Kvinnors rätt att bestämma över sin kropp och klädsel
Interpellation 2025/26:71 av Lorena Delgado Varas (-)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2025-10-14
- Överlämnad
- 2025-10-15
- Anmäld
- 2025-10-16
- Sista svarsdatum
- 2025-11-05
- Svarsdatum
- 2025-11-07
- Besvarad
- 2025-11-07
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Jämställdhetsminister Nina Larsson (L)
Under de senaste veckorna har regeringsföreträdare gjort uttalanden som ifrågasätter kvinnors rätt att själva välja sin klädsel, i synnerhet med fokus på burka och niqab. Dessa uttalanden sänder en farlig signal, att staten har rätt att inskränka kvinnors självbestämmande med hänvisning till ”frihet”, vilket i praktiken riskerar att göra det motsatta: frånta kvinnor deras egen rätt att fatta beslut över sina kroppar och liv.
Kvinnors rätt till självbestämmande är en grundläggande mänsklig rättighet och skyddas både i svensk grundlag och genom internationella konventioner som Sverige åtagit sig att följa, såsom Europakonventionen och Cedaw (FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor).
I Sverige har kvinnor historiskt fått kämpa för rätten till sin egen kropp – från sexualitet, reproduktion och abort till klädsel och religionsfrihet. Att regeringen i detta läge använder språkbruk som öppnar upp för inskränkningar i denna rättighet är både oroande och bakåtsträvande.
I praktiken leder den här typen av retorik till ökad rasism, islamofobi och kontroll över kvinnor med muslimsk bakgrund, inte till ökad frihet. Rätten att inte bära ett religiöst plagg är lika viktig som rätten att bära det. Statens uppgift är inte att bestämma hur kvinnor ska klä sig, utan att garantera deras rätt att själva fatta det beslutet utan hot, diskriminering eller statlig inblandning.
Med anledning av detta vill jag ställa följande frågor till jämställdhetsminister Nina Larsson:
- Anser ministern att kvinnor i Sverige ska ha full rätt att själva bestämma över sin kropp och klädsel, oavsett religiös eller kulturell bakgrund?
- Hur avser ministern och regeringen att säkerställa att svenska lagar och politiska uttalanden inte används för att legitimera diskriminering eller inskränkning av kvinnors självbestämmande?
- Vilka konkreta åtgärder avser ministern och regeringen att vidta för att motverka ökande islamofobi och kontroll av muslimska kvinnors kroppar och klädsel?
- Hur
ser ministern på risken att Sveriges internationella åtaganden om kvinnors
rättigheter och religionsfrihet undermineras av politiska utspel från
regeringen?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:71
Webb-tv: Kvinnors rätt att bestämma över sin kropp och klädsel
Dokument från debatten
- Fredag den 7 november 2025Kammarens föredragningslistor 2025/26:29
- Protokoll 2025/26:29 Fredagen den 7 novemberProtokoll 2025/26:29 Svar på interpellation 2025/26:71 om kvinnors rätt att bestämma över sin kropp och klädsel
Protokoll från debatten
Anf. 30 Jämställdhetsminister Nina Larsson (L)
Fru talman! Lorena Delgado Varas har frågat mig om jag anser att kvinnor i Sverige ska ha full rätt att själva bestämma över sin kropp och klädsel, oavsett religiös eller kulturell bakgrund, hur jag och regeringen avser att säkerställa att svenska lagar och politiska uttalanden inte används för att legitimera diskriminering eller inskränkning av kvinnors självbestämmande, vilka konkreta åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att motverka ökande islamofobi och kontroll av muslimska kvinnors kroppar och klädsel samt hur jag ser på risken att Sveriges internationella åtaganden om kvinnors rättigheter och religionsfrihet undermineras av politiska utspel från regeringen.
