krogdiskriminering

Interpellation 2004/05:609 av Astudillo, Luciano (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld: 2005-05-19
Fördröjd: Ärendet var fördröjt
Inlämnad: 2005-05-19
Svar fördröjt anmält: 2005-05-24
Sista svarsdatum: 2005-06-02
Besvarad: 2005-06-08

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 19 maj
Interpellation 2004/05:609
av Luciano Astudillo (s) till statsrådet Morgan Johansson om krogdiskriminering

I höstas gick en grupp studenter ut för att ta reda på om människor behandlas lika i kroglivet, oavsett synbar etnisk tillhörighet.

Så var inte fallet. 9 gånger av 13 avvisades mörkhyade sällskap med hänvisning till att de saknade medlemskort eller att klubben var abonnerad. Några minuter senare besöktes klubben av ljushyade sällskap. De fick i samtliga fall komma in utan medlemskort eller gästlista. Dörren öppnades med ett leende.

Etnisk diskriminering i kroglivet är vanlig, men ofta svår att bevisa. Men denna gång hade studenterna med sig kamera och mikrofon. Efteråt anmäldes krogarna till ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO).

När jag nyligen ställde en fråga om krogdiskriminering i riksdagen sade glädjande nog ministern att regeringen ska: "se över alkohollagens bestämmelser om villkor i syfte att detta instrument i högre grad ska kunna användas i det förebyggande arbetet mot diskriminering". Detta hoppas jag kommer att ske snarast.

Det finns uppenbarligen mycket att göra. Till exempel tog det DO @ trots den överväldigande bevisningen @ många månader innan myndigheten bestämde sig för att stämma krogarna. Det finns säkert möjlighet att effektivisera handläggningen på DO och även att ytterligare öka anslagen för information. Det är viktigt att människor känner till lagen och anmäler varje gång de upplever sig diskriminerade, och att DO kraftfullt driver fallen rättsligt. Kännbara skadestånd kan tvinga krogägarna att inse att diskriminering inte lönar sig. Att dra in utskänkningstillstånd för krogar som diskriminerar, införa obligatorisk skyltning om medlemskap eller klädkod, kameraövervaka entréer och utbilda dörrvakter och krogägare är sätt väl värda att prova.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Morgan Johansson:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att krogdiskrimineringen ska försvinna?

Debatt

(9 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2004/05:609

Webb-tv: krogdiskriminering

Dokument från debatten

Riksdagens protokoll 2004/05:135 Onsdagen den 8 juniProtokoll 2004/05:135 29 § Svar på interpellation 2004/05:609 om krogdiskriminering

Protokoll från debatten

Morgan Johansson (S)

Anf. 202 Morgan Johansson (S)

Herr talman! För två helger sedan gick jag ut med min flickvän. Det var första gången på länge. Som småbarnsförälder har man inte så mycket tid över för firandet på helgerna längre. Min flickvän har också utländsk bakgrund. Vi blev frågade om identifikationskort på de ställen vi gick på. Det är inget märkligt i det. Men samtidigt kom jag ihåg studentfirandet med en av mina polare. Jag själv tog studenten samma år, men jag kunde inte fira av honom för jag blev stoppad vid ingången. Jag kom ihåg hur vi, jag och mina vänner, utvecklade strategier. Det var en och en som gick in. Vi hade alltid någon svensk kompis med oss för att över huvud taget bli insläppta. Jag kom ihåg att var det inte fel på mig så var det fel på Pavlo, Isse eller Juan eller någon annan av mina polare som var med. Det var många helger som jag gick hem tillsammans med vännerna med en sten i magen, med tunga steg, besviken över ännu en misslyckad helg. Diskriminering är kanske den yttersta formen av kränkning i ett samhälle. Genom diskriminering ifrågasätts du och den person du är, hur du ser ut, vilket namn du har och hur du klär dig. Men just krogdiskrimineringen bygger så mycket på ditt utseende. Den bygger på och hämtar sin näring och sin idé i unkna gamla rasteorier som vi trodde var döda. Konsekvensen av detta har du och jag, Morgan, debatterat flera gånger här i kammaren, liksom illegala krogar, illegal sprit. Vi får en stökigare stad, ungdomar som blir förbannade och frustrerade. Det är ingenting som jag försvarar, men varje helg blir många stoppade och nekade inträde. I själva verket har det gått så långt att jag vill påstå att Sveriges nöjesliv på fredagar och lördagar , helger i stort, har kommit att präglas av ett apartheidliknande system, någonting som vi aldrig kan acceptera. Det är många som har börjat reagera. En del av dem finns på läktaren här i dag. Ungdomar är medvetna om sina rättigheter. Vi har Homan med sina vänner som gått runt på Stockholms, Göteborgs och Malmös krogar med en dold kamera, testat av en del av dem och blivit stoppad och nekad. Vi har Zaynar, redaktör på Gringo, som med humorn som vapen försöker skämta bort den förnedring som många ungdomar utsätts för. Vi har representanter från Centrum mot rasism. Alla de säger: Det får vara slut nu. Det är i själva verket en motståndsrörelse vi ser växa fram här. Mycket kan göras. Alla de, jag och Mariam vill ha ett tydligare besked än att utredning pågår. Det finns flera saker som kan göras. Därför vill jag ha mer konkreta besked än det jag har fått i det skriftliga svaret som givits.

