Infrastrukturinvesteringar
Interpellation 2007/08:95 av Oskarsson, Irene (kd)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2007-10-31
- Inlämnad
- 2007-10-31
- Besvarad
- 2007-11-13
- Sista svarsdatum
- 2007-11-21
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 31 oktober
Interpellation
2007/08:95 Infrastrukturinvesteringar
av Irene Oskarsson (kd)
till statsrådet Åsa Torstensson (c)
Det pågår nu ett arbete med att revidera Vägverkets och Banverkets planer. Vägverket har under mässan Nordic Rail på Elmia deklarerat att det inte finns resurser för att finansiera det viktiga vägprojektet ombyggnaden av riksväg 31, Förbifart Tenhult. Resurserna kommer att läggas på Norra länken som fått högsta prioritet.
”Riksväg 31 och 33 är en viktig tvärförbindelse i nordöstra Götaland som förbinder norra Kalmar län med Jönköpingsregionen och västra Sverige (via bl.a. riksväg 40). Delvis utgör vägarna också en förbindelse till Gotlandstrafiken i Oskarshamn.” Så skriver Vägverket i Den goda resan, nationell plan för vägtransportsystem 2004–2015.
Förutom detta kan påpekas den starka tillväxt som nu sker runt om i vårt land och de noder som har utvecklats för gods på Torsviksområdet utanför Jönköping och på Gamlarpsområdet i Nässjö, den förra utpekad som rikskombiterminal i Birgerssons utredning SOU 2007:59. Ska dessa terminaler kunna utvecklas behövs en fungerande väg mellan dessa platser. I Gamlarp omlastas gods till och från järnväg.
Förbifart Tenhult har ett flertal gånger skjutits på framtiden, senaste gången på grund av att Vägverkets upphandling överklagades och fick göras om. Nu hotas alltså ombyggnationen på nytt.
Min fråga till infrastrukturministern utifrån detta blir:
Vad ämnar statsrådet göra för att möjliggöra att ombyggnaden av riksväg 31 kan fortskrida enligt de planer som finns, för att vara slutförd 2009?
Debatt
(12 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:95
Webb-tv: Infrastrukturinvesteringar
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:23 Tisdagen den 13 novemberProtokoll 2007/08:23 13 § Svar på interpellation 2007/08:95 om infrastrukturinvesteringar
Protokoll från debatten
Anf. 76 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Irene Oskarsson har frågat mig vad jag ämnar göra för att möjliggöra att ombyggnaden av riksväg 31 kan fortskrida enligt de planer som finns för att vara slutförd 2009.
Som Irene Oskarsson mycket riktigt påpekar i sin interpellation pågår nu ett arbete med att revidera de nu gällande väg- och banhållningsplanerna för 2004-2015. Revideringen genomförs med anledning av att det fanns brister i de planer som den tidigare regeringen fastställt. Bristerna gäller främst tidsplaner och kostnadsberäkningar för olika projekt. Remissbehandlade förslag överlämnades till regeringen under sommaren. I det remissbehandlade förslaget till ny väghållningsplan har ingen förändring skett vad gäller riksväg 31 och 33 förbi Tenhult. Jag är dock medveten om att Vägverket i det sammanhang som du nämner fört fram som sin åsikt att det egentligen inte finns resurser för att finansiera det aktuella objektet.
På tilläggsbudget i samband med budgetpropositionen för 2008 har regeringen föreslagit en ökning av Vägverkets verksamhetsanslag med 7 miljarder kronor för innevarande år, med syftet att amortera befintliga lån. Genom denna amortering frigörs medel inom anslaget som tidigare var avsedda för räntor och amorteringar. Regeringens bedömning är att anslagsposten Investeringar i nationell plan därmed kan tillföras 385 miljoner kronor från 2008. Från 2009 tillkommer ytterligare 50 miljoner för investeringar i nationell plan.
Mot bakgrund av bland annat regeringens förslag om extra medel till investeringar i vägar gav regeringen i oktober 2007 i uppdrag åt Banverket och Vägverket att komplettera de redovisningar som inkom till regeringen i juni 2007 av uppdraget att lämna förslag till reviderade nationella väg- och banhållningsplaner.
Denna komplettering inkom helt nyligen till regeringen. Vägverket föreslår i sin redovisning att tillskottet till investeringar bland annat används för att finansiera riksväg 31 och 33 förbi Tenhult, dock med några års eftersläpning i förhållande till nu gällande väghållningsplan.