Som jämställdhetsminister vill jag tydligt klargöra att målet för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Det gäller alla flickor och kvinnor i Sverige, oavsett kulturell och religiös bakgrund. Arbetet utgår från vad som stadgas i svensk grundlag, diskrimineringslagstiftningen, EU:s rättighetsstadga samt internationella konventioner som exempelvis FN:s kvinnokonvention, Cedaw, och Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet, Istanbulkonventionen.
Regeringen ser med allvar på att muslimska flickor och kvinnor kan drabbas både av hedersrelaterat våld och förtryck och av antimuslimsk rasism och hatbrott. Hedersrelaterat våld och förtryck strider mot samhällets grundläggande värderingar och är i dag ett allvarligt samhällsproblem. Det är också en mycket allvarlig kränkning av människors grundläggande fri och rättigheter.
De patriarkala föreställningarna i en hederskontext kan bland annat ta sig uttryck i form av kontroll som sträcker sig från begränsningar i vardagen av klädsel, rörelsefrihet, umgänge och val av partner till begränsningar i val av utbildning och framtidsmöjligheter. Det är en realitet i dagens Sverige att vissa flickor och kvinnor utsätts för påtryckningar, tvång eller kontroll av sin kropp, sin klädsel eller sitt beteende. Det är något vi aldrig kan acceptera. Regeringen fortsätter att vidta kraftfulla åtgärder för att skydda flickors och kvinnors rättigheter, vare sig detta sker i hederskontext eller ej. Regeringen har infört ett nytt jämställdhetspolitiskt delmål om att hedersrelaterat våld och förtryck ska upphöra. En handlingsplan för 2026–2028 kommer att tas fram och bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
Regeringen verkar för att säkerställa stöd och skydd för flickor och kvinnor som lever under normer eller situationer där kropp och klädval begränsas eller kontrolleras. Religionsfriheten och likabehandlingsprincipen ska alltid respekteras, så att kampen mot kontroll och förtryck inte blir ett skäl att inskränka individens fria val. I december förra året beslutade regeringen om en handlingsplan mot rasism och hatbrott, med åtgärder för att motverka rasism, däribland antimuslimsk rasism.
Flickors och kvinnors rätt att leva fritt, utan våld och förtryck – att bestämma över sina kroppar, kläder, yrkesval och liv – är grundläggande för ett demokratiskt samhälle.
Människors rättigheter och möjligheter i livet ska inte begränsas av våld, rasism och diskriminering. Jag och regeringen är fast beslutna att fortsätta försvara dessa rättigheter varje dag.
Anf. 31 Lorena Delgado Varas (-)
Fru talman! Jag kan inte låta bli att fundera på hur ofta man får höra ministrar försöka undvika själva frågorna genom att prata om någonting annat. Ministern pratade om jämställdhet – detta fina ord – men undvek systematiskt den centrala frågan om regeringsföreträdares egna uttalanden, som inskränker kvinnors självbestämmande. Ministern talar om hedersförtryck, ett verkligt problem som jag också bekämpar. Men det används som en rökridå för att slippa ta ansvar för regeringsföreträdarnas ord om niqab och burka.
En kvinna berättade för mig hur hon tvingades ta av sig hijaben, inte för att hon ville utan för att hatet och diskrimineringen blev för stora. Hon sa: När regeringen säger att den skyddar mig samtidigt som dess retorik eldar på hatet känns det som ett dubbelspel mot min kropp och mig.
Det här är hyckleri. Man hänvisar till Cedaw i svaret, men man glömmer artikel 5, som uttryckligen kräver att stater vidtar åtgärder mot fördomar och sedvänjor som bygger på idéer om kvinnors underordning. När era regeringskollegor sprider fördomar om muslimska kvinnor som behöver räddas från sin klädsel bryter ni mot Sveriges internationella åtaganden. Det görs dessutom i en kontext där islamofobin ökar markant. Europadomstolen har klart slagit fast att skydd av religionsfriheten är nödvändigt i ett demokratiskt samhälle. Det får inte bara vara politisk opportunism.
