Juridisk trygghet för barn till samkönade föräldrar
Interpellation 2006/07:196 av Olsson, LiseLotte (v)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2006-12-22
- Inlämnad
- 2006-12-22
- Besvarad
- 2007-01-19
- Sista svarsdatum
- 2007-01-29
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 22 december
Interpellation
2006/07:196 Juridisk trygghet för barn till samkönade föräldrar
av LiseLotte Olsson (v)
till justitieminister Beatrice Ask (m)
Det har kommit till min kännedom att två lesbiska kvinnor i två olika fall fått avslag på sin ansökan om att adoptera sin partners barn trots att Socialnämnden tillstyrkt adoptionerna (se beslut 2006-12-14 A 2282-06, A2273-06 Norrköpings TR).
Lagändringen som gav lesbiska par tillgång till assisterad befruktning inom den svenska sjukvården trädde i kraft sommaren 2005. För lesbiska kvinnor gäller en speciell reglering där föräldraskapet fastställs slutligen genom bekräftelse eller dom. Det barn som tillkommer genom insemination i egen regi eller vid klinik utomlands omfattas däremot inte av lagstiftningen (prop. 2004/05:137).
Det innebär att det fortfarande saknas möjlighet för den födande kvinnans partner eller sambo att få föräldraskapet till barnet fastställt i en sådan situation. Trots möjligheten för lesbiska kvinnor att få tillgång till assisterad befruktning vid allmänt sjukhus är det fortfarande vanligt att paret åker utomlands för att söka behandling eller att de själva genomför inseminationen i hemmet. Sjukhusens köer har växt snabbt vilket medför långa väntetider.
Till skydd för dessa barn finns möjligheten för den biologiska moderns partner att adoptera barnet. På så sätt får barnet tillgång till två juridiska vårdnadshavare i stället för en. Dessvärre har det i praktiken visat sig att barn till lesbiska par löper stor risk att inte få tillgång till den juridiska trygghet som barn till heterosexuella par får automatiskt till följd av myndigheters beslut.
Därför är det nödvändigt att omgående ändra lagstiftningen så att alla barn, oavsett hur de blivit till och oavsett vilken sexuell läggning deras föräldrar har, får åtnjuta samma skydd.
En pågående utredning som tillsattes av den tidigare regeringen i samarbete med Vänsterpartiet ska i dagarna presentera förslag till eventuella lagändringar när det gäller föräldraskapet till de barn som tillkommit genom assisterad befruktning (dir. 2005:115).
Jag vill ställa följande frågor till justitieministern:
1. Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att stärka den juridiska tryggheten för barn till samkönade föräldrapar?
2. Hur avser ministern att verka för att den kommande utredningen om föräldraskap vid assisterad befruktning snarast ska leda till ett förslag om ny lagstiftning till skydd för dessa barn?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:196
Webb-tv: Juridisk trygghet för barn till samkönade föräldrar
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:51 Fredagen den 19 januariProtokoll 2006/07:51 9 § Svar på interpellation 2006/07:196 om juridisk trygghet för barn till samkönade föräldrar
Protokoll från debatten
Anf. 40 Beatrice Ask (M)
Herr talman! LiseLotte Olsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att stärka den juridiska tryggheten för barn till samkönade föräldrapar och om jag avser att verka för att förslag som lämnas av Utredningen om föräldraskap vid assisterad befruktning snarast ska leda till ny lagstiftning.
Bakgrunden är två fall där kvinnor som är registrerade partner har fött barn efter att utomlands ha genomgått assisterad befruktning med donerad sperma. Tingsrätten har avslagit ansökningar av mödrarnas partner om att få adoptera barnen. Tingsrättens beslut är nu överklagade till hovrätten.
Till en början vill jag naturligtvis påpeka att jag som justitieminister inte kan kommentera enskilda fall i domstol.
Rent allmänt kan sägas att registrerade partner sedan år 2003 kan prövas som adoptivföräldrar. Det innebär att två partner gemensamt kan få tillstånd att adoptera ett barn och att en partner kan adoptera den andra partnerns barn. Frågan om adoption prövas av domstol. Bedömningen utgår från principen om barnets bästa. Domstolen får ge tillstånd bara om adoptionen är till fördel för barnet. Dessutom krävs att den som vill adoptera barnet har uppfostrat eller vill uppfostra barnet eller att det finns särskild anledning till adoption.