Luciano Astudillo (S)

Anf. 202 Luciano Astudillo (S)

Mariam Osman Sherifay (S)

Anf. 203 Mariam Osman Sherifay (S)

Herr talman! För åtta veckor sedan stod jag i denna kammare och berättade om min egen sons, hans polares och många ungdomars frustration över att inte bli insläppta på våra krogar. Anledningen är att de inte passar in. Antingen har de fel kläder, är inte medlemmar eller så står de inte på listan. Samma sak mötte mina vänner som ville turista i vårt vackra land. De nekades inträde med samma ursäkter. Vad vill krogägarna säga med detta? De säger: Du passar inte in bland mina gäster för att du har fel hudfärg, fel hårfärg, fel ögonfärg, och jag anar att du har fel namn. Bara för att du inte ser svensk ut kommer du säkert att skrämma mina gäster, och du kommer säkert att slåss. Eftersom mina gäster tycker att du inte passar in här är du inte välkommen. Du är inte som vi andra. Med ett sådant bemötande sätter krogägaren normen för sina gäster. Jag vill tro att han har gjort en marknadsundersökning bland sina svenska gäster om vilka människor de svenska gästerna vill se på krogen och umgås med. Herr talman! Jag vet att jag låter cynisk, men jag vill försöka förstå varför vi har krogdiskriminering i våra storstäder. Jag vill förstå för att därefter kunna göra något. Jag vill sätta stopp för detta vansinne, om det så är krog, arbete, bostad, skola eller kontakt med myndigheter. Diskriminering är bara av ondo. Oavsett var är det förödande. Vi måste skärpa våra lagar ytterligare. Det är det enda sättet för att komma åt diskrimineringen. Vi får ett mycket bättre samhälle då. Det väcker också en medvetenhet hos alla aktörer. Häromdagen fick jag höra en till historia. En ung afrikansk man blev inte insläppt på krogen medan hans polare var väldigt välkomna. Den unga mannen som skulle ha suttit här i kväll måste tyvärr arbeta. Men jag har lovat honom en sak, Morgan. Jag har lovat honom att han ska få ta del av vår debatt och förhoppningsvis med svar som kan få denna unga man att känna att han har rätt, rätt att umgås med andra precis som alla andra, rätt att vistas i samma lokal som andra, vita eller svenskar. Att folk behandlades på det sättet, så illa, skedde, precis som Luciano säger, under apartheidtiden i USA och Sydafrika. Mina gäster från utlandet hade höga tankar om Sverige. Sedan de blev portförbjudna på krogen vägrar de att sätta sin fot i vårt vackra land. Jag måste säga att jag skäms. Jag kan varken förklara eller försvara, bara erkänna att diskriminering är ett stort problem i vårt land.

