Kreditgarantiföreningar
Interpellation 2007/08:498 av Engström, Marie (v)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2008-03-12
- Inlämnad
- 2008-03-12
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2008-03-27
- Sista svarsdatum
- 2008-04-03
- Besvarad
- 2008-04-22
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 12 mars
Interpellation
2007/08:498 Kreditgarantiföreningar
av Marie Engström (v)
till näringsminister Maud Olofsson (c)
För att skapa en hållbar tillväxt och fler i arbete är tillgången till kapital för små och medelstora företag av central betydelse. Många gånger är behovet av externt kapital en av de främsta förutsättningarna för att ett företag ska kunna växa. En aktör som kan komma att spela en viktig roll är kreditgarantiföreningarna. Dessa föreningar har en unik möjlighet att arbeta i de regioner som inte är traditionella storstads- eller tillväxtcentrum och där tillgången till riskvilligt kapital kan vara bristfällig. Ett av syftena med verksamheten är att skapa ett lokalt eller regionalt engagemang för att få ett starkt och aktivt näringsliv på orten eller i regionen. Här kan man också tillföra annat viktigt såsom rådgivning, mentorer och nya nätverk.
I regioner där exempelvis bruket länge varit den dominerande arbetsgivaren kan föreningarna få stor betydelse.
Kreditgarantiföreningar är en ganska ny företeelse i Sverige jämfört med andra länder i Europa. Därför ligger vi långt efter när det gäller att hitta alternativa finansieringslösningar. Föreningarna i Europa är ett bra exempel på hur privat och offentligt engagemang har kunnat förenas.
I Sverige har föreningar byggts upp i bland annat Värmland, norra Småland och Dalarna. Nya föreningar är under uppbyggnad. Dock har inte nya föreningar tillkommit i den takt som man trodde i ett inledningsskede.
Alla kreditgarantiföreningar är samlade under en paraplyorganisation, Sveriges Kreditgarantiföreningar.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga näringsministern:
Vilka åtgärder avser näringsministern att vidta för att ge stöd till uppbyggnad av kreditgarantiföreningar?
Debatt
(10 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:498
Webb-tv: Kreditgarantiföreningar
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:100 Tisdagen den 22 aprilProtokoll 2007/08:100 4 § Svar på interpellationerna 2007/08:498 och 508 om kreditgarantiföreningar
Protokoll från debatten
Anf. 16 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Marie Engström har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att ge stöd till uppbyggnad av kreditgarantiföreningar.
Ulla Andersson har ställt frågor om småföretagens kreditmarknad till Mats Odell. Då det är jag som inom regeringen ansvarar för frågorna har interpellationen överlämnats till mig.
Frågorna handlar om huruvida regeringen avser att göra en översyn av landsbygdens och särskilt småföretagens kreditmarknad för att klarlägga situationen när det gäller kreditvillkor och tillgång till riskkapital. Ulla Andersson har också frågat om jag avser att ta initiativ till samordning av de statliga stöden för småföretagens utveckling och om detta i så fall kommer att ske i samarbete med kreditgarantiföreningarna och Almi Företagspartner AB.
Regeringen har satt upp det ambitiösa målet att Sverige ska bli ett av världens bästa länder att starta och driva företag i. Att starta företag ska vara ett självklart alternativ för alla, unga som gamla, kvinnor och män och oavsett etnisk bakgrund. Mycket måste göras för att Sverige ska kunna behålla och utveckla sin konkurrenskraft.
För att detta ska bli verklighet behövs ett bättre företagsklimat. Det måste bli mer lönsamt och mindre krångligt att vara företagare. Tillväxtpotentialen måste fullt ut tas till vara så att människor kan starta företag som växer och ger jobb i alla delar av landet. Att förbättra finansieringsmöjligheterna för entreprenörer och företag är en viktig del av arbetet med att utveckla ett företagsklimat som avgör om Sverige i framtiden kommer att vara internationellt konkurrenskraftigt och ligga i toppen av välfärdsligan.
