Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Friår som arbetsmarknadsåtgärd

Interpellation 2013/14:483 av Annika Lillemets (MP)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Inlämnad
2014-05-15
Överlämnad
2014-05-16
Anmäld
2014-05-19
Sista svarsdatum
2014-06-04
Besvarad
2014-06-26

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF
Friår som arbetsmarknadsåtgärd(pdf, 78 KB)

Interpellationen

till Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)

 

Friåret är något så sällsynt som en sann vinna–vinna-lösning. Friårsreformen var såväl en frihetsreform som en mycket effektiv arbetsmarknadsåtgärd. Friår innebär, enkelt uttryckt, att en person med anställning byter plats med en arbetslös under en tid. I Sverige kunde, på Miljöpartiets initiativ, ett antal anställda ta ledigt tre till tolv månader medan en arbetslös vikarierade för den friårslediga, från 2005 tills den moderatledda regeringen tog bort möjligheten 2007.

Den friårslediga fick ersättning motsvarande 85 procent av den arbetslöshetsersättning som hon eller han skulle ha fått som arbetslös. Vikarien fick vanlig lön. De långtidsarbetslösa som vikarierade för de friårslediga fick riktiga arbeten under en tid och därmed värdefull arbetslivserfarenhet.  Deras ställning på arbetsmarknaden stärktes. I Finland har man liknande goda erfarenheter av alterneringsledigheten, den finska motsvarigheten till friåret. Alterneringsledigheten fanns på prov i flera år, och sedan 2010 är den permanent. I den senaste utvärderingen av alterneringsledigheten, som gjordes 2009, fann man att arbetslösheten minskade och sysselsättningsgraden ökade för dem som fått vikariera för alterneringslediga.

Arbetsmarknadsåtgärder ska hjälpa människor att få jobb och arbetsgivarna att finna lämpliga personer att anställa. Regeringen har satsat på kostsamma och misslyckade åtgärder. Fas 3 är ovärdigt och leder inte till att människor får jobb. Friårsvikariat ger lön och riktiga arbetsuppgifter och därmed större chans att få nytt jobb. Det ger värdighet och möjlighet att försörja sig, till skillnad mot de förnedrande och meningslösa aktiviteter som många arbetslösa nu tvingas in i.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga om och i så fall hur, arbetsmarknadsministern avser att agera för att återinföra friåret.

Debatt

(11 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2013/14:483, Friår som arbetsmarknadsåtgärd

Interpellationsdebatt 2013/14:483

Webb-tv: Friår som arbetsmarknadsåtgärd

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Elisabeth Svantesson (M)
Anf. 115 Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)
Herr talman! Annika Lillemets har frågat mig om och i så fall hur jag avser att agera för att återinföra friåret. Målet för regeringens politik är full sysselsättning. Alla som vill och kan ska ha ett jobb att gå till. Vägen dit går genom arbetslinjen, vilket också har präglat de reformer regeringen har genomfört för att motverka utanförskap och sänka trösklarna för dem som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Friåret var en arbetsmarknadspolitisk åtgärd som inte ligger i linje med regeringens politik. Friåret var dyrt och krävde stora arbetsförmedlingsinsatser, och det skapade därmed mindre tid över till arbetsförmedlarnas egentliga uppgift: att förmedla arbeten till arbetssökande. IFAU konstaterade i sin utvärdering från 2005 att ett friår kan förväntas leda till en minskning av antalet arbetstillfällen eftersom antalet personer som finns tillgängliga för att arbeta minskar. Regeringen har därför inte för avsikt att återinföra friåret. För att jobben ska bli fler och komma fler till del krävs en politik som bidrar till att det skapas fler jobb inom alla branscher på arbetsmarknaden. Regeringen har sedan 2006 genomfört omfattande åtgärder för att minska arbetslösheten och förbättra matchningen. I budgetpropositionen för 2014 föreslogs åtgärder för drygt 20 miljarder kronor under 2014 för tillväxt och jobb för att motverka att arbetslösheten biter sig fast. Regeringens reformer har bidragit till att sysselsättningen har ökat med över 250 000 personer sedan 2006. Samtidigt har arbetskraften ökat ännu mer. Det är alltså fler som har fått ett arbete, men även fler som aktivt söker arbete och därmed står närmare arbetsmarknaden.
