Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Kriget i Gaza och regeringens agerande

Interpellation 2024/25:714 av Kerstin Lundgren (C)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2025-06-09
Överlämnad
2025-06-10
Anmäld
2025-06-11
Svarsdatum
2025-06-23
Besvarad
2025-06-23
Sista svarsdatum
2025-06-24

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF
Kriget i Gaza och regeringens agerande(pdf, 104 KB)

Interpellationen

till Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)

 

Vi är många som entydigt fördömt terrororganisationen Hamas och den brutala attack de utförde mot israeler den 7 oktober 2023. Alla har vi krävt gisslans omedelbara frigivande. Självklart har Israel rätt att försvara sig mot terror, med respekt för den internationella rätten.

Det krig som följt har medfört ett oändligt lidande för den civila palestinska befolkningen på Gaza. På en yta motsvarande 25 procent av Öland lever cirka 2,2 miljoner palestinier, varav 1,9 miljoner drivits på flykt inom området gång på gång. Sedan början av mars har 640 000 människor drivits på flykt. Mer än 40 000 barn har förlorat sina skyddscenter. Sjukhus, skolor, tältläger – allt bombas, och alltid med motivet att utplåna Hamas. Men frågan allt fler ställer sig är om målet är att fördriva eller utplåna palestinierna på Gaza för att erövra marken för andra syften. Sedan den 2 mars har i princip ingen humanitär hjälp nått de hårt drabbade palestinierna. Vi får rapporter om barn som dör av svält och om ohyggliga scener med dödligt skadade kvinnor och barn som inte kan erhålla vård och lindring. Israel har i princip stoppat tillträde för FN:s olika humanitära organisationer.

Mat har nu blivit ett vapen i kriget, när palestinierna först svälts och sedan lockas att förflytta sig i kamp för överlevnad. Nu skapas några hjälpstationer som lockbete för att få palestinier att förflytta sig dit Israels regering vill. I jakt på mat från GHF, en israelisk-amerikansk organisation, utsätts nu palestinier under förnedrande förhållanden för lockrop om mat, och de utsätts för skottlossning och nya skadade bland de svältfödda. Samtidigt som humanitärt stöd stoppas säger nu premiärministern Netanyahu att Israel delar ut vapen till klaner på Gaza, vilket varken minskar svält eller minskar riskerna för civila.

Samtidigt har Israels regering godkänt 22 nya bosättningar på Västbanken och agerar med full kraft för att utplåna visionen av en palestinsk stat. 41 000 palestinier på Västbanken har blivit internflyktingar. Från ledande politiskt håll talas det om att annektera Västbanken. När det gäller Rysslands aggressionskrig mot Ukraina tvekar vi inte om krigsbrott som begås, och där bidrar vi till att samla fakta. I Gaza ges inte tillträde för att kunna samla bevis, men det förekommer förstås både filmer och bilder. Det är viktigt att de samlas in för oberoende granskning av ICJ. 

När det gäller Ryssland har vi lärt oss att det är viktigt att tala klarspråk och att handla tydligt. En politik byggd på att vänta och se får bara till följd att auktoritära ledare utnyttjar tiden till att nå sina mål. Sveriges regerings och EU:s lågmälda hållning gentemot Israels regering kan ha missuppfattats. Det vore bra om EU kunde enas om skarpa åtgärder, men för att uppnå detta krävs också tydlig kommunikation och byggande av allianser med krav som ökar trycket både på EU och på Israels regering. Nu krävs en vapenvila, frisläppande av gisslan samt fullt och säkert humanitärt tillträde för FN och internationella humanitära organisationer. Då måste EU använda såväl sanktioner mot enskilda som ekonomiska påtryckningar. Att frysa associeringsavtalet vore det tydligaste och mest kännbara för Israel. Men att suspendera det förmånliga handelsavtalet kan göras först och lättast, och det bör göras nu.

