Generella alkoholförbud på skyddade boenden
Interpellation 2025/26:62 av Helena Vilhelmsson (C)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2025-10-10
- Överlämnad
- 2025-10-14
- Anmäld
- 2025-10-15
- Sista svarsdatum
- 2025-11-04
- Svarsdatum
- 2025-12-18
- Besvarad
- 2025-12-18
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M)
Talita är en ideell organisation som i över två decennier har hjälpt kvinnor att lämna prostitution, människohandel och andra former av exploatering. De utsatta kvinnor som befinner sig i denna miljö är ofta beroende av droger. Talitas boenden är omvittnat framgångsrika, och verksamheten har räddat liv och gett kvinnor möjlighet till ett tryggt och värdigt liv.
Nu har Talita nekats tillstånd att bedriva skyddat boende av Inspektionen för vård och omsorg (Ivo), med hänvisning till att ett generellt alkoholförbud skulle utgöra ett ingrepp i den personliga integriteten. Detta väcker frågor, särskilt som andra boenden för till exempel vård och behandling får ha generellt alkoholförbud.
En viktig del i många skyddade boenden är att erbjuda en drogfri miljö – det är inte detsamma som nykterhet. De som bor på skyddade boenden kan exempelvis konsumera alkohol på andra platser än just boendet.
Det är svårt att förstå varför just skyddade boenden – där trygghet, stabilitet och återhämtning är centralt – inte skulle få ha samma möjlighet att skapa en drogfri miljö som exempelvis HVB-hem.
Detta riskerar att slå undan benen för ideella aktörer som gör ett ovärderligt arbete för samhällets mest utsatta. Det är också ett uttryck för en stelbent tillämpning av lagstiftningen, där individens rätt att dricka alkohol väger tyngre än andra individers rätt till trygghet och återhämtning.
Med anledning av detta vill jag ställa följande frågor till socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall:
- Anser ministern att det är rimligt att skyddade boenden inte får införa generella alkoholförbud?
- Hur ser ministern på konsekvenserna för ideella aktörer som nu riskerar att inte kunna fortsätta sitt arbete?
- Avser ministern att ta initiativ till en översyn av regelverket för skyddade boenden, så att dessa ges samma möjligheter som andra institutioner att upprätthålla en trygg och drogfri miljö?
Debatt
(8 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:62
Webb-tv: Generella alkoholförbud på skyddade boenden
Dokument från debatten
- Torsdag den 18 december 2025Kammarens föredragningslistor 2025/26:55
- Protokoll 2025/26:55 Torsdagen den 18 decemberProtokoll 2025/26:55 Svar på interpellation 2025/26:62 om generella alkoholförbud på skyddade boenden
Protokoll från debatten
Anf. 15 Socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M)
Herr talman! Helena Vilhelmsson har frågat mig om jag anser att det är rimligt att skyddade boenden inte får införa generella alkoholförbud, hur jag ser på konsekvenserna för ideella aktörer som nu riskerar att inte kunna fortsätta sitt arbete och om jag avser att ta initiativ till en översyn av regelverket för skyddade boenden så att dessa ges samma möjligheter som andra institutioner att upprätthålla en trygg och drogfri miljö.
Som statsråd kan jag inte uttala mig i ett enskilt ärende. Jag kan dock konstatera att ett skyddat boende som nekats tillstånd med hänvisning till ett alkoholförbud har överklagat beslutet och att frågan för närvarande är föremål för rättslig prövning.
Jag vill framhålla att regeringen noga följer frågor kring skyddat boende. Barn och vuxna i dessa boenden är en särskilt utsatt grupp.
Mot bakgrund av detta har Statskontoret fått i uppdrag att följa upp och analysera effekterna av de lagändringar som trädde i kraft våren 2024 och som syftar till att stärka rättigheterna för barn och vuxna i skyddat boende. I uppdraget ingår bland annat att lämna förslag på hur regeringen kan utveckla den strategiska styrningen i det fortsatta arbetet med reformen samt att lämna förslag på lämpliga åtgärder för att säkerställa att syftet med reformen uppnås. I uppdraget ingår också att särskilt analysera regelverkets effekter för idéburna aktörer. Uppdraget ska delredovisas senast den 29 maj 2026 och slutredovisas senast den 10 december 2027.
Som ett led i uppföljningen av reformen i fråga om skyddat boende har regeringen även tagit initiativ till en serie rundabordssamtal med berörda aktörer. Samtalen sker halvårsvis, och det senaste samtalet hölls den 14 oktober i år.
