Hyresgästers möjlighet att se på tv via parabol
Interpellation 2005/06:178 av Attefall, Stefan (kd)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2005-12-22
- Anmäld
- 2006-01-17
- Besvarad
- 2006-01-24
- Sista svarsdatum
- 2006-01-30
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 22 december
Interpellation 2005/06:178 av Stefan Attefall (kd) till samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin (s)
Hyresgästers möjlighet att se på tv via parabol
Den 20 december avkunnade Svea hovrätt beslut i ett mål gällande en fastighetsägare i Rinkeby som vill säga upp en del av sina hyresgäster, alla med invandrarbakgrund, eftersom dessa har satt upp parabolantenn vid sin lägenhet. Hovrätten biföll fastighetsägarens begäran att hyresgästernas kontrakt ska upphöra. När Hyresnämnden i Stockholm behandlade ärendet fick hyresgästerna i allt väsentligt rätt.
Det är första gången som Svea hovrätt beslutar att några familjer ska bli av med sina lägenheter på grund av att de har en parabolantenn som de använder för att ta del av tv-kanaler på deras modersmål. Huvudargument från hyresvärden för uppsägningen är att parabolerna är farliga och kan ramla ned och skada någon, att de förfular fasaden och att hyresvärden äger fasaden och inte hyresgästen. Hovrätten konstaterar i sin dom att "de nu aktuella antennerna i och för sig uppfyller rimliga krav på stabilitet och säkerhet".
De skäl hovrätten framhåller för sitt beslut handlar inte om den faktiska säkerheten utan om fastighetsägarens rätt att göra generella bedömningar av säkerheten kring parabolantenner och att hyresgästerna, mot bakgrund av en sådan generell bedömning, åsidosatt sina förpliktelser vad gäller ordning och gott skick i sådan hög grad att hyresavtalen inte bör förlängas.
Paraboler har suttit uppsatta i de flesta fastigheter i Rinkeby i decennier. Det är ingenting nytt. Ingen parabol har ramlat ned på någon människa. Ingen annan hyresvärd har hotat sina hyresgäster med uppsägning, än mindre stämt dem hela vägen upp till hovrätten. Alla kommunala bostadsbolag som äger fastigheter i Rinkeby och andra invandrartäta områden vid södra och norra Järva försöker i dialog med sina hyresgäster hitta gemensamma lösningar så att hyresgästerna kan ta del av de tv-kanaler de vill se och hyresvärdens krav på säkerhet och ansvar över att parabolerna inte ramlar ned tillgodoses. I problematiken ligger att det kabel-tv-nät som finns i det aktuella huset inte har de kanaler som många hyresgäster önskar få del av.
Svea hovrätt har med stöd av en lag skapad 1917 fattat beslut i en tvist som berör det nya mångetniska och globaliserade Stockholm år 2005. Beslutet gör det tydligt att den nästan 90 år gamla lagen inte längre fullt ut är ett verkningsfullt instrument för att göra avvägningar mellan hyresgästers och fastighetsägares intressen. En underlåtenhet från regeringen att agera innebär att alltfler människor riskerar att drabbas av de stora ingrepp i informationsfriheten som nu drabbar de tre familjerna i Rinkeby.
Statsrådets företrädare, Lars-Erik Lövdén, lovade mig i en interpellationsdebatt den 26 oktober 2004 att lagen skulle ses över "om vi, efter att ha sett hovrättens dom, skulle få en situation där det här visar sig bli väldigt besvärligt". Nu är vi där, och det här har i allra högsta grad visat sig vara besvärligt.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga statsrådet:
1. Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att det ska vara möjligt för alla människor som bor i vårt land att kunna ta del av de tv-program som de önskar, exempelvis för att kunna följa nyheter, kultur och nöjen på sitt eget modersmål?
2. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att se över den gällande lagstiftningen så att inte lägenhetsinnehavare ska drabbas av vräkning på grund av uppsättande av parabolantenner, och för att lagstiftningen bättre ska stå i överensstämmelse med europeisk rätt och svensk grund- och diskrimineringslagstiftning?
Debatt
(8 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2005/06:178
Webb-tv: Hyresgästers möjlighet att se på tv via parabol
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2005/06:60 Tisdagen den 24 januariProtokoll 2005/06:60 3 § Svar på interpellation 2005/06:178 om hyresgästers möjlighet att se på tv via parabol
Protokoll från debatten
Anf. 1 Mona Sahlin (S)
Fru talman! Stefan Attefall har frågat mig om dels vilka åtgärder som jag är beredd att vidta för att det ska vara möjligt för alla människor som bor i landet att ta del av de tv-program som de önskar, till exempel nyheter på sitt modersmål, dels vilka åtgärder som jag avser att vidta för att lägenhetsinnehavare inte ska kunna drabbas av vräkning på grund av uppsättande av parabolantenner.
