Konkurser
Interpellation 2024/25:402 av Linus Sköld (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2025-02-06
- Överlämnad
- 2025-02-07
- Anmäld
- 2025-02-10
- Sista svarsdatum
- 2025-02-25
- Svarsdatum
- 2025-03-18
- Besvarad
- 2025-03-18
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
2024 blev ett rekordår i konkurser. Den 3 februari i år rapporterade NSD att konkurstakten håller i sig i Norrbotten. Bara under januari månad 2025 gick 12 norrbottniska företag i konkurs.
Med anledning av detta vill jag fråga finansminister Elisabeth Svantesson:
- Hur avser ministern att agera för att den svenska ekonomin ska hämta sig?
- Hur tänker ministern agera inom sitt ansvarsområde för att stoppa vågen av konkurser som fortsätter svepa över landet?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2024/25:402
Webb-tv: Konkurser
Dokument från debatten
- Tisdag den 18 mars 2025Kammarens föredragningslistor 2024/25:85
- Protokoll 2024/25:85 Tisdagen den 18 marsProtokoll 2024/25:85 Svar på interpellation 2024/25:402 om konkurser
Protokoll från debatten
Anf. 43 Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
Herr talman! Linus Sköld har frågat mig hur jag avser att agera för att den svenska ekonomin ska återhämta sig. Han har även undrat hur jag inom mitt ansvarsområde tänker agera för att stoppa vågen av konkurser som fortsätter att svepa över landet.
När regeringen tillträdde låg inflationen på omkring 10 procent. Familjer och företag drabbades hårt av prisökningarna, och regeringens absolut viktigaste ekonomiska prioritering var därför att få ned den höga inflationen. Nu har inflationen gått ned till omkring 2 procent, men många har det fortsatt tufft. Sveriges ekonomi befinner sig fortfarande i en lågkonjunktur även om flera prognoser nu börjar visa på ljus i tunneln och att en återhämtning är på väg.
Regeringens fokus har därför varit att bygga ett rikare Sverige. Det handlar om att stötta ekonomin, bland annat genom att stärka arbetslinjen här och nu men också om att stärka Sverige på längre sikt. Regeringen stöttar konjunkturåterhämtningen med bland annat sänkt skatt på arbete och drivmedel. Men vi gör också investeringar som ska öka tillväxten på längre sikt. Bättre villkor för företagande, den största forsknings- och innovationssatsningen någonsin och historiskt stora satsningar på infrastruktur – det här är viktiga satsningar som både stöttar ekonomin här och nu och skapar tillväxt under kommande decennier.
Regeringen följer noggrant konjunkturen, konkurserna och effekten av satsningarna. Tack vare en ansvarsfull finanspolitik har Sverige starka ekonomiska muskler för att stötta återhämtningen ytterligare om det behövs.
Anf. 44 Linus Sköld (S)
Herr talman! Elisabeth Svantesson är påtagligt nöjd i sitt svar. Jag skulle säga att facit för en finansminister, eller det man utvärderar sin insats på som finansminister, borde vara tillståndet i den svenska ekonomin.
Nu vänder inflationen uppåt igen. De första höjningarna av boräntor har börjat komma efter en kort period av sänkningar. Arbetslösheten är den högsta på decennier. Det är rekord i skuldsättning hos Kronofogden; svenskarnas skulder till Kronofogden ökade med 52 miljoner om dagen förra året.
Tillväxtsiffrorna är i Europas bottenliga. Ett annat inte så smickrande rekord är det i konkurser under föregående år. Över 10 000 bolag gick i konkurs förra året. Jag tog min utgångspunkt i statistiken för mitt hemlän, nämligen Norrbotten, när jag ställde interpellationen. Vid den tidpunkten fanns bara statistik till och med januari månad. Förra året hade Norrbotten den högsta konkurssiffran på minst ett decennium. 160 bolag som tillsammans omsatte 567 miljoner och sysselsatte 306 personer gick i konkurs under 2024. Och det här året har inte börjat bättre; hittills i år har 21 bolag gått i konkurs.
Ovanpå detta har den största konkurs som har drabbat svensk arbetsmarknad på mycket länge inträffat, nämligen Northvolts konkurs i Skellefteå. Det handlar ju även om andra ställen i landet, men i Skellefteå berör detta 4 000 anställda. I går kom en nyhet om att ännu en stor industriarbetsgivare i norr varslar 40 anställda.