Förslagen bereds för närvarande och regeringen har för avsikt att senare under 2007 fastställa reviderade väg- och banhållningsplaner för 2004-2015.
Anf. 77 Irene Oskarsson (Kd)
Herr talman! Tack, infrastrukturministern, för svaret!
Jag skulle vilja redogöra för lite historia. Det här kan synas vara en liten detalj i den stora infrastrukturen i Sverige, men det är något som jag har fått med mig, och det är inte så konstigt, för processen har pågått lika många år som jag är gammal. Den började i mitten av 1960-talet.
År 1993 hade processen äntligen kommit så långt - och detta ska inte vår nuvarande regering lastas för - att man fann en lokaliseringsplan. 1998 fastställdes och upprättades en arbetsplan och 2001 beslutade den dåvarande regeringen om att vägen skulle byggas. Men det faktiska arbetet skulle inte komma i gång 2001. 2006 upphandlade Vägverket, och vi var nog rätt många i Jönköpings län som sade: Äntligen!
Vi trodde att nu skulle en av de mest flaskhalsiga företeelserna i länet rättas till. Men Vägverkets upphandling överklagades i april i år, och länsrätten beslutade att upphandlingen var tvungen att göras om.
Väg 31 är en nationell stamväg. Den har en oerhörd betydelse för Jönköpings län, för regionen österut och inte minst när det gäller det arbete som nu pågår med Birgerssons utredning om kombiterminaler bland annat. Den ska vara vägen mellan noderna, skulle man kunna säga, Nässjö och Jönköping för att knyta samman väg och järnväg.
Genom den process som har pågått har Vägverket också konstaterat att man har kunnat göra två-plus-ett-lösningar och hantera det här på ett annat sätt och göra mer väg. Vi skulle äntligen bli klara i vår region med den felande länken.
Men nu när Vägverket självt inte har hanterat frågan på ett korrekt sätt utan måste göra om sin upphandling har man kommit fram till att det inte blir någon väg nu. Det är den oerhörda oro som vi känner. Då blir frågan: Blir vår region lidande igen - så kan man säga, om man vill använda det begreppet - därför att Vägverket självt inte har hanterat frågan på ett korrekt sätt? Hur ser infrastrukturministern på detta? Och hur ser ministern på det förhållande att Vägverket egentligen skulle ha gått på högvarv i fråga om denna väg och varit i full gång med den i dag? Därmed hade de inte kunnat säga: Nej, nu gör vi den inte.
Anf. 78 Helene Petersson i Stock (S)
Herr talman! Jag anmälde mig till den här debatten, där Irene Oskarsson har ställt en interpellation, för att det är en otroligt viktig sträcka väg. Jag blev lite snopen när jag såg att ministern i sitt svar säger att Vägverket liksom inte har några pengar.
Nu har Irene Oskarsson redogjort för historiken. Det är faktiskt den här upphandlingen, som har överklagats, som har gjort att det har skjutits upp. Och det gjordes i sista stund. Kommunalrådet i Nässjö hade till och med fått en förfrågan om att hjälpa till och sätta spaden i jorden, så det var i absolut sista stund det här stoppades.
Det är resurser som ökar, skriver ministern här. Att betala av och amortera av på lån frigör resurser. Det här är väl ändå inte så mycket pengar att de ens täcker den kostnadsökning som sker inom vägområdet. Finns det verkligen en möjlighet att göra några extra satsningar eller att komma ifatt med de satsningar som behöver göras med de pengarna, 385 miljoner plus 50 miljoner 2009?
Amortera av lån är ett sätt. Vi har i vår budgetmotion föreslagit ett annat, och det är att man lyfter ut Norra länken. Genom att lyfta ut den får Vägverket betydligt bättre möjligheter att åtgärda såväl vägunderhåll som nyinvesteringar i hela landet, i enlighet med den nationella vägplanen. Lånet för Norra länken ska inte upphöra att komma till stånd, utan det lånet tas genom Riksgälden.
Det har diskuterats andra lån och andra privata investeringar i vägar. Jag tycker att det är otroligt olyckligt om vi ska börja lägga ut gemensam infrastruktur på privat ägande. Däremot kan man låta Norra länken lyftas ut ur vägplanen, låta Riksgälden ordna ett lån till detta och på så sätt få mer pengar och kunna fullfölja de här planerna.
Jag tycker också, som Irene Oskarsson har sagt, att det är mycket olyckligt om denna väg inte kommer till stånd, efter så mycket diskuterande och eftersom den har ingått i planerna.