Morgan Johansson (S)

Anf. 204 Morgan Johansson (S)

Herr talman! Jag instämmer helt i beskrivningen, självklart. Jag försöker sätta mig in i känslan att inte känna att man hör till. Att bli diskriminerad i dörren är egentligen ett brott mot ens mänskliga rättigheter på något sätt. Det borde vara en mänsklig rättighet att slippa bli diskriminerad, i arbetslivet, i krogvärlden, i vilka sammanhang det än rör sig om. Samtidigt är vi inte där. Gamla fördomar lever kvar. Det tar tid att tvätta bort det. Säkert kan man jobba med förebyggande insatser, utbildning och själva debatten. Men, som ni pekar på här, man behöver också jobba med lagstiftningen. Det finns en lagstiftning, en antidiskrimineringslagstiftning i botten som man har skärpt, jag tror så sent som förra året. Det är ändå svårt att få fram fällande domar, kan man tycka. Det är egentligen inte min fråga, men jag tycker att man borde jobba väldigt hårt för att försöka få fram fler fällande domar. Ni pekar på en av mina lagstiftningar, alkohollagen: Varför inte använda alkohollagen mer aktivt för att försöka få bort diskrimineringen på krogen? Jag kan inte säga annat än att det är klart att vi ska göra det. Luciano och jag hade en interpellationsdebatt för några månader sedan där vi diskuterade om det över huvud taget är möjligt att dra in alkoholtillstånd om någon blir fälld för diskriminering. Jag sade att det är klart att det är det. Vi försökte sända den signalen tydligt att om man diskriminerar någon i dörren kan man bli av med sitt alkoholtillstånd och få lägga ned sin verksamhet. Det var väl en av signalerna som gick ut från den debatten, hoppas jag. På det sättet kan man använda alkohollagen för att avskräcka, för att uppmärksamma krogägare och restaurangägare, dörrvakterna också, på att om de har detta i system så sätter de hela sin verksamhet på spel. Då är det dags att ta nästa steg. Om man kan använda alkohollagen på det sättet - sända signalen att om ni diskriminerar kan ni bli av med ert tillstånd - kanske man kan använda alkohollagen också på ett annat sätt, nämligen genom att villkora olika typer av förebyggande verksamhet för att man över huvud taget ska få ha tillstånd. Det är det vi far efter i det här interpellationssvaret. Vi säger att man kanske ska villkora tillstånd med utbildningsinsatser i de här frågorna, med skyltning som tas upp men också med andra sådana uppslag. Den vägen är jag absolut beredd att pröva. Det är också det vi aviserar. Dessvärre är det så att för att vi ska kunna lägga ett lagförslag så måste vi ha ett beredningsunderlag. Vi måste ha en utredning. Jag har i dag faktiskt med mig ett utkast till ett sådant direktiv till en utredning. Vi funderar nu över i vilken form vi ska göra en sådan utredning, om vi ska lägga det i en utredning som redan pågår med tilläggsdirektiv eller starta något nytt och eget. Det är så pass långt framme nu i alla fall med direktiven att vi är på väg att börja gå in i sak när det gäller tekniken. Det handlar om att vi ska försöka hitta en form där vi kan gå fram så snabbt som möjligt på en sådan förändring av alkohollagen. Från regeringens sida tvekar jag inte en sekund att driva det spåret vidare. Då använder vi alkohollagen dels som ett hot - var rädda om era alkoholtillstånd, diskriminera ingen - och dels som förebyggande instrument för att få fram olika insatser för att försvåra diskriminering framöver.

Luciano Astudillo (S)

Anf. 205 Luciano Astudillo (S)

