Kriminella och oseriösa aktörer inom hälso- och sjukvården
Interpellation 2024/25:693 av Karin Rågsjö (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2025-05-22
- Överlämnad
- 2025-05-23
- Anmäld
- 2025-05-28
- Svarsdatum
- 2025-06-09
- Besvarad
- 2025-06-09
- Sista svarsdatum
- 2025-06-13
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Acko Ankarberg Johansson (KD)
Jag frågade nyligen statsrådet Acko Ankarberg Johansson om hon kan redogöra för närvaron av kriminella aktörer inom sjukvården och vilka initiativ statsrådet har vidtagit för att förhindra dem (2024/25:1143). Jag tackar statsrådet för svaret och följer upp denna angelägna fråga med den här interpellationen.
Bakgrunden till min fråga är att det den senaste tiden har uppmärksammats flera exempel på hur kriminella aktörer bedriver verksamhet inom den offentligt finansierade välfärden. Därigenom tjänar de stora summor på att utarma vår gemensamma välfärd samtidigt som de styr över känslig verksamhet och får tillgång till känsliga uppgifter som i många fall rör utsatta människor.
Bland de exempel som uppmärksammats finns den misstänkta ekobrottshärvan som lett till Västra Götalandsregionens beslut att häva avtalen med tre vårdcentraler. Totalt berörs omkring 11 000 patienter. Nyligen rapporterade SR Ekot dessutom att Region Stockholm sagt upp ett avtal med en vårdkoncern som hade kopplingar till Bandidos och de brottsmisstänkta vårdcentralerna i Västra Götalandsregionen.
Inom exempelvis den personliga assistansen, HVB och skolområdet har olika former av fusk förekommit under lång tid. Försöken att strama åt kontrollen har många gånger drabbat brukarna i stället för oseriösa och kriminella företag. Nyligen larmade Ekobrottsmyndigheten om hur välfärden används som brottsverktyg.
Strax före årsskiftet rapporterade tidningen ETC om hur bolag som bedriver tillståndspliktig verksamhet köps och säljs utan kontroll av huruvida de nya ägarna uppfyller kraven för verksamheten. Samtidigt har Ivo återkommande påpekat att man saknar tillräckliga resurser och verktyg för att uppfylla sitt uppdrag. Myndigheten beskriver hur dess uppdrag blivit mycket mer komplext och har gått från att fokusera på kvaliteten i vård och omsorg till att också granska bolagsstrukturer, bulvanupplägg, förekomsten av droger och vapen samt gängrekryteringar.
Statsrådet anger i sitt svar att det naturligtvis är helt oacceptabelt att kriminella aktörer utnyttjar Sveriges välfärdssystem för att finansiera kriminell verksamhet samt att bekämpandet av välfärdsbrottslighet är viktigt inte bara för att säkerställa att skattepengar inte används för att finansiera kriminell verksamhet utan också för en patientsäker hälso- och sjukvård. Vidare skriver hon att hon inte har några exakta siffror på antalet kriminella aktörer inom hälso- och sjukvården men att hon vet att välfärdsbrottslighet i form av kriminella aktörer som infiltrerar hälso- och sjukvården utgör en omfattande samhällsutmaning.
Statsrådet redogör för ett antal initiativ som regeringen tagit. Bland dem finns information till socialutskottet, uppdrag och resursförstärkningar till Ivo samt tillsättandet av en utredning för att stärka patientsäkerheten och motverka välfärdsbrottslighet inom hälso- och sjukvården, inklusive införande av tillståndsplikt inom hälso- och sjukvården. Slutligen pekar statsrådet på regionernas ansvar.
Statsrådet och jag är överens om att det är helt oacceptabelt att kriminella aktörer utnyttjar Sveriges välfärdssystem för att finansiera kriminell verksamhet, men jag tror inte att vi är överens om det allvarliga läge vi befinner oss i. De åtgärder som regeringen vidtagit kan omöjligen anses tillräckliga.
Mot bakgrund av den här utvecklingen vill jag fråga statsrådet Acko Ankarberg Johansson:
Vilka ytterligare initiativ avser statsrådet att vidta för att stoppa kriminella aktörer inom välfärden?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2024/25:693
Webb-tv: Kriminella och oseriösa aktörer inom hälso- och sjukvården
Dokument från debatten
- Måndag den 9 juni 2025Kammarens föredragningslistor 2024/25:128
- Protokoll 2024/25:128 Måndagen den 9 juniProtokoll 2024/25:128 Svar på interpellation 2024/25:693 om kriminella och oseriösa aktörer inom hälso- och sjukvården
Protokoll från debatten
Anf. 17 Statsrådet Acko Ankarberg Johansson (KD)
Fru talman! Karin Rågsjö har frågat mig vilka ytterligare initiativ jag avser att vidta för att stoppa kriminella aktörer inom välfärden.