Anf. 16 Helena Vilhelmsson (C)
Herr talman! Jag tackar ministern för svaret.
I min interpellation nämner jag Talita, en ideell organisation som i över två decennier har hjälpt kvinnor att lämna prostitution, människohandel och andra former av exploatering och gjort detta med erkänt framgångsrika resultat. I höstas nåddes vi av beskedet att Talita och flera andra boenden av Inspektionen för vård och omsorg nekats tillstånd att fortsätta bedriva skyddat boende, med hänvisning till att ett generellt alkoholförbud skulle utgöra ett ingrepp i den personliga integriteten.
Det känns minst sagt lite farsartat. Man kan ju fråga sig vad som är mest integritetskränkande – att befinna sig i ett fängelse utan murar, i ett hem där ens man utövar våld och kontroll, eller att få skydd på ett boende där det inte får förtäras alkohol.
Jag tycker att detta är ett uttryck för en stelbent tillämpning av lagstiftningen, där individens rätt att dricka alkohol väger tyngre än individens rätt till trygghet och återhämtning.
Att erbjuda en trygg och drogfri miljö är dessutom inte detsamma som att kräva nykterhet. De som bor på skyddade boenden får ju exempelvis konsumera alkohol på andra platser än just boendet där de har dessa regler.
Det här väcker frågor, särskilt som andra boenden, exempelvis för vård och behandling, får ha generella alkoholförbud.
Ministern svarar att hon inte kan prata om ett enskilt ärende, men det har jag heller inte frågat om. Jag har frågat om hon tycker att det är rimligt att skyddade boenden inte får införa generella alkoholförbud. Jag vill påstå att det finns så pass många exempel på skyddade boenden som nekas tillstånd på grund av detta att det inte längre är ett ”enskilt ärende” utan ett system, en princip.
Därför är det också lite nedslående med svar i stil med att ett nekande beslut är överklagat och att frågan för närvarande är föremål för rättslig prövning. Det är förstås bra att det är så. Jag står för den rättsprincip vi har i Sverige. Men min fråga till ministern blir: Tycker ministern att det är okej att samhällets ansvar för skydd av utsatta, misshandlade kvinnor ska avgöras i rättsliga instanser? Det tar oändligt med tid och resurser – att först skriva ansökan om tillstånd till Ivo, sedan överklaga ett negativt beslut och sedan vänta på dom – i stället för att tid och resurser läggs på skydd av kvinnor. Jag tycker inte att det är rimligt.
Om inte heller ministern tycker det anser jag att regeringen ska gå in med all kraft på de sätt som är möjliga utan att det blir ministerstyrning – dialog, regleringsbrev, myndighetsinstruktion eller lagändring om så krävs – för att så fort som möjligt klargöra att det här kriteriet kanske inte riktigt är lämpligt och kanske inte riktigt var tanken med lagändringen.
Jag förstår att man hänvisar till utredningen, men den är klart först 2027. Det är jättelång tid kvar, och det kan komma mycket allvarligare effekter än dem vi ser i dag där flera boenden har fått tillstånd nekade och flera redan har fått stänga.
Hur ser ministern på de här konsekvenserna? Är svaret att vi ska vänta till 2027 års slut med att eventuellt vidta åtgärder? Eller anser ministern att det faktiskt snart är läge att dra i nödbromsen och göra vad man kan för att rätta till det här?
Jag tror inte att någon av oss tänkte att detta skulle bli resultatet. Det är inte bara det att det känns irrelevant med ett sådant här skäl till nekande, utan vi vet också att antalet kvinnor och barn av olika skäl, varav detta är ett, minskar på våra skyddade boenden.
Anf. 17 Socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M)
Herr talman! Tack så mycket, ledamoten Helena Vilhelmsson, för engagemanget i den här otroligt viktiga frågan! Detta är en reform som jag värnar väldigt starkt.
Jag vill inledningsvis understryka att reformen inte handlar om alkoholförbud eller inte alkoholförbud. Det finns inget i lagstiftningen som hanterar just den delen. Vad lagstiftningen utgår från är att vi behöver ha ett bättre skydd för våldsutsatta kvinnor och barn. Därför ska jag ta tillfället i akt och beskriva hur situationen såg ut innan den 1 april 2024, när lagstiftningen trädde i kraft.
