Handlingsplan mot rasism och hatbrott
Interpellation 2024/25:372 av Tobias Andersson (SD)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2025-01-29
- Överlämnad
- 2025-01-30
- Anmäld
- 2025-01-31
- Svarsdatum
- 2025-02-14
- Besvarad
- 2025-02-14
- Sista svarsdatum
- 2025-02-21
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Paulina Brandberg (L)
Den 12 december 2024 beslutade regeringen om en handlingsplan mot rasism och hatbrott – ett beslut som Sverigedemokraterna inte deltog i eller tillfrågades om.
Retoriken var att det nu skulle ske en kraftsamling från regeringens sida i arbetet för ett Sverige fritt från rasism och hatbrott – en onekligen beundransvärd ingång även om Sverige redan i dag ligger i framkant på området och är ett betydligt mer tolerant land än de flesta andra. Jag motsätter mig inte andemeningen i det hela – det finns väl ingen som förespråkar rasism och hatbrott i sin politiska gärning. Däremot anser jag att handlingsplanen missat ett av de största problemen på området, nämligen rasism och hat gentemot svenskar.
I handlingsplanens förord kan man läsa: ”Vissa grupper i samhället, t.ex. afrosvenskar, judar, muslimer, romer och samer, är särskilt utsatta för rasism och hatbrott.” Men ordet ”svenskfientlighet” eller andra beskrivningar av den rasism och det hat svenskar i dag utsätts för lyser helt med sin frånvaro. Detta trots att det omöjligen kan ha undgått regeringens företrädare att flertalet kriminella med utländsk bakgrund medvetet valt svenska offer på grund av att de är just svenskar.
Statistiken är tydlig oaktat om man tittar på ungdomsrån eller våldtäkter: Personer med utländsk bakgrund är överrepresenterade som förövare samtidigt som svenskar är överrepresenterade som offer. Förövare har dessutom själva erkänt att de valt svenskar att råna eller våldta eftersom de är just svenskar. Mig veterligen finns det inte motsvarande belägg för att svenskar systematiskt begår våldsbrott mot afrosvenskar, judar, muslimer, romer och samer, men ändock är det dessa som får fokus i regeringens handlingsplan mot rasism och hatbrott samtidigt som personer med etniskt svensk bakgrund utelämnas.
Med anledning av ovanstående önskar jag fråga statsrådet Paulina Brandberg följande:
Avser statsrådet och regeringen att komplettera handlingsplanen mot rasism och hatbrott för att även inkludera svenskfientlighet, eller avser statsrådet och regeringen att på något annat sätt angripa rasism och hat mot människor med etniskt svensk bakgrund?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2024/25:372
Webb-tv: Handlingsplan mot rasism och hatbrott
Dokument från debatten
- Fredag den 14 februari 2025Kammarens föredragningslistor 2024/25:71
- Protokoll 2024/25:71 Fredagen den 14 februariProtokoll 2024/25:71 Svar på interpellation 2024/25:372 om handlingsplan mot rasism och hatbrott
Protokoll från debatten
Anf. 35 Statsrådet Paulina Brandberg (L)
Fru talman! har frågat mig om jag och regeringen avser att komplettera handlingsplanen mot rasism och hatbrott eller på något annat sätt angripa rasism och hat mot människor med etniskt svensk bakgrund.
Sverige ska vara ett land fritt från rasism och hatbrott. Som framgår av handlingsplanen ska genomförandet av arbetet mot rasism och hatbrott ske brett och samlat, samtidigt som det är viktigt att särskilt fokusera på olika former av rasism för att fånga upp olika gruppers utsatthet och öka insatsernas träffsäkerhet.
Oavsett vem det riktas mot och vem det kommer ifrån är rasism eller liknande fientlighet aldrig acceptabelt. Regeringens insatser mot rasism och hatbrott omfattar alla. Detsamma gäller diskrimineringslagen (2008:567) och den straffrättsliga regleringen av hatbrott. Denna generella ansats utgör en viktig utgångspunkt i den nya handlingsplanen.
Regeringen har därför inte för avsikt att komplettera handlingsplanen på det sätt som efterfrågats av interpellanten.
Anf. 36 Tobias Andersson (SD)
Fru talman! Jag tackar för svaret från statsrådet.
Den 12 december 2024 beslutade regeringen om en handlingsplan mot rasism och hatbrott. Det var ett beslut som Sverigedemokraterna inte deltog i eller tillfrågades om. Det togs alltså i en så kallad trekrets utan vår medverkan.
Retoriken var att det nu skulle ske en kraftsamling från regeringens sida i arbetet för ett Sverige fritt från rasism och hatbrott. Det är onekligen en beundransvärd ingång, även om Sverige redan i dag ligger i framkant på området och är ett av världens mest toleranta länder.
