investeringsbidrag för bostadsbyggande

Interpellation 2004/05:489 av Lundström, Nina (fp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld: 2005-03-24
Inlämnad: 2005-03-24
Besvarad: 2005-04-14
Sista svarsdatum: 2005-04-18

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 24 mars
Interpellation 2004/05:489
av Nina Lundström (fp) till samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin om investeringsbidrag för bostadsbyggande

Under de senaste åren har regeringen infört och avvecklat olika typer av investeringsbidrag för bostadsbyggandet bland annat:

-investeringsbidrag för anordnande av bostäder för studenter (åren 1997 och 2000)
investeringsbidrag för byggande av hyresbostäder i områden med bostadsbrist (år 2001)
investeringsstimulans för byggande av hyresbostäder och studentlägenheter (år 2003)

Under bostadsutskottets utfrågning i samband med riksdagens framtidsdagar redovisade Boverket sina slutsatser med anledning av den utvärdering av statliga stöd till bostadsbyggande 1993@2004 som myndigheten genomfört. Boverket avser att återkomma längre fram med nya analyser. Segregationen i boendet samt bostadspolitikens roll för en långsiktig hållbar utveckling är två områden som ofta debatteras inom bostadspolitiken. Ambitionen att minska segregation är kopplad till bland annat bostadspolitikens mål. Att motverka ensidighet i byggandet är en ambition som många delar. Bostadsbyggandet är även en viktig faktor för att uppnå långsiktig hållbar utveckling. Uppvärmningen av bostäder samt innehållet i byggmaterial är två aspekter i detta. Sett mot denna bakgrund är Boverkets analys intressant. Boverkets slutsats är att bidrag för att stimulera fram byggandet av små hyresrätter inte motverkar segregation. Tvärtom. Boverkets andra slutsats är att man inte kan påvisa att bidragen lett till långsiktig hållbar utveckling:

"Det är inte troligt att kravet i investeringsstöden på ekologisk hållbarhet vid byggandet har haft någon direkt inverkan på de projekt som fått investeringsstöd. Vi kan till exempel inte se att resursförbrukningen blivit lägre till följd av stöden. Statens subventioner till bostadsbyggandet verkar över huvud taget inte bidra till att främja de ekologiska och ekonomiska hållbarhetsaspekterna av det bostadspolitiska målet."

Det har funnits anledning att rikta kritik mot de kortsiktiga investeringsbidragen. Byggherrens behov av långsiktigt gällande regelverk är ett ständigt återkommande önskemål med anledning av att det i värsta fall kan ta långt mer än sex år från planering till byggda bostäder. Kortsiktigheten, ryckigheten och snårigheten i regelverken gör att marknaden hamnar i stand-by-läge. Med de stora investeringar som byggandet innebär vill byggherren ha en god överblick över villkoren för att våga ta risken. Villkoren för till exempel hyressättning i nyproduktion är mycket viktiga.

Boverkets genomlysning bekräftar bidragens brister vad gäller segregation och hållbar utveckling. Kampen mot segregation kan inte föras med bidrag som medel. Målet om långsiktig hållbar utveckling nås inte genom investeringsbidrag för byggandet. Jag vill tillägga att det dessutom finns länsstyrelser i regioner med stor bostadsbrist där regeringens investeringsbidrag inte utnyttjas samt där stora delar av tillgänglig budgetram inte går åt. Bidragen är inte attraktiva.

Med anledning av detta vill jag fråga samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin följande:

1. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta med anledning av att ramen för investeringsbidragen inte nyttjas?

2. Bidragen har inte motverkat segregation utan tvärtom bidragit till ökad segregation @ vad avser statsrådet att göra med anledning av detta?

3. Bidragen leder inte till långsiktig hållbar utveckling @ vilka åtgärder avser statsrådet att vidta med anledning av detta?