Bakgrunden till Stefan Attefalls interpellation är att Svea hovrätt i ett avgörande nyligen ansett att hyresgästerna i tre lägenheter i Rinkeby i norra Stockholm, genom att ha installerat parabolantenner på visst sätt, har åsidosatt sina förpliktelser i så hög grad att deras hyresavtal ska upphöra.
Jag vill inledningsvis framhålla att jag beklagar att hyresvärden och hyresgästerna i Rinkeby inte kunde finna en gemensam lösning beträffande frågan hur parabolerna skulle installeras utan att tvisterna i stället hänsköts till hyresnämnd och domstol och resulterade i att hyresgästerna förlorade sina hyresrätter.
Av Svea hovrätts avgörande framgår att en hyresgäst normalt sett har rätt att montera parabolantenn på sin balkong, om parabolen inte sträcker sig utanför fasadlivet. Det är först om parabolen installeras på sådant sätt att den skadar fasaden eller sträcker sig utanför husets fasad som hyresgästen riskerar att förlora sin hyresrätt.
Det är i dag mycket ovanligt att tvister om installation av parabolantenner leder till uppsägning av hyresavtal och prövning inför hyresnämnd och domstol. I de allra flesta fall kan hyresgäster installera sina paraboler på ett sätt som är väl förenligt med hovrättens avgörande. Det förekommer också att hyresvärdar erbjuder sina hyresgäster möjlighet att installera paraboler på särskilda platser, till exempel på husets tak.
Av stor betydelse för möjligheten att ta del av tv-program, exempelvis från andra länder, är förstås tillgången till kabel-tv. Många hyresgäster har genom anslutning till kabel-tv-nät möjlighet att ta del av ett omfattande utbud av tv-program. Genom digitaliseringen har kabel-tv-företagens möjligheter att erbjuda olika tv-program ökat avsevärt.
Hyresgäster har, liksom andra, ett starkt och berättigat intresse av att kunna ta del av den information som de önskar ta del av, exempelvis utländska tv-program. I de fall som det inte är möjligt att installera parabol på ett sätt som är förenligt med hovrättens avgörande så är det enligt min mening rimligt att fastighetsägaren erbjuder alternativa lösningar, som möjlighet att installera enskilda paraboler på husets tak eller kabel-tv-lösningar. Jag vill alltså betona att jag anser att fastighetsägaren har ett särskilt ansvar för detta.
Mot denna bakgrund kommer jag att följa utvecklingen på området noggrant och är beredd att se över lagstiftningen om det skulle visa sig behövligt för att värna hyresgästernas intressen. Till att börja med avser jag att bjuda in Hyresgästföreningen, Fastighetsägarna Sverige och SABO för att informera mig om hur man ser på frågorna och hur man avser att gå vidare.
Stefan Attefall har vidare tagit upp frågan om vilka åtgärder som jag avser att vidta för att det ska vara möjligt för alla människor som bor i landet att ta del av tv-program som de önskar. Detta är en fråga som i första hand berör Utbildnings- och kulturdepartementet. Jag vill dock, liksom Lars-Erik Lövdén gjort i ett tidigare svar på en interpellation av Stefan Attefall, framhålla att möjligheterna för språkliga och etniska minoriteter i Sverige att ta emot radio- och tv-sändningar på sitt eget språk har förbättrats successivt. De radio- och tv-företag som verkar i allmänhetens tjänst, det vill säga Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB och Sveriges Utbildningsradio AB, ska beakta språkliga och etniska minoriteters intressen i sina sändningar. Enligt sändningstillstånden ska företagens insatser på detta område öka under nuvarande tillståndsperiod. Som jag tidigare har nämnt kan genom digitaliseringen frekvenser för tv-sändningar utnyttjas mer effektivt. Bredbandstekniken kan också skapa förutsättningar för att ytterligare förbättra tillgängligheten för utländska tv-program.
Anf. 2 Stefan Attefall (Kd)
Fru talman! Jag tackar statsrådet Mona Sahlin för svaret.
