Höjning av studiebidraget för gymnasieelever

Interpellation 2024/25:613 av Niklas Sigvardsson (S)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Inlämnad
2025-04-15
Överlämnad
2025-04-16
Anmäld
2025-04-22
Sista svarsdatum
2025-05-06
Svarsdatum
2025-05-22
Besvarad
2025-05-22

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF

Interpellationen

till Utbildningsminister Johan Pehrson (L)

 

Regeringen har presenterat sin vårändringsbudget, och regeringen väljer fortsatt att prioritera höginkomsttagare före barn och unga. Regeringen har valt att inte höja barnbidrag och studiebidrag för gymnasieelever i någon av sina budgetar. Vårändringsbudgeten saknar även den en höjning av barn- och studiebidrag. 

Det är möjligt att göra andra prioriteringar, och vi socialdemokrater har på olika sätt lagt förslag för att stärka gymnasielevers ekonomi under de senaste åren. Gruppen gymnasielever har sett sina 1 250 kronor i månaden förlora stort i värde. Då är det rimligt att regeringen agerar och höjer beloppet. Om vi socialdemokrater hade fått bestämma och vår budget gått igenom hade landets gymnasielever fått 1 450 kronor i månaden. Det är en fråga om prioritering. 

Därför vill jag fråga utbildningsminister Johan Pehrson:

 

  1. Har ministern agerat för att öka stödet till gymnasieelever i arbetet med vårändringsbudgeten?
  2. Vad avser ministern i stället att göra för att stärka gymnasieelevers ekonomi?
  3. Kommer ministern att arbeta för att öka gymnasieelevers studiebidrag kommande år?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2024/25:613, Höjning av studiebidraget för gymnasieelever

Interpellationsdebatt 2024/25:613

Webb-tv: Höjning av studiebidraget för gymnasieelever

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 127 Utbildningsminister Johan Pehrson (L)

Herr talman! Niklas Sigvardsson har frågat mig om jag har agerat för att öka stödet till gymnasieelever i arbetet med vårändringsbudgeten. Niklas Sigvardsson har också frågat mig vad jag i stället avser att göra för att stärka gymnasieelevers ekonomi. Niklas Sigvardsson har vidare frågat mig om jag kommer att arbeta för att öka gymnasieelevers studiebidrag kommande år.

Från och med kvartalet efter att den studerande har fyllt 16 år övergår barnbidraget till studiebidrag för en heltidsstuderande på gymnasiet. Studiebidraget inom studiehjälpen har historiskt lämnats med samma belopp som barnbidraget.

Studiebidraget är en del av statens stöd till barnfamiljer och syftar bland annat till att kompensera för en del av familjens kostnader för barnens skolgång. Inom studiehjälpen finns även ett extra tillägg som kan lämnas till studerande från inkomstsvaga hushåll.

Föräldrar är underhållsskyldiga gentemot sina barn tills barnet fyller 18 år. Om barnet går i skola efter denna tidpunkt kvarstår dock underhållsskyldigheten under den tid som skolgången pågår, dock längst tills barnet fyller 21 år.

Elever i gymnasial lärlingsutbildning kan få en kostnadsersättning, så kallad lärlingsersättning, för att täcka extra kostnader i form av mat och resor som en lärlingsutbildning kan medföra. För att ingen ska välja bort en lärlingsutbildning av ekonomiska skäl höjde regeringen ersättningsnivån från och med den 1 januari 2025.

Regeringen ärvde en ekonomi med hög inflation, låg tillväxt och hög arbetslöshet. Efter år av hög inflation, som har skapat en svag ekonomisk utveckling, har återhämtningen i svensk ekonomi börjat. Det ekonomiska läget har dock bidragit till att många hushåll, däribland barnfamiljer, har fått en mer ansträngd ekonomi.

För att stärka hushållens köpkraft har regeringen i budgetpropositionen för 2025 lättat på skattebördan för hushållen genom bland annat sänkt skatt på arbete från och med 2025. Regeringens förstärkningar av jobbskatteavdraget riktas framför allt till personer med låga och medelhöga inkomster och gör det mer lönsamt att arbeta.