Mina frågor till ministern är enkla och direkta. Hur många fler kvinnor måste offra sin religiösa identitet innan ni tar ansvar för regeringens språkbruk? Står ni bakom uttalandet från regeringsföreträdare om att man ska förbjuda niqab? Hur kommer ni att stoppa den fruktansvärda islamofobi som skapas? Den ökar genom det här språkbruket.
Anf. 32 Nima Gholam Ali Pour (SD)
Fru talman! Interpellanten har skrivit några frågor till statsrådet om kvinnors rätt att bestämma över sin klädsel. Bakgrunden till dessa frågor är inte att till exempel kritisera talibanerna för att de tvingar kvinnor att bära burka eller mullorna i Iran för att de tvingar kvinnor att bära den muslimska slöjan, utan bakgrunden är i stället kritiken som framkommit i Sverige mot burka och niqab. Så egentligen står interpellanten här och kämpar för kvinnors rätt att bära burka och niqab.
En burka är ett ytterplagg som täcker hela kroppen, även ögonen. En niqab bygger på samma princip, men där får man visa ögonen. Det som kännetecknar denna islamiska klädsel är att den ofta tvingas på kvinnor. Det är nog inte en överraskning för de flesta. Det är få kvinnor som vill gå runt i en säck och gömma sig för omvärlden. Det är bara en man som vill förtrycka kvinnor som kommer på något sådant.
Det är just därför burka används av talibanerna för att förtrycka kvinnor i Afghanistan. Det är inte lätt att vara en aktiv kvinna om man går runt i burka och niqab. Självklart leder det till isolering. Det är just därför det finns flera länder som har förbjudit burka. Det är uppenbart att det är ett sätt att förtrycka kvinnor och hålla dem i ett permanent utanförskap.
Det här förtrycket, det här utanförskapet, är det enda som interpellanten försvarar i dag. Det finns inte många kvinnor i Sverige i dag som kämpar för sin rätt att bära burka. Det är delvis för att det inte finns många kvinnor som vill kämpa för sin rätt att vara socialt isolerade, delvis för att det inte finns många kvinnor som vill kämpa för att bli förtryckta.
Sedan kan man också med all rätt ställa frågan till de kvinnor som vill bära burka och niqab: Vad gör ni i Sverige? Det är inte för att vara oförskämd. Men ärligt talat, om man nu vill isolera sig från hela samhället och inte ens vill visa sitt ansikte för människor, är man då inte i fel land? Det finns ju länder där skäggiga män uppmuntrar eller tvingar kvinnor att leva på det sättet. Varför åker man inte till de länderna?
Kvinnor får självklart klä sig som de vill. Men är vi medvetna om att viss klädsel i allmänhet används för att förtrycka kvinnor i andra länder får vi ta hänsyn till det. När klädseln används för att kontrollera kvinnors kroppar, frihet eller synlighet blir den en symbol för förtryck.
Man kan inte strunta i kontexten. Man kan inte strunta i att burka och niqab brukar användas i islamiska länder för att förtrycka kvinnor. Det är inte kvinnornas val i dessa länder att bära dessa klädesplagg. Kvinnorna har inga val i dessa länder. De kvinnor som bär burka i Sverige kommer ofta från dessa länder.
Det är inte så att burkan vid Sveriges gräns plötsligt får en annan mening och börjar betyda något annat. Det är ett sätt för män att kontrollera kvinnor och visa att de äger dessa kvinnor, precis som man äger boskap. Den sortens värderingar har ingen plats i Sverige.
Därför, fru talman, är det inte kvinnans frihet som försvaras när man försvarar burkan. Det är mannens kontroll över kvinnan som försvaras. I Sverige står vi upp för kvinnors frihet, inte deras förtryck. I Sverige ska ingen man, ingen religion och ingen kultur ha makten att dölja kvinnors ansikten, begränsa deras liv eller göra dem osynliga.
