Kronofogdemyndighetens hantering av underhållsstöd vid utmätning
Interpellation 2007/08:117 av Olsson, LiseLotte (v)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-11-06
- Anmäld
- 2007-11-12
- Besvarad
- 2007-11-20
- Sista svarsdatum
- 2007-11-26
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 6 november
Interpellation
2007/08:117 Kronofogdemyndighetens hantering av underhållsstöd vid utmätning
av LiseLotte Olsson (v)
till justitieminister Beatrice Ask (m)
Det har kommit till min kännedom att Kronofogdemyndigheten vid utmätning av lön inte beaktar underhållsstöd i normalbeloppet. Den förälder som återbetalar underhållsstöd till Försäkringskassan måste alltså klara denna utgift inom normalbeloppet. Om umgängesföräldern däremot betalar underhållsbidrag direkt till boendeföräldern tar KFM hänsyn till detta vid uträkning av normalbeloppet. Om Försäkringskassan redan betalat ut stöd till vårdnadshavaren betraktas beloppet i stället som en skuld till staten. Före en regeländring i utsökningsbalken den 1 januari 2005 tog KFM hänsyn till underhållsstöd som återbetalades till FK. Denna olikhet i behandlingen mellan de olika bidragsformerna leder till orimliga konsekvenser för de föräldrar som betalar underhållsstöd och är föremål för utmätning. I dag är 385 000 personer registrerade hos KFM med ett skuldsaldo. Av dessa är 64 procent män. Hur många av dessa personer som är skyldiga att återbetala underhållsstöd till Försäkringskassan finns det inga uppgifter om. Då normalbeloppet inte räcker till utgifter för underhållsstöd har den underhållsskyldige rätt att söka socialbidrag enligt socialtjänstlagen. Det är en synnerligen märklig ordning att kommunala skattepengar ska gå till att finansiera vinster hos de finansbolag där de underhållsskyldiga har skulder. I många fall torde nämligen de underhållsskyldiga kunna klara av att betala underhållsstödet själva om de bara fick utgiften tillgodosedd inom ramen för normalbeloppet.
Med anledning av vad som anförts vill jag ställa följande frågor till ministern:
1. Hur avser ministern att göra hanteringen av underhållsstöd vid utmätning hos Kronofogdemyndigheten mer rättvis i förhållande till hanteringen av underhållsbidrag?
2. Hur avser ministern att se till att människor som är föremål för utmätning får chansen att själva återbetala underhållsstöd till Försäkringskassan i stället för att tvingas söka socialbidrag?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:117
Webb-tv: Kronofogdemyndighetens hantering av underhållsstöd vid utmätning
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:27 Tisdagen den 20 novemberProtokoll 2007/08:27 8 § Svar på interpellation 2007/08:117 om Kronofogdemyndighetens hantering av underhållsstöd vid utmätning
Protokoll från debatten
Anf. 32 Beatrice Ask (M)
Herr talman! LiseLotte Olsson har frågat mig hur jag avser att göra hanteringen av underhållsstöd vid utmätning mer rättvis i förhållande till hanteringen av underhållsbidrag och därigenom underlätta för människor att själva återbetala underhållsstöd till Försäkringskassan i stället för att tvingas söka socialbidrag.
Reglerna om underhåll syftar först och främst till att säkerställa att det barn som är berättigat till bidrag också får det.
Det finns skillnader mellan underhållsbidrag och underhållsstöd. Underhållsbidrag betalas direkt av den ena föräldern till den andra. Om den som betalar har löneutmätning för andra skulder får han eller hon förbehålla sig ett belopp för betalningen av underhållsbidraget. På det sättet säkerställs det att betalningarna av underhåll till barnet fortsätter som vanligt trots utmätningen. Den som inte betalar underhåll utan i stället låter Försäkringskassan betala underhållsstöd, vilket sedan återkrävs av den bidragsskyldige föräldern, får däremot inte tillgodoräkna sig beloppet vid en utmätningssituation.
Eftersom barnet redan är garanterat underhåll genom underhållsstödet har det inte ansetts finnas skäl att göra någon skillnad på den fordringen i förhållande till andra statliga fordringar. Lagstiftningen kan därmed sägas premiera den som betalar underhållsbidrag direkt till den andre föräldern genom att underhållsbidragets storlek då tillåts påverka förbehållsbeloppets storlek.
