Kompetensförsörjning inom hälso- och sjukvården
Interpellation 2025/26:221 av Anna Vikström (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2025-12-08
- Överlämnad
- 2025-12-09
- Anmäld
- 2025-12-10
- Svarsdatum
- 2026-01-13
- Besvarad
- 2026-01-13
- Sista svarsdatum
- 2026-01-13
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD)
Det har länge varit tydligt att det behöver vidtas åtgärder för vårdens långsiktiga kompetensförsörjning, och det var också ett skäl till att den förra regeringen tillsatte Nationella vårdkompetensrådet. Nationella vårdkompetensrådet lämnade sin slutredovisning, Nationell plan för kompetensförsörjningen i hälso- och sjukvården, i maj 2024 och fick då ett nytt uppdrag som slutredovisades i februari 2025. Rådet lämnade även del- och slutrapporter om kompetensförsörjning inom primärvården 2022, om kompetensförsörjning av barnmorskor i förlossningsvården och en ny sjuksköterskeroll för att stärka kompetensen i den nära vården 2023 samt två delrapporter om den nationella planen 2023. Både den nationella planen och tidigare delrapporter innehåller förslag på ett antal insatser som riktar sig till regeringen.
Det är fortfarande oklart om regeringen har vidtagit några av de åtgärder som Nationella vårdkompetensrådet har föreslagit riktade till regeringen och i så fall vilka. Jag har skrivit flera frågor till tidigare minister för att försöka få svar på den frågan.
I maj 2025 kom SOU 2025:63, Stärkt patientsäkerhet genom rätt kompetens – utifrån hälso- och sjukvårdens och tandvårdens behov, med ett antal förslag, en utredning som har remitterats.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga sjukvårdsminister Elisabet Lann:
- Har ministern och regeringen genomfört några åtgärder som Nationella vårdkompetensrådet har föreslagit till regeringen hittills i delrapporter, slutrapporter eller den nationella planen?
- Vilka åtgärder som Nationella vårdkompetensrådet har föreslagit till regeringen kommer ministern och regeringen att genomföra?
- Hur avser ministern och regeringen att gå vidare med förslagen i utredningen Stärkt patientsäkerhet genom rätt kompetens – utifrån hälso- och sjukvårdens och tandvårdens behov, SOU 2025:63?
- Vilka övriga åtgärder kommer ministern att vidta för att stärka det nationella åtagandet för hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:221
Webb-tv: Kompetensförsörjning inom hälso- och sjukvården
Dokument från debatten
- Tisdag den 13 januari 2026Kammarens föredragningslistor 2025/26:56
- Protokoll 2025/26:56 Tisdagen den 13 januariProtokoll 2025/26:56 Svar på interpellation 2025/26:221 om kompetensförsörjning inom hälso- och sjukvården
Protokoll från debatten
Anf. 18 Sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD)
Herr talman! Anna Vikström har frågat mig om jag och regeringen genomfört några åtgärder som Nationella vårdkompetensrådet har föreslagit till regeringen hittills i delrapporterna, slutrapporterna eller den nationella planen och vilka av dessa åtgärder vi kommer att genomföra.
Anna Vikström har vidare frågat hur jag och regeringen avser att gå vidare med förslagen i utredningen Stärkt patientsäkerhet genom rätt kompetens – utifrån hälso- och sjukvårdens och tandvårdens behov (SOU 2025:63) samt vilka övriga åtgärder jag kommer att vidta för att stärka det nationella åtagandet för hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning.
Inledningsvis vill jag understryka att personalen är hälso- och sjukvårdens viktigaste resurs och grunden som hälso- och sjukvården vilar på. Regeringen gav därför Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram förslag till en nationell plan för att förbättra hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning (S2023/00256).
Uppdraget redovisades den 31 maj 2024. och Nationella vårdkompetensrådet presenterade då 25 olika förslag till insatser för att förbättra kompetensförsörjningen i Sverige. Förslagen handlar bland annat om att säkerställa att det finns tid och resurser för kompetensutveckling och om att ge ökad möjlighet till karriärvägar för att attrahera, utveckla och behålla vårdpersonal. Majoriteten av förslagen ligger inom ramen för det som i dag beslutas av respektive sjukvårdshuvudman, universitet och högskola, och jag har noterat att flera ändamålsenliga insatser redan pågår för att förbättra kompetensförsörjningen inom hälso- och sjukvården.