Anf. 33 Sara Gille (SD)
Fru talman! Vänsterpartiet har i över hundra år beskrivit sig som ett parti som står på kvinnors sida. Men när man granskar dess historia och agerande ser man ett genomgående mönster. Det har konsekvent stött regimer, rörelser och ideologier som begränsat kvinnors frihet, både i ord och handling.
Historiskt försvarade Vänsterpartiets föregångare kommunistiska diktaturer som Sovjetunionen, Östtyskland, Kina, Nordkorea, Kuba och Vietnam. Det var regimer där kvinnor saknade grundläggande rättigheter. Under decennier kallade man dessa stater för ”folkdemokratier”, trots att de i praktiken kontrollerade kvinnors kroppar, val, arbete och liv.
Vänsterpartiet har också hyllat regimer som de i Nicaragua och Venezuela, där kvinnors rätt till fri abort, yttrandefrihet och rörelsefrihet är starkt inskränkt. Enligt Svenska Dagbladet har partiet via sina internationella samarbeten under nästan två decennier kanaliserat omkring 12,5 miljoner skattekronor till samarbetsprojekt med icke-reformerade kommunistpartier och auktoritära regimer världen över.
Fru talman! Bland mottagarna finns partier i Vietnam, Filippinerna och Colombia. Det är miljöer där kvinnor varken har rätt att organisera sig fritt eller protestera mot övergrepp.
Samma ideologiska blindhet ser vi i Vänsterpartiets agerande i dag. Partiets tidigare riksdagsledamot Lorena Delgado Varas, vald på Vänsterpartiets lista, har fortsatt den traditionen i modern form. Hon har burit palestinasjalen i riksdagen i strid med talmannens regler, deltagit i aktivistiska aktioner mot Israel och använt sitt riksdagsuppdrag till att driva utrikespolitiska kampanjer om Gaza snarare än svenska kvinnors frihet.
Hon har dessutom delat antisemitiskt material på sociala medier med texten The Zionist Jews control the world, vilket ledde till polisanmälan för hets mot folkgrupp och hennes uteslutning från partiet. Men detta skedde först efter långvarig tystnad och passivitet från Vänsterpartiets ledning.
Ledamoten har även hållit torgmöten med fokus på Gaza och västvärldens skuld, men hon har aldrig lyft fram frågan om de kvinnor som lever under religiöst och patriarkalt tvång i Sverige.
Fru talman! Burka och niqab används i flera länder – som Iran, Afghanistan och Saudiarabien – för att dölja kvinnor och kontrollera deras beteende. FN:s kvinnokommitté har slagit fast att sådant tvång är könsdiskriminering, och Europadomstolen har bedömt att stater får begränsa heltäckande slöjor för att skydda jämställdhet och öppenhet. Trots det har Vänsterpartiet konsekvent motsatt sig varje försök att förbjuda burka och niqab i svenska skolor och i offentliga verksamheter.
Fru talman! Det är djupt problematiskt att ett parti och en ledamot som påstår sig värna kvinnors rättigheter gång på gång ställer sig på samma sida som dem som inskränker dem. Vänsterpartiet har stått på fel sida i historien förut och fortsätter tyvärr att göra det även i dag.
(TREDJE VICE TALMANNEN: Jag påminner om ämnet för interpellationsdebatten.)
Anf. 34 Jämställdhetsminister Nina Larsson (L)
Fru talman! Som liberal jämställdhetsminister är min absoluta utgångspunkt att människor ska ha frihet att forma sina egna liv som de vill. Det gäller såväl män och kvinnor som pojkar och flickor. Inskränkningar i friheten rörande klädsel ska man hantera varsamt. Men det är viktigt att den här diskussionen förs. Här behöver vi ha flera tankar i huvudet samtidigt.
Det är oerhört problematiskt att man i debatten blandar ihop slöja med den heltäckande avart som används exempelvis i Afghanistan för att förtrycka kvinnor. Vi har i dag ett reellt problem med det hedersrelaterade våldet och förtrycket och de delar som drabbar kvinnor och flickor i och med hedersrelaterat våld och förtryck.
