Hat och hot mot hbtqi-personer i svenska skolan
Interpellation 2025/26:192 av Daniel Vencu Velasquez Castro (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2025-11-25
- Överlämnad
- 2025-11-26
- Anmäld
- 2025-11-27
- Svarsdatum
- 2025-12-08
- Besvarad
- 2025-12-08
- Sista svarsdatum
- 2025-12-10
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Utbildnings- och integrationsminister Simona Mohamsson (L)
RFSL rapporterar om att de har begränsat antalet skolinformationer som de erbjuder om hbtqi-personers mänskliga rättigheter, något som Dagens Nyheter rapporterat om. Vidare har vittnesmål intygat att hbtqi-fientligheten i den svenska skolan ökar, exempelvis lärare som erfarit att elever lämnat lektionssalen när de upptäckt att läraren är homosexuell. Det är en oacceptabel utveckling som riskerar att förvärra hbtqi-personers utsatthet och i längden bidra till att marginalisera gruppen ytterligare.
I regeringens handlingsplan för hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter lyfts skolan fram som central för att motverka diskriminering, kränkningar och våld. Dock ser vi att utvecklingen går åt ett annat håll med ökad hbtqi-fientlighet i skolor runtom i landet och att det blivit sämre med åren.
Under den socialdemokratiska regeringen hade strategiska myndigheter som Skolverket och Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) specifika och återkommande regeringsuppdrag och tilldelningar med ett tydligt fokus på att öka hbtqi-kompetensen i skolan och att främja normkritiskt arbete.
Den socialdemokratiska regeringen gav myndigheter och civilsamhället (som RFSL och Friends) riktade medel för att ta fram och sprida kunskapsstöd och fortbildning som var specifikt inriktat på hbtqi-frågor, normkritik och transpersoners villkor i skolmiljön. I den nuvarande regeringens handlingsplan fortsätter Skolverket att vara en hbtqi-strategisk myndighet. Men den politiska inriktningen har skiftat mot ett bredare fokus på grundläggande värdegrundsarbete, nolltolerans mot mobbning och att värna skolans kärnuppdrag, snarare än att ge skolan specifika mandat för normkritiska metoder eller särskild hbtqi-kompetensutveckling. Detta är ett viktigt komplement till skolans grundläggande värdegrundsarbete.
Därför vill jag fråga utbildnings- och integrationsminister Simona Mohamsson:
- På vilka sätt ämnar ministern och regeringen agera mot utvecklingen med ökat hat och hot mot hbtqi-personer i den svenska skolan?
- På vilka sätt tänker ministern och regeringen möjliggöra för civilsamhället eller andra insatser att kunna genomföra skolinformationer om hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter?
- Kommer ministern och regeringen, efter rapporterna från bland annat RFSL, att komplettera skolans uppdrag och lärarnas kompetens genom att inkludera särskild hbtqi-kompetensutveckling?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:192
Webb-tv: Hat och hot mot hbtqi-personer i svenska skolan
Dokument från debatten
- Måndag den 8 december 2025Kammarens föredragningslistor 2025/26:47
- Protokoll 2025/26:47 Måndagen den 8 decemberProtokoll 2025/26:47 Svar på interpellation 2025/26:192 om hat och hot mot hbtqi-personer i svenska skolan
Protokoll från debatten
Anf. 56 Utbildnings- och integrationsminister Simona Mohamsson (L)
Herr talman! Daniel Vencu Velasquez Castro har frågat mig på vilka sätt jag och regeringen ämnar agera mot utvecklingen med ökat hat och hot mot hbtqi-personer i den svenska skolan. Ledamoten har även frågat mig på vilket sätt jag och regeringen tänker möjliggöra för civilsamhället eller andra insatser att kunna genomföra skolinformationer om hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter. Ledamoten har även frågat mig om jag och regeringen, efter rapporteringen från bland annat RFSL, kommer att komplettera skolans uppdrag och lärarnas kompetens genom att inkludera särskild hbtqi-kompetensutveckling.
