Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

kvotering av studenter

Interpellation 2004/05:387 av Maria Narti, Ana (fp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2005-02-16
Inlämnad
2005-02-16
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Sista svarsdatum
2005-03-09
Svar fördröjt anmält
2005-03-18
Besvarad
2005-04-12

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 16 februari

Interpellation 2004/05:387

 av Ana Maria Narti (fp) till utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky om kvotering av studenter

En principiellt viktig dom slog nyligen fast: Det är fel att kvotera in i studierna studenter med utländsk bakgrund men med lägre betyg än svenska sökande.

Låt mig börja med att ta fram de principiella ståndpunkter som denna dom berör. Att göra etnicitet till en merit kan bara leda till ännu djupare stigmatisering av människor med annat ursprung än svenskt. Man motverkar inte diskriminering av minoriteter genom att diskriminera majoriteten. Positiv särbehandling kan kanske accepteras när man jämför personer med liknande meriter @ men bara om det visar sig att en särskild och mycket efterfrågad utbildning bygger på uppenbar snäv etnisk rekrytering.

Domen kommer att överklagas och detta är nödvändigt: Regelverket kring antagningen är oklart. Departementet och Högskoleverket uppmuntrar lärosäten att reservera 10 % av studieplatserna för underrepresenterade grupper och detta krav kan verka i motsatt riktning än antidiskrimineringslagen. Rekommendationen formuleras i högskoleförordningen som en direkt följd av propositionen 2001/02:15 Den öppna högskolan. Redan när propositionen bearbetades i riksdagen hade vi i Folkpartiet försökt stoppa förslaget om att 10 % av platserna skulle användas för en förmodad breddad rekrytering. Lagformuleringarna var otydliga och riskerade att ge upphov till godtyckliga beslut. Vilket nu bevisas i praktiken.

Diskrimineringen av personer med utländsk bakgrund verkar oftast inom den akademiska världen på andra plan än vid antagning till studier av blivande studenter. Vi vet att många studenter med så kallade konstiga namn har mycket svårt att få praktikplatser när de når högre nivåer i sin utbildning. Vi vet också att de har ännu svårare att få en fast anställning efter avslutade studier, även när deras betyg är utmärkta. Låt oss anta att det redan finns många så kallade invandrarungdomar inom juridikfakulteterna. Frågan är: Får de i tid notariatplats, blir de tingsmeriterade, så att de kvalificeras för jobb inom rättssystemet? Och när de äntligen är fullfjädrade jurister @ får de anställning i domstolsväsende och advokatbyråer?

Universitetskanslern Sigbrit Franke och utredaren Ulf Öhlund talar i en artikel nyligen publicerad i Svenska Dagbladet om nya förslag lämnade till regeringen om regler, program och kurser som underlättar de utländska akademikernas inträde i yrket @ och detta är utmärkt. Frågan är bara varför sådana åtgärder lanseras så sent och genomförs så långsamt; svårigheterna som håller utländska akademiker borta från yrket är kända sedan minst ett decennium. En annan och avgörande fråga är hur alla nödvändiga kurser finansieras. För just sådana initiativ reserverar Folkpartiets budgetförslag 70 miljoner kronor per år utöver regeringens satsningar.

Alla kurser som avser att öppna yrkeslivet för akademiker från andra länder har hittills varit underdimensionerade och fragmentariska samtidigt som de har lidit av kronisk brist på säker och kontinuerlig finansiering. Departementet, Högskoleverket och Ams har fortfarande mycket att göra för att åtgärda dessa brister. Integrationsverkets senaste rapport räknar med 30 000 utländska akademiker som antingen är arbetslösa eller felsysselsatta. Samma rapport visar att många högt utbildade invandrare fastnar mellan fem och elva terminer i utbildningar på mycket låga nivåer. Om regeringens politik är väl genomtänkt och effektiv @ hur kan då fakta se ut så som de gör?

