Konsekvenser av USA:s forskningspolitik
Interpellation 2024/25:673 av Linus Sköld (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2025-05-14
- Överlämnad
- 2025-05-15
- Anmäld
- 2025-05-16
- Svarsdatum
- 2025-06-03
- Besvarad
- 2025-06-03
- Sista svarsdatum
- 2025-06-05
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Utbildningsminister Johan Pehrson (L)
Trumpadministrationens forskningspolitik får konsekvenser för hela världen, även i Sverige. I veckan kom nyheten att 21 forskningsprojekt på Karolinska institutet pausas som en direkt konsekvens av Trumps forskningspolitik och nedskärningarna på National Institutes of Health i USA. 50 miljoner kronor i forskning om exempelvis hiv, autism, demens och schizofreni går om intet.
Med anledning av detta vill jag fråga utbildningsminister Johan Pehrson:
Hur avser ministern att agera för att vi som forskningsnation ska gå oskadda ur den rådande internationella situationen?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2024/25:673
Webb-tv: Konsekvenser av USA:s forskningspolitik
Dokument från debatten
- Tisdag den 3 juni 2025Kammarens föredragningslistor 2024/25:125
- Protokoll 2024/25:125 Tisdagen den 3 juniProtokoll 2024/25:125 Svar på interpellation 2024/25:673 om konsekvenser av USA:s forskningspolitik
Protokoll från debatten
Anf. 54 Utbildningsminister Johan Pehrson (L)
Fru talman! Linus Sköld har frågat mig hur jag avser att agera för att vi som forskningsnation ska gå oskadda ur den rådande internationella situationen.
Utvecklingen i USA påverkar forskningen internationellt, inklusive i Sverige. Jag och regeringen har agerat på ett flertal sätt för att säkra svenska forskningsprojekt och minska osäkerheten i forskningssektorn.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Regeringen har lagt fram en historiskt stor forsknings- och innovationsproposition (2024/25:60). I propositionen aviseras långsiktiga och omfattande satsningar om drygt 2,2 miljarder på fri forskning av högsta kvalitet. Det är permanenta medel som beräknas, vilket skapar förutsägbarhet både för universiteten och för de forskare som vill komma till Sverige.
Konsekvenser av nedskärningar inom forskningsfinansiering, självcensur i forskningsansökningar och nedläggningar av viktiga forskningsdatabaser diskuteras både på nordisk nivå och inom EU. En akut utmaning är risken för att forskningsdata blir otillgängliga eller manipulerade, vilket direkt hotar viktiga forskningsområden som klimat och hälsa men även kan ha långsiktig negativ inverkan på förtroendet för vetenskapen. Där följer vi utvecklingen för att få en samlad bild, vilket Vetenskapsrådet och Kungliga biblioteket kan bidra till inom ramen för sina uppgifter att samordna och främja det nationella arbetet med öppen tillgång till forskningsdata respektive vetenskapliga publikationer.
Sverige ska stå upp för akademisk frihet när andra länder nedmonterar den. Så skapas forskning och utbildning i världsklass, och så värnas ett öppet debattklimat. Men läget för den akademiska friheten försämras runt om i världen, inte minst i USA där situationen är oroväckande. Även i Sverige har samtalsklimatet blivit hårdare och mer polariserat. Det är viktigare än någonsin att säkerställa ett tillräckligt skydd av forskares och lärares individuella akademiska frihet i Sverige. Därför har regeringen tillsatt en utredning om stärkt akademisk frihet.
Anf. 55 Linus Sköld (S)
Fru talman! Tack, Johan Pehrson, för möjligheten att debattera ett viktigt ämne här!
Installationen av Donald Trump har fått stora konsekvenser för hela världsordningen, för den europeiska och den svenska säkerhetspolitiken och för våra ekonomiska förutsättningar. Det har alla som har ett sparkonto, ett ISK, märkt.