Det var alltså så att precis vem som helst i Sverige kunde starta ett skyddat boende – precis vem som helst! Jag kan försäkra ledamoten att jag har hört lite för många berättelser om hur kvaliteten på många skyddade boenden har varit alldeles för låg och hur kvinnor som kommit från väldigt traumatiserande förhållanden har befunnit sig i en situation som varit allt annat än trygg och säker.
Det är detta som gör att tillståndsplikten är så otroligt viktig och väsentlig för oss – att vi ska kunna hålla oseriösa och till och med kriminella aktörer utanför denna verksamhet och att vi även ska kunna förstärka kvaliteten. Alla skyddade boenden i Sverige har nämligen inte hållit hög kvalitet.
Nästa del i det hela är att barn bara har setts som medföljande till sina mammor – det är oftast mammor vi pratar om. En förkrossande majoritet av våra kommuner uppger också att de inte har kunnat erbjuda skolor till dessa barn. Vi har skolplikt i det här landet, som alla är väl bekanta med. Dock förtjänar det att understrykas att barn i sådana här utsatta situationer naturligtvis är i extra stort behov att få den viktiga skolgången. Skolgång och avslutad utbildning är en av de viktigaste preventionsfaktorer vi kan ge en ung människa.
Det som kanske på många sätt väcker mest uppmärksamhet är dock att det tidigare har varit möjligt för förövaren, om den personen också är vårdnadshavare, att fortsätta kräva umgänge även då barnet befinner sig i ett skyddat boende. De flesta människor som jag berättar detta för tror inte att det är sant att vi hade denna ordning i Sverige fram till den 1 april förra året. Det har alltså varit möjligt för en våldsam förövare att fortsätta ha umgänge med sitt barn.
Som alla förstår har detta lett till att skyddade boenden har röjts, då barnet inte har kunnat stå emot förövaren, men framför allt till att kvinnor har lämnat sina skyddade boenden, eller kanske inte ens åkt dit från början, för att åtminstone kunna skydda barnet genom sig själva.
Ordningen i att vi fick denna lagstiftning på plats hoppas jag att vi alla kan ställa oss bakom.
Sedan kan man konstatera att det är väldigt sällan alla delar i en stor reform faller på plats direkt. Det var därför jag tog initiativ till något ganska ovanligt: Vi har alltså haft tre rundabordssamtal med uppföljning sedan den här lagstiftningen kom på plats.
Redan efter ett halvår hade vi det första rundabordssamtalet där vi tog del av en rad frågor, som vi också direkt svarade på med olika uppdrag. Jag ska gärna återkomma till det i nästa anförande.
Vi sitter alltså inte på händerna och väntar från regeringens sida, utan vi arbetar konsekvent för att se till att syftena med den här lagstiftningen ska uppnås.
Anf. 18 Helena Vilhelmsson (C)
Herr talman! Jag kanske missade att säga inledningsvis att Centerpartiet självklart står bakom den här reformen. Det gjorde i stort sett alla partier. Det är ingen tvekan om det. Ministern hade kanske hunnit svara på frågorna om hon inte hade använt tre minuter till att understryka och förklara reformen.
Det är klart att det ska finnas en kvalitetssäkring av skyddade boenden. Barnen har ju kunnat leva i limbo, och faktum är att detta också har fått andra konsekvenser. I dag, i och med att barn ska få en egen placering, är det ett extra steg för många kvinnor att ta sig till familjerätten. Det har även lett till att antalet barn har minskat på många skyddade boenden. Att barnen inte alltid går i skolan har de skyddade boendena och kvinnojourerna lyft fram i många år. Det är inget nytt problem. Vi står alltså bakom reformen.
Jag förstår inte varför man inte snabbt kan identifiera problemet när samhället är dåligt på att idka myndighetsutövning eller på att idka kontroll när tjänster köps in. Oavsett om det handlar om ideella föreningar, kvinnojourer eller privata aktörer måste man ju kunna tala om vad det är man vill ha. När till exempel Skolverket gör kontroller ger de skolorna listor på vad de behöver göra och uppmanar dem att återkomma med svar inom ett antal månader innan de får fortsätta sin verksamhet. De här får ju inte ens starta.
Jag pratade så sent som i dag med en kommun utanför Stockholm. Där hade man fått nej på grund av otillräckligt antal högskolepoäng. Den rimliga reaktionen när vi beslutat om en lag och den ska implementeras borde vara att ge rimliga förutsättningar. Där kanske vi fallerar. Jag erkänner det. Vi tänker kanske inte på allt. Man kan inte över en natt tillskapa tillräckligt många högskolepoäng för att någon ska kunna vara föreståndare för en kvinnojour eller ett skyddat boende. Man måste få lite tid på sig.
