klimateffekterna av en avveckling av kärnkraften

Interpellation 2003/04:527 av Fremling, Lennart (fp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld: 2004-05-19
Inlämnad: 2004-05-19
Besvarad: 2004-06-01
Sista svarsdatum: 2004-06-16

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 19 maj
Interpellation 2003/04:527
av Lennart Fremling (fp) till miljöminister Lena Sommestad om klimateffekterna av en avveckling av kärnkraften

Att dämpa växthuseffekten är en av mänsklighetens största utmaningar. Sveriges regering planerar trots det att avveckla den svenska kärnkraften och därmed öka utsläppen av växthusgaser. Det är en ansvarslös miljöpolitik. Kärnkraft är bättre för miljön än gas, kol och olja.

FN:s klimatexperter varnar för de accelererande klimatförändringarna. Vi är nu utsatta för den snabbaste temperaturökningen på tusen år. De flesta forskare är överens om att dagens utsläpp av koldioxid bidrar till temperaturhöjningar och växthuseffekten. Kan vi då motverka växthuseffekten och ändå ha en hög levnadsstandard? Svaret är sannolikt ja, men det kräver en omläggning av politiken.

I folkomröstningen år 1980 förespeglades väljarna att kärnkraften skulle ersättas med sol och vind. I demonstrationstågen hördes "Vad skall väck? Barsebäck @ vad skall in? Sol och vind!". Sedan 1980 har dock flera avgörande faktorer förändrats. Den viktigaste faktorn är att kunskapen om växthuseffekten ökat. Om kärnkraften avvecklas i Sverige före 2025 och ersätts med gas kommer de årliga koldioxidutsläppen att öka med 35 miljoner ton, en ökning med ca 65 %. Olja och kol ger ännu större utsläpp. Det nya oljekraftverket i Stenungsund samt det nya gaskraftverket i Malmö beräknas tillsammans öka koldioxidutsläppen med nästan fyra miljoner ton per år. Detta motsvarar en ökning på 7@8 %.

Nej till utbyggnad av kärnkraften kan innebära att våra orörda älvarna hotas. Det är inte ett alternativ för Folkpartiet. Om det krävs ytterligare el är det bättre att bygga nya kärnkraftverk än att bygga ut fler älvar. Kol, olja och naturgaskraftverk är ett sämre alternativ än kärnkraft eftersom de ger stora utsläpp av klimatgaser. Likaså har den tekniska utvecklingen inte på något avgörande sätt lett till att elproduktion i dag kan ske med sol eller vind i någon större skala.

Sveriges riksdag har vid olika tillfällen fattat fyra beslut som inte går att förena:

1. Kärnkraften ska avvecklas.

2. De orörda älvarna får inte byggas ut.

3. Koldioxidutsläppen ska begränsas.

4. Den ekonomiska tillväxten i Sverige ska öka.

Säkerhetsnivån på elproduktionen i Östeuropa är låg. De ryska kärnkraft- och gasverken är behäftade med ett antal problem. Att avveckla svensk kärnkraft samtidigt som Ryssland exporterar el till Norden är orimligt.

Det energipolitiska vägval som Sverige står inför kan sammanfattas: antingen väljer vi ökade koldioxidutsläpp eller också väljer vi att behålla och utveckla kärnkraften. Folkpartiet väljer det sistnämnda. Vi anser att ett givet huvudmål för energipolitiken är att begränsa klimatpåverkan. Därför måste Sverige fortsätta att medverka aktivt i utformningen av EU:s nya handelssystem med utsläppsrätter. Vi anser också att riksdagen bör upphäva lagen om förtida avveckling av kärnkraft. Reaktorerna ska få drivas så länge de uppfyller lagens säkerhetskrav. Enligt kärnkraftsproducenterna innebär detta att det omedelbart blir lönsamt att planera för och genomföra nyinvesteringar i de befintliga kärnkraftverken. De kommer att öka såväl kapaciteten som säkerhetsnivån.

Folkpartiet är det första parti som uttalar att vi bör lämna folkomröstningsresultatet från 1980 bakom oss. Vi vill blicka framåt och hejda avvecklingen av kärnkraften, framför allt för miljöns skull.

