Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Jobbgarantin för ungdomar

Interpellation 2007/08:630 av Astudillo, Luciano (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2008-04-25
Anmäld
2008-05-05
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2008-05-14
Sista svarsdatum
2008-05-16
Besvarad
2008-06-10

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 25 april

Interpellation

2007/08:630 Jobbgarantin för ungdomar

av Luciano Astudillo (s)

till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)

Många unga med brister i sin utbildning har även under högkonjunktur svårt att etablera sig på arbetsmarknaden. Under den borgerliga regeringen har antalet ungdomar som varit arbetslösa i minst sex månader ökat från knappt 1 600 till nästan 6 000. Långtidsarbetslösheten bland unga har därmed mer än trefaldigats mitt under en brinnande högkonjunktur.

Grunden för jobb för unga är fullgjord utbildning med hög kvalitet. Här finns inga genvägar. Trots det väljer regeringen att försvåra för ungdomar att komplettera eller fullfölja sin utbildning. I stället har regeringen inrättat en så kallad jobbgaranti för ungdomar med en stelbent inriktning på olika kartläggningsfaser, vilket inte underlättar ungdomars kontakter med arbetslivet.

Jag vill ställa följande frågor:

Är arbetsmarknadsministern beredd att genomföra förändringar av jobbgarantin för unga i syfte att underlätta för ungdomar att få arbete?

Om så är fallet – vilka åtgärder avser arbetsmarknadsministern att vidta, och när kommer dessa att aktualiseras?

Avser arbetsmarknadsministern att ta några initiativ för att fler deltagare i jobbgarantin för unga ska få möjligheter till praktikplatser och att unga i garantin snabbare ska få tillgång till praktikplatser?

Debatt

(10 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2007/08:630, Jobbgarantin för ungdomar

