Kooperativ utveckling
Interpellation 2025/26:257 av Eva Lindh (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2025-12-18
- Överlämnad
- 2025-12-19
- Anmäld
- 2026-01-13
- Svarsdatum
- 2026-01-15
- Besvarad
- 2026-01-15
- Sista svarsdatum
- 2026-01-20
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Energi- och näringsminister Ebba Busch (KD)
Regeringen har beslutat att upphäva förordningen om kooperativ utveckling. Det riskerar i praktiken att slå hårt mot verksamheter som Coompanion, som i dag stöttar människor över hela landet att starta och driva kooperativa företag.
Kooperativ är ofta avgörande där marknaden inte räcker till. Det kan handla om service på landsbygden, sociala företag, arbetskooperativ eller verksamheter som skapar jobb för människor som annars har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. Coompanion erbjuder rådgivning, utbildning och stöd som gör dessa idéer möjliga i verkligheten.
När regeringen nu tar bort den förordning som ligger till grund för stödet till kooperativ utveckling skapas stor osäkerhet. Utan långsiktiga spelregler riskerar viktig kompetens att försvinna – och färre nya företag att bli verklighet. Det drabbar särskilt mindre orter och lokalsamhällen där varje jobb och varje verksamhet spelar roll.
Det här sker dessutom i ett läge där kooperativ lyfts fram internationellt som en viktig del av ett hållbart och inkluderande näringsliv. FN har till och med utsett 2025 till kooperationens år. Sverige går i motsatt riktning.
Att försvaga stödet till kooperativ är inte att spara smart – det är att montera ned ett fungerande verktyg för lokal utveckling, demokratiskt företagande och jobbskapande. Regeringen borde tänka om och säkra långsiktigt stöd till kooperativ utveckling. Det handlar inte bara om företagande, utan om vilket samhälle vi vill bygga.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag ställa följande frågor till energi- och näringsminister Ebba Busch:
- Varför har ministern och regeringen beslutat att upphäva förordningen om kooperativ utveckling?
- Vilka konsekvenser bedömer ministern att detta beslut kan få?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:257
Webb-tv: Kooperativ utveckling
Dokument från debatten
- Torsdag den 15 januari 2026Kammarens föredragningslistor 2025/26:58
- Protokoll 2025/26:58 Torsdagen den 15 januariProtokoll 2025/26:58 Svar på interpellation 2025/26:257 om kooperativ utveckling
Protokoll från debatten
Anf. 10 Energi- och näringsminister Ebba Busch (KD)
Fru talman! Eva Lindh har frågat mig varför regeringen och jag har beslutat att upphäva förordningen om kooperativ utveckling och vilka konsekvenser jag bedömer att beslutet kan få.
Regeringen vill stärka företagsamheten i hela Sverige. När människor går samman och startar företag – oavsett om det sker i aktiebolag, enskild firma eller kooperativ form – skapas jobb, service och framtidstro, även på landsbygden. Kooperativt företagande är en del av detta och något regeringen ser värdet av.
Samtidigt har vi ett ansvar att använda skattebetalarnas pengar på ett så effektivt sätt som möjligt och att minska onödigt krångel. Därför ser regeringen över de stöd som lämnas inom anslaget 1:5 Näringslivsutveckling. Utgångspunkten är helt enkelt att likartad verksamhet ska behandlas lika och att stöden i första hand ska vara generella och associationsneutrala.
Mot den bakgrunden har regeringen beslutat att upphäva förordningen om kooperativ utveckling (2001:1194). Stöd till kooperationens utveckling ska i stället rymmas inom de bredare insatser som redan finns för entreprenörskap, nyföretagande och företagsutveckling.
Det innebär inte att regeringen vill avveckla allt stöd till kooperativa företag. Min bedömning är tvärtom att kooperativa företag även i framtiden kommer att kunna ta del av statliga främjandeinsatser på samma villkor som andra företag, inom ett mer samlat och effektivt system.
Upphävandet av förordningen träder i kraft först i januari 2027, vilket ger tid för en ordnad omställning.