Mina frågor till ministern är:

1. Vad avser statsrådet att konkret att göra för att stävja de ökade koldioxidutsläppen?

2. Hur långt bedömer miljöministern att Sverige kommit gällande arbetet med det av riksdagen uppsatta målet att minska koldioxidutsläppen med 4 % till år 2010?

3. Hur påverkar kärnkraftsavvecklingen möjligheterna att uppnå detta mål?

4. Med hänsyn till de fyra beslut som tagits av Sveriges riksdag, och som beskrivs ovan, undrar jag vilket eller vilka av dessa beslut ministern är beredd att frångå.

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2003/04:527

Webb-tv: klimateffekterna av en avveckling av kärnkraften

Dokument från debatten

Riksdagens protokoll 2003/04:125 Tisdagen den 1 juniProtokoll 2003/04:125 22 § Svar på interpellation 2003/04:527 om klimateffekterna av en avveckling av kärnkraften

Protokoll från debatten

Lena Sommestad (S)

Anf. 128 Lena Sommestad (S)

Fru talman! Lennart Fremling har frågat mig vad jag avser att göra för att stävja de ökade utsläppen av växthusgaser och hur långt vi har kommit med arbetet att minska utsläppen för att nå det nationella klimatmålet på minus 4 % för perioden 2008-2012. Vidare frågar Lennart Fremling hur en avveckling av kärnkraften påverkar detta mål samt vilket eller vilka beslut jag är beredd att frångå. De beslut som avses här gäller avvecklingen av kärnkraften, skyddet av de orörda älvarna, begränsningen av växthusgasutsläppen och en fortsatt ökad ekonomisk tillväxt. Lennart Fremling tar upp flera utmanande frågor i sin interpellation och visar på den starka koppling som finns mellan klimatpolitik och energipolitik, men även med andra områden som rör tillväxt och naturvård. Enligt det klimatpolitiska beslutet ska det svenska klimatarbetet och det nationella målet fortlöpande följas upp. Om utsläppstrenden visar sig vara mindre gynnsam än man nu förutser, eller att de åtgärder som vidtas inte ger väntad effekt, kan regeringen föreslå ytterligare åtgärder och vid behov föreslå en omprövning av målet. Hänsyn ska då tas till konsekvenser för svensk industri och dess konkurrenskraft. För att följa upp detta finns två kontrollstationer, en år 2004 och en år 2008. Vid kontrollstationen i år avser regeringen, som komplement, att överväga ett mål som innefattar Kyotoprotokollets så kallade flexibla mekanismer, till exempel handel med utsläppsrätter. För att förbereda sig för den första kontrollstationen har regeringen uppdragit gemensamt till Naturvårdsverket och Statens energimyndighet att ta fram en ny utsläppsprognos för perioden 2008-2012 och en för år 2020. Vidare ingår i uppdraget att utvärdera nuvarande styrmedel av betydelse för att uppnå klimatmålet och effekter av att inkludera de flexibla mekanismerna i klimatmålet. En kartläggning avseende nya kunskaper om klimatproblemet ska också göras. Uppdraget ska lämnas till regeringen den sista juni i år. Regeringen avser med bland annat detta som underlag återkomma till riksdagen våren 2005 med en klimatproposition. En begränsad klimatpåverkan kan endast uppnås genom en aktiv klimatpolitik som integreras i hela samhället. Det är för oss självklart att Sverige också i framtiden ska vara drivande i klimatfrågan och agera som ett föregångsland när det gäller att begränsa utsläppen av växthusgaser, både internationellt och på hemmaplan. Jag anser att det finns många goda exempel på att vi går i rätt riktning. Den koldioxidskatt som infördes 1991 har, tillsammans med andra åtgärder som till exempel lokala investeringsprogram och åtgärder för energieffektivisering, lett till att utsläppen av koldioxid dämpats. Preliminära uppgifter tyder på att utsläppen av växthusgaser år 2002 var ungefär 3 % lägre än år 1990. Regeringen fortsätter att driva en aktiv politik på klimat- och energiområdet. Införandet av elcertifikatsystemet för ett år sedan ska skapa ytterligare 10 terawattimmar el från förnybara energikällor till år 2010. En förlängning av klimatinvesteringsprogrammet aviseras i vårpropositionen. Olika energieffektiviseringsåtgärder planeras och håller på att genomföras, bland annat bidrag för energieffektiva fönster. Nu senast i vårpropositionen aviserar regeringen att vi avser återkomma med ett förslag till skattestimulans för miljöinvesteringar i offentliga lokaler. Skattestimulansen är tänkt att gälla för vissa energibesparande åtgärder och konvertering till förnybar energi. Enligt det energipolitiska beslutet ska kärnkraften avvecklas i Sverige. När detta ska ha skett och i vilken takt är inte beslutat. Kärnkraften ska ersättas med en effektivisering av elanvändningen, konvertering till förnybara energislag samt miljömässigt acceptabel elproduktionsteknik. Det klimatpolitiska målet att minska utsläppen av växthusgaser med 4 % till perioden 2008-2012 samt att det långsiktiga klimatpolitiska målet till år 2050 kan uppnås - det vill säga att utsläppen per person är mindre än 4,5 ton koldioxidekvivalenter per år - har satts med vetskap att kärnkraften inte är en hållbar lösning på energifrågan och att kärnkraften ska avvecklas. När det gäller frågan om jag är beredd att frångå något eller några av de fyra beslut Lennart Fremling tar upp är svaret nej. Jag anser, vilket också är tydligt av den förda energi- och klimatpolitiken, att kärnkraften kan avvecklas, att de orörda älvarna inte ska byggas ut, att Sverige ska föra en aktiv klimatpolitik, både nationellt och internationellt, som syftar till att begränsa utsläppen av växthusgaser. Genom att driva en framsynt energi- och klimatpolitik bidrar vi till en långsiktigt hållbar tillväxt i Sverige.

