integrationspolitiska maktutredningen

Interpellation 2002/03:359 av Narti, Ana Maria (fp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld: 2003-05-09
Inlämnad: 2003-05-09
Fördröjd: Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält: 2003-05-16
Sista svarsdatum: 2003-05-23
Besvarad: 2003-06-02

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 9 maj
Interpellation 2002/03:359
av Ana Maria Narti (fp) till statsrådet Mona Sahlin om integrationspolitiska maktutredningen

En infekterad konflikt har uppstått kring den integrationspolitiska maktutredningen. Den ansvarige forskaren Anders Westholm ställer sig helt avvisande till den kritik som två etablerade forskare med invandrarbakgrund, Paulina de los Reyes och Masoud Kamali, riktar mot utredningens val av medarbetare och metoder. Dessa forskare har i protest hoppat av samarbetet med utredaren. Hela denna skadliga polemiska diskussion har publicerats i Dagens Nyheter, vilket gör att konflikten kan få negativa konsekvenser för relationerna mellan invandrarbefolkningen och de svenska myndigheterna.

Därför är det viktigt att fördjupa analysen av den debatt som redan har blivit offentlig. De los Reyes och Kamali kräver att skillnader och olikheter ska studeras med hjälp av betydligt mera exakta och mer nyanserade begrepp än de mycket grova kategorier som utredningen grundar sig på, nämligen den generaliserande indelningen i "svenskar" och "invandrare".

Kritikerna presenterar som nödvändigt mål för utredningen en analys av "maktdimensioner och strukturella sammanhang", ett diskrimineringsperspektiv som gör det möjligt att äntligen förstå varför integrationsfrågorna, efter många års arbete, fortfarande utgör ett problem utan lösning i vår politik.

I försvar för utredningen har vidare hävdats att alla forskare intresserade av ämnet har blivit inbjudna att delta i utredningens arbete. På så sätt undviker man att diskutera en mycket allvarlig fråga: varför har etnicitets- och migrationsforskningen fått en undanskymd roll i utredningen? Denna fördelning av ansvar är minst sagt förvånande. När det gäller till exempel avancerad medicinsk forskning bjuder man inte huller om buller patologer eller specialister i invärtes medicin till psykiatriska eller socialmedicinska utredningar. Varför ska ämnet etniska relationer hanteras utanför sin helt logiska plats på ett eget specialiserat forskningsfält?

Vad hela denna debatt belyser är den sorts självgodhet och hemmablindhet som hos oss sedan länge försvårar en effektiv analys av integrationens frågor. Så länge som majoritetens representanter och deras synsätt styr arbetet utan en intensiv och djupgående dialog med minoriteterna kan vi inte tala om integration. Så länge som majoritetens grupperingar styr utredningar och beslut kommer offentliga dokument enbart att spegla ovanifrån kommande modeller för tänkande och handling.

Minoriteternas perspektiv och erfarenheter måste få vara med i all verksamhet som syftar till att bekämpa diskrimineringen. Att jämt tvinga minoriteterna i den underordnade rollen av passiva studieobjekt är något helt annat än att kalla dem att aktivt medverka som levande subjekt i sökandet efter gemensamma sanningar.

Kan någon tänka sig en omfattande nutida amerikansk studie om maktförhållanden och etniska relationer, en studie som genomförs utan viktiga svarta och latinamerikanska forskare?

Efter decennier av vetenskapligt och politiskt arbete med integration och praktisk bekämpning av diskriminering, en process som började på 60-talet med The Bill of Rights, är det en självklarhet att majoritetens och minoriteternas erfarenheter samspelar i all forskning på detta specialiserade forskningsområde.

Med anledning av här presenterad kritik vänder jag mig till integrationsministern med följande frågor:

1. Hur avser ministern att förbättra minoriteternas aktiva roll i utredningens arbete?

2. På vilket sätt avser ministern att bättre ta till vara den specialiserade kunskap som redan finns samlad inom forskningsområdet IMER @ Invandring och migration?