Från och med den 1 juli 2005 får assisterad befruktning med donerade spermier utföras i svensk sjukvård beträffande en kvinna som är partner eller sambo med en annan kvinna. Partnern eller sambon anses - tillsammans med den befruktade kvinnan - som förälder till det barn som föds, förutsatt att hon har samtyckt till behandlingen och att det är sannolikt att barnet har kommit till genom den.
En särskild utredare har i ett betänkande som överlämnades till mig i går föreslagit ytterligare lagändringar när det gäller föräldraskap vid assisterad befruktning. Betänkandet kommer nu att beredas vidare i Regeringskansliet.
Anf. 41 LiseLotte Olsson (V)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka justitieministern för svaret på min interpellation, om än jag tycker att det var lite tunt. Jag förstår till fullo att justitieministern inte kan eller ska kommentera det enskilda rättsfall som jag hänvisar till i min interpellation. Det är inte heller just det jag vill diskutera. Det jag däremot vill diskutera och lyfta fram är bristerna i den nuvarande lagstiftningen.
Justitieministern nämner i sitt svar den utredning om föräldraskap vid assisterad befruktning som presenterades i går. Vänsterpartiet var med och tog fram direktiv till utredningen, och jag kan nu konstatera att utredarens förslag stämmer väl överens med Vänsterpartiets förslag.
När vi ändrade lagen så att även lesbiska par fick tillgång till assisterad befruktning inom den svenska sjukvården var vi noga med att betona att lagändringen var ett första steg. Eftersom alla barn som tillkommer genom assisterad befruktning inte omfattas av lagen är det nödvändigt att gå ett steg längre. Vårt mål är att samtliga barn, oavsett hur de kommit till och oavsett vilken sexuell läggning deras föräldrar har, ska ha rätt till lika juridisk trygghet. De tingsrättsbeslut som jag nämner i min interpellation visar hur angeläget det är att ändra lagen så att alla barn omfattas.
Utan att diskutera enskilda fall och enskilda domares tolkningar av lagen vill jag ändå påvisa att här finns en lucka som gör att barn kommer i kläm. Den luckan är det vår plikt som lagstiftare att täppa till.
Herr talman! Lesbiska kvinnor har i alla tider fött barn. När vi beslutade om lesbiska kvinnors rätt till assisterad befruktning var ett av syftena att stärka rättigheterna för barnen. Men de barn som blir till i ett lesbiskt förhållande utomlands eller genom insemination hemma omfattas fortfarande inte av samma skydd som barn till heterosexuella föräldrar. Den enda möjligheten för dessa barn att få två juridiska vårdnadshavare är att mammans partner adopterar barnet.
En adoption kräver utredning av socialtjänsten. Även om socialtjänsten tillstyrker adoption kan barnet riskera att stå utan två vårdnadshavare efter domstolsprövningen. Detta kan leda till enorma problem för barnet. Vad händer om den biologiska mamman avlider eller om föräldrarna separerar?
Herr talman! Kristdemokraterna lade så sent som hösten 2005 fram ett förslag om att riva upp lagen som ger lesbiska kvinnor tillgång till assisterad befruktning inom svensk sjukvård. Förslaget motiverades paradoxalt nog med att barnet har rätt till båda sina föräldrar. Kristdemokraterna har i samma motion ett yrkande om att upphäva lagen om samkönade pars möjligheter att prövas som adoptivföräldrar.
Jag tycker att det är mycket oroväckande om Kristdemokraternas inställning till barn med samkönade föräldrapar får genomslag i regeringen. Jag undrar därför: Hur tänker justitieministern hantera Kristdemokraternas krav?
Anf. 42 Helena Leander (Mp)
Herr talman! Det var med stor glädje jag i går tog del av resultatet av den utredning som tillsattes under förra regeringen och som handlade just om föräldraskap vid assisterad befruktning. Det är inte rimligt att ha den ordning som vi har nu, där du kan se att resultatet blir att barn förnekas den ena av sina föräldrar helt enkelt för att mammorna har valt att göra inseminationen utomlands.
Det enda rimliga är helt enkelt att gå på utredningens linje och se till att man tar bort den konstiga särreglering som finns så att det är samma villkor som gäller oavsett om det är samkönade eller olikkönade föräldrar som skaffar barn. Jag hoppas verkligen att regeringen kommer att ta tag i den frågan så fort som möjligt och återkomma till riksdagen med förslag till lagändring.