Jag motsätter mig inte andemeningen i det hela. Det finns väl ingen som i sin politiska gärning förespråkar rasism och hatbrott eller vill underminera arbetet mot detsamma. Däremot anser jag att handlingsplanen missat ett av de största problemen på området, nämligen rasism och hat gentemot svenskar. Det handlar då alltså inte om afrosvenskar - de berörs i handlingsplanen - utan om svenskar med två svenskfödda föräldrar, etniska svenskar eller vilken definition man nu vill nyttja. Personer som förknippas med det svenska samhället får inte stöd eller skydd i denna handlingsplan, utan den gäller personer som antingen hör till utpekade minoritetsgrupper eller på andra sätt anses ha behov av denna handlingsplan. Den gäller alltså inte svenskar.
Man kan bland annat i förordet läsa att vissa grupper i samhället - till exempel afrosvenskar, judar, muslimer, romer och samer - är särskilt utsatta för rasism och hatbrott. Men ordet svenskfientlighet eller andra beskrivningar av den rasism och det hat som svenskar i dag utsätts för lyser helt med sin frånvaro. Så är det trots att det omöjligen kan ha undgått regeringens företrädare att flertalet kriminella med utländsk bakgrund medvetet valt svenska offer på grund av att de är just svenskar.
Statistiken är tydlig oavsett om man tittar på ungdomsrån eller om man tittar på våldtäkter. Personer med utländsk bakgrund är överrepresenterade som förövare samtidigt som svenskar är överrepresenterade som offer. Förövare har dessutom i diverse domar och sammanhang pekat ut och talat öppet om att man har valt ut svenskar som offer, just mot bakgrund av att de är svenskar.
Mig veterligen finns det inte motsvarande belägg för att svenskar systematiskt skulle begå våldsbrott mot afrosvenskar, judar, muslimer, romer och samer. Men ändå är det dessa som är i fokus i regeringens handlingsplan mot rasism samtidigt som personer med etniskt svensk bakgrund utelämnas.
Mot den bakgrunden frågade jag Paulina Brandberg om statsrådet avser att komplettera handlingsplanen med att inkludera svenskar och därmed svenskfientlighet. Svaret blev tydligt: Det kommer man inte att göra.
Fru talman! Jag hör att statsrådet säger att det är ett generellt arbete, men i sådana fall hade ju inga grupper behövt pekas ut i handlingsplanen. Nu pekar man ut sex grupper, som statsrådet sa, men inte svenskar. Antingen är det specifika insatser eller så är det generellt. Man kan liksom inte plocka och välja helt fritt och inte ta ansvar för att en grupp som är utsatt, nämligen vi svenskar, blir utelämnad.
Det finns några potentiella förklaringar till agerandet:
Man tror inte på svenskfientlighet inom regeringspartierna.
Man tror på svenskfientlighet men inte på att den existerar i tillräcklig utsträckning för att nämnas i handlingsplanen mot rasism och hatbrott.
Man tror på svenskfientlighet och att den är omfattande men vågar inte skriva ut det i sin handlingsplan.
Det vore bra att veta vilken anledning som stämmer, fru talman.
Anf. 37 Statsrådet Paulina Brandberg (L)
Fru talman! Att beslutet fattades utan att Sverigedemokraterna var med beror på att Sverigedemokraterna inte sitter i regeringen. Det här är en produkt från regeringen och inte utifrån Tidöavtalet.
Fru talman! Rasism omfattar flera olika företeelser, där hatbrott är en del. Rasism innebär också strukturell diskriminering i arbetslivet, på bostadsmarknaden och i andra delar av vårt samhälle, där vissa grupper inte blir bemötta som andra och får de möjligheter som andra får i vårt samhälle.
När regeringen tog fram den här handlingsplanen lutade vi oss mycket på de rapporter som vi fått från våra myndigheter och som tydligt visar hur utsattheten ser ut för olika grupper. En grupp där vi ser en särskilt stor utsatthet just nu är den judiska gruppen. Vi ser en väldigt skrämmande utveckling kring den gruppens utsatthet.
Interpellanten säger att man inte kan ha en handlingsplan som är både generell och specifik. Det är alltså inte korrekt. Denna handlingsplan är både generell och specifik. När man jobbar med den här typen av problem finns det generella åtgärder som kan vara verkningsfulla oavsett vilken typ av rasism eller fientlighet det är. Men vi ser också att vi behöver ha särskilt riktade insatser för vissa grupper för att just den problematiken ska få lösningar som är anpassade utifrån hur den diskrimineringen eller de hatbrotten tar sig uttryck.
I detta arbete har vi absolut analyserat även svenskars utsatthet. Där kan vi titta på Brå, som är den myndighet som vi ser som viktigast att luta sig mot just i det här arbetet. Vi ser att deras hatbrottsstatistik inkluderar hatbrott mot personer som är av svensk härkomst eller som uppfattas vara av svensk härkomst. Men dessa särredovisas inte, vilket motiveras av att antalet anmälda brott är så litet.