Regeringen beslutade den 19 oktober 2023 att tillsätta en särskild utredare med uppdraget att analysera vilka förändringar som kan behövas i regelverk och strukturer när det gäller reglerade yrken, specialistkompetenser och specialistutbildningar samt vidareutbildning och fortbildning inom hälso- och sjukvården och tandvården för att möta de utmaningar som dessa verksamheter står inför (SOU 2025:63). Slutbetänkandet redovisades den 3 juni 2025. Utredningen föreslår bland annat att fortbildning blir ett lagkrav för både arbetsgivare och vårdpersonal samt nya regler för specialistutbildningar och skyddade yrkestitlar. Förslagen bereds nu i Regeringskansliet.
Regeringen beslutade den 1 juni 2023 att tillsätta en parlamentariskt sammansatt kommitté för att ta fram beslutsunderlag som möjliggör ett stegvis och långsiktigt införande av ett helt eller delvis statligt huvudmannaskap för hälso- och sjukvården (SOU 2025:62). Enligt slutbetänkandet som redovisades den 2 juni 2025 bedömer kommittén att staten bör ta utökat ansvar för ett antal områden, varav kompetensförsörjning är ett, i syfte att skapa bättre förutsättningar att möta vårdbehovet. Förslagen bereds nu i Regeringskansliet.
Regeringen avsatte 2025 knappt 5,9 miljarder att fördelas under förordningen (2024:1252) om statsbidrag till regioner för stärkt tillgänglighet och ökad vårdkapacitet inom den specialiserade hälso- och sjukvården samt knappt 3,7 miljarder kronor att fördelas under förordningen (2024:1253) om statsbidrag till kommuner och regioner för utveckling av en god och nära vård. För att få ta del av dessa medel måste huvudmännen genomföra insatser som avser förbättrad kompetensförsörjning och arbetsmiljö.
I budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1) presenterade regeringen en förstärkt vårdsatsning, bland annat för att säkra kompetensförsörjningen på både kort och lång sikt. För detta ändamål avsätter regeringen 450 miljoner kronor per år fram till 2028. Regeringen avsätter även 50 miljoner kronor 2026 för styrningsinsatser inom detta område. För att fler läkare med utbildning utanför EU, EES och Schweiz ska uppnå svensk läkarlegitimation och arbeta i den svenska hälso- och sjukvården avsätter regeringen 13 miljoner kronor 2026 och beräknar avsätta 14 miljoner kronor från 2027.
Med det vill jag tacka Anna Vikström för frågorna. Jag ser fram emot debatten.
Anf. 19 Anna Vikström (S)
Herr talman! Jag tackar sjukvårdsministern för svaret, som jag nog får säga inte innehåller några besked.
Det är bra att statsbidraget för god och nära vård är kopplat till att huvudmannen måste vidta åtgärder för arbetsmiljö och kompetensförsörjning, men det räcker inte. Nyligen kom Arbetsmiljöverket med en rapport om hälso- och sjukvården som visar på brist på personal och allvarliga brister i arbetsmiljön. Brist på kompetens inom hälso- och sjukvården förorsakar sämre arbetsmiljö och risk för att patienterna inte får den vård de behöver. I dag larmade också Försäkringskassan om de konstant höga stressrelaterade sjukskrivningstalen för bland andra vård- och omsorgspersonal.
Det är ett ökat inflöde av patienter varav allt fler är äldre och multisjuka, vilket ställer höga krav på vårdpersonalen, inte minst inom primärvården. Men många vårdcentraler saknar tillsvidareanställda specialistläkare i allmänmedicin, och behoven av fler specialistläkare är generellt stort. Det gäller även distriktssköterskor. Det finns en beräkning som visar att det saknas ungefär 900 distriktssköterskor på vårdcentralerna. Det har dessutom under flera år varit färre som läser till specialistsjuksköterska trots att det skulle behöva vara 20 procent fler för att bristen inte ska förstärkas. Det är inte tillräckligt attraktivt att fortsätta att utbilda sig efter grundutbildningen, men det måste förändras eftersom vården är i stort behov av specialistutbildade läkare och sjuksköterskor inom primärvården, psykiatrin och andra verksamhetsområden.