3. Avser ministern att utfärda tilläggsdirektiv för att rätta till missförhållandena i den redan pågående verksamheten?

Debatt

(6 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2002/03:359

Webb-tv: integrationspolitiska maktutredningen

Protokoll från debatten

Mona Sahlin (S)

Anf. 3 Mona Sahlin (S)

Herr talman! Ana Maria Narti och jag har exakt samma grundsyn på verksamhet mellan olika forska- re, men också mellan folk med olika etniska bak- grunder, och hur viktigt detta är i många delar av samhället och givetvis inte minst - kanske i allra högsta grad - i en utredning som just är till för att kartlägga och analysera bristerna i hur makt fördelas i Sverige i dag. Det är helt riktigt att de avhopp som nu har varit i utredningen dels är mycket allvarliga, dels tyder på brister i just den dialog som Ana Maria Narti beskri- ver. Det blir ett annat perspektiv om man, som Ana Maria Narti uttryckte det, beskriver någonting utifrån än om man gör det inifrån, med utgångspunkt från egna bakgrunder och erfarenheter. Jag kan bara understryka att den uppkomna situa- tionen gör att grundförutsättningarna för det uppdrag som låg i Maktutredningen nu måste ses över efter- som inte jag heller nöjer mig med att den uppkomna situationen kan leda till att vi inte får en ny och initie- rad beskrivning inifrån av problemen med bristen på makt och bristen i integrationspolitiken. Så jag ber att få återkomma inom en snar framtid, hoppas jag, om hur vi ska arbeta för att förändra för- utsättningarna så att utredningen får det syfte som jag tror att både Ana Maria Narti och jag är mycket väl medvetna om behövs.

Ana Maria Narti (Fp)

Anf. 4 Ana Maria Narti (Fp)

Herr talman! Integrationsministern! Jag vet att vi på många punkter har precis samma synsätt. Men det finns ändå en viss skillnad i vårt sätt att hantera integ- rationsfrågor. Vi har haft många dialoger här. Väldigt ofta har vi lämnat dialogen med en trevlig, varm känsla av samförstånd, vilket faktiskt borde vara det grundläggande i integrationspolitiken. Jag tror inte att det finns plats för blockpolitik i integrationspolitiken. Skillnaden är att jag som socialliberal vill ha, och hoppas på, mycket större handlingsfrihet för de grup- per som tidigare har varit maktlösa. Det handlar om egenmakt. "Du ska bestämma" brukar vi säga, och då betyder det i alla sammanhang. Jag är lite rädd för att en hel del av integrationsar- betet fortsätter i precis samma spår som tidigare med mycket stor välvilja, med otroligt högt uppsatta mål, men att det är politiker och tjänstemän från majori- tetsbefolkningen som sätter dagordningen. Det finns oerhört få arenor för minoriteterna själva att ta över initiativ och ansvar och att agera. Det gäller både i arbetsmarknadspolitiken, där det tyvärr har blivit trängre och trängre för de små organisationerna, stör- re och större centralisering, och i kunskapssamman- hang när det gäller till exempel etniska skolor och när det gäller forskning. Där hoppas jag att integrations- ministern hittar lösningar så att vi inte hamnar i situ- ationen att det hela tiden är dessa stora och starka grupper som sätter dagordningen medan de svaga grupperna förblir maktlösa.

Mona Sahlin (S)

Anf. 5 Mona Sahlin (S)

Herr talman! Jag kan försäkra Ana Maria Narti om att jag också uppskattar den dialog som vi ofta har här i kammaren. I en dialog är man heller aldrig utan olika aspekter, olika bakgrund och olika synsätt. En dialog förutsätter just att man ibland har olika åsikter men just därför kan lyssna och komma längre i för- ståelsen för varandra. Jag vill igen understryka att Maktutredningen som jag ser det måste bli en arena där just detta blir möj- ligt. Det förutsätter att det där också finns forskare både med olika bakgrund och från olika forskarmiljö- er. Jag hoppas att Ana Maria Narti kommer att vara lite mer lugnad när vi kommer fram till den lösning- en. Att det behöver ske en förändring i arbetet nu, mot bakgrund av att så många har hoppat av, är vi helt överens om.

Ana Maria Narti (Fp)

Anf. 6 Ana Maria Narti (Fp)

Herr talman! Det är goda nyheter, men det finns en allvarlig sida av situationen, och det är att två år har gått. Förändringarna måste komma väldigt snabbt, och jag hoppas att vi fortsätter diskussionen på sam- ma sätt.