Debatt

(6 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2004/05:489

Webb-tv: investeringsbidrag för bostadsbyggande

Dokument från debatten

Riksdagens protokoll 2004/05:105 Torsdagen den 14 aprilProtokoll 2004/05:105 5 § Svar på interpellation 2004/05:489 om investeringsbidrag för bostadsbyggande

Protokoll från debatten

Mona Sahlin (S)

Anf. 117 Mona Sahlin (S)

Fru talman! Nina Lundström har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta med anledning av att ramen för investeringsbidragen inte nyttjas och vad jag avser att vidta för åtgärder med anledning av att bidragen inte motverkat segregation utan tvärtom bidragit till ökad segregation. Hon har också frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta med anledning av att bidragen inte leder till långsiktigt hållbar utveckling. Nina Lundströms frågor berör olika delar av regeringens bostadspolitiska insatser. Vad gäller utnyttjandet av ramen för investeringsbidrag för anordnande av hyresbostäder så har hälften av ramen intecknats hittills. Då återstår dessutom nästan två år för att utnyttja stödformen. Det är dock noterbart att i Stockholm är utnyttjandegraden lägre än i övriga landet. Enligt erfarenheter från tidigare stöd vet vi att utnyttjandet i Stockholm oftast är senarelagt i förhållande till övriga riket. Boverkets försiktiga bedömning är att byggandet av bostäder kommer att fortsätta att öka de närmaste åren, inte minst i Stockholm, som har en målsättning om ett kraftigt ökat byggande under denna mandatperiod. Boverket konstaterar i sin rapport Många mål - få medel att investeringsstöden till hyresrätter har haft god träffsäkerhet och effekt på såväl omfattningen av som inriktningen på bostadsbyggandet. Vidare framkommer att hyresnivåerna har blivit märkbart lägre än vad de annars skulle ha varit samt att de som har flyttat in i dessa bostäder i förhållandevis hög grad har varit hushåll med en relativt svag ställning på bostadsmarknaden. Det här innebär en förskjutning av inriktningen på bostadsbyggandet mot en ökad produktion av hyresrätter. Den nybyggnation av bostäder som förekommit sedan 1995 har inte bidragit till att minska segregationen eftersom den främst har varit inriktad på mer exklusiva bostadsrätter. Investeringsstimulanserna har sedan de infördes 2001 hittills medfört att ungefär 22 000 hyreslägenheter har beviljats produktionsstöd. Som jämförelse färdigställdes under 2001 knappt 2 300 hyreslägenheter i hela landet medan det mellan juli 2003 och juni 2004 beslutades om stöd för drygt 4 700 hyreslägenheter. Genomförda pilotprojekt via Byggkostnadsforum visar också på ett ökat intresse från marknaden för att bearbeta byggkostnaderna och att bygga hyresrätter. Det är mycket glädjande att det nu byggs fler bostäder med hyresnivåer som är överkomliga för bredare befolkningsgrupper. Regeringen arbetar med att ta fram mål och mått för att bättre kunna följa utvecklingen på integrationsområdet. I detta arbete ingår att ta fram mål för integration i bostadsperspektiv. Utgångspunkten för arbetet är målen för både integrations- och bostadspolitiken. Av Boverkets utredning framgår vidare att utvärderingen genomförts i ett läge då en del av de stöd som ska utvärderas har funnits under en ytterst begränsad tid, vilket gör att underlaget för analysen har varit begränsat. Ett annat problem i sammanhanget är att det förekommer stora eftersläpningar i annan statistik som behövs i en sådan här utvärdering. När det gäller denna typ av stöd ligger det i sakens natur att effektiviteten inledningsvis påverkas av att man gynnar projekt som redan är påbörjade. För att bedöma effektivitet krävs att stödet varit verksamt under en viss tid. Boverket konstaterar därför att utvärderingen i vissa stycken måste betraktas som preliminär. Regeringen har därför uppdragit åt Boverket att vidare utvärdera investeringsstöden efter stödperiodens utgång. Låt oss därför inte dra för höga växlar av Boverkets utvärdering utan invänta de kompletterande analyserna. Rapporten Många mål - få medel kommer dock självfallet att beaktas i regeringens arbete kring framtidens bostadsfinansieringssystem. Regeringen har som bekant tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att genomföra en genomlysning av det nuvarande systemet för bostadsfinansiering, bostadssubventioner och kapitalförsörjning. Arbetsgruppen ska också analysera vilken framtida roll staten bör ha i detta system. Uppdraget ska redovisas före sommaren. Jag kan självfallet inte föregripa vare sig gruppens förslag eller regeringens ställningstagande till förslagen i debatten i dag, men ser fram emot att få diskutera förslagen senare. Avsikten är dock att regeringen ska presentera ett nytt system för bostadsfinansiering som ska kunna träda i kraft från den 1 januari 2007. Målet är att skapa ett långsiktigt stabilt system med neutrala, enkla och tydliga regler som främjar de bostadspolitiska målen.