Regeringen hävdar, som ett försvar för att regeringen stoppat kärnstödet till UNRWA, att man dubblerat stödet till Gaza och regionen. Motiveringen till det strypta stödet är att UNRWA förbjudits av Israel. Men Israels beslut rör ju varken Jordanien, Syrien eller Libanon, där UNRWA också verkar utifrån FN:s mandat. Frågan blir förstås varför kärnstödet till dessa länder strypts. Dessutom uppkommer frågan om hur mycket som utbetalats av de 800 miljoner kronor som regeringen hänvisar till. Enligt Sida hade vid maj månads utgång enbart 245,46 miljoner utbetalats, medan övriga ännu inte beslutats om eller utbetalats.

Med hänvisning till ovanstående vill jag fråga utrikesminister Maria Malmer Stenergard följande:

 

  1. Vad hindrar ministern från att driva på för att associeringsavtalet med Israel ska pausas, för att, i likhet med agerandet mot Ryssland, skapa en kännbar kostnad för landets nuvarande krigföring?
  2. Är ministern och regeringen redo att kräva att preferenshandelsavtalet stoppas och göra gemensam sak med andra länder i EU för att nå resultat nu?
  3. Är ministern och regeringen beredda att stödja insamling av bevis så att krigsbrott och eventuella brott mot mänskligheten kan prövas av ICJ i syfte att säkerställa att straffrihet inte ska råda för vare sig Hamas eller Israel?
  4. Hur mycket, utöver de dryga 245 miljonerna, av de omtalade 800 miljoner kronorna till Gaza och regionen har utbetalats, och kan regeringen vara lika transparent med fördelningen som Sida har varit?
  5. Om regeringen stryper kärnstödet till UNRWA med hänvisning till Israels beslut, varför utbetalas det då inte till verksamheten i Jordanien, Libanon och Syrien?
  6. Anser ministern och regeringen att UNRWA är en del av den långvariga konflikten sedan 1949, med uppdrag för alla palestinska flyktingar till dess att en hållbar fredslösning även funnit en gemensam lösning på rätten att återvända? 

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2024/25:714, Kriget i Gaza och regeringens agerande

Interpellationsdebatt 2024/25:714

Webb-tv: Kriget i Gaza och regeringens agerande

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Benjamin Dousa (M)
Anf. 22 Statsrådet Benjamin Dousa (M)

Fru talman! Kerstin Lundgren har frågat utrikesministern vad som hindrar regeringen att driva på för att associeringsavtalet med Israel ska pausas för att, i likhet med agerandet mot Ryssland, skapa en kännbar kostnad för landets nuvarande krigföring. Hon har också frågat om regeringen är redo att kräva att preferenshandelsavtalet stoppas och göra gemensam sak med andra länder i EU för att nå resultat nu.

Hon har vidare frågat om vi är beredda att stödja insamling av bevis för krigsbrott och eventuella brott mot mänskligheten för prövning av ICJ i syfte att säkerställa att straffrihet inte ska råda för vare sig Hamas eller Israel.

Hon har även frågat om hur mycket, utöver de dryga 245 miljonerna, av de omtalade 800 miljoner kronorna till Gaza och regionen som har utbetalats och om regeringen kan vara lika transparent med fördelningen som Sida har varit. Vidare undrar Kerstin Lundgren följande: Om regeringen stryper kärnstödet till UNRWA med hänvisning till Israels beslut, varför utbetalas det då inte till verksamheten i Jordanien, Libanon och Syrien?

Slutligen frågar hon: Anser ministern och regeringen att UNRWA är en del av den långvariga konflikten sedan 1949, med uppdrag för alla palestinska flyktingar, till dess att en hållbar fredslösning även funnit en gemensam lösning på rätten att återvända? Frågorna har lämnats över till mig att besvara.

Situationen i Gaza är ohållbar. Krigets ofattbara konsekvenser för civilbefolkningen måste få ett slut och en vapenvila komma till stånd.

