Kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen
Interpellation 2017/18:138 av Mats Green (M)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2017-11-10
- Överlämnad
- 2017-11-13
- Anmäld
- 2017-11-14
- Svarsdatum
- 2017-11-21
- Besvarad
- 2017-11-21
- Sista svarsdatum
- 2017-11-27
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Peter Eriksson (MP)
”Min uppgift som bostadsminister är att sätta krav på kommunerna att bygga”.
En bostadsministers uppgift är att underlätta byggandet i kommunerna. Bostadskrisen ska hanteras – inte kommenteras. I synnerhet om man är ytterst ansvarig för att det byggs mer i Sverige.
Statsrådet Peter Eriksson har nyligen i olika sammanhang (bland annat i ovan citerade SVT:s Agenda den 29 oktober 2017 och i Aftonbladet den 1 november 2017) redogjort för sin syn på sitt eget respektive kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen. Av dessa olika uttalanden att döma framstår det som att statsrådet anser att hans ämbetsutövning i första hand går ut på att upprätta statliga investeringsstöd för bostadsbyggande och i övrigt skjuta över ansvaret på kommunerna för att tillgodose att bostadsförsörjningen fungerar. Statsrådets uttalanden om kommunernas ansvar, som i flera fall närmast har varit direkta utskällningar, särskilt mot Stockholms stad, framstår inte som lyhörda gentemot kommunerna och de behov som de anger sig ha, för att kunna lösa den svåra situationen på bostadsmarknaden.
Ett samlat Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) såväl som otaliga enskilda kommuner uppger att brister i lagar och regler för bostadsbyggande utgör det främsta hindret för deras förmåga att tillgodose bostadsförsörjningen. Det torde vara rimligt att påstå att en bärande del i Peter Erikssons ämbete i egenskap av statsråd, med ansvar för bostadsfrågor, är att vara ytterst ansvarig för att viktiga förändringar och förenklingar i regelverken genomförs. Dock har detta arbete under mandatperioden, både under Peter Erikssons och före detta statsrådet Mehmet Kaplans tid som bostadsministrar, gått väldigt långsamt.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Peter Eriksson:
1. Är det statsrådets mening att ansvaret för bostadsförsörjningen i första hand åligger kommunerna, trots att många kommuner anger bristande regelverk som orsak till att bostadsförsörjningen ofta brister?
2. Anser statsrådet att regeringens roll i fråga om bostadsförsörjningen i första hand ska vara passiv?
3. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att ge kommunerna bättre förutsättningar att tillgodose bostadsförsörjningen?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2017/18:138
Webb-tv: Kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen
Dokument från debatten
- Tisdag den 21 november 2017Kammarens föredragningslistor 2017/18:34
- Protokoll 2017/18:34 Tisdagen den 21 novemberProtokoll 2017/18:34 Svar på interpellation 2017/18:138 om kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen
Protokoll från debatten
Anf. 107 Statsrådet Peter Eriksson (MP)
Fru talman! Vi har ännu en interpellation här. Även den är från Mats Green från Moderaterna, som har frågat mig om det är min mening att ansvaret för bostadsförsörjningen i första hand ska åligga kommunerna trots att många kommuner anger bristande regelverk som orsak till att bostadsförsörjningen ofta brister och om jag anser att regeringens roll i fråga om bostadsförsörjningen i första hand ska vara passiv. Slutligen frågar Mats Green vilka åtgärder jag avser att vidta för att ge kommunerna bättre förutsättningar att tillgodose bostadsförsörjningen.
Jag vill inleda med att klargöra att staten främst ansvarar för finansiella och rättsliga förutsättningar för bostadsmarknaden medan kommunerna, tillsammans med andra aktörer, svarar för planering och tillgång på bostäder åt kommuninvånarna. Kommunerna ska enligt bostadsförsörjningslagen genom planering av bostadsförsörjningen skapa förutsättningar för att alla i kommunen ska kunna leva i goda bostäder. Det är tydligt att det i kommuner som arbetar aktivt med bostadsförsörjningen finns en bättre framförhållning och planering och att det därmed byggs fler bostäder där. Regeringen har infört den så kallade byggbonusen som ett stöd till kommuner för ökat bostadsbyggande.
