Högskolan i Skövde
Interpellation 2011/12:37 av Green, Monica (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2011-10-11
- Anmäld
- 2011-10-12
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2011-10-19
- Sista svarsdatum
- 2011-10-25
- Besvarad
- 2011-11-10
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 11 oktober
Interpellation
2011/12:37 Högskolan i Skövde
av Monica Green (S)
till utbildningsminister Jan Björklund (FP)
Nu omfördelar regeringen platser mellan svenska lärosäten, baserat på sin egen bedömning av behoven på den framtida arbetsmarknaden och studenternas intresse. I stället för att höja ambitionsnivån med att ge fler chansen till högre studier blir det färre platser.
Små och medelstora lärosäten, bland dessa Högskolan i Skövde, tar samverkansuppgiften med det omgivande samhället och näringslivet på största allvar. Regeringens konservativa inställning till de mindre lärosätena, i kombination med regeringens neddragning och nedläggning av de specifika branschforskningsprogram där stat, företag och akademi samarbetade inom några av de allra största och viktigaste näringslivsbranscherna, innebär ett hot mot tillväxten och är därmed ett problem för hela Sverige.
Trots att regeringen ser ett ökat behov av arbetskraft inom vård, teknik, informationsteknologi och naturvetenskap, som är Högskolan i Skövdes inriktning, dras plaster in i Skövde.
Vad avser utbildningsministern att göra för att stärka de små och medelstora högskolorna?
Vad avser utbildningsministern, mot bakgrund av det som anförs i interpellationen, att göra för att höja utbildningsnivån i hela landet?
Vad avser utbildningsministern att göra för att höja kvaliteten och få fler utbildningsplatser förlagda till Högskolan i Skövde och andra mindre högskolor?
Debatt
(16 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2011/12:37
Webb-tv: Högskolan i Skövde
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2011/12:29 Torsdagen den 10 novemberProtokoll 2011/12:29 4 § Svar på interpellationerna 2011/12:37 och 58 om högskolan
Protokoll från debatten
Anf. 1 Utbildningsminister Jan Björklund (FP)
Herr talman! Monica Green har frågat mig vad jag avser att göra för att stärka de små och medelstora högskolorna. Vidare har Monica Green frågat mig vad jag avser att göra för att höja utbildningsnivån i hela landet samt vad jag avser att göra för att höja kvaliteten och få fler högskoleplatser förlagda till Högskolan i Skövde och andra mindre högskolor.
Peter Hultqvist har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att stärka de regionala högskolornas roll inom utbildningssystemet.
Regeringens övergripande politik för högskoleområdet är att åstadkomma högsta möjliga kvalitet för utbildning och forskning, i motsats till tidigare fokus, som har legat på antalet platser.
För att stärka kvaliteten vid universitet och högskolor har regeringen höjt anslagen och föreslagit fortsatta kvalitetssatsningar. Till och med 2013 beräknas ersättningen för utbildningar inom humaniora och samhällsvetenskap, vilket är den största sektorn inom svensk högskola, höjas med 800 miljoner kronor, vilket delvis finansieras genom att resurser för inaktiva studenter dras in. Från och med 2013 införs dessutom en kvalitetsbaserad del i resursfördelningen som fullt utbyggd kommer att omfatta ca 300 miljoner kronor att fördela till de utbildningar som bedöms hålla bäst kvalitet.
Dessutom har resurserna för forskning och forskarutbildning ökat som en följd av den senaste forsknings- och innovationspropositionen. För Högskolan i Skövde innebär det en ökning med 8 miljoner kronor 2012 jämfört med 2008. Resurserna för Högskolan Dalarna ökar under samma period med drygt 9 miljoner kronor. Regeringen ser också positivt på att lärosätena stärker kopplingen mellan utbildning, forskning och innovation, bland annat genom samverkan med näringslivet och samhället i övrigt.
Regeringen vill understryka att förstklassig utbildning och forskning kan bedrivas vid såväl större som mindre lärosäten. Utbildning bör enligt regeringens mening finnas på många platser i landet, för att på så sätt underlätta för fler att studera. Såväl kvaliteten som studenternas val av utbildning och lärosäte ska dock väga tungt i fördelningen av resurser.
För Högskolan i Skövde och för Högskolan Dalarna gäller, precis som för andra universitet och högskolor, att den tillfälliga satsningen på totalt 10 000 platser upphör 2012, enligt vad som aviserades när satsningen presenterades. Dessutom sker en viss indragning med anledning av att båda dessa högskolor hade examenstillstånd för lärarutbildning som inte förnyades vid Högskoleverkets senaste prövning.
Min och regeringens avsikt är att fokus även fortsättningsvis ska ligga på kvaliteten i utbildning och forskning. Det är på så sätt vi långsiktigt stärker Sveriges internationella konkurrenskraft.
Anf. 2 Monica Green (S)
Herr talman! Tack, utbildningsministern, för svaret!
Jag ska börja med att avliva en myt. Jag har noterat att både utbildningsministern och många andra borgerliga politiker brukar påstå att vi socialdemokrater inte satsar på kvalitet när det gäller utbildningen. Det sägs i debatten och jag noterade också att Björklund försökte betona att den borgerliga regeringen satsar på kvalitet till skillnad mot Socialdemokraterna. Det hörde jag utbildningsministern säga.
Då vill jag berätta - om det är så att utbildningsministern inte läser de förslag vi lägger fram i riksdagen - att vi för nästa år lägger 300 miljoner mer på kvalitetssatsningar på den högre utbildningen, både högskole- och universitetsutbildningar. Och det är inget tillfälligt som vi gör bara i år, utan det är fjärde året i rad som vi har högre ambitioner när det gäller kvalitetssatsningar på högskolor och universitet än vad regeringen har. Vi har tidigare år lagt 500 miljoner mer, 400 miljoner mer och 290 miljoner mer än regeringen när det gäller kvalitetssatsningar.