Nina Lundström (Fp)

Anf. 118 Nina Lundström (Fp)

Fru talman! Jag börjar med att tacka för svaret, och jag vill med en gång här inledningsvis säga att jag saknade svaret på en av frågorna i interpellationen. Det var den om långsiktigt hållbar utveckling. Jag hoppas att statsrådet återkommer till detta i debatten. Skälet till att väcka interpellationen om den utvärdering som är gjord av Boverket är att jag fäste mig vid två specifika synpunkter under bostadsutskottets utfrågning, där Boverket deltog och även presenterade delar av sina slutsatser i rapporten om mål och medel. Den första är att de investeringsbidrag som regeringen har förordat, som riksdagen har beslutat om och som jag och Folkpartiet inte är förtjusta i, har tydliga tendenser att inte bidra till att lösa segregationsproblematiken, utan de ser tvärtom till att öka på den. Den andra är att det inte finns någonting som tyder på att målen om långsiktigt hållbar utveckling nås i och med detta. Jag vill dock påminna om vad som står i propositionen om stimuleringsstimulans. Det gäller proposition 2002/03:98, s. 11, där det står att det dock är viktigt att byggandet blir långsiktigt hållbart. Man kan konstatera att statsrådet menar att man inte ska dra för stora växlar på rapporten. Jag tycker bara att signalen om att de bostadspolitiska målen inte uppnås med det bidrag som har fastställts i alla fall borde rendera en debatt om vad man ska göra utifrån detta. Det finns andra exempel i rapporten från Boverket som jag också tycker är intressanta. På s. 16 säger man att ytkravet, det vill säga att bostäderna inte får vara större än 70 kvadratmeter, är en stupstock. Det finns också uppenbara problem med stimulanserna i och med att exempelvis Stockholmsregionen, som fick en extra miljard avsatt, inte har sökt bidragen. Det har ansökts om ungefär 400 miljoner, men däremot är det en stor skillnad mellan ansökningar och de faktiska utbetalningarna så småningom. Jag menar att bidragen uppenbarligen har fört ett antal problem med sig. Tidigare har jag påpekat att marknaden någonstans har sett stora bekymmer med dem. De har inte varit förstahandsalternativet. Jag välkomnar också debatten om andra typer av insatser och att stimulera att fler ska kunna äga sin bostad. För att återgå till diskussionen om segregationen och långsiktigt hållbar utveckling skulle jag vilja veta en sak. Utifrån de farhågor som finns och de exempel som nämns i rapporten - finns det några initiativ som statsrådet avser att vidta för att i så fall rikta om och på något sätt förändra så att man inte späder på situationen och dessutom inte uppnår målet om långsiktigt hållbar utveckling? Finns det anledning att fortsätta och att tala för att man ska använda sig av de här bidragen när de inte tillfredsställer de mål som finns för bostadspolitiken? Jag tycker att det är en viktig diskussion att föra utöver den tidigare kritik som jag har riktat mot bidragen. Framför allt gäller den att de mål som är satta inte uppnås. Det borde göra att statsrådet tänker till och funderar över vad man kan göra. Jag är intresserad av att höra det. Inte minst gäller det den senare frågan, som inte är besvarad i interpellationssvaret. Den handlar om att det finns bidrag som inte leder till det som angavs i propositionen. Man uppnår alltså inte målet om långsiktigt hållbar utveckling.

Mona Sahlin (S)

Anf. 119 Mona Sahlin (S)