För att förbättra finansieringsmöjligheterna för små företag har regeringen genomfört en rad åtgärder. Låt mig nämna några exempel: avskaffat förmögenhetsskatten för att frigöra kapital till investeringar i nyföretagande och affärsutveckling, förbättrat Almi Företagspartner AB:s mikrolån och stärkt innovationsfinansieringen för att nå fler kvinnor. Regeringen har utrett förmånsrätten, som förra regeringen försämrade och som fått negativa kapitalförsörjningseffekter, och återkommer med förslag i den delen. Vidare kommer de framtida statliga finansieringsinsatserna att utredas och förslaget om att införa statliga lånegarantier att prövas. Utredaren ska samråda med berörda offentliga och privata finansieringsaktörer. Både kreditgarantiföreningarna, Almi Företagspartner AB, och de fristående sparbankerna är naturliga parter i ett sådant samråd.
Företagens möjligheter att skapa eget kapital måste också förbättras. Ett större eget kapital underlättar även möjligheterna att få tillgång till externt kapital. För att se över tillgången på privat kapital kommer även möjligheterna till uppskjuten kapitalvinstbeskattning, riskkapitalavdrag och etableringskonton att utredas.
En väl fungerande privat kapitalbildning och väl fungerande kapitalmarknader är de viktigaste förutsättningarna för kapitalförsörjningen i näringslivet. Det finns emellertid brister och en roll för staten att spela bland annat när det handlar om investeringar i tidiga skeden. Regeringen avser att undersöka ett flertal olika alternativ för att förbättra långivningen, framför allt till mindre företag med begränsad tillgång till säkerheter. Ett exempel är stödet till att starta och driva lokala och regionala kreditgarantiföreningar, som regeringen via Verket för näringslivsutveckling, Nutek, nu stöttat sedan 2002.
Kreditgarantiföreningarnas verksamhet är lokala och regionala och bygger på såväl privat som offentligt engagemang. På flera håll har kärnverksamheten med kreditgarantiföreningar kompletterats med stöd och rådgivning till företag och företagare. Den nationella paraplyorganisationen Sveriges kreditgarantiförening, SKGF, har i dag 14 medlemmar, och ytterligare fyra är på väg in. Utöver dessa finns även Övre Norrlands Kreditgarantiförening. Stödet till uppbyggnad av denna verksamhet har gett ett bra utfall, och de regionala föreningarna täcker stora delar landet. Regeringen har i regleringsbrevet till Verket för näringslivsutveckling gett myndigheten i uppdrag att stödja verksamheten även under innevarande år.
Anf. 17 Marie Engström (V)
Fru talman! Vänsterpartiet har under vintern och våren tagit upp en rad frågor som gäller landsbygdsutveckling. Vi har tagit initiativ till en aktuell debatt om denna, och vi har skrivit en lång rad interpellationer. Min interpellation och Ulla Anderssons interpellation är ett led i det arbete som vi tycker är mycket viktigt och som handlar om finansiering för framför allt mindre och medelstora företag.
Kreditgarantiföreningarnas syfte är kanske i första hand att verka i regioner som inte är storstadsregioner utan regioner utanför storstäder där tillgången på kapital kanske inte är så självklar och inte så lätt som i andra sammanhang.
Det som är unikt med kreditgarantiföreningar är att det ges möjlighet till rådgivning. Man kan få mentorskap och den typen av stöd från andra företagare.
Kreditgarantiföreningar är någonting som är väldigt ungt i Sverige jämfört med hur det är i andra länder. Kreditgarantiföreningar har funnits nere i Europa i ett stort antal år. Många gånger har det där varit ett unikt samarbete där staten och det privata näringslivet har samarbetat. Riktigt den formen har vi inte utvecklat här i Sverige. Men det vi håller på och utvecklar här är unikt och väldigt bra, med utgångspunkt i just våra förhållanden.
Jag kommer från Värmland. Där har vi en kreditgarantiförening som är väldigt expansiv och som till volymen kanske är den absolut största i dag i Sverige när det gäller beviljade lånegarantier. Förra året beviljades lånegarantier för över 30 miljoner kronor. I år planerar man för en fördubbling av den summan, alltså 60 miljoner kronor. Det ska jämföras med att den centrala kreditgarantiföreningen i Sverige hittills har lämnat garantier för 44 miljoner kronor. Egentligen är det inga stora summor vi pratar om.
