Ineffektiv tillväxtpolitik
Interpellation 2024/25:36 av Linus Sköld (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2024-09-23
- Överlämnad
- 2024-09-24
- Anmäld
- 2024-09-25
- Sista svarsdatum
- 2024-10-15
- Svarsdatum
- 2024-11-08
- Besvarad
- 2024-11-08
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
Regeringen har lagt nästan fem miljarder på att sänka skatten för de med de allra högsta inkomsterna. Samtidigt brottas hushållen med de minsta marginalerna fortfarande med att ha råd att betala hyra och mat efter de senaste årens inflation. Finansministern har motiverat förändringen med att det är en reform som skapar tillväxt. Men de som har de högsta inkomsterna lär vara mindre benägna att konsumera för dessa pengar än vad som vore fallet för de med de lägsta inkomsterna om samma belopp riktades till dem. Det framstår alltså som ineffektiv tillväxtpolitik att göra en riktad skattesänkning till de med de högsta inkomsterna.
Med anledning av detta vill jag fråga finansminister Elisabeth Svantesson:
- Vilka alternativa åtgärder övervägde ministern för att skapa tillväxt innan hon kom fram till att genomföra just denna reform?
- Hur avser ministern och regeringen att agera för att skapa tillväxt genom att stödja hushållen med de minsta marginalerna?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2024/25:36
Webb-tv: Ineffektiv tillväxtpolitik
Dokument från debatten
- Fredag den 8 november 2024Kammarens föredragningslistor 2024/25:27
- Protokoll 2024/25:27 Fredagen den 8 novemberProtokoll 2024/25:27 Svar på interpellation 2024/25:36 om ineffektiv tillväxtpolitik
Protokoll från debatten
Anf. 1 Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
Fru talman! Linus Sköld har frågat mig vilka alternativa åtgärder som regeringen övervägde för att skapa tillväxt, utöver det aviserade förslaget om slopad avtrappning i jobbskatteavdraget. Han har också frågat mig vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att skapa tillväxt genom att stödja hushållen med de minsta marginalerna.
Sveriges tillväxttakt har under de senaste åren varit bland EU:s lägsta. Det tar regeringen på stort allvar. Det är endast en högre tillväxt som kan bära framtidens välfärd. Med högre tillväxt ökar de skatteintäkter som kan användas för att finansiera exempelvis skola, vård och omsorg. När den höga inflationen nu är bekämpad skiftar regeringen därför fokus från inflationsbekämpning till att investera i ett rikare och tryggare Sverige.
En bärande del är att genomföra reformer för att öka Sveriges tillväxt. Budgetpropositionen för 2025 innehåller en bred ansats med reformer för att öka Sveriges tillväxt. Det handlar bland annat om historiska satsningar på infrastruktur, den största satsningen på forskning någonsin och skatteförändringar som gör det enklare att driva företag.
Regeringen föreslår också att de högsta marginalskatterna sänks för att öka drivkrafterna att utbilda sig till ett högkvalificerat yrke och anstränga sig extra på jobbet. De sänkta marginalskatterna väntas få en så pass positiv effekt på ekonomin att reformen på sikt bedöms vara självfinansierad.
Samtidigt är regeringen medveten om att många hushåll fortfarande har det tufft till följd av den tidigare höga inflationen. Därför stöttar regeringen hushållen brett i budgetpropositionen genom ett förstärkt jobbskatteavdrag och fortsatt tilläggsbidrag i bostadsbidraget. Regeringen föreslår även en höjning av beloppet för individer som får sjukpenning i särskilda fall, samt för boendetillägget. På så sätt skapas tillväxt på sikt samtidigt som hushållen med de minsta marginalerna stöttas. Det är viktiga steg för att bygga ett rikare och tryggare Sverige.
Anf. 2 Linus Sköld (S)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Vi pratar här om en skattesänkning för dem med de allra högsta inkomsterna. Det handlar om dem som har de allra största marginalerna, får man utgå ifrån, och som det inte har gått någon nöd på under hela den inflationsperiod vi har bakom oss. Dem lägger regeringen 5 miljarder på att sänka skatten för. Ja, nästan 5 miljarder är det - ska man vara ärlig är det 4,7 miljarder som det bedöms kosta.