Kraven på respekt för internationell humanitär rätt har varit, och fortsätter att vara, ett av regeringens absolut viktigaste nyckelbudskap. Vi är många som nu skärper tonen ytterligare och menar att Israel måste göra mer för att skydda civilbefolkningen. Vi har upprepade gånger i våra samtal med israeliska regeringsföreträdare krävt ett obehindrat humanitärt tillträde och att distribution säkerställs i enlighet med de humanitära principerna.

Vi inskärper nu detta och välkomnar att översynen av den israeliska regeringens efterlevnad av den del i associeringsavtalet som rör respekten för mänskliga rättigheter ska presenteras, och vi vill se förslag på åtgärder. Regeringen fortsätter också att kräva att all kvarvarande gisslan friges – omedelbart och ovillkorligen. Det är faktiskt i dag som kommissionens utvärdering ska presenteras på FAC.

EU har genom associeringsavtalet en tydlig differentieringspolitik som innebär att EU skiljer mellan Israel och de ockuperade områdena. Förslag finns nu om att se över om EU gör en tillräcklig åtskillnad mellan israeliska och palestinska områden i sin handel med Israel för att leva upp till Internationella domstolens yttrande eller om ytterligare åtgärder behöver vidtas. Sverige står bakom en sådan översyn.

Det blir alltmer tydligt att Israels krigföring i Gaza är svårförenlig med folkrätten. Det är viktigt att överträdelser av den internationella rätten och möjliga krigsförbrytelser utreds och att ansvar utkrävs. Det är bra att både Internationella brottmålsdomstolen och Internationella domstolen har pågående utredningar om situationen i Palestina. Sverige står bakom domstolarnas oberoende och integritet.

Regeringen har tydligt visat sitt starka engagemang för fortsatt humanitärt stöd till Gazas hårt drabbade civilbefolkning. I december beslutade regeringen att avsätta 800 miljoner kronor till den humanitära krisen i Gaza och regionen, varav 330 miljoner kronor hittills har fördelats. Detta innefattar 300 miljoner kronor till responsen i Gaza och 30 miljoner kronor som allokerats till Unicefs arbete med att tillgodose behoven hos palestinska flyktingbarn i Jordanien.

Sedan krigets början har Sverige bidragit med över 1 miljard kronor för att möta de akuta och enorma behoven hos civilbefolkningen i Gaza. Så sent som i början av juni tillkännagav regeringen ett ytterligare stöd om 10 miljoner kronor till Rädda Barnens verksamhet i Gaza.

Sverige ger även sedan tidigare ett omfattande humanitärt stöd till länder i regionen, inklusive Syrien och Libanon. Det svenska stödet dit uppgick sammantaget till nära en halv miljard kronor under 2024. Dessutom är Sverige fortsatt en av de största givarna av flexibelt kärnstöd till flera centrala aktörer i regionen, såsom UNHCR, Unicef och den internationella rödakorsrörelsen, som bland annat verkar för att stärka tillgången till utbildning och sjukvård för de mest sårbara. Samtidigt fortsätter Sverige genom utvecklingssamarbetet att ge långsiktigt stöd till regionen, exempelvis inom hälso- och sjukvårdssektorn.

Regeringen står fast i sin kritik mot de lagar om UNRWA som i januari trädde i kraft i Israel. Sett till den samlade bilden och de osäkerheter som alltjämt präglar UNRWA:s verksamhet har vi valt att kanalisera det kraftigt ökade stödet till Gaza och regionen genom andra aktörer.

Kerstin Lundgren (C)
Anf. 23 Kerstin Lundgren (C)

Fru talman! Tack till statsrådet för svaret! Jag hade egentligen hoppats på att få debattera svaret med utrikesministern eftersom det är mer ett utrikespolitiskt perspektiv på mina frågor än ett direkt biståndsperspektiv.

Vi är tveklöst många som har entydigt har fördömt terrororganisationen Hamas och den brutala attack den utförde den 7 oktober 2023. Vi har krävt gisslans omedelbara frigivande, och vi har varit tydliga med att Israel har en självklar rätt att försvara sig mot terror med respekt för den internationella rätten.