Anf. 11 Eva Lindh (S)
Fru talman! Regeringen har, precis som statsrådet sa, beslutat att upphäva förordningen om kooperativt företagande. Det är ett beslut som kanske inte väcker de största rubrikerna men som får mycket stora konsekvenser i praktiken.
Det handlar nämligen om vilket stöd som ska finnas för människor som vill starta företag tillsammans. Det är företag som ofta växer fram där marknaden inte räcker till. Det kan vara service på landsbygden, arbetskooperativ, sociala företag eller verksamheter som skapar jobb för människor som står långt från arbetsmarknaden. Det handlar i dag om 300 företag som sysselsätter närmare 8 000 personer. Jag vill ge några exempel så att de som lyssnar får en inblick i vad vi pratar om.
Det handlar framför allt om Coompanions arbete, som har inneburit att butiken, bensinmacken eller vårdcentralen har kunnat bevaras på landsbygden. De som bor och verkar på orten driver dessa vidare.
Ett par av alla exempel är Ramsbergs handel i norra Västmanland eller Nordvärmlands livs i Ambjörby i norra Värmland. Det handlar också om Strömsbacka Återvinning, som är ett arbetsintegrerande socialt företag där människor som stått långt från arbetsmarknaden får en ny chans och där insatser för miljön görs genom att ge prylar nytt liv.
Ett annat exempel är alla fiberföreningar – fler än tusen – som har gjort att Sverige i dag har fiberuppkoppling till i princip alla hushåll. Där staten slutade och kommersiella intressen saknades samlades hushåll i fiberföreningar för att projektera, installera och i samverkan skapa uppkoppling i hela Sverige.
Det handlar också om personalkooperativ, föräldrakooperativ och brukarkooperativ på landsbygd men också i våra storstäder. Ett exempel är Gullogården, ett personalkooperativt äldreboende i en liten by i Mora kommun.
Coompanion har en viktig roll i att inspirera, mobilisera och utveckla bygdekooperativ på olika sätt, där boendes engagemang omstöps till effektiva företagsidéer för utveckling av landsbygden. Det finns massor av exempel. Ett är Röstånga, där byborna nu driver restaurang och har fastigheter och aktiviteter, till exempel en konsthall. Det handlar också om Basta och Vägen ut, som är verksamheter som bevisligen bidrar till att bryta missbruk och kriminalitet.
Fru talman! Det finns många exempel runt om i vårt land, och Coompanion är en del av de generella främjandeinsatserna för företagande och företagstillväxt. Detta har pågått under 40 år. Det har varit effektivt, och det har säkerställt välstånd i hela Sverige. Coompanion finns över hela landet och erbjuder rådgivning, utbildning och stöd.
Jag tackar för statsrådets svar på min fråga, men jag förstår det fortfarande inte. Det är bra att vi nu debatterar, men jag förstår alltså inte svaret. Statsrådet säger att man ska fokusera på effektivitet och på att använda resurser väl. Det ska man absolut göra; det tycker verkligen vi också. Men menar regeringen då att den verksamhet som har bedrivits har varit ineffektiv eller krånglig? Har den inte gett de effekter som det var meningen att den skulle ge?
Frågan kvarstår därför. Varför togs förordningen bort? Det riskerar att leda till att kooperativa verksamheter inte kan utvecklas i framtiden.
Anf. 12 Louise Thunström (S)
Fru talman! Jag bor på den svenska västkusten, i Tanums kommun. Jag är säker på att ministern väl känner till hur villkoren är där. Det är små orter som blommar upp på sommaren, då invånarantalet femdubblas. Lägg därtill fullbelagda båthamnar, knökfulla campingplatser och fullt med turister och badgäster.
Under vinterhalvåret sliter lokalpolitikerna med sviktande befolkningsunderlag, små skolenheter och dyr va-taxa. Bostadspriserna är höga och inkomsterna ganska låga.
I en av orterna i Tanums kommun, Gerlesborg, tog lokalbefolkningen själv tag i situationen. När marknaden inte ville bygga lägenheter för åretruntboende eftersom det inte ansågs vara lönsamt gick ideella krafter ihop. År 2018 stod ett hus med upplåtelseformen kooperativ hyresrätt på plats. Man gjorde helt enkelt detta för att kunna bo kvar i sin hembygd.