Det Björklund säger är nonsens. Det är myt och återigen myt. Det är retorik. Men det är inte sant, och jag föredrar om ministern håller sig till sanningen.
Högskolan i Skövde är en alldeles utmärkt och fantastiskt bra högskola som ger möjlighet för dem som inte kommer från hem med studievana att ta steget in i högre utbildning. Det är en fantastiskt bra högskola. Högskolorna runt omkring i landet gör en fantastisk insats när det gäller att få ungdomar som inte kommer från hem med studievana att ta steget in i en högre utbildning men också när det gäller samarbetet med det omgivande samhället.
Högskolan i Skövde gör fantastiska insatser för att samarbeta med närliggande näringsliv men också med kommunerna. Därför är det viktigt att Högskolan i Skövde får möjlighet att utvecklas, får högre kvalitet och fler platser.
Vi har ju nu, Jan Björklund, möjlighet att höja vår ambition för Sverige. Sverige ska möta framtiden med kunskap och kompetens - inte med låga löner och sämre utbildade ungdomar. Jag tycker att vi borde ta den chansen: att höja nivån och inte sänka den, att satsa på fler utbildningsplatser, inte färre, och satsa på bättre kvalitet, inte sämre.
Det är viktigt för oss socialdemokrater att vi kan göra både och, och det är viktigt att hela Sverige ska ha möjlighet.
Jag har nu i mitt första inlägg en följdfråga till Jan Björklund. Jag återkommer senare om fler saker beträffande Högskolan i Skövde. Frågan gäller forskningsanslagen.
Jag noterar att ni hellre satsar på universiteten och försöker leka svälta räv med högskolorna runt omkring i landet. Om man lägger ihop forskningsanslagen för samtliga regionala högskolor - Blekinge, Dalarna, Kristianstad, Väst, Skövde, Gävle, Halmstad, Jönköping, Gotland, Malmö, Mälardalen, Södertörn och Borås - får de tillsammans endast 5 procent av det totala forskningsanslaget.
Tycker Jan Björklund att det är rimligt?
Anf. 3 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Tack, ministern, för svaret!
Trots att arbetslösheten är rekordstor på ungdomssidan drar man in 10 000 platser på högskolan. Det tycker jag är fel väg att gå i det här läget. Vi behöver fler platser.
Vi föreslår i vår alternativbudget 8 700 nya platser på högskolan plus 6 500 på yrkeshögskolan mer än regeringen.
I Dagens Nyheter den 24 oktober hänvisar ministern till att högskolor behöver slås ihop med de starka universiteten. Han hänvisar till att antalet 20-åringar minskar med en fjärdedel på bara sex år.
I min värld och enligt min synpunkt är det livslångt lärande som gäller. Näringslivets behov har inte upphört bara därför att demografin ser ut som den gör. Vi behöver ha ett flexibelt utbildningsväsen där det är rätt att utbilda sig i olika skeden av livet. Man kan gå på högskola även om man är 45 år, anser jag.
Det har byggts upp högskolor över hela landet. Det är totalt 37 universitet och högskolor. Det har lett till att 440 000 personer i dag finns i den typen av studier. Det tycker jag är bra. Det är något man ska slå vakt om.
Högskolan Dalarna förlorar 50 miljoner kronor på två år. Samtidigt drabbas man negativt av det nya systemet med fördelning av examensrätter, och det finns ett tydligt tryck på Högskolan Dalarna att man ska bli en filial till Uppsala universitet eller Örebro.
Så ser det ut i den informella verkligheten. Här agerar bland annat statssekreteraren Peter Honeth aktivt i olika sammanhang, har jag förstått.
Högskolan Dalarna har i dag 18 000 studenter. Det är en oerhört viktig kraft i den regionala utvecklingen. Man kan kalla det för ett nav i utbildningens infrastruktur.
Det här skapades, precis som många andra regionala högskolor, när de traditionella universitetsorterna inte klarade kraven på personal till skola, socialtjänst, hälsovård och offentlig förvaltning och inte heller kraven i fråga om näringslivets kvalificerade behov inom drift, ledning och ekonomi.
Nu lägger man examensrätterna så att de ska gynna de traditionella universiteten. Trots att Högskolan Dalarna fick mycket goda resultat när det gällde lärarutbildning fick man inte fler platser. Fler platser fick däremot Stockholms universitet och Umeå universitet trots att de inledningsvis inte fick examensrätt när det gällde lärarutbildningen.
Högskolan Dalarna hade problem när det gällde förskollärare. Man fick inte igenom sin första ansökan. Nu har man vidtagit åtgärder för att stärka kompetensen. Men då har det dragits in platser i stället. Nystart får ske om man tar resurser på annat håll i högskolan i anspråk. Jag noterar däremot att Stockholms universitet och Umeå fick nya platser när det gällde lärarutbildningen.
Det är en tanke bakom det här. Jag menar att det är ett gynnande av de traditionella orterna. Så här ser det ut i verkligheten. Så här ser det ut i praktiken.
Samtidigt ser vi en utveckling där Högskolan Dalarna får bidra med pengar varje år för att finansiera utbyggnad av läkarutbildning, tandläkarutbildning och sjuksköterskeutbildning på sju andra lärosäten. Men när får sjuksköterskeutbildningen på Högskolan Dalarna extra resurser och extra tilldelning? Varför fanns inte den med, om man nu hade ambitionen att klara av även de regionala högskolorna?
Det som jag tycker blir en tydlig bild är att man sakta men säkert försöker strypa de regionala högskolorna till de traditionella universitetsorternas förmån. Det är en tydlig bild. Jag tycker att den också redovisas i den här artikeln. Varför stryper man de regionala högskolorna till de traditionella universitetens förmån?
Anf. 4 Thomas Strand (S)
Herr talman! Jag får också tacka för det svar som utbildningsministern har givit på de här två interpellationerna. Det är två viktiga interpellationer som handlar om viktiga framtidsfrågor för Sverige.