I Gaza, med en yta motsvarande 25 procent av Öland, lever cirka 2,2 miljoner palestinier. 1,9 miljoner av dem har drivits på flykt inte bara en utan flera gånger under den här tiden. Det finns uppgifter om att uppemot 640 000 människor på nytt har drivits på flykt sedan början av mars, när vapenvilan bröts och man stoppade det humanitära tillflödet till Gaza.

Sjukhus, skolor, tältläger – allt bombas. Jag har inte upplevt att det finns någon del av Gaza som undanhålls från att bombas och som inte tillåts bombas, och jag är nyfiken på att höra om ministern har upplevt eller hört det. Så här långt verkar det som om allt är möjligt.

Sedan början av mars när det humanitära stödet ströps har vi kunnat se att mat har blivit ett vapen i kriget. Först har vi sett palestinierna svälta. Vi har sett barn som är oerhört illa däran och barn som dör av svält.

Nu har den israelisk-amerikanska organisationen GHF tillkommit och givit en del stöd, men det har skett på ett sätt som varit både förnedrande och också farligt för de palestinier som sökt sig dit i jakt efter något som gör att familjen kan överleva. Bara den senaste veckan har vi, trots rapporter om kriget med Iran, kunnat följa hur 40, 50, 70, 14 – olika siffror har kommit – palestinier har dödats vid GHF-positioner. Det är naturligtvis fullkomligt oacceptabelt. De har blivit en fälla. De ligger på militärt område, och om man inte uppträder eller rör sig krypande är man en risk och skjuts. Det är så långt ifrån humanitära principer man kan komma.

Vi har också hört, och det har bekräftats av premiärminister Netanyahu, att Israel delar ut vapen till klaner i Gaza. För mig låter det som en möjlig början på en ny terrorstruktur. Vi har ju sett att det funnits kriminella klaner som tagit det humanitära stöd som har kommit in. Nu utrustas de med vapen och kan bli en ny kraft i en ny terrorstruktur i Gaza. Det Netanyahu hoppas är att de kan stå mot Hamas.

Jag noterar dock att ministern inte svarar på frågor. Vad säger ministern om preferenshandelsavtalet?

Olle Thorell (S)
Anf. 24 Olle Thorell (S)

Fru talman! Det pågår en humanitär kollaps i Gaza just nu. Över 1 miljon barn riskerar svält. Barn dör – nu, i dag, 2025 – i svält, helt i onödan, i Gaza, en liten landremsa ungefär lika stor som min hemkommun Surahammar med 2 miljoner människor inpackade i ett rent helvete. Där finns barn som har förlorat sina föräldrar, sina skolor, sina lekkamrater och sitt hopp om livet. Redan för ett halvår sedan rapporterades det att hälften av alla barn i Gaza inte ville leva längre.

I den här situationen har vi ett ansvar som medmänniskor och som en nation i världen som tror på de mänskliga rättigheterna, på alla människors unika rätt till liv och hälsa och på barns rättigheter. Vi har en skyldighet att göra allt vi kan för att se till att få stopp på det folkrättsbrott som nu sker i Gaza. Det råder ingen tvekan om att det är folkrättsbrott som sker. Det råder ingen tvekan om att det är krigsbrott. Det är stor risk att det är ett folkmord vi bevittnar härifrån det trygga Sverige.

Vad gör då den svenska regeringen? Det är bra att man ökar det humanitära biståndet till 800 miljoner – jättebra! Men det är fullständigt obegripligt att man drar tillbaka stödet till UNRWA. Tillsammans med USA och Donald Trump är Sverige den enda tidigare betydande givare som helt har stoppat stödet till UNRWA. Det tycker jag är skamligt.

UNRWA är den enda organisation – det säger även de andra organisationerna på plats – som har infrastrukturen och möjligheterna att nå ut med hjälpen. Nu kan de inte göra det.