Lennart Fremling (Fp)

Anf. 129 Lennart Fremling (Fp)

Herr talman! Jag vill tacka miljöministern för svaret på min interpellation med rubriken Klimateffekterna av en avveckling av kärnkraften. Som bakgrund vill jag nämna att jag ställde en skriftlig fråga på våren 1997 angående när regeringen avsåg att presentera en samlad miljökonsekvensbeskrivning för regeringens förslag till riksdagsbeslut om avveckling av de två reaktorerna i kärnkraftverket i Barsebäck. Jag fick då ett svar från näringsminister Anders Sundström där han framhöll att det ligger i sakens natur att det inte är nödvändigt att presentera en samlad miljökonsekvensbeskrivning för det förslag som regeringen har lagt fram i propositionen om en uthållig energiförsörjning. Han framhöll också att man i propositionen har redovisat de åtgärder som planeras med anledning den energipolitiska överenskommelsen. Den innebar att de två kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck skulle ställas av. Det stod också i svaret att regeringen föreslår således att omställningen av energisystemet ska inledas med att två kärnkraftsreaktorer ställs av samtidigt som kraftfulla insatser görs för utvecklingen av ett mer miljövänligt energisystem. Det var alltså vad som sades våren 1997 angående miljökonsekvensbeskrivning för avveckling av kärnkraften. Det var i ett lite bredare perspektiv än bara detta med klimateffekten. Den här interpellationen är på sätt och vis en uppföljning av den fråga jag ställde för ganska många år sedan. En debatt av den här typen glider gärna över på vilken typ av energikällor vi vill satsa på. Men jag menar att den politiska uppgiften är att se till att bra säkerhetskrav upprätthålls och att vi inför lämpliga miljöskatter så att marknaden fungerar. Själv ska jag genast synda mot detta och som bakgrund säga att det är helt naturligt för oss alla att sträva efter hushållning med energi, särskilt med elenergi. Sedan bör vi använda långsiktigt hållbara system med sol och vind och bioenergi, men sedan kärnkraft, gas, kol och olja. Den rangordningen tycker jag verkar rimlig. Nu vill jag ta upp klimatpåverkan av kärnkraften. Jag undrar om vi är överens om att en avveckling av kärnkraften i Sverige, det vill säga hela den kärnkraft vi nu har i Sverige, skulle motsvara ca 35 miljoner ton koldioxidutsläpp om alltihop ersattes med gaskraftverk och drygt 50 miljoner ton om allt ersattes av kolkraftverk. Det är mer än vad vi borde ha totalt i Sverige av alla växthusgaser tillsammans. Det går åt bara för att ersätta kärnkraften till år 2050. Jag gör alltså jämförelsen med vad vi borde komma ned till år 2050. Är det verkligen klokt att genomföra ett program som har de storleksordningarna på koldioxidutsläpp?