En effekt av den nuvarande lagstiftningen är alltså att det är förmånligare att betala sina underhållsbidrag själv i stället för att utnyttja Försäkringskassan som förmedlare. Det kan vara positivt att lagstiftningen på det här sättet har en handlingsdirigerande funktion. En förutsättning är dock att de skillnader som finns mellan systemen för underhållsbidrag och underhållsstöd är kända för de människor som är berörda. I annat fall riskerar reglerna att leda till att bidragsskyldiga skuldsätts i onödan. Ett sätt att komma till rätta med eventuella problem vore att säkerställa att underhållsskyldiga får tillräcklig information om reglerna. Jag kan nämna att bland annat Kronofogdemyndigheten för närvarande arbetar med att förbättra informationen.
Vidare överväger regeringen en översyn av utsökningsbalken och särskilt frågorna om gäldenärernas situation vid löneutmätning. Jag kan dock inte nu ange någon exakt tidpunkt för när en sådan utredning kan tillsättas. Syftet med en översyn är att göra utsökningsförfarandet effektivare och mera rättssäkert och att säkerställa att det finns ett tillräckligt socialt skydd. I det sammanhanget är det naturligt att också frågan om förbehållsbelopp ses över.
Anf. 33 LiseLotte Olsson (V)
Herr talman! Först vill jag tacka ministern för svaret på min interpellation.
Som vi kunde höra av svaret tycker ministern att dagens förfarande kan försvaras och att det är riktigt. I Kronofogdemyndighetens allmänna råd framgår det med all tydlighet att ett barn inte anses ha bättre rätt till förälderns lön än det kreditinstitut där föräldern har en skuld. Företaget med en fordran på föräldern prioriteras framför försörjningen av barnet. Det är någonting som jag kan tycka är orättvist och fel eftersom vi i många andra sammanhang talar om barnets bästa. Det här är inte för barnets bästa.
Kronofogdemyndigheten tar inte, och ska inte ta, hänsyn till föräldrarnas kostnader för underhållsstöd eller kostnader som uppstår i samband med umgänge med barnet när förbehållsbeloppet räknas ut. Kronofogdemyndighetens allmänna råd ser ut som de gör på grund av en ändring i företrädesordningen i utsökningsbalken 2005. Jag tycker att det är märkligt att ett mobil- och telefonföretag som står utanför mataffären på kvällen och prånglar ut telefonabonnemang har större rätt till abonnentens lön än hans eller hennes barn.
Utsökningsbalken är från 1981 då kreditmarknaden såg helt annorlunda ut än i dag.
Kronofogdemyndighetens praxis gör att flera underhållsskyldiga föräldrar inte har möjlighet att betala tillbaka underhållsstöd till Försäkringskassan, varpå skulden växer. Nya skulder leder till nya svårigheter, till exempel kan man inte bli beviljad skuldsanering.
Det finns också exempel på umgängesföräldrar som inte kan eller frivilligt avstår från att träffa sina barn då de helt enkelt inte har råd. Det finns inga pengar att betala de extrakostnader som umgänget med barnet innebär. Det kan röra sig om allt från resekostnader till att ta med sig barnet på bio.
I praktiken kan i och för sig ensamstående umgängesföräldrar ansöka om socialbidrag när förbehållsbeloppet understiger riksnormen. Men socialtjänsten avslår ofta ansökningar om bistånd till underhållsstöd och umgängeskostnader. Det är inte heller alla umgängesföräldrar som är föremål för utmätning som känner till sina rättigheter. Där kan jag hålla med ministern om att det behövs mycket mer kunskap i frågorna. Det är långt ifrån alla som har fått avslag på sin ansökan som orkar gå vidare med ett överklagande för att eventuellt få rätt i länsrätten.
Den viktigaste frågan för mig är om det verkligen är rimligt att umgängesföräldern som är föremål för utmätning ska behöva söka socialbidrag för att försörja sina barn. I många fall skulle säkert föräldern betala kostnaderna själv om bara kostnaden täcktes av förbehållsbeloppet. För mig är det självklart att ingen människa ska behöva avstå från att träffa sina barn på grund av att han eller hon inte har råd. Lika självklart är det att återbetalning av underhållsstöd till Försäkringskassan inte får bli en ny skuldfälla för den som redan är utsatt för utmätning.
Därför bör Kronofogdemyndigheten räkna med underhållsstöd i förbehållsbeloppet, precis som man gör med underhållsbidrag som betalas direkt till den förälder där barnet bor utan Försäkringskassans inblandning.