Men en fråga som fortfarande hänger lite grann i luften efter den här utredningen är vad man gör med de barn som tillkommer i en relation där spermagivaren inte bara är någon anonym givare utan kanske en nära vän till familjen eller någon som på annat sätt tar aktiv del i barnets omvårdnad och som av barnet faktiskt ses som en förälder. Det är inte helt ovanligt att bögpar och flatpar skaffar barn tillsammans och på olika sätt delar på vårdnaden av barnen. Det förekommer också andra konstellationer. I de här fallen har faktiskt barnen flera personer som de ser som sina föräldrar, men bara två kan vara juridiska vårdnadshavare.
I Kanada har man löst det genom att ett barn kan ha mer än två juridiska vårdnadshavare. Det är förstås en komplicerad fråga som kräver noggrann utredning. Men det vore ändå intressant att få höra ministerns syn på om det här är någonting vi skulle kunna titta närmare på också i Sverige.
Anf. 43 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Interpellanten tycker att texten är allmänt hållen i mitt svar. Det ligger väl i sakens natur, för när jag skickade i väg svaret hade jag inte ens fått utredningen. Då är det svårt att vara konkret.
Utredningen om föräldraskap vid assisterad befruktning lägger fram två huvudförslag, kan man säga. Det ena är att man inriktar sig på förslag som handlar om likabehandling av föräldraskap vid assisterad befruktning och föräldraskap i övrigt. Det är den ena delen av förslaget.
Den andra delen handlar om barns rätt att få information om sitt ursprung, ett tämligen radikalt förslag, vill jag säga, där man ser framför sig något slags register där man kan gå in.
Den här typen av frågor är ju komplicerade i många avseenden. Jag tycker att den andra deltagaren i debatten pekar på det i frågan: Kan man ha mer än två föräldrar? Det är en berättigad fråga som jag tror kommer att dyka upp i remissbehandlingen. Det är ingen tvekan om att i det här fallet män som donerar spermier i några avseenden kan ha intresse av att få vara med men inte får det.
Det ligger i sakens natur att de här frågorna är känsliga och besvärliga. Utgångspunkten tycker jag är helt rätt, att se det hela utifrån ett barnperspektiv. Det är inte bara från kristdemokratiskt håll man ibland har haft andra uppfattningar. De kommer från lite olika håll. Av just det skälet tycker jag att det är otroligt viktigt att den här utredningen bereds på vanligt sätt och att vi får ta del av de synpunkterna innan vi landar.
Men jag tror att alla är helt klara över att det, precis som när det gäller de kvinnor som tas upp i interpellationen, i dag finns situationer där både barn och föräldrar, juridiska eller icke-juridiska föräldrar, känner att regelverken inte stämmer överens med det som borde gälla. Det måste vi reda ut från regering och riksdag. Jag tror att det bästa sättet att göra det på är den typ av ordentlig genomgång som är gjord av utredaren, ett ordentligt remissarbete och diskussioner i lugn och ro där vi lyfter på stenarna.
Min uppfattning är att det är otroligt viktigt att inte krångla till det mer än verkligheten redan gör utan faktiskt se till att barn har den trygghet som det innebär att ha två föräldrar och att också ha de rättigheter som jag tycker att alla människor borde ha att faktiskt på ett sakligt sätt få veta var man kommer ifrån.
Där finns det också ett förslag i utredningen som jag tycker är intressant. Man vill stärka ansvaret för föräldrar också när det gäller samkönade par att faktiskt informera barn om bakgrunden. Det är också en fråga som jag tror kommer att diskuteras en del i remissarbetet.
Kort sagt har jag en väldigt öppen syn på de här frågorna. Jag tycker att det är viktigt att vi reder ut regelverken. Det är olyckligt när enskilda familjer hamnar i komplicerade juridiska processer, och vår utgångspunkt måste vara att vi ska skapa trygghet som håller över tid för barnen. Det är min ambition i det här arbetet.
Anf. 44 LiseLotte Olsson (V)
Herr talman! Tack för det! Det känns väldigt bra och betryggande att justitieministern verkar vara positivt inställd och verkar vilja jobba i utredningens anda. Jag tolkar justitieministerns svar på det sättet.
Det har ju pratats väldigt mycket om utredningen eftersom den nu kommer samtidigt som jag väckt den här interpellationen. Den har som sagt väldigt många goda förslag. Ett förslag är att samma regler ska gälla för heterosexuella och för samkönade par när det handlar om föräldraskapet vid insemination. Precis som sades här föreslår utredningen att barn som tillkommit genom assisterad befruktning ska få upplysning om detta av föräldrarna. Man har även tittat på utlandsfallen som jag hänvisar till i min interpellation, och den privata inseminationen omfattas också av utredarens förslag. Det är mycket glädjande.