Interpellationsdebatt 2007/08:630

Webb-tv: Jobbgarantin för ungdomar

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Sven Otto Littorin (M)
Anf. 49 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Luciano Astudillo har frågat mig om jag är beredd att genomföra förändringar av jobbgarantin för unga i syfte att underlätta för ungdomar att få arbete och, om så är fallet, vilka åtgärder som jag avser att vidta samt när dessa kommer att aktualiseras. Vidare har han frågat mig om jag avser att ta några initiativ för att fler deltagare i jobbgarantin för unga ska få möjligheter till praktikplatser och att unga i garantin snabbare ska få tillgång till praktikplatser. Maryam Yazdanfar har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för att skapa mer flexibla regler för arbetsförmedlingarnas arbete med unga långtidsarbetslösa. Låt mig börja med att konstatera att forskningen visar nedslående resultat av de tidigare arbetsmarknadspolitiska ungdomsprogrammen under socialdemokratiska regeringar. Programmen var inte effektiva. Inlåsningseffekterna var stora, vilket kan ha resulterat i att ungdomarnas inträde på arbetsmarknaden fördröjdes. Jobbgarantin för ungdomar mellan 16 och 24 år, som infördes i december 2007, syftar i stället till att ge ungdomarna ett omfattande stöd i deras arbetssökande genom vägledning och coachning. Genom att erbjuda praktik och utbildning först i ett senare skede undviks inlåsningseffekter. Dessutom ska kompletterande aktörers kompetens erbjudas i jobbgarantin. Det ökar sannolikheten att varje ung person ska få just det stöd han eller hon behöver. Eftersom jobbgarantin för ungdomar är en så pass ny åtgärd anser jag att det ännu är för tidigt att utvärdera den. Jag kommer därför i detta skede inte att föreslå några förändringar i utformningen av garantin. Jag avser dock att noga följa utvecklingen av jobbgarantin och, vid behov, se över utformning och regelverk.
Luciano Astudillo (S)
Anf. 50 Luciano Astudillo (S)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka Littorin för svaret, även om jag inte är helt nöjd med det. Man kan säga att hanteringen av ungdomsarbetslösheten kanske är den borgerliga regeringens allvarligaste missgrepp och den största orättvisan vi har haft under de här två åren. Det är utan tvekan den som kanske medför de värsta konsekvenserna på lång sikt, för vi vet utifrån forskning att ungdomar som börjar sitt arbetsliv genom arbetslöshet får en sämre löneutveckling, riskerar att ha otrygga jobb under lång tid och får sämre pensioner i förlängningen av det. Jag kan ändå säga att det finns all anledning för oss socialdemokrater att vara självkritiska på det här området. Men det fanns två bärande principer i den politik som vi förde. Den första var att det alltid är bättre att vara aktiv än passiv. Den andra är att det är bättre att investera i ungdomars kompetens och utbildning till exempel än att bara skicka dem vidare att söka jobb som de kanske inte har utbildning för. Låt oss beskriva det borgerliga missgreppet. Man började direkt efter att man tog över makten att avveckla ungdomsgarantin och de kommunala ungdomsprogrammen utan att presentera någonting eget på ett helt år. Många av de här programmen hade brister, men flera av dem bidrog till att unga människor kom närmare arbetsmarknaden och fick jobb. Så är det. Det tog ett helt år av missade chanser, ett helt år av en konjunktur som bara försvann, en konjunktur som annars brukar gynna ungdomar, innan den borgerliga regeringen levererade sitt alternativ, den så kallade jobbgarantin för ungdomar. När det tog så lång tid hade man ju hoppats på att det skulle vara något riktigt bra i den så kallade jobbgarantin för ungdomar. Men vad levererades? Jo, en garanterat sämre inkomstförsäkring för alla unga människor i Sverige, en garanterad väntan på så mycket som sex månader innan man fick chans till en praktikplats eller en utbildning. Så är det. Så lite som 13 procent av de ungdomar som finns i den så kallade jobbgarantin i dag har praktik eller en utbildning. Det här är en verklighetsfrånvänd politik. Vi vet, och det vet Littorin också, för han har själv beställt en utredning kring det här, att det största bekymret med ungdomsarbetslösheten är att de unga människor som inte får jobb i dag, trots den konjunktur som vi har varit inne i, saknar utbildning. De saknar en fullvärdig gymnasieutbildning. Littorin säger i sitt svar att han har velat