Jag vill höra om ministerns syn på det här. Kan detta vara en möjlighet för att få fram dessa vägbyggen och komma ifatt med vägplaneringen som ändå behövs?
Anf. 79 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Det kändes angeläget att gå upp när jag hörde Helene Petersson beklaga situationen.
Den redovisning som statsrådet gjorde här är intressant. Men jag blir frustrerad när man står inför fullbordat faktum. Delvis var det upphandlingen när det gäller den här saken som gjorde att det blev ett snabbt stopp. Men samtidigt kämpade vi otroligt mycket med de planer från den socialdemokratiska regeringen som låg till grund för detta och som innehöll så mycket luft.
Jag hoppas verkligen att statsrådet tillsammans med oss i trafikutskottet - jag vet att vi har en jättebra dialog - försöker finna alla möjliga medel så att vi ska kunna återta det förtroende som en svensk infrastruktur förtjänar. Den behandling som den har haft genom åren är inte värdig, enligt mitt sätt att se.
Då kommer man i opposition, som nu socialdemokrater och Helene Petersson befinner sig i, och agerar helt plötsligt som att det nu måste vidtas åtgärder. Det handlar om många års försyndelser, som vi står inför. Det var anledningen till att jag gick upp i den här debatten.
Jag vill ändå uttrycka från trafikutskottets sida att vi gör det vi kan för att återupprätta förtroendet. Den tidigare regeringen har sänkt infrastrukturens betydelse och förtroendet för den i landet. Jag skulle ändå vilja vända mig till statsrådet och ställa frågan: På vilket sätt tror statsrådet att vi kan återuppbygga ett missbrukat förtroende som har varit genom många år på infrastrukturens område?
Anf. 80 Jan-Evert Rådhström (M)
Herr talman! Tack för frågorna som har med infrastruktur att göra. Vi har haft en debatt tidigare, och det är naturligtvis här och nu vi ska ha en livfull debatt om infrastruktur och infrastruktursatsningar eftersom vi har ett pågående arbete vad gäller inriktningen fram till 2019.
Jag förstår också den frustration som Irene Oskarsson och även Helene Petersson uttrycker vad det gäller väg 31 och 33 som ni har levt med under så många år. Jag har motsvarande erfarenheter. Men till saken hör ju att upphandlingen överklagades av en annan entreprenör. Det är av den anledningen som den uppkomna situationen får effekter. Det sker en förskjutning när det gäller planen för just de här två vägarna, eftersom en ny upphandling tar tid. Här ligger alltså en förklaring i den uppkomna situationen. Det är av den anledningen som det blir några års eftersläpning i fråga om den här investeringen som jag förstår att ni alla väntar på.
Sedan gäller det Helene Peterssons och kanske också Jan-Evert Rådhströms funderingar om att upprätta förtroende och hållbara planer. Det är naturligtvis, tror jag, avgörande. Något som alla regioner angav i den hearing som Näringsdepartementet hade för tre veckor sedan med anledning av inriktningsmålen fram till 2019 var: Vi måste kunna lita på staten och statens åtaganden. Eftersom man utifrån ett kommunalt perspektiv ofta har andra planeringar som berör samhällsplanering och bostadsområden måste det garanteras att också statens planering faktiskt går enligt de planer som är lagda. Det är naturligtvis en del av det arbete som vi håller på med nu just för att skapa ett bättre förtroende så att staten blir en samverkanspart på ett tydligare sätt i de här planerna.
Och en del av uppdraget, som vi också gör, är att titta på alternativa finansieringar och finansieringsformer.
Precis som jag har beskrivit är det ganska många svarta hål som kräver miljarder samtidigt som det är tryck på nyinvesteringar på både väg- och järnvägssidan i vissa områden. Vi har också utmaningar från framför allt Sårbarhetsutredningen när det gäller att göra bättre riskanalyser på både underhålls- och nyinvesteringssidan så att vi minimerar eventuella problem med framtida investeringar på grund av ändrad karaktär på klimatet och tryck på infrastrukturen.
Anf. 80 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Tack för frågorna som har med infrastruktur att göra. Vi har haft en debatt tidigare, och det är naturligtvis här och nu vi ska ha en livfull debatt om infrastruktur och infrastruktursatsningar eftersom vi har ett pågående arbete vad gäller inriktningen fram till 2019.
