra intressen, inte minst möjligheten för människor i glesbygd att få sina läkemedel.
Försämrad tillgänglighet leder till att antalet som faktiskt hämtar ut sina läkemedel kommer att minska, vilket i sig är ett hot mot patientsäkerheten. Detta är något som över huvud taget inte lyfts fram i Läkemedelsverkets förslag till ny föreskrift. För att kunna väga patientsäkerheten mot andra intressen måste det också finnas kvantifierbara uppgifter på hur många patienter som kommit till skada eller riskerat att komma till skada. Även det är en uppgift som saknas i förslaget till ny föreskrift.
Med anledning av detta vill jag ställa följande fråga till statsrådet Acko Ankarberg Johansson:
På vilket sätt kommer statsrådet att försäkra sig om att människor i glesbygd inte ska riskera att drabbas av försämrade möjligheter att få sina läkemedel?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2024/25:172
Webb-tv: Läkemedelsleveranser i glesbygd
Dokument från debatten
- Måndag den 25 november 2024Kammarens föredragningslistor 2024/25:36
- Protokoll 2024/25:36 Måndagen den 25 novemberProtokoll 2024/25:36 Svar på interpellation 2024/25:172 om läkemedelsleveranser i glesbygd
Protokoll från debatten
Anf. 43 Statsrådet Acko Ankarberg Johansson (KD)
Herr talman! har frågat mig på vilket sätt jag kommer att försäkra mig om att människor i glesbygd inte ska drabbas av försämrade möjligheter att få sina läkemedel.
ställde samma fråga till mig i en interpellation i januari 2023. Bakgrunden var då att Läkemedelsverket i november 2022 hade remitterat ett förslag på nya föreskrifter för distanshandel som väckt diskussion. Med anledning av denna diskussion tog Läkemedelsverket fram ett nytt förslag till föreskrifter som remitterades i december 2023. Efter att myndigheten nu har tagit del av remissinstansernas synpunkter har den meddelat att de nya omarbetade föreskrifterna kommer att träda i kraft den 1 november 2025. Tidpunkten har valts för att ge apoteksaktörerna god tid att förbereda sig för förändringarna.
I myndighetens första förslag till föreskrifter ställdes krav på id-kontroll vid överlämnande av läkemedel som inhandlats på distans. I det förslag som nu kommer att bli verklighet anges i stället att försändelsen ska överlämnas till rätt mottagare. Innebörden av detta är att mottagaren, precis som i dag, inte behöver vara hemma vid leveranstillfället och att paketet kan lämnas i dennes brevlåda. Det kommer dock inte att vara tillåtet att hänga försändelsen på dörren eller lägga den på mottagarens trappa. Detta krav ska ses mot bakgrund av att Läkemedelsverket vid upprepade tillfällen fått information från privatpersoner vars leveranser med läkemedel inte kommit fram enligt utlovad leveranstid. Enligt myndighetens bedömning kan det föreligga patientsäkerhetsrisker när leveranser av läkemedel eller teknisk sprit blir försenade eller uteblir. I sammanhanget kan jag också konstatera att myndigheterna är självständiga i sitt beslutsfattande.
Genom sitt senaste förslag har Läkemedelsverket försökt att hitta en balans mellan kravet på patientsäkerhet och tillgänglighet. Flera av de aktörer som hörts i debatten har anfört att Läkemedelsverkets krav kommer att påverka tillgängligheten negativt. Det finns dock andra röster. Exempelvis är Sveriges läkarförbund av uppfattningen att Läkemedelsverket bör överväga om distanshandel över huvud taget är lämpligt för vissa läkemedel.
Som jag nämnde i mitt svar i januari 2023 tar staten ett särskilt ansvar för tillgängligheten till läkemedel över hela landet genom det särskilda stödet för apotek i glesbygd. Vid det senaste beslutstillfället fick 55 apotek dela på sammanlagt 16 miljoner kronor. Detta är det största antalet apotek som erhållit bidrag sedan stödet infördes 2013. I exempelvis Västerbottens län fick 12 apotek dela på drygt 3,7 miljoner kronor, och i Jämtlands län delade 10 apotek på 3,5 miljoner kronor. Därutöver har Apoteket AB i uppgift att behålla befintliga apoteksombud i den utsträckning som behövs för att upprätthålla en god läkemedelsförsörjning på den ort där ombudet är verksamt.
