Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

kraftvärmens förutsättningar

Interpellation 2003/04:528 av Larsson, Maria (kd)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2004-05-19
Anmäld
2004-05-19
Besvarad
2004-06-01
Sista svarsdatum
2004-06-16

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 18 maj

Interpellation 2003/04:528

 av Maria Larsson (kd) till näringsminister Leif Pagrotsky om kraftvärmens förutsättningar

I december förra året tog riksdagen ett efterlängtat beslut om att införa beskattningsregler för kraftvärmeindustrin som motsvarar beskattningen av industriellt mottryck.

Trots att man tagit dessa steg mot en normalisering för kraftvärmen så är läget mycket oklart för dem som överväger att investera i ny kraftvärme. I Flex-Mexdelegationens senaste förslag föreslås att koldioxidskatten ska tas bort för alla anläggningar utom inom värmeproduktionen. Här föreslås alltså en återgång till missgynnande förhållande för kraftvärmen.

Likaså att fördelningen av utsläppsrätterna drabbar kraftvärmeindustrin hårt och skapar kontraproduktiva incitament, både samhällsekonomiskt och miljömässigt. Enligt tidigare signaler skulle fördelningen ske så att effektiva anläggningar skulle främjas. Nu utarbetas i stället en fördelningsplan där kraftvärmesektorn hanteras som en restpost.

Det gör till exempel att det gaskombikraftverk, Ryaverket, som håller på att byggas i Göteborg tilldelas endast 60 % av de förväntade utsläppen för året 2007 som beräknas bli det första året med full effekt. Resten måste alltså köpas upp vilket ställer hela projektkalkylen i helt nytt ljus. Om Ryaverket hade placerats i Danmark hade tilldelningen blivit 91 %, i Finland 100 % och i Tyskland 124 % under den första handelsperioden. Sveriges regering utsätter med andra ord svensk kraftvärmeindustri för en utländsk konkurrens på ojämna villkor. En utbyggnad av kraftvärmen planeras på flera håll i Sverige, men denna utbyggnad är beroende av att statsmakten ger energiföretagen stabila spelregler.

Hur avser ministern att skapa rimliga konkurrensvillkor för kraftvärmen?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2003/04:528, kraftvärmens förutsättningar