Jag har också tagit del av den debattartikel som utbildningsministern skrev och som publicerades i Dagens Nyheter den 24 oktober. Rubriken löd, såsom Peter Hultqvist nyligen citerade: "Högskolor behöver slås ihop med de starka universiteten".
Budskapet i artikeln från utbildningsministern var övertydligt. Det handlade om att under de kommande åren tvinga högskolor att gå samman med starka forskningsuniversitet, utifrån utbildningsministerns perspektiv.
Jag tycker att det är en märklig hållning. Det är två argument som utbildningsministern använder, kvalitetsfrågan och även demografifrågan.
Att antalet 20-åringar eller ungdomskullarna minskar framöver vet vi. Men vi vet också av historien att det går upp och ned, och så ökar det igen. Det kan inte vara speciellt förnuftigt att slå sönder ett högskolesystem bara för att det är några års minskning. Det är inget skäl för att angripa de små högskolorna.
Även kvalitetsfrågan tycker jag blir ganska märklig. Här finns en underton av att storskalighet och elittänkande är bättre än regionalt ansvarstagande. Där tycker jag att utbildningsministern befinner sig på irrvägar.
Vi behöver fler högskoleplatser i Sverige. Det är min bestämda uppfattning, och det är socialdemokratins bestämda uppfattning. Därför vill vi satsa mer.
Jag kan berätta för utbildningsministern att utbildningsutskottet var i Bryssel i våras. Vi träffade flera kommissionärer i EU, och vi träffade den som då hade ansvar för utbildningsfrågor. Hon var väldigt frank. Hon spände ögonen i oss från Sverige och sade: Varför är ni så passiva i skolfrågor och utbildningsfrågor? Ni är kända för att satsa och för att ni vill ha en hög utbildning och många i högskolan, men nu är ni passiva.
Hon hade rätt. Vi socialdemokrater har ett mål. Man kan titta på det utifrån EU-målsättningar, som utbildningsministern känner till. När det gäller 30-34-åringar vill vi att minst 50 procent ska ha genomgått minst en tvåårig högre utbildning. Vi talar om högskola. Vi talar om yrkeshögskola. Vi kan tala om andra skolor där det finns en eftergymnasial utbildning. Det är en målsättning som är tuff.
Vad säger utbildningsministern och den borgerliga regeringen? Man säger 40-45 procent. Det är ungefär vad vi har i dag. Ni spänner inte bågen. Ni tar inte ut steglängden. Ni vill inte mycket. Hon hade rätt, kommissionären i Bryssel.
Jag tycker att det är en alldeles för passiv hållning som utbildningsministern ger uttryck för i den här artikeln och som tas upp i interpellationerna. Det handlar inte bara om vissa högskolor. Det handlar om alla högskolor och universitet som känner sig tryckta. De får signaler om att de kanske har en undermålig undervisning eller forskning. Därför kvarstår frågan: Varför vill inte utbildningsministern satsa offensivt, att 50 procent ska gå en eftergymnasial utbildning?
Anf. 5 Emil Källström (C)
Herr talman! Jag ger mig också in i den här diskussionen även om jag varken är interpellant eller minister.
Jag ska börja med att säga att jag också var med i Bryssel med utbildningsutskottet. Vid de kommissionärsbesök jag var med på uttryckte sig kommissionärerna betydligt mer nyanserat än Thomas Strand.
För Centerpartiet har det varit viktigt under en lång tid att vara drivande i fråga om att bygga ut en högre utbildning i hela landet. Vi ser att det har varit en positiv drivkraft för utveckling, och vi ser att det har varit en positiv drivkraft för människor att utbilda sig i alla landets delar.
När vi nu sitter med i en alliansregering kan vi se att Alliansens politik syftar till att resurser i den högre utbildningen och forskningen ska fördelas utifrån nycklar, utifrån kvalitetsindikatorer. Tidigare har systemet sett ut så att man har suttit på departement och portionerat ut pengar. Det är väl det som går igen när man från Socialdemokraternas sida verkar tro att det är Jan Björklund personligen som sitter och skruvar åt, täpper till eller öppnar penningpåsen. Det är väl inte riktigt så det ser ut.
Men det här är ändå en viktig diskussion att föra, om framtiden för utbildningen i hela landet. Jag tycker att det är lite olyckligt när man gör den här uppdelningen mellan regionala högskolor och de gamla fina universiteten. En kvalitativt bra utbildning måste rimligen vara lika bra var den än finns, om det är på ett mindre lärosäte eller på ett större universitet. Den här uppdelningen håller jag alltså inte med om.
Här är det också viktigt att säga vad regeringen faktiskt säger. I den kommande budgeten, som vi kommer att debattera och fatta beslut om under hösten, skriver regeringen att regeringen vill understryka att förstklassig utbildning och forskning kan bedrivas vid såväl större som mindre lärosäten. Och förändringar av organisationen ska bygga på lärosätenas egna bedömningar och på frivillighet. Det här är regeringens politik.
Jag hör runt om i landet och även i debatten i dag att det finns personer i regeringen eller i departement som leker svälta räv eller agerar aktivt och utövar ett tryck för samgående eller ibland, som det hävdas, nedläggning. Man vet aldrig vem det är, och man vet aldrig var det här sägs. Jag utgår från att det inte kan stämma. För det här är inte regeringens politik. Det är i sådana fall något som är tvärtemot regerings egen budget. Det kan inte stämma.
Något som Monica Green nämnde i sitt inlägg var att Högskolan i Skövde bör få fler platser och mer resurser för att man är väldigt duktig på samverkan med det omgivande näringslivet. Det här är någonting som hörs från många andra ställen, och Jan Björklund nämnde också i sitt anförande att regeringen anser att det är viktigt att stärka samarbetet mellan akademi och omgivande samhälle.
Personligen tror jag att det vore en klok idé att se över om man kan hitta nycklar och kvalitetsindikatorer också på detta område som blir en del av bedömningen när vi portionerar ut medel. Jag delar bedömningen att det nog bland de lärosäten som finns med i rubrikerna i dagens interpellationer finns de som skulle tjäna på ett sådant system, men då gör man det på grund av konstaterad kvalitet och inte bara för att vi tror att det är så.