Det här är ett av många tydliga exempel på kooperationens betydelse på landsbygden. Ett annat fint exempel finns på en annan plats i Sverige. Det är Ramsbergs Handel, en butik som ägs gemensamt av 300 medlemmar. Också detta är ett initiativ utifrån att man har accepterat faktum: Antingen försvinner butiken eller så tar man saken i egna händer. Ramsviks Handel valdes dessutom till Årets kooperativ i Sverige 2025.
Hemma hos mig i Tanums kommun råder bred politisk samsyn på att kooperativa boendelösningar är både välkomna och nödvändiga. Det gäller inte minst i ett område där bostadspriserna är höga och möjligheten till helårsboende är avgörande för att kommunen ska kunna fungera.
Att det nu dessutom finns långtgående planer på fler kooperativa hyresrätter visar att viljan att gå vidare är stark och att kooperation kan vara en långsiktig väg framåt för levande kustsamhällen året runt.
Även om engagemanget lokalt är starkt krävs långsiktiga stödstrukturer för att den här typen av initiativ ska bli möjlig. Kunskapen om kooperativt företagande är låg i Sverige. Just därför blev jag uppriktigt förvånad när regeringen i december valde att fatta beslutet att upphäva förordningen om kooperativ utveckling.
Förordningen har utgjort grunden för det statliga stödet till Coompanion, den organisation som runt om i Sverige ger rådgivning och stöd till människor som vill starta och driva kooperativa företag. Genom 25 regionala organisationer har Coompanion byggt upp en stabil och fungerande stödstruktur för lokal utveckling och en expertis när det gäller att stödja och utveckla kooperativa företag i hela landet.
Det regeringen gör är att riva ned den infrastruktur för kooperativt företagande som byggts upp under lång tid och som i praktiken är avgörande för att människor ska kunna förverkliga idéer om boende, service, jobb och välfärd.
Liksom tidigare talare Eva Lindh förstår jag faktiskt inte vad ministern ger uttryck för när hon svarar att man gör detta för att pengar ska användas effektivt och för att minska krångel. För mig låter detta snarare som en allmänt hållen formulering än en underbyggd slutsats.
Min fråga till ministern är därför hur hon och regeringen ser på kooperativt företagande och om regeringen har några konkreta initiativ för att stärka kunskapen om kooperativa företag som en viktig del för att hela landet ska leva.
Anf. 13 Isak From (S)
Fru talman! Tack, Eva Lindh, för en viktig interpellation! Jag tackar också Louise Thunström.
Energi- och näringsministern får faktiskt ta och förklara sig lite grann. Jag har lite svårt att förstå vad detta var bra för. Vems vallöfte var det att kasta Coompanion under bussen? Här har vi en organisation som under lång tid har visat väldigt gott resultat när det gäller att bygga företagande. Detta vill nu regeringen rasera och göra om.
Det här drabbar inte Sveriges stora och starka kooperativa företag. Det drabbar inte Norra Skog, Södra Skogsägarna, Folksam, Lantmännen, Arla, Riksbyggen eller HSB. Det drabbar de små och nya företagen. Det drabbar de kvinnor ute i bostadsföreningarna som vill starta en handelsträdgård. Det drabbar dem som känner att de inte riktigt vill och törs starta ett eget företag men som skulle kunna tänka sig att göra det tillsammans med någon annan.
Coompanion har med all tydlighet visat att det behövs stora insatser, inte minst för att söka kapital för den här typen av företag. Det finns, precis som Louise Thunström lyfter fram, en stor okunskap. Samtidigt har den kooperativa företagsformen visat väldigt goda resultat med i snitt ungefär 400 nya företag per år. Så många har redovisat att de har kommit igång och kan växa. Några stannar kvar som små kooperativa föreningar, och några växer och blir stora och starka företag.