Som Karin Rågsjö konstaterar är vi överens om att det är helt oacceptabelt att kriminella aktörer utnyttjar Sveriges välfärd för att finansiera kriminell verksamhet. Naturligtvis instämmer jag också helt och hållet i bilden av att vi befinner oss i ett allvarligt läge och att brottslighet mot vård och omsorg måste tas på största allvar.
Mot just den bakgrunden har jag, tillsammans med regeringen, beslutat om flera insatser i arbetet mot välfärdsbrottslighet inom hälso- och sjukvården och omsorgen. Flera av de åtgärderna redogjorde jag för i mitt svar på den skriftliga frågan 2024/25:1143 Kriminella aktörer inom sjukvården.
Utöver de åtgärder jag redan har redogjort för har Socialdepartementet remitterat promemorian Förbättrade förutsättningar för IVO – förslag för att motverka oseriösa och kriminella aktörer inom hälso- och sjukvården. I promemorian föreslås bland annat en möjlighet för Ivo att ta ut sanktionsavgift eller förbjuda en verksamhet som bedriver hälso- och sjukvård men som inte fullgjort sin anmälningsskyldighet enligt patientsäkerhetslagen (2010:659). Remisstiden går ut den 29 september i år.
Den 28 maj i år gav regeringen även flera myndigheter i uppdrag att gemensamt kraftsamla mot organiserad brottslighet och den kriminella ekonomin i välfärden (S2025/01085). Med utgångspunkt i Polismyndighetens lägesbild över aktiva gängkriminella i Sverige och annan relevant myndighetsinformation ska berörda myndigheter bland annat kontrollera sina myndighetsbeslut och utbetalningar där dessa personer förekommer. Och man ska vidta åtgärder för att hindra att individer, företrädare och privata aktörer från organiserad brottslighet på falska grunder återinträder i välfärdssystemen.
Arbetet mot oseriösa och kriminella aktörer måste bli både snabbare och mer effektivt. Därför kraftsamlar nu regeringen på ett unikt sätt.
Avslutningsvis vill jag lyfta fram att regeringen arbetar brett för att motverka och förebygga oseriösa och kriminella aktörer inom hälso- och sjukvården. Regeringen för en nära dialog med berörda myndigheter och andra aktörer för att identifiera behov av åtgärder mot välfärdsbrottslighet, både utifrån vad regeringen kan göra och utifrån vad andra aktörer kan göra i sina respektive uppdrag eller i samarbete med varandra.
Den organiserade brottsligheten och den kriminella ekonomin i svensk välfärd måste motverkas med samhällets samlade förmåga.
Anf. 18 Karin Rågsjö (V)
Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!
När maffian har letat sig in i välfärden, exempelvis hälso- och sjukvården, borde alla varningsklockor ringa. När jag går in på någon av de otaliga vaccinationscentraler som finns vill jag ju inte att Bandidos eller någon annan maffiaverksamhet tvättar pengar där. Jag benämner inte det här som välfärdsbrott utan vill benämna det som maffia. En maffia har letat sig in i samhällskroppen och får tillgång till makt över våra liv och vår hälsa.
Den förra borgerliga regeringen och den nu SD-beroende regeringen ger just maffian förutsättningar att verka inom välfärden. Vi anser att det är det fria vårdvalet och etableringsfriheten som har öppnat dörren för välfärdsbrott och därmed maffian. Pengar som incitament och vinster i välfärden skapar en ganska sjuk kultur.
Kriminella aktörer bedriver verksamheter inom den offentligt finansierade välfärden. De tjänar stora summor på att utarma vår gemensamma välfärd samtidigt som de styr över känslig verksamhet som berör väldigt många människor.
Bland de exempel som har uppmärksammats finns den misstänkta ekobrottshärvan i Västra Götaland, där man har beslutat att häva avtalen för tre vårdcentraler. Det är 11 000 personer som berörs av detta. Nyligen rapporterade också Ekot att Region Stockholm sagt upp avtal med en vårdkoncern som hade kopplingar till Bandidos och de brottsmisstänkta vårdcentralerna i Västra Götalandsregionen.