Regeringen har även gett Arbetsförmedlingen i uppdrag att fördela medel till kommuner med hög arbetslöshet för att under 2025 stärka deras möjligheter att skapa sommarjobb och jobb för ungdomar.

Regeringens politik fokuserar nu på att fortsätta stärka hushållen. Trots att reallönerna nu stiger behöver mer göras för att stärka hushållens köpkraft och återställa den till tidigare nivåer. Samtidigt är situationen för hushållen alltjämt tuff. Regeringen följer därför frågan noggrant.


Anf. 128 Niklas Sigvardsson (S)

Herr talman! Tack, utbildningsministern, för svaret på interpellationen!

Det var kanske framför allt avslutningen av svaret som var det intressanta, herr talman. Även om det är viktigt att vi fastslår spelreglerna för studiestödssystemet, eller studiehjälpssystemet som det här berör, syftade frågorna till hur ministern har agerat i budgetförhandlingar och hur han avser att agera i kommande budgetförhandlingar. Nu har ministern dock aviserat sin avgång som partiledare efter det att interpellationen ställdes.

Det är trots allt ekonomiskt tuffa tider för väldigt många barnfamiljer här i landet. Visst kan man tala om att man ärvt hög inflation och liknande. Inflationen har möjligen blivit lägre nu, men i stället har samhällsproblem som arbetslöshet bitit sig fast. Därför är det fortfarande extremt tuffa tider för många unga, det vill säga de som får studiebidraget, men också för många av deras familjer som fortfarande lider brist på inkomster och pengar på grund av att matkostnaderna fortfarande är väldigt höga. Kvartal för kvartal ser vi att det fortfarande sker prisökningar. På årsbasis är vi fortfarande uppe i 5–6-procentiga kostnadsökningar för den vanliga matkassen. Även om boendepriserna kanske har minskat för dem som har räntor har vi fortfarande de senaste åren sett massiva eftersläpande hyreshöjningar, vilket gör det extremt tufft.

Det är trots allt inte bara denna vårändringsbudget eller höstbudgeten som har sett till att det är tufft för barnfamiljer, för ministern har i flera budgetar haft möjlighet att komma på olika förslag till hur vi kan stärka barnfamiljers ekonomi. Vi socialdemokrater har haft olika förslag när det gäller både barnbidrag och studiebidrag. I början av mandatperioden hade vi förslag om extra utbetalningar av både studiebidraget och barnbidraget. När det gäller förslag i höstens budget hade vi en förstärkning av både barnbidraget och studiebidraget för gymnasieelever på 200 kronor varje månad.

Detta visar att det faktiskt är skillnad mellan de två olika politiska alternativ vi har här i Sverige i dag. Här i kammaren finns det olika budgetar med olika prioriteringar. Vi ser att ministern företräder ett parti som i stället för att värna barnfamiljer har värnat höginkomsttagare. Man har lagt tusenlappar mer i månaden till personer som har inkomster som min och ministerns medan barnfamiljerna, till och med de med ensamstående föräldrar som får se bostadstilläggen försvinna från och med månadsskiftet juni/juli, får mindre pengar i plånboken varje månad. Detta visar att det faktiskt går att göra skillnad.

Det är därför intressant att se vad regeringen tänker göra framöver. Jag hoppas att Liberalerna kan vara den kraft i regeringen som jobbar för att öka barnbidraget och studiebidraget, som den här interpellationen handlar om. Vi vet att våra nordiska grannländer har gjort andra prioriteringar under den här mandatperioden. De har på olika sätt förstärkt inkomsterna för barnfamiljerna medan vår regering har valt att låta både barnbidraget och studiebidraget stå stilla.

Jag funderar fortfarande på frågan eftersom jag tycker att svaret inte riktigt gavs. Hur agerade utbildningsministern för att höja studiebidraget under de senaste budgetförhandlingarna? Och hur avser ministern att fortsätta arbetet för att kunna höja studiebidraget framöver?


Anf. 129 Utbildningsminister Johan Pehrson (L)

Herr talman! Jag vill till att börja med försäkra Niklas Sigvardsson om att min aviserade avgång inte har någon koppling till den här interpellationen.