Jag tror att man när vi startade med stödet till kreditgarantiföreningarna förväntade sig att mer skulle hända. De själva är kanske lite bekymrade. Det är inte meningen att verka negativ. Min fråga till ministern handlar snarare om hur vi från politiken kan stötta så att man kan bygga vidare på det här konceptet som trots allt är väldigt bra. Det är därför jag tar olika exempel från mitt hemlän som jag vet har kommit längst i arbetet med att utveckla kreditgarantiföreningen.
För den enskilde låntagaren kan det handla om att så att säga behöva ta en lägre personlig borgen när man ska gå till sin bank. Det betyder att egna säkerheter kan frigöras.
Jag tycker att det här kan vara ett viktigt alternativ till att, som jag vet att Maud Olofsson skulle vilja göra, ändra förmånsrätten. Kreditgarantiföreningarna vänder sig ju i första hand till företag som har begränsad tillgång till säkerheter. Kanske vore det bättre att satsa på utbyggda kreditgarantiföreningar än att gå in och ändra i förmånsrätten.
Anf. 18 Ulla Andersson (V)
Fru talman! Först vill jag tacka näringsministern för svaret.
Att driva företag är självklart komplicerat men ger också möjligheter. Kanske är det lite extra komplicerat på landsbygden i och med att man där befinner sig långt från kapitalmarknaden. Man har inte riktigt samma tillgång till infrastruktur och annat som de har som finns i en storstad, och man är i stort behov av att ha ett nätverk omkring sig.
Villkoren för småföretagarna på landsbygden hänger självklart ihop med samhällsutvecklingen i dess helhet. Så är det väl för alla. Därför är det väsentligt att se på frågan i det perspektivet och utifrån vad som nu händer på landsbygden. Det är sammanslagningar, och myndigheter lägger ned sina kontor så samhällsservicen försämras. Man har liksom ingen helhetsbild av hur det här slår i ett regionalt perspektiv. Och inte vet vi vad som kommer att hända med apoteken. Bensinmackar försvinner och så vidare. Man har också genom EU öppnat för utökade ränteskillnader mellan landsbygd och stat.
Det finns alltså en hel del frågor som berör företagandet på landsbygden - frågor som inte direkt har med företagarnas kreditvillkor att göra. Om man vill leva på landsbygden måste det finnas goda förutsättningar, och för att företag ska ha en kundbas lokalt eller kunna utvecklas lokalt lär det behöva finnas en samhällsservice som fungerar väl.
Marie var inne på en hel del av problemen kring kapitalförsörjningen och tagit upp sådant som att man kanske måste belåna sin fastighet för att kunna starta ett företag, vilket kanske är ett väldigt stort intrång i familjens liv och så vidare. Vi vet också att IT-försörjningen på landsbygden än i dag inte riktigt fungerar som den borde.
Näringsministern har i ett svar sagt att staten har en roll att fylla där det privata kapitalet inte räcker till eller inte ens har ett intresse. Det tycker jag är väldigt positivt.
Jag har tagit del av direktiven till den utredning som näringsministern hänvisar till. Lite olika politiska uppfattningar har vi så klart; det kan man utläsa av underlaget. Men det finns också en hel del bra i utredningsdirektiven, till exempel att man binder ihop frågan med det regionala perspektivet och ser över samordningen av de statliga stöden till småföretagen. I dag finns där en väldig bredd. I sig kan det vara bra, men det kan också vara svårt för en företagare att orientera sig och veta vart han eller hon ska vända sig och så.
Det finns ytterligare en fråga som jag sett att näringsministern inte har med här men som jag tror har en väldigt stor betydelse för företagens villkor. Egentligen är det inte direkt näringsministerns ansvarsområde, men kreditmöjligheterna för småföretag berörs. Det gäller sparbankernas situation. Vi ser en utökad sammanslagning av små sparbanker till större. Man tappar en del av det lokala perspektivet och därmed också möjligheterna att få lokalkännedom.
Sparbankerna, som i dag finns i ungefär 130 kommuner, har ju haft som sin roll att finnas i det lokala samhället och därmed att möjliggöra lån på villkor som kanske inte är desamma som i en större stad.