Med bakgrund i redovisade fakta, vänder jag mig till utbildningsministern med följande frågor:

  • Kommer utbildningsministern att föreslå en omprövning av beslutet om 10 % av platserna som reserveras åt underrepresenterade grupper?
  • Kommer ministern att agera för att frågorna om finansiering av kontinuerliga och regelbundna kurser för utländska akademiker finner en långvarig lösning?

Debatt

(6 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2004/05:387, kvotering av studenter

Interpellationsdebatt 2004/05:387

Webb-tv: kvotering av studenter

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Leif Pagrotsky (S)
Anf. 35 Leif Pagrotsky (S)
Fru talman! Ana Maria Narti har frågat om jag kommer att föreslå en omprövning av det så kallade alternativa urvalet, som innebär att styrelsen för respektive lärosäte får bestämma urvalsgrunder till högst 10 % av platserna till utbildningar som vänder sig till nybörjare. Vidare har hon frågat mig om jag kommer att agera för att frågorna om finansiering av kontinuerliga och regelbundna kurser för utländska akademiker finner en långvarig lösning. Inledningsvis vill jag säga att jag inte kan uttala mig om det konkreta ärendet avseende Uppsala universitets beslut om antagning till juristutbildningen. Saken är just nu föremål för en domstolsprocess, varför jag bör hålla tyst i den frågan. Att motverka den sociala snedrekryteringen och att öka mångfalden i högskolan är högt prioriterade frågor för mig som utbildningsminister. Regeringen har under de senaste åren vidtagit en rad åtgärder för att på ett aktivt sätt bredda rekryteringen till högre utbildning. Bland annat har högskolan byggts ut, en rekryteringsdelegation har under en treårsperiod fördelat 120 miljoner kronor för aktiva rekryteringsåtgärder i högskolan, och studiestödet har blivit bättre. Arbetet har givit resultat. Den sociala snedrekryteringen har minskat, och andelen högskolenybörjare med utländsk bakgrund har ökat och motsvarar i det närmaste andelen med utländsk bakgrund i befolkningen. Detta visar att det finns andra effektiva sätt att minska den sociala snedrekryteringen och öka mångfalden än etnisk kvotering. Det finns flera goda exempel att dra lärdom av när det gäller att bredda rekryteringen till högre utbildning. Jag besökte nyligen Studiecentrum i Rinkeby som bland annat syftar till att visa förebilder och motivera gymnasieungdomar att söka sig till högre studier. Enligt projektets undersökningar har andelen gymnasieelever som tänker söka sig vidare till högskolan ökat från två av tio till sju av tio i denna stadsdel. Det var mycket glädjande för mig att ta del av projektets positiva effekter för ungdomar i Rinkeby. Jag har i tidigare frågesvar aviserat att det pågår ett arbete inom Utbildnings- och kulturdepartementet som syftar till att göra urvalsreglerna om det så kallade alternativa urvalet tydligare för högskolorna. I den kommande högskolepolitiska propositionen, som regeringen planerar att presentera för riksdagen i vår, kommer bland annat frågor om tillträde till högre utbildning och breddad rekrytering att behandlas. Det är viktigt att utländska akademiker får det erkännande och vid behov den kompletterande utbildning som krävs för att de sedan ska kunna få ett arbete i nivå med den kompetens de har. Det är slöseri att välutbildade män och kvinnor inte får arbetsuppgifter som de är kvalificerade för. I årets vårproposition tänker regeringen föreslå en satsning på 10 miljoner kronor under åren 2005 och 2006 för att invandrade akademiker ska få möjlighet till en ettårig kompletterande utbildning vid Linköpings universitet och Malmö högskola. Jag vill vidare nämna att regeringen nyligen har tillsatt en arbetsgrupp inom Regeringskansliet med uppgift att se över reglering och system för godkännande av personer med utbildning från länder utanför EES. I uppdraget ingår att ta fram konkreta förslag till hur de kompletterande utbildningarna vid högskolan ska organiseras och finansieras, om kompletteringskurserna ska vara öppna för andra än tredjelandsutbildade samt vilka försörjningsformer som är möjliga för den enskilde under kompletteringsperioden. Som Ana Maria Narti vet är det här mycket viktiga och angelägna frågor för regeringen. Regeringen avser alltså att återkomma till riksdagen både när det gäller tillträde till högre utbildning och utländska akademikers möjlighet till utbildning och sysselsättning.