Återigen frågar jag energi- och näringsministern: Var kom det här ifrån? Det verkar faktiskt på riktigt vara jättedumt. Dessutom var det en ytterst dålig julklapp. FN utsåg 2025 till Kooperationens år, och staterna uppmanades att genomföra insatser för att stärka den kooperativa företagsformen. Och vad gör regeringen? Den ger Coompanion en väldigt dålig julklapp och säger: Det här ska vi sluta med. Det lägger vi ned.
Nej, energi- och näringsministern får allt ta och förklara hur det här gick till!
Anf. 14 Energi- och näringsminister Ebba Busch (KD)
Fru talman! Jag kan förstå att detta väcker vissa frågor. Jag ska se om jag kan lägga ut texten något ytterligare.
Återigen: Regeringen, och inte minst jag personligen, värnar verkligen kooperativ och socialt företagande. Det är en form som vi diskuterar alldeles för sällan i Sverige. Jag har själv extremt goda erfarenheter av den från min tid som kommunpolitiskt aktiv i Uppsala kommun och önskar att fler skulle upptäcka värdet av den, inte minst om man önskar vara med och bidra i vår gemensamma välfärd på ett annat sätt än genom den mer fyrkantiga aktiebolagsformen.
Jag tycker också att Eva Lindh gör en välgärning med det stora antal exempel hon radar upp här i kammaren. Det ger en inblick i det breda spektrum som kooperativ finns inom men också vilka annorlunda funktioner och behov de många gånger fyller och möter. De kan verkligen skapa arbetstillfällen och inte minst bära upp lokal service och bidra till livskraft i lokalsamhällen genom att fylla en alldeles särskild funktion bortanför företagandet i stort.
Om man då ser till statens uppgift i detta kan man konstatera att företagsfrämjandet behöver hålla ihop och vara rättvist. När vi använder skattebetalarnas pengar för att stödja företagande menar jag att principen behöver vara att likartad verksamhet också behandlas lika. Om staten bygger permanenta särlösningar för en viss organisationsform riskerar stöd att bli en fråga om formalia i stället för en fråga om effekt och nytta. Det leder lätt till ett system som är svårt att överblicka och vari det blir svårt att prioritera, vilket gör det svårt att motivera långsiktigt.
Vi menar att det inte har funnits fog för att ha en helt separat lösning för detta utan att det bör hanteras inom ordinarie system för likartad verksamhet. Statens stöd behöver vara generella och associationsneutrala, och det betyder också att man ska omfattas av samma breda företagsfrämjande på samma villkor.
Detta är inte en ändring som vi gör lättvindigt. Det är också en anledning till att vi har så god framförhållning att detta inte träder i kraft förrän nästa år.
Anf. 15 Eva Lindh (S)
Fru talman! Jag tackar för att ministern försöker utveckla svaret men måste ändå konstatera att det inte ger något tydligt besked om hur regeringen tänker ersätta det som nu monteras ned. Att hänvisa till generella företagsstöd eller regionala insatser räcker inte.
Kooperativ utveckling är något annat. Det handlar om affärsmodeller där vinster återinvesteras lokalt, där människor går samman och där demokratiskt ägande är en del av idén. Den kompetensen finns inte automatiskt i det traditionella näringslivet.
Just därför har staten under lång tid sett behovet av ett särskilt uppdrag. Just därför har aktörer som Coompanion byggts upp med nationell täckning och lång erfarenhet – därför att det behövs.
Jag är rädd om Sveriges ekonomi. Jag är rädd om Sveriges utveckling. Jag är rädd om Sveriges företagande. Det här är knasigt. Det är oekonomiskt. 25 miljoner kronor är mycket pengar, men i statens budget är det en ganska liten summa som ger otroligt stor effekt – 300 företag, 8 000 personer anställda och en massa kreativitet som har kunnat tas till vara och utvecklas både i städer och framför allt på landsbygden. Människor som inte har erfarenhet av företagande har kunnat få hjälp att starta företag tillsammans. Det är alltså en otroligt effektiv insats för de 25 miljoner kronor som det handlat om i den statliga budgeten.