Herr talman! Regeringen talar ofta om att man ska leva på sin lön och inte vara bidragsberoende. I de fall som jag precis har tagit upp har personen en lön men tvingas ändå söka socialbidrag på grund av, som jag menar, brister i lagstiftningen. Det är motsägelsefullt. Det skulle vara intressant att höra vad justitieministern har att säga om saken.
Anf. 34 Anti Avsan (M)
Herr talman! LiseLotte Olsson ställer frågor om Kronofogdemyndighetens hantering av underhållsstöd vid utmätning. Justitieministern har redogjort för de regler som gäller i sitt anförande, men jag vill ändå framhålla att ett väsentligt skäl för den ordning vi har i dag är att det är ett prioriterat ändamål när en förälder gör rätt för sig genom att betala underhållsbidrag till ett barn.
Om Försäkringskassan har betalat underhållsstöd i stället för det underhåll föräldern borde ha betalat har i varje fall barnet hållits skadeslöst. Frågan gäller företrädesordningen mellan olika fordringar vid utmätning.
Det är riktigt att en lagändring trädde i kraft den 1 januari 2005. Tidigare, före den 1 januari 2005, hade en fordran som avsåg återbetalningsskyldighet för underhållsstöd samma företrädesrätt som en fordran på underhållsbidrag. En fordran som gäller utbetalt underhållsstöd är en statlig fordran. Att en sådan fordran hade företrädesrätt framför andra statliga fordringar ifrågasattes eftersom det för ett barns försörjning saknar betydelse om staten har bättre företrädesrätt för fordringar avseende återbetalningsskyldighet för underhållsstöd än för andra statliga fordringar - eftersom medel för barnets försörjning tryggas genom Försäkringskassans utbetalning av underhållsstöd. Det ansågs också principiellt lämpligare att låta fordringar på utbetalt underhållsstöd jämställas med statens andra fordringar.
Underhållsstödsutredningen föreslog därför att företrädesrätten skulle ändras, något som Riksskatteverket redan 1998 hade föreslagit i en skrivelse till regeringen. Det var den tidigare socialdemokratiska regeringen, där LiseLotte Olssons parti ingick i regeringsunderlaget, som därför föreslog att statliga fordringar avseende återbetalningsskyldighet för underhållsstöd vid löneutmätning inte längre skulle ges företräde. Jag anser att det är en rimlig ordning.
Herr talman! Vad gäller då i en utmätningssituation? Kronofogdemyndigheten gör utmätning för skulder i en viss ordning. För det första sker utmätning för underhållsbidrag. För det andra, vilket är ett undantag, görs utmätning för konkursbos fordran på lön. Det kan vi i princip glömma i detta sammanhang. Sedan kommer skatter, böter, underhållsstöd och andra statliga fordringar och till sist övriga skulder, till exempel bankskulder och tv-avgifter. Det betyder att om en person har skatte- och underhållsskulder så har övriga fordringsägare små möjligheter att få betalt.
När det sedan gäller den kommunala sidan av den påstådda problematiken som LiseLotte Olsson tar upp kan jag konstatera att det inte finns utrymme för betalning av sådana skulder som LiseLotte Olsson talar om i den av Socialstyrelsen fastställda riksnormen för försörjningsstöd. Att någon som frivilligt försätter sig i situationen att han eller hon betalar statliga skulder framför att köpa mat tillfälligt i en akut situation kan få försörjningsstöd för att slippa svälta är en annan sak.
Herr talman! Jag kan inte förstå hur LiseLotte Olsson kan påstå att det med gällande ordning kan bli så att skattepengar går till att finansiera finansbolagens vinster.
Anf. 35 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Anti Avsan har ytterligare redovisat vad som gäller på området. Jag kan instämma i det. Det är orimligt att påstå att man skulle låta privata skulder gå före en vettig ekonomi för den som är betalningsskyldig. Det finns en ganska noga genomtänkt ordning för hur skulder prioriteras för den som ska ha en utmätning.
Påståendet att gäldenärer söker socialbidrag och att skattepengar därigenom finansierar vinster hos finansbolag är inte heller korrekt. Normalt kan man inte få socialbidrag samtidigt som man är föremål för en löneutmätning. Reglerna om förbehåll syftar till att man ska ha kvar pengar för sina vanliga levnadsomkostnader. Skulle det inträffa att någon under löneutmätning får socialbidrag kan man ändå inte säga att skattepengar finansierar finansbolag. Eftersom statliga fordringar har bättre rätt än privata så måste de betalas innan några andra borgenärer kan tillgodoses. Det är inte korrekt i argumentationen.