Med detta sagt är det min uppfattning att det sannolikt finns ett stort mörkertal. Precis som interpellanten pekar på finns det vissa brottskategorier där vi ser att just personer med svenskt ursprung är särskilt utsatta. Ungdomsrånen är ett sådant exempel. Där ser vi att omkring tre fjärdedelar av dem som utsätts har svensk bakgrund samtidigt som två tredjedelar av de misstänkta har utländsk bakgrund.
I juridiken räcker det inte att någon är av en viss härkomst och att den som utsätts är av en annan härkomst för att man ska kunna fastslå ett visst motiv. Det är en fråga som har aktualiserats, inte minst i och med den senaste fruktansvärda händelsen i Örebro. Man ska vara försiktig med att dra slutsatser bara utifrån etnicitet. Men självklart är det här siffror som gör att vi noggrant behöver följa vad detta beror på.
Jag kan också notera att Åklagarmyndigheten har ett särskilt arbete. De har bland annat en ämnesspecialist som jobbar med hatbrott. Och de har särskilda hatbrottsåklagare - jag har själv varit en hatbrottsåklagare. Man utbildas i hur man ska identifiera just den typen av motivbild. Det är såklart viktigt att det arbetet fortsätter.
Anf. 38 Tobias Andersson (SD)
Fru talman! Jag tackar för svaret från statsrådet.
Statsrådet avrundade med att ta upp sin historia som åklagare. Jag har stor respekt för detta. Jag kan därför passa på att citera från en annan interpellationsdebatt mellan mig och jämställdhetsministern, där hon reflekterade över lärdomar från sin tid som åklagare:
"Precis som interpellanten Andersson sa i sitt inlägg nyss har jag tidigare berättat om mina erfarenheter som åklagare. Jag har absolut sett brott som har riktats mot svenskar just på grund av att de är svenskar. Ett sådant exempel är ungdomsrånen, där jag har sett hat mot svenskar som ett motiv. Ett annat exempel är hedersproblematiken, där unga människor utsätts för hat för att de mot familjens vilja har anammat en för västerländsk eller svensk livsstil.
Förekomsten av svenskfientlighet ifrågasätter inte jag eller regeringen."
Jag har verkligen ingen anledning att tvivla på dessa erfarenheter från tiden som åklagare. Jag tror att detta är någonting som många åklagare såväl som övriga inom de brottsbekämpande myndigheterna kan känna igen sig i.
Jag tror inte heller att statistiken på området är rättvisande. Vi vet att det finns prejudikat kopplat till hatbrottsmotiv mot svenskar då det inte leder till fällande dom. Snarare skulle det sannolikt ha behövts en justering i lagstiftningen för att få nya prejudikat som också hade kunnat visa i statistiken att även svenskar kan bli utsatta för hatbrott.
Det är ingen slump att vi ser en överrepresentation av personer med utländsk bakgrund som förövare och en överrepresentation av personer med svensk bakgrund som offer inom en uppsättning av olika brottskategorier, även om det är svårt att få fram tillgängliga data i många av dessa fall. Det är ofta lättare att synliggöra vilka förövarna är i den här gruppen än vilka offren i gruppen är. Det är ännu svårare att göra kopplingen däremellan, och jag förstår detta.
Mot bakgrund av statsrådets tidigare karriärbana och mot bakgrund av det hon tidigare har sagt i interpellationsdebatter med mig här i kammaren tycker jag att det är beklagligt att hon inte låg på för att få in svenskfientlighet som en del av de specifika insatserna i handlingsplanen.
Mitt resonemang i förra anförandet angående generella insatser och specifika insatser bygger på att man antingen anser att svenskfientlighet inte är nog utbrett för att specifika insatser behövs, eller så anser man att det är det. I det här fallet har regeringen valt att inte inkludera svenskar i de specifika grupper som blivit utpekade som i behov av extra politiska insatser för att motarbeta rasismen mot dessa grupper. Där har svenskar inte kvalat in, trots att ministern själv tidigare har uttryckt att hon sett att hat mot svenskar varit ett motiv, inte minst i våldsbrottssammanhang.
Jag tvivlar därför inte på att ministern själv lyfte fram svenskar i diskussioner och debatter på departement och med de andra två partier detta samordnades med. Det vore intressant att veta varifrån detta sköts ned. Vem var det som ansåg att svenskar inte är tillräckligt utsatta för att erhålla specifika politiska insatser för att motarbeta de hot och det hat som svenskar dagligen drabbas av, när de utifrån sin etniska bakgrund väljs ut som offer av personer med utländsk bakgrund.