Till att börja med vill jag vara tydlig med att ingen elev eller personal ska behöva bli utsatt för diskriminering eller kränkande behandling i skolan. Alla ska kunna leva sitt liv i frihet och trygghet oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck. Samtidigt förekommer fortfarande hot, hat och diskriminering mot hbtqi-personer. Regeringens arbete för att främja hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter fortsätter därför med både kraft och långsiktighet.
Skolan har enligt skollagen (2010:800) och diskrimineringslagen (2008:567) en skyldighet att aktivt motverka alla former av diskriminering och kränkande behandling. Om någon blir utsatt är det skolans skyldighet att agera.
Regeringen anser också att skolan med de förslag som Läroplansutredningen lämnat i betänkandet Kunskap för alla – nya läroplaner med fokus på undervisning och lärande (SOU 2025:19) skulle kunna få ett viktigt underlag i arbetet med att utveckla sexualundervisningen. Genom den finns goda möjligheter att utveckla elevers kunskaper om de rättigheter som finns kopplade till frågor som handlar om både identitet och sexualitet. Kunskaper är centrala för att motverka och förebygga hot och hat.
Regeringen genomför en rad olika åtgärder för att stärka hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter. Regeringen beslutade i januari 2025 om en ny handlingsplan för hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter som är en central utgångspunkt för arbetet i Sverige.
Som ledamoten nämner är Statens skolverk och Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor hbtqi-strategiska myndigheter. Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor har fortsatt i uppdrag att stärka skolledningarnas och personalens förutsättningar att främja en trygg skola, motverka homofobi, bifobi och transfobi bland unga och skapa en öppen och inkluderande miljö i skolan. Skolverket har en uppgift att främja hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter, bland annat genom sitt uppdrag att stärka det systematiska arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck inom skolväsendet, vilket även omfattar hbtqi-personer (U2022/02559).
Regeringen har också gett Forum för levande historia i uppdrag att dels ta fram kunskapsstöd för offentlig verksamhet om lika rättigheter och möjligheter för hbtqi-personer (A2024/00980), dels genomföra en studie av svenska skolelevers attityder gentemot hbtqi-personer (A2023/00959).
Jag vill avsluta med att ännu en gång understryka att ingen elev eller personal i skolan ska utsättas för diskriminering eller kränkande behandling. Det är ett av regeringens mål att det ska råda nolltolerans mot alla former av mobbning och kränkningar i skolan.
Anf. 57 Daniel Vencu Velasquez Castro (S)
Herr talman! Jag vill börja med ett citat från Rädda Barnens Ungdomsförbunds rapport om hur det är att vara ung hbtqi-person i dag: Jag kommer att bli förtryckt. Jag kommer att bli diskriminerad. I vissa fall är det farligt att vara ute.
Min fråga tar sitt avstamp i just det uttalandet. Allting briserade när det var en artikel i Dagens Nyheter där RFSL vittnar om att de inte längre kan genomföra skolinformationer på grund av den ökade otryggheten i den svenska skolan för hbtqi-personer. Jag och statsrådet Mohamsson har haft en interpellationsdebatt om just detta tidigare i november.
Hbtqi-fientligheten existerar inte bara i skolans värld, utan den är utbredd i hela samhället. Om vi ska uppehålla oss vid den svenska skolan vill jag ändå konstatera att under den socialdemokratiska regeringen hade skolan ett särskilt uppdrag att arbete med normkritik genom att sprida kunskapsstöd och fortbildning till lärare. Det gällde framför allt hbtqi-frågor men också transpersoners villkor i skolmiljön.
Den politiska inriktningen i dag är fortfarande att Skolverket är en av de strategiska myndigheterna, vilket är bra. Det är bra att det ligger fast. Men vi ser också att inriktningen har gått från att specifikt handla om hbtqi-kompetensutveckling till grundläggande värdegrundsarbete. Därmed menar jag och Socialdemokraterna att det behövs ett mer riktat fokus på just hbtqi-personers trygghet och levnadsvillkor.