Detta har vi sett också inom den personliga assistansen och HVB, men nu kommer larmen i stället från vården. Nyligen larmade Ekobrottsmyndigheten om hur välfärden används som brottsverktyg. Strax före årsskiftet rapporterade ETC om hur bolag som bedriver tillståndspliktig verksamhet köps och säljs utan kontroll. De nya ägarna uppfyller inte kraven på verksamheten.
Samtidigt har Ivo återkommande påtalat att de saknar tillräckliga resurser och verktyg för att uppfylla sitt uppdrag. Myndigheten beskriver hur deras uppdrag blivit mycket mer komplext, och det förstår man ju. Det har gått från att fokusera på kvaliteten i vård och omsorg till att också granska bolagsstrukturer, bulvanupplägg, förekomsten av droger och vapen och gängbrottslighet. Har Ivo blivit något slags FBI? Något är väldigt dysfunktionellt.
Statsrådet och de övriga inom Tidösamarbetet talar ofta om hur mycket överadministration regionerna pysslar med – den ineffektiva vården. Med den här politiken, som ger maffian förutsättningar att tjäna pengar på välfärden, kommer regionerna att behöva bygga upp enheter för att stoppa den värsta brottsligheten – stora enheter för kontroll som tar pengar från vården. Då kan man tycka att vi verkligen pratar om överadministration.
Vi vill i stället se en treårig stopplag för nyetablering av företag i sektorerna vård, skola och omsorg för att städa ut de kriminella verksamheterna. Vi vill avskaffa de system som ger möjlighet till vinstjakt inom vården och tillse att aktiebolag som aktörer inom sjukvården inte tillåts samt inrätta en ny specialenhet på Ekobrottsmyndigheten i syfte att utreda privata företag som bedriver välfärdsverksamheter för att kunna upptäcka, förbjuda och lagföra gängen. Vi anser inte att de insatser som regeringen ständigt får komma med – man hamnar lite i bakvattnet eftersom det här tyvärr är väldigt kreativa aktörer – är tillräckliga för att täppa till förutsättningarna för maffian att agera inom svensk välfärd.
Anf. 19 Statsrådet Acko Ankarberg Johansson (KD)
Fru talman! Tack, ledamoten, som än en gång lyfter frågan!
Det är alldeles rätt att vi har ärvda problem. Mycket borde ha gjorts under lång tid. Att som ansvarig för hälso- och sjukvård i regeringen behöva lägga så mycket tid på att stoppa kriminella var inte så som jag hade tänkt mig uppdraget – det vill jag vara väldigt tydlig med. Det handlar om många år av ärvda problem som man inte har gjort något åt, så jag är helt överens med ledamoten om att det borde ha gjorts mycket mer. Men vi gör mycket nu.
Låt mig börja med att säga att varje gång man överlåter en verksamhet från en region eller kommun till någon annan måste man enligt kommunallagen upprätta ett avtal, och man måste tillförsäkra sig den insyn som allmänheten kräver. Man måste alltså veta vad det är för företag, hur de utför sin uppgift och att man har möjlighet att följa upp. Det är inte så att regionerna sitter i händerna på någon annan. De håller helt i vilka avtal de skriver. Där tror jag att vi har ett arbete att göra gemensamt, med goda tips på hur man kan göra.
Jag har läst igenom de så kallade regelböcker som regionerna fattar beslut om – de ska helst fatta beslut om dem i fullmäktige årligen. Jag noterar att en av regionerna – jag ska inte här nämna vilken – har med kopplingar till den gamla kommunallagen. När man till och med har med kopplingar till en gammal lag, som slutade gälla 2017, är det klart att man inte är uppdaterad i sina regelböcker.
Jag tror att det finns mycket att göra. Jag ser både goda exempel från regioner och några fall där ett och annat behöver rättas till så att vi har avtal som följer upp det som är väsentligt. Ledamoten är inne på en väldigt viktig sak. Ibland fyller vi regelböckerna – de är ofta ganska tjocka – men ändå har de inte stoppat de kriminella. Vi har alltså fokuserat på fel saker när regionerna slutit avtal och skrivit sina regelböcker.
Vi borde fundera på vilka krav som är ändamålsenliga, förmodligen färre, inte minst för att den som är duktig och seriös ska kunna starta eget utan för mycket administration. Men vi måste fokusera på det som de kriminella gör så att vi hittar rätt där. Det arbetet tror vi att vi behöver göra gemensamt, och jag kommer att återkomma med initiativ när det gäller den delen.