Lena Sommestad (S)

Anf. 130 Lena Sommestad (S)

Herr talman! Låt mig först konstatera att vi, som du säkert känner till, har gjort ordentliga analyser i samband med Barsebäcksavställningarna. Det är analyser som också har tagit med miljökonsekvenser. Det är väldigt viktigt att göra. Hela vår ansats i dag i energipolitiken när det gäller kärnkraftsavvecklingen bygger på att vi noga analyserar så att denna avveckling ska kunna gå till på ett miljömässigt acceptabelt sätt. När det gäller vad som är den politiska uppfattningen anser jag att det är en mycket viktig politisk uppgift att just gå in på den förnybara energin och hur vi ska kunna skapa förnybar energi. Det handlar inte bara om att upprätthålla säkerhet och att få marknaden att fungera. Det handlar också om att ha en stark vilja att faktiskt genomföra en förändring. För det behövs en offensiv politik och en vilja att införa styrmedel som faktiskt styr mot den framtid vi vill ha. När det gäller storleksordningen om man i dag skulle ta bort kärnkraften och jämföra den med koldioxidutsläpp från gaskraftverk är 35 miljoner ton en riktig storleksordning. Bekymret med detta sätt att betrakta problemet är att det bygger på en statisk syn på vad som är möjligt att göra. Vi ser på dagens kärnkraft och säger att den kommer att motsvara så här många miljoner ton koldioxid eftersom vi förutsätter att den ska ersättas med olja eller kol med den teknik vi har i dag. Men det vi ska åstadkomma är ju någonting helt annat! Vi ska åstadkomma en omställning av energisystemet. Det innebär att vi inte ska ha kvar befintlig teknik utan att vi ska utveckla ny teknik. Därför tycker jag att detta är ett tillbakasträvande sätt att resonera på. Vi ser samma typ av analyser till exempel i den europeiska kemikaliepolitiken, där man också räknar med att det kommer att kosta fruktansvärda summor pengar. Man räknar med att företag och andra aktörer inte kommer att utveckla sin teknik och inte anpassa sin produktion efter det som nya styrkrav och regleringar kräver. Jag är övertygad om att vi har en potential i det här landet att ställa om vårt energisystem till förnybar energi. Vi är inte eniga om ordningen på goda energislag. Från socialdemokratins sida ser vi inte kärnkraften som en långsiktigt hållbar energikälla. Jag tycker inte att vi är ett föredöme i den internationella klimatpolitiken om vi försöker uppnå vårt klimatmål genom att bevara våra kärnkraftverk, som vi en gång har beslutat oss för att fasa ut, därför att vi är obenägna och tveksamma och inte satsar på en omställning som behöver göras. Om vi väljer den vägen går vi inte framåt, utan då står vi stilla eller går bakåt. Då väljer vi en teknik som är på väg ut i stället för att välja de tekniker som går framåt. Energipolitiken handlar mycket just om det som man här tog upp att man inte skulle glida in på, nämligen förnybar energi. Det är precis det som vi ska glida in på! Det är precis det vi ska tala om. Vi har konstaterat att det finns en önskan, åtminstone bland en del andra borgerliga partier, att diskutera en samsyn i energipolitiken. Jag hoppas att den samsynen ska inbegripa en verklig vilja att gå in på de nya energislagen.

Lennart Fremling (Fp)

Anf. 131 Lennart Fremling (Fp)