När det kommer till tryggheten bär läraren ett tungt ansvar för tryggheten i klassrummen och i skolan. Men det gäller inte bara läraren. Det krävs fler vuxna i skolan. Det behövs fritidspedagoger, barnskötare och andra som kan komplettera lärarens grundläggande uppdrag att erbjuda en bra, trygg och likvärdig utbildning.
Jag skulle vilja säga att det var ganska tydligt i ministerns svar att det saknas en sammanhållande kraft, eller snarare en sammanhållen plan för hur man ska åtgärda den ökade hbtqi-fientligheten i skolan. Man väljer att fortsätta hänvisa till handlingsplanen. Den är i mångt och mycket bra, men det finns ingenting där som konkretiserar exempelvis hur hbtqi-civilsamhället ska få stärkta finansiella resurser. Det står heller ingenting om hur regeringen ämnar stärka skolinformationen i den svenska skolan.
Därför, herr talman, vill jag framhålla vikten av ett samordnat och systematiskt arbete från alla utpekade myndigheter. Just nu ligger arbetet utspritt på flera myndigheter och flera departement. Det finns ingen hbtqi-samordnare. Det finns inte heller något uppföljningskrav på myndigheterna gällande hur handlingsplanen har efterlevts.
Om man vill ha effektiva åtgärder som ger resultat handlar det om långsiktighet och målinriktat arbete. Jag vill säga att civilsamhället spelar en central roll. Det gäller att man inkluderar civilsamhället i det här arbetet och ser till att civilsamhället får långsiktigt stöd.
Herr talman! Det behövs medel till sådant som inte enbart sker i projektform. Vi behöver bli bättre på att samla in data för att kunna följa upp hur det ser ut med tryggheten för hbtqi-personer i skolan och i samhället i stort och för att veta vilka åtgärder vi behöver sätta in för att få bukt med det här. Det handlar också om att kunna mäta effekterna av åtgärderna.
I MUCF:s rapport Jag är inte ensam, det finns andra som jag kartläggs hur unga hbtqi-personer mår i dag. Det visar sig att 28 procent inte känner sig välkomna i fritidsaktiviteter och att hälften inte känner studiero eller trygghet i skolan. Det är hisnande siffror.
Vad är regeringens sammanhållna och konkreta plan för att stärka hbtqi-personers rättigheter i skolan och i samhället?
Anf. 58 Andreas Lennkvist Manriquez (V)
Herr talman och utbildningsministern! Den senaste tiden har såväl elever som lärare slagit larm om ett ökat hat mot hbtqi-personer i de svenska skolorna. I flera reportage har vi bland annat kunnat läsa om lärare vars elever lämnat klassrummet i protest mot lärarens sexuella läggning, om elever som tvingas dölja vilka de är av rädsla för att tvingas utstå hat och hot och om informatörer från RFSL som inte längre vågar besöka skolor. Att detta förekommer är helt oacceptabelt och djupt ovärdigt ett land som Sverige.
Verkligheten är denna: När politiska företrädare som jämför homosexualitet med pedofili belönas med toppositioner sänder det signaler. När politiker i denna kammare sprider desinformation om transpersoner sänder det signaler. När en moderat riksdagsledamot tillåts förminska en homofobisk och nazistisk aktivklubb till en träningsklubb sänder det signaler.
Dessa signaler får konsekvenser och letar sig hela vägen in till de svenska klassrummen. Det är just de konsekvenserna vi ser nu. Vi ser ungdomar och lärare som är rädda på sina skolor och arbetsplatser. Vi ser samkönade föräldrar som är oroliga över vad deras barn ska behöva höra på skolgården eller i klassrummet.