Det här är en fråga som en del kanske kan uppleva inte är så stor och viktig, men den är oerhört viktig för de människor som berörs. Det handlar helt enkelt om människor som bor på ett sådant sätt i ett hyreshus att de inte kan montera en antenn inne på sin balkong exempelvis därför att de bor i ett sådant läge att antennen behöver sticka ut en bit.
Vi har ett antal familjer som har hävdat sin rätt att se på den kabel-tv de önskar genom att montera sina antenner på ett sådant sätt att de har stuckit ut utanför balkongen, och fastighetsägaren har sagt att de inte får göra det. Så har det blivit en rättslig tvist om detta.
Då säger en del att det måste vara säkra monteringar. Vi vet att i de fall som har prövats i hyresnämnden och som fick okej från hyresnämnden har man haft säkra monteringar. Det har inte funnits några risker. Självklart har fastighetsägaren och även hyresgästen ett ansvar för att det är säkra monteringar. Det är inte där problemet sitter, utan det sitter helt enkelt i att man ska ha rätt att ta del av sitt hemlands nyheter, kultur och nöjesprogram. Men då säger man: Ja, men det finns kabel-tv. Problemet är att kabel-tv inte täcker alla kanaler. Finns de kanalerna kostar de ofta enorma summor i tilläggsavgifter. Det är sällan ett alternativ för många människor som vill följa sitt hemlands kultur och nyheter via kabel-tv genom att använda sig av kabel-tv-nätet.
Då har vi tre familjer i Rinkeby som har framhävt, utifrån bland annat EU:s direktiv, sin rätt att ta till sig information på sitt hemlands språk och blivit hotade med vräkning. Hyresnämnden prövade detta och sade: Monterar man säkert, är det okej. EU-direktivet väger tyngre än 1917 års jordabalk, som fastighetsägaren hänvisar till.
Men Svea hovrätt har alltså prövat frågan och konstaterar att det är jordabalken anno 1917 som styr det. EU:s direktiv om rätten till information på sitt eget språk beaktar man inte ens i Svea hovrätts dom.
När jag tog upp frågan med Lars-Erik Lövdén, dåvarande bostadsministern, sade han att han var beredd att se över lagen om domen skulle bli annorlunda än vad hyresnämnden hade kommit fram till. Nu har domen blivit annorlunda. Jag hoppas i det här fallet att man löser det på något sätt. Jag har förstått att man har monterat ned dessa antenner, och kanske driver fastighetsägaren inte det till vräkning. Jag hoppas verkligen att de inte gör det.
Principiellt kvarstår dock problemet.
Mona Sahlin svarar välvilligt men kanske lite vagt enligt min mening. Min fråga till Mona Sahlin är fortfarande: Är du beredd att se över den jordabalk som styr det här regelverket och som gör att Svea hovrätt anser sig kunna döma på enbart ett visst sätt, det vill säga att fastighetsägaren har rätt att, så fort antennen sticker ut från balkongen, kräva att man ska plocka ned antennen för annars blir man vräkt?
Jag skulle vilja ha ett mera tydligt besked från samhällsbyggnadsministern om att ta ett initiativ till en översyn så att vi får en modernare lagstiftning som passar in i det mångkulturella samhället, ett samhälle med många människor med invandrarbakgrund och där parabolantenner är var mans egendom. Är statsrådet beredd att medverka till sådant, eller blir det bara att avvakta och titta?
Anf. 3 Mona Sahlin (S)
Fru talman! Jag vill börja med att verkligen understryka det Stefan Attefall sade i början av sitt inlägg. Många kan tycka att det här är en liten och mindre viktig fråga. Det är en mycket stor och viktig fråga. Egentligen spelar det ingen roll hur många eller få som upplever att det finns hinder för att de ska ha den möjlighet som jag tror att vi alla tycker att vi bör kunna ha var vi än bor i världen, nämligen att kunna följa tv-sändningar på det språk som vi själva vill. Där råder det ingen tvekan.
Vad jag pekar på i svaret är två delar.
Jag pekar på den mycket spännande kabel-tv-utvecklingen, som jag tycker är viktig att notera. Många kabel-tv-företag erbjuder i dag hundratals olika kanaler på språk från alla världens hörn. Det är en utveckling som vi också vet kommer att gå fortare och som digitaliseringen möjliggör på ett väldigt spännande sätt.
Jag valde också att verkligen betona fastighetsägarens ansvar för att aktivt finna lösningar för sina hyresgäster. Det finns många goda exempel på fastighetsägare som har gjort detta. Därför nämnde jag flera gånger möjligheten att till exempel placera enskilda paraboler på fastighetens tak, så att de kan riktas så att kanalerna kan tas in på ett säkert och nöjaktigt sätt för alla.