Interpellationsdebatt 2003/04:528

Webb-tv: kraftvärmens förutsättningar

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Leif Pagrotsky (S)
Anf. 34 Leif Pagrotsky (S)
Fru talman! Maria Larsson har frågat mig hur jag tänker skapa rimliga konkurrensvillkor för kraftvärmen. Kraftvärme innebär ett mer effektivt utnyttjande av energin. Jag håller därför helt med Maria Larsson om att kraftvärmen ska ha rimliga konkurrensvillkor. Av denna anledning har Sverige välkomnat EU-direktivet om främjande av kraftvärme som trädde i kraft tidigare i år. Jag har också nyligen uppdragit åt Fjärrvärmeutredningen att lämna förslag till hur Sverige ska genomföra direktivet. Statligt investeringsstöd har också sedan mer än tio år lämnats till uppförande av kraftvärmeverk. Resultatet av detta har blivit ett flertal anläggningar med såväl goda miljöprestanda som hög verkningsgrad och konkurrenskraftiga kostnader. Förra året infördes systemet med elcertifikat som från årsskiftet gynnar biobränslen och torv. Biobränsle och torv är helt befriade från energiskatt och koldioxidskatt. Kraftvärme som produceras med naturgas och andra beskattade bränslen främjas genom den ändring av energibeskattningen som trädde i kraft den 1 januari i år. Förändringen innebär att sådana kraftvärmeverk ges samma skattenedsättning som gäller för industriella mottrycksanläggningar. Det är riktigt som Maria Larsson påpekar att Flexmex-2-delegationen i sin senaste rapport föreslagit att industriella mottrycksanläggningar i samband med införandet av ett system för handel med utsläppsrätter ska befrias från koldioxidskatt. Vidare föreslår utredningen att anläggningar inom värmesektorn bör kompenseras så att det samlade skatteuttaget samt kostnaden för utsläppsrätter inte överstiger nivån på koldioxidskatten före kompensationen. Utredningens förslag remissbehandlas just nu. Jag kan naturligtvis inte föregripa den fortsatta beredningen av detta förslag. Maria Larsson anger att Ryaverket i Göteborg liksom andra naturgaseldade tillkommande anläggningar missgynnas av de detaljerade fördelningsprinciper som föreslås i den nationella fördelningsplanen. Maria Larsson har rätt i att tillkommande fossilbränsleeldade anläggningar i våra grannländer enligt framlagda nationella fördelningsplaner kommer att hanteras mer generöst och tilldelas större utsläppsrätter än vad som föreslagits i den svenska allokeringsplanen för anläggningar i Sverige. Detta ser jag som en naturlig följd av vår ambitiösa klimatpolitik. Samtidigt gäller att Ryaverket med sin elproduktion ska konkurrera med andra elproducenter. Enligt den svenska fördelningsplanen ges inga utsläppsrätter till vare sig värmeproducerande hetvattencentraler eller elproduktion i kraftverk. Detta är i sig ett kraftfullt främjande av kraftvärme. Jag anser därför att vi med dessa åtgärder sammantaget skapar rimliga konkurrensvillkor för kraftvärme av olika slag, såväl effektiva gaseldade anläggningar som anläggningar som drivs av biobränslen. Då Maria Larsson, som framställt interpellationen, anmält att hon var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav andre vice talmannen att Ulrik Lindgren i stället fick delta i överläggningen.
Ulrik Lindgren (Kd)
Anf. 35 Ulrik Lindgren (Kd)
Fru talman! Jag får på Maria Larssons vägnar tacka för svaret på hennes frågor. Interpellationen är ju föranledd av årets hittills bästa eller, om man så vill, värsta exempel på instabil svensk energipolitik och socialdemokratiskt märkt sådan. Vad jag förstår kan inte näringsministern skylla på sina samarbetspartier i det här sammanhanget, utan det är ett eget ansvar. Socialdemokraterna med Leif Pagrotsky som ansvarig minister hade full rådighet över situationen, och ändå blev det så tillställt som det blev nu under våren. Först sänktes kraftvärmebeskattningen från årsskiftet och därmed fick exempelvis Ryaverket klartecken. Under de här premisserna trodde de att de vågade köra och fattade sina investeringsbeslut. Men under