Fru talman! Det jag ville säga med uttrycket "dra inte för stora växlar" var att jag tror att både Nina Lundström och jag är mycket besjälade av att det behöver göras förändringar i bostadsfinansieringssystemet. Det är väldigt viktigt att ha rätt analys, kunskap och bakgrund för att träffa så rätt som det bara går i den ibland mycket snåriga och mycket komplicerade bild som bostadsfinansieringssystemet bland annat är. Därför tycker jag att det var viktigt att konstatera, som Boverket självt också säger, att Boverket i vissa avseenden behöver mer tid och underlag, framför allt att den period som en del av de här stöden måste fungera är något kort ännu. Det var respekt för detta som jag ville uttrycka. Regeringen har ju själv beställt denna översyn därför att vi också känner att man behöver se över de bostadspolitiska målen i förhållande till hur de olika stödformerna har fungerat: Hjälper det, stjälper det, är det rätt mål, är det rätt åtgärder, får det den effekt som behövs? Vi tar redan nu med stort allvar Boverkets rapport men tror att det finns ännu mer kunskap att hämta. Vi har därför bett Boverket att fortsätta det arbetet. Några punkter har vi dock redan diskuterat, Nina Lundström och jag, och jag vill bara understryka min åsikt där igen: Frågeställningen om dessa 70 kvadratmeter är orimlig sett i dagens läge. Det tycker jag ska förändras. Det har jag uttryckt förut, och det gör jag gärna nu med. Det gäller att se inte bara på den här typen av insatser utan ha lite bredare tankar om bostadspolitiken för att se hur segregationen ska kunna åtgärdas. Vi har tidigare diskuterat hur vi kan åstadkomma mer av blandade upplåtelseformer i ett och samma bostadsområde. Vi har också haft en diskussion, och där tycker vi lite olika, om förmedling av lägenheter. Det är också någonting som kan underlätta när det gäller segregation bland dem som bor i lägenheter, inte bara det att upplåtelseformerna blir annorlunda. Därtill vill jag betona att det som varit en av poängerna med att bilda det nya Samhällsbyggnadsdepartementet var sambandet mellan energi- och bostadspolitiken. När det gäller hållbar utveckling är det helt avgörande. Vårt departement jobbar nu med, vilket jag också uttryckt tidigare, ett nationellt program för energieffektivisering och energismart byggande. Det handlar väldigt mycket om att få nybyggnationen av bostäder att vara mer hållbar vad gäller byggmaterial, byggstil och också ur energisynpunkt. Det område där jag fört in både segregation och energi är ombyggnation av våra stora miljonprogramsområden. Där öppnar sig en stor möjlighet att göra den ombyggnaden med hållbar utveckling och energieffektivitet för ögonen. Allt det arbete som Nina Lundström berör ligger i sin linda just nu för ställningstagande - ett nytt bostadsfinansieringssystem, en ny inriktning på målen för bostadspolitiken, en ny inriktning för energipolitiken så att den också träffar och stimulerar energieffektivitet och energismarthet i byggande och ombyggande och ger kampen mot segregationen en större roll i bostadspolitiken i stort. När arbetsgruppens förslag kommer i sommar kommer vi lite närmare den konkreta diskussion som jag är övertygad om att Nina Lundström och jag i interpellationer under lång tid framöver kommer att föra.

Nina Lundström (Fp)

Anf. 120 Nina Lundström (Fp)

Fru talman! De långsiktiga visionerna och det långsiktiga arbetet är nog så viktiga att diskutera. Vad gäller bostadsfinansieringssystem delar jag uppfattningen att där måste vi göra mer. Det gläder mig att statsrådet i dag anser och upprepar att ytbegränsningen och bidragen inte har varit tillfredsställande och inte har lett till att man har nått målen. Kommunerna har också varit mycket kritiska. Men grundfrågan för dagens debatt är att de här investeringsbidragen handlar om mycket pengar. Bara i en av regionerna handlar det i dag uppskattningsvis om minst 600 miljoner kronor, kanske mycket mer, för man kommer kanske inte att göra de här utbetalningarna. Likadant ser det ut i andra regioner. Det finns stora behov inom många olika delar. I vissa bostadspolitiska debatter diskuterar vi kvinnojourer. Det handlar om äldres rätt till boende och många olika typer av insatser. Det handlar om bostadsbidrag och annat. Då kan jag tycka att vore det intressant att diskutera de bidrag som finns och som inte nyttjas fullt ut. Finns det skäl att stimulera, forcera och försöka få aktörerna på marknaden att använda sig av dem om man inte uppfyller de bostadspolitiska målen? Jag vet att regeringen i många avseenden visar en ganska stor kreativitet på hur man kan se till att de befintliga anslagen faktiskt konverteras till annat. I mitt utskott har vi varit vana vid att det har funnits bidrag för ekologiskt byggande och mycket annat. Där man inte har nått målen har regeringen valt att genom tilläggsanslag se till att faktiskt använda pengarna till andra saker. Vi har haft vår uppfattning i Folkpartiet om vad de skulle kunna användas till. Poängen är följande. Man upptäcker att faktiskt de två delar som bidragen syftade till, framför allt ökat bostadsbyggande och att råda bot på segregation och få långsiktigt hållbar utveckling, inte fungerat. Det står tydligt i Boverkets rapport: Det har till exempel inte bidragit till att lösa upp den bebyggelsemässiga och etniska segregationen. Nyproduktionen under de senaste tio åren har snarare förstärkt segregationen. Inte heller kan vi se att stöden påverkat bostadsbyggandet i hållbar riktning. Det avsnittet handlar bara om de statliga subventionerna. Då kvarstår min fråga. Det finns ett handlingsutrymme för regeringen och statsrådet att använda det här utrymmet till någonting annat och viktigare. När man inte når de bostadspolitiska målen, när man inte råder bot på segregationen, när man inte klarar långsiktigt hållbar utveckling, finns det skäl för regeringen och statsrådet att fortsätta att propagera för att just de här bidragen är väldigt viktiga att använda sig av? Jag tror att det finns mycket viktigare områden att i så fall avsätta dessa pengar till där man kan arbeta mer aktivt med att uppnå både ökat bostadsbyggande och de mål som är så viktiga i det stora bostadspolitiska sammanhanget, det vill säga mindre av segregation och ökade möjligheter för långsiktigt hållbar utveckling. Det gäller att se till att pengarna används på ett effektivt och bra sätt. Det skulle vara intressant att avslutningsvis få höra om statsrådet ser den möjligheten. Har ni funderat på vad man i stället kan göra med dessa många miljardbelopp totalt sett?