Föräldrar som har barn som de ska betala för på det ena eller andra sättet har en mycket besvärlig situation. Det som är olyckligt, och det var jag inne på i mitt ursprungssvar, är naturligtvis om man inte kan reglerna ordentligt och inte ser skillnaderna mellan underhållsbidrag och underhållsstöd som så noga har reglerats. Det finns ett syfte med skillnaden. Man har i riksdagen ansett att det är en fördel om föräldrarna kommer överens om vad som ska betalas och sköter det själva i förhållande till att man låter Försäkringskassan hantera det hela. Det finns många skäl för det ställningstagandet. Över tid kan det naturligtvis vara så att det finns enstaka föräldrar, kanske många, som inte känner till reglerna och därför tycker att det blir konstigt och ojämnt och inte riktigt förstår hur de ska hantera sin ekonomi och vad som faktiskt gäller. Därför är det mycket bra att Kronofogdemyndigheten funderar över bättre information till berörda.
Det jag sade om att vi ska se över utsökningsrätten är också viktigt. Det kommer att kräva en utredning som jag inte riktigt har kunnat prioritera än, men det handlar om att se över situationen vid löneutmätning, till exempel frågor om förbehållsbelopp. Jag tror att det är oerhört angeläget att man i det tittar på de normkonflikter som finns mellan den familjerättsliga och socialrättsliga regleringen å den ena sidan och utsökningsrätten å den andra, exempelvis när det gäller umgängeskostnader. Det finns ett antal ganska knepiga frågor som man behöver analysera i en sådan utredning.
Jag vågar inte i dag ge besked om när denna utredning kan komma till stånd. Det viktiga är att vi får bättre information till föräldrarna så att de vet vad som gäller. I övrigt tycker jag att reglerna är ganska väl motiverade och rimliga.
Anf. 36 LiseLotte Olsson (V)
Herr talman! Jag tackar ministern för hennes inlägg. Jag tackar också Anti för juristkursen.
Detta behöver inte vara bara en diskussion om att läsa lagen. Lagen handlar också om hur man ska tolka saker och hur man uppfattar saker. Det är mycket tydligt att det finns en skillnad mellan högerns och min syn. I högerns argumentation har alla, som förälder eller som vilken person som helst, lika möjlighet att välja hur man i sådan här situation vill handskas med sina skulder, vill klara av umgänget med sina barn och så vidare. Så är det inte i dag.
Det finns många föräldrar, i många fall handlar det om pappor, som är i en mycket utsatt situation. Det finns en förening som heter Insolvens där många av dessa pappor, och även mammor för den delen, är medlemmar och kan vittna om många fall där det inte alls fungerar så exemplariskt som det verkar göra i justitieministerns och Antis värld. Det är inte så. Föräldrar som har umgängesrätt med sina barn måste tyvärr ibland avstå från att träffa sina barn för att de inte har råd. Man har velat göra rätt för sig, och då finns det inte pengar för umgänge med barnen. Det är mycket sorgligt.
I förarbetena till lagen föreskrivs att beloppen för utmätning ska ligga över riksnormen för ekonomiskt bistånd. Det är för att individen och inte samhället ska bära kostnaderna för individens skulder. I verkligheten är det i dag så att får man detta stöd från socialtjänsten, som är svårt att få, för att klara umgänget med sina barn är det inte så att socialtjänsten direkt har betalat kreditbolagens skuld. Men i förlängningen blir det så att man har fått hjälp att betala de pengarna. Det kan man diskutera.
Det är också sagt att en person som har löneutmätning ska få behålla egna pengar till sitt uppehälle. Gäldenären ska inte löneutmätas så hårt att hon eller han ska behöva söka socialbidrag för sin försörjning. Men tyvärr sker det i dag, och jag tycker att regeringens linje är mycket motsägelsefull. Här finns personer som skulle klara av sin situation och inte behöva söka bidrag om reglerna såg annorlunda ut.
I verkligheten är det så, precis som jag sade tidigare, att bland familjer med löneutmätning hamnar ensamstående barnfamiljer med tonårsbarn och ensamstående umgängesföräldrar nästan alltid, tvärtemot syftet med lagen, under riksnormen för kommunalt ekonomiskt bistånd.