Utsikterna för den svenska ekonomin och för antalet arbetstillfällen i Sverige och således för den svenska arbetsmarknaden är alltså inte så goda för tillfället. Därför tycker jag att det är förunderligt, herr talman, att Elisabeth Svantesson står här i talarstolen och verkar så nöjd.
Jag för min del skulle tycka att mer av samma inte fungerar, och det borde också vara finansministerns slutsats. Att fortsätta bränna miljarder på att sänka skatten för samhällets rikaste samtidigt som man gör de fattigaste fattigare är inte ett bra svar på vad Svantesson ska göra åt den konkursvåg som sveper över landet. Det finns i alla fall inte ett enda tecken i ekonomin som tyder på att hennes politik fungerar. Som jag sa: Vi har rekord i arbetslöshet, vi har rekord i skulder hos Kronofogden och vi har rekord i konkurser. Jag skulle inte vara så nöjd när jag utvärderade min egen insats om detta var resultatet av den.
Anf. 45 Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
Herr talman! Tack, ledamoten Linus Sköld, för interpellationen!
Sverige befinner sig i en utdragen lågkonjunktur. Tidigare konjunkturnedgångar, till exempel under pandemin eller finanskrisen, har varit väldigt djupa men ganska snabba med att gå upp. Nu är det en helt annan typ av konjunktur.
Varför det? Sverige är ett räntekänsligt land. Det är väldigt många svenskar som är högt belånade och som samtidigt har korta räntebindningstider. I USA är det betydligt fler – jag tror att det är uppåt 80 procent – som binder sina lån i uppemot 30 år. När räntan snabbt går upp blir de då inte lika påverkade som man blir i Sverige.
Det har varit några tuffa år för Sverige och för många andra länder i EU. När det gäller Sverige och den konjunktur vi befinner oss i och den jag ser framför mig är jag inte nöjd förrän Sverige och hushållen kommer ur konjunkturen starkare.
Den budget som vi nu lade på riksdagens bord och som började gälla för bara några månader sedan är en expansiv budget. I lågkonjunkturer brukar man använda finanspolitiken till att sätta fart på ekonomin. De första två åren höll vi tillbaka något eftersom vi inte ville bidra till en fortsatt hög inflation. Den var 10 procent när jag fick det här jobbet, och det var helt förödande. Om kostnaderna skulle fortsätta att öka i den takten skulle både hushållen, företagen och samhällsekonomin drabbas väldigt hårt.
Nu spår IMF och andra prognosmakare att Sverige kommer att ha en hyfsad tillväxt i år, bland de bättre av de västerländska ekonomierna. Det återstår att se. Det handlar om två saker. Det handlar naturligtvis om att konsumtionen ska komma igång, men med den osäkerhet och oförutsägbarhet som finns i vår omvärld är det inte märkligt att många konsumenter håller tillbaka. Den andra delen är just vad som händer i omvärlden.
Vi har grundfundamenten för att klara detta. Vi har en stark ekonomi och starka offentliga finanser. Vi kan använda den styrkan till att göra mer om så krävs. Men det handlar också om vad som händer i USA, i Tyskland, i Frankrike och på olika ställen runt om i världen med partner och handelspartner som vi är beroende av.
Jag har många gånger pratat om den tyska ekonomin. Den har hackat ganska ordentligt under några år. Nu kommer en ny regering på plats. Jag hoppas att det kan skapa stabilitet och att den också kan sätta fart på det som Tyskland så väl behöver.
Vad försöker jag säga med allt detta? Jo, att Sverige står på en stabil grund men befinner sig i en lågkonjunktur. Vi ser nu att en återhämtning började i slutet av förra året, men vi befinner oss fortfarande i en lågkonjunktur. Den budget som precis har börjat verka är expansiv för att sätta fart på hjulen, tillsammans med Riksbankens räntesänkningar.
Men omvärlden har väl aldrig varit så osäker som nu. Det har vi sagt nästan varje dag i fem år nu, kan det kännas som, men den är osäker. Därför kan det hända saker i vår omvärld som gör att Sveriges återhämtning tar längre tid. Men vi står starka, och det jag ser framför mig är att konkurserna i januari i år var något färre än i januari förra året. Vi ser en återhämtning. Det kanske är för tidigt att ropa att ljuset i tunneln är starkt, men jag tror det. Jag gör den bedömningen. På vägen kan det dock hända mycket.
Stolt är jag inte förrän vi har tagit oss ur detta, svensk ekonomi växer betydligt mer än i dag och svenskarna har bättre köpkraft.