Helt nyligen ville Swedbank inte teckna avtal med 17 av de minsta sparbankerna. Det gör att det blir problem för de små företagen. Därför tycker jag att det kunde ha varit bra att också titta på sparbankernas utveckling - de har ändå varit en god lösning för många småföretag - alltså på vad som händer där och på hur möjligheterna för krediter på landsbygden berörs om nu sparbankernas villkor kraftigt förändras och försämras. Jag tänkte höra hur näringsministern ser på en utredning där man tittar på sparbankernas lokala betydelse och deras utveckling och hur det påverkar småföretags kreditvillkor.
Anf. 19 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Låt mig börja med att säga att det är bra att Vänsterpartiet engagerar sig i landsbygdsutvecklingsfrågor. Vi hade behövt det stödet under den förra perioden med Socialdemokraterna i regeringsställning eftersom många av de försämringar vi ser på landsbygden är ett resultat av tolv års socialdemokratiskt styre.
Jag ser att vi behöver aktivera oss mycket. Det är därför regeringen har bestämt sig för att ta fram en landsbygdsstrategi. Vi har gått igenom alla förslag som finns för att utveckla landsbygden positivt. Vi har tagit intryck av Landsbygdsriksdagen i Lycksele där det fanns många bra idéer. Det är välkommet med goda idéer oavsett från vilket parti de kommer. Därför välkomnar jag också ert engagemang.
Jag känner igen rätt mycket av diskussionen om kreditgarantiföreningar från mitt arbete på landsbygden. Det gäller två delar, dels Landshypotek, dels Föreningsbanken. Båda dessa utvecklades ur att fattiga bönder på landsbygden inte fick låna pengar. Det var så det började en gång i tiden. Mycket av idén var att man måste se både till person och till affärsidé när man lånar ut pengar. Mycket av den lokala närvaron var också en affärsidé som fungerade väl eftersom man betalade tillbaka mycket.
Det känner man också igen från den diskussion som vi nu har om mikrokrediter. Nobelfredspristagaren Muhammad Yunus arbete, Percy Barneviks arbete i Hand in Hand och vårt arbete med kvinnolån och mikrokrediter är samma sak. Man måste se både affärsidén och personen och skapa förutsättningar också för de människor som saknar förmögenhet och inte har de allra bästa kontakterna men har ett driv i att utveckla en affärsidé. Det är bra att vi har en diskussion om finansiering.
Jag välkomnar också utveckling av kreditgarantiföreningar, för det jag möter där är ett engagemang. Det kommer av ett engagemang för bygden och regionen, och därför ser man att man måste göra något själv. Det är faktiskt både offentligt och privat. På vissa håll är Almi mycket engagerat, på andra håll är det andra offentliga organ. Men det är också många privata företag som är engagerade, och det är mycket bra att man tar ett lokalt och regionalt ansvar.
Vi stöder detta genom Nutek. Vi har sagt åt dem att fortsätta följa utvecklingen och fortsätta hjälpa till att göra detta så stabilt som möjligt. Det finns också en diskussion med strukturfonderna om hur man kan hitta medfinansiering och annat så att man har resurser att göra saker.
Den utredning som finns om förmånsrätten är viktig, men den är inget alternativ till detta. Förmånsrätten är ett sätt att klara bättre säkerheter för företag som går till banken. Vi kan se resultatet av förändringen av förmånsrätten som skedde under den socialdemokratiska regeringen och som Vänsterpartiet röstade för. Det har lett till att småföretagare på landsbygden har haft svårt att låna pengar. Det var därför vi tillsatte den utredning som nu kommer med förslag om att återställa den särskilda förmånsrätten till hundra procent. Det är särskilt landsbygden som har stor nytta av det.
Vi behöver samordna stöd och rådgivning. Det är besvärligt för många företagare att veta vart man ska vända sig. Från tid till annan måste vi också från samhällets sida gå igenom våra strukturer, effektivisera och göra dem mer kundvändliga. Jag hoppas att det ska resultera i det också i detta stycke.
Anf. 20 Marie Engström (V)
Fru talman! Jag ska kommentera det svar jag fick av Maud Olofsson lite mer. Jag hann inte göra det i mitt första inlägg. Jag ska också tacka för svaret, vilket jag inte gjorde.