Annika Lillemets (MP)
Anf. 116 Annika Lillemets (MP)
Herr talman! Friår innebär enkelt uttryckt att en person med anställning byter plats med en arbetslös under en tid. I Sverige kunde på Miljöpartiets initiativ ett antal anställda ta ledigt tre till tolv månader medan en arbetslös vikarierade för den friårslediga från 2005 tills den moderatledda regeringen tog bort möjligheten 2007. Den friårslediga fick en ersättning som motsvarade 85 procent av den ersättning som hon eller han skulle ha fått som arbetslös. Vikarien fick vanlig lön. Friårsreformen var en frihetsreform och en arbetsmarknadsreform. Intresset var stort, och långt ifrån alla som ansökte om friår fick det. Det finns all anledning att återinföra friåret. Friår är nämligen något så sällsynt som en sann vinna-vinna-lösning. De friårslediga får ökad makt över sina liv och en chans att frigöra sin kreativitet och samla nya krafter samtidigt som vikarier får riktiga jobb under tiden. Arbetsmarknadspolitiska program ska stärka den enskildes möjligheter att få eller behålla ett arbete. Friåret gör just detta för friårsvikarierna. Det är en bra arbetsmarknadsåtgärd, och det är synd att arbetsmarknadsministern väljer att avfärda friåret. Arbetsmarknadsministern säger att regeringen inte har för avsikt att återinföra friåret och motiverar det med en utvärdering som IFAU gjorde 2005, där de säger att friår kan förväntas leda till en minskning av antalet arbetstillfällen eftersom antalet personer som finns tillgängliga för att arbeta minskar. Men per definition blir det plus minus noll när vare friårsledig ersätts på sitt jobb av en vikarie. Arbetslösheten är hög i Sverige - desto större anledning att dela mer rättvist på jobben och fritiden till nytta för alla. Det är ju också lättare att finna friårsvikarier då. Jag tycker inte heller argumentet att friåret skulle vara en dyr reform håller. Ersättningen till de friårslediga är givetvis en kostnad, men å andra sidan får motsvarande antal friårsvikarier lön i stället för a-kassa eller andra ersättningar. Det är också konstigt att förmedlingen av just friårsvikariat skulle kräva så mycket större insatser av Arbetsförmedlingen än förmedlingen av andra vikariat. I Finland, där man har permanentat sin motsvarighet till friår - där heter det alterneringsledighet - ser man det just så, som vilka andra vikariat som helst. Och vad kostar inte fas 3 och alla andra illa fungerande åtgärder som regeringen har instiftat? På vilket sätt är det en bättre politik att sysselsätta människor genom att tvinga dem att utföra meningslösa eller rent av förnedrande aktiviteter i mer eller mindre konstlade arbetsmarknadsprojekt som fas 3? Varför ska för övrigt vuxna människor till varje pris sysselsättas som om de vore barn som hittar på rackartyg om de inte hålls ständigt upptagna med något, meningsfullt eller ej? Friårsvikariat ger däremot en riktig lön, riktiga arbetsuppgifter och därmed en större chans att få ett nytt jobb därefter, vilket för övrigt har visat sig tydligt i Finland, där man har utvärderat sitt motsvarande alterneringsledighetssystem. Nej, jag tror att motståndet mot friåret i grunden handlar om något annat - något mycket djupare än mer eller mindre effektiva arbetsmarknadsåtgärder. Det handlar om grundläggande värderingar, om människosyn och om vilket samhälle vi vill ha. Det råder en utbredd och förödande tankelåsning vid en dogmatisk arbetslinje som alltmer har urartat till att stå för disciplinering och förnedring av människor i ett läge när vi och vårt samhälle mer än någonsin behöver frihet att vara kreativa. Detta kommer jag att utveckla i mitt nästa inlägg.
