Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

integration och folkbildning

Interpellation 2003/04:92 av Sellén, Birgitta (c)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2003-11-07
Anmäld
2003-11-10
Besvarad
2003-11-24
Sista svarsdatum
2003-11-24

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 7 november

Interpellation 2003/04:92

 av Birgitta Sellén (c) till statsrådet Mona Sahlin om integration och folkbildning

Mångfald är en rikedom. Men förutsättningen är att den förenas med delaktighet. Ett bra sätt för att bli delaktig i samhället är att fortbilda sig. I Sverige finns nu många hundratusentals invandrare som har ett behov av att bygga upp ett kontaktnät, för att de ska kunna känna sig delaktiga i samhället. Genom att invandrare deltar i olika utbildningar får de ökade möjligheter till ett vidgat socialt kontaktnät och band kan knytas mellan invandrare och svenskar samt mellan invandrare från olika länder. Ökat deltagande i fortbildningsverksamhet, både för människor med invandrarbakgrund och svenskfödda personer, kan bidra till en förbättrad integration och förståelse för varandras olika kulturer. Integrationsprocesserna påverkas av de möjligheter och de barriärer som det omgivande samhället tillhandahåller. Därför är det av stor vikt att samhället ger lika möjligheter för alla att fortbilda sig. Ökad utbildning och fortbildning resulterar i att människor får en ökad känsla av självförtroende och det ökar även möjligheten att människor får makt över sin vardag. Folkbildningen med folkhögskolor och studieförbund som vi har i Sverige är en mycket bra utbildningsform. Tanken att stärka människors vilja och förmåga att ta ansvar, såväl som för sin egen livssituation som för samhällsutvecklingen, går som en röd tråd genom folkbildningens verksamhet. I dag kan vi se att det råder en etnisk och social snedrekrytering när det gäller att studera, i synnerhet när det gäller högre studier.

Många av de invandrare som lever i Sverige uppfattar att de inte har tillträde till samhället. Det handlar om språk, skolor, utbildning, arbete, bostäder och tillgång till medierna. Här kan folkbildningen vara en viktig länk för att finna en bra väg in i ett gemensamt samhälle där alla människor har lika värde. Därför måste vi underlätta och uppmuntra invandrares delaktighet i studier och utbildning av olika slag. Detta är en viktigt del i integrationsarbetet.

Omkring 350 000 av invandrarna är muslimer. Svenska muslimer är inte en homogen grupp, utan har olika social och etnisk bakgrund. De vill därför gärna gå i studiecirklar för att öka kunskapen om varandra. Det finns ett islamiskt studieförbund i Sverige - Ibn Rushds. Detta studieförbund vill samarbeta med Sensus studieförbund, vilket är ett studieförbund som finns i så gott som alla kommuner i landet. De har långt gångna planer på sitt samarbete, men ett problem har uppdagats som sätter käppar i hjulet. I Sverige är statsbidraget låst till respektive studieförbund vid en summa som beräknas utifrån den verksamhet som studieförbundet hade för flera år sedan. Det skapar problem för studieförbund som vill utöka sin verksamhet.

Det har under den senaste tioårs perioden skapat problem för till exempel idrottens studieförbund - SISU. Även det planerade projektet mellan Ibn Rushds och Sensus har drabbats av detta och de får inget ökat anslag för att kunna genomföra sina integrationstankar.

Jag är väl medveten om att en utredning just nu ser över folkbildningen och att utredningen ska lämnas till regeringen den 15 mars. Innan utredningen varit på remiss och därefter kommer som en proposition till riksdagen för att beslut ska kunna fattas, så hinner det gå ett par år. Under tiden är det många människor som inte kan erbjudas den nya folkbildning som Ibn Rushds och Sensus studieförbund planerar.

För SISU:s del har regeringen tillfört mer pengar till idrotten som lett till olika projekt vilket har inneburit att man kan genomföra utbildningar i projekt.