Det här är ert ansvar, utbildningsminister Mohamsson. Berätta gärna vad regeringen konkret kommer att göra för att öka tryggheten för hbtqi-personer i de svenska skolorna. När jag tidigare ställde en skriftlig fråga om detta hänvisade utbildningsministern bland annat till läroplanen och sexualundervisningen, men mycket av det kommer att försvagas i och med de förändringar som togs upp i den tidigare interpellationsdebatten.
Anf. 59 Ulrika Westerlund (MP)
Herr talman! Jag ska inte dra ut på det här genom att använda alla mina fyra minuter, men jag har några saker som jag tänker mig att vi kan prata lite ytterligare om.
Många av oss hänvisar till vad som inte hör hemma i Sverige och till att Sverige har en lång tradition av det ena och det andra. Jag vill påminna om att Sveriges hbtqi-vänliga historia inte är jättelång. Det är därför vi som själva är hbtqi-personer känner oss hotade när det handlar om rättigheter som har införts under min livstid. Könsneutrala äktenskap kom 2009. I början av 2000-talet blev det möjligt för två personer av samma kön att vara föräldrar tillsammans. Tvångssterilisering av transpersoner upphörde 2013. Det är absolut närtid som vi pratar om.
Hot och hat mot hbtqi-personer har alltid funnits, också i Sverige. Det har utförts av aktörer med olika bakgrund och grundvärderingar och med olika anledningar till att framföra det här hatet, men det har alltid funnits i Sverige. Detta är någonting som vi gemensamt alltid måste stå upp mot.
Jag är seriöst oroad för att rättigheter kan urholkas också i Sverige. Vi har sett det i andra länder i vår absoluta närmiljö. Även om jag inte tror att det ligger särskilt nära till hands att Sverige skulle börja riva upp lagar som tar vara på hbtqi-personers rättigheter tycker jag mig se en ökad aggressivitet i den offentliga debatten som inte fanns för tio år sedan. Den fanns dock definitivt för 30 år sedan, och den har fått en hel del förfärande konsekvenser – mord, våldsattacker och så vidare – för hbtqi-personer och deras samlingsplatser.
Det är därför detta är allvarligt. Det är väldigt allvarligt när politiska företrädare som är invalda i riksdagen eller till och med sitter i regeringen använder sig av hbtqi-personer som något slags verktyg för att föra fram fördomsfulla åsikter. Jag är tveksam till om personerna som säger dessa saker själva egentligen tror på det de säger. Jag får intrycket att de använder sig av framför allt transpersoner som ett verktyg för att plocka poäng och vinna gillande i vissa väljargrupper. Det tycker jag är djupt problematiskt.
Jag vill återkomma till den rapport som MUCF presenterade 2022, som har nämnts flera gånger i debatten. Där intervjuade vi unga hbtqi-personer. Något av det sorgligaste var att unga hbtqi-personer presterade sämre än andra unga på alla områden. De uppgav själva att de hade sämre hälsa. Allting var utmaningar för unga hbtqi-personer.
På ett område utmärkte sig unga hbtqi-personer positivt. De hade ett större politiskt engagemang än andra unga, kanske på grund av att de känt ett behov av att engagera sig. Något annat sorgligt var dock att väldigt många uppgav för oss att de hade slutat att ta del av nyheter, eftersom de mådde så dåligt av det. Det kunde låta så här: Så fort jag öppnar tidningen är det någon politiker som säger något negativt om transpersoner, så jag vill inte längre vara delaktig i samhällsdebatten och ta del av politiska nyheter, trots att det är ett stort intresse för mig.
Det här har ju inte på något sätt blivit bättre. Finns det planer från de regeringsföreträdare som har ett starkt engagemang för allas lika rättigheter – jag räknar definitivt utbildningsministern dit – att kommentera eller lämna yttranden om vikten av respekt för hbtqi-personers och transpersoners rättigheter för att väga upp uttalanden som görs av andra regeringsföreträdare, till exempel om att riva upp olika lagar som nyligen har antagits?