Valter Mutt (MP)
Anf. 117 Valter Mutt (MP)
Herr talman! När jag lyssnar på hur Elisabeth Svantesson och andra ledande moderater närmast förbehållslöst dyrkar den så kallade arbetslinjen, ett slags dyrkan av lönearbetet, kommer jag att tänka på en gammal skäggig tysk filosof från förrförra seklet vid namn Karl Marx. Han levde i den lätt säregna föreställningen att det mänskliga arbetet är all rikedoms källa. I dag vet vi bättre. Gröna ekonomer som Robert Costanza, Pavan Sukhdev och många andra har visat att också det rent ekonomiska värdet av naturens ekosystems tjänster motsvarar ungefär det dubbla av det globala bnp:t. När något ekosystem gungar till, till exempel när det blir brist på bin i världen och pollineringen minskar, inser vi hur orimligt det egentligen är att ens försöka ersätta dessa naturens tjänster med mänsklig arbetskraft. En annan relevant ekonom i sammanhanget är Joseph Schumpeter vars idéer glädjande nog har gått en renässans till mötes. Han lyfte fram att vid sidan av de klassiska produktionsfaktorerna, arbete och kapital, är innovationer helt avgörande. Han menade att 60 procent av den totala ekonomin i utvecklade ekonomier på ett eller annat sätt härrör från innovationer. Då gäller det att skapa förutsättningar för innovationer. Och en liten lucka ut ur vardagens ekorrhjul var faktiskt friåret. Det var bara en åtgärd; det är klart att det behövs många fler. Men det var en åtgärd som breddade en gammal fin idé som ju har funnits bland samhällseliter; sabbatsår för amerikanska universitetsprofessorer har funnits länge och anses faktiskt ha bidragit till att de amerikanska elituniversiteten är så framgångsrika. Professorerna där har möjlighet till ett sabbatsår vart sjunde år. Friår breddar en god reform. Ni slängde igen den frihetsluckan så fort ni kom till makten, men om den bara hade fått verka längre hade den också rent ekonomiskt fått en massa positiva effekter. Vi kommer nämligen aldrig att kunna låglönekonkurrera med en miljard indier och en miljard kineser på den globala arbetsmarknaden. I utvecklade ekonomier gäller innovationer. Människor måste få möjlighet att komma ut ur vardagens ekorrhjul, börja tänka tankar utanför boxen och komma ut i nya miljöer. Det är egentligen det som behavioral economics står för, ett slags spännande tvärvetenskapligt ämne mellan psykologi och ekonomi. Jag tycker också att det är viktigt att vissa reformer är bra i sig, inte instrumentellt bra utan bra för att de leder till mer frihet i samhället. Jag tittade lite på Moderaternas idéprogram. Jag hittade många trevliga saker. Det står: "Människan besitter en inre förmåga att utvecklas och bara genom frihet kan denna förmåga komma till sin rätt. - - - Vår idé är att låta varje människa växa i sina styrkor och i solidaritet med varandra och låta alla nå sin fulla potential. - - - Det är människors och samhällens förmåga att upptäcka nytt och ompröva gamla sanningar som gör att utvecklingen tar språng framåt." Det låter utmärkt, men uppenbarligen behövs miljöpartistisk politik för att förverkliga de bästa delarna av Moderaternas idéprogram. Jag tror att det var det som väldigt många väljare upptäckte i EU-valet där Miljöpartiet blev största parti i Sveriges två största städer och vi för första gången någonsin fick en ganska stor väljarström av före detta moderatväljare till Miljöpartiet. Jag tror att det var den frihetslängtan de hade sett.
