Konsekvenser av slopad skattefrihet för hälso- och sjukvård
Interpellation 2017/18:124 av Lotta Finstorp (M)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2017-11-09
- Överlämnad
- 2017-11-10
- Anmäld
- 2017-11-14
- Sista svarsdatum
- 2017-11-24
- Svarsdatum
- 2017-12-05
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Socialminister Annika Strandhäll (S)
Varför väljer företag att teckna privata sjukvårdsförsäkringar och anlita företagshälsovård? Främst beror det på att de vill minska och förebygga sjukfrånvaron samt förbättra arbetsmiljön och hälsan på den egna arbetsplatsen.
Regeringens förslag om slopad skattefrihet för hälso- och sjukvård betald av arbetsgivare innebär däremot att all hälso- och sjukvård som betalas av arbetsgivaren ska betraktas som en löneförmån och därmed beskattas. Till exempel kommer privata sjukvårdsförsäkringar som arbetsgivaren tecknat för sina anställda samt den privata medicinska behandling som arbetsgivare köper direkt av vårdgivare eller av företagshälsovård, exempelvis läkare, sjukgymnast eller psykolog, att beskattas.
Om företag som tidigare tecknat privata sjukvårdsförsäkringar tvingas ge upp den möjligheten innebär det att ett större tryck kommer att läggas på den offentliga vården. Det riskerar att leda till en ökad kostnad för den enskilde medarbetaren, till fler och längre sjukskrivningar och till längre köer.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga socialminister Annika Strandhäll:
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att kompensera för det ökade tryck som kan tänkas uppstå då flera av de privata sjukvårdsförsäkringarna försvinner och fler i stället måste gå över till den offentliga vården, som redan i dag upplever ett stort tryck?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2017/18:124
Webb-tv: Konsekvenser av slopad skattefrihet för hälso- och sjukvård
Dokument från debatten
- Tisdag den 5 december 2017Kammarens föredragningslistor 2017/18:43
- Protokoll 2017/18:43 Tisdagen den 5 decemberProtokoll 2017/18:43 Svar på interpellation 2017/18:124 om konsekvenser av slopad skattefrihet för hälso- och sjukvård
Protokoll från debatten
Anf. 42 Socialminister Annika Strandhäll (S)
Herr talman! Lotta Finstorp har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att kompensera för det ökade tryck som kan tänkas uppstå då flera av de privata sjukvårdsförsäkringarna försvinner och fler i stället måste gå över till den offentliga vården, som redan i dag upplever ett stort tryck.
Förmån av privat hälso- och sjukvård är, i motsats till vad som gäller för de flesta andra löneförmåner, skattefritt för arbetstagaren samtidigt som arbetsgivaren inte får dra av kostnaden för vården. Detta gäller även när arbetsgivaren betalar för en privat sjukvårdsförsäkring. Reglerna innebär att privata sjukvårdsförsäkringar subventioneras av skattebetalare som inte har sådana förmåner från sin arbetsgivare.
Regeringen och Vänsterpartiet har, som Lotta Finstorp berör, kommit överens om att förmån av privat hälso- och sjukvård ska beskattas. Vissa privata sjukvårdsförsäkringar har inslag av rehabiliteringsåtgärder som inte kommer att vara föremål för förmånsbeskattning. Avsikten är att de nya reglerna ska träda i kraft den 1 juli 2018. Förslaget har remitterats, och remisstiden gick ut den 24 november 2017.
Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Den som har det största behovet av hälso och sjukvård ska ges företräde till vården. Riksdagen har ställt sig bakom den etiska plattformen för prioriteringsbeslut, som syftar till att förstärka och fördjupa hälso- och sjukvårdslagens mål.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
De privata sjukvårdsförsäkringarnas betydelse i förhållande till det gemensamma hälso- och sjukvårdssystemet har i mycket begränsad utsträckning varit föremål för djupare analys eller forskning.