Anf. 46 Linus Sköld (S)
Herr talman! Tack, Elisabeth Svantesson, för ett något mer nyanserat svar, även om jag tycker att det är påtagligt passivt att konstatera att Sverige ”befinner sig” i en utdragen lågkonjunktur. Det är måhända sant, men om man formulerar sig på det viset när man ska förklara vad som pågår i den svenska ekonomin är det som att man lägger ansvaret för den egna politiken utanför sig själv – som att politiken som finansministern svarar för inte skulle spela någon roll för huruvida vi tar oss starka ur denna lågkonjunktur eller inte.
Om man i detta läge presenterar en expansiv statsbudget skulle man i den kunna lägga fram åtgärder som expanderar mer än bara marginalerna för landets rikaste. Man skulle till exempel kunna lägga fram stimulanser för att bostadsbyggandet ska upprätthållas eller kanske till och med öka. Det vore raka motsatsen till det som finansministern har gjort. När bostadsbyggandet tvärnitade till följd av ökade materialkostnader som ett resultat av händelser i omvärlden, vad valde finansministern att göra då? Jo, hon plockade bort de stimulanser för bostadsbyggande som fanns. Det skulle man kunna satsa på för att upprätthålla byggandet.
Då kanske inte den största konkursen i Norrbotten hade ägt rum förra året, nämligen då ett byggbolag i Haparanda med 60 anställda gick i konkurs. Det hade kanske finansministerns politik kunnat råda bot på om hon inte bara kallt hade konstaterat att vi ”befinner oss” i en lågkonjunktur, som om det var något hon inte ägde makt över.
Man skulle kunna satsa på forskning på riktigt och inte bara påstå att man gör den största satsningen på forskning någonsin. Skillnaden på årets resurser till forskning och förra årets resurser till forskning råkar överensstämma nästan exakt på kronan med vad regeringen själv bedömer krävs för pris- och löneomräkning i den sektorn. Det är alltså ingen expansion; det handlar bara om att värdesäkra befintliga nivåer på forskningsmedlen.
Man skulle kunna satsa på Industriklivet eller på utbildningspolitiken när människor blir arbetslösa så att det fanns utbildningsplatser. Både arbetsmarknadsutbildning, folkhögskola, vuxenutbildning och akademi får skära ned med den här regeringens politik.
Man skulle kunna satsa på att investera i välfärden. Det skulle göra att fler fick jobb och att välfärden levererade bättre service. Men finansministern expanderar bara köpkraften för samhällets allra rikaste och tänker att det ska räcka. Sedan hoppas hon att det ska gå bra – snart går det över.
Jag tycker att finansministern borde utvärdera sin egen politik baserat på resultatet av den. För tillfället är det som sagt rekord i arbetslöshet, rekord i konkurser och rekord i skulder till Kronofogden.
Anf. 47 Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
Herr talman! Jag kanske inte ska ställa så höga krav på att riksdagens ledamöter ska läsa våra budgetar. Jag tänker nu berätta för ledamoten Sköld vad budgeten innehåller.
Jag konstaterar att Sverige befinner sig i en lågkonjunktur. Tvärtemot vad ledamoten sa är vi dock aktiva, inte passiva. När man möter en lågkonjunktur kan man bland annat se att hushållens konsumtion har minskat, och då kan finanspolitiken vara aktiv. Nu kan den vara det i ännu högre utsträckning eftersom inflationen är lägre än för ett par år sedan. Vi har därför, som jag sa tidigare, lagt fram en expansiv budget och ser nu till att sänka skatten för alla som jobbar, som har pension och som sparar i ISK. Vi har också sänkt skatten på drivmedel.
Men vi lägger också fram en infrastrukturproposition med historiskt höga anslag. Vi ska nu beta av mycket av den underhållsskuld som tidigare regeringar av olika kulör har lämnat efter sig. Vi gör en stor satsning på forskning. Vi ser till att förbättra expertreglerna så att vi får människor som vill jobba här i Sverige i våra högkvalificerade företag. Vi förändrar 3:12-reglerna, och vi gör mycket annat.
Detta gör vi för att få fart på ekonomin på kort och lång sikt. Jag är övertygad om att man måste kunna möta utmaningarna här och nu, det vill säga göra vad man kan för att få fart på hjulen – och då är skatter inte så dumt, ska jag säga, även om ledamoten Sköld verkar tycka det – och dessutom göra olika typer av investeringar.