Elisabeth Svantesson (M)
Anf. 118 Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)
Herr talman! Jag vill tacka Annika Lillemets för interpellationen. Under mina tio månader som arbetsmarknadsminister har jag ägnat varje dag åt att sätta jobben först, att fler ska ha ett jobb att gå till och att fler ska finna en plats på arbetsmarknaden och få vara med och bidra, kunna vara egenförsörjd och känna trygghet. Ett jobb handlar om så mycket mer än lön. Det handlar om just gemenskap, arbetskamrater och att bygga självkänsla. Vi har också lagt fram förslag om nya jobb, bättre möjligheter för praktikplatser och ungt företagande, förslag för kunskap som stärker arbetskraften, förslag och politik för sänkta trösklar och för att fler utrikesfödda snabbare ska få jobb. Gemensamt för alla förslagen har varit att jobben ska bli fler men också komma fler till del. Under den här perioden, de här tio månaderna, har jag besvarat 110 interpellationer och skriftliga frågor. Varje gång har jobben varit mitt fokus. Den här sista dagen av de interpellationsdebatter jag kommer att ha under det här riksmötet skriver den första miljöpartisten en interpellation till mig. Jag har alltså inte fått någon från Miljöpartiet av de 110 tidigare. När detta sker handlar interpellationen inte om fler jobb. Interpellationen handlar inte heller om arbetslinjen. Den handlar helt enkelt om att jobba mindre. Den handlar om en siestalinje. Att vissa personer ska få vara lediga på andras bekostnad - det är vad friåret handlar om - är inte grunden för att bygga samhället. Det är otroligt intressant med människosyn. För mig handlar det om att alla människor som finns i Sverige, som är i arbetsför ålder och som har en arbetsförmåga, ska få vara med och bidra. Under den period som Annika Lillemets gärna hänvisar till stödde ni miljöpartister faktiskt en regering som styrde då många människor som ville vara med och bidra fastnade i långa sjukskrivningar, blev förtidspensionärer alldeles för tidigt och än i dag har sviter av en svag ekonomi för det. Min människosyn handlar om att alla människor behövs och behöver en plats på arbetsmarknaden. Men jag tror inte att lösningen är att låta vissa gå hem och på det sättet låta andra komma in. Det är nämligen ett väldigt gammaldags och statiskt sätt att se på arbetsmarknaden. Det är ungefär som att säga: De äldre ska inte jobba längre. Helst ska de gå tidigare för då får de yngre komma in. Men så fungerar inte en arbetsmarknad. Vi har en dynamisk arbetsmarknad. Och över en kvarts miljon fler jobbar i dag jämfört med 2006. Vi har över en kvarts miljon fler jobb, framför allt i privata företag, i dag jämfört med för åtta år sedan. Därför handlar det om att se människors förmåga och se till att jobben växer så att fler får vara med och bidra. Då är inte siestalinjen vägen framåt utan en linje där alla får vara med och finna en plats. Det betyder inte att människor inte kan välja annat. Men det betyder inte heller att vi gemensamt ska finansiera att människor som redan har ett jobb ska få betalt för att vara hemma. Jag menar att vi ska lägga våra resurser på att människor som inte har ett jobb ska rustas för att komma närmare arbetsmarknaden och ha ett jobb att gå till. Det är hela min grundinställning och kommer att vara det framöver.
Annika Lillemets (MP)
Anf. 119 Annika Lillemets (MP)
Herr talman! Även jag har tagit fasta på vad Moderaterna skriver i sitt idéprogram om att "människan besitter en inre förmåga att utvecklas och bara genom frihet kan denna förmåga komma till sin rätt". En friårsledig är just fri. Hen har verklig makt över sitt liv under en begränsad tid, och kanske är det också därför friåret väcker så starka känslor. De som fick chanserna att ta en paus från arbetslivet, liksom de arbetslösa som fick friårsvikariat, var nöjda. Men friåret mötte och möter fortfarande också ett djupt känsloladdat och irrationellt motstånd. Jag läste fler bra saker i Moderaternas idéprogram: "När vi omprövar och förnyar oss efter att ha tagit till oss nya erfarenheter eller kunskaper är det en naturlig del av vår idétradition. Det är människors och samhällens förmåga att upptäcka nytt och ompröva gamla sanningar som gör att utvecklingen tar språng framåt." Jag hoppas att arbetsmarknadsministern instämmer i detta och att vi kan tillåta oss att lyfta blicken och vidga vyerna i vårt samtal