Men den här domen gör att det finns anledning att verkligen se över frågan. Där är Stefan Attefall och jag överens. Lagen är inte från 1917 utan från 1972. Den kan vara gammal nog, men det är en viss skillnad på 1917 och 1972.
Mitt svar - och jag hoppas att det är tydligt om det inte var det i svaret - på Stefan Attefalls fråga om jag är beredd att se över lagstiftningen är: Ja, jag är beredd att se över lagstiftningen. Som ett led i detta valde jag att skriva i mitt svar att jag till att börja med ska träffa Hyresgästföreningen, Fastighetsägarna och SABO för att verkligen informera mig om hur de ser på detta, vilka initiativ de har tagit och hur de ser på fastighetsägarens ansvar för att vara med och hjälpa hyresgästerna att finna lösningar.
Svaret på frågan om jag är beredd att se över lagstiftningen är ja. Men jag ber att få återkomma när jag har träffat de här tre intressenterna för att höra vad deras bedömningar är.
Anf. 4 Stefan Attefall (Kd)
Fru talman! Grunden för lagstiftningen, jordabalken, är från 1917, men det är möjligt att det finns paragrafer från 1972 som också är med i bilden.
Det är riktigt att den tekniska utvecklingen går framåt. Det gör självklart att problemen kommer att minska. Det är också så att den lagstiftning som vi har när det gäller kabel-tv-nät omöjliggör för en enskild hyresgäst att välja ut de kanaler man själv vill prenumerera på och betala direkt till en kabel-tv-operatör, därför att fastighetsägaren har monopol på distributionen. Det är i sig ett intressant spår som Mona Sahlin gärna får ta med sig till regeringen. I annat fall får vi väl försöka ta tag i detta efter nästa val.
Sedan säger Mona Sahlin att det här är fastighetsägarens ansvar. Det är självklart, och vi vet att de flesta fastighetsägare har löst det här i samförstånd. Men problemet är just de fall som inte löses i samförstånd.
Vi har en omodern lagstiftning på det här området. Men vi har också EU-direktiv som tydligare betonar minoriteters rätt till underhållning, kultur, nöjen och nyheter på sitt eget språk, som också vägdes in när Hyresnämnden prövade detta men som Hovrätten inte anser är relevant på det här området.
Jag skulle vilja föreslå att Mona Sahlin, när hon träffar hyresgäster och fastighetsägare, undersöker också med EU-jurister på vilket sätt EU-direktiven på det här området kan bidra till att klara ut saker och ting. När det gäller enskilda människors rättigheter har vi mycket att lära av EU-lagstiftningen och Europarådets olika konventioner. Där finns en hel del att hämta. Den enskildes rättigheter väger ofta tyngre i de europeiska sammanhangen än i den svenska lagstiftningen, som varken bygger på den teknik som finns i dag eller på de många olika etniska grupperna med många olika behov.
Trots att den tekniska utvecklingen går framåt och även om man kan få in kabel-tv-kanaler från olika länder, är det oftast bara en bråkdel av utbudet som man kan få in. Den enskilda familjen har ofta behov av att få in utbudet från en viss del av världen. Det kanske handlar om åtta-tio kanaler från just det området och ett kabel-tv-bolag kanske täcker en av kanalerna. Parabolantenner kommer det alltså att finnas behov av också i framtiden, särskilt när det gäller människor som kommer långväga ifrån och från andra kulturområden än just det västeuropeiska och det anglosaxiska.
Jag hoppas att Mona Sahlin nu inte bara träffar Hyresgästföreningen och Fastighetsägarna utan att hon också lyssnar på jurister som kan det här med EU-rätten och också ser över lagstiftningen utifrån det mångfaldssamhälle vi har i dag. Det finns nya frågetecken, nya problem att hantera. Då krävs det också modern lagstiftning och därmed också ökade rättigheter för enskilda människor.
Anf. 5 Nina Lundström (Fp)
Fru talman! Det är en väldigt viktig interpellation som Stefan Attefall har ställt. Jag ställde själv en fråga till samhällsbyggnadsministern före jul, den 22 december. Jag har också anmält mig till debatten därför att jag faktiskt blev fundersam över vad samhällsbyggnadsministern avsåg att vidta för åtgärder och hur hon skulle följa utvecklingen. Jag tycker att det har klarnat betydligt i den här debatten.