Avslutningsvis vill jag återigen framhålla att tillgängligheten till läkemedel i hela landet är en mycket viktig fråga för mig och regeringen.
Anf. 44 Anders W Jonsson (C)
Herr talman! Om det är som sjukvårdsministern säger, att det är angeläget att se till att det är god tillgång till läkemedel i hela landet, kan man ju bli lite förvånad över att myndigheten lägger fram det här förslaget.
I dag beställs 30 procent av läkemedlen på distans. Man får dem hem; de hängs på lådan eller finns vid dörren när man kommer hem. De som framför allt har nytta av det här är människor i glesbygd, för även om regeringen satsar pengar och ser till att vi kan hålla apotek öppna i glesbygd är det inte sällan två, tre eller fem mil till närmaste apotek.
Människor i glesbygd är en grupp som behöver detta. En annan grupp är människor med funktionsnedsättning, som helt enkelt har svårt att ta sig till apotek. En tredje grupp är de äldre. Här kommer då en statlig myndighet, Läkemedelsverket, och lägger fram ett förslag som innebär stora begränsningar i möjligheten till distanshandel med läkemedel.
Det ska i och för sig vara tillåtet om paketet går att lämna i en brevlåda. Då är det okej. Men då vet vi vilka principer Postnord har. Det är ju inte så att man provar och ser om det går ned i lådan, utan det är standardiserade metoder vid sorteringen som säger att vid minsta lilla misstanke om att ett paket inte går ned i den smalaste varianten av postlåda följer det inte med, utan då får det hämtas ut på ett annat ställe. Detta kommer att innebära att det blir väldigt svårt för dessa tre grupper - äldre, människor med funktionsnedsättning och människor i glesbygd som har långt till ett apotek - att få tillgång till sina läkemedel.
Precis som jag sa när vi hade denna debatt för drygt ett år sedan skulle jag vara den första att acceptera detta i ett läge där det här var ett stort medicinskt problem - om barn kom över och satte i sig hjärt- och blodtrycksmedicin och fick föras till sjukhus. Därför frågade vi den gången vad som hänt. Ivo säger att man inte har fått in några rapporter alls.
Vi har nu till slut lyckats få ut beslutsunderlaget från Läkemedelsverket. Under en period på fyra år, 2020-2024, har man fått in totalt 43 anmälningar om avvikelser, i ett läge där det rör sig om tiotals miljoner försändelser. Det är fyra av dessa avvikelser som handlar om att läkemedlet har blivit stulet. Dessa siffror är högre beroende på att det första den kund som inte får sitt läkemedel gör är att ringa till Apotea och de andra och säga: Jag har betalat för ett läkemedel, men det har inte kommit. Apoteksbolagen har själva koll på hur omfattande detta är. Men det har inte förekommit ett enda fall där någon har kommit till skada. Totalt rör det sig alltså under fyra år om fyra försändelser som har blivit stulna. Därutöver har det handlat om logistiktjänsterna i övrigt, och det är klart att Postnord och en del av de andra kanske inte är de bästa när det gäller att få fram paketen. Men det rör sig alltså om totalt 43 anmälningar.
I ett läge där man står och väger och jämför fyra stulna förpackningar under fyra år - hur mycket har försvunnit från apoteken under motsvarande tid? - med den rejäla försämring detta innebär för äldre, människor med funktionsnedsättning och människor i glesbygd blir detta inte rimligt. När det blir svårare för dessa grupper att få tag på läkemedel kommer det dessutom att innebära att färre använder de läkemedel de har fått förskrivna.
Jag tycker att det är orimligt att den här regeringen låter Läkemedelsverket ha ett så snävt perspektiv att man är beredd att försämra för, skulle jag säga, miljoner människor, på grund av dessa fyra stulna förpackningar, när det inte finns någon rapport alls om att någon har kommit till skada. Detta är, tycker jag, ett tecken på dålig myndighetsstyrning från regeringens sida.