Det har förekommit att man fått nej för att man inte hade personalresurser nog att ha en jourtelefon dygnets alla timmar. Men antalet joursamtal under ett år på icke bemannad tid hade varit två eller tre stycken. I det fallet hade man kanske kunnat säga att det kunde lösas på något sätt och att man sedan fick fortsätta med sin verksamhet. Nu kan man få anmärkning på grund av att det finns en toalett för lite.
Jag ställer mig frågan om Ivo utgår från samma premisser när de ska ge tillstånd för skyddade boenden som de gör för HVB-hem. De här kvinnorna behöver ju inte alltid vård; de behöver skydd. Varför verkar det som om man använder samma ansökningsprocess och tillståndsprocess för två olika verksamheter? Det är också mycket märkligt att det ska kosta så extremt mycket pengar att göra en ansökan.
Det här handlar om en myndighetsverksamhet som jag inte kan lägga mig i och kanske inte ministern heller. Men man ser ju att det slår fel, trots att tanken var god, och leder till någonting som inte är bra, alltså att skyddade boenden får nej och att skyddade boenden stänger. Stora områden i vårt land saknar tillgång till skyddade boenden nu. Hur ska kommunerna klara det? Kommunerna har fortfarande ansvaret för brottsoffer. Jag tycker att det är dags att regeringen drar i nödbromsen och gör en översyn av den här lagen. Vi kan inte vänta till 2027 års slut.
Anf. 19 Förste vice talman Kenneth G Forslund
Jag är inte helt övertygad om att vare sig statsrådet eller interpellanten håller sig till ämnet generella alkoholförbud på skyddade boenden just nu. Men bevisa gärna att jag har fel.
Anf. 20 Socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M)
Herr talman! Bekymret är att ämnet är kopplat till ett specifikt boende, och där pågår en rättslig process, vilket alltså omöjliggör för mig som statsråd att kommentera. Jag är tvingad att helt enkelt avvakta den rättsliga processen. Det är också vad jag gör.
Jag är glad att Centerpartiet och Helena Vilhelmsson står bakom den här reformen. Det finns delar i det ledamoten säger som gör att man kan bli tveksam till om så verkligen är fallet, men jag hoppas att ledamoten och Centerpartiet också står bakom att vi inte ska ha ministerstyre i det här landet. Det brukar det nämligen finnas synpunkter på i kammaren, och jag tänker att det möjligtvis kan finnas även i det här fallet. Därför är det viktigt att vi börjar med att se till att vi har fakta på bordet.
Ledamoten lyfte fram det faktum att färre barn är placerade. Ett av de viktiga uppdrag som är kopplat till både Statskontoret och Socialstyrelsen gäller placerade barn och unga. Ledamoten kanske missade att ta upp att antalet har fluktuerat under väldigt lång tid. År 2011 var det 3 200 barn. År 2016 var det 1 865 barn. Sedan, 2019, var det 6 200 barn. Som ledamoten vet var det här många år innan reformen infördes.
Ett av skälen till att Statskontoret och Socialstyrelsen nu har fått olika nya uppdrag kopplade till detta är att man ska få en större kunskap om varför antalet barn fluktuerar. Utgångspunkten för regeringen är att de barn och kvinnor som kommer till skyddade boenden eller som utsatts för våld ska ha ett optimalt skydd och stöd.
Detta med alkoholförbudet kollade jag upp med Ivo. Det handlar alltså om mindre än en handfull ärenden. Det vill jag inte säga för att förminska frågan, men det kunde låta på ledamoten som om det var en mycket större fråga. Det är alltså mindre än en handfull ärenden som hanteras kopplat till det här.
Det viktiga är att skyddade boenden verkligen omgärdas av de insatser som de här barnen och kvinnorna förtjänar och ska ha. Det har skett en ökning av andelen skyddade boenden som drivs av privata aktörer, som heller inte är kopplad till reformen. År 2012 var det endast 8 procent av de skyddade boendena som drevs i privat regi. År 2019 var det 37 procent, och år 2024 var det 47 procent. På tolv år har det alltså ökat på många olika sätt.
