kvinnornas situation i Iran

Interpellation 2002/03:7 av Bargholtz, Helena (fp)

den 8 oktober

Interpellation 2002/03:7

av Helena Bargholtz (fp) till utrikesminister Anna Lindh om kvinnornas situation i Iran

Grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna pågår kontinuerligt i Iran. Därom råder inget som helst tvivel. Kvinnor är särskilt utsatta. Sverige och EU måste göra mer för att stödja Irans kvinnor och en demokratisk utveckling i landet. Det behövs en mer aktiv utrikespolitik för demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. Att se på men tiga vid kränkningar av de mänskliga rättigheterna oavsett omfattning eller var de sker är att ge sitt samtycke.

Det politiska systemet i Iran är underordnat landets religiösa ledning och ytterst landets s.k. andlige ledare, ayatolla Khamenei. Presidentkandidater, parlamentskandidater och parlamentsledamöter m.fl. måste godkännas av den religiösa makten innan de tillträder sina befattningar även om dessa redan är valda. Ingen kan heller ställa upp i val, utan att först ha godkänts av landets religiösa ledning. Radikala reformivrare, dvs. studenter, intellektuella och sympatisörer med demokrati- och frihetsrörelserna, som vill begränsa prästerskapets maktställning har kriminaliserats och försökts tystas ned av det iranska rättsväsendet.

MR-organisationer såsom t.ex. Amnesty International samt FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna riktar kritik mot att de individuella rättigheterna liksom minoriteternas och då i synnerhet bahaiernas rättigheter förvägras under rättegångar under åberopande av Irans nationella säkerhet och att dödsstraff och kroppslig stympning verkställs offentligt. Iran fortsätter att verkställa dödsstraff offentligt genom hängning eller halshuggning, och det finns färska exempel på att kvinnor har stenats i domstolens regi. För inte så länge sedan kunde vi i medierna läsa om och se bildbevis på hur fem personer avrättades inför publik med hjälp av lyftkranar. Detta är fullkomligt oacceptabelt och kräver omvärldens fördömanden.

Visserligen har vissa förbättringar skett för de iranska kvinnorna, såsom att fler i dag har större möjligheter att studera vid universiteten. Men trots detta har i princip ingenting förändrats när det gäller den systematiska diskrimineringen av kvinnor, en omständighet som kan härledas inte så mycket till den iranska lagen som till hur denna tolkas av några manliga rättslärda på området. De reformlagar som parlamentet har antagit har senare tillbakavisats av Väktarnas råd. Som en följd av detta kan nämnas att flickor fortfarande kan bli gifta vid nio års ålder och inte vid 14 som parlamentet hade krävt.

Jag vill ställa följande frågor till utrikesministern:

Vilka åtgärder är utrikesministern beredd att vidta för att intensifiera arbetet med att stödja en demokratisk utveckling i Iran?

Vilka åtgärder är utrikesministern beredd att vidta för att stödja och förbättra kvinnornas situation i Iran?

Är utrikesministern beredd att verka för att en resolution tas fram i FN:s generalförsamling som fördömer den iranska regimens kränkningar av mänskliga rättigheter?