Privata sjukvårdsförsäkringars påverkan på och konsekvenser för det gemensamma sjukvårdssystemet är en fråga som diskuteras i många länder. Enligt en rapport från OECD tenderar privata sjukvårdsförsäkringar att generera en ökad total vårdefterfrågan snarare än en avlastning av den offentliga vården. Effekten kan bli fler besök hos specialistläkare eller att läkemedelskonsumtionen ökar.
OECD:s slutsats är att privata sjukvårdsförsäkringar ger vården mer resurser och förbättrar tillgängligheten för dem som är försäkrade, men de medför inte kortare köer för dem som är utan försäkring.
Mot bakgrund av detta vill jag vidhålla att det i dag inte finns underlag som stöder att privata sjukvårdsförsäkringar skulle avlasta den landstingsfinansierade vården.
Det är också värt att notera att regeringen gör historiskt stora satsningar på vår gemensamma skattefinansierade hälso-och sjukvård.
Jag avser givetvis att följa utvecklingen på området.
Anf. 43 Lotta Finstorp (M)
Herr talman! Jag tackar ministern för svaret.
Det är intressant när man börjar gräva lite djupare i denna fråga. Antalet personer som har en sjukvårdsförsäkring har ökat radikalt de senaste tio åren. I dag är det 638 000 som har en sjukvårdsförsäkring, och 429 000 försäkringar är betalda av arbetsgivaren. Det kan finnas olika motiv till att privatpersoner köper sjukvårdsförsäkring.
Svensk Försäkring har gjort en tydlig modell av hur den offentligt finansierade vården och sjukvårdsförsäkringarna kompletterar varandra.
Många företag är i remissvaren mycket kritiska till förslaget och menar att beskattningen kommer att leda till att arbetsgivare avstår från att teckna försäkring och att anställda kommer att vilja avstå från försäkringsskyddet, och det är därför jag har ställt denna interpellation. Detta riskerar i sin tur att leda till ökad sjukfrånvaro och ökad belastning på den offentliga vården.
Låt mig återgå till ministerns svar. Jag har en del tilläggsfrågor. Bland annat sa ministern att vissa privata sjukvårdsförsäkringar har inslag av rehabiliteringsåtgärder som inte kommer att vara föremål för förmånsbeskattning.
Hur ska denna gränsdragning göras? Vad är rehabiliteringsåtgärd i förhållande till faktisk hälso- och sjukvård eller förbyggande insatser? När jag har läst remissvaren och försökt förstå denna fråga har jag sett att det är många företag som tecknar denna sorts försäkringar för sina anställda och använder dem i förbyggande syfte för att människor inte ska gå in i sjukförsäkringen.
Vidare sa ministern i svaret att OECD skriver i en rapport att effekten kan bli fler besök hos specialistläkare. Har vi en överkonsumtion av hälso och sjukvård i Sverige i dag?
Ministern sa också att det i dag inte finns underlag som stöder att privata sjukvårdsförsäkringar avlastar den landstingsfinansierade vården. Hur är den analysen gjord? Är beräkningen gjord avseende återgång till arbete? Det måste finnas ett mörkertal när det gäller dem som inte behöver komma in i den landstingsfinansierade vården och tack vare förebyggande åtgärder i försäkringen inte behöver bli sjukskrivna.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Det är mina följdfrågor på ministerns svar.
Sedan kan man ju ställa sig frågan hur det här förslaget förhåller sig till regeringens mål om minskad sjukfrånvaro. För mig låter det kontraproduktivt. Hur ser regeringens analys ut avseende detta? Jag vet att ministern har ett program för hur man ska kunna minska sjukfrånvaron och sjukskrivningarna. Då måste ju privata sjukvårdsförsäkringar vara en viktig del i att människor inte behöver komma in i den vanliga sjukförsäkringen, eftersom man i de här försäkringarna arbetar mycket förebyggande och mycket med rehabilitering.
Man måste också ställa sig frågan varför de här försäkringarna ökar så radikalt. Det måste ju bero på att den landstingsfinansierade hälso- och sjukvården inte stöder återgång i arbete på ett bra sätt och att företagarna därför tecknar de här försäkringarna för sina anställda.