Det står förstås regeringen fritt att bestämma över det svenska biståndet. Men det finns också något som heter självständiga myndigheter, expertmyndigheter och att undvika ministerstyre.

Sedan Sverige tog bort kärnstödet, det stora stödet, till UNRWA har den humanitära avdelningen på Sida, experter som följer situationen dagligen, arbetat fram ett förslag om att Sverige ska bidra med 30 miljoner kronor i en nödhjälpsappell som bäst skulle kanaliseras via UNRWA. De beskriver detta och skickar det till regeringen men får via sms från generaldirektören och statsrådets statssekreterare Janse reda på att det inte är någon idé att ens fråga om detta. Varför måste ni skriva om det? Lämna inga spår! Se till att det inte ens kommer en sådan fråga, för det är ingen idé!

Det handlade om 30 miljoner kronor för att på minsta sätt kunna lindra nöden för barnen i Gaza. Vad är problemet, Benjamin Dousa? Vad är problemet med att experterna på Sida vill skicka 30 ynka miljoner kronor till UNRWA? Varför sätter ni stopp för det från politiskt håll?

Benjamin Dousa (M)
Anf. 25 Statsrådet Benjamin Dousa (M)

Fru talman! Jag delar helt och håller Kerstin Lundgrens och Olle Thorells engagemang för civilbefolkningen i Gaza. Gaza är just nu en av de värsta platserna på hela jordklotet. Det är precis som riksdagsledamoten Thorell säger: Barnen svälter helt i onödan. Det finns enorma lager i Jordanien och Egypten som står redo att levereras in till Gazas mycket svårt behövande civilbefolkning, men stödet släpps inte in av Israel.

Från regeringens sida gör vi nu en rad saker. Som jag precis var inne på driver vi detta mycket tydligt i alla våra bilaterala kontakter direkt med israeliska regeringsföreträdare. Det har vi gjort i många månader. Sanktionsverktyget ligger på europeisk nivå, och Sverige är ett av få europeiska länder som vill gå så långt, precis som Storbritannien har gjort, att vi vill införa sanktioner mot extrema israeliska ministrar. Som riksdagsledamöterna känner till är sanktionsverktyget ett verktyg som kräver full konsensus i EU, men vi jobbar intensivt för att vi ska få så stort stöd som bara är möjligt.

Själva handelsavtalet har setts över, och slutsatserna kommer att presenteras under dagen. Sverige och regeringen har också stått bakom den översynen.

Det bistånd som vi helt själva styr över har vi dubblerat från tidigare 400 miljoner kronor till UNRWA till 800 miljoner kronor.

Jag har i många sammanhang, bland annat för riksdagen men också i säkert ett hundratal intervjuer, redogjort för varför vi har fattat de beslut vi har fattat kopplat till UNRWA. Det handlar delvis om att det framför allt är World Food Programme, Unicef och andra som faktiskt får in de alltför få lastbilar som kommer in. De lastbilar som släpps in kommer i dag inte via UNRWA utan via andra.

Det andra benet i beslutet bygger på att UNRWA-medarbetare decennium efter decennium visat sig ha haft eller ha ledande positioner i Hamas. Den här regeringen kommer aldrig att tolerera att det finns en risk att våra skattepengar hamnar i terroristers fickor.

Vad gäller frågan om GHF ser jag också med mycket stor oro på den här amerikansk-israeliska lösningen – dels för att den strider mot de internationella humanitära principerna, dels för att den, precis som ledamoten Lundgren var inne på, just nu leder till ett totalt logistiskt kaos i Gaza. Det är farligt för Gazaborna att man har gått fram med den här lösningen.

Mot bakgrund av det vi nu ser är det som sagt mycket svårt att se att Israel lever upp till sina förpliktelser enligt den internationella humanitära rätten. Att inget stöd släpptes in i Gaza på över två månader är fullständigt oacceptabelt.

Vi har uttryckt stöd för översynen av Israels efterlevnad av artikel 2 i EU:s associeringsavtal med Israel och framfört att vi vill se både slutsatser och förslag till åtgärder. Frågan diskuteras som sagt vid EU:s utrikesministermöte i dag. Vi får se exakt vilka slutsatserna blir.