här i dag, att tänka bortom arbetslinjen helt enkelt. Lönearbetet är bara en del av arbetet, och arbetet är bara en del av livet. Därtill leder den tekniska utvecklingen till att allt mindre mänskligt arbete behövs på många områden. Självklart är mycket av det avlönade arbete som utförs meningsfullt, nödvändigt och även utvecklande för den som utför det. Men det är en offentlig lögn att allt lönearbete alltid är utvecklande och bra för människor, eller för den delen att det är produktivt eller nyttigt. Somligt lönearbete är faktiskt onödigt eller rent av skadligt. Att avlöna människor för att hugga ned de sista urskogarna, bryta kalk i ovärderliga naturområden som Ojnareskogen på Gotland eller producera vapen är exempel på sådant som inte bara är etiskt oförsvarligt utan samhällsekonomiskt olönsamt på lite sikt, utom för de som gör vinst på detta på kort sikt. Att arbete ska ha substans borde vara självklart. Men tyvärr har innehåll och värde i arbetet i allt högre grad kommit att få underordnad betydelse. Åtskilligt reguljärt lönearbete är i olika bemärkelser tomt. Jag hinner inte gå in på allt detta nu, men sociologen Roland Paulsen skildrar detta ingående i sin bok Arbetssamhället som jag varmt rekommenderar arbetsmarknadsministern och andra åhörare att läsa. Tänk, så många bra idéer vi riskerar att gå miste om när systemet är så enkelriktat och så stenhårt inriktat på att låsa in och kontrollera människor i jobb eller i arbetsmarknadsåtgärder, oavsett om de går ut på något bra eller inte. Samtidigt är mycket av det allra viktigaste arbetet i samhället obetalt. Mycket av det som skulle göra livet och samhället bättre förblir ogjort. Tänk, om fler fick chansen - och att de som inte har det så gott ställt från början inte behövde bekymra sig över sin försörjning - att få lite tid till att pröva en företagsidé, jobba ideellt eller kanske bara rätt och slätt tänka lite längre och djupare och därmed föra utvecklingen framåt på olika områden. Sådana luckor finns inte nu, och så är det egentligen helt i onödan. Det skulle kunna bli fler jobb om fler människor fick chansen att till exempel pröva företagsidéer. En hel del av dem skulle säkert leda till jobb även till andra människor. Så är inte friåret ett klockrent sätt att - utöver att ge ett riktigt jobb under en tid åt en arbetslös - ge den lediga just den frihet som Moderaterna talar om? Då kan han eller hon kan släppa fram den inre förmågan att utvecklas och komma till sin rätt. Det är ju det ni vill.
Valter Mutt (MP)
Anf. 120 Valter Mutt (MP)
Herr talman! Jag fortsätter att läsa ur Moderaternas idéprogram. Det står så här: I vardaglig mening är ofrihet ofta förknippat med liten egen makt, att ens livsvillkor dikteras av någon annan än en själv. Det är ju precis så här som massor av folk i fas 3 upplever sin situation. Jag är rätt förvånad över att en moderat arbetsmarknadsminister tycker att detta är större frihet än friårsidén där den enskilde individen själv får välja vad han eller hon ska syssla med. Men här är det staten och byråkratin som gäller. Jag upprepar: Jag skulle inte alls vara förvånad om många av era väljare nu strömmar över till Miljöpartiet. Det här är bara inledningen till ett nytt och mer hoppingivande kapitel i Sveriges moderna politiska historia. Vi tycker att det här med frihet inte bara är ord i vinden. Vi vill förverkliga det, och det här med friår är naturligtvis bara en liten pusselbit. Vi tycker också att det är viktigt att inte bara varor och tjänster strömmar över gränserna i Europa utan också idéer. Läser du och dina medarbetare aldrig till exempel rapporterna från Konrad Adenauer Stiftung, Europas största politiska stiftelse som drivs av det tyska stora borgerliga partiet CDU? Här finns mycket av detta. Det finns en politisk strategi. Hur ska vi göra när kanske hälften av de nya jobben kommer att robotiseras inom en 20-årsperiod, enligt en ny forskningsrapport som Ekonomihögskolan vid Lunds universitet i samarbete med Cambridges universitet har tagit fram? Ni har ingen politik alls för det lite längre perspektivet. Det kommer att komma en enorm robotvåg över oss som på många sätt är glädjande. Då behöver vi inte bara friår utan då behöver vi förmodligen basinkomster och en massa andra saker. Men det är något slags fantasiinfarkt som har drabbat dagens moderater. Ni har blivit väldigt gamla moderater.