Däremot har vi sett till att alla de saker som Ivo behöver är på gång. De behövde resurser och fler verktyg. Förra året fick de 30 miljoner extra. Nu har de 28 miljoner årligen i ökad ram för att klara välfärdsbrottsligheten. Det är rejält med pengar som möjliggör för dem att göra precis det som ledamoten lyfter. Det handlar inte enbart om att titta på kvalitet och bemötande, som man är van vid, utan också om att kunna granska affärsupplägg och bolagsupplägg för att hitta det som är kriminellt.
De har också fått väldigt många nya verktyg, och fler är på gång genom alla de statliga utredningar vi tillsatt. Vi har den ordningen i Sverige – och jag är stolt över den, fru talman – att vi inte bara låter någon minister läsa något i tidningen och sedan stifta en lag samma dag. I stället tillsätter vi utredningar för att få bra underlag. Vi remitterar dem, och sedan fattar vi beslut i den här kammaren om vilka lagar vi vill ha. Jag hoppas att de många utredningarna snart också kommer tillbaka till riksdagen för beslut.
Det är bara ett vårdval som är tvingande för regionerna, och det är vårdvalet för primärvård. Nästan hälften av svenskarna går i dag till en privat vårdcentral. Det är det enda som är tvingande. I övrigt bestämmer regionerna själva vilka vårdval de gör. Det är upp till varje region hur man vill ha det och vilka avtal man tecknar.
Men där man ska ha ett vårdval, det vill säga när det gäller primärvård, behöver man se till att man har goda avtal och att man följer rätt saker. Jag tycker att vi det senaste året har fått så många exempel från regioner som har försökt men inte lyckats att vi skulle kunna hjälpa varandra att få bra avtal så att vi kan utmönstra aktörer som är direkt kriminella.
Det ledamoten lyfte gällande Västra Götaland visar på detta: hur man har jobbat intensivt med de här aktörerna i flera år och det varit svårt att få bort dem. Nu har man lyckats. Men det krävdes en polisinsats och Ivo innan man kunde bryta avtalet. Vi behöver alltså göra mer för att kunna öka sanktionerna och stoppa dessa aktörer.
Anf. 20 Karin Rågsjö (V)
Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!
Det blir tyvärr lite så att både regionen och riksdag och regering springer efter maffian. De är snabbare än vi, tyvärr.
Ekobrottsmyndigheten har ganska länge larmat om att inkomstkällan inte längre huvudsakligen är narkotika utan välfärdsbrott. Då blir jag förstås väldigt orolig. Man kan bara se på den uppsjö av vaccinationscentraler som finns, och så vidare.
Vet vi vad som pågår? Handlar det om utpressning eller infiltration? Det vet vi inte alls. Men vi vet att detta kommer att bli, eller är, systemhotande. Vi har ett välfärdsbygge med etableringsfrihet, med minimal kontroll – för kontrollen är fortfarande minimal om inte regionerna bygger upp otroligt stora ”investigation”-delar. När vinster är incitamentet driver detta fram dysfunktionella system, menar jag.
Jag tycker att vi är under attack. Man ser kriminella som gör vinster på gemensamma skattemedel genom att bedriva verksamheter inom välfärden. Privata företag som kontrolleras av kriminella startar och driver exempelvis vårdcentraler – det har vi sett – och vaccinationsmottagningar. Det finns då ett sätt att både ta ut vinst på skattepengar och tvätta pengar från kriminell verksamhet.
Detta innebär förstås stora förluster för välfärden och också ett klart hot mot dem som är patienter. I förlängningen är det även ett hot mot välfärdssystemet, rättssäkerheten och demokratin i Sverige. Det finns ett systemfel inom hälso- och sjukvården när det gäller detta.
Möjligheten för privata aktörer att tjäna pengar på skattefinansierad välfärd medför också enorma kostnader för det offentliga. Bara personalkostnaderna för att kontrollera de privata företag som agerar inom välfärden uppgår till omkring 25 miljarder kronor per år, enligt en ganska stor utredning från LO. Är det rimligt att marknadsivern inom högern och Centerpartiet får kosta vad som helst?
Att vinster i välfärden skapar svängdörrar för välfärdens plundrare accepteras genom att systemen inte görs om. Vi har lagen om valfrihet och etableringsfrihet i primärvården över hela landet.