Kerstin Lundgren (C)
Anf. 26 Kerstin Lundgren (C)

Fru talman! Möjligen kan inte just biståndsministern svara på frågorna, och därför svarar inte biståndsministern.

Jag frågade: Vad är det som hindrar utrikesministern, eller regeringen, att driva på för att associeringsavtalet med Israel pausas? I likhet med vad vi har sett när vi agerar mot Ryssland krävs tydlighet för att budskapet ska nå fram; att det kommer med en kostnad om man inte agerar i enlighet med folkrätt och internationell rätt.

Här säger regeringen i form av biståndsministern att om man ska pausa associeringsavtalet krävs full konsensus. Så är det. Men, fru talman, jag frågade efter preferenshandelsavtalet, den del av handelsavtalet som inte kräver konsensus. Det räcker med att man kan fatta beslut enligt särskilda regler för 15 stater, andel av befolkning och så vidare.

Men detta kräver att någon driver frågorna. Varför driver inte regeringen frågorna? När man hörde ministerns svar verkade det som att man ville se förslag på åtgärder. Men varför driver man inte på för förslag till åtgärder? Måste det vara andra som går före för att regeringen ska agera?

Vi är tydliga med att det förekommer krigsbrott i Ukraina, och för att säkra att straffrihet inte råder har vi aktivt hjälpt till med att samla in bevis på krigsbrott så att de senare kan bli föremål för en rättsprocess.

Kan detta ske med svenskt stöd? Jag får inget svar.

Jag har också efterlyst skäl. Det är en sak att ministern säger att regeringen har kritiserat att UNRWA har förhindrats av Israels regerings beslut. Det är en sak, men UNRWA har verksamhet i Jordanien, Libanon och Syrien. Där har inte regeringarna stoppat stödet, så varför sker inte en utbetalning? Där har inte funnits några signaler om Hamaskopplingar. För övrigt har både FN och Raoul Wallenberg-institutet granskat detta och funnit att det inte har varit fråga om fler än de nio som särskilt avskedades.

Det finns ytterligare en fråga som jag inte har fått något svar på, nämligen om regeringen anser att UNRWA är en del av den av den långvariga konflikten sedan 1949, med uppdrag för alla palestinska flyktingar till dess att en hållbar lösning kan komma till stånd. Det är ju UNRWA:s uppdrag. Om regeringen anser att det är en del av den tvåstatslösning som regeringen vill se, precis som vi, varför slår man undan benen på det? Det här handlar om något som vi i andra sammanhang lyfter fram, nämligen rätten att återvända. Rätten för en flykting att återvända är något som regeringen i andra sammanhang driver som en viktig fråga. Det är såklart inte så att alla kommer att återvända, men det är en del av lösningen på en konflikt som har pågått så länge. Anser regeringen att UNRWA är en del av lösningen, och varför stryper man och stoppar UNRWA?

Olle Thorell (S)
Anf. 27 Olle Thorell (S)

Fru talman! Biståndsminister Benjamin Dousa säger inte som det är när han svarar på min kritik. Han påstår först och främst att det inte är någon idé att ge något stöd via UNRWA eftersom de ändå inte når ut med hjälpen. Det stämmer inte. Din egen expertmyndighet beskriver att UNRWA trots de israeliska lagarna är en oundgänglig del av infrastrukturen för att nå ut med stöd och hjälp till den desperata befolkningen i Gaza. Det ministern säger stämmer inte.

Det andra ministern säger är nästan ännu värre. Han påstår att UNRWA är en Hamasinfiltrerad organisation som bara är till skada och är en farlig partner. Det där är desinformation. EU:s utrikesrepresentant Kaja Kallas har varnat för att sprida desinformation om vad UNRWA är. UNRWA är ett FN-organ som spelar en oerhört viktig roll i att hjälpa nödlidande i Gaza och i regionen. Kaja Kallas varnar för desinformation, men Sveriges biståndsminister står glatt i riksdagens talarstol och sprider denna desinformation.