Mot bakgrund av att det behövde vidtas åtgärder för vårdens långsiktiga kompetensförsörjning tillsatte den förra Sledda regeringen Nationella vårdkompetensrådet. Rådet har lämnat ett stort antal rapporter och, som ministern nämnde, i maj 2024 även en nationell plan för kompetensförsörjningen i hälso- och sjukvården. I dessa rapporter och i den nationella planen finns väl genomarbetade underlag för att gå vidare med åtgärder för att stärka kompetensförsörjningen på nationell nivå.
Det är riktigt att planen innehåller förslag på åtgärder som riktar sig till huvudmännen, såsom regioner och kommuner, och till utbildningsanordnare, såsom högskolor. Men förslag riktas även till regeringen, vilket min interpellation handlar om. Några förslag till regeringen är att se över möjligheterna till nationell samordning av systematisk och fortlöpande fortbildning för vårdens professioner och att ge lämplig myndighet i uppdrag att ta fram ett nationellt ledarskapsprogram för chefer inom hälso- och sjukvård samt tandvård. Fler förslag är att säkerställa att avtal för vårdvetenskaplig utbildning, lärande och forskning, så kallad Vulf, införs för vissa hälso- och sjukvårdsutbildningar för att stärka förutsättningar för verksamhetsförlagd utbildning, att säkerställa forskningsmedel för fler hälso- och sjukvårdsutbildningar och att stimulera universitet och högskolor att samordna vissa hälso- och sjukvårdsutbildningar med få studenter.
I maj kom även utredningen Stärkt patientsäkerhet genom rätt kompetens – utifrån hälso- och sjukvårdens och tandvårdens behov med ett antal förslag.
Nu har det gått nästan fyra år sedan regeringen tillträdde, och jag skulle gärna vilja veta vad regeringen gör med de förslag som riktar sig till just regeringen – inte till regionerna eller till universiteten utan till just till regeringen. Vilka förslag är genomförda, och vilka kommer att genomföras?
Anf. 20 Sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD)
Herr talman! Detta är en angelägen fråga, och personalen är sjukvårdens viktigaste resurs. Det är personalen som bär denna samhällsviktiga verksamhet, och medborgarna skattar sjukvården som en av de viktigaste frågorna. Därför ingår också kompetensförsörjning och arbetsmiljö i de förordningar som villkorar statsbidragen för god och nära vård och tillgänglighet. Regeringen har hittills avsatt 18 miljarder för att öka tillgängligheten i hälso- och sjukvården, varav merparten av pengarna har gått till regionerna. Dessa pengar ska användas till kompetensförsörjning.
Samtidigt delar jag frustrationen över att det går för långsamt. Det här är ett långvarigt problem, men det är också ett problem som tar tid att lösa eftersom det är lång ledtid när det gäller såväl personal som kompetens. Vi har 21 självstyrande regioner och 290 kommuner. Ett problem är att vi inte ens har vetat hur bristen på och behovet av kompetens har sett ut eftersom alla regioner och kommuner har arbetat var för sig. Men nu har regeringen gjort ett arbete och fått bättre koll, och vi kommer att kunna arbeta mer systematiskt framåt – något vi också gör med Socialstyrelsens hjälp.
Jag är glad för att samtliga partier i Vårdansvarskommittén ställer sig bakom att staten bör ta ett större ansvar för kompetensförsörjning. Kommittén presenterade sitt betänkande i juni förra året – det har alltså inte gått så lång tid – och många delar bereds nu på respektive departement. När det gäller de delar som gäller Utbildningsdepartementet är det lämpligt att ledamoten vänder sig till berört departement då jag inte kan gå in på detaljer och inte heller uttala mig om det som nu bereds där.
Något har redan genomförts. Sedan i juni 2025 finns en ny lag på plats som möjliggör förenade anställningar. Det gäller flera yrkesgrupper, inklusive biträdande lektorer. Andra förslag bereds som sagt fortsatt på departementet.
Mycket ligger på regionerna, men regeringen tar också här ett ansvar genom att skjuta till statsbidrag. Vi kommer också att återkomma till hur medlen för 2026 ska fördelas för att hjälpa regionerna att göra ytterligare satsningar på att säkra kompetensförsörjningen framöver.
Anf. 21 Anna Vikström (S)
Herr talman! Att tydliggöra hur behoven ser ut är bra. Det är också bra med förenade anställningar.