Anf. 45 Statsrådet Acko Ankarberg Johansson (KD)
Herr talman! Att patienter måste få tillgång till sina läkemedel på ett patientsäkert sätt är vi helt överens om. Patientsäkerhet är väldigt centralt vid alla apotek. Man ska bli godkänd - det ska framgå att man är rätt person - och det görs id-kontroll. När jag beställer på nätet görs också en id-kontroll vid beställningen men inte vid överlämnandet. Nu säger Läkemedelsverket att det görs avkall på id-kontroll vid överlämnandet. Genom det nya regelverket har de alltså onekligen tagit ett steg ut i osäkerhet när det gäller patientsäkerheten. De bedömer dock ändå att det är förenligt med patientsäkerheten och att de kan tillgodose den, och då får vi känna att den är tillgodosedd - trots att apoteken nu har kontroller på mycket högre nivå än de som görs vid distanshandel. Det kommer väl framöver att uppstå en diskussion om huruvida de är nödvändiga, och då får vi kanske fundera på hur vi ska se på patientsäkerheten som helhet.
Det som är aktuellt när det gäller denna fråga är att ledamoten vill att regeringen ska gå in och styra en myndighet. Vi kan inte och får inte göra det. Då väljer ledamoten att i stället säga att vi inte säger till våra myndigheter på lämpligt sätt.
Detta är förstås alltid en konst. Man kan ha en mjuk styrning och prata om vad man tycker är viktigt. Men man kan faktiskt inte tala om för en myndighet vilka beslut den ska fatta - det är väldigt tydligt. Den regering som tänker göra det kommer att råka illa ut, på goda grunder. Det handlar inte bara om att man blir anmäld av riksdagsledamöter och hamnar i konstitutionsutskottet, utan det bryter den ordning vi har beslutat om sedan flera hundra år tillbaka: att myndigheter är självständiga.
Läkemedelsverket har utifrån sitt uppdrag att se till att läkemedel når ut till alla patienter i hela landet, med den geografi vi har, valt en metod där de ger avkall på id-kontroll vid överlämnandet så att läkemedel i stället kan lämnas i brevlådan även om man förstås inte vet vem som öppnar den. De har alltså gjort sin avvägning utifrån det som finns i deras regleringsbrev och instruktion. Regeringen kan därmed inte gå in och ha synpunkter på de beslut som styrelsen har fattat; det är alltså ett styrelsebeslut som har fattats om detta.
Vad gör då regeringen? Jo, vi fortsätter med det stöd som vi, som ledamoten lyfte, ger till apotek så att de ska finnas där. Men vi tittar också på hela apoteksarbetet, för vi tror att apoteken kan nyttjas mycket mer, på väldigt många olika sätt. Vi bedömer också att de fysiska apoteken har väldigt stor betydelse. Därför är det viktigt att de finns kvar på så många ställen i landet som möjligt.
Distanshandel är ett utmärkt komplement - det är ingen tvekan om det. Men kan de, när det gäller de saker vi i dag pratar om, bistå de fysiska apoteken med fler saker? Det kan handla om hjälp med inhalationsverktyg och om att kunna få bättre rådgivning. Det är klart att detta underlättas om det rör sig om ett fysiskt apotek. Nu försöker de digitala apoteken eller distansapoteken komplettera inte minst rådgivningen, som de tillhandahåller via telefon på ett gott sätt. Men alla saker kan man inte göra som distansapotek. Det kommer alltid att vara en viss skillnad mellan de fysiska apoteken och distansapoteken.
Från regeringens sida är vi tacksamma att någon har utvecklat tanken om distansapotek; annars hade vi enbart haft fysiska apotek i dag. Läkemedelsverket har nu fattat sitt beslut om hur arbetet ska fortsätta, och de har valt att ge avkall på id-kontroll vid överlämnande - det sker bara vid beställning av läkemedel.