Dessa 4,7 miljarder är en nästan tre gånger så stor summa som den som regeringen ökar anslagen till forskning med nästa år. Det som finansministern påstår är den största satsningen på forskning någonsin är alltså en tredjedel av vad finansministern häller över landets mest välbärgade människor.
Den här interpellationen tar sin utgångspunkt i tillväxt, för det är så finansministern har motiverat förslaget. Det ska skapa tillväxt. Om finansministern har 4,7 miljarder och vill ha mesta möjliga tillväxt för de pengarna blir det citat som finansministern gav när Svenska Dagbladet frågade vad hon ska göra med skattesänkningen rätt talande. Jag ska inte anklaga ministern för att bedriva politik för att gynna sin egen plånbok - det tror jag inte att hon har anledning till eftersom ministrar har goda ekonomiska villkor redan som det är - men finansministerns svar är ändå talande, och det hänger tätt ihop med anledningen till att jag hävdar att detta är ineffektiv tillväxtpolitik.
På frågan vad hon ska göra med pengarna svarade finansministern att hon inte har någon som helst tanke på vad hon ska göra med pengarna. De som har 156 000 i arvode varje månad behöver nämligen inte ha någon som helst tanke på vad de ska göra med tillkommande 4 000 kronor i månaden. Det kan räcka till att resa med familjen till Gran Canaria, men det har finansministern redan råd med.
Om du i stället frågade kommuner och regioner vad de skulle göra med 4,7 miljarder nästa år skulle de svara: Vi skulle anställa personal med vanliga löner, vi skulle köpa in skolböcker och förbrukningsmaterial och vi skulle ge bättre mat i skolbespisningen och på sjukhusen.
Om du frågade en ensamstående förälder samma sak skulle denna svara: Jag skulle köpa bättre mat, jag skulle köpa vinterkläder och jag skulle köpa leksaker. Jag kanske skulle köpa nya skridskor, för ungarna har vuxit ur dem de hade förra året.
En pensionär med små marginaler hade kanske köpt något mer än knäckebröd att ha i skafferiet eller bokat en tågresa till barnbarnen som annars inte fått plats i budgeten. Den som är arbetslös hade kanske svarat: Jag skulle köpa en ny kavaj att ha på mig på min nästa anställningsintervju.
Finansministern vet dock inte, och detta är poängen. Om de här 4,7 miljarderna hade använts till att stötta de hushåll som har de minsta marginalerna eller till att investera i välfärden hade de konsumerats. Det hade lett till högre tillväxt. Nu bränner finansministern 4,7 miljarder på att säkra köpkraften hos dem som redan har den allra största köpkraften.
Anf. 3 Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Jag vill först tacka Linus Sköld för att han här i kammaren har tagit upp diskussionen om tillväxt. Jag tycker att vi i Sverige generellt, och även här i riksdagens kammare, alldeles för sällan talar om det som krävs för att Sverige ska fortsätta att vara ett rikt land och bli ännu rikare i framtiden. Vi har stora behov.
Jag skulle vilja börja med en kort tillbakablick. På 1870-talet var Sverige ett av världens fattigaste länder; vi fick till och med internationellt bistånd på grund av detta. Sedan kom en resa som Sverige gjorde under 100 år. Det var en fantastisk resa, och man kan prata länge om orsaken. Det finns många komponenter som gjorde att Sverige 100 år senare hade blivit ett av de rikaste länderna.
Det handlar om entreprenörskap, och det handlar om hårt arbete. Det handlar om att stat och kapital har jobbat tillsammans och att parterna har varit starka. Just ordet "tillsammans" tror jag är en av nycklarna. Men det handlar också om att fler fick tillgång till utbildningssystemet, att vi har satsat på forskning och att vi har tagit bort skadliga skatter - både S-märkta och M-märkta regeringar. Allt detta gav tillsammans en fantastisk tillväxt.
När jag nu tänker framåt och ser vad Sverige behöver bli om 10, 20 eller 30 år tänker jag mycket på just tillväxt, fru talman. Ska vi kunna möta alla de behov som vi har - och i Sverige har vi stora behov av investeringar i alltifrån välfärd och infrastruktur till energisystem och mycket annat - behöver ekonomin växa. En del tycker att det är bättre att gå med stora underskott och låna för att finansiera detta, men att ekonomin växer är centralt för välstånd. Den bilden tror jag att Linus Sköld och jag delar.