undvika inlåsningseffekter. Må så vara! Men det Littorin har gjort är att han har låst ute ungdomar från att börja sitt arbetsliv, från inlåsning till att utestänga människor fullständigt. Vi socialdemokrater har en helt annan politik, en helt annan syn på det här. För det första är det bättre att vara aktiv än passiv. För det andra ska det vara ett individuellt bemötande av unga människor. Unga människor har olika behov. Man kan inte ha en jobbgaranti som behandlar alla exakt lika. Det kollektiva tänkande som den så kallade jobbgarantin har medfört är ingen bra lösning. Det är dessutom bättre med rejäla investeringar på utbildning, inte minst för dem som saknar en fullbordad gymnasieutbildning, än att generellt sänka skatten för alla företag som redan har unga människor anställda. Ska man väl sänka skatten för unga människor som saknar jobb måste man rikta det på ett sådant sätt att skattesänkningarna går till de ungdomar som fortfarande är arbetslösa.
Maryam Yazdanfar (S)
Anf. 51 Maryam Yazdanfar (S)
Fru talman! Jag håller självklart med föregående talare men vill börja med att tacka arbetsmarknadsministern för ett svar som inte svarar på frågan. Under Sven Otto Littorins första år som arbetsmarknadsminister ökade långtidsarbetslösheten bland ungdomar med 250 procent. Under den borgerliga regeringens första år vid makten ökade ungdomsarbetslösheten med 250 procent i brinnande högkonjunktur. Det är inget resultat som man kan vara glad över. Visserligen är arbetsmarknadsministern känd för att vara en glad minister, men de här siffrorna borde även få arbetsmarknadsministern att fälla en tår. Det är, precis som Luciano Astudillo säger, det största misslyckandet för regeringen att på detta sätt ställa unga människor utanför och utan möjlighet att faktiskt skapa sig ett vuxenliv. När jag i våras var på Arbetsförmedlingen i Upplands Väsby talade vi väldigt mycket om detta. I Upplands Väsby finns det nämligen en samling unga människor som har jättesvårt att etablera sig på arbetsmarknaden och som du, Sven Otto Littorin, har ansvaret för. Förmedlarna berättade om frustrationen när de får höra att det finns en jobbgaranti för unga. Dessa unga människor säger: Jag är ung. Regeringen har en garanti. Ska jag inte bli garanterad något då? Arbetsförmedlarens svar måste då bli: Du blir garanterad att få sitta på Arbetsförmedlingen 30 timmar i veckan. Anledningen till det är att ni i regeringen kastade ut precis allting med badvattnet. Ni kastade ut barnet med badvattnet. Det fanns väldigt mycket som jag också kan vara kritisk mot i socialdemokratisk arbetsmarknadspolitik, precis som Luciano Astudillo säger. Men det fanns också bra saker. Men förblindad av ideologiska skygglappar kastade du, Sven Otto Littorin, ut barnet med badvattnet och gjorde så att långtidsarbetslösheten för ungdomar ökade med 250 procent under ditt första år vid makten. Det är ett misslyckande. Jobbgarantin för ungdomar beskrivs av både ungdomarna själva och arbetsförmedlarna som stelbent och ineffektiv. De samarbetsformer som till exempel fanns förut och som skulle behövas tar SSU upp i sin sommarjobbsundersökning, som jag har anledning att komma tillbaka till i en senare interpellationsdebatt med ministern, där kommunerna själva har fått påpeka olika faktorer som har med ungdomsarbetslösheten i deras kommun att göra. Jag ska ta två kommuner som exempel. De tror att deras ungdomar skulle må bra av om kommunen samarbetade med Arbetsförmedlingen. Men nuvarande regering har stängt denna möjlighet, säger den ena kommunen. Den andra kommunen säger: Vi har haft avtal med Arbetsförmedlingen inom ramen för ansvaret för 18-25-åringar. Den verksamheten har numera en annan inriktning i enlighet med regeringens uppdrag till Arbetsförmedlingen varför vi inte kan bedriva verksamheten längre. Sven Otto Littorin, du kastade ut barnet med badvattnet. Det gäller även de bra sakerna. Du ökade långtidsarbetslösheten bland ungdomar med 250 procent. När vi frågar om detta får vi bara tomma svar, och det är mycket olyckligt.
Sven Otto Littorin (M)