Mats Green menar att jag i min roll som statsråd inte har tagit ansvar för att genomföra viktiga förenklingar i regelverken. Jag vill påstå att regeringen inte på något sätt har duckat i denna fråga. I regeringens 22punktsprogram för ökat bostadsbyggande från juni förra året finns ett antal punkter som berör just förenklingar och effektiviseringar. Bland annat har två stora utredningar tillsatts. Kommittén för modernare byggregler ska göra en genomgripande översyn av Boverkets byggregler med det övergripande syftet att modernisera regelverket och därmed gynna ökad konkurrens och ökat byggande.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
En effektiv planprocess förutsätter att olika beslut fattas på rätt nivå och i rätt tid och att strategisk, översiktlig planering har en central roll. Översiktsplaneutredningen ska utreda och lämna förslag på hur översiktsplaneringen kan utvecklas för att underlätta efterföljande planering. Utredningen ska även se över möjligheten att göra översiktsplanen bindande i vissa avseenden och utreda hur redovisningen av planhandlingarna bör göras för att skapa förutsättningar för ökad förutsebarhet och en hållbar samhällsutveckling.
I delbetänkandet från i somras har utredningen föreslagit att detaljplanekravet begränsas. Utredningens förslag innebär, om det genomförs, att fler byggprojekt kan prövas direkt genom ett bygglov eller ett förhandsbesked. Därutöver har länsstyrelsens instruktion ändrats med tillägget att länsstyrelsen i sin verksamhet ska verka för att behovet av bostäder tillgodoses.
Byggbranschen själv pekar på bristen på kompetent arbetskraft som det största hindret för bostadsbyggande. Detta framkommer bland annat i Konjunkturinstitutets konjunkturbarometer. Regeringen har vidtagit åtgärder för att öka och höja kompetensen på området. I budgetpropositionen för 2018 aviserades en satsning på högskoleutbildningar inom samhällsbyggnadssektorn. Regeringens satsning PBL-kompetens, som Boverket håller i, syftar därutöver till att bidra till att skapa en enhetlig och effektiv tillämpning av plan- och bygglagen i hela landet. Målgruppen för satsningen är framför allt kommunala tjänstemän.
Slutligen har digitalisering en stor potential att effektivisera plan- och byggprocessen. Byggbranschen anses ligga efter andra branscher i fråga om automatisering och standardisering. Åtgärder på området har hittills skett på lokal nivå i kommunerna utan gemensamma standarder, och därför har nyttan av digitalisering begränsats. Mot denna bakgrund avser regeringen att vidta åtgärder för att åstadkomma en effektivare process och ett kunskapslyft på området. Regeringen har avsatt totalt 85 miljoner kronor under en treårsperiod för detta ändamål i budgetpropositionen för 2018.
Avseende åtgärder för att ge kommunerna bättre förutsättningar att tillgodose bostadsförsörjningen hänvisar jag till utredningen om kommunal planering för bostäder som jag tog upp nyss, i föregående interpellationsdebatt med Mats Green.
Anf. 108 Mats Green (M)
Fru talman! Apropå ministerns sätt att avsluta den förra debatten kan jag konstatera att jag har ägnat mig längre åt bostadspolitik på både kommunal och nationell nivå än vad ministern själv har gjort. Det tenderar också att märkas här i debatten, fru talman.
Jag går nu över till att tala om denna interpellation. Min uppgift som bostadsminister är att sätta krav på kommunerna att bygga. Så sa Peter Eriksson i en debatt med mig i Sveriges Televisions Agenda för några veckor sedan. Vad Peter Eriksson säger, fru talman, är alltså att det är andra som ska göra det som i stället är hans främsta uppgift som bostadsminister. Jag har i interpellationen ställt ett antal frågor kring detta.