Som sagt är mycket bra; det verkar vi vara överens om. Man ser verkligen till barnens bästa i utredningen och vill att de på ett enkelt och tydligt sätt ska tillförsäkras två rättsliga föräldrar.
Herr talman! Justitieministern säger i sitt svar att utredningen kommer att beredas vidare i Regeringskansliet. Det låter förstås väldigt bra. Jag vill inte att den ska hamna i någon byrålåda och glömmas bort.
Jag har en direkt fråga: Är justitieministern villig att gå i god för att de förslag som utredaren lagt fram för att ge barn till samkönade föräldrar samma rättigheter som heterosexuella föräldrars barn genomförs? Kommer du att jobba i den andan?
Anf. 45 Helena Leander (Mp)
Herr talman! Även jag gläder mig åt justitieministerns uttalanden i dag. De visar på en positiv inställning till att försöka underlätta för familjer som inte passar in i heteronormen men som ändå skaffar barn och till att barnen som föds i regnbågsfamiljer också ska få en juridisk trygghet där de personer som de upplever som föräldrar faktiskt också får vara juridiska föräldrar.
Vad jag hoppas är att justitieministern inte får problem med sina koalitionspartner i Kristdemokraterna som ju, som tidigare talare varit inne på, kanske inte riktigt har samma inställning i den här frågan.
Men om justitieministern kanske inte kan lova men i alla fall gå i god för att det här nog kommer att gå bra kommer jag att vara glad och nöjd.
Anf. 46 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Det enda ministrar inte ska lova är att det går bra, men vi kommer i alla fall att arbeta för det. Låt oss säga så här: Ja, utredningen bereds vidare. Det är naturligtvis inte avsikten att den ska hamna i någon byrålåda. Det finns tillräckligt mycket i byrålådorna efter tidigare regeringar. De är fyllda!
De här barnen finns. Det är min utgångspunkt, och vårt ansvar är att ta reda på hur man på ett rimligt sätt ser till att deras trygghet säkras och att andra inblandade också får sina rättigheter och skyldigheter hanterade på ett vettigt sätt. Det är min praktiska synpunkt.
Jag vet att de här frågorna är känsliga. Det kan bero på att det finns människor som har en tro som gör att de kanske inte har samma syn på homosexualitet som den som inte delar den tron har. Det finns fördomar och det finns myter.
Det är komplicerat med familjebildning. De senaste decennierna har ju inneburit att familjer ser väldigt olika ut. Det kommer vi inte undan. Den diskussionen kommer vi att behöva ha här i riksdagen och i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Just därför är det så viktigt att frågan på ett sakligt sätt bereds, hanteras och diskuteras som alla andra frågor och att vi lyfter på stenarna. Det är min utgångspunkt.
Vi kommer att hantera den här frågan på samma sätt som andra frågor. Utgångspunkten är som sagt att barnen finns. Barn har rätt till föräldrar; barn har rätt till trygghet; barn har rätt att veta var de kommer ifrån. Det tror jag är enkla slutsatser som de flesta är överens om.
Sedan ska vi komma överens om regelverken. Där vill jag återge vad utredaren sade till mig när vi gick igenom det här i går: Det är en väldigt komplicerad lagstiftning redan som det är innan man har ändrat något, och ännu svårare blir det när man ska ändra. Därför finns det också ett särskilt yttrande med lite andra varianter i förslaget. Det är alltså ganska komplicerade frågor att hantera, vilket också är skäl för att ha en gedigen och saklig beredning i de här frågorna.
Jag ser fram emot att så småningom kunna landa och lägga fram ett förslag till riksdagen. Vi har fått ett bra underlag, och jag ser som sagt fram emot de synpunkter som kommer, både i debatter här i riksdagen och i form av remissvar från olika instanser. Det kommer kanske inte i alla delar att underlätta arbetet, men det är ju på det sättet vi bedriver politik.
När det gäller familjelagstiftning över huvud taget finns det många frågor som diskuteras i dag, och jag tror att vi kommer att få diskutera dem också de närmaste åren. Jag kan även konstatera att familjerättsfrågorna är uppe också i EU-sammanhang. Det är inte bara så att familjer ser annorlunda ut här hemma, utan de rör sig dessutom över gränserna på alla möjliga och omöjliga sätt. Det kommer alltså att bli diskussioner om det här, och vi kommer att få ägna mycket kraft och engagemang åt dem de kommande åren.