Anf. 52 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Tyvärr, Maryam Yazdanfar, fanns det inte något vatten i det där badkaret som ni hade lagt dem i. Det var det som var problemet. Ni gör nu samma misstag som socialdemokrater i alla tider har gjort, det vill säga att ni inte ser de som finns i en programåtgärd som arbetslösa. Det är precis det misstaget som ni återigen gör. Problemet är att den enskilde inte ser det på det sättet. Man vill ha ett riktigt jobb att gå till och en lön att leva på. När vi tog över befann sig över 100 000 ungdomar i utanförskap i Sverige. Det var över 100 000 ungdomar som ni hade lämnat på perrongen och i det tomma badkaret. Det var faktum. Vi hade den största ungdomsarbetslösheten i hela EU. Det var det som ni lämnade efter er. Det är klart att man måste gå igenom och se vilka verktyg som fungerar och vilken politik som levererar önskvärt resultat. Om vi lägger ihop antalet öppet långtidsarbetslösa med antalet ungdomar i programåtgärder hade vi i oktober 2006 när vi tog över mer än 29 000 ungdomar som var långtidsarbetslösa. Den senaste siffran visar att det är 17 800 i dag. Det är 11 200 färre långtidsarbetslösa ungdomar. Långtidsarbetslösheten bland ungdomar har sjunkit med mer än en tredjedel. Det är faktum. Men så ser inte Socialdemokraterna det, utan de kör vidare på samma myt som vanligt, att om man bara stoppar in ungdomar i något slags programåtgärd är arbetslösheten borttrollad. Jag läste för någon vecka sedan Kommunalarbetaren. Sven-Erik Österberg fick frågan: Vari ligger det nya i Socialdemokraternas jobbpolitik? Svaret var: Egentligen är det inte så mycket nytt i sig. Tänk efter vad han säger. Han säger: Vi gör som vi alltid har gjort. Vi stoppar in ungdomarna i olika Amsåtgärder, så löser vi arbetslösheten på det sättet. Jag måste säga att det är en cynisk och en riktigt elak politik för ungdomar som vill ha ett riktigt jobb att gå till. Jag vill ändå passa på att tacka interpellanterna för denna viktiga interpellation som har gett mig en väldigt bra möjlighet att visa på skillnaderna mellan socialdemokratisk Amspolitik och alliansregeringens jobbpolitik. Vi kan naturligtvis diskutera de effektiva insatserna i jobbgarantin för unga. Den diskussionen tar jag gärna, och ni vet ju att jag brukar ha en ganska ödmjuk inställning till de verktyg som vi använder oss av. Är det någonting som inte fungerar ska vi naturligtvis rätta till det, och är det någonting som fungerar bra ska vi vidareutveckla det därför att verktygen aldrig kan vara viktigare än målet. Och målet är helt enkelt och tydligt, och det är full sysselsättning. Alla som vill och kan vara med på arbetsmarknaden ska ha en möjlighet att vara det. Där delar jag Luciano Astudillos ingångsvärde, nämligen att det är självklart och nästan ännu viktigare för ungdomar. Det är, precis som Luciano Astudillo säger, viktigt att ha ett snabbt inträde på arbetsmarknaden för att man ska kunna känna denna delaktighet och för att man inte ska riskera att hamna i utanförskap. Det är just därför som vi, när vi tittar igenom statistiken och siffrorna, konstaterar att ni lämnade 100 000 på perrongen eller i det tomma badkaret. Vi kan inte fortsätta med den typen av politik, utan vi måste se till att effektivt arbeta på det sätt som vi har gjort. Ungdomsarbetslösheten har sedan vi tillträdde sjunkit mer än i något annat land i Europa. Detta är faktum. Den totala långtidsarbetslösheten bland ungdomar har minskat med mer än en tredjedel. Det är ett gott betyg. Är jag nöjd? Självklart är jag inte det. Vi ska göra mycket mer. Jag delar också uppfattningen som Luciano Astudillo torgför att det är bättre att vara aktiv än passiv. Men det är också bättre att ha ett jobb att gå till än en Amsåtgärd att sitta fast i. Det är bra med individuella angreppssätt. Det är bra med praktikplatser. Och det finns utrymme för just detta inom ramen för jobbgarantin för unga.
Luciano Astudillo (S)
Anf. 53 Luciano Astudillo (S)
Fru talman! Jag ska börja med att säga något om Sven-Erik Österbergs eventuella uttalande i Kommunalarbetaren. Först och främst handlar vår rapport, den första som vi levererar från vårt rådslag, om entreprenörskap och företagande. Där finns en rad konkreta förslag, och jag ska villigt mejla över den till Sven-Erik Österberg eftersom det finns mycket av nytänkande i den. Vi kan därför skippa den diskussionen. Sven-Erik Österberg finns inte här i kammaren. Det är därför olyckligt att man använder ett uttalande ryckt ur sitt sammanhang utan att veta något om resten av artikeln. När det sedan gäller Littorins pragmatiska förhållningssätt, åtminstone det som han retoriskt ger uttryck för här i kammaren, håller han ändå i slutändan fast vid något helt annat när det sedan verkligen gäller. Ett av de stora misstagen när det