Jag avslutar där jag inledde: Det är viktigt med högre utbildning och forskning i hela landet. Det är viktigt för utvecklingen, och detta är också regeringens politik.
Anf. 6 Utbildningsminister Jan Björklund (FP)
Herr talman! Jag stod och funderade på hur jag skulle bemöta de här fyra inläggen, och så ritade jag en doktorshatt. Jag gjorde det eftersom jag kom att tänka på den doktorshatt som Göran Persson fick när han fattade beslutet att utnämna Örebro högskola till universitet mot Högskoleverkets rekommendation.
Sedan funderade jag på vad det egentligen är vi har lagt om. Vad är det som gör er socialdemokrater så upprörda? Jo, det är så att det inte längre är regeringen som sitter och fördelar examensrätter. Peter Hultqvist uttryckte sig så här: Högskolan Dalarna har missgynnats i fördelningen av examensrätter. Men han har missat en viktig sak. Det fördelas inte längre några examensrätter. Man ansöker om dem, och de kvalitetsprövas. Högskolan Dalarna har förlorat examensrätter, liksom Högskolan i Skövde som har förlorat ännu fler.
Detta är bakgrunden till att platser har omfördelats till dem som fått examensrätter. Det är ju inte så, Monica Green, att platserna från Högskolan i Skövde går till universitet i Göteborg, utan de går till Högskolan Väst i Trollhättan och till Högskolan i Borås. Det gör även de examensrätter som Högskolan i Jönköping förlorat, detta för att man i Västsverige ska kunna utbilda förskollärare med god kvalitet. Jag tänker inte sitta och fördela examensrätter för att man ska kunna utbilda förskollärare med för låg kvalitet som inte Högskoleverket godkänner.
Detta är bakgrunden. Det är inte längre så att jag kan ta emot en doktorshatt av någon rektor för att jag har gynnat dem i strid med akademins rekommendationer. Det funkar inte så längre. Det är kvalitetskrav som avgör detta nu.
Detta är den ena utgångspunkten. Nu kommer det att ske kvalitetsprövningar av varenda utbildning i Sverige, och det är precis just det jag har skrivit i denna debattartikel. Lärarutbildningen är bara den första. Till våren kommer ekonomutbildningar, psykologutbildningar och journalistutbildningar. Hösten därefter kommer sjuksköterskeutbildningar och arbetsterapeututbildningar. Det kommer att ske kvalitetsprövningar av varenda utbildning. Högskoleverket har regeringens och riksdagens uppdrag att vara tuffa i dessa prövningar. Vi ska inte acceptera att det är låg kvalitet.
Vad är det då för speciellt med de regionala högskolorna? Det går inte att på förhand säga att just de skulle ha låg kvalitet, och det säger jag inte heller. Även stora lärosäten tror jag kommer att bli av med vissa utbildningar. Det är bara det att om ett stort lärosäte blir av med en viss utbildning har de så många andra utbildningar. Men när Högskolan i Skövde blir av med några av utbildningarna försvinner delvis grunden för hela högskolan, och det är därför det just nu förs en stor diskussion i Skövde kring högskolans framtid. Jag följer den.
Att diskussionen förs i Skövde men inte på alla andra platser beror naturligtvis på att man känner att man blir av med examensrätter. Detta beror dock på kvaliteten och inte på att jag är elak och sitter och omfördelar detta efter godtycke. Vi har infört kvalitetskrav nu. Peter Hultqvist kan inte längre springa till sina socialdemokratiska partikompisar och önska fler platser till sin högskola. Inte heller de borgerliga kan göra detta. Det fungerar inte så längre. Den typen av fördelning kommer vi inte att ha i framtiden.
Det andra som händer under kommande år är precis det som Thomas Strand sade, det vill säga att vi får ett kraftigt sjunkande studentantal. Gärna för mig, Thomas Strand, att vi ska ta in äldre, men de måste ju söka. De som föddes 1990 är den största ungdomskullen i Sverige sedan de som föddes under krigsåren. Dessa ungdomar är just nu 20-21 år och går in i högskolan. Vi kommer aldrig att ha så många ungdomar som går in i högskolan, och trots detta har vi tomma platser i dag.
Att bygga ut är alltså teoretiskt. Vi har tomma platser trots stora ungdomskullar, och nu sjunker antalet ungdomar väldigt kraftigt. Vi ser gärna att man tar in äldre, men vi kan ju inte ta in dem som inte söker. Alla som söker till svensk högre utbildning kommer in, även om inte alla kommer in på just de utbildningar de söker eller på de eftersökta universiteten. Där är det fullt, men det finns tomma platser på andra ställen.
Just nu är det alltså inte fler platser som är lösningen på problemet, utan det är att bygga upp kvaliteten på de utbildningar vi redan har så att de klarar examensrättsprövningen.
Anf. 7 Monica Green (S)
Herr talman! Det är tragiskt att höra Jan Björklund gömma sig bakom kvalitetsmåttet, för på vilket sätt höjer vi kvaliteten på högskolorna? Är det genom att dra in medel för dem så att man nästa år kan säga att nu har ni sämre kvalitet, så nu ska ni få ännu mindre medel så att man nästa år kan säga att nu har ni ännu sämre kvalitet, så nu får ni ännu mindre medel? Hur höjer man kvaliteten, Jan Björklund? Inte gör man det genom att dra bort och dra ned och säga att det ska läggas ned, utan det gör man genom att satsa. Om man har en hög ambitionsnivå för hög kvalitet och utbildningsplatser i hela landet kan man faktiskt satsa på hög kvalitet och fler platser i stället för att till exempel sänka krogmomsen. Det finns pengar om man vill!