Sedan jag tillträdde det här jobbet har det varit viktigt för mig att verkligen gå på djupet och ta ansvar för den långa sikten. Även om jag inte har det här jobbet i särskilt många år - det vet man aldrig, men det kan förstås bli väldigt många år om Linus Sköld inte får önska - tänker jag att vi vill ta ansvar för det som ligger framför oss. Därför tillsatte vi en produktivitetskommission, exempelvis, och den jobbar på för fullt. Det är experter och analytiker som går igenom produktiviteten i Sverige.
Då kan man fråga varför. Jo, för att tillväxt kommer av två saker: arbetade timmar och produktivitet. Sverige är på många sätt ett produktivt land, men det finns ännu mer att göra. Man har jobbat fram förslag, och jag har fått ett delbetänkande som jag håller i handen. Jag bär inte alltid med mig det, för det är lite tungt, men här finns många goda förslag. De kommer att återkomma nästa år, för fokus ligger på ökad tillväxt.
Den budget som vi lagt fram för nästa år och som nu behandlas i riksdagen har fokus på både lång- och kortsiktig tillväxt. Nu har inflationen bekämpats, och Riksbanken sänker räntorna eftersom vi tillsammans har bekämpat inflationen. Det lättar trycket på hushåll och företag, och vi kan i finanspolitiken växla över till att fokusera på det som ger tillväxt på kort sikt - att få igång ekonomin igen - men också på det långsiktiga.
Det handlar självklart om skattesystem, precis som Produktivitetskommissionen också nämner i delbetänkandet. Det handlar om infrastruktur, regelkrångel för företag, kompetensförsörjning och många andra saker. Vi jobbar på bred front för att se till att Sverige blir ett land där tillväxten ökar.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Nu går vi till frågan som Linus Sköld ställt till mig. Jag tycker själv att det här var en bra ingång - men det kan ju andra bedöma - därför att tillväxt handlar om många saker. Skattesystemet är en viktig del. Vi har ett progressivt skattesystem i Sverige, och de som tjänar mer betalar därmed också procentuellt sett ordentligt mycket mer. Om man tjänar 125 000 kronor har man elva gånger så hög skatt som om man tjänar 25 000 kronor.
Men marginalskatterna, som gäller det extra man jobbar, har blivit rätt höga. Om man tjänar in en extra hundralapp får man i dag behålla 44 kronor av den. Det tycker jag inte är riktigt rimligt, utan man borde få ha hälften kvar. Detta var ju en gång tanken även för Socialdemokraterna.
Det är strukturellt riktigt att det ska löna sig att plugga, och vi vet att det är självfinansierat. Det finns också en dimension av att man ska få behålla hälften av det man jobbar in.
Anf. 4 Linus Sköld (S)
Fru talman! Jag tackar finansministern för svaret.
Jag instämmer givetvis i att inflationen har fallit tillbaka - det är oomtvistligt. Men priserna på mjölk eller kaffe har inte sjunkit, och jag tycker att regeringen använder sig av en farlig kommunikativ bild när man säger att det ljusnar.
På lång sikt är ju låg inflation en förutsättning för reallöneökningar och den ljusning som finansministern pratar om. Men när man använder det för att nästa år sänka bostadsbidraget för barnfamiljer riskerar man att ge en bild av att priserna nu sjunker, att det kommer att bli billigare att leva och att hyran för de här barnfamiljerna kommer att gå ned. Detta är dock inte fallet, utan den dramatiska prisökning som har skett de senaste åren ligger ju kvar. Lönerna har inte ökat så att man har kommit i kapp prisökningen, och de uppräkningar i form av till exempel förstärkningar av bostadstillägget som funnits har inte motsvarat de prisökningar en barnfamilj har. Med detta som motiv väljer man ändå att minska förstärkningen nästa år.
För att sätta detta i perspektiv kan man fråga sig vilka barnfamiljer det är vi pratar om här. Jo, det är ungefär 100 000 barnfamiljer som har rätt till det här stödet. De har i genomsnitt en inkomst på 16 300 kronor tillsammans i hushållet, vilket råkar vara ganska exakt 10 procent av vad ministrarna har i arvode. Det har man i gemensamma inkomster i hushållen. För de människorna minskas på kort sikt - det vill säga från den 1 januari nästa år - den disponibla inkomsten med ungefär 400 kronor. För ministrarna, som har tio gånger så höga inkomster som de hushållen, ökar den disponibla inkomsten med 4 000 kronor månadsvis nästa år.