Ana Maria Narti (Fp)
Anf. 36 Ana Maria Narti (Fp)
Fru talman! Utbildningsministern har haft en kompakt eftermiddag med väldigt många interpellationer och många olika ärenden, så jag tänker inte göra den här debatten till en långdebatt. Det finns förresten väldigt lite att diskutera egentligen. Andelen studerande med annan etnisk bakgrund än svensk har ökat, och det står också i utbildningsministerns svar. Det kanske viktigaste som återstår nu är frågan om dem som redan är utbildade, inte nybörjare, därför att från nybörjarens synvinkel har situationen väsentligt förbättrats. Det återstår några frågor som gäller de unga med annan etnisk bakgrund än svensk. Vi saknar fortfarande garantier för att de får samma möjligheter som svenska studenter att få praktikplatser. Vi vet att de mycket ofta har svårigheter med det. Deras största svårighet kommer i slutet på utbildningen. I tider av hög arbetslöshet bland akademiker faller mina trevliga bekanta, mycket begåvade och med bra betyg, kanske från Kosovo eller något annat land helt utanför rekryteringarna. Det är mycket upprörande. Vad vi borde anstränga oss för är det som händer efter utbildningen när det gäller de unga, den så kallade andra generationen. När det gäller akademikerna kan jag informera utbildningsministern om att det har startats ett nätverk mellan flera högskolor och universitet. Med hjälp av 1 miljon från Nätuniversitetet ska man under år 2005 producera nätkurser för kompletterande utbildningar. Men det här, som är en väldigt uppmuntrande början, kan som vanligt bli en engångsföreteelse och försvinna i intet, om man inte långsiktigt planerar för att nätkurserna ska ha en normal plats i utbudet av utbildningar på olika högskolor och universitet. Det är väldigt glädjande att det finns en arbetsgrupp som i dag diskuterar de här frågorna på departementet. Frågan är: Kan inte vi som arbetar aktivt från invandrarbefolkningens sida på något sätt etablera en kontinuerlig dialog med arbetsgruppen? Vi vet precis hur det ser ut på fältet, och vi har väldigt många praktiska lösningar som vi redan har prövat till vårt förfogande. Problemet är bara att invandrarorganisationer alltid är små och fattiga och att man förbiser dem mycket lätt, så jag har ett konkret förslag: Låt oss börja samarbeta.
Leif Pagrotsky (S)
Anf. 37 Leif Pagrotsky (S)
Fru talman! Jag tackar Ana Maria Narti för de inledande omtänksamma orden om interpellationsdebatterna och annat. Jag tycker inte att vi kan slå oss till ro med att vi nu har nått en proportionell antagning av invandrarungdomar till högskolan. Jag tycker att det är ett bra etappmål, men vi måste vidare. De är fortfarande underrepresenterade på de mer prestigefyllda utbildningarna. Det är väldigt få invandrare och ungdomar med invandrarbakgrund som läser för att till exempel bli jurister och en del andra viktiga yrken som för lång tid i framtiden kommer att ha en personalsammansättning där människor med olika minoritetsidentiteter är underrepresenterade. Det här är inte bara ett problem för dem på arbetsmarknaden, utan det är faktiskt ett problem för Sverige och för det svenska samhället som jag inte tycker att vi kan låta oss nöja med och slå oss till ro med. Vi måste jobba vidare med de här frågorna. Även om jag är glad för att andelen på det här viset har gått upp, är det också viktigt att tänka på vad det beror på. Ett av de allra viktigaste instrumenten har ju varit den utbyggnad av högskolan som har ägt rum. Den har gjort tröskeln in till högskoleutbildningen lägre och har gjort