gäller jobbgarantin är att även om Littorin håller med mig om att aktivitet alltid är bättre än passivitet har han med sin så kallade jobbgaranti bidragit till att långtidsarbetslösheten har tredubblats på grund av denna jobbgaranti. Så är det, Littorin. Då kan han stå här och hävda att vi försöker dölja detta, men så är det inte. Problemet är att de ungdomar som fortfarande står och väntar, de nästan 20 000 som Littorin talar om, har det absolut svårast att få ett jobb. Det är dessa ungdomar som man måste investera i. Man måste satsa på arbetsmarknadspolitik, utbildning, kortare yrkesutbildningar och ge möjligheter till praktik. Där är denna så kallade jobbgarantin rena skämtet. Det är brist på resurser i den. Det är brist på ett individuellt tänk i den. Man behandlar alla exakt lika. Jag ska bara redogöra för ett nedslag i verkligheten, som jag mötte när jag senast var i Trollhättan och besökte Arbetsförmedlingen där, för Littorin. En arbetsgivare kommer i armkrok med en arbetslös ung människa och säger: Den här personen skulle jag vilja pröva genom att ge praktik en eller två månader innan jag kanske kan ge denna unga människa en anställning. Littorin och vi är ju helt överens där, nämligen att jobb är målet med arbetsmarknadspolitiken. Där är det ingen skillnad. Men då måste Arbetsförmedlingen säga: Nej, vi kan inte erbjuda en praktikplats. Så är Littorins regler. Man måste vänta ett par månader till tills denna unga människa har varit arbetslös i sex månader. Det är dåligt för den arbetslösa unga människan. Det är dåligt för företaget som kanske behöver just denna person och har byggt upp ett förtroende och vill pröva honom eller henne. Det är dåligt för samhällsekonomin. Det är den så kallade Littorinska jobbgarantin för ungdomar. Det är så den ser ut i verkligheten, oavsett vad Littorin står och säger i kammaren. Det är två år av missade chanser. Nu vänder ekonomin. Kvar står de 20 000 ungdomar som är absolut längst från arbetsmarknaden. Borgerligheten förutspår själv ökad arbetslöshet kommande år. Vi vet att när konjunkturen viker är det unga människor som drabbas först. Det är de som åker ut först. Jag hade hoppats på en borgerlig regering som tog initiativ när det är fara å färde. Förutom att vi har en diskriminerande a-kassa för unga människor, som ni har infört i den här så kallade jobbgarantin, är det ungdomar som riskerar att hamna totalt utanför på grund av er politik som har misslyckats helt på detta område.
Maryam Yazdanfar (S)
Anf. 54 Maryam Yazdanfar (S)
Fru talman! Det är lustigt att man så ofta i denna talarstol måste påminna er borgerliga ministrar om att det faktiskt är ni som har makten och att det är ni som ska ta ansvar för skeendena i svensk politik i dag. Väljarna har inte valt er för att opponera på en gammal socialdemokratisk regering eller politik. Du, Sven Otto Littorin, har makten. Du har ansvaret för de unga människor som står längst bort från arbetsmarknaden i dag. Då är det alltid bättre att vara aktiv än passiv. Sven Otto Littorin sade att socialdemokratisk arbetsmarknadspolitik var elak mot ungdomar. Jag tror inte att de ungdomar som står längst bort från arbetsmarknaden tycker att socialdemokratisk politik var speciellt elak om de jämför med den politik som arbetsmarknadsministern för. Det elaka är att säga: Du får gå hemma några månader till innan vi sätter in en aktiv insats för att just du ska få jobb och kunna uppfylla dina framtidsdrömmar. Det är elakt. Jag vet inte om arbetsmarknadsministern kommer ihåg hur det var att vara ung, men tiden går mycket långsammare och självförtroendet minskar. Det är jobbigt att behöva sitta hemma och inte ha någonstans att vara på dagarna. Det är jobbigt att få sin a-kassa sänkt, trots att man har kvalificerat sig för den, och få mindre i a-kassa än sina äldre före detta arbetskolleger. Man blir dubbelt straffad för att man är ung. Det är jobbigt att inte få tillhöra ett socialt sammanhang. Det är jobbigt att inte kunna känna att man får utvecklas på dagarna. Det är denna politik Sven Otto Littorin har fört. Den har lett till att antalet långtidsarbetslösa ungdomar ökade med 250 procent under det första året med borgerlig regering i Sverige. Vad jag förstår av denna debatt finns det ingen ljusning i sikte. Konjunkturen går ned. De ungdomar som tidigare stod långt bort från arbetsmarknaden kommer när ni är klara med er politik att stå ännu längre bort.
Sven Otto Littorin (M)