Det finansministern säger här, om man drar ut linjen för denna politik och ska börja prata om vad som händer på lång sikt, är att tillväxt skapas genom att klyftorna ökar - genom att fattiga blir fattigare och rika blir rikare. Men vi vet ju att det inte är så det funkar. Den historiska beskrivning som finansministern gav av den svenska utvecklingen är i mångt och mycket korrekt och inte alls frikopplad från jämlikhet. Tvärtom har den jämlikhet vi har haft i Sverige, i kombination med marknadsekonomi, varit "prosperous" och gett oss god tillväxt under många år.
Nu byter finansministern riktning och säger att vi medvetet ska ha större klyftor i det här landet eftersom det behöver finnas drivkrafter till jobb. Det är ett lustigt sammanträffande att högern alltid säger att rika behöver mer pengar för att de ska vara drivna att arbeta, medan fattiga tydligen behöver mindre pengar för att de ska vara drivna att arbeta. Det som detta egentligen innebär är att man skyddar privilegierades privilegier.
Anf. 5 Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag nog har gjort mer för vanliga löntagare än vad Linus Sköld någonsin kommer att göra. I opposition sänkte vi, tillsammans med andra partier, skatten brett för att fler löntagare skulle få behålla mer av sin egen lön. Vi fortsätter att göra det i år. Vi sänkte skatten brett - i stället för att låta brytpunkten skrivas upp gjorde vi en bred skattesänkning för alla. Det gör vi också nästa år.
För mig har det alltid varit viktigt med fördelning och att den som arbetar ska få behålla mer av sin lön. Jag har kanske en annan syn på skatt än vad Linus Sköld har. Min grundinställning är att det är den som arbetar som har dragit in dessa pengar.
Jag håller helt med Linus Sköld om konsekvenserna av inflationen. Det kan säkert också vara en farlig kommunikation. Detta betyder dock inte att jag inte vet att jättemånga människor har det tufft, särskilt de som inte har fått alla ersättningar uppskrivna med inflationen. Många har ju fått det, och det är väldigt bra att det är så. Många vanliga löntagare har dock inte fått det, och priserna är fortfarande höga.
Det är därför det har varit viktigt att stoppa inflationen. Det har också varit viktigt för oss att fortsätta stärka hushållens köpkraft. Det är därför vi gör en bred skattesänkning nästa år.
Jag vill också säga, fru talman, att reduktionsplikten har gjort mycket för många människor. Dieselpriset sänktes med 4 kronor den 1 januari i år. Drivmedelsskatterna har också sänkts.
Ungefär 4 miljoner människor har ISK-sparande. Både människor som tjänar en hel del och vanliga löntagare sparar pengar på ett investeringssparkonto för att kunna tänka på sin framtid och för att få avkastning på pengarna.
Vi fortsätter att förlänga bostadsbidraget. Det är fortfarande på en högre nivå än normalt.
Vi jobbar brett med att stärka hushållen. Detta är min utgångspunkt. Nu försöker Linus Sköld att lägga på mig en beskrivning av hur jag ser på människor. Jag kan bara konstatera att jag gick med i Moderaterna under en tid då jag hade väldigt tajt om pengar. Jag gick med därför att jag trodde på den ekonomiska politiken. Det handlade dels om att varje människa ska ha möjlighet att ha en egen lön att leva på och göra sin livsresa, dels om att svensk ekonomi och det vi gör gemensamt ska växa.
Jag har stor respekt för att Linus Sköld inte tycker om att man sänker marginalskatten från 56 till 52 procent. Jag tycker dock att det är helt rimligt av både strukturella och grundläggande skäl.
Det gör vi nu. Vi vet att detta, som bland andra Produktivitetskommissionen och OECD säger, inom bara ett par år kommer att vara självfinansierat. Det är för mig en viktig utgångspunkt.
Man kan göra flera saker samtidigt. Man kan prioritera i statens budget, vilket jag vet att Socialdemokraterna har väldigt svårt att göra - de höjer hellre skatter. Det har vi dock gjort nu. Vidare har vi en annan nivå på biståndet. Vi ser dessutom till att ränteavdrag på blankolån nu kommer att fasas ut.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Allt detta gör att vi kan finansiera mer pengar till välfärden, som i år har fått 22 miljarder kronor; det är viktigt att komma ihåg. Vi ser också att vi framöver behöver göra det som är långsiktigt rätt för att stärka tillväxten.