Det har också fått stora konsekvenser för den akademiska världen. Världens största forskningsfinansiär är ett amerikanskt forskningsråd eller forskningsinstitut som heter National Institutes of Health. De befarar neddragningar på 40 procent från den amerikanska administrationen. Deras samhällsvetenskapliga motsvarighet befarar upp till 50 procent. Vi pratar alltså om stora nedskärningar på världens största forskningsfinansiär.
Den amerikanska administrationen sätter också stopp för forskning inom vissa områden. Det handlar till exempel om hbtq-plus-rättigheter, genus, mångfald och sexuell och reproduktiv hälsa och för den delen om mikrobiell forskning, som konspiratoriskt påstås ha kunnat vara upphovet till covid-19.
Det handlar om frysta forskningsanslag, det vill säga att det för tillfället inte beviljas några nya ansökningar. Det handlar om censur och kommunikationsstopp. De här myndigheterna och universiteten får inte utfärda pressmeddelanden, skriva saker på sociala medier eller publicera vetenskapliga rapporter som de vill. Dessutom finns det tydliga exempel på forskare som självcensurerar eller publicerar till exempel riktlinjer om hur man ska kunna hantera en hat- och hotmiljö och den typen av utsatthet som forskare – men väldigt tyst så att man inte riskerar att drabbas av administrationens vrede.
Tillgång till forskningsdata äventyras, precis som Johan Pehrson säger. I den här miljön har Harvard och den amerikanska administrationen hamnat i vad som närmast är ett öppet krig, i alla fall ett öppet ordkrig. Trump har stoppat all statlig finansiering till det kanske mest prestigefyllda lärosätet i landet. Tusentals amerikanska forskare är i uppror, och 2 000 har skrivit under ett öppet brev om att forskningen är under attack.
Internationella samarbeten stoppas eller sätts åtminstone på paus. Sannolikt kommer de att vara en del av den avfinansiering som jag nämnde i början med nedskärningar på 40–50 procent. Detta slår direkt mot forskning som sker vid svenska lärosäten eftersom de har gemensamt finansierade projekt med National Institutes of Health. Närmare bestämt är det Karolinska institutet, som har 21 projekt som är beroende av den amerikanska myndigheten, som nu har förlorat sin finansiering. Det gör att forskning värd 50 miljoner går om intet.
Jag har all respekt för att Johan Pehrson inte rår på Trumps forskningspolitik, men i stället för att bara titta på medan 50 miljoner till forskning i Sverige går om intet kanske det går att agera. Därför undrar jag på vilket sätt regeringen vill agera för att det här inte ska gå ut över svenska forskningsmiljöer.
Anf. 56 Utbildningsminister Johan Pehrson (L)
Fru talman! Internationaliseringen är ju otroligt viktig. Den svenska forskningssektorn och den amerikanska forskningssektorn har gått hand i hand i långt över 80 år. Detta har tjänat mänskligheten väl. Det har tjänat både USA och Sverige väl. Det har skapat välstånd och bidragit till stora forskningsframsteg. Därför är det lite sorgligt att se det som den amerikanska administrationen nu gör. Man går väldigt hårt fram, vilket innebär ett kraftigt avsteg från den princip om akademisk frihet som vår regering håller högt. Jag vet att flera andra partier i riksdagen också håller den väldigt högt.
Sverige ligger i topp när det gäller akademisk frihet, men det finns saker vi kan förbättra för att säkerställa att den akademiska friheten fortsätter att vara en stark dragningskraft för internationalisering som kommer till Sverige. Därför har vi tillsatt utredningen om akademisk frihet. Vi har dessutom aviserat i en proposition att vi gärna vill se en förnyad autonomiutredning. Några av de utbildningsanordnare som Linus Sköld nämnde här, till exempel KI, är mycket kritiska till att svenska universitet och högskolor – formellt sett – inte har en högre grad av autonomi. Därför tycker vi att det är dags att utreda detta igen. Jag har sett att Socialdemokraterna inte tycker så, och det beklagar jag. Vi behöver vara många som kämpar för den akademiska friheten och autonomin för våra universitet, särskilt med tanke på vad som händer på andra håll i världen.