När det gäller stödet till kreditgarantiföreningarna säger Maud Olofsson att Nutek har i uppdrag att lämna stöd. Det är mycket riktigt. Vi introducerade detta stöd under den förra mandatperioden; det är ett administrativt stöd som man ger. Men för att utveckla verksamheten tror jag att man är i behov av ytterligare stöd. Det här bygger mycket riktigt på ideella insatser av näringslivsfolk och privatpersoner. Det är människor från både fackföreningar och arbetsgivarorganisationer som är engagerade. Men det är väldigt mycket ett ideellt arbete, och i det viktiga kontaktskapandet och mentorarbetet behöver man ytterligare stöd. Det är viktigt att vi i politiken kan ge det stödet. Att skapa garantier för att stötta företag lyckas man med själv, vilket är jättebra.
Det finns en utredning, som Maud Olofsson skriver om, som ska se över eventuella statliga garantier. Men det är väl bra så länge vi inte behöver gå in med statliga garantier och kan hitta en verksamhet som klarar sig ändå? Det kan vi nog vara överens om över partigränserna. Men det betyder inte att det inte kan behövas statliga garantier i vissa sammanhang.
Om vi ska stötta mindre företag och om företag ska växa behövs det fler åtgärder. Det handlar inte bara om att stötta kreditgarantiföreningar. I svaret finns det en lång rad åtgärder.
Ska vi debattera förmånsrätten var det meningen att bankerna skulle ta mer initiativ till att göra rekonstruktioner och att vi skulle få färre konkurser. Faktum är att det görs fler rekonstruktioner i dag och att antalet konkurser har minskat sedan vi ändrade förmånsrätten till 55 procent. Men den debatten ska vi kanske ta lite senare när ert förslag kommer.
När det gäller beskattningssidan och att förbättra möjligheten att skapa eget kapital, som Maud Olofsson säger, och uppskjuten kapitalvinstbeskattning och så vidare är det mycket möjligt att man behöver göra ytterligare insatser där. Men redan i dag har man möjlighet att göra ett underskottsavdrag mot inkomst av tjänst vid nystartad näringsverksamhet. Man har också möjlighet att göra uppskov med skatteinbetalning i ett inledningsskede.
Man får också komma ihåg att man hela tiden måste göra en avvägning. Det måste finnas någon typ av affärsmässighet i ett företag. Staten får gå in och stötta lagom mycket, så att säga. Bär det sig inte, så gör det inte det.
Det är bra att Maud Olofsson medger att det finns brister. Det gäller till exempel stödet till företag i ett tidigt uppstartsskede. Det behövs mycket större insatser av så kallat såddkapital. Det är något som vi från Vänsterpartiet har fört fram och kommer att fortsätta föra fram ända tills vi blir nöjda.
Men som sagt, jag skulle vilja ha svar på den konkreta frågan hur regeringen ytterligare kan stödja uppbyggnaden av fler kreditgarantiföreningar.
Anf. 21 Ulla Andersson (V)
Fru talman! Det är en härlig dag. Det är vår och sol och vi får diskutera landsbygdens utveckling. Det är alltid positivt, eller hur? Det är ändå tre miljoner människor som lever på landsbygden i dag. Vi hoppas att de ska bli fler, kunna leva ett bra liv och ha den livskvalitet det innebär att ha tillgång till naturen. Men det handlar också om att ha en samhällsservice som fungerar på landsbygden för att det ska gå att ha ett fungerande liv.
Men utvecklingen är oroväckande. Maud Olofsson tar upp att det skedde försämringar av samhällsservicen från statens sida under förra mandatperioden. Det gjorde det, och det tycker vi var beklagligt. Man kunde ha gjort mycket annorlunda. Men utvecklingen fortsätter när både Försäkringskassan och Skatteverket lägger ned lokala kontor. Det finns ett mönster i detta. När samhället drar sig undan försvinner också annan service som medborgarna är i behov av. Därför är det mycket olyckligt att det inte finns något helhetsgrepp som de olika myndigheterna nu vidtar. Man skulle kunna stanna upp och titta på vad det får för konsekvenser för landsbygden som helhet.
Vi har föreslagit ett moratorium för att vi ska få grepp om vad som sker och om det är bra för landsbygdens framtida utveckling eller inte. Vi tror inte att det är det, men man skulle kunna stanna upp och se vidare på den frågan. Det hänger också ihop med möjligheten att starta och driva företag och att få tillgång till kapital.