Regeringen kommer inte att gripa in med något ministerstyre, för det är inte tillåtet enligt lag. Men vi kommer förstås att följa frågan, för konsekvenserna för patienterna är av största vikt. Ledamoten själv kommer väl när Läkemedelsverket kommer till utskottet kommande vecka eller så att få svar och mer information om deras beslut.
Anf. 46 Anders W Jonsson (C)
Herr talman! Jag är fullt medveten om att statsrådet inte kan gå in i ett enskilt ärende och säga: I det här ärendet måste ni fatta det här beslutet. Det är ministerstyre, och det är inte tillåtet i Sverige.
Regeringen har däremot ett antal andra möjligheter att styra en statlig myndighet. Man kan göra det genom instruktion, genom ett regleringsbrev eller via budget. Regeringen skulle kunna ha sagt att det när det gäller försämringar för glesbygd, för människor med funktionsnedsättning och för de äldre i landet krävs väldigt tunga skäl för att fatta den typen av beslut.
Annars riskerar man precis det som händer nu, nämligen att statlig myndighet efter statlig myndighet tittar på sitt lilla stuprör och fattar ett beslut som man tycker är välavvägt utifrån den lilla aspekt man har att förhålla sig till utan att se till konsekvenserna - vad det innebär för hela landet, för människors möjlighet att bo runt om i hela Sverige och för människor med funktionsnedsättning eller för äldre. I detta fall har Läkemedelsverket över huvud taget inte gjort den analysen. Det går inte att därifrån få svar på frågan hur många som kommer att drabbas av detta.
Där ligger också den medicinska risken. Vi vet att ett av problemen när det gäller läkemedel är att man tar för mycket läkemedel, men ett stort problem är också att man väljer att inte hämta ut sina läkemedel och därmed inte får den behandling som ansvarig läkare har ordinerat. Och när det blir svårare för äldre, funktionsnedsatta och människor i glesbygd att få sina läkemedel kommer detta också att innebära en medicinsk risk. Man får inte som statsrådet säger tillgång till läkemedel över hela landet, utan det blir en stor begränsning.
Som jag tidigare sa skulle jag vara beredd att köpa denna försämring för de äldre, de funktionsnedsatta och människor i glesbygd om detta faktiskt var ett stort problem - om det fanns en rapport om att ett antal människor, barn, kommit till skada därför att de hittat de här svarta påsarna, lyckats få upp dem, vilket inte är helt enkelt, kommit över hjärtmedicin, ätit en hel burk och hamnat på sjukhus akut. Jag skulle vara beredd att köpa de här förändringarna om det fanns någon sådan redovisning. Men Läkemedelsverket har alltså under en fyraårsperiod, när det handlar om kanske så många som 50 miljoner leveranser till svenska hem, fått 43 anmälningar, där det i några få fall nog handlar om att någon har stulit läkemedlen.
Det är denna avvägning man måste göra: Vad är proportionaliteten i detta? Försämringarna för dessa utsatta grupper, inklusive människor i glesbygd, måste sättas i förhållande till det problem man försöker lösa. Jag menar att regeringen, kanske inte minst genom informella myndighetskontakter, skulle ha kunnat lösa detta på ett bättre sätt.
Man skulle till exempel kunna göra så att en patient som beställer sina läkemedel digitalt får säga: Jag är så orolig för min tjuvaktiga granne, så jag vill inte att något hängs på en dörr - går det inte att lägga det i brevlådan vill jag hämta det på ett utlämningsställe. Man skulle ha kunnat lägga fram ett sådant förslag; då skulle det ha blivit rimligare.
Men på det sätt man sköter detta blir det inte rimligt. Det är inte första gången en statlig myndighet fattar ett, som man tycker, väldigt klokt beslut som slår stenhårt mot den svenska glesbygden. Detta hade jag hoppats att vi skulle få slippa se.
Anf. 47 Statsrådet Acko Ankarberg Johansson (KD)
Herr talman! Läkemedelsverket har att väga patientrisker åt båda håll. Ledamoten tar upp den ena sidan. Det är självklart att det är en patientrisk om man inte får tillgång till de läkemedel man behöver. Vi har problem både med att personer inte hämtar ut sina läkemedel och med att de hämtar ut dem men inte har en följsamhet när det gäller ordinationen. Det finns alltså många olika risker i detta avseende.