Det är klart att det av de 30 000 anställda har funnits folk som har haft kopplingar till Hamas, men det har utretts i grunden. De har fått sparken, och UNRWA är en pålitlig partner. Det säger alla utom Benjamin Dousa. Det är inte okej i min bok.

Jag menar att Sverige måste göra allt man kan för att förhindra de folkrättsbrott som pågår i Gaza, och det gör inte den här regeringen. Det är skamligt. Återuppta kärnstödet till UNRWA, hjälp de nödlidande i Gaza och se till att ni gör allt ni kan för att förhindra folkrättsbrott.

Benjamin Dousa (M)
Anf. 28 Statsrådet Benjamin Dousa (M)

Fru talman! Vi gör allt vad vi kan för att fler i Gaza ska få tillgång till de mest grundläggande humanitära behoven, det vill säga mer läkemedel, mer mat, mer vatten, mer bränsle, fler tältsängar, fler tält och fler skolböcker till barnen. Vi gör allt vad vi kan.

Vi har dubblerat stödet till Gaza och regionen. Just nu är det bara ett annat EU-land i hela unionen som på årets budget har betalat ut mer än vad den svenska regeringen har gjort. Tittar man på förra årets stöd är det bara fyra länder som hade ett mer omfattande stöd till Gaza och regionen än vad den svenska regeringen hade. Det är i absoluta termer, inte per capita eller som andel av befolkningen.

Låt oss titta på sanktionerna mot extrema israeliska ministrar. Sanktionsverktyget, precis som har sagts tidigare, kräver fullt konsensus. Men så är Sverige i dag ett av få länder som vill använda verktyget mot de mest extrema ministrarna. Jag samarbetar gärna med både Centerpartiet och Socialdemokraterna för att övertyga fler länder att ansluta sig till den svenska positionen.

Vad gäller UNRWA har jag flera gånger förklarat att UNRWA inte får in några lastbilar som det ser ut i dag. Vi har kritiserat Israel för de beslut de har fattat. Vi har också fått kritik av Israel för att vi har kritiserat den israeliska regeringen och knesset för att de har fattat dessa beslut.

Vi kanaliserar stödet via andra FN-organ, seriösa, stora och professionella FN-organ, exempelvis Unicef och World Food Programme, som faktiskt får in lastbilar medan vi står här och debatterar.

EU:s och därmed Sveriges överenskommelse med Israel på handelsområdet finns i associeringsavtalet från 1995. Avtalet är inte bara ett handelsavtal, utan det utgör den legala grunden för EU:s samarbete med Israel och omfattar även områden som politisk dialog samt ekonomiska, sociala och rättsliga frågor. I avtalet slås mycket tydligt fast att det ska grunda sig på respekten för de mänskliga rättigheterna och de demokratiska principerna.

Precis som har sagts tidigare i debatten har Sverige varit ett av få länder som har stått bakom kommissionen för att göra översynen. Den översynen ska vara klar och presenteras under dagen. Det är mycket bra att kommissionen har lyssnat på Sverige och flera andra länder, och sedan tar vi det därifrån.

Regeringen har ett mycket omfattande stöd till Västbanken, Jordanien, Libanon och Syrien. I flera av regionerna, till exempel Västbanken, har vi dessutom ett mycket omfattande utvecklingsbistånd som nu läggs om för att mer fokusera på att stötta de demokratiska principerna, bygga upp institutioner och se till så att Västbanken och Palestina faktiskt kan fungera.

På kort sikt handlar Gaza mycket om att få in så många lastbilar och så mycket stöd som möjligt. På lång sikt vill vi att en legitim reformerad palestinsk myndighet ska hjälpa till att bygga upp Gaza. Om den resan är kvitt Hamas vill Sverige och regeringen gärna vara med och stötta. Men det kräver att den palestinska myndigheten reformeras, och det är därför vi med ekonomiska termer och experter stöttar den palestinska myndigheten för att klara uppdraget, först och främst på Västbanken och i framtiden också i Gaza.