Mona Sahlin (S)

Anf. 7 Mona Sahlin (S)

Herr talman! Ulf Nilsson har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att stärka forsk- ningsmiljöerna i Sverige. Kunskaper är det moderna samhällets viktigaste byggstenar. Med ökad kunskap har vi bättre möjlig- heter att förstå oss själva och det samhälle vi lever i och därigenom också kunna förändra och förbättra livssituationen för många människor. Kunskap, fram- för allt tillgången till ny kunskap, är även väsentlig för ekonomisk tillväxt och välfärd. Våra universitet och högskolor är något av ryggraden och blodomlop- pet i det moderna kunskapssamhället. Vid dessa för- värvar studenter goda kunskaper och ges möjligheter att utvecklas till självständiga och kritiskt granskande människor. Vid våra lärosäten bedrivs också en stor del av den forskning som utförs i Sverige. Det gör att universitet och högskolor spelar en avgörande roll för kunskapsutvecklingen i samhället och modernisering- en av Sverige. Sverige tillhör den grupp av länder i världen som, i förhållande till sin storlek, satsar mest på forskning. Under perioden 2000-2004 ökar dessutom statsansla- gen till forskning och forskarutbildning med 1 ½ miljarder kronor. Sverige har också ett mycket kun- skapsintensivt näringsliv. Sammantaget innebär det att Sverige är det land i världen som avsätter mest resurser, omkring 4 % av BNP, på forskning och utveckling. En av de viktigaste utgångspunkterna för den se- naste forskningspolitiska propositionen, Forskning och förnyelse (prop. 2000/01:3), var att befästa vår ställning som ledande forskningsnation. I propositio- nen påpekades att det krävs mer av kraftsamling inom svensk forskning. Sverige måste bli än bättre på att prioritera och profilera sig inom angelägna forsk- ningsområden. Ett led i att åstadkomma detta var inrättandet av de nya myndigheterna för forskningsfi- nansiering. Utifrån de forsknings- och kunskapsstra- tegier som landets lärosäten och forskningsråd utar- betade på regeringens uppdrag pekades åtta viktiga områden ut som regeringen ansåg att Vetenskapsrådet och övriga forskningsfinansiärer och forskningsutfö- rare särskilt skulle uppmärksamma. Inför denna man- datperiods forskningspolitiska proposition har våra lärosäten och forskningsråd ännu en gång fått i upp- drag att utarbeta forskningsstrategier. Ulf Nilsson refererar till en rapport från Veten- skapsrådet som handlar om hur rådet kan arbeta med att utveckla och stödja starka forskningsmiljöer. Den- na utredning gjorde Vetenskapsrådet på uppdrag av regeringen och är en del i regeringens fortsatta arbete med kraftsamling och fortsatt hög kvalitet inom svensk forskning. Vetenskapsrådet har en viktig upp- gift i att finansiera grundforskning av högsta kvalitet i konkurrens mellan inkomna ansökningar och därige- nom bidra till att skapa kreativa och framgångsrika spetsforskningsmiljöer. Vetenskapsrådet har tilldelats ytterligare ca 500 miljoner kronor under de senaste åren vilket innebär en 30-procentig ökning av rådets anslag. I arbetet med att stärka sina forskningsmiljöer har givetvis även lärosätena själva ett stort ansvar. Vid många lärosäten pågår ett intressant och viktigt prio- riteringsarbete. Regeringen ser positivt på att univer- sitet och högskolor i allt större utsträckning utvecklar sina specialområden och skapar goda forskningsmil- jöer. Det är en förutsättning för att lärosätena ska kunna bedriva en konkurrenskraftig forskning och erbjuda bästa tänkbara undervisning. Det är viktigt och grundläggande att studenterna vid landets samtliga universitet och högskolor får en likvärdig, högkvalitativ och forskningsanknuten ut- bildning. Vi behöver livskraftiga universitet och hög- skolor i alla delar av vårt land. Lärare och forskare skapar genom samverkan med näringslivet och sam- hället i övrigt viktiga kontaktytor för att tillvarata och föra ut forskningens nya rön. För att Sverige ska fortsätta vara en av världens ledande forskningsnationer kommer regeringen att aktivt fortsätta arbeta med att skapa goda förutsätt- ningar för kreativa och framgångsrika forsknings- miljöer. I denna process spelar forskningsmedel för- delade i konkurrens genom forskarstyrda råd, som Vetenskapsrådet, en grundläggande roll. Att stimulera och bygga upp starka forskningsmiljöer är en förut- sättning för att svensk forskning ska kunna attrahera de allra främsta internationella forskarna. Att Sverige har ett antal världsledande forskningsmiljöer är av avgörande betydelse för att skapa fortsatt ekonomisk tillväxt i Sverige och garantera vår framtida välfärd.