De svenska universiteten och högskolorna jobbar intensivt med dessa frågor och har olika insatser. Karolinska institutet har till exempel inrättat en tvärfunktionell resursgrupp som jobbar brett för att säkerställa att så mycket som möjligt av den verksamhet man bedriver ska kunna säkras och fortsätta på nya sätt. Regeringen har såklart en öppen dialog med samtliga universitet och högskolor, men ännu återstår ganska många frågor och många utmaningar innan vi kan se exakt var detta landar.
Jag har ingenting emot att några universitet eller institut, till exempel Karolinska institutet, tittar på om man ska tillåta amerikanska universitet att öppna filialer i Sverige. Det är upp till dem att finna det bästa samarbetet på internationell nivå i detta svåra läge.
I grunden har Vetenskapsrådet huvudansvaret för att göra vad man kan för att samla och stötta alla som vill ha internationalisering och som vill ha forskare som kommer till deras universitet eller högskola i Sverige för att ägna sig åt forskning. Här handlar det dels om det stöd vi har gett till forskningen, dels om stödet till Vetenskapsrådet för att man ska jobba med denna strategiska rekrytering. Vi välkomnar alla med excellens – detta rör inte bara amerikaner, eller människor som i dag är verksamma i Amerika, för vilka dörren har stängts.
Vi bedriver detta arbete med stor kraft, och det finns resurser. Jag utesluter inte att vi behöver vidta ytterligare åtgärder, inte minst för att säkra olika former av forskningsinfrastruktur.
Anf. 57 Linus Sköld (S)
Fru talman! Jag gläds åt tillsättandet av en utredning som ser över hur man kan stärka forskares och lärares akademiska frihet. Det är ett välkommet besked, Johan Pehrson!
Eftersom Johan Pehrson tog upp vårt motstånd mot utredningen om autonomi känner jag mig tvingad att kommentera detta. Det Johan Pehrson har pratat om i medier handlar om att göra stiftelser av fler lärosäten. Vi har ju redan några stiftelsehögskolor i Sverige. De är helt beroende av den statliga finansieringen, eftersom de inte får lov att ta ut terminsavgifter. Så länge man inte är beredd att bygga ett system med terminsavgifter kommer en omstöpning av associationsformen inte att öka den institutionella autonomin eller graden av akademisk frihet på institutionell nivå. Jag antar att Johan Pehrson inte vill se ett sådant system – ett privatiserat marknadsmisslyckande – i högskolesektorn. Jag hoppas att Johan Pehrson inte är ute efter det.
Om man vill undvika omotiverade ingrepp i den akademiska friheten är det ett ansvar som vi som politiker har. Forskare, lärare och institutionsföreträdare säger nämligen att den politiska styrningen är det största hotet mot deras akademiska frihet. Då behöver Johan Pehrson och hans parti avhålla sig från raljanta kommentarer om innehållet i enskilda kurser och, för den delen, från att hitta på förevändningar för att korta styrelsernas mandattider. Johan Pehrson behöver också tänka på vilka partier han samarbetar med. Sverigedemokraterna har ju gett sig på enskilda lärosäten för inrättandet av ett jämlikhetscenter. De har också gett sig på enskilda forskningsområden. Precis som Trump vill de förbjuda genusforskning.
Vi politiker har ett ansvar om vi vill värna den akademiska friheten. Det enda sättet vi kan göra det på är att själva respektera att lärosäten behöver ha stark autonomi utan politisk detaljstyrning.
Jag förstår som sagt att Johan Pehrson inte rår på Trumps forskningspolitik. I stället för att bara titta på eller låta lärosätena sköta det där med att kanske ta hit filialer till amerikanska lärosäten har vi socialdemokrater lagt fram ett skarpt budgetförslag för att kanske, så att säga, göra lemonad av citronerna.