Likadant är det på bostadssidan. Det är allt svårare att få låna till att bygga ett hus ute på landet, vilket också gör det svårare att låna till ett företag eftersom man många gånger måste ta sin bostad som garanti för ett lån. Bostadskreditnämnden har kommit med ett mycket bra förslag, att staten ska kunna gå in och garantera en viss del av lånet för att man ska kunna bygga sig en ny bostad även ute på landsbygden. Vänsterpartiet har stött förslaget och väckt en motion om det, men vi har tyvärr fått avslag på den. Men det kanske också är något som regeringen tittar vidare på utifrån de här frågorna.
Sedan har Vinnova, Forska och väx, forskning och utveckling kring småföretag och medelstora företag ett mycket viktigt uppdrag. Jag tror att man skulle kunna titta vidare på just företags villkor på landsbygden och se om det är något särskilt där som vi skulle kunna göra i större utsträckning för att stimulera fram en utveckling av småföretagande. Det kanske inte är lika lätt att till exempel koppla ihop med mentorer, skapa nätverk, kluster och så vidare på landsbygden som det är i en större stad.
Nu är vi på väg in i en konjunkturnedgång, vilket kommer att få konsekvenser för kapitaltillgången på finansmarknaden. Det har ju varit en högkonjunktur, och det har självklart underlättat finansieringsmöjligheterna för företag. Men nu när konjunkturen går nedåt vet vi inte riktigt hur det kommer att påverka möjligheterna för små och medelstora företag. Därför är det viktigt att skynda på. Jag vet att den utredning som Maud Olofsson tar upp i sitt svar har fått i uppdrag att jobba hela året ut. Det känns lite oroligt. Jag vill därför fråga om man kanske kan tidigarelägga något förslag som redan är på gång. Finns det några sådana planer från regeringens sida med anledning av konjunkturnedgången?
Till sist vill jag ta upp ytterligare en fråga, den om Sparbanken. Maud Olofsson var lite inne på den men svarade inte riktigt. Jag vet att sparbankerna finns med i utredningen som en samtalspartner men inte frågan hur läget ser ut för de lokala sparbankerna: Vad behöver göras? Behöver vi ändra i sparbankslagen eller är det något annat som vi kan göra för att säkra tillgången till lokala sparbanker med den lokala kännedom som de har för att täcka det behov som små företag på landsbygden har av det?
Anf. 22 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Jag är naturligtvis otroligt bekymrad över den utveckling som skedde på landsbygden under den förra regeringens tid.
Till skillnad från den förra regeringen har vi en strategi för hur man ska kunna möta den här nedläggningen. Mats Odell, som är ansvarigt statsråd, har tillsammans med Sven Otto Littorin, Cristina Husmark Pehrsson och andra departementsansvariga pratat med de ansvariga myndigheterna och sagt: Sätt er ned och samordna er verksamhet. Ni behöver inte sitta i olika kontor och ha kostnader för det, utan sätt er ned och samarbeta också med andra. Det ger en bättre och effektivare verksamhet, men det ger också större möjligheter att ha en lokal närvaro. Det var det här som aldrig skedde förut, att försöka hitta lösningar för att göra den statliga verksamheten effektivare och mer samordnad. Detta har landsbygdsborna frågat efter hur länge som helst.
Vi ser också gärna att statliga myndigheter samordnar sig med kommuner, med regioner, med privata alternativ, med den ideella sektorn, så att man får en bättre närvaro och en bättre service. Här är det bra saker på gång, men vi är långt ifrån färdiga. Men skillnaden mellan nu och då är att vi har en motstrategi där vi redovisar vad vi kan göra för landsbygdens framtid.
Det är viktigt att jobba med generella åtgärder, även om man ibland också måste jobba med specifika. Låt mig nämna några.
Förmögenhetsskatten säger många, inte minst Vänsterpartiet, är en skatt som bara de rika får betala. Men sanningen är att de som är rika flyttar ut pengarna någon annanstans, medan de som har små förmögenheter får betala förmögenhetsskatt här hemma.
Poängen med att avskaffa förmögenhetsskatten är att man ska ha pengarna här hemma i Sverige och investera dem i Sverige. Jag brukar säga att vi behöver fler rika fastrar och mostrar som kan låna ut pengar till grannar och släktingar, så att småföretagen också den vägen ska kunna få tillgång till kapital.
Skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare har exakt samma syfte, nämligen att vanliga människor med vanliga inkomster ska kunna spara en krona på banken ifall man skulle vilja starta ett företag och kunna ha ett eget kapital när man går till banken.
Förmånsrätten är den tredje delen, nämligen att ha en rättvisa. Ja, jag håller med om att vi har haft mindre konkurser. Men priset har varit att väldigt många småföretagare på landsbygden aldrig har fått möjligheten att låna pengar. Då måste vi utvärdera och se om det här är rätt eller om det är fel. Jag tycker att det finns anledning att ha en bättre förmånsrätt.
När det gäller kreditgarantiföreningar har vi Nutek som stöder dessa. Men strukturfondsresurserna är ju en resurs som i dag gör det möjligt att ta ett regionalt ansvar för finansieringen. Den möjligheten finns via strukturfonderna, och jag vet att den diskussionen pågår. Almi finns med i dessa diskussioner, och detta ligger under mitt ansvarsområde. Vi gör alltså en hel del saker för att stödja den här delen. Jag tror att kreditgarantiföreningarna har ett mervärde i sig just därför att det finns ett lokalt engagemang. Jag tar historien, som jag sade, om mina erfarenheter av bankväsendet.
Det som vi ser nu och som är spännande, tycker jag, är att vi minskar de regionala klyftorna. Arbetslösheten minskar i de tidigare utsatta områdena. Nyföretagandet ökar. Vi ser också att fastighetsvärdena ökar, vilket är otroligt positivt. Det har att göra med att sysselsättningen ökar.
När det gäller Sparbanken är inte bankerna mitt ansvarsområde. Framför allt tycker jag att det är sparbankerna själva som måste ha en diskussion i sin relation till kunderna, och en sådan diskussion bör varje bank ha. Det som jag bär ansvar för är att försöka se till att det finns generella villkor som är bra för företagen, att göra det enklare, roligare och lönsammare att starta företag, men också, när det behövs, sätta in specifika åtgärder. Och sådana åtgärder tycker jag att jag har genomfört när det gäller just kreditgarantiföreningarna.
Anf. 23 Marie Engström (V)
Fru talman! Bakgrunden till min fråga om kreditgarantiföreningarna är att jag själv har besökt dem och ställt frågan: Vad tycker ni att politiken ska hjälpa till med? Vilken typ av stöd vill ni ha?
Ja, till stöd till administrationen, men det kanske är i den andra delen som det behövs stöd just nu. Sedan kan man ju arbeta på olika sätt i olika delar av landet. Men jag har faktiskt lovat att lyfta fram just det som jag har gjort i den här interpellationsdebatten.
Jag ska se om jag hinner kommentera något av det som Maud Olofsson sade i förra inlägget.
Att det är viktigt med generella åtgärder kan jag skriva under på. Men jag tycker nog att regeringen har visat upp väldigt mycket selektiva åtgärder som jag tycker, och många med mig, har bidragit till mycket krångel och besvär många gånger.
När det gäller förmögenhetsskatten har ni ett uttalat syfte att öka riskkapitalet i och med att ni tog bort förmögenhetsskatten. Jag tror att ni övervärderar värdet av att ta bort förmögenhetsskatten i det avseendet. Men vi får väl se, detta kan ju naturligtvis utvärderas. Vi har olika syn på förmögenhetsskatten. Vi vet trots allt att det var någonstans mellan 65 och 70 procent i decil 10, alltså de som tjänar mest, som betalade förmögenhetsskatt när vi hade den.
När det gäller service och samordning av myndigheter är det en fråga som bollas lite grann fram och tillbaka. Diskussionen har varit het ett tag nu sedan man velat skapa olika typer av serviceinrättningar. Det man säger många gånger från myndigheternas sida är: Det som vi gör nu är i enlighet med hur vi tolkar de regleringsbrev som vi har fått från regeringen. Det är också något att fundera över.