Det är därför jag är väldigt bekymrad. De verksamheter som finns i dag hoppas jag ändå ska kunna fortsätta leva. Men det vi pratar om nu, det vi har ansvar för som politiker, är inte bara det som finns här och nu utan också det som finns i framtiden. Jag oroar mig och är på allvar väldigt bekymrad över att vi, om detta dras tillbaka, inte längre kommer att ha den där lilla lanthandeln som kan uppstå när man tillsammans bygger kooperativt eller de personalkooperativ som kan bidra med någonting annat eftersom det krävs en särskild kunskap.
När regeringen nu tar bort den här förordningen handlar det inte bara om pengar. Det handlar också om osäkerhet. Detta skapar osäkerhet ute i samhället: Är det här ingenting som Sveriges politiker vill ha?
Som sagt drabbar detta inte framför allt storstäderna utan mindre orter, glesbygd och platser där alternativen redan är få – där varje företag, varje servicepunkt och varje arbetstillfälle är avgörande. Jag förstår det inte.
Jag vill ändå fråga, eftersom jag inte förstår bakgrunden: Handlar detta om Sverigedemokraternas misstänkliggörande av den här företagsformen? Jag måste ändå ställa den frågan. Är det här någon påtryckning, eller finns det något annat bakom?
Ministern hänvisar till att effektivisera. Det vill vi alla. Men detta är inte ett effektivt sätt att använda vare sig våra skattepengar eller den kraft och den kreativitet som finns i vårt land.
Anf. 16 Louise Thunström (S)
Fru talman! I förra valrörelsen lovade regeringen att hela landet ska leva. De beslut som har fattats under den här mandatperioden har dock snarare gått i motsatt riktning. Parallellt med det vi debatterar i dag, det vill säga stödet till kooperativ utveckling, har regeringen tagit bort det statliga investeringsstödet för bostäder och minskat den statliga närvaron genom nedläggning av servicekontor. Studieförbunden, som på många ställen i vårt land är de enda kvarvarande platser som finns för möten, bildning och kultur, har blivit av med en tredjedel av sitt statliga stöd. Små kommuner kämpar med att kunna behålla skolor och samhällsservice.
De strukturer som bidrar till en levande landsbygd monteras ned steg för steg. Det är när man lyfter blicken och lägger ihop alla de här små delarna som det blir tydligt. Sammantaget förstärker det bilden av att landsbygden gång på gång prioriteras bort, trots tydliga vallöften om att hela landet ska leva.
Kooperativ kan hålla matbutiken eller den lokala macken vid liv på landsbygden. De kan skapa bostäder och arbeten för dem som annars kanske har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Kooperativa företag skapar hållbara, robusta samhällen och är inte minst viktiga för vår beredskap.
25 miljoner är den summa Coompanion fått per år de senaste åren. Det torde vara mycket väl investerade pengar som gett mångdubbelt tillbaka.
Jag vill därför vädja till ministern: Fördärva inte denna viktiga, unika resurs! Försvaga inte Sverige!
Anf. 17 Isak From (S)
Fru talman! Jag hade hoppats på lite mer orsak från energi- och näringsministern: Varför? Hur gick det här till? Vad är orsaken?
I det här fallet måste vi säga att det är bra att detta har skjutits fram till 2027. Det ger förutsättningar för en ny regering att bromsa, styra och ändra utvecklingen. Det kräver att man ställer sig frågan om något annat låg bakom. Den frågan är viktig om andra partier ska lägga fram förslag på hur man säkerställer att verksamheten kan fortleva.
De kooperativa företagen har ställt krav på politiken att öka kompetensen, inte minst bland statens myndigheter. Det handlar om att säkerställa att också de kooperativa företagen kan delta i stora offentliga upphandlingar. Det är något som de regionalpolitiska stöden har motverkat. Varken Coop eller OK har fått statliga hemsändningsstöd för en lanthandlare eller för en lokal bensinmack, eftersom de ”sitter” på ett stort organisationsnummer. Ändå är de små verksamheter.
Det har funnits krav på politiken att i större utsträckning ge samma förutsättningar för de kooperativa företagen. Har energi- och näringsministern något annat på gång till de kooperativa företagen? Annars blir det ännu konstigare. Om man tar bort förutsättningarna för att söka stöd samt stärka och öka kompetensen för hur man startar ett kooperativt företag blir det färre kooperativa företag.