Det bör vara möjligt för regeringen att, även när det gäller invandrare, ge resurser till ett integrationsprojekt som gör att folkbildning kan erbjudas till den folkbildning som Islamiska studieförbundet i Sverige vill erbjuda sina medlemmar. Det är ett bra exempel på verksamhet som kan öka integrationen i landet. Utbildning i olika former, liksom arbete och sysselsättning, är nyckeln till integration. Därför är det viktigt att vi underlättar för att invandrare ska kunna utbilda sig och möta andra människor i samhället.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga invandrarministern:

Vilka åtgärder är ministern beredd att vidta för att öka folkbildningsmöjligheten för invandrare och därmed öka integrationen mellan olika invandrare och svenskar?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2003/04:92, integration och folkbildning

Interpellationsdebatt 2003/04:92

Webb-tv: integration och folkbildning

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Lena Hallengren (S)
Anf. 79 Lena Hallengren (S)
Fru talman! Birgitta Sellén har frågat integrationsminister Mona Sahlin vilka åtgärder hon är beredd att vidta för att öka folkbildningsmöjligheterna för invandrare och därmed öka integrationen mellan olika invandrare och svenskar. Eftersom frågor rörande folkbildning ligger inom mitt ansvarsområde har interpellationen lämnats över till mig för att besvaras. Den verksamhet som bedrivs inom både studieförbund och folkhögskolor har betydelse för invandrares integration. Folkbildningen verkar oberoende av etniska, religiösa och sociala gränser, och invandrarorganisationerna samverkar i dag med olika studieförbund och folkhögskolor. Enligt förordningen om statsbidrag till folkbildningen är syftet med statens stöd bland annat att stärka och utveckla demokratin och skapa engagemang för att delta i samhällsutvecklingen. I denna förordning anges personer med utländsk bakgrund, deltagare med funktionshinder och arbetslösa som särskilt viktiga målgrupper för folkbildningen. Ansvarsfördelningen mellan staten och folkbildningen, som gäller sedan 1991, innebär att staten lägger fast syften med de statliga bidragen och folkbildningens anordnare lägger själva fast målen för verksamheten. Denna ansvarsfördelning ger folkbildningen ett långtgående mandat att själv, genom Folkbildningsrådet, avgöra hur statens bidrag ska användas och fastställa kriterier för fördelningen mellan folkbildningens olika aktörer. Denna av riksdagen fastställda ordning lägger ett stort ansvar på Folkbildningsrådet att anpassa fördelningen av medel till förändrade behov inom folkbildningen och samhället. Folkbildningsrådet ensamt avväger balansen mellan å ena sidan kraven på kontinuitet och stabilitet i bidragsgivningen och å andra sidan behovet av flexibilitet för att möta nya behov. Staten prövar återkommande, på grundval av statliga utvärderingar, om statens syften med statsbidraget kan anses ha uppnåtts. Birgitta Sellén påpekar att hon är medveten om att det pågår en utredning om folkbildning. Jag vill förtydliga detta med att det är den andra statliga utvärderingen sedan 1991 som nu pågår i syfte att klarlägga om statens syften med bidraget till folkbildningen uppfylls. I uppdraget ingår bland annat att belysa vilken betydelse folkbildningen har för integrationsarbetet. Som ett komplement till utvärderingen har medel ställts till Folkbildningsrådets disposition för att rådet tillsammans med berörda aktörer ska formulera folkbildningens syn på dess framtida roll och uppgifter. För att ytterligare bredda beslutsunderlaget har regeringen i juni 2003 tillsatt en utredning som ska undersöka vilka grupper som inte deltar i folkbildning och skälen till att de inte deltar. Samtliga uppdrag ska redovisas våren 2004. Jag räknar med att på så sätt inom en relativt snar framtid få ett fullödigt underlag som belyser de frågor som Birgitta Sellén lyfter fram. Folkbildningens förmåga att möta invandrares behov kommer att vara en viktig faktor vid regeringens bedömning av om syftena med bidraget till folkbildningen har uppfyllts. Det är självklart att folkbildningen även i framtiden ska ha en betydelsefull roll i integrationen mellan olika samhällsgrupper.