Fredrik Schulte (M)
Anf. 121 Fredrik Schulte (M)
Herr talman! Om man ska lyssna på någon debatt i riksdagen under den här mandatperioden för att förstå vad den politiska konflikten inför det här valet kommer att handla om, ska man lyssna på den här debatten. Den förs i hjärtat av det som den politiska konflikten rör sig om. Det handlar om oss i Alliansen som vill fortsätta att utveckla Sverige och bygga det på arbete och om bidragsvänstern i sin absolut mest rena form personifierad av miljöpartisterna Walter Mutt och Annika Lillemets. Här står vänstersocialisterna med grön förklädnad och raljerar om arbete. De raljerar om att det är massa arbeten som inte behövs. De raljerar om hur vi dyrkar arbetet och arbetslinjen. De nästan drömmer om en värld utan arbete. Vi hade detta med friår under ett antal år i Sverige. 80 procent av dem som tog ett friår ägnade sig åt rekreation. Min lillebror har en gammal barndomskompis som gjorde detta. Kompisen satt i ett år och spelade tv-spel. Det är många som provoceras av att man kan ta ett friår på skattebetalarnas bekostnad. Men det finns något som är mycket djupare och mer allvarligt med det här, och det är att de absolut flesta som använde sig av friåret var kvinnor. Och vet ni vad dessa kvinnor gjorde? Jo, de utförde hemmafruliknande uppgifter i hemmet. Det var inte något friår för att få tillfälle att tänka fritt och göra roliga saker, utan det var ett hemmafruår. De absolut vanligaste med friår - om olyckan är framme och Miljöpartiet får ett stort inflytande i den socialistiska regeringen som i sådana fall ska tillträda - kommer att innebära en massiv ökning av hemmafrusysslor på grund av friåret, precis som det var tidigare. Många tror att vi har höga skatter i Sverige därför att vi har en så hög välfärd. Det är bara delvis sant. Den absolut främsta anledningen till att vi har så höga skatter i jämförelse med vår omvärld är att det här finns mycket bidrag. Det finns inget land som slussar ut så många människor i bidragsberoende som Sverige, och det här är ingenting som Alliansen har hittat på, utan det har varit en långvarig socialistisk agenda. Vi har västvärldens minsta servicesektor därför att människor sparkas ut från arbetsmarknaden. Deras jobb behövs inte, och dessa jobb är inte tillräckligt fina. De är onödiga och meningslösa. Vi hörde här alldeles nyss hur de beskrevs från Miljöpartiet. Nej, vi vill göra precis tvärtom. Vi vill ha en arbetsmarknad där fler kan komma in. Vi har lyckats väldigt bra under dessa åtta år - trots den värsta globala krisen - med nästan 300 000 fler i arbete, och vi vill fortsätta på den linjen. Vi vill fortsätta att se till att människor som vill in på arbetsmarknaden - men som kanske inte har rätt utbildning för att få något av de jobb som finns tillgängliga - ska få chansen genom att nya jobb skapas. Det kommer i stor utsträckning att vara jobb inom servicesektorn, som Annika Lillemets och Walter Mutt tycker är fula jobb. De pratar här om att det är så enkelt. Man byter bara ut en människa mot en annan. Men så funkar inte ekonomin längre. Det handlar inte om ett kugghjul i ett stort maskineri där man bara kan ta bort en kugge och sätta dit en annan. Vi har en av världens mest framstående kunskapsintensiva ekonomier. Vi måste hålla fast vid de jobb som vi har och inte tvinga bort några genom en sådan fullständigt vansinnig åtgärd som friåret.
Elisabeth Svantesson (M)
Anf. 122 Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)
Herr talman! Jag måste ge miljöpartisterna en eloge för att de så vackert beskriver något som jag i grunden tycker är så fel. De beskriver så vackert att min mamma som är garantipensionär ska vara med och finansiera - hon bor för övrigt i Örebro - att en universitetslektor kan ta ledigt under ett år från Örebro universitet. Människor som i dag har ett jobb ska på bekostnad av alla andra få vara lediga. Walter Mutt pratar om innovation. Sverige är ett av de mest innovativa länderna i världen. Det beror på många saker. Det finns en innovativ miljö, ofta ute på arbetsplatserna. Det finns möjlighet att växa och ta vara på goda idéer. Det är vi rätt så bra på i Sverige, men vi behöver bli bättre. Därför satsar vi väldigt mycket forskning och utveckling, och vi ska fortsätta att ha innovativa miljöer. Tänk, att man kan beskriva det så vackert att några är hemma på andras bekostnad. Det tror vi inte på. Frihet är att vara ledig, beskriver Annika Lillemets det som. Man ska inte låsa in människor i jobb. Det låter ju helt fascinerande. Alla jobb är inte fantastiska jobb. Alla jobb är inte utvecklande. Det är därför som vi måste fortsätta att förbättra arbetsmiljön i Sverige och till exempel se till att kvinnor trivs bättre i offentlig