Eftersom Johan Pehrson är uppmärksam på vår politik antar jag att han är bekant med vårt förslag om inrättande av en Sverigefond. Det skulle innebära en halv miljard från politiken, och förhoppningsvis ytterligare medel från näringslivet, för att bygga attraktiva miljöer för ledande amerikanska forskare som vill fly den akademiska ofrihet som uppstår i USA för tillfället och komma till vad även Johan Pehrson beskriver som ett av världens ledande länder när det gäller akademisk frihet. Det är dessutom ett av världens bästa samhällen att leva i, med omfattande socialförsäkringar, relativt hög grad av trygghet och god livskvalitet.
Om man kan bygga starka forskningsmiljöer finns det goda skäl för forskare som vill lämna USA att komma till Sverige. Det har vi satt av pengar för i vår budget. Är Johan Pehrson beredd att ställa sig bakom en sådan satsning? Är han beredd att ställa sig bakom bildandet av en Sverigefond som kan attrahera ledande forskare på områden som är strategiskt viktiga för Sverige?
Anf. 58 Utbildningsminister Johan Pehrson (L)
Fru talman! Först och främst är jag otroligt tacksam över att det finns en insikt om att en svensk utbildningsminister ensam inte riktigt rår på den amerikanska administrationen. Däremot kan vi inom det nordiska och europeiska samarbetet göra mycket tillsammans med allierade som står upp för den akademiska friheten och värna det som är så viktigt och som har skapat välstånd och tjänat mänskligheten under minst ett århundrade. Detta arbete ska såklart fortsätta.
Inte minst är utvecklingen i EU central. Vi ser tyvärr att vissa länder av olika skäl drar ned på forskningen, medan vi i Sverige kan satsa. Jag noterar att Socialdemokraterna i opposition naturligtvis vill satsa ännu mer, och jag välkomnar detta.
Jag tycker att det är rätt attityd av Socialdemokraterna att stå upp för en internationalisering där vi hanterar riskerna men inte utestänger omvärlden, även om det råkar handla om amerikaner eller personer som har varit verksamma eller tänkt vara verksamma vid amerikanska universitet.
Regeringen har redan avsatt medel för strategisk rekrytering som, fullt utbyggd, ligger och tickar på en halv miljard per år – utöver de andra satsningar som är avgörande. När man tittar ut över Universitets- och högskolesverige blir man inte annat än stolt när man ser hur det vid de akademiska högtider som i regel hålls årligen görs enorma presentationer över stora framsteg vid respektive lärosäte. Prominenta forskare inom AI, robotik, life science och så vidare kommer till Sverige för att visa att Sverige är ett land att räkna med, och det blir man ju väldigt stolt över.
Resurser finns alltså. Vetenskapsrådet har i uppdrag att se till att vi stöttar de enskilda lärosätena, som naturligtvis – som sig bör – har en hög grad av självbestämmande gällande hur det här ska utlysas. Vi jobbar dock också på med de migrationsrättsliga frågorna för att exempelvis underlätta handläggningstiderna för forskare.
Inom Work in Sweden-projektet jobbar man för att ta hand om hela familjer och se till att det blir attraktivt att komma till Sverige.
Linus Sköld räknade upp ett flertal skäl till att forskare ska välja Sverige, fru talman. Ibland tittar en del på marginalskatterna och tycker att de är lite höga. Därför ska man upplysa även Linus Sköld om att det kanske inte är så smart att höja dem ytterligare om man tycker att det är viktigt att attrahera spetskompetens.
Business Sweden har ett pågående och förstärkt projekt att jobba med att marknadsföra Sverige som en talangdestination.
Det där pågår alltså, men vi följer detta noga. Jag utesluter ingenting – inte ens socialdemokrater som i opposition vill lägga ännu mer pengar till forskning. Det är i grunden mycket bra.
Tillbaka till autonomifrågan: Jag tycker att Linus Sköld beskriver det här på ett ganska bra sätt, det vill säga att det är annat som spelar in.