Helena Höij (Kd)
Anf. 81 Helena Höij (Kd)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka Birgitta Sellén för att hon har väckt den här frågan. Den är väldigt angelägen. Mitt deltagande i debatten ska inte bli så långvarigt utan tolkas som ett stöd för de frågeställningar som hon framför i sin interpellation. Nu finns det ett initiativ från en grupp som vi säger är en av målgrupperna för den svenska folkbildningsrörelsen. Det finns ett väldigt konkret initiativ - och inte bara ett initiativ. Det finns en verksamhet som faktiskt gror. Då ställer vi oss tveksamma. Då ska vi avvakta utredningar. Då ska vi avvakta vad de etablerade folkbildningsförbunden kommer fram till och så vidare. Jag kan inte säga annat än att jag tycker att detta andas lite av ett ovanifrånperspektiv. Jag vill uppmana statsrådet att nu ta chansen att visa vad integration egentligen handlar om. Det handlar om att olika grupper i samhället som tar initiativ och som visar en kraft och en förmåga till deltagande och delaktighet i det svenska samhället ska vara välkomna. Jag hoppas att statsrådet ska ta chansen nu.
Birgitta Sellén (C)
Anf. 83 Birgitta Sellén (C)
Fru talman! Som ministern väl känner till är ju i dag statens bidrag till folkbildningen låsta. Det är ett något som även andra studieförbund har haft problem med, inte bara Sensus. Som exempel kan man nämna idrottsrörelsens studieförbund SISU. När ministern talar om att Folkbildningsrådet delar ut resurser vet jag ju att det är på det sättet. Men under de senaste åren har det varit problem för de studieförbund som var små när man låste pengarna. Det gäller SISU. Sensus är också ett förbund som har utvecklats oerhört mycket efter att låsningen kom. SISU har ju fått pengar till att utöka sin verksamhet i samarbete med studieförbund. Då kan man ifrågasätta hållbarheten i det som ministern sade alldeles nyss. Fördelningen av bidragen till folkbildningen ska vi väl inte uppta någon tid med i den här debatten. Vi känner ju till hur det ser ut. Låsningen av bidragen beräknas på hur studieförbunden såg ut när utredningen startade. Det går nu flera år då ingenting händer. Inte förrän utredningen är klar, remissbehandlad och beslut har fattats i riksdagen kan vi kanske göra förändringar. Det tar några år. Under tiden finns det risk för att flera goda förslag hamnar i papperskorgen. Jag är väldigt orolig, inte minst därför att jag ser att kommuner och landsting skär ned på bidragen till verksamheten - kommunerna skär ned med i snitt 40 %, landstingen med 14 %. Vi ser kommuner, inte minst här i Stockholmsregionen, som tar bort dem helt och hållet. Det är en väldig fara för sådana här nya projekt. De projekt som jag har lyft fram i dagens interpellation, samarbetet mellan Ibn Rushd och Sensus, har begränsade möjligheter att finansieras utan hjälp. Det visar att systemet för fördelning av statsbidrag i det här fallet motverkar samhällets syfte med folkbildningen. Staten vill ha en folkbildning som främjar människors kunskap och utveckling, och man vill att medborgarna ska vara delaktiga i samhället och engagera sig. I svaret säger Lena Hallengren att staten återkommande prövar om syftet med statsbidraget kan anses ha uppnåtts. Givetvis är det viktigt, men samtidigt ser vi hur de goda idéerna riskerar att hamna i malpåse. Precis som Helena Höij nyss sade talas det bara om att avvakta hela tiden, men det händer ingenting. Under den tid som utredningen om folkbildningen har pågått händer det mycket i världen. Här i Sverige har vi fått många nya svenskar som har rätt till ett värdigt liv i sitt nya land. Det innebär att vi ger dem möjligheter att integreras bland övriga svenskar. Mycket sådant har hänt under den tid som bidragen har varit låsta. Runtom i världen kan vi se hur kulturella och religiösa grupper ställs mot varandra. Det är en utveckling som vi börjar se även i vårt land. Vårt mål måste vara ett samhälle där kvinnor och män oavsett kultur och religion har tillträde och tar ansvar. Genom att satsa på integration genom folkbildning kan vi få ökade möjligheter till ett samhälle präglat av förståelse och där vi har respekt för varandra.