att grupper som traditionellt har varit underrepresenterade på marginalen så att säga har fått lättare att göra entré i högskolevärlden. Det tror jag är en mycket viktig del. Där har våra två partier inte alltid haft samma uppfattning. Men det här är i alla fall ett resultat av högskoleutbyggnaden som jag tror att vi kan vara överens om. Vi bedriver nu ett fortsatt arbete i Regeringskansliet, på tjänstemannanivå än så länge, om hur vi ska gå vidare i de här frågorna. Jag kan gärna här utfästa, Ana Maria Narti, att vi kan etablera kontakt i de här frågorna för att samla in de förslag, idéer och synpunkter som kan finnas i till exempel de organisationer som du nämnde. Jag ska ta med mig dem som en instruktion för det fortsatta arbetet när jag kommer tillbaka till departementet, det vill säga så fort som möjligt.
Ana Maria Narti (Fp)
Anf. 38 Ana Maria Narti (Fp)
Fru talman! Tack utbildningsministern. Då är vi överens. Frågan om juristerna är en oerhört dramatisk fråga. Vi har väldigt många jurister från andra länder i Sverige, och under en lång rad av år bemöttes de på arbetsförmedlingarna med repliken: Du saknar yrke. Det är en attityd som jag själv träffade på när jag kom till Sverige och den enda gång jag någonsin besökte en arbetsförmedling sade att jag ville bli journalist. Jag fick då höra att det var omöjligt och att jag skulle skola om mig till jag vet inte vad. Det var anledningen till att jag aldrig mer gick till en arbetsförmedling. Det gick inte att tala med människor som inte ville lyssna på en och som inte på något sätt ville se vilken kompetens och kvalifikation man redan bar med sig in i landet. Så det finns väldigt mycket att göra när det gäller utländska akademiker med juridisk bakgrund. I de arbetsgrupper som jag talade om har vi haft positiva erfarenheter i sammanhanget. Vi initierade bland annat ett samarbete med kronofogden då två utländska jurister arbetade med att kartlägga orsakerna till bristen på kommunikation mellan kronofogdemyndigheten och invandrarbefolkningen. Det här är ett stort problem, för om en skuldsatt invandrare inte begriper hur det här fungerar och försöker gömma sig för kronofogden växer skulderna tills de blir omöjliga att någonsin, på något sätt, sanera. Så det finns möjligheter att använda kompetensen som finns i gruppen. Alla behöver inte sitta i domstolar. Alla behöver inte bli försvarsadvokater eller domare. Rådgivare till invandrarföretagare kan till exempel vara mycket värdefulla, och det finns väldigt många andra områden där juridikens och den dubbla kulturens värde kan fungera mycket bra. Men då måste vi också ha kompletterande utbildningar som är tillgängliga, inte kostar en förmögenhet och inte tar tio år att gå igenom. För under tiden diskvalificeras människan totalt.
Leif Pagrotsky (S)
Anf. 39 Leif Pagrotsky (S)
Fru talman! Jag ska inte förlänga debatten mycket mer. Jag vill bara säga att precis det som Ana Maria Narti tar upp är avsikten att det ska bli med de extra pengar som vi nu kommer att föreslå i vårpropositionen om ett par veckor. Jag hoppas att det får brett stöd i riksdagen. Det är fråga om precis den typen av kompletterande utbildning, förlagd till Linköpings universitet och Malmö högskola, för att fylla upp just på det där viset. Men tyvärr måste jag konstatera att det inte blir billigt. Detta är utbildningar som måste skräddarsys för väldigt små grupper, kanske till och med individuellt. Det som behöver fyllas upp för att nå en svensk nivå skiljer sig åt beroende på vad det är för land, vad det är för ålder och så vidare. Så särskilt enkelt är det inte. Men nu tar vi ett steg i precis den riktningen. Därmed tycker jag att vi kan känna oss ovanligt överens i de här frågorna.
Ana Maria Narti (Fp)
Anf. 40 Ana Maria Narti (Fp)
Fru talman! Då tackar jag för svaret, och så får vi försöka gå vidare tillsammans i frågan.

Intressenter

Frågeställare

Ana Maria Narti
Ana Maria Narti

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.