När det gäller påståendet om att inga högskolor ska slås ihop kan det ju bli fel i medierna. Det håller jag med om; jag om någon vet att det kan bli fel i medierna. Om nu rubriksättningen har blivit fel och påståendet vi fick höra här inte är sant kan ju Jan Björklund ta avstånd från sin egen debattartikel och tala om att nej, vi har ingen sådan ambition, vi ska inte slå ihop några högskolor. Då får vi det tillrättalagt här i så fall.
Jag ser möjligheter för högskolorna. Jag vill verkligen inte göra skillnad mellan högskolorna och universiteten. Tvärtom - jag vill höja kvaliteten på högskolorna i det här landet så att alla som studerar där får en gedigen kunskap och en hög utbildning. Jag vill höja ambitionsnivån för att fler ska få utbildningschanser, inte sänka den.
Dessutom är det så att vi går in i en framtid som kräver att fler och fler har en högre utbildning. För de nya jobb som kommer krävs högre utbildning. Man kan ha en låg ambitionsnivå som den borgerliga regeringen har och tänka att ja, det är så synd om ungdomarna och därför ska de inte behöva ha högskolebehörighet. Det är så synd om dem, och därför ska vi sänka kraven på dem som inte vill läsa alla ämnen och så vidare.
Man kan ha den ingången och sänka nivån för varje år så att det blir större skillnader i samhället. Det är vad det blir i förlängningen. Om man sänker kraven i gymnasieskolan så att fler inte får högskolebehörighet blir det färre som söker, och så blir det större skillnader i samhället. Vi vet att det är det ni vill ha. Ni säger ju att incitament och större skillnader är bra för ett samhälle.
Men vi har en annan människosyn. Vi tror nämligen att alla har möjligheter. Om man ställer krav och ger rätt förutsättningar kan människor faktiskt höja sig själva och få en bra start i livet.
Det finns smörjmedel på 75 miljoner i årets budgetproposition om sammanslagning. Om man inte vet om det kanske man ska kolla lite närmare och se vad det är regeringen har som ambition. Jag märker att det är lite olika uppfattningar mellan partierna, men jag antar att det är Jan Björklunds del i budgetpropositionen som styr det här och att Folkpartiet därför får styra det hela, även om Centern påstår sig ha en annan ambition och vill bevara högskolorna.
Vi socialdemokrater vill ha en kunskapsbaserad ekonomi och ge fler chansen att höja kvaliteten i hela landet. Jag vet att Högskolan i Skövde har en fantastisk potential att göra detta om de bara får chansen och regeringen inte leker svälta räv med dem.
Anf. 8 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Jag har aldrig närt någon uppfattning om att man ska begära platser till vilket pris som helst. Självklart ska det vara kvalitet, men det tar tid att bygga upp kvalitet. Det sker inte över en natt. Det tror jag nog att Björklund känner till. Den här typen av nidbildsargumentation om doktorshattar och annat ger liksom inte den här debatten någon kvalitet. Det är bara ett sätt att brutalisera ordutbytet i syfte att komma ifrån kärnan i sakfrågan.
Kvalitetsgranskningar som har gjorts visar att de regionala högskolornas utbildningar hävdar sig ungefär lika bra som universitetens. Dessutom är deras nära samarbete med framtida arbetsgivare och deras viktiga roll i regionerna en fördel.
Trots detta upplever vi sådana saker som nu sker. Högskolan Dalarna får alltså mycket goda resultat på lärarutbildningen men blir inte tilldelad fler platser. Däremot får Stockholms universitet och Umeå universitet, som inledningsvis inte fick examensrätt på lärarutbildning, fler platser. Det tycker jag är att gynna traditionella universitetsorter på regionala högskolors bekostnad. Jag tycker att det är en mycket intressant händelse.
Sedan hänvisar Björklund till att det skulle ha varit något sätt att driva förskollärarutbildning på Högskolan Dalarna som gjorde att man fick examensrätten indragen. Indragen, säger du. Man fick inte tillstånd i första ansökningsskedet. Däremot har man nu vidtagit åtgärder för att stärka kompetensen. Men då har, precis som Monica Green säger, platserna dragits in så att man får ta resurser från annat håll om man ska göra en nystart av den här verksamheten.
Så här ser verkligheten ut. När man lägger alla de här pusselbitarna och försöker se en helhet kan man notera att utbildningar dras till de stora universitetsorterna. Det är ingen hemlighet. Du har ju skrivit det själv. Jag kan bara konstatera att vår högskola har haft propåer från både Örebro och Uppsala om att gå samman.
När det gäller bilden av vad som är reell verklighet och vad som är ytans verklighet kan jag bara konstatera att det står många fina ord i propositioner och i alla möjliga uttalanden, men verkligheten är ju den att man aktivt försöker påverka för att dra utbildningar till de stora universitetsorterna och underordna de regionala högskolorna. Så ser det ut och så går ju snacket i organisationen. Det är stabilt högt uppsatta tjänstemän som verkar i det. Sedan får man väl vara naiv som riksdagsledamot och tro på allting som står i de fina papperen, men verkligheten är betydligt mer komplicerad än så.
Är det någonting ett långt politiskt liv har lärt mig när det gäller hur man hanterar offentlig förvaltning är det att man nog bör kunna vara både örn och mullvad, se vad som händer i verkligheten och också betrakta den med ett lite bredare perspektiv. Då hamnar man nog rätt i analysen så småningom. Men att bara läsa handlingar och lyssna på uttalanden brukar kunna ge en ytlig och felaktig bild som slutar med att man är lurad.
Jag skulle också vilja ha svar på frågan när det är dags för Högskolan Dalarna att få extra platser i sjuksköterskeutbildningen. Nu kommer naturligtvis ministern att säga: Det kan inte jag svara på, för det är någon annan myndighet som ansvarar för det. Varför tar jag upp detta? Det är därför att vi nu ser en uppbyggnad där Högskolan Dalarna ska vara med och med 5 miljoner per år finansiera utbildning för läkare, tandläkare och sjuksköterskor på andra ställen. Men vi har en bra sjuksköterskeutbildning. Kanske är det dags för den att få fler platser. Jag tycker att Jan Björklund skulle ta sig en allvarlig funderare på det.