Vi har en mycket hög grad av akademisk frihet i Sverige, men det är ju lärosätena själva som driver den här frågan. När jag träffar dem – och det vet jag att Linus Sköld också gör – säger de att det här ska förstärkas. De tycker nämligen att det är väldigt speciellt när de är i internationella sammanhang och ska förklara att de formellt – men absolut inte praktiskt – är underställda en regering som, oavsett politisk färg, alltid tvingas göra prioriteringar när den ska anslå medel och reformera utbildningar, vilket är helt nödvändigt.
Det där kommer att pågå under lång tid, men det är framför allt lärosätena som vill ha autonomi.
Anf. 59 Linus Sköld (S)
Fru talman! En kort summering av den här debatten är alltså att Trump genomför stora nedskärningar på forskningsfinansieringen. Han stoppar viss forskning inom hbtq-plus-frågor, genusfrågor och mångfaldsfrågor. Han stoppar forskning inom sexuell och reproduktiv hälsa samt mikrobiell forskning. Han censurerar kommunikationen från lärosäten och forskningsfinansiärer och stoppar utgivning av vetenskapliga rapporter och pressmeddelanden. Han äventyrar tillgången till högkvalitativa forskningsdata och stoppar internationella samarbeten.
I den här miljön har amerikanska forskare – de som vågar – gjort omfattande uppror. Jag föreställer mig att vi har en forskarflykt på grund av den amerikanska administrationens policy. Vi socialdemokrater har ett förslag för att attrahera de här flyende forskarna så att de landar just i Sverige och kan hjälpa oss med den forskning och innovation som vårt lands ekonomi är helt beroende av.
Vi vill sätta av 500 miljoner. Tillsammans med näringslivet skulle vi kunna komma upp i närmare 1 miljard i medel för att bygga attraktiva forskningsmiljöer för tillkommande forskare från USA inom strategiska områden. Jag tycker att det är värt att understryka att det är det som är mitt budskap i den här debatten.
Nu har jag en halv minuts talartid kvar. Jag och Johan Pehrson har spenderat många timmar tillsammans i de här talarstolarna, och jag tror mig veta att det här kommer att vara vår sista debatt tillsammans. Tack för alla gånger vi har slängt käft, Johan Pehrson! Tack för alla gånger din hjärna har tagit mig på galna upptåg, och tack för alla bra debatter och bra svar. Lycka till, Johan Pehrson!
Anf. 60 Utbildningsminister Johan Pehrson (L)
Fru talman! Tack för de vänliga orden, Linus Sköld! Jag får sätta upp en stor spegel som svar – en sådan där rymdspegel som reflekterar solen. Jösses, vad det är viktigt med debatt! Vad viktigt det är att vi bryter idéer mot varandra för att se att det kan komma någonting ännu bättre ur det! Det farligaste som finns är nämligen att tro att det egna partiet alltid har haft rätt, har rätt och alltid kommer att ha rätt. Det har inte ens Liberalerna, vill jag säga.
Jag välkomnar Socialdemokraternas engagemang för att se till att vi inom det nordiska och det europeiska samarbetet gör allt vi kan för att vara en motkraft mot det vi ser hos den amerikanska administrationen i dag. De biter sig själva i svansen, de biter mänskligheten i svansen och de utsätter viktiga forskningsområden för väldigt stora risker. Det gäller exempelvis life science, vilket gör att risken för pandemier kan öka. Alla varningsklockor ringer. Det är mycket allvarligt.
Från regeringens sida arbetar vi för att försöka ha en konstruktiv dialog med den amerikanska regeringen för att förklara att den förlorar på detta. Öppenheten är central. Det är viktigt med det internationella samarbetet. Det betyder inte att man ska vara naiv gällande olika former av hot som finns; det kan handla om länder som inte vill vare sig Sverige, USA eller andra EU-länder väl utan som vill oss illa. Det är klart att vi ska vara så öppna som möjligt men också så säkra som nödvändigt i det arbetet.
Tack för många bra debatter, Linus Sköld! Jag är helt säker på att vi ses igen.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.