En bostadsministers uppgift är att underlätta byggandet i kommunerna. Bostadskrisen ska hanteras, inte kommenteras eller recenseras - i synnerhet om man är ytterst ansvarig för att det byggs mer bostäder i Sverige.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Peter Eriksson har nyligen i olika sammanhang - dels det jag nämnde tidigare, dels i Aftonbladet - redogjort för sin syn på sitt eget respektive kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen. Av dessa olika uttalanden att döma framstår det som att statsrådet anser att hans ämbetsutövning i första hand går ut på att vara passiv och att upprätta statliga investeringsstöd för bostadsbyggande och i övrigt skjuta över ansvaret på kommunerna för att tillgodose att bostadsförsörjningen fungerar.
Statsrådets uttalanden om kommunernas ansvar, som i flera fall i det närmaste har varit direkta utskällningar, särskilt när det gäller Stockholms stad, framstår inte som lyhörda gentemot kommunerna och de behov som de anger sig ha för att kunna lösa den svåra situation som vi nu har på bostadsmarknaden.
Ett samlat Sveriges Kommuner och Landsting inklusive bostadsministerns egna partivänner och koalitionskollegor såväl som otaliga enskilda kommuner uppger att brister i lagar och regler för bostadsbyggande utgör det största hindret för deras förmåga att tillgodose bostadsförsörjningen.
Dock har detta arbete under mandatperioden, både under Peter Erikssons och under före detta statsrådets Mehmet Kaplans tid som bostadsminister, gått extremt långsamt. Trots den värsta bostadskrisen på mer än ett halvsekel har ingen regering i modern tid levererat så få förslag för att öka bostadsbyggandet. Det är både oacceptabelt och ohållbart, fru talman.
Den nyss avgångne inrikesministern har levererat 75 propositioner. Två miljöpartistiska bostadsministrar har i bostadskrisens Sverige levererat sju propositioner, snällt räknat. Det säger allt, fru talman.
De få förslag regeringen har lagt fram handlar egentligen om att man ett antal år för sent accepterar de åtgärder Alliansen föreslog för flera år sedan. Det är inte att föra en aktiv bostadspolitik, fru talman. Regeringen skulle få igenom vilken förenkling som helst i riksdagen i morgon om man bara hade föreslagit någon. De marginella åtgärder som Peter Eriksson nu har räknat upp här har av alla aktörer konstaterats vara för lite och för sent. Större delen av detta har vi dessutom mer eller mindre fått tvinga regeringen till. Det går inte, fru talman.
Det är nu hög tid att bostadsminister Peter Eriksson och regeringen börjar ta sitt ansvar och inte fortsätter att undvika det.
Anf. 109 Statsrådet Peter Eriksson (MP)
Fru talman! Jag kan säga att jag är lite bekymrad över tonläget. Trots att vi nu har dragit igång ett reformprogram som är större än under de åtta år då det var en borgerlig regering låtsas Mats Green som att det inte har hänt någonting. Det är fullständigt fel. Vi bygger inte bara mycket fler bostäder än tidigare, utan vi har också ett mer omfattande reformprogram. Det går inte att avläsa i propositioner, därför att de stora förändringar som vi har gjort handlar om att vi faktiskt har dragit igång ett reformprogram rörande hela regelverket i grunden.
Det är inte i plan- och bygglagen som de stora problemen är, och därför behöver vi inte skicka nya propositioner om stora förändringar i den till riksdagen. Däremot måste vi se över det gigantiska regelverk som finns i grunden och som handlar om Boverkets byggregler. Alla som jobbar inom det här området vet att det är där som problemen är snarare än i plan- och bygglagen. Det är en viktig och central förändring som vi nu arbetar med och som ni inte lyckades komma igång med under tidigare regeringar.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
22-punktsprogrammet är ett omfattande program som berör i stort sett alla de punkter som vi diskuterade under de överläggningar som vi hade tillsammans med oppositionen fram till sommaren 2016. Det enda som inte ligger med i det området är skattereglerna. De ligger vid sidan av. Jag har inte ansvar för dem, och jag tycker att det är viktigt att se över skattereglerna också för att det i stor utsträckning påverkar möjligheterna att långsiktigt hålla uppe en bra nivå på byggandet. Där behöver vi uppgörelser, och jag hoppas att vi åtminstone efter nästa val ska kunna komma fram till sådana.