Jag har tidigare ställt sex frågor till regeringen om vad man tänker göra med de olika rapporterna från Nationella vårdkompetensrådet och med den nationella planen, men jag har hittills inte fått något svar. Det jag är ute efter är de strukturella åtgärderna. Kompetensförsörjningsproblemet gör att det inte går att öka antalet vårdplatser – något som Socialstyrelsen säger är nödvändigt – och som jag nämnde tidigare saknas både specialistläkare och distriktssköterskor i primärvården. Det var 6 800, eller 2,4 procent, fler månadsanställda inom vården i Sveriges regioner 2024 jämfört med 2022, och det räcker inte för vare sig dagens behov eller personalförsörjningen i kris och krig, som Markus Selin ska debattera i nästa interpellationsdebatt. Personalen utgör ju grunden för hela hälso- och sjukvården, och därför är det viktigt att lyfta blicken och vidta långsiktiga, strukturella åtgärder för att främja kompetensförsörjningen.
Det finns många förslag som regeringen kan anta eller förkasta. Det kanske är värt att pröva en del förslag och se vad de får för effekt. Man behöver kanske inte vänta på ytterligare en utredning då det redan finns ganska många. Sjukvårdsministern är ju en stark förespråkare för en ökad nationell styrning av hälso- och sjukvården, och då är kompetensförsörjning ett bra område att ta tag i när det gäller de delar som vilar på det statliga ansvaret. Det handlar till exempel om nationell samordning av systematisk och fortlöpande fortbildning, nationellt ledarskapsprogram, särskilt ledarskapsprogram för primärvården, avtal för vårdvetenskaplig utbildning, lärande och forskning för flera av vårdens professioner med mera.
Utredningen Utvecklat samarbete för verksamhetsförlagd utbildning kom för två tre år sedan, men regeringen har inte lagt fram något förslag utifrån den. För två år sedan kom även Nationella vårdkompetensrådet med flera förslag också på statlig nivå. Det handlade bland annat om kompetensförsörjning av läkare i primärvården, som verkligen har behov av fler specialistläkare.
Jag nämnde också utredningen Stärkt patientsäkerhet genom rätt kompetens, som kom med många förslag, bland annat om regelbunden fortbildning för att säkra god vård och en skyldighet för arbetsgivaren att erbjuda regelbunden fortbildning. Utredningen föreslår bland annat ett vårdprofessionslyft utifrån modellen Lärarlyftet. Vi tycker att det är viktigt att ta detta vidare.
Vad händer med dessa utredningar? Kommer regeringen att ta förslagen vidare, eller kommer de att läggas på hyllan permanent? Och vad händer med alla förslagen i de cirka 20 rapporterna från Nationella vårdkompetensrådet? Jag som har varit ganska länge i branschen tycker att där finns förslag som tar tag i kompetensförsörjningsproblemen på ett nytt sätt och som är värda att tas vidare.
Vi socialdemokrater har också lagt fram ett förslag om en beredning för välfärden och vårdens kompetensförsörjning. Det är ett sätt att ta ett samlat grepp om alla förslag till regeringen som nu ligger på Regeringskansliet och har en oklar framtid.
(Applåder)
Anf. 22 Sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD)
Herr talman! Som jag sa kommer jag inte att kunna uttala mig om pågående beredningar av förslag, och ledamoten förstår varför jag inte kan göra det. Jag tar dock jättetacksamt emot fler inspel, för det här är ett komplext område med svåra saker att lösa.
Det skapas lätt negativa spiraler där kompetensbristen leder till försämrad arbetsmiljö och ytterligare kompetensbrist. Det skapas även utmaningar för kollegor som behöver täcka upp för kollegor som får kompetensutveckling under arbetstid. Det här är en komplexitet som vi behöver samverka kring på alla nivåer för att komma till rätta med, så att det inte skapas kontraproduktiva effekter och ytterligare press i en sektor som i dag plågas hårt av många pålagor och arbetsuppgifter som gör det svårt att få arbetstid, händer och kollegor att räcka till.
Det här är ett komplext område, och jag tror därför att det är jätteviktigt att alla aktörer är delaktiga i arbetet. Som jag sa tar jag gärna emot goda förslag även från Socialdemokraterna om hur vi kan arbeta vidare med detta område.