Anf. 47 LiseLotte Olsson (V)
Herr talman! Jag vill tacka justitieministern för svaren i debatten. Om jag var lite missnöjd med det skriftliga svaret är jag desto nöjdare med det som har framkommit här nu. Jag skrev interpellationen när jag läste om rättsfallen som jag hänvisar till, och den handlar ju om barn som fallit mellan stolarna i den nu gällande lagstiftningen - om barn som förvägrats två föräldrar och som inte har samma rättigheter som andra barn i Sverige. Därför är det väldigt glädjande att denna miss, som vi verkar vara överens om här, i lagstiftningen håller på att täppas till - det håller på att ändras.
Jag vill dock ändå upprepa min fråga om Kristdemokraternas inflytande på de här frågorna och om hur regeringen kommer att handskas med det. Det finns ju ändå motioner som skrivits ganska nyligen av just Kristdemokraterna och som leder åt ett helt annat håll än det vi har pratat om i dag och vad den här utredningen vill.
Kommer Kristdemokraternas syn på de homosexuellas rätt att adoptera och deras önskan att upphäva möjligheterna för lesbiska kvinnor att ha rätt till assisterad befruktning att få något gehör?
Som jag tidigare har sagt är jag väldigt glad över de förslag som utredningen har lagt fram. Genomförs förslagen är vi bra mycket närmare ett samhälle där barn behandlas lika oavsett föräldrarnas sexuella läggning.
Men den här utredningen pekar även på ett problem som måste lösas. Det är precis det som Helena i sitt tidigare inlägg var inne på: Dagens reglering i svensk lag medger inte att ett barn har mer än två vårdnadshavare. I dag växer många barn upp i andra familjekonstellationer än den traditionella. Ett starkare skydd för barnens rätt till bestående relation med vuxna som barnet vuxit upp med ligger helt i linje med att stärka barnens rätt.
Herr talman! Jag undrar därför hur justitieministern ställer sig till detta. Jag tar ett exempel från Kanada, där en kanadensisk pojke nyligen har fått laglig rätt till tre juridiska föräldrar. Är det något som den svenska regeringen kan tänka sig att öppna för?
Anf. 48 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Kristdemokraterna är en del av regeringsunderlaget. Men hur kd kommer att ställa sig till de specifika frågorna när det gäller den här utredningen måste man ju fråga kd om. Det har jag inte haft möjlighet att göra eftersom utredningen kom i går.
Det är naturligtvis så att vi diskuterar frågor gemensamt, och jag tycker att det är ett arbete som går väldigt bra. Jag ser faktiskt oftast olika infallsvinklar på frågor som någonting som berikar och gör saken bättre.
Min erfarenhet är att Sveriges riksdag och politiken i de olika partierna i någon mån speglar de uppfattningar som finns ute i samhället. I den här typen av frågor bör vi hamna vid ställningstaganden som alla känner sig bekväma med. Jag är alltså inte ett dugg bekymrad över det, men kd får svara för sin partiståndpunkt själva.
Frågan om fler föräldrar än två är faktiskt mycket komplicerad. Min grundinställning är att jag förstår resonemangen, men jag är inte tvärsäker på att det är lösningen.
Jag känner mig lite tveksam till det, för det rör till det hela. Det vore ju väldigt skönt för många barn i heterosexuella förhållanden också att få någon extra förälder som legal förälder, för man kanske inte är nöjd med de föräldrar man har. Jag känner några barn som känner så ibland.
Det som har diskuterats i den här utredningen och i anslutning till den är också frågor som handlar om något slags rätt till socialt umgänge eller någon typ av legal relation. Ibland är det ju så med skilsmässor och förändrade familjebilder att en person som har haft väldigt stor betydelse för ett barn helt plötsligt bara är borta ur bilden, vilket är väldigt besvärligt. Men det är otroligt svårt att reglera detta, väldigt svårt att hitta rimliga ståndpunkter. Jag tror att lösningen ändå är att hålla sig något till den struktur som vi har haft när det gäller familjelagstiftningen och att försöka göra den mer neutral än vad den har varit.
Men jag har ingen bestämd uppfattning när det gäller flera. Det är intressant hur man gör i andra länder givetvis, men behov av mer än en vuxen har de allra flesta barn. Så gäller det att se till vilka som ska vara juridiska föräldrar och vilka som ska vara andra viktiga relationer.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.