Det finns i dag en reell möjlighet kopplad till lagstiftningen. I dag finns det ett maskeringsförbud som gäller vid demonstrationer, där religiös klädsel är undantagen. Det är ett exempel på när man kan acceptera förbud för den här typen av täckande av sin identitet.
Vi har också den möjlighet till neutralitetspolicyer som arbetsgivare har i dag. Beroende på vilken form av yrkesutövning det gäller kan arbetsgivare ställa krav på klädsel och därmed inte tillåta vare sig religiös eller annan typ av klädsel för individer som har ett visst yrke.
Jag tror att det är oerhört viktigt att fortsätta den här diskussionen. Vi måste jobba aktivt och motverka rasism och antimuslimsk rasism varhelst den uppstår, och vi måste också motverka hedersrelaterat våld och förtryck och öka trycket mot detta.
Tvång att bära ett visst plagg, som heltäckande klädsel, är ett uttryck för hedersrelaterat våld och förtryck och utgör en allvarlig kränkning av grundläggande friheter och mänskliga rättigheter för kvinnor. Förbud är en komplex fråga, och det är oerhört viktigt att vi fortsätter diskussionen.
Från regeringens sida ser vi med allvar på att muslimska flickor och kvinnor kan drabbas av både hedersrelaterat våld och förtryck och rasism och hatbrott. Det är vårt gemensamma ansvar att se till att alla kan känna sig trygga med att vara öppna med sin identitet. Vi kan aldrig tillåta att rasism inskränker människors rättigheter och möjligheter i livet liksom vi aldrig kan tillåta det förtryck som hedersnormerna utgör.
Anf. 35 Lorena Delgado Varas (-)
Fru talman! Det var ett väldigt underligt uttalande från en tidigare talare – en riksdagsledamot som inte vet någonting om mitt politiska handlande. Jag har kämpat för aborträtten i väldigt många år. Jag kommer från Chile, där aborter har varit förbjudna, och jag var en av dem som kämpade hårt för att få igenom aborträtten där. Så kom inte och försök måla upp en bild av mig som inte är sann!
Jag har blivit anklagad av medlemmar av ledamotens parti för att bära en Hamassjal här i riksdagen. Jag vet inte om ni känner till detta, fru talman, men det finns en aborträttssjal från Argentina. Den är grön och har bland annat galgen som mönster. Det var galgen som många kvinnor använde för att göra abort och riskerade sina liv med. Det var den sjalen jag hade på mig, men tyvärr har inte Sverigedemokraternas medlemmar koll på sådana saker. De pratar ju inte så mycket om kvinnors rättigheter.
Låt oss återgå till frågan. Övergripande mål för den svenska jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället i sina egna liv, som ministern sa. Jag tycker att det är ett otroligt fint mål, och jag håller med om varenda del. Men målet ska också innefatta kvinnor som använder hijab, niqab eller burka. Det ska innefatta alla kvinnor.
Jag tror att man blandar ihop saker när man försöker låta bli att prata om att kvinnor faktiskt har rätt att bestämma om de vill bära en niqab och i stället börjar prata om hedersvåldsproblematiken. Jag tänker att det finns kvinnor i Sverige som vill kunna göra det. När man börjar lägga sådana här typer av värderingar på hur kvinnor ska klä sig eller inte är det väldigt oroväckande. För vad händer i morgon när andra, som kanske vill gå ännu längre, tar över regeringen?
Jag har sett det själv. Under diktaturen i Chile var det första militären gjorde när de klev ut på gatan att börja kräva att kvinnor skulle klippa sönder byxorna. Kvinnor skulle inte använda byxor. Om man jobbade som sekreterare i Chile fram till slutet av 90-talet eller början av 2000-talet skulle man på vissa kontor inte använda vissa skor, utan man skulle ha högklackat och kort kjol. Det var det som passade en sekreterare.