Men det är också en patientrisk att sådant som har ordinerats och beställts kan komma i orätta händer. Hjärtmedicin låter såklart bestickande, men även paracetamol till fel person kan vara livsfarligt om det ges i för stor dos. Vartenda läkemedel är en potentiell risk om det inte hamnar rätt. Därför är ju merparten av läkemedlen ordinerade, så att man vet att de kommer till rätt person.
Läkemedelsverket har i sitt beslut valt att göra en avvägning som innebär att personer inte behöver visa legitimation vid distanshandel förutom vid själva beställningsögonblicket, för då är det ju superkontroll med bank-id eller på annat sätt, så att man vet vem det är som beställer. Men vid överlämnandet behövs alltså ingen id-kontroll. Man har alltså valt att ha mildare regler och lägre nivå för patientsäkerhet vid distanshandel än i ett fysiskt apotek.
Detta är Läkemedelsverkets avvägning. Det beslutet kommer att gälla från och med nästa höst. Det blir viktigt att se vilka modeller som utvecklas utifrån detta beslut: Hur kommer man att agera, och hittar marknaden en klok lösning som säkerställer patientsäkerheten?
Anf. 48 Anders W Jonsson (C)
Herr talman! Det senare visar också på den bristande förståelse som Läkemedelsverket har för hur situationen ser ut på den svenska landsbygden och glesbygden. Från Läkemedelsverkets sida har man ju framhållit möjligheten till överlämning med bud, men om man tittar på kartan var den möjligheten finns ser man att det framför allt är i södra Sverige. Norröver är det i princip bara i residensstäderna. Möjligheten finns över huvud taget inte på den svenska glesbygden och landsbygden, och detta är något som Läkemedelsverket inte alls har reflekterat över. De har nog inte ens brytt sig om att ta reda på det.
I de kontakter som sjukvårdsministern informellt har med myndigheterna tycker jag att hon ska betona att de måste göra en avvägning som är rimlig. Man har ju nätt och jämnt har lyckats ta reda på hur stort problemet är - till slut fanns det ett beslutsunderlag om fyra stulna försändelser under loppet av fyra år - i förhållande till de risker det innebär. Det innebär risk för sämre mottagande av läkemedel och risk för att viktiga grupper runt om i Sverige inte får tillgång till det de behöver. I det läget är detta ett illa fattat beslut.
Man borde fundera på om man inte borde ha som generell instruktion till myndigheterna att de just när det gäller den här typen av beslut måste se vilka konsekvenser de får. Det handlar inte bara om hur det fungerar i centrala Uppsala, där Läkemedelsverket är beläget och detta kanske inte är något problem, utan också om hur det slår på den svenska landsbygden. Det medskicket skulle jag vilja ge statsrådet.
Detta är inte ett bra beslut för den svenska landsbygden. Dessutom är det ett beslut som inte kommer att lösa något problem alls i förhållande till de fyra stulna försändelserna, för det är också möjligt att stjäla försändelser inne på apoteket.
Anf. 49 Statsrådet Acko Ankarberg Johansson (KD)
Herr talman! Den här frågan kommer säkert att återkomma, inte minst när vi kan se hur aktörerna agerar utifrån de nya reglerna. Men det går inte att komma ifrån att Läkemedelsverket har dömt av när det gäller patientsäkerheten. Läkemedelsverket har valt en metod där man inte behöver visa id när man tar emot läkemedlet utan bara när man beställer det. Man har alltså hårdare regler i fysiska apotek än vid distanshandel. Man har gjort en avvägning som ändå tyder på att det finns ett intresse av att läkemedel kommer fram till befolkningen i hela landet.
Ledamoten kommer själv att få chans att ställa frågor till Läkemedelsverket när Läkemedelsverket kommer till utskottet för besök. Då kanske han kan få mer information om bakgrunden och höra vad de kan berätta för utskottet, vilket förstås är en väsentlig del av utskottets arbete med att granska detta.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.