Anf. 44 Socialminister Annika Strandhäll (S)
Fru talman! Det finns mycket man kan säga när det gäller skattefrihet för de här försäkringarna. Men jag måste vara ärlig och säga att jag inte ser detta som den största frågan när det gäller utmaningarna inom hälso och sjukvården.
Jag har på ganska nära håll följt ökningen av de privata sjukvårdsförsäkringarna. Det blev lite av en snöbollseffekt när det här började. Vad som sedan skedde var att hela större arbetsplatser tecknade detta för alla sina anställda. För många arbetsgivare har det varit en konkurrensfördel att kunna erbjuda en sådan här försäkring för de anställda, till exempel. Man har tecknat dem av konkurrensmässiga skäl. Jag noterade också under en tid att väldigt många fackförbund tecknade den här sortens försäkringar, egentligen som en konkurrensfördel gentemot andra fackförbund när man konkurrerade om medlemmarna. Jag är inte helt säker på att det alltid är behoven eller bristen på tillgång till den landstingsfinansierade vården som har drivit på den här eskaleringen.
Man får inte glömma att det är lite udda att det just när det gäller de här privata hälso- och sjukvårdsförsäkringarna finns en särskild skattefrihet och en särskild regel kring detta. Jag kan verkligen ifrågasätta det. Jag vill också mena att ett slopande av den här skattefriheten innebär att skattesystemet blir likformigare och neutralare.
Jag har passat på att sätta mig in lite grann i detta. Jag tror inte att det normalt sett är den vanliga kommunalaren som har en privat hälso- och sjukvårdsförsäkring. Faktum är att man kan konstatera att nästan två tredjedelar av de försäkrade är män. Precis som du säger, Lotta Finstorp, är över 60 procent av de här försäkringarna arbetsgivarbetalda. Medelåldern ligger nära den som gäller för arbetskraften i dess helhet, omkring 45 år. Bland dem som har den här sortens försäkringar finns det en kraftig överrepresentation av personer som bor i Stockholms län och Västra Götalands län. En mycket större andel är högskoleutbildade i den här gruppen. De har i genomsnitt betydligt högre inkomster än arbetskraften i övrigt. Framför allt ligger de i den högre delen av inkomstfördelningen. Medelförvärvsinkomsten för dem med privat sjukvårdsförsäkring är 533 000 kronor om året.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag är inte säker på att det är just den här gruppen som andra skattebetalare ska subventionera privata hälso- och sjukvårdsförsäkringar för. Jag är inte heller säker på att de här privata hälso- och sjukvårdsförsäkringarna nyttjas för den sorts vård som är allra mest nödvändig. Till exempel vet vi att bland annat operation av närsynthet ingår i de här försäkringslösningarna. Jag är inte säker på att andra skattebetalare ska stå för det, om jag ska vara riktigt ärlig.
Anf. 45 Lotta Finstorp (M)
Fru talman! Jag tackar ministern för hennes inlägg. Jag tror att hon har tagit del av Mårten Palmes analys. Jag känner igen siffrorna.
Det här är väldigt intressant. För två år sedan gjorde SVT, eller om det nu var Sveriges Radio, en undersökning angående den kraftiga ökningen av sjukvårdsförsäkringar. Där kom det också fram att många kommuner tecknar sådana försäkringar för hela arbetstagarkollektivet, till exempel därför att man inte har möjlighet att få in vikarier. Man behöver få människor att komma tillbaka fortare. Återgången till arbetet tar för lång tid i dag, anser många arbetsgivare.
Detta måste väl ändå vara ett viktigt bidrag till att nå det sjuktal som regeringen har satt upp. I det ministern har presenterat för att nå sjuktalet på nio dagar finns det ett smörgåsbord av olika saker. Det här måste väl ändå vara en bra del, eftersom människor kan få hjälp och det används väldigt mycket för förebyggande insatser, vilket jag har tagit reda på genom diskussioner och dialog med Svensk Försäkring. Det borde avlasta den landstingsfinansierade hälso- och sjukvården, framför allt i de delar som handlar om förebyggande insatser. Man använder detta mycket till exempelvis KBT-terapi, när människor känner att de har en stressrelaterad ohälsa och behöver få hjälp med att strukturera upp tillvaron. Detta möjliggörs genom att arbetsgivaren har tecknat den här försäkringen.