Jag är glad över den budget som jag fick lägga på riksdagens bord i september. Det är en budget som är bra för Sverige och för oss som bor här, egentligen oavsett exakt inkomstnivå eller - om man jobbar - vilken lön man har. Jag tycker dock att det är rimligt att det lönar sig att plugga och att inte ha marginalskatter som är över 50 procent. Jag vet inte om Socialdemokraterna har lämnat den grundläggande tanken - så kan det absolut vara.
Jag tycker att det är viktigt - bara så att vi har det klart för oss - att den som tittar på detta, eller läser protokollet efteråt, vet att det var Socialdemokraterna som för några år sedan tog bort värnskatten i Sverige. Det handlade om lite mer än 4 miljarder.
Anf. 6 Linus Sköld (S)
Fru talman! Regeringen sänker skatten för dem med de allra högsta inkomsterna. Det kostar 4,7 miljarder. Frågan jag har ställt och som jag tänker avsluta mitt sista anförande med så att finansministern faktiskt kan svara på den är: Om man vill skapa tillväxt för 4,7 miljarder, hade det inte varit bättre disponerade medel att ge dem till välfärden eller till dem som har de minsta marginalerna? Då hade pengarna konsumerats och skapat större tillväxt. Håller inte finansministern med om det? Själva ingången i denna interpellationsdebatt är att detta är ineffektiv tillväxtpolitik.
Finansministern har försvarat regeringens linje att nästa år ge exakt 0 kronor i ökning i de generella statsbidragen till regioner och kommuner. Jag hörde finansministern i budgetdebatten säga att regioner och kommuner inte behöver några tillskott nästa år. Men om man ska tro på regeringens egen prognos kommer priser och löner att öka med 3,43 procent. Det kommer att kosta 6 miljarder, och här hade de 4,7 miljarderna kunnat hjälpa. Då hade regioner och kommuner kunnat upprätthålla sin service och ha fler anställda, och vi hade haft tillväxt på dessa pengar. Men nu kommer de att hamna i skattebefriat sparande. Ministrar och direktörer kommer att få dessa pengar, och de kommer att garva hela vägen till banken när de öppnar nästa skattebefriade sparkonto. Jag tycker att detta är provocerande, och jag tror att en hel del väljare håller med mig om att regeringens prioritering är provocerande.
Anf. 7 Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
Fru talman! Det är en fredag i november, solen skiner och vi står i kammaren och diskuterar viktiga frågor. Då borde ledamoten inte ljuga och säga att jag tycker att regioner och kommuner inte behöver några som helst pengar nästa år. Det har jag aldrig sagt. Dessutom skulle jag då inte ha lagt in en hel del riktade bidrag och exempelvis det särskilda sektorsbidraget till regionerna. De behöver pengar nästa år. Men det är också viktigt att veta att regionerna och kommunerna kommer att ha 50 miljarder lägre pensionskostnader nästa år för att vi har fått ned inflationen.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Min utgångspunkt är att jag vill få fart på svensk ekonomi. De skattesänkningar vi gör med den breda skattesänkningen, förändrade marginalskatter med mera kommer att öka efterfrågan i ekonomin tillsammans med Riksbankens penningpolitik. Detta får fart på ekonomin.
Men på lång sikt behöver ekonomin växa, och det hör jag sällan Socialdemokraterna tala om. Jag tar denna fråga på stort allvar, och vi gör mycket med infrastruktur, forskning, regelförenklingar och energisystem för att Sverige ska bli ett rikare land om både 10 och 30 år.
Fru talman! Slutligen: Man kan göra många saker samtidigt om man prioriterar, och bryr man sig om dem med de allra minsta marginalerna ska man inte höja kommunal- och regionalskatten. I Stockholm höjs den två år i rad, vilket drabbar vanliga löntagare allra hårdast. När den vanliga kommunalskatten höjs får de som bor i Stockholm det ännu tuffare. De med små marginaler som jobbar och sliter och inte har fått sin lön uppskriven allmänt med inflationen får dessutom en skattehöjning av Socialdemokraterna i både regionen och kommunen. Det påverkar givetvis deras ekonomi, liv och vardag på ett olämpligt sätt. Varför händer då detta? Jo, för att Socialdemokraterna ofta har svårt att prioritera. De höjer hellre skatten.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.