Med detta sagt vill jag säga att frågan är väldigt viktig. Vi har ett mycket allvarligt läge i världen. Jag redogjorde i första delen av interpellationssvaret för saker som var mycket stökiga när den här regeringen tillträdde, som vi försöker komma till rätta med. Sedan dess har vi fått ett uppseglande handelskrig och en mycket stor osäkerhet internationellt, vilket håller tillbaka investeringar, inte minst investeringar i Sverige, och gör att vi har en fortsatt besvärlig arbetsmarknad. Många människor upplever en osäkerhet med anledning av detta.

Men om man slår ihop de budgetar som den här regeringen har lagt på riksdagens bord ser man, om man tittar på de olika decilerna, att det är de med lägst ekonomisk standard som har fått mest. Regeringens politik fortsätter att fokusera på att stärka hushållen rent generellt och förstärka svensk ekonomi, vilket därmed förstärker både arbetsmarknad och reallöneutveckling.

Jobbskatteavdraget riktas framför allt till personer med låga och medelhöga inkomster och gör det mer lönsamt att arbeta. För ett hushåll med genomsnittliga inkomster innebär det förstärkta avdrag som genomfördes i vår senaste budget 534 kronor i sänkt skatt per månad. Sedan 2023 har detta inneburit sammanlagt 1 076 kronor i sänkt skatt per månad.

Regeringen har också, som jag sa tidigare, från och med i år höjt lärlingsersättningen från 1 000 till 1 500 kronor per studiemånad för att ingen ska behöva välja bort en lärlingsutbildning av ekonomiska skäl, allrahelst som vi vet att en sådan utbildning kan leda till arbete. Jag vill också återupprepa att vi satsar på möjligheter för fler att få sommarjobb. Om man inte har förmåga att ordna det på annat sätt ska till exempel kommuner erbjuda detta.

Vad avser frågan om budgetförhandlingar inom regeringen och naturligtvis, vilket är väl bekant, förhandlingar med Sverigedemokraterna avslöjar jag ingenting som sker där. Den budget som vi lägger fram är den som vi gemensamt står för.

Jag vill påminna Niklas Sigvardsson om att det här är en regering som ser till att den har stöd för sin ekonomiska politik hela vägen. Vi kan därmed ge människor bättre förutsättningar att planera sin ekonomi. Om läget skulle försämras ytterligare är regeringen redo och utesluter inte vare sig andra förstärkningar av bidrag eller olika former av stöd eller skattesänkningar för att göra det lättare för svenska hushåll att klara en svår tid och, i värsta fall, en ännu svårare tid.


Anf. 130 Niklas Sigvardsson (S)

Herr talman! Tack, ministern, för svaret – även om det inte ger mer pengar till gymnasieeleverna.

Låt mig ge en historisk tillbakablick som förklarar varför vi socialdemokrater tycker att det är relevant att höja både barnbidraget och studiebidraget. Vi kan se tillbaka på de studiebidragshöjningar som har varit. Man höjde 2006 till 1 050 kronor, och sedan hann det bli 2018 innan bidraget höjdes igen, då med 200 kronor. Detta berodde mycket på att man när man tittade på hur inflationen hade gröpt ur studiebidraget under de åren gjorde bedömningen att det under de elva åren urholkats med ungefär 107 kronor – och vi höjde det med 200 kronor. När det gått en tid behövde vi se över det på grund av att inflationen gröper ur pengars värde.

Bidraget höjdes alltså 2018, och om man jämför med föregående års siffror kan man se att det under de senaste fyra åren skett en urholkning med 265 kronor, och då är inte inflationen det senaste året inräknad. Detta innebär alltså att pengarna gröpts ur ytterligare. Det är därför vi socialdemokrater tycker att det är viktigt att vi höjer studiebidraget – för att se till att köpkraften finns hos de barnfamiljer som har barnbidrag men också att de gymnasieelever som får studiebidraget i sin helhet har råd att köpa det de behöver med de pengarna, även om försörjningsansvaret, precis som sades i inledningen, åligger föräldrarna.