Arbetsgivarbetald vård är ingen gräddfil för höginkomsttagare. Vad gäller kommuner är det sällan man tecknar försäkringar för en viss yrkeskategori eller en viss enhet. I stället blir det för alla anställda. Det är också en myt att man sitter i separata väntrum på samma sjukhus, så att de som är landstingsfinansierade och ska operera höften sitter i ett väntrum och de som har privat sjukvårdsförsäkring sitter i ett annat. Det finns väldigt tydligt reglerat hur det där går till.
Jag har läst Sacos remissvar. Då pratar vi säkert om dem som ligger i det övre löneskiktet. Saco skriver: "Det handlar heller inte om en försäkring för enbart höginkomsttagare eftersom många företag tecknar försäkringen för samtliga sina anställda." Som Svenskt Näringsliv tagit upp kan det gälla till exempel en gruvarbetare från Kiruna, en mjölkbonde från Dalarna eller en städerska från Stockholm. Det sägs av en person som har en specialistklinik och talar om vilka personer med sjukvårdsförsäkring som kommer dit.
Jag tycker att det är viktigt att man åtminstone har samma grund. Mårten Palmes analys är väldigt tydlig med vilka kategorier av personer som omfattas av en sådan här sjukvårdsförsäkring. Om förmånsbeskattningen blir verklighet känner jag en oro för hur landstingen ska klara att ta emot de personer som i dag har den här försäkringen. Köerna är fortfarande enorma. Man ser ingen ljusning i den tunneln över huvud taget, i alla fall inte i landstinget i den del av landet som jag kommer från, nämligen Sörmland. Ska dessutom alla de här människorna få del av den landstingsfinansierade hälso- och sjukvården när de blir dåliga blir det ett enormt ytterligare tryck på hälso- och sjukvården.
Anf. 46 Socialminister Annika Strandhäll (S)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Man måste fortfarande ställa sig frågan om det är just dessa försäkringar som ska ha en särskild regel om skattefrihet. Träffar vi absolut mest rätt när vi nyttjar skattemedel på det här sättet? Sett till vilken grupp som Mårten Palmes rapport visar att det här omfattar har jag väldigt svårt att anse det.
Jag känner också väl till att det finns enskilda kommuner eller kommunala bolag som har tecknat sådana här försäkringar för sina anställda, men dessa försäkringar är överrepresenterade på arbetsplatser med högst 30 anställda. Som sagt är det inte obetydligt att man nyttjar de här försäkringarna till exempel som ett rekryteringsargument när man konkurrerar om arbetskraft. Jag är inte säker på att det är det bästa sättet att nyttja våra resurser på.
Sedan tycker jag också att det är viktigt att säga att rehabilitering och förebyggande behandling inte omfattas av förslaget. Sådana förmåner kommer fortfarande att vara skattefria. Det handlar då om rehabiliteringsåtgärder och förebyggande åtgärder som är arbetslivsinriktade och som det antingen åligger arbetsgivaren att stå för eller som arbetsgivaren ändå åtar sig i det enskilda fallet. Det kan handla om en anställd som har en förhöjd sjukdomsrisk, till exempel sjuklig övervikt, men även rehabåtgärder kommer fortsatt att omfattas.
Jag är inte säker på att man ska nyttja skattepengar för att folk ska göra ögonoperationer. Dessutom kan man enligt OECD:s rapport inte dra slutsatsen att det här innebär kortare köer för dem som är utan försäkring - det innebär kanske snarare undanträngningseffekter, och sådana vill vi inte se. Vi har ju ändå en väldigt grundläggande syn i detta land: Den som har de största behoven ska ha tillträde till vården. Detta tycker jag är väldigt viktigt.
I den grupp som främst omfattas av de här försäkringarna tror jag inte att någons tillgång till vård kommer att stå och falla med detta, och inte heller någon arbetsgivare. Jag tycker ärligt talat inte att detta är en av de stora frågorna. Jag förstår att man i sak kan ha olika synpunkter på detta och att det finns rapporter som pekar åt lite olika håll. Men jag tycker inte att detta är den fråga som är absolut viktigast att prioritera eller debattera.