Mats Green talar om att jag recenserar. Men jag hör faktiskt inga konkreta förslag från Mats Green och Moderaterna i dag om vad vi skulle göra i stället. Vi har dragit igång ett enormt regelförenklingsarbete, men Mats Green står och säger att han har andra förslag. Visa dem i så fall! Ta fram dem så ska vi diskutera dem.
Anf. 110 Mats Green (M)
Fru talman! Det är en sak att säga att man för en aktiv bostadspolitik och en helt annan att göra det. Jag konstaterar återigen att ministern står här och säger att det inte spelar någon roll hur många förslag man driver igenom i Sveriges riksdag för att göra det lättare att bygga, utan det handlar om andra saker. Vilka andra saker? Sju propositioner - jag vill erinra om att hälften av dem skrevs av Alliansen.
Man står här och slår sig för bröstet, men det är ingen som är nöjd med den bostadspolitik som förs. Dina partivänner och dina koalitionsvänner i Sveriges Kommuner och Landsting säger att det enskilt största hindret för kommunerna och deras byggande är ett alltför krångligt regelverk. Det är dina egna partivänner som säger det.
Jag konstaterar också att dina partivänner i Stockholm invänder ganska kraftigt mot beskrivningen av dem. Vi har ett problem, fru talman, med det här dubbellåset i regeringen med en socialdemokrati som motsätter sig alla strukturella men nödvändiga förändringar av bostadsmarknaden och Miljöpartiet som motsätter sig i stort sett alla förenklingar.
Jag brukar säga att Peter Eriksson skulle kunna få vilken förenkling som helst genom riksdagen i morgon om han bara hade haft ett enda förslag. De få urvattnade förslag han har kommit med är egentligen sådant som alliansregeringen en gång föreslog men som Peter Erikssons parti, Miljöpartiet, fällde genom att gå ihop med Sverigedemokraterna, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Återigen: Ni sitter och fingrar på marginalerna och knappt det ens, men ni vågar inte ge er på grundfundamenten.
Vi moderater tillsammans med våra allianskollegor har lagt fram en enorm mängd förslag för att öka bostadsbyggandet i Sverige. Vi brukar tala om heliga kor. Jag har egentligen inga heliga kor. Jag vågar påstå att Ola Johansson knappast har det heller. Vi är beredda att gå på djupet för att verkligen hantera Sveriges bostadsutmaning.
Ministern pratar om de bostadspolitiska överläggningarna. Vi vill ha bostadspolitiska överläggningar för att komma överens om hur vi ska kunna göra så mycket som möjligt för att öka bostadsbyggandet i Sverige. Regeringen har bevisat att bostadspolitiska överläggningar för dem handlar om att behöva göra så lite som möjligt. Det är helt oacceptabelt, fru talman, med tanke på den bostadskris som vi befinner oss i här i Sverige.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag kan ibland tycka att det är anmärkningsvärt, Peter Eriksson, att man tycker att det är en tillräcklig byggtakt som vi har nu när vi ser vilka konsekvenser ett otillräckligt byggande får dels i Sverige som helhet, dels, och framför allt, för enskilda människor runt om i vårt land.
Man talar om det största reformarbetet, men det är ingenting sådant och det är ingen som säger det. Det är en sak att jag står här och kritiserar ministern - det är lite det som är mitt jobb. Men hans egna partivänner i Stockholms stad och hans partivänner i Sveriges Kommuner och Landsting säger: Du behöver underlätta för oss.
Det är staten som begränsar kommunerna och deras möjligheter att ta sitt bostadsförsörjningsansvar. Jag konstaterar att den ansvarige ministern egentligen bara säger att hans uppgift är att utkräva ansvar av kommunerna. Nej, nej, nej. Bostadsministerns ansvar är att se till att fortsätta underlätta för kommunerna. Återigen, fru talman, vill jag betona att det alltså inte främst är jag som säger det utan Peter Erikssons egna partivänner och koalitionsvänner i Sveriges Kommuner och Landsting.