Ana Maria Narti (Fp)

Anf. 8 Ana Maria Narti (Fp)

Herr talman! Jag vill tacka utbildningsministern för svaret. Utbildningsministern är ju liksom jag en- gagerad i att Sverige får starka forskningsmiljöer, men vi har inte alltid samma uppfattning om hur vi når dit. Det är sant som utbildningsministern säger att kunskap och tillgången till ny kunskap är väldigt väsentlig för ekonomisk tillväxt och för välfärd. Det är också sant att Sverige satsar mycket på forskning i förhållande till nationalprodukten. Men i det sam- manhanget måste vi ha klart för oss att merparten av satsningarna görs av andra finansiärer än staten. Sta- tens andel när det gäller forskningen har sjunkit kraf- tigt de senaste åren. Just den här våren har vi fått se svagheten i en del av vår finansiering. Vi har fått se hur de externa an- slagen till forskning har minskat drastiskt. Det beror bland annat på att stiftelserna har tappat en mängd kapital på grund av börsutvecklingen. Vi har fått deprimerande larmrapporter, och när facit kommer vid årsskiftet får vi se hur kraftig minskningen är, om den kommer att innebära 1, 2 eller 3 miljarder. Fram- för allt är det naturvetenskap, medicin och teknik som drabbas, men också humaniora och samhällsveten- skap brukar få det svårare när pengarna sinar efter- som deras summor redan från början ligger på en så låg nivå. Själv är jag övertygad om att staten måste anslå mer pengar till forskningen, framför allt till den fria grundforskningen. Den beställda och kommersiella forskningen är viktig, men själva förutsättningen för sådan forskning är just att det finns en bas med fram- gångsrik grundforskning. Därför har vi i Folkpartiet de senaste åren föreslagit kraftigt höjda forskningsan- slag. Framför allt har vi velat styra dessa anslag till den fria forskningen. Vi vet att det i dag är ett problem att många fors- kare ägnar tid åt att formulera ansökningar om pengar från olika håll. Inte minst är det ett stort problem när själva forskningsprojektet måste bestämmas först i efterhand, när man vet vad man får pengar till. I värsta fall måste forskningsansökningar kanske kryd- das med politiskt korrekta formuleringar för att gå hem. Därför sätter jag ett litet frågetecken när Thomas Östros talar om konkurrens genom forskarstyrda råd. Jag säger också ja till konkurrens på grundval av vetenskaplig kvalitet - men ständig konkurrens om små korttidsanslag, nej tack! Det är tyvärr den senare situationen som alltfler forskare befinner sig i, och det är ingen kreativ forskningsmiljö. Vi har också fått rapporter om att svenska forska- re citeras mindre i internationella vetenskapliga tid- skrifter. I en sammanfattning av läget som några framstående medicinska forskare har gjort konstateras att det nu börjar synas i statistiken att svensk grund- forskning befinner sig i en negativ trend. Som exem- pel nämner de att antalet vetenskapliga artiklar med svenskar som huvudförfattare tydligt har minskat i internationellt ansedda vetenskapliga tidskrifter. Svenska forskare får allt svårare att bedriva forsk- ning med det djup och den bredd som den internatio- nella eliten gör. Själv blir jag alltmer övertygad om att de stora forskningsresurserna måste koncentreras till ett mind- re antal högskolor. Och för vissa mindre högskolor skulle det här innebära att de kan ha spetsforskning inom specialområden men kanske får avstå från att bedriva forskning inom många områden. Utbildningsministern talar om konkurrens. Men konkurrensen ska inte bara stå mellan enskilda fors- kare utan också mellan olika forskningsmiljöer. Det är det som jag vill fråga om, om utbildningsministern är beredd att ta upp den här svåra diskussionen om en långsiktig strategi för att stärka forskningsmiljöerna.

Intressenter

Frågeställare

Ana Maria Narti

Besvarad av

Mona SahlinSocialdemokraterna