I Stockholm, där privatiseringarna gått väldigt långt, införde det tidigare moderatledda styret etableringsfrihet på ett fyrtiotal vårdområden. Det handlar om allt från gynekologi till ögonsjukvård. Då blir det otroligt viktigt att kontrollera de verksamheterna. Det är precis samma valfrihetslagstiftning som också öppnat dörren för omfattande fusk och möjliggjort för oseriösa kriminella aktörer inom hemtjänsten, exempelvis. Det som har skett i Stockholm får alla försöka dra lärdom av.
Vänsterpartiet har länge pekat på de allvarliga konsekvenserna av att släppa iväg kontrollen över sjukvården till privata aktörer. Jag tycker att det är detta man gör. Politiker sätter sig på läktaren. Det har inte bara lett till att maffian har fått svängrum utan också till en ojämlik fördelning med överetablering inne i städerna och andra resursstarka områden och stora vita fläckar i förorter och på landsbygden. När diktaturer som Kina och Förenade Arabemiraten visar intresse för att bli ägare av svenska vårdcentraler – det har ännu inte blivit så, vad jag vet – blir man riktigt orolig.
Jag frågar fortfarande: Vart är vi på väg? Sverige är unikt med sitt system av en vårdmarknad och ett system som skapar förutsättningar för vinster i välfärden. Jag menar fortfarande att ni ser mellan fingrarna med detta.
Anf. 21 Statsrådet Acko Ankarberg Johansson (KD)
Fru talman! Nej, vi ser verkligen inte mellan fingrarna. Vi gör allt vi kan från nationell nivå.
Jag vet att ledamoten ogillar att jag talar om att det är regionernas ansvar, men det är ju det. Det är regionerna som sluter avtal med privata aktörer. Vi har ingen statlig vård. Vi har ingen möjlighet att påverka hur avtalen ser ut. Vill ledamoten att vi från statens sida ska ha det välkomnar jag det. Jag skulle inte ha någonting emot att vi också statligt beslutar om hur ett avtal borde se ut, både för att försäkra oss om att det inte blir onödig administration och för att stoppa dem som är kriminella. Jag skulle välkomna ett sådant initiativ från Vänsterpartiet.
Det är nödvändigt att de som ändå lyckas någorlunda kan dela med sig av goda erfarenheter, men det är för många som inte bryr sig. Jag delar ledamotens uppfattning att det är för många politiker som inte bryr sig om de här avtalen.
Allt man överlåter till någon annan måste man enligt lag sluta avtal om, och bryr man sig då inte om hur avtalen ser ut, eller låter bli att följa upp dem, kan man lätt hamna där man nu har hamnat.
Låt mig ändå säga att Stockholm har jobbat länge med den här frågan. Det tidigare styret startade arbetet och har bedrivit det hårt. Västra Götaland har också bedrivit ett sådant arbete. Men till och med i Västra Götaland, där man har drivit detta länge, drabbas man av problem, vilket ju, precis som ledamoten säger, visar att dessa kriminella är extremt duktiga.
Vi måste se till att vi ligger före. Där delar jag ledamotens uppfattning: Vi ligger inte före utan efter. Hela tiden upptäcker vi nya upplägg som vi stoppar. Sedan upptäcker vi ännu ett nytt upplägg och stoppar det. Vi ligger liksom inte före de kriminella, för de är påhittiga och väljer system.
Vad kan man då göra? Ledamotens uppfattning är att vi ska sluta använda privata utförare. Jag tror inte att vi ska göra det. Hälften av alla invånare har möjlighet till privat vårdcentral, och jag tycker att de ska fortsätta att ha det. Det är det enda som är lagstyrt. I övrigt är det upp till varje region att besluta vilka områden man vill ha som vårdval och vilka krav som ska gälla.
När man snabbt ska göra något kan man släppa in problem. Vi såg det under 2015, då vi behövde många hem för vård och boende för barn som kom ensamma till Sverige. Det öppnade för en kriminalitet som vi fortfarande lever med. Under pandemin behövde vi både kontroll – har jag covid eller inte? – och så småningom också vaccination. Det skulle ske snabbt. Sett i backspegeln var det många som inte ens gjorde de tester de skulle, och det var inte patientsäkert. Dessutom försvann pengar till andra.
Detta visar att när mycket ska göras snabbt behöver vi bli ännu bättre på att se till att det sker patientsäkert och att vi inte släpper in kriminella. Det andra är det långsiktiga, och det gör vi just nu genom de utredningar vi har tillsatt och de tillskott vi har gjort för att kunna stoppa kriminella.