Anf. 55 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Jag har makten och ansvaret och ska inte opponera på gammal socialdemokratisk politik, säger Maryam Yazdanfar. Problemet är att om man får tro Sven-Erik Österberg som tillsammans med Luciano Astudillo har lett det så kallade jobbrådslagettoppmötet, eller vad det nu heter, är det egentligen inte så mycket nytt i sig. Då kan jag gärna opponera på den, för politik är att bryta åsikter mot varandra. Jag trodde att det var därför vi stod här i kammaren. Jag tar ansvar för att 11 000 ungdomar som har varit långtidsarbetslösa nu har ett jobb att gå till. 11 000 har gått från långtidsarbetslöshet in på arbetsmarknaden. Jag är stolt över det och över att långtidsungdomsarbetslösheten har minskat med mer än en tredjedel sedan vi tog över. Det visar skiljelinjen som finns i politiken. Vad är det vi gemensamt vill? Ingen av oss vill att ungdomar ska gå arbetslösa eller befinna sig i långtidsarbetslöshet. Det tror jag inte ens om Socialdemokraterna. Men då måste man ställa sig frågan: Vilken politik är det som fungerar och levererar? Är det den politik som lämnade 100 000 ungdomar utanför, på perrongen och i det tomma badkaret? Eller är det den politik som har lett till att långtidsungdomsarbetslösheten har minskat med mer än en tredjedel? Den frågan bör man ställa sig. Har man inget annat svar än att det egentligen inte är så mycket nytt i sig bör man kanske ta sig en funderare till. Aktivitet är bättre än passivitet, säger Luciano Astudillo. Det håller jag med om. Men jobb är alltid bättre än en Amskurs - med all respekt. Det måste vi ändå också säga. Detta illustrerar återigen skillnaden mellan den gamla hederliga socialdemokratiska Amspolitiken, som ju inte är så mycket nytt i sig om man får tro Luciano Astudillos medarbetare i jobbtopprådslagsmötet, och alliansregeringens jobbpolitik som har levererat det faktum att mer än en tredjedel av de tidigare långtidsarbetslösa ungdomarna nu har ett arbete att gå till, en lön att leva på och en framtid att se fram emot. Vi har testat den gamla Amspolitiken i decennier. När vi tog över högkonjunkturåret 2006 hade vi över 3 procent av arbetskraften i olika Amsåtgärder. Vi hade en av de högsta siffrorna i hela världen när det gällde Amsinsatser. Men vi hade fortfarande en miljon som stod och stampade utanför arbetsmarknaden. Den politiken har testats och fallerat. Det har till och med väljarna erkänt och strukit under i valresultatet. När jag läste Marita Ulvskogs utvärdering av valet visade det sig att just jobbpolitiken kanske var den viktigaste faktorn till den socialdemokratiska valförlusten. Det visade den egna valanalys som Socialdemokraterna gjorde. Då är det intressant att man säger att jobbpolitiken egentligen inte är så mycket nytt i sig. Det blir spännande när vi kommer till valdagen. I dag har vi 1,8 procent av arbetskraften i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Även efter neddragningarna har vi en av de högsta siffrorna i världen. Vi har lite att städa upp i det utanförskap ni lämnade efter er. Men även mot den bakgrunden är jag naturligtvis oerhört glad över att över 11 000 ungdomar har lämnat den totala långtidsarbetslösheten och kommit i arbete. För att vara exakt var 29 003 ungdomar öppet och totalt långtidsarbetslösa i oktober 2006. Nu är det 17 800. Det är 11 203 ungdomar som med vår jobbpolitik har lämnat långtidsarbetslösheten och i stället fått ett jobb att gå till. Är jag stolt över det? Ja. Är jag nöjd? Nej. Vi har mer att göra för att städa upp efter tolv års socialdemokratiskt vanstyre.
Luciano Astudillo (S)
Anf. 56 Luciano Astudillo (S)
Fru talman! Det är beklagligt att Littorin verkar komma att ägna sig åt en massa politisk retorik under dagen. Finansminister Anders Borg har sagt att det skulle ta två år innan den borgerliga politiken biter. Det har gått två år och nu vänder arbetslösheten uppåt. Nu prövas den borgerliga politiken och den borgerliga regeringen förutspår en ökad arbetslöshet. Jag ska påminna Littorin om att det tog ett helt år innan man över huvud taget levererade en politik för unga människor. Det var en helt urholkad politik. Den så kallade jobbgarantin var inget annat än ett skämt med sämre och diskriminerande a-kassa. Dessutom var den helt tom vad gällde att investera i ungdomars behov. Det var också en jobbgaranti som behandlar ungdomar som är olika lika. Unga människor kan behöva