Anf. 18 Energi- och näringsminister Ebba Busch (KD)
Fru talman! Jag ska försöka skingra orosmolnen.
Vi tycker inte olika om kooperativen, men vi tycker olika om vad som är bäst form för att stötta dem. Enligt Tillväxtverkets utvärdering är det stor skillnad i kostnad per företag för till exempel den verksamhet som har bedrivits genom Coompanion och den som bedrivits genom till exempel Nyföretagarcentrum. Om man slår ut genomsnittet i kostnad per nystartat företag landar Coompanions verksamhet på drygt 65 000 kronor per företag, medan Nyföretagarcentrums verksamhet landar på 13 000 per företag. Det är stor skillnad.
Nej, det handlar inte om att det finns en dold agenda eller syn på kooperativen, utan det handlar om att få mest valuta för skattemedlen och att säkerställa att det inte finns separata upplägg för olika former.
Anf. 19 Eva Lindh (S)
Fru talman! Jag tackar för det utvecklade svaret.
Vi verkar inte dela synen på hur det här görs bäst. Det är synd. Att försvaga stödet till kooperativ utveckling är inte effektiv ekonomisk politik, oavsett vad jag hör att statsrådet säger. Det här handlar om en helt annan företagsform, nämligen företagande som antagligen inte skulle ha blivit av om det inte hade startats i ett kooperativt perspektiv. Det måste man hålla i huvudet.
Detta går inte ihop med att regeringen ofta säger att man ska tänka på arbetslinjen och att företagande ska finnas i hela landet. I praktiken är det här ett beslut som slår hårt där behoven är som störst.
Jag är bekymrad. Det finns inte heller en långsiktig lösning. Att det ges en frist på ett år är inte en lösning för framtiden. Det enda skulle i så fall vara att byta regering, och jag hoppas av flera skäl att vi ska göra det – inte bara på grund av frågan om kooperativa företag. Det är fråga om politiska prioriteringar. Vi ska välja stöd och företagande som är effektivt, gör bra saker för Sverige som helhet och utvecklar Sverige, utvecklar hela landet. Det är där som detta blir så himla viktigt.
Jag hoppas att regeringen tänker om och säkerställer att kooperativa företag kan utvecklas. Det behövs inte mindre kunskaper eller möjligheter för kooperativt företagande utan snarare mer.
Anf. 20 Energi- och näringsminister Ebba Busch (KD)
Fru talman! Jag tackar ledamöterna som har deltagit i interpellationsdebatten och framför allt interpellanten Eva Lindh.
Jag tycker att den här debatten har fyllt en viktig funktion i att lyfta upp det stora värdet av kooperativt företagande. Jag instämmer också i Eva Lindhs påstående om att det här är företagande som annars kanske inte hade blivit av. Det innebär att jag kommer att följa upp och föra en dialog med de nuvarande stödsystem som finns om hur man ämnar arbeta vidare under nästa år när den här specifika formen av stöd upphör.
För att det ska vara möjligt att bo och leva i hela landet och bedriva företag i hela landet är tre saker många gånger avgörande för att orka och våga, nämligen mindre administration, lägre kostnader och enklare väg till att anställa och investera. Det är därför regeringens förenklingsagenda har varit så viktig. Avskaffandet av kravet på att spara en massa fysiska kvitton har sparat uppåt 4 miljarder kronor per år. Omsättningsgränsen för moms från 80 000 till 120 000 innebär att fler av de minsta företagen får mindre administration.
Vi har byggt ut växa-stödet med sänkta arbetsgivaravgifter, sänkt arbetsgivaravgifterna för unga och förenklat 3:12-reglerna. Detta har sänkt skatten för över 60 000 företagare från och med den 1 januari i år. Vidare har vi äntligen, efter många år av diskussion, införandet av gårdsförsäljning av alkohol samt förenklade dans- och hotelltillstånd.
Mycket har hänt på området, och det kommer att fortsätta att ske. Det handlar om en bred regelförenklingsagenda för allt företagande.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.