Och för att säga det uppenbara: De senaste åren har den här regeringen lagt stora resurser till välfärden, vilka gjorde att man klarade av den stora puckeln med dyra pensionskostnader. I år är kommunernas och regionernas pensionskostnader 50 miljarder lägre eftersom inflationen har kommit ned. Att bekämpa inflationen och samtidigt stötta välfärden för att det inte skulle bli massuppsägningar där var viktigt. Samma sak gällde för att stötta hushållen.
Jag ser, herr talman, att Sverige har goda förutsättningar. När jag träffar mina kollegor från andra delar i EU-samarbetet får jag höra att många kämpar med enormt hög skuldsättning, låg tillväxt, dålig produktivitet och röriga politiska situationer. I Sverige, herr talman, har vi stabilitet i vår ekonomi och i politiken, en majoritet bakom budgeten och dessutom en stor majoritet bakom ramverket. Vi har till och med en totalt enig majoritet bakom försvarsbeslutet.
Anf. 48 Linus Sköld (S)
Herr talman! Jag återkommer till min förundran över att Elisabeth Svantesson är så påtagligt nöjd. Nu sa hon för tredje gången att kommuner och regioner har de pengar de behöver och att man därför inte behöver räkna upp de generella statsbidragen. Det är nämligen exakt noll i ökning från staten till kommuner och regioner från 2024 till 2025. Detta vet finansministern mycket väl om. Hon säger det hon säger om pensionsutgifterna därför att hon inte levererar när det gäller statens bidrag till kommuner och regioner.
Inflationen, som finansministern är så nöjd med att den har gått ned, vänder nu uppåt igen. De första höjningarna på boräntor har aviserats. Arbetslösheten är den högsta på decennier. Rekord på rekord för dåliga tecken i ekonomin kommer nu. Det är rekord i skulder hos Kronofogden, det var rekord i antalet konkurser förra året och det är kassa tillväxtsiffror, i Europas bottenliga. Som jag nämnde gick 160 norrbottniska företag omkull förra året, och Elisabeth Svantesson har svarat att hon ska fortsätta att sänka skatten för höginkomsttagare; då kommer allt att lösas.
Det finns ingenting som tyder på detta. Det man borde göra i stället är att satsa på sådant som skulle ge tillväxt, som skulle ge fler arbetstillfällen, och en aktiv arbetsmarknadspolitik som kan ta människor från arbetslöshet till de arbeten som växer till om man skulle föra en sådan politik. Men då måste man våga satsa på bostadsbyggandet, på industrin, på arbetsmarknadspolitiken, på utbildningspolitiken och på riktigt på forskningen – inte bara bränna miljarder på att sänka skatten för samhällets rikaste.
Anf. 49 Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
Herr talman! Jag får ofta höra bedömningar av min känslonivå, vad jag tycker och tänker samt vad jag uttrycker som inte är i närheten av hur jag själv upplever saker och uttrycker mig.
Låt mig vara tydlig: Det är en prioritet att få fart på ekonomin. Finanspolitiken gör nu det finanspolitiken ska göra. Den är expansiv, sänker skatter och investerar i infrastruktur och forskning samt ser till att företag kan möta återhämtningen och få en ökad efterfrågan.
Vi står väl rustade. Med det sagt är osäkerheterna enormt stora. Det låter på Linus Sköld som att det bara hänger på Sveriges regering vad som händer i Sverige, och det är fint att Linus Sköld ger oss ett sådant mandat.
Det händer alltså saker i vår omvärld just nu som också påverkar Sverige. Det påverkar Sverige vad som händer i Tyskland, och det påverkar Sverige vad som kan hända med tullarna, som i USA. Allt detta påverkar Sverige. Det här var två saker, men listan kan göras lång.
Man ska veta i dessa oroliga tider att vi är rätt enade i Sveriges riksdag om de viktiga sakerna, och det är jag glad för. Våra offentliga finanser är i världsklass. Det innebär praktiskt att vi kan använda den styrka vi har om konjunkturen skulle fördjupas eller förlängas. Då kan vi göra ytterligare insatser, förutom det vi har gjort i den här budgeten, för att få fart på ekonomin på kort och lång sikt.
Jag kommer inte att skämmas för att vi faktiskt närmar oss målet från 90-talet, nämligen att man ska få behålla åtminstone 50-lappen av en hundring – nu finns knappt 50-lappar kvar, så jag känner mig gammal – men det handlar alltså om att behålla 50 procent av det man tjänar. Jag tycker inte att det är en dålig politik, utan jag tror att det är en bra politik som gynnar att man pluggar, utbildar sig och tar ett extra pass.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.