När ska Peter Eriksson och regeringen börja leverera? Jag frågar för min del men också för Sveriges Kommuner och Landstings del. När?
I detta anförande instämde Jesper Skalberg Karlsson (M).
Anf. 111 Ola Johansson (C)
Fru talman! Det är möjligen någon av Peter Erikssons efterträdare som står i talarstolen här i dag.
Kommunerna har ett ansvar. Det är det vi diskuterar här i dag. Men det är också många kommuner som upplever stora hinder. Svårtolkade överlappande riksintressen är ett sådant. Där har regeringen förslag på sitt bord som man inte gör någonting av. Strandskyddsreglerna har man till exempel här i Stockholm beräknat hindrar 95 000 bostäder, och ännu värre ser det ut i resten av landet där man kanske skulle ha ännu större behov av att kunna bygga strandnära.
Bullerriktvärdena har Alliansen sett till att ändra på så att det är möjligt att bygga i fler bullerutsatta lägen än vad det är i dag, men det behövs fortfarande reformer på det här området, eftersom man mäter bullernivåerna på utsidan av huset och inte på insidan där det ska vara tyst.
Det finns aktiva och skrivkunniga medborgare i kommunerna som ofta går ganska långt för att kunna förhindra och fördröja ett bostadsbyggande. Här är inte kommunen direkt skyldig, utan kommunen är offret när dessa drar igång.
Sedan har vi fall där kommuner också är skyldiga själva. Det är när de ställer egna krav som går utöver de nationella kraven och på det sättet binder ris åt egen rygg. Det har diskuterats länge hur rimligt det är att man ska kunna göra det.
Det är redan i dag alldeles för svårt att göra förändringar i en redan antagen detaljplan som har nått genomförandetidens slut när man skulle behöva göra förtätningar, små förändringar, för att öka tillgängligheten eller kanske skapa trygghetsskapande åtgärder i ett miljonprogramsområde där man börjar få bekymmer med kriminalitet och våld.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Det har länge funnits en tro i många av landets kommuner att man ska kunna använda sitt allmännyttiga bostadsföretag för att förverkliga de egna bostadspolitiska målsättningarna. Det är inte längre sant, för sedan vi fick allbolagen finns inte den här möjligheten. Det är någonting som vi måste leva med. Däremot finns det avskrivningsregler som gör det hart när omöjligt att bygga flerfamiljshus på en svag bostadsmarknad. Det här har vi diskuterat tidigare. Det är reformer som skulle kunna betyda mycket också för kommunerna. Jag vet att bostadsministern inte har ansvar för det, men däremot har hans partikamrat Per Bolund det.
Nu när jag återigen lite spontant har begärt ordet i debatten passar jag på att lyfta fram de svaga bostadsmarknaderna. I många kommuner finns det nämligen behov av bostäder för äldre eller kanske för att tillfredsställa en gryende befolkningstillväxt. Det brukar sägas att det rör sig om 600 000 bostäder. Det är möjligt att jag har fel. Det är Boverkets bedömning.
Boverkets bedömning är också att det finns någon form av bostadsbrist i 260 av landets 290 kommuner. Det är inte alla av de kommunerna som är tillväxtkommuner. De ligger varken nära eller i utkanten av våra storstäder.
Vi diskuterar behovet av att klara av den kommunala bostadsförsörjningen. Det skulle kunna innebära att någon form av privat initiativrätt införs. Utifrån en väl definierad och stark översiktsplan skulle det kunna finnas möjlighet också för privata aktörer att utarbeta detaljplaner och tvinga kommunen att fatta beslut om det. Det skulle också kunna innebära att man fattar beslut om att bevilja bygglov utan föregående detaljplanearbete, om det handlar om ett område som ligger en bit utanför tätorten.
Kompetensförsörjning är självklart ett stort behov. Ekonomi och skatter är också stora behov.
I mitt sista inlägg kommer jag att komma in på nya städer.