Anf. 60 Utbildnings- och integrationsminister Simona Mohamsson (L)
Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag tillhör ett parti som har en stolt historia av att ha slagits tillsammans med några av ledamöternas partier för alla personers lika rätt i samhället. Vi har haft företrädare, som Barbro Westerholm, som gång efter gång har bevisat att detta är lång kamp men att det också är en viktig kamp att ta.
Precis som ledamoten Westerlund säger behöver vi fortsätta att försvara dessa rättigheter varje dag, inte minst med tanke på de förändringar vi ser i omvärlden. När allt fler länder visar att de ifrågasätter dessa rättigheter blir Sveriges roll och motståndskraft ännu viktigare. Jag jobbar varje dag för att se till att inte bara försvara utan också utveckla de här rättigheterna ytterligare.
Skolan ska vara en trygg och säker plats för alla elever. Om man inte känner sig trygg eller inte känner sig sedd, eller om man är orolig över sina rättigheter, kommer man att ha svårt att fokusera på skoluppgiften. Kan man inte göra det får man inte samma möjligheter senare i livet.
Att man känner sig trygg är en förutsättning för att man ska må bra, för att man ska trivas i skolan och för att man ska kunna ta del av undervisningen. Därför är det avgörande att skolhuvudmän ser till att varje verksamhet arbetar målinriktat mot kränkande behandling av barn och elever. Skolan ska bland annat vidta åtgärder för att förebygga och förhindra kränkande behandling och upprätta årliga planer mot kränkande behandling, allt detta för att man hela tiden ska ta ansvar för det.
Skolan ska också aktivt motarbeta tendenser till diskriminering som har samband med kön, etnisk tillhörighet, religion, könsöverskridande identitet eller uttryck, sexuell läggning, ålder och funktionsnedsättning, detta för att skolan är avgörande för att vi också ska se till att de värderingar som både jag och ledamöterna gärna talar om hittar ned i åldrarna och blir en självklarhet.
Därför behöver vi ha en trygg skola med tydliga förväntningar. Det är därför vi har tydliga prioriteringar när det gäller hur vi ska komma till rätta med dessa allvarliga problem. Det handlar om flera olika insatser som ska lägga ett pussel så att skolan har den här motståndskraften.
Jag nämnde i den tidigare debatten att regeringen i januari tog emot ett betänkande för bättre förutsättningar för trygghet och studiero i skolan med förslag på viktiga åtgärder för att varaktigt stärka tryggheten och studieron. Bland annat gäller det nolltolerans mot trakasserier och kränkande behandling i skolan och hur man ska säkerställa den nolltoleransen. Förslagen utreds nu och kommer sedan att hamna på riksdagens bord, och jag hoppas att flera av ledamöternas partier här kommer att ställa sig bakom det.
Även i budgetpropositionen för 2026 föreslår regeringen flera satsningar för att förbättra ordningen i klassrummen och i skolan, exempelvis genom ökade satsningar för att göra det obligatoriskt för skolor att ha konsekvensplaner och förväntansdokument. Också här tänker jag att det ska vara tydligt att vi säger ifrån när man hotar och hatar och när man inte delar de gemensamma värdegrunderna. Det gäller både elever och föräldrar.
Det är helt avgörande att hela samhället visar att vi har en nolltolerans, och det gör vi bara genom att visa att vi inte möts halvvägs när det gäller de här värderingarna. Vi ska inte kompromissa, utan det här är avgörande värderingar som vi alla ska stå upp för.
Anf. 61 Daniel Vencu Velasquez Castro (S)
Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret!
Jag håller med om att vi måste stå enade och försöka att hitta bred samsyn när det kommer till att slå vakt om värdegrunder. Det handlar också om att slå fast vad som är en värdegrund, för likt det min kollega Ulrika Westerlund slår fast handlar värderingar väldigt mycket om att vi alla också vågar uttrycka dem.
Värderingar är inget som är beständigt över tid utan någonting som vi måste vinna hela tiden, och den utveckling som vi ser i den svenska skolan är nog en fingervisning om att vi är långt ifrån där vi vill vara när det kommer till vilka värderingar som ska prägla den svenska demokratin.