Anf. 24 Ulla Andersson (V)
Fru talman! Jag tänkte också på att Maud Olofsson säger att man nu har en motstrategi och tar upp den lokala närvaron där olika myndigheter går samman. Jag kan ta ett exempel hemifrån, en liten kommun med några tusen invånare. Där innebär det att man kommer att få en timmes samhällsservice i veckan. Tidigare fanns det två olika kontor där man kunde få hjälp också med väldigt svåra ärenden. I dag är man hänvisad till en timme, och då är det hjälp med de enklaste uppgifterna, typ de som man har på lokala medborgarkontor. Det här tycker jag är värt att belysa och ta upp.
Sedan tar näringsministern också upp skattesänkningar, och jag kan inte låta bli att bemöta det. Hon talar om att spara en krona på banken. Nu har vi sett att två tredjedelar av skattesänkningarna har gått till den rikaste tredjedelen. Tittar man då på hur det ser ut kan man säga att de på landsbygden inte är de som har de största inkomsterna. Man kan till och med titta på hur fastighetsskatten fördelades. Jag tror att det var en person i Hofors som fick sänkt fastighetsskatt medan alla andra låg kvar på ungefär samma nivå eller fick höjd fastighetsskatt. Jag menar att det finns en struktur i detta som gör att man på landsbygden faktiskt inte tillhör de här miljonärerna som har tjänat så mycket på skattesänkningarna.
Näringsministern tar också upp strukturfondernas betydelse. Visst är de viktiga, men man skulle alltid kunna diskutera alternativ till dem. Nu är det så att vissa regioner påverkas väldigt mycket av nedläggningar av till exempel sågverk och pappersindustri. De strukturfonderna har ju inte blivit mer påfyllda än andra regioners. Jag kan ta mitt eget län som exempel. Det leder till problem när man måste ställa om. Många arbetstillfällen går förlorade, men man har inga mer resurser.
Till sist vill jag säga att en del av de generella villkor som Maud Olofsson tar upp också kommer i en egen utredning. Det är socialförsäkringssystemet för småföretagare. Det är självklart oerhört viktigt att se över. När man har startat ett företag tar det många gånger väldigt lång tid att bygga upp ett kapital så att man kan möta en konjunkturnedgång. Då kanske a-kassa och sådana möjligheter för småföretagare behöver ses över.
Anf. 25 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Låt mig först säga att jag tycker att det är väldigt bra att få ha den här diskussionen. Jag tackar verkligen för båda de här interpellationerna, för jag tror att det är många som tycker att det är viktigt med kreditgarantiföreningar, service på landsbygden och småföretag. Jag tycker verkligen att det är trevligt och bra att ni tar upp detta. Jag pratar gärna om det.
Låt mig bara när det gäller samordning av service säga att vi precis har börjat. Vi kommer att få följa det här och se vilken typ av service det handlar om. Blir det en försämrad service, eller hittar man andra vägar att möta medborgaren? Vi har rätt att ställa krav på likvärdig service över hela landet.
Jag vill också säga att 75 procent av jobbskatteavdraget har gått till låg- och medelinkomsttagare. Och de finns på landsbygden i första hand. Det är där de lägsta inkomsterna finns.
Anledningen till att fastighetsskattereformen inte är en reform som vänder sig till dem som bor på landsbygden är att fastighetsskatten där inte har varit ett problem. Vi har försökt lösa ett problem. Låginkomsttagare på öar och i skärgårdar måste flytta från hus och hem därför att grannen har sålt sitt hus. Man måste också se vilka olika åtgärder det är fråga om.
I grunden tycker jag att det som nu händer på landsbygden är otroligt positivt. Klyftorna minskar. Arbetslösheten minskar. Nyföretagandet ökar. Det finns en framtidstro på landsbygden som är väldigt positiv, inte minst när vi ser vilka möjligheter som finns på energi- och klimatområdet. När det gäller att producera nya bränslen, att producera ny energi och även att producera livsmedel, som nu är högaktuellt, ser vi att råvaror, resurser och engagemang finns på landsbygden.
Jag har jobbat länge med landsbygdsfrågorna, men jag tror aldrig att jag har känt en sådan positiv stämning just för landsbygdens vidkommande som just nu. Då gäller det att vi från offentlig sida och den privata och ideella sektorn samarbetar så att det blir så bra som möjligt.
Tack för ert engagemang! Hälsa kreditgarantiföreningarna att jag tycker att de gör ett bra jobb.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.