Helena Höij (Kd)
Anf. 84 Helena Höij (Kd)
Fru talman! Jag håller med de två andra debattörerna om att vi inte ska diskutera fördelningen av bidrag till studieförbunden. Här pågår utredningar, och det är självklart att vi ska avvakta dem. Jag tror att vi kan dra en slutsats, nämligen att det system vi har i dag, där Folkbildningsrådet fördelar medel, inte i tillräcklig utsträckning tar hänsyn till förändringar, utveckling och tillkommande verksamheter. Utan att gå händelserna i förväg och rucka på det systemet bör man ändå se om det finns verksamheter som orättfärdigt faller mellan stolarna medan man avvaktar ett nytt system. Jag anser att det samarbetsprojekt som finns mellan Sensus och Ibn Rushd är ett projekt som hamnar i kläm medan man avvaktar. Den här interpellationen var först framställd ur ett integrationsperspektiv. Det är också därför som jag har gett mig in i debatten. Ur det perspektivet tycker jag att man bör se till att den här typen av projekt får förutsättningar att överleva tills ett nytt fördelningssystem finns på plats. Det handlar alltså inte om att gå händelserna i förväg, utan det handlar om att se en uppenbar brist som jag hoppas att det nya systemet kommer att åtgärda och om att se till att det inte är något som hamnar alldeles galet innan vi har kommit fram.
Lena Hallengren (S)
Anf. 85 Lena Hallengren (S)
Fru talman! Av bidraget till studieförbundet är 12 % målgruppsrelaterade. Av 2 ½ miljard är det ganska mycket pengar som Folkbildningsrådet har möjlighet att fördela utifrån målgrupper. Folkbildningsförbunden, vilket är en sammanslutning av studieförbunden, deltar också i Folkbildningsrådet, som har satt upp kriterierna. Man är mycket väl involverad i det arbetet. Det är klart att det är en problematik att man ska skapa en långsiktighet. Folkbildning handlar inte bara om studieförbund och studiecirklar som löper på tio veckor, utan det handlar också om folkhögskolor och långsiktig verksamhet. Att kunna balansera långsiktigheten, att få folkhögskolor att våga satsa och ha nya utbildningar samtidigt som man släpper in det som är nytt, är givetvis en av folkbildningens allra största utmaningar. Det är också ett av skälen till att jag valde att tillsätta en utredning som handlar just om dem som står utanför. Jag är övertygad om att det finns sådana grupper - det handlar om ungdomar och om människor med utländsk bakgrund - som står utanför folkbildningen. De traditioner som finns konserverar lätt verksamheten. Även om det är många som också prövar nya saker är jag medveten om att detta riskerar att konservera verksamheten. Att återkommande pröva målen, att försöka kombinera långsiktighet och nytänkande är inte helt enkelt. Men det är folkbildningens uppgift att klara av det, och jag ser fram emot alla de utvärderingar som kommer att presenteras under våren. Vi får säkert återkomma till debatt då. Jag måste ändå avslutningsvis få ställa en fråga till Birgitta Sellén. Om 2 ½ miljarder ska fördelas av Folkbildningsrådet bygger det på att det finns andra pengar någonstans. Det är klart att det ska ställas mot annat - precis som ungdomsorganisationer, som vi tidigare debatterade, också har en kaka att dela på. Man kan då välja att säga att det inte ska finnas fler studieförbund eller fler folkhögskolor, så att alla som finns i systemet garanteras samma bidragssummor som de har fått tidigare. Ändå har det under det senaste decenniet tillkommit tio nya folkhögskolor. Ibn Rushd var på väg att bli ett eget studieförbund men drog tillbaka sin ansökan, vilket jag i många avseenden tycker var synd. Det är klart att det