sektor. Det är ju ett väldigt tydligt fokus för mig som arbetsmarknadsminister. Miljöpartiet har som sin grundtes friår och arbetstidsförkortning. Det är en ekvation som aldrig kommer att gå ihop. Vi lever på en kontinent som har 7 procent av världens befolkning, samtidigt som vi har drygt hälften av världens sociala välfärdskostnader. Är det så att vi alla ska jobba mindre och dessutom ha friår går ekvationen inte ihop. Hur ska till exempel ett företag som har fem anställda klara av att fyra personer jobbar åtta timmar mindre varje vecka men med samma lön? Och samtidigt kanske en tar friår. Arbetstidsförkortning och friår skulle ett litet företag inte klara av. Hur ska kommuner kunna lösa den otroligt svåra ekvationen att alla jobbar mindre och några tar friår? Den ekvationen går inte ihop. Jag har stor respekt för att ni säger som det är, att ni inte tycker om att man låser in människor i jobb. Men att få det att låta som en vacker berättelse om hur Sverige ska utvecklas när alla ska jobba mindre räcker inte. Då måste ni vara ärliga och säga att ni sänker välfärdsambitionerna i skola, vård och omsorg. Man kan inte göra som Gustaf Fridolin, ena dagen tala om mer pengar och resurser till skolan och nästa dag - i den enda interpellationsdebatt vi haft - tala om friår och gärna arbetstidsförkortning. Den ekvationen går inte ihop. Det är inte alltid vackert det jag nu säger, men det är sanningen, och den är viktig att diskutera. Jobb är inte att bli inlåst. De flesta människor som går till jobbet i Sverige trivs på sitt jobb och ser det som något viktigt. Man får vara med och bidra, och man har en egen försörjning. Många vill komma vidare, och därför måste vi fortsätta att jobba med omställning, med rörlighet. Sverige är ett fantastiskt land att utbilda sig i, att omskola sig i, för att komma vidare. Mitt mål, herr talman, är först och främst att jobben ska fortsätta att bli fler. Allt färre ska försörja allt fler, och då måste fler ha ett jobb att gå till. Det betyder inte att alla som jobbar i dag ska jobba mer. Många känner att de jobbar till bristningsgränsen. Det är inte det jag menar, men fler måste komma in. Jag är inte så naiv att jag tror att man bara kan byta ut en människa, vem som helst, mot någon som varit långtidsarbetslös. Om det vore så skulle fler arbetsgivare ta chansen och anställa människor till en mycket låg kostnad, vilket vi redan har, men det fungerar inte så. Man kan inte bara byta ut människor, precis som Fredrik Schulte sade. I grunden handlar det, herr talman, om synen på jobb, om synen på människor och om synen på hur vi ska finansiera våra gemensamma välfärdsambitioner.
Annika Lillemets (MP)
Anf. 123 Annika Lillemets (MP)
Herr talman! Ur grön synvinkel är det en möjlighet, inte ett problem, att teknisk utveckling gör att tunga och farliga jobb försvinner och att det krävs mindre arbetsinsatser för att producera det vi behöver. Det är en möjlighet. Det handlar om hur man fördelar resurserna. Det har tidigare under historiens gång varit möjligt, även i Sverige, att ta ut produktivitetsökningar i form av sänkt arbetstid. Fram till 1970-talet var det så. Det är alltså ingen naturlag som säger att det nu är omöjligt att göra det. Det är en anmärkningsvärd brist på politisk fantasi att tro att gemensam välfärd endast kan finansieras via skatt på arbete. Det finns många andra möjligheter som jag inte hinner gå in på här och nu. Är det då okej att vi alla betalar för att hålla folk i fas 3? Är det okej att betala arbetsgivare och låta människor utföra saker som kanske någon annan hade kunnat göra, eller i värsta fall rent av utföra meningslösa uppgifter som att måla om nymålade stolar och annat? Är det okej? Det är inte okej att människor får ledigt för att vila upp sig, för att pröva företagsidéer eller för att göra någonting annat som de vill göra. Vi gröna tror på att människor kan ta ansvar, att de vill ta ansvar, när de får frihet och möjligheter. Det är synd att Moderaterna inte lever upp till det som de skriver i sitt idéprogram. Att ta ledigt från jobbet utan krav är nu förbehållet ett litet fåtal lyckligt lottade med förstående arbetsgivare och mycket god privatekonomi. Människor som inte har turen att kunna falla tillbaka på någon annan försörjning - kapital, arv, lotterivinst - saknar den möjligheten. Ett friårssystem skulle ge möjlighet för fler, eller i bästa fall för alla, att utvecklas - om vi unnar varandra det och inte misstror varandra. Mycket kreativitet kan släppas loss när människor får frihet och förtroende. En friårsreform löser naturligtvis inte alla problem på arbetsmarknadsområdet eller i samhället i övrigt, men nog skulle det vara ett steg framåt. Det skulle även kunna ge fler jobb.