Mona Sahlin (S)

Anf. 121 Mona Sahlin (S)

Fru talman! Först vill jag understryka att jag verkligen menar att frågan om bostadspolitikens roll när det handlar om att bekämpa segregationen och om hållbar och energismart utveckling är oerhört viktig och måste ha en större vikt än hittills. Då kan man uttrycka det så här - jag får förhålla mig lite mer försiktigt än vad Nina Lundström kanske skulle önska: Det går inte i dag att riktigt veta hur mycket av stödet som går åt och vad som inte går åt. Man kan uttrycka det också så här: Det är inte helt lätt att i dag se hur stort handlingsutrymmet är för den typen av frågor som Nina Lundström väckte. Jag kan lova att jag håller ett mycket vakande öga över den utvecklingen. Självfallet ska dessa resurser användas på bästa och effektivaste sätt. Finns det handlingsutrymme för att göra en annan prövning av det kommer jag självfallet inte att tveka inför det. Men jag tycker att frågan är lite tidigt väckt. Det är lite svårt att dra så stor växel som Nina Lundström i dag gör. Men frågan är berättigad, och jag tar den på allvar.

Nina Lundström (Fp)

Anf. 122 Nina Lundström (Fp)

Fru talman! Jag välkomnar statsrådets svar. Jag tycker att det är alldeles utomordentligt att den möjligheten till omprövning ses även av regeringen. Erfarenheten i bostadsutskottet visar att vi har haft en rad olika investeringsbidrag. Oavsett om de varit för byggande av studentbostäder, ekologiskt byggande har man i efterhand kunnat påvisa att om man inte använt utrymmet och haft bemyndiganden, har regeringen i vissa avseenden återkommit och valt att omprioritera. Investeringsbidraget visar också att det finns ett sådant utrymme. Det jag har varit bekymrad över är att jag har hört regeringsföreträdare eller statsrådet i debatterna ibland gett uttryck för att det har varit ett självändamål med att bidraget skulle användas. Har man inte fler ansökningar och därför inte kan använda det ekonomiska utrymme som finns borde man tänka om. Det här bidraget omfattar 1 miljard, och detta handlar om 400 miljoner, så det finns alltså ett väldigt stort utrymme kvar. Jag tycker inte heller att man ska ha prestige i dessa frågor, utan det är sunt att tänka om. Det viktiga här är att det finns ett bostadspolitiskt mål. Boverket fick ju i uppdrag att titta på de medel som fanns att tillgå för att man ska uppnå målet. Är det rimligt? Når man de målen med de olika typer av investeringsbidrag som finns? Jag tog signalen på största allvar. Jag håller med om att det säkert krävs mer av analyser. Men signalen på dessa två punkter var väldigt entydig. Jag tycker att det finns all anledning att ta fasta på detta och se till att pengarna används på ett vettigt och effektivt sätt. Framför allt är det viktigt att nå målen. Sedan har vi helt olika uppfattningar om investeringsstimulansen i sig. Vi yrkade avslag på det förslaget. Men det lovar ändå gott att statsrådet kommer att överväga om man kan göra någonting annat.

Intressenter

Frågeställare

Nina Lundström

Besvarad av

Mona SahlinSocialdemokraterna