Om vi uppehåller oss vid demokratin är hbtqi-personers mänskliga rättigheter en vital del av en välfungerande och robust demokrati, och i Sverige är det den svenska skolan som har demokratiuppdraget. Det är där framtidens demokratiska medborgare ska bildas och utvecklas för att i framtiden kunna fortsätta att slå vakt om demokratin.
Herr talman! Vad är det då för samhälle som unga hbtqi-personer har sett bara under de här tre åren? Från Sverigedemokraternas sida började man med att hetsa mot dragqueens, i de kommuner där man styr har man valt att ta ned Prideflaggan och i debatten om könstillhörighetslagen förlöjligade man i den här talarstolen, i den här kammaren, transpersoner inför hela svenska folket.
Samtidigt har samarbetet mellan Liberalerna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna intensifierats och fördjupats. Det är klart att det sänder signaler till unga hbtqi-personer. Jag tror nog att statsrådet och jag är ganska eniga gällande vilka värderingar som vi vill ska prägla den svenska demokratin. Problemet är att det faktiska politiska utfallet och vem man samarbetar med skickar helt andra signaler till landets unga hbtqi-personer.
Om vi ska fokusera på skolans demokratiuppdrag ser vi att vi har långt kvar till en likvärdig och jämlik skola i Sverige i dag, inte minst för att skolan är hårt ansatt av religiösa friskolor och aktiebolag som driver skolor i vinstintresse i stället för exempelvis ett intresse för demokratiuppdraget. Det här skapar en ojämlikhet som regeringen inte gör någonting åt. I stället bedriver man en politik som inte ger elever en likvärdig skolgång, och i längden är det den svenska demokratin som drabbas djupt av detta.
Herr talman! I mitt tidigare inlägg var jag inne på en del åtgärder som regeringen själv skulle kunna göra och som kanske inte handlar om vilka man samarbetar med. Om man nu har en handlingsplan, utse då en hbtqi-samordnare som får jobba myndighetsöverskridande och som har mandatet att samla de olika departementen som berörs för att se till att de uppdrag som ges också följs upp och genomförs.
Man kan också ta fram en konkret plan för hur man ska leva upp till demokratiuppdraget i varenda skola i vårt land. Det kan ju inte vara så att du som hbtqi-person i en del av landet ska ha en helt annan erfarenhet än en hbtqi-person i en annan del av landet. Men det är exakt så det är i dag.
Någonting som jag särskilt vill lyfta fram är den kompetensutveckling och fortbildning som krävs för Sveriges lärare om just hbtqi-personers mänskliga rättigheter och vidare hur man kan samla in data för att se effekter och resultat.
Det här var några av mina förslag, herr talman. Jag skulle gärna vilja att statsrådet ger svar om dem.
Anf. 62 Andreas Lennkvist Manriquez (V)
Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret!
Regeringens nya handlingsplan för hbtq-personers lika rättigheter och möjligheter är ett viktigt dokument. Det centrala är dock att det finns tydliga mål, en uppföljning och en finansiering. Om ambitionen är att ingen elev ska känna sig rädd eller utsatt i skolan behövs mer än bara principer. Det behövs konkreta åtgärder och ett aktivt ansvarstagande från alla nivåer i skolans styrkedja men också ett ökat samarbete mellan myndigheter, departement och civilsamhället.
Hur tänker utbildningsministern uppnå detta?
Anf. 63 Ulrika Westerlund (MP)
Herr talman! Jag ska hålla mig väldigt kort, för det är tydligt att vi alla önskar få höra lite mer om några frågor som återkommer.
Vi har diskuterat sexualundervisningen, och den kommer regeringen att återkomma om. Just nu vet vi inte exakt hur de här kursplanerna ska se ut och om regeringen väljer att lyssna på alla kritiska remissinstanser. Jag hoppas att man gör det, men jag förstår att det är någonting som är under arbete nu.