Fru talman! Jag tror att jag och jämställdhetsministern i grunden ser samma problembild. Ministern har själv vittnat om den i tidigare kammardebatter, men det är fortsatt så att svenskar inte är inkluderade i handlingsplanen mot rasism och hatbrott. Jag tycker att det är märkligt mot bakgrund av den kännedom ministern har. Det vore relevant att veta varför svenskar föll bort. Är vi inte tillräckligt utsatta i nuläget?
Anf. 39 Statsrådet Paulina Brandberg (L)
Fru talman! Som jag sa i mitt tidigare debattinlägg är det inte så att svenskar är exkluderade från denna handlingsplan. Det handlar om att man inte har specifika insatser gällande just svenskar.
Från regeringens sida är det självklart att det underlag vi använder oss av när vi bestämmer vilka grupper som ska få specifika insatser är det våra myndigheter rapporterar till oss gällande vilka problem som finns. Vi kan inte använda spekulationer kring någon trolig slutsats utifrån identitet, eller på förövare och brottsoffer i olika mål, som underlag. Inte heller kan någon form av anekdotisk bevisföring kring de ärenden jag själv sett i min åklagarroll användas. Vi behöver såklart förlita oss på det våra myndigheter rapporterar om vilka problem de ser.
Det är inte heller enbart omfattningen av ett problem som avgör utan också behovet av just specifika insatser. Som jag sa inledningsvis är det inte bara hatbrott som utgör rasism, utan vi ser också hur man kan bli exkluderad från exempelvis arbetsmarknaden, från arbetslivet och från olika delar av samhället. Där är inte bilden att just personer med svensk bakgrund har en särskild utsatthet jämfört med vissa andra grupper i vårt samhälle.
Utifrån detta står jag fast vid att jag inte anser att det behövs något särskilt avsnitt om svenskfientlighet i denna handlingsplan. Däremot fortsätter regeringen såklart att arbeta intensivt med att komma åt hatbrott från olika håll. Vår hatbrottslagstiftning omfattar som bekant alla, oavsett bakgrund.
Anf. 40 Tobias Andersson (SD)
Fru talman! Tack, jämställdhetsministern, för svaret!
Då har vi fått förklarat för oss att anledningen till att man i regeringens handlingsplan mot rasism och hatbrott inte riktar specifika insatser mot svenskar är att man inte upplever att omfattningen av hatbrott eller rasism mot svenskar är tillräcklig för att motivera detta.
Jag skulle vilja pröva ett tankeexperiment. Både jag och ministern har i olika sammanhang gett uttryck för att hedersförtryck kan kopplas till svenskfientlighet. Man utövar alltså hederskultur för att ens barn, ens fru eller ens kusin har blivit för svensk eller avvikit i för hög utsträckning från de normer och den kultur som familjen eller klanen kommer från. Detta är även någonting som ministern själv reflekterat över. I ett svar i en interpellationsdebatt sa ministern: "Ett annat exempel är hedersproblematiken, där unga människor utsätts för hat för att de mot familjens vilja har anammat en för västerländsk eller svensk livsstil."
Detta utgör ju i praktiken svenskfientlighet även om det i detta fall riktas mot personer med invandrarbakgrund, av personer som själva har invandrarbakgrund. Detta är ett enormt väletablerat problem i det svenska samhället: att personer som kommit till Sverige fortsätter att leva kvar i den kultur, den tradition och de normer som var normala i deras hemland men som i många fall är brottsliga att tillämpa här i Sverige. Där lider också personer av denna svenskfientlighet bland invandrargrupper.
Jag tycker att den stora skillnaden är var det är socialt acceptabelt att ägna sig åt rasism och hat. Det är socialt acceptabelt bland många i Mellanöstern att ägna sig åt antisemitism. Det är socialt acceptabelt bland många med invandrarbakgrund att ägna sig åt hedersförtryck med svenskfientliga motiv. Det är dock inte accepterat i några svenska grupper att ägna sig åt rasism och hat mot afrosvenskar eller andra. Det är skillnaden.
Anf. 41 Statsrådet Paulina Brandberg (L)
Fru talman! Jag har inte själv tittat på den senaste tidens debatt som Tobias Andersson refererar till, men om interpellanten har tolkat mig som att jag anser att alla brott med hedersmotiv också ska anses ha hatmotiv är det inte korrekt. Det anser jag inte. Däremot menar jag att det kan finnas brott i den kontexten som riktas mot svenskar utifrån deras svenska identitet och etnicitet.
Jag har också varit tydlig med att det inte bara är omfattningen av ett visst problem som är avgörande utan också behovet av specifika åtgärder. Det är utifrån en sådan bedömning regeringen har kommit fram till slutsatsen att vi inte anser att det finns något större värde i att ha med svenskfientlighet som ett särskilt avsnitt i handlingsplanen mot rasism och hatbrott.
Med det sagt vill jag tacka för denna interpellation.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.