I svaret och i sitt förra inlägg sade ministern också att lagstiftningen kan sägas premiera den som betalar underhållsbidrag direkt till den andre föräldern genom att underhållsbidragets storlek då tillåts påverka förbehållsbeloppets storlek. Men för att få ta del av premieringen krävs att föräldrarna är överens. Jag anser inte att det är lagstiftarnas sak att premiera den ena skilsmässouppgörelsen framför den andra.
Vidare sägs i svaret att det kan vara positivt att lagstiftningen på detta sätt har en handlingsdirigerande funktion. Positivt för vem, undrar jag. Är det för de barn som inte får träffa sin pappa för att han inte har råd eller för den mamma som måste be socialtjänsten om hjälp för att ha råd att leva drägligt den vecka hon har barnen?
Anf. 37 Anti Avsan (M)
Herr talman! Jag återkommer till LiseLotte Olssons fråga om det är rimligt att kommunala skattemedel går till finansbolagens vinster.
Jag kan konstatera att jag har svårt att se när denna situation kan uppkomma. Det skulle i så fall innebära om man samtidigt är återbetalningsskyldig för underhållsstöd att man har betalat hela den skulden eftersom vi har en företrädesordning som gäller. Om det av någon anledning skulle vara så att företrädesordningen inte har fått genomslag när Kronofogdemyndigheten har gjort en utmätning kan man överklaga Kronofogdemyndighetens beslut till tingsrätten. Så måste det självklart vara i en rättsstat. Man kan inte ge sken av att vi har regler och sedan inte tillämpa dem. De regler som finns ska tillämpas, och det finns en tanke med dem.
Sedan försöker LiseLotte Olsson rädda situationen genom att föra in en mängd andra frågor. Att det är svårt för utsatta föräldrar och att det finns en problematik i många avseenden är inte så svårt att instämma i. Det är klart att det finns det. Den praktiska verkligheten är i många fall väldigt svår för personer som har en hög skuldsättning. Det är svårt att få livet att gå ihop. Det kan också vara väldigt svårt att göra rätt för sig eftersom det finns andra utgifter, för mat och livsnödvändigheter, som man måste ta i första hand. Det är en helt annan fråga. Det här är regler i utsökningsbalken, och jag framhåller återigen att jag inte kan se att det som LiseLotte Olsson har påstått i interpellationen om finansbolagen och att det skulle gå skattemedel till deras vinster är riktigt.
Anf. 38 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Ibland finns det nästan humoristiska inslag i de här debatterna. Nu var det högerns argumentation kontra vänsterns där då jag, som antagligen tillhör högern, utmålades med ord om möjligheter att välja för föräldrar och så vidare. Låt mig reda ut det här. Möjlighet att välja
om
man vill betala för sina barn har man inte. Föräldrar är skyldiga att bidra till sina barns försörjning. Det har vi varit överens om i den här riksdagen. Vi har också varit överens om, möjligen med undantag för Vänsterpartiet, att man däremot kan välja
hur
man betalar det man ska betala för sina barn. Riksdagens majoritet har tyckt, och jag tycker att det var väldigt klokt, att man vill premiera föräldrar som kommer överens och där man betalar direkt till den som ska ha bidrag eller stöd. Gör man inte det är det något mindre förmånligt. Jag tycker att det är en rimlig ordning.
Det är viktigt att vi försöker få människor att fortsätta ta ett gemensamt ansvar för gemensamma barn också när de har skilt sig eller när de har valt att inte bo ihop, och det har varit riksdagens avsikt. Man kommer ändå inte ifrån att för föräldrar som är skyldiga att betala för sina barn eller som är ensamstående är den ekonomiska situationen väldigt besvärlig, och situationen i övrigt också för den delen. Det kan vi diskutera i många andra interpellationsdebatter.
Det som möjligen är ett problem, med anledning av de frågor som interpellanten har tagit upp, är att det kanske är otydligt för en del föräldrar vad som faktiskt gäller och varför. Där har jag understrukit att det kommer bättre information och att det är viktigt. Däremot tycker jag att grundprinciperna för hur det här fungerar och hur man har turordningen när det gäller att betala skulder vid en löneutmätning är rimliga. Jag tycker att riksdagens majoritet har kommit fram till rätt kloka avvägningar, och jag är nästan förvånad över att Vänsterpartiet uppenbarligen tycker att de är det knepiga.