Vi har också hört om de redan pågående uppdragen och den existerande handlingsplanen. Allt det här är såklart välkommet, men jag tror att det som skaver mest för mig är den märkliga kombinationen av att man dels har en ganska hög ambitionsnivå när det gäller att driva fram hbtqi-politiska reformer, dels att partier som är en stor del av regeringsunderlaget också bidrar till försämringen i samhällsdebatten. Jag tror att det är därför som vi fortsätter att återkomma till just den diskrepansen i den här debatten.
Jag har välkomnat många av de förändringar som har genomförts av regeringen, inte minst när det gäller könstillhörighetslagen. Nu kommer också förbud mot omvändelseförsök, och även om inte det blev en egen lag – vilket jag tror hade varit bättre av normerande skäl – är det ändå ett fall framåt att det nu kommer att kriminaliseras och också inkludera transpersoner. Det kom med precis på slutet, vilket är mycket välkommet.
Regeringen genomför alltså en hel del reformer. Samtidigt finns det representanter för regeringsunderlaget som bidrar till en försämrad livskvalitet för Sveriges hbtqi-personer helt enkelt genom sina publika problematiska uttalanden här i kammaren och i medier.
Om det går att få någon typ av reflektion kring vad andra krafter i regeringen kanske skulle kunna göra för att motverka det här välkomnar jag det.
Anf. 64 Utbildnings- och integrationsminister Simona Mohamsson (L)
Herr talman! Jag börjar med att svara på några av frågorna från ledamoten Vencu Velasquez Castro kring framför allt kompetensutveckling och attityder. Jag instämmer helt i att det är ett arbete som pågår hela tiden, för det handlar ju om människor. Det handlar om att ständigt jobba med de här frågorna, för det är nya människor som kommer in i skolan, utbildas och behöver bli en del av detta. Det är därför vi vidtar flera åtgärder.
En av åtgärderna nämnde jag inledningsvis. Det är att Forum för levande historia har fått uppdraget att genomföra en studie av elevers attityder gentemot hbtqi-personer. Jag tror att det är avgörande att vi hela tiden har rätt information för att kunna komma med så effektiva insatser som möjligt.
Herr talman! En annan viktig aspekt av arbetet för en trygg skola är att det finns kunskap hos personalen. Både jag och ledamoten har lyft fram att det arbetet är viktigt. Det finns som sagt flera myndigheter som ska erbjuda stöd till skolor. Det är också viktigt att huvudmännen tar sitt ansvar och ser till att skolorna tar emot stöd och ber om stöd när det är jobbigt – inte minst som det beskrivs i de debattartiklar ledamoten inledningsvis pratade om.
Särskilt i vissa utsatta områden har man svårt att våga ta emot stöd och skaffa den motståndskraft som behövs. Då behövs ännu mer stöd och att man vågar be om det. Det finns myndigheter som har i uppdrag att stärka skolledningarnas och personalens förutsättningar att främja en trygg skola, motverka homofobi, bifobi och transfobi bland unga och skapa en inkluderande och öppen miljö för alla hbtqi-personer i skolan. Jag tror att det är helt avgörande att personal i skolan har möjlighet att sätta gränser och ingripa om och när elever inte beter sig.
Jag vill passa på att ställa några frågor till ledamoten, för det här handlar om ifall man är villig att vidta åtgärder för att skapa en skola som har denna motståndskraft. Kommer Socialdemokraterna att ställa sig bakom regeringens åtgärder för att öka lärarnas befogenheter, exempelvis genom möjligheter att utvisa elever från klassrum? Kommer man att gå med på förslag om förväntansdokument riktade mot elever och föräldrar för att se till att skolan sätter tryggheten i främsta rummet och att det inte spelar någon roll vad du har för bakgrund? Kommer ledamoten, när förslag av sådan karaktär läggs på bordet här i kammaren, att ställa sig bakom dem, eller kommer man att välja att inte göra det? Vad har man då för förslag för att öka tryggheten?