Jag förstår också den frustration som Irene Oskarsson och även Helene Petersson uttrycker vad det gäller väg 31 och 33 som ni har levt med under så många år. Jag har motsvarande erfarenheter. Men till saken hör ju att upphandlingen överklagades av en annan entreprenör. Det är av den anledningen som den uppkomna situationen får effekter. Det sker en förskjutning när det gäller planen för just de här två vägarna, eftersom en ny upphandling tar tid. Här ligger alltså en förklaring i den uppkomna situationen. Det är av den anledningen som det blir några års eftersläpning i fråga om den här investeringen som jag förstår att ni alla väntar på.
Sedan gäller det Helene Peterssons och kanske också Jan-Evert Rådhströms funderingar om att upprätta förtroende och hållbara planer. Det är naturligtvis, tror jag, avgörande. Något som alla regioner angav i den hearing som Näringsdepartementet hade för tre veckor sedan med anledning av inriktningsmålen fram till 2019 var: Vi måste kunna lita på staten och statens åtaganden. Eftersom man utifrån ett kommunalt perspektiv ofta har andra planeringar som berör samhällsplanering och bostadsområden måste det garanteras att också statens planering faktiskt går enligt de planer som är lagda. Det är naturligtvis en del av det arbete som vi håller på med nu just för att skapa ett bättre förtroende så att staten blir en samverkanspart på ett tydligare sätt i de här planerna.
Och en del av uppdraget, som vi också gör, är att titta på alternativa finansieringar och finansieringsformer.
Precis som jag har beskrivit är det ganska många svarta hål som kräver miljarder samtidigt som det är tryck på nyinvesteringar på både väg- och järnvägssidan i vissa områden. Vi har också utmaningar från framför allt Sårbarhetsutredningen när det gäller att göra bättre riskanalyser på både underhålls- och nyinvesteringssidan så att vi minimerar eventuella problem med framtida investeringar på grund av ändrad karaktär på klimatet och tryck på infrastrukturen.
Anf. 81 Irene Oskarsson (Kd)
Herr talman! Jag väljer att välvilligt tolka det ministern säger och konstaterar att när upphandlingen väl är gjord sätter Vägverket i gång med det som har vållat så mycket sorger och bekymmer.
Det är viktigt att stämma in i det som infrastrukturministern nu säger, nämligen: Bevara oss från för många sådana här resor framöver. Det är bättre med tydlighet och en konklusion av vilka resurser vi har att använda, och var de gör bäst nytta. Ingen av oss som vill driva de här frågorna är betjänta av att vi inte blir mycket tydligare än den tidigare regeringen med vilka resurser som finns och hur de ska användas.
Att vi får se andra aktörer på banan är något som kan börja gälla även i våra sammanhang i Jönköpings län. Där tror jag att det finns rätt mycket engagemang för de här frågorna från de företag i region och land som är betjänta av att vi har en god infrastruktur och en god kommunikation mellan väg och järnväg.
Jag hoppas att vi kan få se en fortsättning på det. Då är den här vägen borta från agendan eftersom den har kommit i gång och kan vara en del i processen.
Jag hoppas också att det blir som infrastrukturministern säger och att vi kan få realismen att fungera så att vi slipper se det vi har sett under senare år, nämligen att siffrorna finns där men de blir mer och mer ihåliga eftersom de inte har räknats upp eller eftersom man inte har visat vad de räcker till. Det är glädjande att höra att vi nu har en regering som kommer att jobba på ett annat sätt, nämligen i realismens tecken.
Anf. 82 Helene Petersson i Stock (S)
Herr talman! Infrastrukturen är ju otroligt viktig. Det är viktigt att vi får loss pengar till de flaskhalsar som behöver underhållas men också till nya byggen.
Ministern säger att man ska titta på nya finansieringssätt. Här har vi ett tydligt alternativ till finansiering där man kan lyfta ut Norra länken.
En annan sak när det gäller väg 31 är att upphandlingen blev uppskjuten. Om den saken är löst nu och det ska till en ny upphandling är det viktigt att den inte förskjuts. Då finns det ju risk för att det blir en ny miljöprövning. Jag tycker att infrastrukturministern ska ta med sig det när man tittar på planerna i diskussionerna med Vägverket. Det är ju onödigt att dra i gång ytterligare en process när det hade kommit så långt att det just var dags att sätta spaden i jorden.
Infrastruktur är viktigt, som sagt. Jag tror att vi är överens om att mycket pengar behövs till detta. Man behöver satsa på olika saker. Finansiering finns det, som sagt, olika alternativ för. Ta med vårt förslag och fundera över det.