Före den här debatten och voteringen hade jag förmånen att guida en skolklass med elever i årskurs 9, som alldeles strax ska sluta nian och påbörja gymnasiet och därmed få studiebidrag från och med i höst. Var det något som togs upp utan att jag behövde fråga om det var det de 1 250 kronorna i barnbidrag och studiebidrag. Eleverna frågade om det ens pågår en diskussion inom riksdag och regering om att höja beloppet. Jag kunde då säga att jag så snart som om ungefär en halvtimme skulle ha en debatt med utbildningsministern och kunde ställa deras frågor om en eventuell diskussion i regering och riksdag om att höja beloppet.

Från riksdagens sida finns en sådan diskussion, för vi socialdemokrater vill ju höja studiebidraget med 200 kronor varje månad. Vi ser att vi behöver göra det för att kunna stärka hushållens totala förmåga att försörja sig. Det handlar om att vi inte ska ha föräldrar i vårt land som behöver kämpa med att få vardagen att gå ihop och kunna sätta näringsrik mat på bordet. Vi har under våren sett olika aktioner utanför riksdagen som visat hur tufft det har varit för många ensamstående föräldrar, men faktiskt även för föräldrar som lever i par, att få ihop ekonomin med de senaste årens höga inflationssiffror.

För att bara kort prata om sommarjobben, som ministern ändå nämner: För några veckor sedan hade jag och arbetsmarknadsminister Mats Persson en debatt om detta. Hela 4,7 miljoner kronor skulle tillfalla hela Jönköpings län. När jag hade en diskussion med ett kommunalråd i en liten kommun fick jag veta att det kanske skulle innebära ungefär 150 000−200 000 kronor i budgeten där. Detta kommer tyvärr inte att ge så många sommarjobb i den kommunen och inte heller i övriga kommuner i Jönköpings län. Man hade behövt öka även sommarjobbssatsningen om man i realiteten vill att den ska kunna kompensera för att man inte höjer studiebidragen.


Anf. 131 Utbildningsminister Johan Pehrson (L)

Herr talman! Det känns tryggt att Niklas Sigvardsson guidar Sveriges framtid runt i Sveriges riksdag med förtjänst och skicklighet. Jag förutsätter också att Niklas Sigvardsson är tydlig med att det har funnits gott om sedelpressar i riksdagens bänkar, alltså politiker som lovar allt till alla och har resurser till allting.

Det har varit och är svåra tider. Till exempel kommer Sveriges samhälle under de kommande årtiondena tyvärr att präglas av en enorm upprustning av det svenska totalförsvaret. Jag är glad att Niklas Sigvardssons parti är med och tar ansvar och ser behovet av att vi rustar det militära försvaret, det civila försvaret och hela totalförsvaret.

Detta innebär att man också måste göra svårare prioriteringar. Det har varit svåra inflationsår. Vi anlände till en inflationsbrasa som stod i full brand, och låt mig understryka att det inte bara var Niklas Sigvardssons fel. Omvärlden hade försatt Sverige i detta på olika sätt. Det var nollräntor och brutna globala värdekedjor. Pandemin och mängder av saker bidrog till det hela.

Vi har försökt göra allt som krävs för att tvinga ned detta. Nu har vi inflationen i schack, men priserna är fortfarande för höga. Reallönerna sjönk, men nu börjar de stiga igen, inte minst tack vare kloka arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer som i de flesta fall förstår vikten av att jobba långsiktigt – år efter år, avtal efter avtal – för stigande reallöner, så att medborgarna hamnar i en starkare situation igen.

Vi har också valt att hålla nivåerna uppe genom indexering – vi har i en svår tid förstärkt sjukpenningen, föräldrapenningen och garantipensionerna. Låt mig inte glömma att vi också har höjt taket i a-kassan. Allt detta har vi i regeringen valt att prioritera.

Men jag håller med om den beräkning som Niklas Sigvardsson gör angående barnbidraget. Det gör att vi – jag talar för Liberalerna i det här fallet – inte utesluter en uppräkning där. Vi kommer att ha med oss detta i de fortsatta diskussionerna i det budgetarbete som nu tar vid inför 2026. Jag ser just nu inget som talar för att det skulle ske någon frånkoppling gällande barnbidraget och studiebidraget i nuläget.

Jag har stor respekt för det engagemang som Niklas Sigvardsson har, men jag förutsätter också, som jag sa inledningsvis, att Niklas Sigvardsson inte agerar sedelpress i Sveriges riksdag, särskilt inte när han guidar niondeklassare, som är Sveriges framtid.