Fredrik Schulte (M)
Anf. 124 Fredrik Schulte (M)
Herr talman! Vi hörde Schumpeter nämnas tidigare i debatten. Han är ofta refererad till som den nyliberale ekonomen. Det är intressant att miljöpartister tar upp honom som ett positivt exempel. I hans anda har det sedan talats om vikten av innovation, vilket är mycket intressant. Jag är väldigt intresserad av konceptet kreativitet och innovation. Vad säger forskningen om kreativitet och innovation? Är vi som mest kreativa när vi under sommaren lutar oss tillbaka, kollar kanske lite på fotbolls-VM, dricker en kopp kaffe, sover ut på morgonen, alltså när vi får koppla av? Nej, det är precis tvärtom. Allting pekar på att vi människor är som mest kreativa när vi är i en kreativ miljö, i en miljö med kreativa människor där det händer saker och där man är i arbete. Det är en myt, ett påhitt, att en massa bra affärsidéer kommer att poppa upp om vi bara inför friåret. Inte kommer det att bli ett friår. Det blir ett hemmafruår, och det blev ett hemmafruår när vi tidigare hade den vansinniga reformen. Det kommer att medföra att människor, i huvudsak kvinnor, fastnar i utanförskap. Låt mig säga något kort om frihet. Enligt den definition som vi moderater tror på handlar frihet om att människor ska ha rätt att själva forma sina liv och inte tvingas av andra. Det handlar inte om att matas. Det handlar inte om att man ska få göra precis vad man vill på någon annans bekostnad. Då har ni miljöpartister fullständigt missuppfattat den 500 år långa debatten om konceptet individuell frihet som vi haft i Västeuropa. Varför argumenterar ni för friår? Jo, för i grund och botten är ni emot arbete, ni är emot tillväxt, ni är emot välstånd. Ni vill helst att människor inte jobbar alls.
Elisabeth Svantesson (M)
Anf. 125 Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)
Herr talman! Jag vill tacka för debatten. Det är tydligt att det finns en grundläggande skillnad i synen på jobb. Det råder något slags bild av att jag inte skulle se att arbetsmarknaden är dynamisk och att saker förändras. Det är någonting som jag är väldigt väl medveten om. Dagens arbetsmarknad ser verkligen inte ut som den gjorde för bara 10 år sedan, eller för 20 eller 30 år sedan, för att inte tala om för 100 år sedan. Den förändras hela tiden. Större automation innebär förändring. Den förändringen sker i en process när vi är ute i arbetskraften och delar våra idéer och tankar med varandra. Den sker inte först och främst när vissa är hemma och lediga på andras bekostnad. Självklart förändras arbetsmarknaden. Den här debatten visar att det går en tydlig skiljelinje mellan oss beträffande hur jobb växer fram, men framför allt gäller det synen på arbetslinjen. Vi har en tydlig arbetslinje. Mot den står en tydlig siestalinje där Miljöpartiet vill att vi ska jobba mindre och tycker att friår är en bra idé. Det, och den politik som de övriga partier som Miljöpartiet gärna vill samarbeta med har, visar glasklart att med en sådan ekonomi blir jobben inte fler, särskilt inte när man dessutom lägger tunga skatter på företag. Ni i Miljöpartiet är ärliga och säger att det kan slå ut jobb. Det är inte Socialdemokraterna. De låtsas att tunga skatter inte påverkar jobben. Arbetstillfällena påverkas i stor utsträckning av er gemensamma politik. Höstens val kommer att handla om hur jobben blir till och att det faktiskt påverkar vilken politik man för. Det påverkar jobben i Sverige, och det är ingen slump att över 250 000 fler nu kan gå till ett jobb, att de är egenförsörjda, att många får vara med i en gemenskap. Alla trivs inte på jobbet. Jobb kan utvecklas och bli mycket bättre. Där delar jag er syn. Jobb är inte lösningen på allt, men att vara med och bidra till det gemensamma är viktigt. Där går skiljelinjen i svensk politik.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.