Jag tror att vi gör jämställdheten en otjänst när vi börjar blanda ihop de här sakerna. En sak är att stärka kvinnor, unga och barn i att kunna använda de uttryck de vill och gå den väg de vill inom religion och samhälle. Det finns ett bra arbete att göra där. En annan sak är att tvinga vuxna kvinnor att lägga sin religionsfrihet åt sidan. Då är vi på väg till en annan typ av samhälle.
Anf. 36 Nima Gholam Ali Pour (SD)
Fru talman! Det här handlar i grunden inte bara om ett klädesplagg. Det handlar om synen på kvinnan som människa.
I länder där burka och niqab är vanliga symboliserar de inte frihet, utan lydnad. Där är kvinnans kropp och ansikte något som ska döljas för att skydda männens heder. Det är en idé som står i direkt konflikt med den svenska jämställdhetstanken. I Sverige ska kvinnor kunna leva som fria individer. De ska kunna se andra människor i ögonen och mötas som jämlikar.
Det är därför vi måste våga säga att vissa uttryck inte hör hemma här. De uttryck som inskränker kvinnors frihet ska bort från det här landet. Vi ska se till att försvara kvinnors frihet.
Att relativisera förtryck i religionens namn är inte tolerans; det är svek. Det är ett svek mot de kvinnor som i Iran, Afghanistan och andra delar av världen riskerar sina liv för att slippa bära dessa plagg. Sverige ska stå på deras sida. Vi ska vara ett land där kvinnor inte göms undan utan syns, hörs och deltar på samma villkor som män. Vi ska vara ett land där friheten inte kompromissas bort för att någon kallar förtryck för kultur.
I Sverige är kvinnans frihet inte förhandlingsbar. Den är en del av vår identitet, lika självklar som demokratin själv. Det är vår skyldighet att försvara den varje gång den hotas, oavsett vem som försöker begränsa den.
Anf. 37 Sara Gille (SD)
Fru talman! Niqab och burka är kvinnoförtryckande plagg. Det är plagg som handlar om att styra flickor och kvinnor och deras sexualitet för att männen inte kan hålla sig i styr.
Här i Sverige kämpar vi emot hedersrelaterat våld och förtryck. Om vi verkligen vill få bukt med detta på riktigt kan vi inte tillåta dessa plagg i Sverige. Det är samma plagg som kvinnor och flickor i andra länder dödas för om de tar av sig dem. Sverigedemokraternas linje är tydlig: Kvinnors frihet står alltid över religiösa och kulturella påbud. Sverige är en sekulär demokrati, och svensk lag och jämställdhet gäller alla utan undantag.
Fru talman! Det är svårt att ta ledamoten Lorena Delgado Varas jämställdhetsretorik på allvar när hon gång på gång sätter ideologi före verklighet.
Anf. 38 Jämställdhetsminister Nina Larsson (L)
Fru talman! Kvinnor har rätt att bära burka, säger ledamoten Lorena Delgado Varas. Det är anmärkningsvärt att se på denna fråga så ensidigt. I allt väsentligt, vilket jag har tryckt på i mina tidigare inlägg, tvingas kvinnor att bära den form av avarter som burka och niqab utgör. Därför behöver vi ta frågan om hedersrelaterat våld och förtryck på största allvar. Om vi verkligen värnar om kvinnors möjligheter att forma sina liv så som de själva vill är det där vi behöver både trycka på och fortsätta öka de delar som den här regeringen har påbörjat.
Vi har tagit krafttag mot hedersrelaterat våld och förtryck sedan dag ett inom alla politikområden. Det är ett arbete vi behöver fortsätta med.
Vi har i dag, inte minst på skolans område, ett flertal uppdrag och utredningar som syftar till att kunna nå och stärka de flickor som befinner sig i kontexter med hedersrelaterat våld och förtryck. Bland annat har Skolverket i uppdrag att stärka skolans och förskolans systematiska arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck, exempelvis genom kunskapshöjande insatser och stöd för rektorer, lärare och elevhälsa. Skolverket har även i uppdrag att analysera förskolors, skolors och huvudmäns arbete med att förebygga, upptäcka och åtgärda hedersrelaterat våld och förtryck och även föreslå en struktur för samordningen av detta viktiga arbete.