Herr talman! Det är bra att vi får det beskedet. Det känns himla positivt att nu är ett direktiv framme, och det ska utredas. Det finns en rad saker som kan göras. Jag har själv drivit kravet på att man automatiskt ska få tillståndet indraget. Statsrådet tyckte att det var för hårt. Man skulle kunna ha en avstängning en period. Man skulle med avskräckande syfte ha sex månader utan tillstånd när någon har blivit dömd för diskriminering. Det är lite mildare kanske. Du får tillståndet tillbaka efter det att dina dörrvakter och du som krögare har gått igenom utbildning. Det kan handla om obligatorisk skyltning och tv-övervakning, också om att se till att stärka DO i det här. Homan hade så dåliga erfarenheter att han var nära att ta tillbaka de stämningar som han hade lagt in. Han kände att de inte togs på allvar. Här finns alltså mycket mer att göra. Det är oerhört viktigt att man tar frågan på allvar. Jag tycker att det finns mer som måste poängteras. Vi har, som jag säger, redan i dag ett apartheidliknande nöjesliv. Vi har ett nöjesliv som delar upp i vi och de. Samtidigt kräver en växande motståndsrörelse besked och förändring. Man accepterar inte att bli olikabehandlad. Man accepterar inte att medborgare som du och jag som betalar skatt, som är en del av samhället, som arbetar, som studerar och gör rätt för sig inte ges tillträde till alla rum. Om jag ska ge råd kring utredningen behövs det en snabb enmansutredning. Ge den max fram till årsskiftet att komma med konkreta förslag. Det brådskar. Varje ytterligare helg är en förlorad helg då ungdomar negativt särbehandlas och klyftan mellan vi och de ökar. Fler ungdomar blir inte bara förbannade på diskoteket eller krogen utan förbannade på samhället. De blir förbannade på det här landet och vänder det ryggen. Konsekvenserna av det är enorma. Det handlar inte bara om den där dansen man inte blev insläppt på eller den där bärsen man inte fick dricka med sina kompisar. Jag tror att det är oerhört viktigt att fatta. Det kanske anses vara ett tufft förslag att alkoholtillståndet ska dras in, men det är nog så tufft att bli nekad inträde på ett ställe på grund av hur man ser ut, på grund av den hudfärg, det skinn, man har. Det är nog så tufft. Ska vi nu, ett par dagar efter det att vi firade nationaldagen, stolt kunna stå upp för de värden som det här landet bygger på om öppenhet, tolerans och människors lika värde måste vi sätta stopp för det här. Det är A och O.

Mariam Osman Sherifay (S)

Anf. 206 Mariam Osman Sherifay (S)

Herr talman! Jag tar till mig det ministern har sagt. Jag tycker att det är väldigt positivt. Det är bra med översyn och utredningar, men de hjälper inte de här unga människorna. Det måste gå snabbare. Jag kan inte säga till Samuel, som den unge mannen heter, att vänta ett år; det ska bli bättre. Precis som Centrum mot rasism tycker jag att vi måste ha antidiskrimineringsvillkor för alla serveringstillstånd så att krögare som diskriminerar kan förlora rätten att sälja alkohol. Precis som när man säljer alkohol till minderåriga. Jag tycker att det är ett effektivt sätt. Jag tycker inte att det är hårt, Luciano. Jag tycker att det är väldigt bra. Samtidigt förespråkar jag, även här tillsammans med Centrum mot rasism, att restaurangerna ska ha tydliga skyltar vid entréerna. Det har ministern sagt att han vill ompröva. Det ska vara tydligt vilka klädkoder och regler som gäller. Det kan vara allt från att här är inga vapen tillåtna till att här bär vi alla frack och lång klänning, eller här får du inte gå in om du har gympadojor på fötterna eller om du är berusad. Det kan stå att om du stör ordningen avvisas du från platsen. Hur dessa skyltar ska se ut lämnar jag faktiskt åt våra krogar. Jag kan ge dem tips. Det är inte svårare än så. Jag tycker att de måste ansvara för att kroggästerna ska behandlas lika. Därför måste de vara tydliga. Herr talman! Det är inte bara krogdiskriminering som bekymrar mig. Jag har i mina tidigare debatter berört den etniska diskrimineringen på olika områden som bostad, arbete och rättsväsendemyndigheter. Krogdiskriminering är en del av den diskriminering som många människor i vårt land utsätts för. Det går en röd tråd i denna diskriminering som är systematisk och strukturell. Den är svår att komma åt. Därför är det viktigt att vi som politiker gör något åt detta. Diskriminering är allas ansvar, inte minst politikers. Vi politiker på alla nivåer, inom kommunerna, landstingen och på riksnivå måste ta diskrimineringsfrågor på fullt allvar. Jag är faktiskt trött på att stå här och prata om diskriminering, och jag är trött på alla bortförklaringar. Jag kräver handling.