Herr talman! Detta var bara ett räkneexempel på när man ersätter med det ena eller det andra. Jag tror att marknaden kan agera kraftfullt om vi politiker ger styrmedlen. Om vi ger rimliga värden på skatter och annat så klarar marknaden av att agera mer kraftfullt än vad man kan göra genom politiska beslut. Ofta anpassar sig också marknaden till de omständigheter som råder i det enskilda fallet, vilket kan vara praktiskt. Jag förstod inte riktigt miljöministerns kommentar om att man inte räknar kärnkraften som långsiktigt hållbar. Det gör inte jag heller. Jag hade en rangordning när det gäller att spara och att använda långsiktigt hållbara system, som är sol-, vind- och bioenergi. Sedan har vi kärnkraft, gas, kol och olja, som inte är långsiktigt hållbara. Jag nämnde alltså även gas, kol och olja. Vi vet att det finns en stor elproduktion, till exempel inom EU, från kol och olja och även gas. Om vi skulle lägga ned någon produktion så kunde det därför vara bättre och effektivare ur miljösynpunkt att lägga ned produktionen av kol och olja än att lägga ned kärnkraften. Jovisst kan det gå att hushålla! Man kan räkna på många olika sätt. Jag är lite orolig för att man kommer att tricksa med siffror över nationsgränserna. När jag hör miljöministerns första svar om kontrollstation 2004 utgår jag ifrån att de utsläppsrätter som vi ger ut i Sverige räknas som koldioxidutsläpp som faktiskt är gjorda i Sverige även om de skulle säljas till utlandet av ett svenskt företag och att man sedan inte räknar in om ett svenskt företag köper in utsläppsrätter från ett annat land. Den som ger ut utsläppsrätterna ska också belasta sitt konto av utsläpp med dem. Annars kommer ju varje land att vilja ge ut så många utsläppsrätter som möjligt. Då blir det en kamp mellan varje land och Bryssel om det för att man sedan ska kunna sälja utsläppsrätterna och tjäna pengar så att landet tar hem pengarna. Jag ser det alltså som självklart att man inte kommer att tricksa med beräkningarna så att vi till exempel räknar bort detta och har minus 4 % koldioxidutsläpp och sedan räknar undan utsläppsrätterna. Då går det så klart väldigt lätt att uppnå målet. Kan miljöministern lova att vi inte ska hålla på och tricksa med tolkningarna när vi justerar målet 2004?

Lena Sommestad (S)

Anf. 132 Lena Sommestad (S)

Herr talman! Låt mig först säga att jag anser att marknaden kan agera kraftfullt. Men för att marknaden ska agera kraftfullt behöver vi också kraftfulla och tydliga styrmedel. Det är precis det som vi nu arbetar med. Vi har gjort det med koldioxidskatten och vi gör det nu med elcertifikaten och med utsläppshandeln. Detta är viktigt. När det gäller kärnkraften och den långsiktiga hållbarheten förvånar det mig att Folkpartiet vill bygga ytterligare kärnkraftverk om ni anser att kärnkraften inte är långsiktigt hållbar. Jag har svårt att se varför vi skulle gå den vägen nu när vi har så mycket att vinna på att i stället satsa på de nya moderna energikällorna. Sanningen är ju att vi redan har fasat ut mycket av vår oljeanvändning i Sverige. Det är dags att vi går vidare och att vi gör det parallellt med att vi fasar ut kärnkraften. Det är min uppfattning. När det gäller handeln med utsläppsrätter så har vi en kontrollstation. Vi ska utforma och se på målet i kontrollstationen. Vi har ännu inte bestämt hur det ska se ut. Vi har ett förslag från en utredning, som föreslår att vi just ska räkna in de utsläppsrätter som vi delar ut i det svenska målet. Men detta är en fråga som måste beredas ordentligt innan vi går in på de exakta teknikaliteterna. Det som är väsentligt, som jag ser det, är att vi fortfarande ska ha ett nationellt mål. Vi har ett nationellt mål i dag på minus 4 %. När det målet sattes var det fullt klart att Sverige hade valt att fasa ut kärnkraften. Andra länder har betydligt tuffare mål - minus 12, minus 20 och så vidare. Vi har ett mål som är överkomligt, och vi ligger redan på minus i de preliminära siffrorna just nu. Vi har alla förutsättningar att klara detta med en utfasning av kärnkraften, som nu ska gå lite långsammare än till 2010, som vi trodde när målet för klimatpolitiken en gång sattes i den internationella bördefördelningen. Vi går längre i vårt nationella mål än vad vi måste göra enligt bördefördelningen i Kyoto. Det här är en viktig markering från svensk sida för att vi vill ta ledningen och att vi vill visa att det är möjligt. Vi gör det tillsammans med andra länder. Storbritannien och Tyskland går också före. Vi gör det därför att vi är övertygade om att det här är väl förenligt med en tillväxtpolitik, men också därför att vi ser att förtroendet från andra länder i världen växer om vi visar att det är möjligt att ställa om energisystemet till förnybar energi. Jag ser att vi har två stickspår i svensk debatt i dag. Det ena finns i anslutning till handeln med utsläppsrätter. Många säger: Om det inte spelar någon roll var vi gör de globala utsläppen - varför ska vi då ha ett nationellt mål? Då kan vi väl handla, och så spelar det ingen roll. Varför kan inte Sverige, som har så effektiv industri, strunta i de ambitiösa målsättningarna? På det andra stickspåret börjar man tala om kärnkraften och att vi på grund av klimatpolitiken måste bygga ut den. Det för oss bort från huvudspåret. Huvudspåret är att vi ska ställa om vårt energisystem till förnybar energi därför att det är det enda hållbara i längden. Till 2050 behöver vi minska utsläppen av växthusgaser i Europa med kanske 50-60 %. Det är viktigt att vi börjar nu och att vi gemensamt verkligen satsar på den här omställningen. Det är bara så som vi också kan driva en framgångsrik politik och bli ledande och visa att vi kan vara ett föredöme i det internationella klimatarbetet och samtidigt göra detta på ett sätt som är bra för Sveriges konkurrenskraft.