Jag delar ledamotens uppfattning: Här måste stat, region och kommun gå gemensamt och trycka till. Om vi försvårar olika delar kanske vi kan trycka tillbaka en del av brottsligheten. Helst vill vi få ut allt, men vi vet att en stor del av de pengar som går till brottslingar kommer via utbetalningar i socialförsäkringssystemet. Där pågår arbete från regeringens sida. Det pågår arbete inom socialtjänsten och inom HVB och andra boendetyper för att stoppa detta, liksom inom hälso- och sjukvården.
Oseriösa aktörer kan vara kriminella. De kanske inte har kopplingar till maffian men ändå vara oseriösa som nyttjar systemet. Vi behöver alltså ha garden uppe. Jag tycker att det är viktigt med en tillitsstyrd verksamhet i någon mening. Vi ska inte tro att alla som vill vara med är kriminella, men vi måste samtidigt förutsätta att det kan finnas någon som är det. Då måste vi se till att ha rimliga kontroller.
Anf. 22 Karin Rågsjö (V)
Fru talman! Det kostar alltså 25 miljarder per år för att följa upp alla privata aktörer inom välfärden. Är inte det en extrem summa som man skulle kunna använda lite mer effektivt?
För regionerna, som måste bygga upp sin undersökningsverksamhet för att kunna kolla de företag som kommer in, kommer det att kosta jättemycket pengar. Kommer staten då att gå in med mer medel, eller blir det pengar som ska gå till vården som man ska använda på det sättet?
Det är uppenbart att maffian nu sitter i olika verksamheter, också inom sjukvården. Det skadar förstås förtroendet.
Statligt stöd till regionernas arbete mot välfärdsbrottslighet, som regeringen föreslår, är förstås välkommet, men att bygga upp mer centrala kontrollfunktioner som ska jaga välfärdsbrottslighet kommer inte att få effekt förrän man ser över etableringsfriheten. Vi är absolut inte emot den privata sektorn, utan det handlar mer om hur man riggar det hela – vad man kräver och så vidare.
Det är klart att det behövs en helt annan sittning runt problemen från stat, regioner och kommuner, precis som statsrådet säger, för att få stopp på det. Då måste man göra saker tillsammans. Men jag undrar fortfarande vad som går först: Är det att den privata sektorn ska svälla inom hälso- och sjukvården och därmed även den brottsliga verksamheten, eller är det att våra skattepengar ska gå till vården och till patienterna?
Jag tror nämligen att det kommer att kosta extremt mycket pengar att rigga system i regioner, kommuner och stat för att få koll på de kriminella – på maffian. I det arbetet måste man hitta vägar fram och kanske också ”kill one’s darlings” i det arbetet.
Anf. 23 Statsrådet Acko Ankarberg Johansson (KD)
Fru talman! Jag tror att vi är helt överens om att kriminella inte ska finnas i välfärden. Jag känner inte igen siffran 25 miljarder för hela välfärden, så jag får läsa på om hur mycket som rör sjukvården.
Jag tänker så här: För all sjukvård som utförs måste vi veta att den når patienterna på bästa sätt, oavsett vem som utför den. Men även för det som utförs i egen regi måste vi se till att det finns rimlig kontroll och uppföljning. Det vi har sett nu är att administration och uppföljning sväller jättemycket. Det är ena sidan.
Den andra sidan är att vi ser ett behov av ökad kontroll för att det finns kriminella. Här gäller det att vi klarar av balansen. Vi måste se till att ha ändamålsenlig administration, kontroll och uppföljning och att vi hittar det som faktiskt stoppar de kriminella. Det handlar om miljarder som försvinner ut, och regeringens uppfattning är att hälso- och sjukvården ska vara behovsstyrd – den ska styras av vem som har störst behov, inte av efterfrågan.
Det finns inga mål om hur stor del som ska vara privat. Den enda styrningen i dag gäller att man ska tillhandahålla vårdval inom primärvården. Hälften av svenskarna har valt att gå till en privat vårdcentral.
Vi tänker fortsätta vårt arbete med att göra allt vi kan för att stoppa kriminella i alla delar som rör välfärden. Ledamotens krav om ett treårigt stopp får hon väl ta med den koalition som hon har tänkt ingå i efter nästa val. Men vi tänker göra vad vi kan för att stoppa kriminella.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.