Morgan Johansson (S)

Anf. 207 Morgan Johansson (S)

Herr talman! Det är alldeles klart att de undersökningar som har gjorts har blottlagt ett mycket stort problem. Frågan är vad vi ska göra åt det. Vad jag säger i den här debatten är att jag är beredd att använda alkohollagen som ett instrument på det sätt som ni beskriver. Samtidigt kan jag inte lägga ett lagförslag till riksdagen med mindre än att det är berett och att man har tittat på konsekvenserna och med mindre än att det finns ett konkret förslag på hur en sådan lagändring i så fall ska se ut. Vi måste också ha en remissomgång där man går igenom alla argument för eller emot så att man har dem på bordet inför ett sådant beslut. Jag förstår mycket väl frustrationen över att det här går för långsamt och att vi borde ha gjort något. Å andra sidan vill jag säga att om det inte hade varit för det engagemang som ni båda har visat i den här frågan hade den aldrig kommit ens så här långt. Så är det. Då hade man aldrig fått upp frågan så här aktuellt och nära ett lagförslag. Jag förstår att ni tycker att regeringen måste jobba snabbt. Men något slags beredning måste vi ändå ha innan vi kan gå fram med förslag. Jag är beredd att försöka se till att det sker så skyndsamt som möjligt. Jag ser naturligtvis också riskerna med att samhället delas upp och att man marginaliserar människor och att alltfler känner att de inte hör till och inte hör hemma. Det får naturligtvis spridningseffekter över hela samhällssektorn. Man ska inte rikta ilskan enbart mot statsmakterna, mot regering och riksdag, utan kanske framför allt mot de fördomar som på många håll är förhärskande i krogvärlden. Det är ju egentligen där som grundproblemet ligger. Driv detta hårt. Jag kan från regeringens sida säga att vi ska göra vad vi kan för att se till att få en ny lagstiftning på plats. Grundlag och annat gör att jag inte kan ta fram det direkt ur fickan utan det behövs en beredning.

Luciano Astudillo (S)

Anf. 208 Luciano Astudillo (S)

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för den här debatten. Det känns ändå positivt att vi tog ett litet steg framåt med den här utredningen som på sätt och vis blev offentliggjord i dag, uppfattade jag det som. Vi är många som inte accepterar att den här systematiska diskrimineringen pågår ute i nöjeslivet. Zaynar, Darja, Muhammed, Homan och alla andra på läktaren kommer att följa regeringens arbete. Jag, Mariam och ett par andra ledamöter kommer också att följa arbetet och skynda på så gott det går. Som sagt: Varje helg som vi inte inför en tuffare lagstiftning som både avskräcker och förebygger etnisk diskriminering och annan form av diskriminering ute i nöjeslivet - och på andra områden, men det du har makt över är ju alkohollagstiftningen - är en förlorad helg. Kring utredningen har jag bara två ord att säga: Jalla! Jalla!

Morgan Johansson (S)

Anf. 209 Morgan Johansson (S)

Herr talman! Jag tycker ändå att man ska poängtera att det redan i dag finns möjlighet att hota med att dra in alkoholtillståndet. Man kan skicka den signalen väldigt tydligt. Det var det vi kom fram till i den förra debatten vi hade, jag och Luciano. I dag tar vi ett nytt steg och säger att vi måste kunna använda alkohollagstiftningen också som en förebyggande insats och villkora tillstånd med olika typer av förebyggande insatser. Statsråd som jag är är jag bunden av grundlagens beredningskrav. För att jag ska kunna lägga ett förslag till riksdagen måste jag ha haft en utredare som har utformat en lag. Jag måste dessutom ha skickat ut den på remiss. Vi måste ha tagit fram en faktisk lagändring som gör att man knäcker frågan. Ta inte fel på regeringens ambition i detta. Ni kommer att se att vi försöker jobba så fort vi kan. Tack för en bra diskussion om detta.

Intressenter

Frågeställare

Luciano AstudilloSocialdemokraterna

Besvarad av

Morgan JohanssonSocialdemokraterna