Lennart Fremling (Fp)

Anf. 133 Lennart Fremling (Fp)

Herr talman! Jag håller med miljöministern om att det är ett huvudspår att lägga om så att vi får en långsiktigt hållbar energiförsörjning. Men samtidigt är jag lite förvånad över att miljöministern är förvånad över att Folkpartiet vill ge en möjlighet att bygga ut kärnkraften ytterligare. Det finns ju tankar på att bygga ett oljekraftverk i Stenungsund som beräknas starta 2008 och ett gaskraftverk i Malmö som beräknas starta 2009. De är inte långsiktigt hållbara. Jag menar att det är sämre anläggningar än vad en motsvarande kärnkraftsutbyggnad skulle vara om vi nu behöver en sådan utökning. Jag anser alltså att de fyra riksdagsbeslut som jag nämnde i min interpellation är motstridiga. Det är för det första att kärnkraften ska avvecklas, för det andra att de orörda älvarna inte får byggas ut, för det tredje att koldioxidutsläppen ska begränsas och för det fjärde att den ekonomiska tillväxten i Sverige ska öka. Jag anser att det vore klokast att frångå det första, det vill säga att kärnkraften ska avvecklas. Regeringen tror sig kunna fullfölja alla fyra. Tror ministern verkligen att regeringen kommer att lyckas med det?

Lena Sommestad (S)

Anf. 134 Lena Sommestad (S)

Herr talman! Jag menar att de här målen är förenliga om vi driver rätt politik. Det var också innebörden i mitt första svar. Men det handlar om att vi då driver en tydlig politik för att genomföra en energiomställning och inte söker en massa undanflykter för att göra annat. Nu för vi en diskussion om i vilken takt kärnkraften ska avvecklas. Det som förvånar mig är att när denna eftergift har gjorts även i förhållande till Folkpartiets linje i folkomröstningen är ni i Folkpartiet intresserade av driva detta ännu längre och ifrågasätta avvecklingen över huvud taget. Då frångår ni den inställning som Folkpartiet en gång hade. Vi försöker att hålla fast vid den även om vi, bland annat i ljuset av klimatproblemet, måste korrigera den. Vi lyckas inte till 2010 som vi hade hoppats. Jag tycker att det är en balanserad och klok politik. När det gäller alternativ och hur vi bygger vidare är jag också bekymrad över att vi nu har planer på oljekraftverk, och dessutom kondenskraftverk. Jag har tydligt uttryckt att det inte ligger i linje med svensk klimatpolitik. Men jag drar inte den slutsatsen av detta att vi i stället ska bygga ytterligare ett kärnkraftverk. Jag drar den slutsatsen att vi nu har en möjlighet att bygga ut ett antal terawattimmar med förnybar energi. De krav som ställs på oss nu är faktiskt inte på något sätt omöjliga att uppnå. Det handlar om att nå ett tillskott på 4, 5, 6, 7 eller 8 terawattimmar förnybar energi. Det klarar vi, inte minst eftersom vi också har ett arbete på gång med att uppgradera kärnkraften och vår befintliga vattenkraft. Dessutom har vi enorma möjligheter när det gäller kraftvärmeproduktion och energieffektivisering, som vi har talat om tidigare. Vi har enorma möjligheter. Det finns länder som har betydligt större problem än vad vi har. Jag tycker att det vore en skam om vi inte tog tag i detta och klarade av det.

Intressenter

Frågeställare

Lennart Fremling

Besvarad av

Lena SommestadSocialdemokraterna