kanske kunde ha bidragit till mycket positivt om man har ett studieförbund som var med på samma villkor som andra studieförbund, i stället för att man är med som en part och samarbetar på andras villkor. Det är klart att integrationsarbetet är betydelsefullt. Jag har stor förståelse för att den här interpellationen ställdes till Mona Sahlin, för den ska sättas i ett helhetsperspektiv. Eftersom vi här och nu debatterar just folkbildningsverksamheten är det viktigt att se att 12 % av bidragen är målgruppsrelaterade. De kan fördelas annorlunda. Folkbildningen har själv konstruerat den organisation som i dag finns. Hittills finns det ingenting som säger att vi ska ändra på den konstruktionen, men när utvärderingarna kommer är det klart att vi ska läsa dem med väldigt öppna ögon.
Birgitta Sellén (C)
Anf. 86 Birgitta Sellén (C)
Fru talman! Min första, negativa reaktion på att det var Lena Hallengren som besvarade interpellationen förbyttes efter ett litet tag i positiva tankar. Jag tänkte: Vad bra, nu är både Lena Hallengren och Mona Sahlin inkopplade på detta. Då är båda departementen uppmärksamma på den här frågan. Dessutom är en tredje minister väldigt uppdaterad. För ungefär tolv dagar sedan var nämligen statsministern i moskén på Söder och fick information om det här, och han lovade att han skulle titta på det och återkomma. Nu när tre stora departement har hand om frågan kanske det blir en lösning. Jag tycker att det är bra att man utreder vilka som står utanför. Det är viktigt att vi får veta det. Jag har funderat på vad som skulle ha skett om Ibn Rushd helt självständigt hade kommit till regeringen och bett att få pengar i stället för att söka via Folkbildningsrådet. Om de hade gått till regeringen och begärt att få pengar, hade det då varit politiskt möjligt att säga nej? Nu, när man valde att i stället samarbeta med studieförbund, blev det problem. Hur kan det komma sig? Jag tror, precis som statsrådet säger, att om de hade startat ett studieförbund hade de kanske blivit beviljade bidrag. Då hade de tagit en bit av kakan som är till alla andra. Då skulle det också ha slagit snett. Varför skulle de inte kunna få pengar på samma sätt som SISU, som jag tog som exempel, som fick pengar till en verksamhet som skulle leda till samarbete med studieförbunden? Det skulle ha varit synd om man hade tagit pengar från bra verksamhet som finns i studieförbunden i dag. Jag lovordar det som studieförbunden redan gör. Jag skulle inte vilja att man gör avkall på det. Men då nystar man i en annan del av nystanet än frågan gäller.
Lena Hallengren (S)
Anf. 87 Lena Hallengren (S)
Fru talman! Jag hoppas att jag uppfattade Birgitta Selléns frågor. Om Ibn Rushd hade blivit ett eget studieförbund hade man, precis som Birgitta Sellén mycket riktigt påpekar, fått dela på de resurser som finns hos Folkbildningsrådet, på samma sätt som de 17 nya ungdomsorganisationerna får dela på de resurser som ungdomsorganisationerna har fått sig tilldelade. Jag träffade Ibn Rushd för nästan ett år sedan, och jag tycker att man har en viktig verksamhet. Den är väldigt ambitiös och lovande. Men vi kommer inte ifrån att vi har en folkbildning som själv fördelar sina medel. När vi vill ändra på strukturen, på målen, på syftena, på målgrupperna eller på någon annan del av det som styr Folkbildningsrådet kan detta kanske påverkas i grunden. Men jag kan inte i dag säga att vi ska hitta en specialvariant för angelägna intressen när Folkbildningsrådet får 2 ½ miljarder kronor till folkbildning. Jag tycker inte heller att vi ska glömma att många andra folkbildningsorganisationer samarbetar med invandrarorganisationer av olika slag. De är en del av deras verksamhet, och det kommer hela tiden till nya organisationer även i de befintliga studieförbunden. Jag fortsätter gärna att diskutera Folkbildningsrådet och integration. Jag hoppas att Ibn Rushd och Sensus hittar vägar för att fullfölja sitt projekt.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.