våren tilldelades Ryaverket utsläppsrätter långt under förväntan, 60 % när maximal utsläppssituation kan förväntas råda kring 2007. Maria Larssons interpellation visar att detta är långt under konkurrentländernas tilldelningar med 91 % i Danmark, 124 % i Tyskland och 100 % i Finland om Ryaverkets motsvarighet hade placerats i dessa länder. Minister Leif Pagrotsky anger att han helt håller med Maria Larsson om att kraftvärmen ska ha rimliga konkurrensvillkor. Som jag uppfattar statsrådet anger han att kraftvärmen likväl kompenseras av att energibeskattningen har ändrats från årsskiftet, som nämns här. Det skulle vara positivt för Ryaverket. Det var ett beslut som hade den inverkan att Ryaverket beslutade att göra sin investering. Sedan hänvisas också till Flexmex-2-delegationens förslag som vi dock ännu inte har sett riktigt förverkligade. Det är någonting som kommer att falla ut i konkretion senare. Dessutom hänvisas också, vad jag förstår, till ett tredje skäl till att det ändå skulle vara så bra för till exempel Ryaverket, och det är, som det står i slutet på ministerns svar, att den svenska fördelningsplanen inte ger några utsläppsrätter till vare sig värmeproducerande hetvattencentraler eller elproduktion i kraftverk. Efter detta är den naturliga frågan: Hur ser kalkylen ut för det här? Hur ser kalkylerna ut för de tre olika hänvisningar som ministern gör till kompenserande effekter för kraftvärmen? På Ryaverket måste de kunna känna sig lugna och trygga med att det blir hyggliga konkurrensvillkor framöver så att de kan fullfölja sina investeringar och känna att de har en klar signal från regeringsmakten om hur det ska se ut framöver. Frågan inställer sig också: Varför har ansvarig minister Leif Pagrotsky inte informerat näringen om att detta kommer att ordna sig och att det kommer att införas kompenserande åtgärder av olika slag så att de lugnt kan fortsätta med sina investeringsplaner? Den naturliga fortsättningsfrågan är: Hur ser en jämförande studie av våra konkurrentländer ut på de områden som ministern anger? Vidtar de inga kompenserande åtgärder för att ligga bra till gentemot vår näringspolitik på det här området?
Leif Pagrotsky (S)
Anf. 36 Leif Pagrotsky (S)
Fru talman! Låt mig börja med att uttrycka min förvåning över det inledande värdeomdömet att vi har en instabil energipolitik. Kammaren har inte haft många plenitimmar sedan vi såg Kristdemokraterna svänga 180 grader i energipolitiken från totalkonfrontation gentemot regeringens politik till önskan om samarbete och anslutning till högst densamma politiken. Omedelbart efter detta ska det tydligen kompenseras genom att Kristdemokraterna kommer hit och säger att regeringens energipolitik är instabil. Jag tycker att det var ett lågvattenmärke. Jag tycker att de frågor som nu kommer fram i grunden är två. En av dem gäller en utredning som har valt att ta det konstiga namnet Flexmex 2. Den har lagt fram ett betänkande som nu är ute på remiss. Jag avkrävs nu besked av alla möjliga slag om den här utredningen. Eftersom kd är så otroligt förtjust i KU vore jag korkad om jag här och nu skulle ange vad den processen ska leda till. Då skulle jag innan dagen är slut bli anmäld för alla möjliga övergrepp som jag då skulle vara skyldig till. Eftersom Maria Larsson är ledig i dag skulle det kanske dröja någon dag till, men jag tänker inte låta mig provoceras att gå i den fällan. Den fråga som vi kan diskutera här gäller tilldelningen av utsläppsrätter för koldioxid. Kd anklagar oss för att inte ge tillräckligt med sådana, men jag har aldrig hört Kristdemokraterna säga att vi har för ambitiösa mål för klimatpolitiken. Jag har aldrig hört kd stå på gator och torg och säga att vi ska ge större tilldelning av utsläpp, att vi ska släppa upp mer koldioxid i luften från Sverige för att påverka det globala klimatet, men det är kanske nu dags att få det klara beskedet: Är den svenska klimatpolitiken för ambitiös? Har vi gett för lite i tilldelning? Det här är