Jag vill ändå säga att det pågår ett viktigt arbete. Att Socialstyrelsen har tagit fram ett planeringsverktyg är ett exempel på en strukturell förändring som gör att långsiktig planering över huvud taget blir möjlig. De förutsättningarna har inte funnits alls tidigare. Det här har ganska nyligen kommit på plats. Jag tror att vi behöver vara ödmjuka och förstå att det kommer att ta lite tid innan vi kan se de effekter som vi önskar, men ju mer av den här typen av hjälp och stöd som finns på plats, desto bättre blir förutsättningarna för att komma framåt.
När det gäller till exempel nationellt ledarskapsprogram har SKR i dag ett ledarskapsprogram som de erbjuder till tjänstepersoner, chefer och ledare inom vård och omsorg. Då är det viktigt att vi inte skapar alltför många parallella spår. Det finns alltså redan ganska många aktörer i det här arbetet.
Det är viktigt att vi hittar bra och konstruktiva sätt att samverka på i stället för att skapa dubbla strukturer för olika delar. Det är därför en del av förslagen och arbetet behöver beredas noggrant. Det här är inte något som vi kommer att lösa i en handvändning. Detta tror jag att även ledamoten förstår, herr talman. Jag är tacksam över att det finns ett engagemang i frågan, och jag tror att vi tillsammans kan komma fram till fler goda förslag om hur vi ska komma framåt.
Anf. 23 Anna Vikström (S)
Herr talman! Tack, sjukvårdsministern, för svaret!
Det är viktigt att inte lämna pålagor till regionerna och kommunerna. Där vill jag påpeka att man har arbetat med den nationella planen på ett sådant sätt att man har förankrat den hos huvudmännen. När man lade fram det slutgiltiga förslaget var det alltså väl genomarbetat och förankrat hos de olika huvudmännen. Det var alltså inte tanken, utan man är enig om att det är viktiga förslag.
Jag nämnde tidigare att antalet månadsanställda inom hälso- och sjukvården ökade med bara 2,4 procent jämfört med 2022. Ökningen är dessutom väldigt ojämnt fördelad mellan regionerna. Det är sorgligt att se hur hårt sjukvårdskrisen har slagit mot exempelvis Region Östergötland, som under perioden till och med minskade antalet vårdanställda med 474 personer.
Samtidigt är det mycket positivt att Region Stockholm har lyckats få 2 340 fler månadsanställda medarbetare i vården. Det innebär att Region Stockholm står för 34 procent av den totala ökningen i landet. Även Region Skåne har ökat sina månadsanställda.
Sammantaget räcker dock inte detta. Behovet av fler medarbetare finns i hela Sverige, och personalfrågan är i grunden en fråga om patientens behov. Det handlar om att patienter ska få den vård de behöver i tid och att kvaliteten i vården ska stärkas. För att lyckas med det krävs en hållbar arbetsmiljö. Hela fortbildnings, kompetensutvecklings- och utbildningsfrågan, som rådet har lagt fram, handlar mycket om att hitta vägar som gör att personalen vill stanna kvar i vården och får förutsättningar att göra det på ett mer positivt sätt.
Inget av de förslag som har lagts fram kan ensamt lösa detta, men vi är eniga om att kompetensförsörjning är en av vårdens mest avgörande framtidsfrågor.
(Applåder)
Anf. 24 Sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD)
Herr talman! Jag och ledamoten är helt överens om problembilden och det extra lagret i problematiken – att det är ojämlikt fördelat och att regionerna faktiskt också konkurrerar om den arbetskraft som finns. Detta gör att det i vissa avseenden blir lite svårare att samverka kring det, för varje region är mån om att behålla sina medarbetare, vilket är förståeligt.
Det som är positivt i detta är att vi har ett rekordintag på sjuksköterskeutbildningen i år. Under hösten var det all-time-high när det gäller antalet antagna till sjuksköterskeutbildningar. Vi har också ett ökande söktryck på läkarutbildningar. Men återigen: Det är lång ledtid på personal, så det löser inte dagens kompetensbrist här och nu. Det visar dock att det kan finnas ljus vid horisonten. Det är otroligt viktigt att vi hjälps åt att hålla fast vid det så att vi behåller dem som har kommit in på utbildningarna och inte minst behåller dem som finns i verksamheterna.
Jag vill tacka för en viktig debatt.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.