vidareutbildning. Det sade åtminstone Littorins egen utredning. Så många som 50 000-100 000 ungdomar har inte fullföljt gymnasiet. Det är dessa som går ut och in på arbetsmarknaden så fort det vänder. Nu viker det, Littorin. Jag vill ändå slå fast, och det är viktigt att komma ihåg, att detta missgrepp mot unga människor kanske är ett av Littorins största svek. Det är utan tvekan så att det finns två alternativ. Jobb är målet för oss båda, men det är alltid bättre med aktivitet än passivitet. Det är alltid bättre med ett individuellt bemötande än att behandla alla ungdomar lika som om de hade samma behov. Det är alltid bättre att investera rejält i unga människors behov av vidareutbildning eller yrkeskompetens än att skicka unga människor att söka jobb som de ändå inte har kompetens att få. Men det är det Littorins så kallade jobbgaranti handlar om. Jag vill ändå tacka ministern för svaret, och vi lär ses igen.
Maryam Yazdanfar (S)
Anf. 57 Maryam Yazdanfar (S)
Fru talman! Arbetsmarknadsministern börjar låta som en nyfrälst medlem av Moderata ungdomsförbundet - en sådan som säger att socialdemokrati är fel, att rött är fult, att alla socialdemokrater är dumma och bara vill elakt och att världen egentligen skulle vara mycket bättre om Muf fick bestämma. Ungefär så låter arbetsmarknadsministern. Det tycker jag är okej om man är en nyfrälst medlem av Moderata ungdomsförbundet. Men när man har så mycket ansvar som arbetsmarknadsministern ändå har hade jag önskat mig lite mer. Det som hände var att ni slängde ut barnet med badvattnet och gjorde som Moderata ungdomsförbundet sade, nämligen att säga att allt bara är Amstrams så nu stänger vi av allting och nu får folk gå hem! Ni satte unga människor i passivitet. Då stängde ni också av många unga människor från utbildningar som var nyttiga, bra och en del av det livslånga lärandet. De var viktiga i en föränderlig arbetsmarknad. Det vore klädsamt att erkänna att ni kanske var lite för hetsiga. Ni kanske tog i från tårna lite innan dess att ni egentligen visste vad ni höll på med när ni tog över i september 2006. Resultatet blev under det första året en 250-procentig ökning av långtidsarbetslösheten bland ungdomar. Det kommer vi inte ifrån. Nu vänder konjunkturen nedåt. Det är bara att hoppas att det blir en kortvarig konjunkturnedgång. De ungdomar som står längst bort på arbetsmarknaden kommer i alla fall inte att komma in på densamma med politikens hjälp. Tack och glad sommar!
Sven Otto Littorin (M)
Anf. 58 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Maryam Yazdanfar undrar om jag är nyfrälst. Det var nog att ta i. Men jag kanske har skådat lite ljus, i alla fall. Det tycker jag att man gör när man ser den statistik som finns på bordet. Maryam Yazdanfar återupprepar med en dåres envishet att den öppna långtidsarbetslösheten har ökat. Men då glömmer hon - för att travestera en tidigare socialdemokratisk partiledare - att den som är satt i en åtgärd inte har ett jobb. Det är precis så det är. Den som är satt i en åtgärd har inte ett jobb. Den är faktiskt också arbetslös. Poängen måste ändå vara att man ska ha ett jobb att gå till, en lön att leva på, en arbetsgemenskap att känna trygghet i och en framtid att se fram emot. Jag håller med Luciano Astudillo; det är alltid bättre med aktivitet än passivitet. Men över det målet ligger någonting annat: Det är alltid bättre med ett jobb än med en Amsutbildning. Problemet är att den gamla Amspolitiken är prövad och har visat sig inte fungera. Man fick intrycket av Maryam Yazdanfar att vi har lagt ned allting. Jag vill påminna om att 1,8 procent av arbetskraften i dag finns i olika typer av åtgärder. Det är 90 000 personer, varav 12 000 ungdomar, som får just den hjälp och det stöd som man behöver för att kunna komma tillbaka till arbetsmarknaden när man har varit borta länge. Faktum kvarstår. När vi tog över lämnade ni 100 000 ungdomar efter er - den värsta ungdomsarbetslösheten i hela Europa. Det fanns totalt 29 003, för att vara exakt, långtidsarbetslösa ungdomar i oktober 2006. Den siffran är nu 17 800. Den totala långtidsarbetslösheten för ungdomar har sjunkit med mer än en tredjedel. Luciano Astudillo säger att det är ett skämt. Jag tror inte att de över 11 000 långtidsarbetslösa ungdomar som har lämnat långtidsarbetslösheten och fått ett jobb att gå till tycker att det är ett skämt. (Applåder)

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.