ett politikområde som jag tycker är väldigt spännande av det skälet att vi i stor skala tillämpar det europeiska perspektivet, att vi gemensamt i EU:s alla 25 länder ska göra en kraftansträngning för att minska vårt bidrag till klimatproblemen på jorden. Vi gör det med ett system som vi utformar tillsammans. Då blir det ganska lätt komplicerat. Det blir ganska enkelt konstigheter, och vi hade gärna sett att fördelningen mellan olika länder hade blivit lite annorlunda. Men nu råkar Sverige jämfört med andra länder ha extremt lite koldioxidutsläpp, och grunden för tilldelning har varit hur mycket vi har släppt ut tidigare. Det gör att Danmark, som släpper ut mycket, får generösare tilldelning. Jag skulle bara vilja ställa den enkla frågan: Har vi gjort fel? Skulle vi ge tilldelning långt utöver vad Sverige har släppt ut tidigare? Skulle Sveriges bidrag till att minska koldioxidutsläppen i världen vara att vi ska släppa ut på dansk nivå och ge tilldelning enligt vad danskarna gör? Om vi inte gör det och om vi vidhåller att Sverige ska ha ett ambitiöst mål för hur stor klimatpåverkan vi ska ge upphov till, måste man ibland som politiker ställa sig upp och säga att det någonstans måste krävas en anpassning, helst i form av en minskning. Jag är för min del rätt övertygad om att Ryaverket kommer att klara det här bra och få en bra konkurrenskraft.
Ulrik Lindgren (Kd)
Anf. 37 Ulrik Lindgren (Kd)
Fru talman! Vi anser naturligtvis att samarbete är oerhört viktigt, och de signaler som Kristdemokraterna har givit, inte minst i kärnkraftsdebatten i fredags, innebär naturligtvis att det är synnerligen betydelsefullt att vi får väldigt breda uppgörelser för en långsiktigt hållbar energipolitik och ett långsiktigt och klokt hanterande av bland annat kärnkraften. Ändå måste det vara tillåtet för ett parti som Kristdemokraterna eller vilket parti som helst att i sak kritisera en del i energipolitiken. Det gäller exempelvis den dubbla signal som faktiskt har utgått till kraftvärmeproducerande anläggningar. Först får vi en energiskattesänkning, alltså ett gynnande beslut som näringen uppfattar så att den kan sätta i gång - kalkylen för den egna investeringen håller. Därefter kommer en tilldelning av utsläppsrätter som stjälper den kalkyl som man har upprättat. Det är klart att det måste vara tillåtet att kritisera en sådan hantering utan att man för den skull ska säga att Kristdemokraterna plötsligt inte längre vill samarbeta i energipolitiken, fastän vi nyss har gett en annan signal. Ministern hänvisar också till att det bara är fråga om en utredning. Ja visst, det är ju därför som jag är så undrande över hur ministern kan vara så säker på att de utredningsförslag som det hänvisas till i svaret är en del av det som kommer att vara kompenserande för kraftvärmeindustrin. Det är därför som jag frågar hur kalkylen verkligen ser ut. Kommer kraftvärmenäringen att bli kompenserad för att den har fått betydligt lägre utsläppsrättstilldelning än förväntat genom de olika förslag och uppslag som ministern anger här? När ministern ger de olika uppslagen till kompensation får man intrycket att det är detta som det hänvisas till för att bland annat Ryaverket ska få kompensation och vara tryggt i sina investeringsbeslut. Men sedan säger ministern: Nej, det är bara fråga om en utredning. Men vad ska man bygga på? Vilka säkra besked lämnas från ministern här? Han säger nu att det bara är utredningsförslag som man egentligen inte kan ta fasta på, utan vi får se någon gång i en okänd framtid. Det är naturligtvis rimligt att konstatera att en utredning är en utredning och inget att ta fasta på ännu. Jag fick inget svar på hur man i utlandet kompenserar och åtgärdar på olika sätt. Om vi gör en skattesänkning här gör man kanske motsvarande skattesänkning där, och sedan står vi ändå i samma konkurrenssituation eller i samma ojämlika konkurrenssituation eftersom grunden är lagd så att vår kraftvärmeindustri får betydligt sämre tilldelning med