I mars tillsatte vi också en utredning som ska föreslå åtgärder för att stärka arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck i förskolan, skolan och fritidshemmen. I uppdraget ingår bland annat att föreslå hur ett individuellt anpassat stödsystem för utsatta barn och elever kan utformas. Vi ser fram emot utredningens rapport under nästa år.
I direktiven till den utredningen kan man läsa att det i dag förekommer att personal på förskolor ser till att flickor som har slöja på sig på förskolan inte tar av sig den under dagen, att barn och elever av olika kön inte får leka eller delta i vissa aktiviteter tillsammans, att flickor inte får ha kortärmat eller kortbent trots att det är varmt ute och att pojkar inte får klä sig i klänning när barnen leker olika rollekar.
Att personal medverkar till att upprätthålla detta är oerhört allvarligt och visar mycket tydligt att vi behöver öka trycket mot det hedersrelaterade våldet och förtrycket, bland annat genom den här utredningen men också med flertalet av alla de åtgärder som regeringen hittills har vidtagit och kommer att fortsätta vidta.
Anf. 39 Lorena Delgado Varas (-)
Fru talman! Jag håller helt med om att man ska göra allt för att stärka kvinnors och flickors tillgång till och makt över samhället. Där är jag helt med. Jag ställer mig dock emot att man försöker använda vissa kvinnors klädsel för att markera mot en generell bild av kvinnors utsatthet. Jag menar att det är en politisk exploatering av vissa kvinnors erfarenhet och liv. Det stärker inte deras jämställdhet.
Där behöver man kanske fundera på hur man använder retoriken och vad den egentligen innebär – vad det innebär när en minister går ut och säger: Här ska vi förbjuda dessa klädslar. De här personerna tillhör inte samhället. Vad kommer det att innebära för de kvinnorna? Vilka fler hatbrott ska de behöva stå ut med dagen efter?
Jag vill se en jämställdhetspolitik som stärker alla kvinnor – oavsett religion, oavsett klass och oavsett hudfärg. Därför kommer jag aldrig att vara tyst när en politiker försöker vinna utrymme i medierna genom att odla fram rasism, vilket detta innebär.
Hedersvåld kan vi prata om vid ett annat tillfälle, jämställdhetsministern, och hur man egentligen borde jobba med den frågan. Jag har också jobbat med den. Tvång mot vissa grupper är inte det som skapar jämställdhet.
Anf. 40 Jämställdhetsminister Nina Larsson (L)
Fru talman! För mig som liberal jämställdhetsminister är utgångspunkten att friheten att forma sitt liv som man vill måste vara rådande.
Inskränkningar i kläder behöver vi hantera varsamt. Det är komplexa frågor. Men återigen är det oerhört viktigt att den här debatten förs, att vi lyfter den här diskussionen. Vi kan inte skilja på frågorna och låtsas som att hedersrelaterat våld och förtryck inte har med saken att göra. Det är en helt avgörande del i detta.
Jag tror att det är ett misstag att blanda ihop slöja, de mycket allvarliga former av rasism och hatbrott som drabbar många muslimer i dag och den typ av avarter som är själva signumet för det kvinnoförtryck som vi ser i Afghanistan. Senast i dag kunde vi läsa en artikel om vilken fruktansvärd misär de kvinnorna lever i.
Vi behöver ha flera tankar i huvudet samtidigt här. Vi behöver fortsätta att jobba aktivt och hårdare mot rasism och diskriminering, men vi måste också jobba mycket hårdare mot hedersförtrycket för att män och kvinnor och flickor och pojkar ska ha samma villkor och samma möjligheter att forma sina liv så som man vill.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.