Anf. 65 Daniel Vencu Velasquez Castro (S)
Herr talman! Jag kan börja med att svara på några av de här frågorna. Det är återkommande när vi pratar om demokrati och trygghet att skulden läggs på eleverna och att de ska stängas av. Men man ger ju inga möjligheter för elever att ha inflytande i den svenska skolan och öka deras vetskap och kunnande om demokrati. Man gör ingenting för att stärka civilsamhället, som är en vital del av den svenska demokratin. Det är civilsamhället som genomför skolinformationer. De säger att de inte kan göra det längre på grund av otryggheten men får svaret att man stänger av elever i stället för att inkludera civilsamhället.
Jag ställde en fråga i förra interpellationsdebatten om sexualundervisning om varför regeringen inte för dialog med civilsamhället om hur tryggheten i den svenska skolan kan stärkas för hbtqi-personer. Så länge vi har en ojämlik skola, herr talman, kommer tryggheten att vara lidande. Om vi inte klarar av demokratiuppdraget kommer inte bara tryggheten för hbtqi-personer att bli lidande utan själva existensberättigandet, för som jag sa tidigare är hbtqi-personers mänskliga rättigheter en vital del av en fungerande demokrati. Det är det som är hotat i dag.
Just nu kommer hatet, vilket även RFSL vittnar om, främst från högerextremism. Det tar sig uttryck i den här kammaren genom Sverigedemokraterna. Man kommer liksom inte runt det. Det är verkligheten i samhället i dag. Hur många unga ska behöva ta del av exempelvis Sverigedemokraternas hån mot transpersoner innan regeringen agerar?
Herr talman! Händelser i samhället präglar den svenska skolan. Det är helt uppenbart. Regeringen tycks inte ha en plan för att långsiktigt finansiera civilsamhället. Det finns ingen plan för att systematiskt arbeta med hbtqi-kunskapshöjande insatser. Samtidigt har man gjort sig beroende av Sveriges mest hbtqi-fientliga parti. Det kan jag bara beklaga, för det är unga hbtqi-personer som kommer att få betala det högsta priset för det.
Anf. 66 Utbildnings- och integrationsminister Simona Mohamsson (L)
Herr talman! Jag inledde debatten och kommer också att avsluta den med att säga att alla former av kränkningar, hot och våld i skolan är helt oacceptabla. Alla elever har rätt att känna sig trygga i skolan, men på mina frågor kring hur man ställer sig till de förslag vi kommer att lägga på bordet för att stärka tryggheten svarar ledamoten med att säga att vi inte ska ge oss på elever.
Jag tycker att jag är väldigt tydlig i de här debatterna, herr talman, med att vi stärker lärares och rektorers möjlighet att sätta ned foten, att visa tydligt vad man förväntar sig av elever i skolan och att sätta tydliga ramar. När vi sätter tydliga ramar runt hur man får bete sig i skolan och säger tydligt att hot och hat inte accepteras, att man inte kan stöka och att man inte får bete sig hur som helst mot andra elever sätter vi ju också ramarna för hur vår demokrati funkar.
Jag tycker att demokratiuppdraget är bland det viktigaste som finns i skolan. Huvudmännen behöver hela tiden se till att varje verksamhet målinriktat arbetar mot kränkningar. Men då krävs också att vi tänker om vad gäller vilka möjligheter vi ger till skolan att använda olika verktyg för att slå tillbaka när någon inte respekterar detta.
Jag undrar om man ändå kommer att ta the easy way out när de här förslagen läggs på bordet. Elevinflytande och demokrati är ju det viktigaste som finns i skolan, och därför behöver vi ge lärarna verktyg att upprätthålla de viktiga demokratiska rättighetsinslagen. Det är därför regeringen föreslår stora förändringar när det gäller trygghet och ordning och reda.
Jag tackar ledamoten för frågan och ser fram emot att diskutera det här ytterligare.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.