utsläppsrätter än vad våra konkurrentländer får. Ministern gör i svaret ett märkligt uttalande om att utsläppsrättsfrågan handlar om vår ambitiösa klimatpolitik. Han säger så här: "Maria Larsson har rätt i att tillkommande fossilbränsleeldade anläggningar i våra grannländer enligt framlagda nationella fördelningsplaner kommer att hanteras mer generöst och tilldelas större utsläppsrätter än vad som föreslagits i den svenska allokeringsplanen för anläggningar i Sverige. Detta ser jag som en naturlig följd av vår ambitiösa klimatpolitik." Detta går såvitt jag förstår totalt mot vad tidigare regeringsuttalanden har handlat om, nämligen att kraftvärme är bra oavsett bränsle. Därmed är det också en klar fördel med att använda naturgas i stället för en oljebaserad produktion. Oavsett vad industrin använder är det bättre för vår klimatpolitik än sämre. Argumentet om en ambitiös klimatpolitik håller alltså inte i det här sammanhanget.
Leif Pagrotsky (S)
Anf. 38 Leif Pagrotsky (S)
Fru talman! Ulrik Lindgren tycks tro att jag förvägrar honom och hans parti rätten att hysa åsikter. Absolut inte. Det är självklart så att vi kan ha olika åsikter och kan visa upp dem inför väljarna genom att debattera de olika åsikterna, men det förutsätter ju att det finns två alternativ att jämföra, och jag förstår inte hur det alternativ som Kristdemokraterna förordar ser ut. Ni kritiserar att vi har varit för stränga i tilldelningen och gett för liten tilldelning till kraftvärmen. Min enkla fråga är: Vill ni då ge mer? Jag fick inget svar. Det hade väl varit enkelt att säga att ni vill ge en större tilldelning eftersom ni är kritiska mot att vi har gett för liten tilldelning. Jag tycker att det låter ganska naturligt. Stå då upp och säg att ni har lägre ambitioner i klimatpolitiken! Ni tycker att Sverige ska påverka det globala klimatet och växthuseffekten mer än vad vi tycker. Man måste ju välja i en sådan här situation. Man kan inte tycka allt. Men det finns i och för sig ett alternativ till. Vi har i vår fördelningsplan valt att prioritera industrins behov, och vi har kunnat gå långt i att tillgodose industrins behov av utsläppsrätter så att dess konkurrenskraft ska kunna värnas. Det är en prioritering som vi har tagit ansvar för och försvarat här i riksdagen och på andra ställen. Det har gjort att vi har blivit mer återhållsamma på andra områden, som inte är lika konkurrensutsatta och som framför allt har möjlighet att byta från fossilbaserade bränslen till förnybara bränslen. Det är här som värmen kommer in i bilden. Men jag har aldrig hört kd kritisera detta. Jag har aldrig hört Kristdemokraterna säga att vi ska bli strängare mot stålindustrin och skogsindustrin för att ge bättre möjligheter för värmeproduktionen. Det är ju en fullständigt legitim och rimlig hållning att ha, men lägg fram den på bordet, så att vi kan diskutera för och emot! Den nuvarande hållningen att bara säga att allt ska bli bättre för alla genast och på en gång tycker jag inte är trovärdig och övertygande. Jag tror inte det övertygar särskilt många väljare heller, särskilt inte nu i tider av Europaparlamentsval eftersom detta faktiskt är ett exempel på en fråga där problemet finns över den nationella nivån och där vi måste agera gemensamt om vi ska bli effektiva. Nu har vi gjort det. Det är ganska svårt. Det är ett experiment. Det är en försöksperiod som vi nu går in i från 2005, och det har en del underligheter i sig. Jag hade gärna sett att vi hade fått en branschvis tilldelning så att högklassiga anläggningar i ett land hade gynnats av det i konkurrensen med sämre anläggningar i andra länder, men nu är det den nationella beslutsnivån som i varje land har använts för att fördela utsläppsrätterna, och då blir det inte identisk behandling mellan olika länder. Men konkurrensförhållandena är sådana att jag prioriterar att skogsindustrin och stålindustrin har bra konkurrensförhållanden jämfört med den här industrin, som inte är lika konkurrensutsatt och där de ekonomiska drivkrafterna faktiskt kan göra att man driver från olja eller kol till naturgas och från fossilbaserade bränslen till förnybara bränslen. Jag tycker alltså att i en svår avvägning har vi hamnat någorlunda rimligt, men jag är beredd att diskutera om det finns ett annat alternativ på bordet att jämföra med. Så lägg gärna fram ett sådant, Ulrik Lindgren!