Anf. 112 Statsrådet Peter Eriksson (MP)
Fru talman! Jag är glad över den här diskussionen, för den visar hur tunt det är på oppositionssidan.
De förra regeringarna samlade ihop åtta års regeringstid och misslyckades ganska kapitalt. Många trodde att det skulle räcka med regelförenklingar. Men det gjorde inte det. Ett antal regelförenklingar gjordes. En del var bra. Andra var mindre bra. Men det arbetet fortsätter, och vi kommer att se över det för att få mer transparens.
Enklare regler är bra eftersom det också påverkar konkurrenssituationen. Men det räcker inte. Man måste också få ett engagemang ute i kommunerna runt om i Sverige, och det får vi genom att vi stöder kommunerna och arbetar för ett aktivt arbete runt om i Sverige. Det har vi fått. Vi har lyckats med det. Och det är jag stolt över.
Det är inte på det sättet att det tar tio år att bygga nya bostäder. Jag har invigt nya bostadsområden där bostäderna har stått på plats ett eller två år efter att planeringen dragits igång. Det är fullt möjligt att bygga mycket snabbare i dag.
Ett antal kommuner har varit skickliga när det gäller att använda det befintliga regelverket och har lyckats komma igång med omfattande bostadsproduktion. Det är till stor del genom att sprida den kunskapen som vi har fått igång bostadsproduktionen över i stort sett hela Sverige nu.
Jag är också glad över den kommunbonus som vi har infört. Bara de senaste dagarna har vi fått klart fördelningen av pengarna för i år. De svenska kommunerna fick nästan 2 miljarder extra. Det har varit en liten knuff i rätt riktning och inneburit att i stort sett alla stora och medelstora kommuner har en bostadsförsörjningsplan i dag. Det finns några mindre kommuner kvar som inte har en bostadsförsörjningsplan. Men när jag tillträdde för ett och ett halvt år sedan hade mindre än hälften av Sveriges kommuner en bostadsförsörjningsplan. I dag har nästan alla det. Kommunbonusen har varit starkt bidragande till det.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Det har också inneburit att kommunerna har tagit fram bostadsplaner och att både politiker och tjänstemän har engagerat sig och sett till att komma igång med projekt. Det innebär att vi också för 2018 har en omfattande produktion av planer och bygglov, så det finns hyggliga förutsättningar för att fortsätta upprätthålla en stor bostadsproduktion trots att det är på gränsen för vad svensk industri klarar av.
Man ska veta att det handlar om ca 75 000 påbörjade bostäder 2017. För bara ett par år sedan sa Boverket att Sverige inte klarar av att bygga mer än 40 000. Vi har redan visat att det var fel. Det går att bygga betydligt fler. Jag är säker på att vi kan komma ännu längre. Men det tar lite tid.
För att kunna bygga fler bostäder måste vi framför allt se till att få in fler människor i branschen och att bygga mer industriellt och mer effektivt, med högre produktivitet.
Anf. 113 Mats Green (M)
Fru talman! Peter Eriksson ägnar sig åt att kommentera och recensera i stället för att leverera. Jag kommer ihåg början av 2015, då Peter Erikssons företrädare Mehmet Kaplan var bostadsminister. Då stod Ola Johansson i den här talarstolen och konstaterade att vi fortfarande pratade om Alliansens bostadspolitik. Det gjorde vi av en enkel anledning. Det var den enda bostadspolitik som fanns att diskutera.
Jag kan väl känna lite smått att vi befinner oss i samma läge två år senare, med ett undantag - investeringsbidragen har kommit till.
Peter Eriksson säger att man stöder kommunerna. Det är inte riktigt kommunernas uppfattning. Ett samlat Sveriges Kommuner och Landsting - miljöpartister, socialdemokrater, vänsterpartister och alla övriga - säger klart och tydligt att de inte har de nödvändiga statliga verktygen för att kunna ta sitt bostadsförsörjningsansvar och att de fortfarande är alltför kringgärdade av regler och restriktioner.