Kerstin Lundgren (C)
Anf. 29 Kerstin Lundgren (C)

Fru talman! Tack, ministern, för försök till svar! Ministern undviker verkligen konsekvent att svara. Möjligen beror det på att min meddebattör fokuserar enbart på UNRWA.

UNRWA var Folke Bernadottes skapelse för att försöka säkra och ta hand om den palestinska befolkningen efter kriget och efter Israels bildande 1948. UNRWA bildades 1949.

UNRWA har ett helt annat uppdrag än de enskilda organisationerna. De gör också ett jättebra jobb, om de kommer in. Men de har inte samma resurser och inte samma uppdrag. De har inte heller det uppdraget på Västbanken, i Jordanien, i Libanon eller i Syrien.

Min fråga gällde varför man inte betalar ut till Libanon, Syrien och Jordanien. Där finns det inget hinder för UNRWA att agera. Israels beslut gäller inte där. Vad hindrar regeringen från att ge UNRWA stöd där?

Och ser regeringen att UNRWA är en del av en framförhandlad tvåstatslösning eller inte?

Regeringen fastnar och säger: Nu tar vi det därifrån. Men Olof Skoogs rapport har varit tydlig; indikationerna är tydliga i fråga om att man inte lever upp till artikel 2 i associeringsavtalet. Då borde regeringen ha någon tanke om vad som ska framföras.

Låt oss testa att driva att pausa preferenshandelsavtalet. För där krävs inte full enighet, och Sverige skulle kunna göra en insats genom att tidigt vara tydliga och inte vänta och se. Bekymret med regeringens hållning är att man väntar och ser i stället för att vara tydlig och agera för att också sätta en kostnad för Israel att fortsätta agera som de gör. Det som nu händer i Mellanöstern är verkligen inte okej, inte heller när det gäller befolkningen i Gaza.

Benjamin Dousa (M)
Anf. 30 Statsrådet Benjamin Dousa (M)

Fru talman! Regeringen väntar definitivt inte och ser, utan Sverige är ett av de länder i hela EU som agerar mest offensivt just nu. Tittar vi på sanktionsverktyget ser vi att det är två, tre eller kanske fyra andra länder i hela EU som just nu driver på för sanktioner mot inte bara våldsamma, extrema bosättare – det har regeringen gjort länge – utan även extrema israeliska ministrar. Det är ett fåtal andra länder som gör det. Vi är verkligen offensiva.

Vad gäller handelsavtalet med Israel är Sverige även där ett av få länder just nu som har drivit på för översynen. När vi står här och debatterar presenteras det för utrikesministrarna i Bryssel. Vi tycker att det är en bra ordning att det sker på ett seriöst sätt. Vi kommer såklart att ta ställning till det som presenteras under dagen.

Precis som jag har redogjort för tidigare i debatten har vi i Libanon, i Syrien, på Västbanken och i Jordanien ett mycket omfattande biståndsarbete, både direkt humanitärt och utvecklingsmässigt, inte minst på Västbanken. Tittar man på de senaste decennierna ser man att ett fåtal länder i hela världen har ett lika omfattande utvecklingsbiståndsarbete som Sverige har just nu.

Jag vill återknyta till diskussionen tidigare i interpellationsdebatten. Det finns ett parti som sprider desinformation om det svenska biståndet. Det är Socialdemokraterna, som skapar bilden i Sverige och hos den svenska befolkningen att vi inte gör någonting. Samtidigt är det bara ett annat EU-land som i år har betalat ut mer till den humanitära responsen i Gaza och regionen än den svenska regeringen har gjort.

Jag har gärna en debatt om UNRWA, om handelsavtalet och om mycket annat kopplat till regionen, men det ska vara en debatt som grundar sig i fakta och där man inte blåser upp konflikter som inte finns.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.