Ulrik Lindgren (Kd)
Anf. 39 Ulrik Lindgren (Kd)
Fru talman! Konkurrensutsatt är ju den här kraftvärmeproducerande delen av industrin också. De konkurrerar ju med utländska elproducenter. Precis som andra är utsatta för en hård konkurrens är naturligtvis även den här delen av näringslivet det. Det är naturligtvis ett svårt hantverk att totalt sett sy ihop landets fördelning av utsläppsrätter, men det som så att säga lyser igenom interpellationen är en stor förvåning över att kraftvärmen har fått den här ringa tilldelningen av utsläppsrätter. Själva näringen är oerhört förvånad över att den bara har fått denna kanske 60-procentiga tilldelning av utsläppsrätter för 2007. Jag har naturligtvis inte här någon insiktsfull och klar uppfattning om hur utsläppsrätterna totalt sett skulle ha fördelats, men det är ju djupt olyckligt att vi får den här signalen gentemot kraftvärmeproducenterna att det blir den här utsläppsfördelningen. Detta är ju ett entydigt budskap från kraftvärmesidan. Kraftvärme är ju det som påverkar åt rätt håll här. Genom kraftvärmetillskottet ska vi kunna komma bort från mera fossilbränslebaserad kraftproduktion, och vi ska om möjligt också till och med avveckla kärnkraft tack vare att kraftvärmen växer kraftfullt. Då är det klart att vi skulle behöva ha någonting som gynnar kraftvärmeproducentsidan mer. Jag skulle avslutningsvis vilja fråga energiministern vad han har för uppfattning om konsekvensen för svensk naturgaseldad kraftvärme, eftersom den får sämre konkurrensvillkor än den europeiska på en avreglerad marknad. Hur många nya kraftvärmeverk med naturgasdrift tror näringsministern att det kommer att byggas i Sverige under de närmaste tio åren, förutsatt att det skissade regelverket för utsläppsrätter förverkligas?
Leif Pagrotsky (S)
Anf. 40 Leif Pagrotsky (S)
Fru talman! Jag noterar att Ulrik Lindgren inte tog chansen att redovisa vad kd tycker. Vill kd ha mer växthusgaser, eller vill kd ha samma mängd växthusgaser som regeringen, Miljöpartiet och Vänsterpartiet? Jag tycker att det lyser av tomhet i hela den här debatten. Jag skulle föreslå Ulrik Lindgren att tänka igenom det här och återkomma, så att vi får chans att debattera det här när det finns ett kd-alternativ att jämföra med. Det duger inte, tycker jag, att bara säga: Bättre åt alla hela vägen överallt - utan avvägningar mellan motstridiga mål. Vi har ett åtagande mot framtida generationer och mot övriga länder enligt Kyotoprotokollet att göra en kraftansträngning på det här området. Ulrik Lindgren har ingen vägledning till hur denna kraftansträngning bör göras, annat än att den inte får kännas någonstans. Det är fel utgångspunkt. Den konkreta frågan gällde konkurrensförhållandena för naturgaser. Naturgaser har en bättre behandling, och skall ha en bättre behandling - det är avsiktligt så - än olja och kol. Det är likafullt så att den inte har en lika gynnsam behandling som förnybara bränslen. Det är ju själva poängen med systemet: Det ska stimulera en övergång från olja och kol till naturgas, därför att naturgas är bättre ur miljösynpunkt. Det ska också stimulera en övergång från alla fossila bränslen, över naturgas, som ju är ett fossilt bränsle, till förnybara bränslen. Det blir som en stege eller en trappa där man ger stimulanser för att gå i rätt riktning. Men en politik som inte innehåller stimulanser för någon, som inte träffar någon och som bara är snäll mot alla, den kommer att visa sig vara väldigt elak mot klimatet och mot framtida generationer. Det är kd:s linje. Jag hoppas att den kan ändras.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.