Anf. 132 Niklas Sigvardsson (S)

Herr talman! Vi socialdemokrater lägger ju fram budgetar som är finansierade krona för krona. Där behöver utbildningsministern inte vara orolig över sedelpressar. Vi finansierar, och vi vill vara med och ta ansvar för alla de långsiktiga problem som utbildningsministern tog upp. Det är därför vi lägger fram förslag om totalförsvarsfonder och liknande. Det är för att vi ska kunna stärka vårt samhälle snabbt och effektivt och höja vår beredskap, både den militära och den civila, samtidigt som vi kan göra fördelningspolitiska prioriteringar genom budgetalternativen.

Det går ju att prioritera annorlunda, och vi har valt att göra det i våra budgetar. Vi har valt att finansiera våra budgetförslag med andra prioriteringar än regeringen i befintliga förslag men också genom att hitta andra intäktskällor. Exempelvis har bankerna kunnat festa på bolånetagarnas lån. Då tycker vi att bankerna i stället kan vara med och betala för att vi till exempel ska kunna få ett höjt studiebidrag med 200 kronor varje månad.

Detta visar att det finns politiska prioriteringar som är något annat än det regeringen vill. Den partiledardebatt som Johan Pehrson inte var med i visade att andra partier i regeringen också behöver vakna. Det verkar ju som om det är Sverigedemokraterna som leder regeringen och därmed bromsar höjningar av barnbidrag och studiebidrag. Vi hoppas att Liberalerna i kommande förhandlingar får bättre genomslag för att studiebidrag och barnbidrag ska kunna höjas. Det handlar om att se helheten i familjers ekonomi och om att gymnasieelevers ekonomi ska kunna bli något bättre. Dagens studiebidrag har ju blivit urgröpt med nära 300 kronor bara under de senaste fyra fem åren.

Därför hoppas jag att Liberalerna och utbildningsministern fortsätter att driva frågor och förhoppningsvis kan få till ett höjt studiebidrag i framtiden.


Anf. 133 Utbildningsminister Johan Pehrson (L)

Herr talman! Jag vill bara vara tydlig när det gäller den bankskatt som vi har i Sverige. På Niklas Sigvardsson låter det som om det handlar om att sätta åt bankdirektörer och bankernas ägare. Det verkar som om han tror att man kan uppnå det med höjda skatter på någon mer osynlig verksamhet som är värd att klämma åt.

Problemet är bara att höjda skatter riskerar att driva ut väldigt viktig verksamhet ur Sverige. Det mesta talar för att en ytterligare höjd bankskatt – vi har ju redan en bankskatt som vi använder till exempel för att finansiera dagens barnbidrag eller dagens sjukpenning eller vad man nu vill – kommer att rullas över på högre räntekostnader för människor ute i landet. Det är ju dina eventuella väljare i Jönköping, Niklas Sigvardsson, som kommer att få betala för en höjd bankskatt. Pengarna kommer inte att tas någon annanstans. När det gäller andra skatter är det likadant.

Vi håller ju på med utbildningspolitik, och just nu pratar vi om vad människor ska läsa när de går vidare efter gymnasiet. Sverige ska vara ett höginnovativt land. Vi ska attrahera människor som kommer hit och forskar, startar företag och ser till att vi har ett bra tryck i svensk ekonomi.

Ska vi då höja skatterna för utländska experter? Eller ska vi höja skatterna för människor som har hög utbildning? Med en utbildningsskatt, som ju är vad Socialdemokraterna förespråkar, försvinner ju skatteunderlaget förr eller senare.

Det fanns ju en tid då Socialdemokraterna var medvetna om att hälften kvar är någonting som man ska sträva efter, för det är bra för Sverige. Det är bra för utjämningen. Det är bra för att människor känner att vi har ett Sverige som växer. Och inte minst är det viktigt för min gamla mamma och hennes ekonomi.

Jag ska inte förlänga diskussionen om höjda skatter, för visst är detta min slutreplik, herr talman? Då ska jag avsluta.

Men vi kan ju se på Socialdemokraterna i Region Stockholm. De gör allt för att höja skatten för vanligt folk. Men kvalitetsbristerna finns kvar, tyvärr.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.