Slutligen: Ser du inte själv de strukturella rörelser som sker inom hela högskoleväsendet, där de gamla universitetsorterna gynnas?
Anf. 9 Thomas Strand (S)
Herr talman! Det är verkligen uppochnedvända världen när en centerpartist med ett leende tar på sig Jan Björklunds utbildningsglasögon. Så var det inte tidigare. Då slogs man för de regionala högskolorna.
Många protesterar. Det är inte bara vi som gör det. Om man åker runt och lyssnar får man höra att många olika företrädare för högskolor och yngre universitet är oerhört bekymrade över den politik som bedrivs just nu. Det verkar som om regeringen har stoppat bomullstussar i öronen i den här frågan också.
Utbildningsministern glider undan huvudfrågan. Du talar om kvalitet. Det är vi inte oense om. Vi behöver god kvalitet. Vi ska fördela pengar utifrån ett kvalitetssystem. Frågan är hur vi kreerar det systemet. Det ska vi ha en debatt om senare i dag. Det återkommer jag till.
Det du sprider ut är att några högskolor behöver slås samman med universitet. Du har en tro på storskalighet. Du har en tro på att elittänkande är bättre än ett regionalt ansvarstagande. Det är det som din artikel andas. Det har ju folk känt in och känner sig oroade av. Det är därför det kommer många repliker på din debattartikel, och det är därför vi har den här debatten i dag i kammaren.
Det är faktiskt så att Sverige har halkat efter vad gäller välutbildad befolkning. Det vet du också. Vi är ett medelmåttigt land i dag därför att andra länder har fler som går på högskola. Det är därför jag säger att det är passivt att bara tala om 40-45 procent. Vi behöver öka den ambitionen och ha en satsning på 50 procent, oavsett om ungdomskullarna minskar eller inte, därför att vi ska bygga Sverige starkt. Vi ska bygga Sverige med kunskap och kompetens. Då behöver vi fler unga människor, även äldre för den delen, som vill studera vidare för att kunna ta de nya jobben. Det är offensiv politik.
Anf. 10 Emil Källström (C)
Herr talman! Det blir fel om man ena stunden säger sig vilja värna kvalitet och i nästa sågar allt vad kvalitetsmått heter och hävdar att det skulle vara helt fel att fördela resurser utifrån kvalitetsmått. Eftersträvar vi kvalitet vid alla lärosäten runt om i Sverige är det också just kvalitet vi måste premiera.
Jag måste bemöta en rad påståenden. Jag har inte sagt att regeringen säger att det inte kommer att slås ihop några lärosäten. Däremot har jag sagt att vi inte kommer att slå ihop några lärosäten.
Linnéuniversitetet är ett väldigt bra exempel på ett samarbete som har vuxit fram underifrån. Det är få, om ens någon, som längtar tillbaka till Växjö universitet eller Högskolan i Kalmar. Det samarbetet har kommit till underifrån, och det har givetvis kommit till tack vare en viss stimulans från statligt håll. I budgeten finns sådana pengar avsatta, men det bygger på att trycket kommer underifrån.
Jag är decentralist, jag är ju centerpartist. Vi befinner oss på en resa mot ökad autonomi för våra lärosäten. Detta innebär givetvis att det är upp till varje lärosäte att bestämma om man ska gå samman med någon annan eller inte. Men det innebär också i konsekvensens namn att kommer det en förfrågan från högskolestyrelsen eller universitetsstyrelsen, som det gjorde i fråga om Linnéuniversitetet, ska den bemötas.
Att vara både örn och mullvad är klokt. Det försöker även jag vara. Det jag kan konstatera än en gång är att i den mån det kommer andra signaler än dem jag har gett uttryck för här i dag från departement står detta i strid med regeringens linje. Det bör också vara svaret till dessa, om det nu är så att det här händer.
I detta anförande instämde Inger Fredriksson (C).
Anf. 11 Peter Persson (S)
Herr talman! Jag var inte med utbildningsutskottet i Bryssel, så jag kan inte värdera vad kommissionären sade. Men jag har varit i Jönköping, och jag ska nu förvåna herr Björklund med ännu mer från Jönköpingspostens politiska redaktör, av samma snitt och blomsterfång som Björklund härrör från, och citera följande ur en ledare.
"Sverige behöver mer högutbildad arbetskraft. Den utbyggnad som inleddes innan alliansen bildade regering var därför logisk. Fokus låg på ökad kvantitet, fler platser och fler lärosäten.
Tillgängligheten skulle bli bättre, den sociala snedrekryteringen minska. Här har de regionala högskolorna haft stor betydelse. De fyller även en funktion genom att förse sitt närområde med kompetent arbetskraft.
Så har sedan länge Högskolan i Jönköping utbildat människor som sugs upp av den lokala och regionala arbetsmarknaden."
Det är kloka ord från en ledare i Jönköpings-Posten. Sedan fortsätter den med stark kritik mot regeringens omfördelningspolitik mellan högskolorna. Björklund försöker skapa en konfliktyta mellan de anrika och historiska universiteten och de nyare högskolorna. En sådan konflikt finns inte.
Vi behöver de traditionella studieorterna och universiteten och insikten att de mindre och medelstora högskolorna aldrig hade levt, utvecklats eller ens etablerats om det inte hade funnits en medveten politik. Jag konstaterar att med den kunskapssyn som Björklund företräder, det sociala perspektivet och bristande grunder i tillväxtperspektivet, hade vi inte haft några mindre och medelstora högskolor.
Ute i landet finns en bred politisk samstämmighet, från vänster till höger, mellan fackföreningar, näringsliv och dem som verkar på studieorterna, om att det som pågår i dag är en urgröpningsprocess för de mindre och medelstora högskolorna. Om du bara premierar sökantal och vetenskapliga artiklar har den som redan är attraktiv och har mycket resurser ett kraftigt försprång. Vad hade Umeå universitet varit i dag om det inte hade skett en mycket medveten prioritering av studieplatser, forskning och utveckling?