Jag vet att man vägrar att göra något åt det. Jag och Ola Johansson kan köpa vilken förenkling som helst. Det räcker inte att bara klippa några månader på en planprocess som ibland spänner över sex till åtta år. Man måste klippa hela år på den. Det kan vi leverera och leva upp till. Peter Eriksson håller förmodligen inte ens med om det.
Tycker du att vi gemensamt skulle kunna komma överens om att klippa hela år på en planprocess? Nej, Miljöpartiet vägrar nämligen att diskutera alla regelförenklingar, förutom dem som inte spelar någon som helst roll.
Anf. 114 Ola Johansson (C)
Fru talman! Det är lite gott att kunna improvisera. Jag kom inte in på området nya städer i mitt förra inlägg. Det är också ett av de 22 förslag som finns. Man kan reflektera över i vilken mån de nya städerna är ny politik eller om det är sådant som hade kunnat genomföras i alla fall.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Allting hänger egentligen på att man klarar av att göra de investeringar i infrastruktur som skulle behövas och går vidare med satsningar på höghastighetsbanor och annat. Regeringen har uppenbarligen fortfarande ingen plan för hur det ska göras.
En annan sak som man kan fundera över med de nya städerna är om de förväntas vara så pass attraktiva som människor tänker att de ska vara. Hur ska det kunna avspeglas i en hyressättning på olika sätt när vi har en hyressättningsmodell som hindrar byggföretag från att göra investeringar i hyresrätter?
År 2013 började bostadsbyggandet öka i landet. Då hade vi inte en rödgrön regering. Två alliansregeringar efter varandra hade arbetat konsekvent med de regelförenklingar som vi ser i dag och som vi drar stor nytta av.
Avslutningsvis är jag glad att Peter Eriksson nämnde byggbonusarna. Det är det mest flagranta exemplet på hur man kastar pengar efter sådana som egentligen inte har gjort sig riktigt förtjänta av det. Nu går jag ut på hal is och nämner min egen hemkommun, Kungsbacka. Så länge jag har varit kommunalpolitiskt aktiv i Kungsbacka kommun har vi haft ett bostadsbyggande på ca 500 bostäder om året.
En pågående planeringsaktivitet är att uppdatera översiktsplaner, att ha detaljplaner igång och planprogram på samråd. Alla de sakerna är daglig verksamhet i vår kommun. I år får vi 13 miljoner kronor mer för det. Förra året fick vi 15 miljoner mer för det, för att vi gör det vi ändå hade behövt göra eftersom vi har den tillväxten. Det är fullständigt bortkastade pengar.
Anf. 115 Statsrådet Peter Eriksson (MP)
Fru talman! Jag tycker att det är mycket trams i diskussionen. Mats Green påstår att Miljöpartiet är emot alla förenklingar. Det är fullständigt trams. Vi har dragit igång ett omfattande arbete för regelförenklingar. Nu är det inte det arbetet som har varit avgörande för att få igång bostadsproduktionen i Sverige. Enligt Boverket, Konjunkturinstitutet och byggindustrin är det alldeles uppenbart att det är andra saker som är avgörande.
Det finns definitivt regler som fortfarande behöver förändras. De finns med i det 22-punktsprogram som jag har pratat om. Flera av de konkreta saker som Ola Johansson nämnde finns med, och det finns ett antal punkter där vi är överens. Till exempel vill jag lätta på strandskyddsreglerna i landsbygdskommuner. Regeringen har bett Naturvårdsverket att ta fram en utredning, och den har kommit. Vi håller på att bereda den och ser på om vi kan vidta ännu fler åtgärder.
Utredningen är en av många åtgärder som man hade kunnat göra tidigare, kanske under de åtta borgerliga åren. Jag förstår inte varför inte alla dessa regelförenklingar, som är svåra att få svar på vari de skulle bestå, gjordes tidigare. Varför löste ni inte alla problemen med regelkrånglet tidigare? Varför måste vi göra det nu? Jag gör det gärna, men jag tycker att det är lite bekymmersamt att ni fortsätter att låtsas som att det är lösningen på alla problem. Det är det verkligen inte.
Överläggningen var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.