Men jag vill också betona svårigheterna här. Det finns exempel på stora fastighetsägare som äger fastigheterna i en hel stadsdel och som sluter kabel-tv-avtal som gör att väldigt många boende inte ens har möjligheter att se de kanaler som de skulle vilja se. Ofta säger man: Men byt värd, flytta till en annan lägenhet! Men i de stora bostadsområdena är det inte ett alternativ.
Ett exempel är, som också samhällsbyggnadsministern tar upp i den här debatten, just språkliga och etniska minoriteter. Vi har också nationella minoriteter som också har rättigheter i dag enligt svensk lagstiftning. Då vill jag påminna om den debatt som har pågått i Sverige om stora kabel-tv-operatörer. Det är många finska nationella minoriteter som har blivit av med möjligheten att se på sina sändningar. Det är också en oerhört viktig fråga. Visserligen kan man säga att tekniken och kabel-tv-utvecklingen ska göra det möjligt. Men som hyresgäst hos ett stort fastighetsbolag finns ändå inte möjligheten alla gånger att påverka.
Visserligen tycker jag definitivt att man ska se över lagstiftningen. Men det är också viktigt att betona, som samhällsbyggnadsministern gör, just fastighetsägarens ansvar om något skulle hända, om något skulle trilla ned. Det är ganska självklart. Vi har också haft problemet med exempelvis nedfallande istappar med mera. Men det är också viktigt att ta hänsyn till hyresgästens intressen. Jag är benägen att säga att det visar på vikten av att vi har flera olika fastighetsägare i många olika stadsdelar för att därigenom skapa bättre möjligheter för de boende. Det andra är att det kanske finns skäl att också möjliggöra för boende att omvandla sina lägenheter till bostadsrätter för att de själva ska kunna få mer makt i den egna fastigheten. Det är också viktiga frågeställningar. Men det här löser inte problemet för väldigt många av hyresgästerna.
Jag delar samhällsbyggnadsministerns uppfattning att det är väldigt synd att man inte kommer längre i de enskilda ärendena, för det finns ju också goda exempel. Kanske skulle man också kunna fundera över om inte hyresvärdarna borde pröva att åtminstone förklara varför man inte har hittat någon annan anordning, varför det inte gick att sätta upp en parabol på taket till exempel. Här faller det helt och hållet över på de enskilda hyresgästerna.
Det är ju en väldigt allvarlig konsekvens att behöva bli vräkt på grund av att man vill kunna se på tv, inte minst i de fall där man flyttat in i en bostad där utbudet fanns men där man sedan har bytt leverantör. De förutsättningar som gällde när man flyttade in i bostaden gäller inte längre och kanalerna stängs av. Då är alternativet för den enskilde att flytta, för det här rår man inte på. Det här har som sagt varit en stor fråga för många av de nationella minoriteterna, inte minst den finska minoriteten. Häromveckan var det fyra turkiska kanaler som helt enkelt lades ned.
Det här är verkligen också en fråga om information om vilka rättigheter eller möjligheter man har som hyresgäst oavsett etnisk bakgrund och information om EU:s målsättningar.
Jag tycker att det bådar gott att samhällsbyggnadsministern nu är villig att se över lagstiftningen. Men jag tror också, och det vill jag verkligen framhålla, att i slutändan visar det också på hur utsatt en hyresgäst blir på grund av att det finns så stora fastighetsbestånd med en ägare. Då kan man inte ens byta fastighetsvärd för att få ett annat utbud.
Anf. 6 Mona Sahlin (S)
Fru talman! Jag tycker att både Stefan Attefall och Nina Lundström hade goda exempel och bra infallsvinklar som jag till att börja med tar med mig till diskussionen med de tre intresseorganisationerna, för jag tror att det finns anledning att återkomma till frågan utifrån det bredare perspektiv som både interpellanten och Nina Lundström nu ger uttryck för.
För det första handlar det om minoriteternas rätt till sina egna minoritetsspråk i de svenska sändningarna. För det andra handlar det om tillgången till sändningar på det språk som man själv väljer att lyssna eller se på. För det tredje handlar det om den enskilde hyresgästens rätt och möjlighet att ha de anordningar i sin lägenhet som möjliggör detta. För det fjärde handlar det om fastighetsägarens ansvar för att medverka till och underlätta detta.
Det intressanta och svåra med den dom vi pratar om var, precis som Stefan Attefall redogjorde för, att det i just de här tre fallen inte handlade om säkerhetsaspekterna. Man konstaterade att när det gällde de här tre antennerna och anordningarna var säkerhetsaspekterna tillgodosedda. Det handlade om hyresvärdens generella riskbedömning. Han har rätt att göra den.