Tittar man på var i landet dessa försäkringar i stor utsträckning förekommer ser man dessutom att det är i Stockholms och Västra Götalands län. Det är inte i Norrlands inland.
Samtidigt hoppas jag att Lotta Finstorp vet att jag definitivt är öppen för olika åtgärder som leder till att man stöder människor i att så snabbt som möjligt komma tillbaka i arbete. Men jag har svårt att se varför just de privata sjukvårdsförsäkringarna ska ha ett undantag visavi annat.
Anf. 47 Lotta Finstorp (M)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! När det finns ett sådant här förslag tycker jag att det är viktigt att man ändå försöker gå till botten med det på ett bra sätt, vilket jag tycker att vi har gjort i denna debatt.
Min ärliga oro handlar om hur landstingen ska klara detta med tanke på det enorma uppdrag de har i dag och de oacceptabla köerna till vård och behandling. Det är ju, om man ska vara helt ärlig, därför arbetsgivarna tecknar dessa försäkringar: för att snabbt få tillbaka sin arbetskraft. Förhoppningsvis handlar det också om att genom förebyggande arbete förhindra att fler går in i den offentliga sjukförsäkringen, blir sjukskrivna under lång tid och får vänta på vård och behandling. Det är alltså inte så konstigt att fler och fler tecknar de här försäkringarna.
Det jag undrar över är gränsdragningen. Jag ser och jag hör från ministern att man ska undanta vissa delar. Förslaget riskerar därmed att ge upphov till problem med gränsdragning mellan sjukvårdsförsäkring, företagshälsovård, förebyggande insatser och rehabilitering. Detta drabbar i förlängningen de anställda, och det blir väldigt konstigt.
Jag tror att ni på något sätt kommer att få en gränsdragningsproblematik i föreskriften. Var går gränsen för till exempel förebyggande åtgärder för en anställd? Detta verkar jättesnårigt. Det vore bra om ministern i sitt slutanförande kunde förtydliga vad som menas så att vi inte får den gränsdragningsproblematik som jag tror att många upplever i det förslag som ligger.
Anf. 48 Socialminister Annika Strandhäll (S)
Fru talman! Avslutningsvis tror jag ändå att det är viktigt att säga att de arbetsgivare som upplever att det finns konkurrensskäl eller andra skäl, det vill säga att man vill ha en snabbare tillgång till hälso- och sjukvård, kanske kan tänka sig att teckna denna sorts försäkringar utan att de omfattas av det särskilda regelverket om skattefrihet. De kanske ser att de ändå har stor nytta av detta.
Sedan tror jag att det är viktigt att säga att OECD i den rapport som vi har resonerat kring flera gånger under denna debatt pekar på att de privata sjukvårdsförsäkringarna tenderar att generera en ökad total vårdefterfrågan snarare än en avlastning för den offentliga vården. De kan rendera i fler, kanske onödiga, besök hos specialistläkare eller liknande. Rönen pekar alltså åt flera olika håll, och det tror jag att vi behöver ha med oss.
När vi nu går fram med detta har jag naturligtvis också försökt att på ett tydligt sätt sätta mig in i hur gränsen ska dras. Det handlar om rehabiliteringsåtgärder och förebyggande behandlingsåtgärder som är arbetslivsinriktade och som det antingen åligger arbetsgivaren att stå för eller som arbetsgivaren ändå skulle åta sig i det enskilda fallet. Det ska således finnas en nära koppling mellan sådana insatser och arbetsgivarens verksamhet. Detta gör ändå att de arbetsgivare som upplever att det handlar om åtgärder som är viktiga för att man ska kunna komma tillbaka och göra sitt jobb borde kunna omfattas av skattefriheten även framöver.
Tack för en bra debatt! Jag har stor respekt för att man kan ha olika perspektiv på detta, samtidigt som jag känner att beslutet ändå är välgrundat.
Överläggningen var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.