Men vad är då resultatet? Hur ser det ut i dag? Jo, vi har fått ett förbättrat utfall på många områden, vilket jag tycker är viktigt att konstatera utifrån ett kvalitetsperspektiv.
Det görs en säkerhetsplanering med vuxna och barn i samband med inflyttning och utflyttning. Det har skett i fler fall 2019–2024. Man upprättar genomförandeplaner för de boende, har skriftliga rutiner för hur insatser ska dokumenteras och följer upp de boendes uppfattningar. Vissa boenden tar även emot medföljande djur. Det har varit en stor fråga, och jag förstår det. Man vill ju inte lämna kvar sitt älskade husdjur, som kan vara en väldigt viktig del av livet och en stor trygghet. Det finns också skriftliga rutiner kring hot om våld och risk för våld i arbetsmiljön. Det har skett en rad förbättringar, och vi är måna om att de ska fortsätta.
Anf. 21 Helena Vilhelmsson (C)
Herr talman! Vi står bakom lagstiftningen. Det råder ingen tvekan om det. Vi är inte för ministerstyre. Det var därför jag frågade på vilket sätt ministern för dialog med myndigheterna, för att felen eller de oväntade effekterna ändå ska kunna kommenteras och åtgärdas i väntan på utredningen som ska vara klar i slutet av 2027.
Jag håller helt med om att antalet barn har fluktuerat, men jag skulle nog våga säga att min samlade bedömning efter att ha pratat med jourer och kommuner framför allt är att det inte har blivit bättre på senare tid med den här lagstiftningen. Det är tuffare, och det beror ju också på det ministern säger. Om man nu får säga att det är kris inom socialtjänsten påbörjades den långt innan lagstiftningen kom på plats.
Socialtjänsten har i mindre omfattning placerat på skyddade boenden. Det är åtminstone de signaler jag får. Om det beror på besparingar eller ej vet jag inte, men det har lett till att de skyddade boendena redan innan hade skral ekonomi. Olika regeringar har ändrat bidrag och skiftat förutsättningar för dem. De lever därför med kort planeringshorisont. Men det har inte gjort det bättre.
Om jag återgår till interpellationens huvudfråga får jag väl fråga ministern om även den handfull ärenden som nämndes. Om det så bara skulle vara ett ärende är det ett ärende för mycket. Hur ska man komma åt det faktum att en organisation som i årtionden haft en verksamhet med mycket hög kvalitet helt plötsligt får nej för att man har ett generellt alkoholförbud? Har ministern någon fundering om hur man kan föra en dialog med myndighet för att komma bort från detta? Och varför får HVB-hem ha generella alkoholförbud? Jag tycker inte riktigt att olika aktörer i vårt samhälle har samma förutsättningar.
Anf. 22 Socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M)
Herr talman! Inledningsvis vill jag understryka att det sker en myndighetsdialog med regeringen och olika statsråd som är ansvariga för myndigheterna. Naturligtvis sker också en dialog med Ivo i olika sammanhang avseende denna reform.
Hela frågan blir i och med det specifika ärendet föremål för en rättslig prövning, som vi får avvakta. Vi får sedan se hur vi ska bemöta den.
I detta sammanhang vill jag peka på hur viktiga kvinnojourerna i Sverige har varit under många år och hur viktigt deras arbete och deras idoga och gedigna engagemang och kunskap om våld i nära relationer har varit. Det här gäller även arbetet med skyddade boenden. Därför är jag glad över att det även fortsättningsvis finns många starka kvinnojourer som verkar inom detta område.
Vi är måna om att det ska fortsätta, och därför har det under fyra år funnits möjlighet att söka specifika medel för kvinnojourer med skyddade boenden. Det har alltså funnits stöd för att de ska kunna leva upp till kvalitetskraven.
Vi har också gett uppdrag till en rad andra myndigheter. Eftersom kommunerna nämndes förtjänar också Upphandlingsmyndigheten att nämnas. Vi ser ett bekymmer där. Vi är också bekymrade över att vuxenhandläggare och barnhandläggare i kommunerna kommer fram till olika beslut. Det här är delar av de uppdrag som myndigheterna också har fått för att vi ska komma till rätta med det vi i dag ser och som gör att vi inte fullt ut kan leva upp till intentionerna.
I stora delar är vi nu på rätt väg för att säkerställa det som är viktigt, nämligen att ha en trygg miljö för människor som utsätts våld i nära relationer.
Jag vill tacka ledamoten och önska god jul och gott nytt år.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.