Nu försöker Björklund omvänt ta tillbaka den reform som har inneburit så mycket för regional utvecklingskraft i vårt land och så mycket för att överbrygga sociala omöjligheter som tidigare fanns för arbetarbarn och andra från icke studiemotiverade miljöer att ta sig igenom högskolan. Så många ute i landet har vuxit, och näringslivet har vuxit. Det hade inte skett om Björklund styrt på den tiden.
På vilket sätt bidrar du till tillväxtkraften om du slår samman högskolor?
Anf. 12 Utbildningsminister Jan Björklund (FP)
Herr talman! Alla ställer samma fråga, trots att jag besvarade frågan redan i mitt första inlägg. Låt mig besvara den igen. Regeringen kommer inte att mot lärosätens vilja slå ihop högskolor. Om två eller flera lärosäten däremot vill gå samman kommer regeringen att underlätta den saken. Det är precis det jag skriver i artikeln, och det är vad regeringen säger hela tiden och vad andra företrädare för Alliansen säger i debatten.
Jag säger offentligt och till rektorerna att de måste vara medvetna om de förändringar som kommer att ske. En sådan sak är den demografiska förändringen.
Låt mig säga till Peter Persson, Monica Green, Peter Hultqvist och Thomas Strand att några av de mindre regionala högskolorna har ett svagt söktryck av studenter. Det som kommer att hända när de totala ungdomsvolymerna sjunker - och de sjunker kraftigt - är att de attraktiva lärosätena kommer att fortsätta att vara fyllda. De har ju långa köer i dag. Ett antal av de regionala högskolorna - jag behöver inte nämna dem men några har länsrepresentanter med i debatten - fylls i dag med många andrahandssökande som inte kom in på sina förstahandsval på de attraktiva lärosätena. När studentvolymerna sjunker kommer dessa studenter att komma in på sina förstahandsval. Om antalet studenter minskar med 15-20 procent kommer det antalet inte att minska lika mycket rakt över. Alla lärosäten blir först av med 15-20 procent förstahandssökande, men sedan kommer några lärosäten att bli av med alla andrahandssökande som i dag fyller ut högskolorna. Ledningarna för några högskolor och lärosäten vet detta. De står inför mycket omfattande nedgångar i studentantal.
Jag har inga invändningar mot att ta in äldre studenter. De tas in på löpande band. Men det går inte att ta in några som inte söker. Det är den utmaningen man står inför.
Om studentantalet halveras på ett lärosäte följer resurserna efter. Det finns inga förslag på förändringar i den frågan från något parti. Resurserna följer studentantalet. Det betyder att man blir av med hälften av personalen - professorer, doktorer, lärare - och möjligheten att upprätthålla en diversifierad kompetens i mängder av ämnen. Ju högre upp vi kommer i utbildningsväsendet, desto mer diversifierad behöver lärarkåren vara. På lågstadiet undervisar en klasslärare i allt. På universiteten krävs många diversifierade kompetenser - doktorer och professorer. Det är därför en viss stordrift underlättar för kvaliteten. Det var det som Högskolan i Kalmar och Växjö universitet insåg när de gick ihop.
Detta är bedömningar som lärosätenas ledningar tillsammans med lärosätenas styrelser får göra själva. Jag vill varna för inställningen att status quo överallt är det som bäst gagnar den lokala utbildningsnivån. Om en regional högskola, eller ett universitet, ett lärosäte, blir av med ett antal examinationsprövningar samtidigt som studentvolymerna sjunker kraftigt är risken till sist att det inte över huvud taget bär sig för att få ihop kvalitet. Då blir lärosätet vid nästa granskning av med ytterligare examensrätter - precis som någon beskrev här - därför att kvaliteten brister i de ämnen som återstår. I det läget kan det vara ett bättre alternativ att samarbeta eller gå samman med ett annat lärosäte. Men det får de välja själva. Jag tänker inte tvinga någon, och jag vet att jag väcker debatt när jag säger detta.
Jag vill att vi i Skövde, Falun och Jönköping också i framtiden har utbildning av högskoleingenjörer, lärare och sjuksköterskor och andra. För att det ska ske måste det finnas tillräckliga studentvolymer och tillräcklig akademisk kvalitet på utbildningarna. Det nya systemet med tuffare kvalitetsgranskningar ska fullföljas. Studentvolymerna är som de är. Det går inte att göra mycket åt. De kommer att sjunka. Det är den utmaningen lärosätena står inför. Det kan inte trollas bort med några högtidsord i talarstolen. Det är den verklighet vi möter.
Anf. 13 Monica Green (S)
Herr talman! Det är oerhört dystert att höra Jan Björklund tala om dessa saker och oerhört dystert att få höra att högskolorna inte duger, att det inte går att höja kvaliteten på dem utan att de ska slås ihop, att de ska bli filialer, att de inte har någon framtid. Det är vad vi ska tolka ut av vad Jan Björklund säger.
I stället borde vi tänka tvärtom, att om söktrycket går ned finns chansen att höja kvaliteten till nästa år på de högskolor som på vissa områden inte har tillräckligt hög kvalitet. På så sätt skapas fler platser. I stället verifierar Jan Björklund denna negativa spiral.
Sedan var det frågan om de demografiska förändringarna. Låt oss titta på hur det har varit i samband med hög arbetslöshet. Det är oroligt i världen. Trots att vi har en massarbetslöshet på 8 procent finns signaler på att arbetslösheten ska bli ännu högre. I sådana tider ska man satsa på utbildning. Det ska vara kunskapslyft, utbildning, komvux och även högre utbildning. Man ska inte försämra möjligheterna för ungdomar att söka till högskolan. Det är ju något ni har gjort i och med att ni har försämrat möjligheterna för ungdomar att få högskolebehörighet. På sikt vill ni att färre ska få högre utbildning. Sedan gömmer ni er bakom demografiska förändringar när ni i själva verket har chansen att höja kvaliteten.