Frågeställningen blir därför extra intressant och väsentlig.
Det är ingen tvekan om att vi alla har intresse av att beivra att man på fasader hänger upp anordningar som riskerar andra människors hälsa. För inte så länge sedan kunde vi i medierna läsa om just en parabolantenn som hade trillat ned på ett daghem.
I det här fallet handlar det snarare om hyresgästens rätt att kunna hålla sig informerad.
Jag tar med mig den här bredare infallsvinkeln och diskussionen om de olika kabel-tv-lösningar som kan finnas, och kanske framför allt fastighetsägarens ansvar för att vara med och underlätta. Om 1972 års paragrafer i hyreslagen behöver moderniseras återkommer jag efter träffen. Jag lovar att ta med den här vidgade och mer ansvarsfulla diskussionen om alla individers rätt att hålla sig informerade på det språk man själv väljer.
Anf. 7 Stefan Attefall (Kd)
Fru talman! Jag tackar samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin för det. Man ska också komma ihåg att fastighetsägaren självklart har både rättigheter och skyldigheter som ska beaktas i detta avseende.
Vi har lagar som är skrivna i en annan tid och med andra förutsättningar som faktiskt får en diskriminerande slagsida på grund av att samhället ser annorlunda ut i dag. Det är bara människor med utländsk bakgrund med sådana här behov som drabbas av den här typen av rättstillämpning och lagar eftersom det i första hand är de som söker kanaler utomlands.
Vi ska komma ihåg att det handlar om tre barnfamiljer som bara har försökt driva sin fråga i rättsliga instanser och försökt att hävda sin rätt. De har trott att det har varit rätt utifrån bland annat EU-direktiv. Resultatet av deras process är att de har ett hot om vräkning över sig. Det är ett ganska kraftfullt artilleri som lagstiftningen ger fastighetsägaren i detta avseende. Det är inte riktigt rimligt i sammanhanget.
Jag förväntar mig ett agerande från samhällsbyggnadsministern i enlighet med vad hon har uttalat här nu. Jag hoppas att samhällsministern i det sammanhanget också tittar över distributionsmonopolet. Det kan vara ett sätt att komma vidare i den här frågan att man själv kan välja leverantör och vilka kanaler man vill titta på. I dag har vi ett monopol hos fastighetsägarna.
UPC och Comhem och allt vad de heter bestämmer ganska självsvåldigt vilka kanaler som ska finnas tillgängliga och vilka priser som ska gälla. Det gör att det är svårt för många människor med normala inkomster att ta del av de speciella kanaler som man är ute efter. Då får vår nuvarande lagstiftning en diskriminerande slagsida. Det är inte tanken. Därför måste man åtgärda det hela.
Vi följer frågan vidare och tackar samhällsbyggnadsministern så långt.
Anf. 8 Nina Lundström (Fp)
Fru talman! Som Stefan Attefall säger ska avtal naturligtvis hållas. Har man som hyresgäst skrivit på ett avtal där det finns begränsningar måste det ju ha någon form av substans.
Det jag har saknat i debatten är att det finns hyresgäster som har skrivit på hyresavtalet och accepterat villkoret att man inte får montera upp paraboler eftersom det fanns ett utbud genom kabel-tv när man flyttade in. Därefter har det omförhandlats. Det kan komma in en helt annan leverantör eller man kan till och med begränsa utbudet. Jag har varit i kontakt med personer som har råkat ut för just detta. Då får man inte använda sig av parabol och man måste acceptera det nya utbudet. Många har förlorat möjligheten att exempelvis som nationell minoritet i Sverige se på finsk tv.
När det gäller avtal måste det finnas en ömsesidighet. Konsekvenserna kan bli helt andra än vad man hade avsett när man flyttade in.
Jag tycker att det lovar gott att samhällsbyggnadsministern kommer att fortsätta diskussionerna. Jag tror att det här är en väldigt viktig fråga för många hyresgäster. Det handlar om inflytande över boendet. Med all respekt för fastighetsägarnas viktiga roll att värna trygghet och säkerhet ska hyresgästerna, oavsett etnisk härkomst, språklig tillhörighet eller nationell minoritet få möjlighet att ha samma kvaliteter i boendet som andra. Man ska också kunna påverka sin tillvaro i boendet och själv kunna avgöra vad man vill se eller inte se.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.