Anf. 83 Jan-Evert Rådhström (M)
Herr talman! Det känns märkligt att höra en socialdemokrat säga att man har finansieringsförslag för olika infrastrukturprojekt. Det är ju precis det som vår infrastrukturminister har redovisat tidigare. På grund av luft i systemet måste man revidera de planer som gäller. Det fanns inte ekonomisk täckning.
Oppositionspolitiken är väl enkel. Det är bara att gå tillbaka i historien och konstatera att förtroendet för socialdemokratisk infrastruktur är allt annat än gott.
Infrastrukturministern säger att man måste kunna lita på staten. Jag är glad att ministern säger det. Jag hoppas verkligen att det i alla lägen kommer att vara ledstjärnan att man har förtroende för att den politik som förs och de förslag som läggs fram är det som har ekonomisk bäring så att vi inte än en gång får uppleva en planeringsperiod som inte håller vad den säger. Jag ser verkligen fram emot det.
Men det handlar inte bara om förtroendet för staten och förtroendet för att vi har medel utan också om det som statsrådet säger, nämligen att vi ska se till att infrastrukturen klarar framtida klimatförändringar och att vi har med den riskbedömning som det kräver. Jag ser med tillförsikt fram emot den framtida infrastrukturpropositionen och på detta projekt med en ansvarsfull politik.
Anf. 84 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Jag börjar där Jan-Evert Rådhström slutade. Jag anser att det avgörande för alla parter som är i starkt behov av effektiv och säker infrastruktur är att det är realistiska planer och att vi har tilltro till varandra på olika nivåer. Annars kan vi inte möta de snabba förändringarna i den globala konkurrens som framför allt våra arbetsplatser befinner sig i. Jag tror att vi måste ha realistiska planer så att var och en vet vilket ansvar man har.
När det gäller riksväg 31 och 33 skickade jag ett uppdrag till Vägverket och Banverket om en revidering av befintliga planer. I det svar som Vägverket skickade in i det första skedet lyfte man inte ut objektet ur den reviderade planen. Upphandlingen var avslutad och kontrakt hade skrivits. Detta överklagades av en annan entreprenör.
I budgetförslaget för 2008 läggs det nya resurser. I den revidering som vi då får tillbaka är det en förskjutning i tidsplanen för riksväg 31 och 33. Det ligger i revideringen. Jag kan inte tolka tidsförskjutningen på något annat sätt än att den har samband med att en ny upphandling alltid tar tid. Därav den eftersläpning som gör att interpellanten har uttryckt frustration över att det inte byggs enligt tidigare plan.
Anf. 85 Irene Oskarsson (Kd)
Fru talman! Tack än en gång, infrastrukturministern, för svaret. Att upphandling tar tid och skjuter tid framför sig var vad jag ville höra, så att det inte är totalt borta som det var tidigare.
Det är oerhört intressant att höra Helene Petersson nu hitta resurser till både denna och andra vägar och till annan infrastruktur. Vi har inte sett dem i Jönköpings län tidigare i alla fall.
Jag önskar att jag får vara med och jobba för att det som vi härifrån säger framgent också ska vara realiserbart. Med det som infrastrukturministern har sagt i dag känner jag en stor tillförsikt när det gäller att få vara med i det arbetet.
Anf. 86 Åsa Torstensson (C)
Fru talman! Debatten om infrastruktur och de olika vägarna och frustrationen kring att vägar och järnvägar inte byggs enligt angiven plan tar jag också till intäkt för att vi nu har infrastrukturdebatten på högkant. Vi visar också på ett stort engagemang runt omkring i landet och på vikten av att vi har en bra infrastruktur för att skapa både förutsättningar för nya jobb och för ett bra företagarklimat i alla delar av landet. Inte desto mindre tänker jag upprepa att när det gäller den revidering som vi i dag diskuterar har jag fått svar från Vägverket, men även från Banverket, om stora svarta hål och att det inte finns resurser att fullfölja de planer som många i andra delar av landet har haft tilltro till skulle kunna ske enligt de planer som riksdagen tidigare har angett. Så är icke fallet.
Därför tycker jag att den diskussion som Jan-Evert Rådhström tog upp är så viktig, nämligen om vikten av att vi har realistiska planer och att det också finns resurser med i de planer som riksdagen fastställer så att man kan genomföra dem i linje med vad som är fastställt så att andra parter och aktörer i fråga om insatserna kring infrastruktur också vet att staten står fast vid sina åtaganden. Det tror jag är avgörande för att vi ska säkra både jobben och företagen.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.