Björklund har inte svarat på min fråga. Om forskningsanslagen slås ihop för samtliga högskolor i landet blir det endast 5 procent av det totala forskningsanslaget. Tycker Björklund att det är rimligt?
Anf. 14 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Jag vill påminna om att i Högskoleverkets kvalitetsgranskningar har de regionala högskolorna i stort sett likartade resultat som de traditionella universitetsorterna. Det varierar lite grann för olika program. Men vi ska komma ihåg detta så att bilden inte blir att de regionala högskolorna är generellt sämre i allt. Det är en nidbild som är felaktig, och det måste dementeras.
Ända sedan man startade de regionala högskolorna har debatten om kvalitet pågått, och det har funnits ett tryck från vissa politiska krafter och från vissa företrädare för akademier och verksamheter som har ifrågasatt kvaliteten på de regionala högskolorna. Det har visat sig vara fel. Det har gått att bygga upp en verksamhet som håller kvalitetsmässigt.
Vi har 18 000 studenter i många olika varianter knutna till Högskolan Dalarna. Man har utvecklat verksamheten bland annat med distansstudier. Utvecklingsklimatet är intensivt, och det är hela tiden ett förändringstryck. Man har utvecklat en yrkesrelevant akademisk utbildning. Det kanske ska jämföras med den trögrörlighet som lite grann präglar de traditionella universitetsorterna. Det är också värt att säga i sammanhanget.
När vi diskuterar de demografiska förändringarna ska vi komma ihåg att genom de förändringar som sker i gymnasieskolan, där elever på de yrkesinriktade programmen inte längre med automatik uppnår examensnivåer så att de kan söka vidare till högskolan, minskar sökandeunderlaget till högskolan i framtiden. Det ser jag också som någonting negativt.
Det handlar inte om kvantitet i stället för kvalitet. Det handlar om kvalitet över hela landet. Men det tar tid att bygga kvalitet.
Jag tackar för debatten och hoppas att den har påverkat ministern i någon mening.
Anf. 15 Peter Persson (S)
Herr talman! Eftersom jag känner både Jan Björklund och Peter Hultqvist får jag säga att jag tyvärr tror att Peters förhoppningar om förändring är något ogrundade. Men förhoppningar kan vi alltid ha.
Jag tror att Jan Björklund är fast i en väldigt tydlig dogm. Det finns någonting instrumentellt i regeringen. Man säger en sak, men man har motorer som driver i en annan riktning. Det finns krafter i regeringen, framför allt företrädda av moderater och folkpartister, som aldrig har accepterat de mindre och medelstora högskolorna, framför allt på grund av den sociala skiktningen.
Ni har inte den uppfattning som vi socialdemokrater har att allt fler ska ges möjlighet att tillägna sig en högskoleutbildning. Vi vill det både för att människor ska växa och för att Sverige ska växa eftersom det är en viktig regional utbildningspolitik.
Ni har en annan uppfattning än vi. Det är därför ni har förändrat gymnasieskolan så att gymnasieprogrammen inte är högskoleförberedande. Det är oerhört medvetet. Och sedan inför ni en anslags- och fördelningspolitik som premierar de traditionella lärosätena. Thomas Strand säger att man svälter ut bakvägen. Man behöver inte fatta några beslut, utan många mindre och medelstora högskolor kommer att falla av sig själva. Och det är i önskad riktning. Det är Folkpartiets skolpolitik: mer elitism och mindre omfördelningspolitik i landet.
Det är inte vår politik. Därför tänker vi fortsätta att ta debatten, kanske inte för att du kommer att ändra dig men för att tydliggöra den felaktiga politiken.
Anf. 16 Utbildningsminister Jan Björklund (FP)
Herr talman! Jag har roat mig med att granska de förslag som oppositionspartiet Socialdemokraterna lägger fram i sin budget. Jag kan konstatera att det inte återfinns mycket där av det ni säger här i er retorik.
Ni säger att ni ökar antalet högskoleplatser. För 2013 och framåt drar regeringen ned 16 000 platser. Det gör vi, och ni kritiserar oss för det. Men ni drar ned 7 300. Ni drar också ned platser. Ni ökar inte antalet platser. Ni har något mer än vad vi har, men jämfört med i dag är det en neddragning. Låt oss slå fast det. Detta att ni ökar är en ren bluff. Det går att läsa i era motioner att ni i själva verket drar ned antalet platser.
Det andra är att ni säger att ni vill att 50 procent av 30-35-åringarna ska ha gått igenom två års högskole- eller yrkeshögskoleutbildning 2020. Om det ska ske måste man från och med nästa år bygga ut med 50 000 platser i högskolan. Det kostar 6 miljarder med studiemedel. Ni anslår 850 miljoner. Det kommer att bli precis som ni gjorde förra gången: Ni bygger ut mängder av platser utan finansiering. Det ska finansieras inom ram, säger man. Det blir den största kvalitetssänkningen per plats sedan ni gjorde det på 90-talet.
Monica Green skakar på huvudet. Läs din egen motion! Läs partiets motion! Det ska vara 50 procent som har gått på högskolan. Ska det ske krävs det en utbyggnad med 50 000 platser från och med nästa år. Det kostar 5-6 miljarder. Ni anslår en bråkdel av det. Samtidigt undrar man vilka som ska gå på de platserna, för det finns inte sökande till dem.
Thomas Strand sade något som är oerhört avslöjande: Björklund diskuterar en sidofråga - han diskuterar kvalitet. Det sade Thomas Strand här i talarstolen. Då kan jag säga att det är precis det som är huvudfrågan för regeringen: kvaliteten i utbildningen. Det är därför vi har skärpt kvalitetsgränserna, och det är därför som de lärosäten ni nämner i era interpellationer har blivit av med utbildning. Det är inte så att vi fördelar examensrätter. Det är en kvalitetsgranskning som sker.
Jag kommer att stå för det. Kvaliteten ska vara hög i det svenska högskoleväsendet för ungdomarnas skull.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.