Anf. 39 LiseLotte Olsson (V)
Herr talman! Jag har en liten kommentar till Anti Avsan. Jag tycker inte att det jag diskuterar är en helt annan fråga. Det jag diskuterar är barnens bästa utifrån den situation som råder i dag, en situation som är väl omvittnad av till exempel föreningen Insolvens, där de här föräldrarna finns.
Det är verkligheten som råder i dag, och har vi möjlighet, vi som är lagstiftare här i riksdagen, att rätta till och göra saker och ting bättre vill jag att vi ska göra det. Därför har jag tagit upp den här frågan. Jag menar att reglerna och tillämpningen av den här utsökningsbalken måste ändras.
Skulle man bara ta hänsyn till förarbetena skulle situationen för många av de fattigaste i Sverige förbättras. Praxisen måste bli att Kronofogdemyndigheten ska ta hänsyn till den skuldsattes hela situation och att umgänge med barn alltid måste räknas med. Så är det inte i dag i verkligheten. Vi brukar i många andra sammanhang, som jag har sagt, prata om barnens bästa som en ledstjärna. Ska man då som liten tvingas avstå från en av föräldrarna på grund av ekonomin och samhällets outgrundliga regelverk? För det är också bevisligen så, precis som justitieministern sade, att det här inte är någon medveten kunskap hos ensamstående föräldrar, inte hos många i alla fall. Det är en stor brist bara det.
Det verkar som om dagens regler, som vi läser dem i Kronofogdemyndighetens allmänna riktlinjer, mer tar hänsyn till långivare och kreditbolag än till barnen. Jag håller fast vid att det verkligen är så. Det är en verkligt konstig ordning när kommunala skattepengar ska gå till att finansiera vinster hos finansbolag där de underhållsskyldiga har sina skulder. Men om jag läser svaret med positiva ögon kan jag trots allt se att det finns en viss förståelse för situationen hos Beatrice Ask då hon i slutet av svaret säger att man överväger en översyn av utsökningsbalken och särskilt frågorna om gäldenärernas situation vid löneutmätning. Jag skulle dock vilja ha en mer exakt tid för när den här översynen kan bli av, för det brådskar för alla fattiga familjer. Jag hoppas att regeringen verkligen har barnens bästa för ögonen när man gör den här översynen.
Anf. 40 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Jag tror att det är viktigt i den här diskussionen att ha klart för sig att det är en besvärlig situation man har om man är med i föreningen för dem som har insolvensbekymmer. Jag har också träffat många av dem, och det är så. Däremot tror jag inte att det är reglerna på just det här området som ställer till det mest av allt, utan det finns annan problematik. Det är också så att man som ensamstående förälder eller som underhållsskyldig i någon mening ofta har en besvärlig ekonomi. Jag tror nästan att alla föräldrar av och till tvingas att avstå från trevliga saker för sina barn på grund av ekonomiska problem. Det kan vi bara lösa på ett annat sätt, nämligen genom att se till att folk får arbete och att vi har bättre villkor överlag. Men det handlar inte om hur man reglerar detta med löneutmätning och skillnaderna där.
Jag är ändå av uppfattningen att det är en poäng att försöka få föräldrar att själva reda ut vad man ska betala. Om man hanterar det själv har man en fördel av det. Jag tror att det är en bra regel, men det är viktigt att man vet om den. Det skulle underlätta för Försäkringskassan och många andra om föräldrarna inte höll på med myndigheter som mellanhand. Det skulle naturligtvis också spara pengar. För samhället vore det en fördel. Men det är en bisak. Jag tycker att det är en lite konstlad problematik som tas upp i interpellationen i vissa delar.
Sedan är det viktigt att vi ser över de konflikter som finns mellan olika regelverk för att räta ut en del frågetecken. Jag nämnde ju den här utredningen som ska se över utsökningsrätten. I det ingår naturligtvis att titta på umgängeskostnader, som man alltid kan diskutera på väldigt många olika sätt. Ibland hävdar man från en del håll att det är otroligt svårt att få det hela att gå ihop. Då får man väl se om det finns några orimligheter, men min grundinställning är att riksdagen har hamnat ganska rätt när det gäller de principer som gäller regler för utmätning och annat och också när det gäller regler för att betala för sina barn.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.