Framtida kompetensförsörjning
Interpellation 2006/07:166 av Hultqvist, Peter (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2006-12-15
- Anmäld
- 2006-12-15
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2006-12-21
- Sista svarsdatum
- 2007-01-22
- Besvarad
- 2007-01-26
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 15 december
Interpellation
2006/07:166 Framtida kompetensförsörjning
av Peter Hultqvist (s)
till statsrådet Jan Björklund (fp)
Gymnasiereformen har stoppats. Syftet är bland annat att den nuvarande regeringen anser att de så kallade yrkesinriktade gymnasieprogrammen ska ges en ny inriktning. Det anses inte längre vara av väsentlig betydelse att de ska kvalificera för studier på högskolan. Därför kommer kraven på studier i nuvarande kärnämnen att minska.
I dag bedrivs framför allt när det gäller de yrkesinriktade gymnasielinjerna ett omfattande samarbete mellan skolan, fackföreningsrörelsen och arbetsgivarnas organisationer. Genom bland annat särskilda utbildningsråd där näringslivet ofta har ordförandeskapet planeras den praktiska uppläggningen av utbildningarna. Samarbetet mellan branscherna och skolan är intimt.
I en modern och framtidsinriktad yrkesutbildning har inte den allmänna meningen varit att kravbilden på eleverna ska minska. I stället har det handlat om att utveckla pedagogik och metoder som gör att alltfler klarar utbildningen. Att sänka kraven är att backa in i framtiden.
Ett arbetsliv som ständigt utvecklas och lever i en stark internationell konkurrens kräver kunskaper i språk, svenska, matematik, religion och historia. Så ser situationen ut inom många av de yrken som de så kallade yrkesinriktade programmen på gymnasiet banar väg för. Med en lägre kravbild är risken stor för att det som gymnasieskolan presterar inte stämmer överens med näringslivets krav. Dessutom minskar säkerligen intresset dels för kärnämneslärare att fortsätta sitt arbete inom de yrkesinriktade programmen, dels kan rekryteringsproblem uppstå.
En förändrad inriktning av gymnasieskolans yrkesinriktade program i enlighet med regeringens ambitioner kan få negativa konsekvenser för framtidens arbetskraftsförsörjning. Framtidens arbetsliv utvecklas och förändras ständigt. Av den orsaken måste utbildningarna vara gedigna och framtidsinriktade.
Min fråga till statsrådet är:
Avser statsrådet att i samband med de av regeringen aviserade förändringarna inom gymnasieskolans yrkesinriktade program vidta några åtgärder för att förhindra framtida problem att möta efterfrågan på kompetent arbetskraft till näringslivet?
Debatt
(10 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:166
Webb-tv: Framtida kompetensförsörjning
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:55 Fredagen den 26 januariProtokoll 2006/07:55 7 § Svar på interpellationerna 2006/07:166 och 180 om ändringar i gymnasieskolan
Protokoll från debatten
Anf. 26 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Peter Hultqvist och Magdalena Streijffert har ställt frågor till mig med anledning av den kommande gymnasiereformen. Då båda interpellanternas frågor rör aviserade förändringar av den gymnasiala yrkesutbildningen besvarar jag båda interpellationerna i ett gemensamt svar.
I Sverige går nästan alla vidare från grundskolan till gymnasiet, men det är långt ifrån alla som påbörjar en gymnasieutbildning som sedan slutför den. Drygt en tredjedel av alla 20-åringar i Sverige har inte klarat en gymnasieutbildning med godkända betyg. Det är alldeles för många som avbryter sin utbildning i förtid eller som slutar utan att ha nått målen.
Jag anser att det är minst lika viktigt att slutföra en utbildning som det är att påbörja den. Här har den förra regeringens gymnasiepolitik kapitalt misslyckats. Framtidens arbetsmarknad kommer att kräva ökad kompetens och mer kunskaper, och för den som saknar en fullständig gymnasieutbildning är arbetsmarknaden både begränsad och osäker.
Man måste också erkänna att en mycket stor del av studiemisslyckandena i gymnasieskolan uppkommer just på yrkesprogrammen. Många hoppar av för att de inte orkar med de tunga teoretiska ämnena. Ett intressant exempel är att inte ens hälften av eleverna på flera av de yrkesinriktade programmen nådde nivån Godkänd på det nationella provet i matematik A i våras.
Jag kan därför försäkra både Peter Hultqvist och Magdalena Streijffert om att det är just för att trygga den gymnasiala yrkesutbildningen, och arbetsmarknadens behov av personal, som regeringen nu vill förändra gymnasieskolan. Utbildningarna kommer även i framtiden att ha högt ställda ambitioner, och kraven på kunskaper i yrkesämnen kommer till och med att höjas.
Alldeles inom kort tillsätts en ny gymnasieutredning. Utredningen ska bland annat få i uppdrag att tillsammans med representanter för branscherna, arbetsmarknadens parter och övriga intressenter se över den gymnasiala yrkesutbildningen. Arbetslivet och olika branscher har gett tydliga signaler om behovet av förändring. Studievägarna måste anpassas till förändringarna inom olika bransch- och yrkesområden. Den snabba teknik- och metodutvecklingen ställer andra krav än tidigare på utbildningens innehåll och aktualitet. Genom en ökad fokusering på karaktärsämnena vill regeringen säkerställa att eleverna efter avklarad utbildning har yrkeskunskaper som svarar mot arbetsmarknadens krav.
Möjlighet ska alltid finnas för elever på program med yrkes- eller lärlingsinriktning att läsa de ämnen som krävs för högskolebehörighet. I övriga detaljer måste jag hänvisa till den kommande utredningen, vars direktiv ännu inte är helt klara och klubbade.
Jag bedömer att regeringens aviserade förändringar av gymnasieskolan kommer att leda till en högre utbildnings- och kompetensnivå hos ungdomarna i vårt land. Det stärker den enskildes möjlighet att påverka sitt eget liv, samtidigt som det är ett viktigt steg för att trygga Sveriges framtid som tillväxt- och industrination.
Anf. 27 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Tack för svaret!
Samhället utvecklas och förändras i mycket snabb takt. Flexibilitets- och kompetenskraven ökar. Det livslånga lärandet är ett begrepp som står i centrum för mycket av framtidsdebatten. Men det pågår också en utveckling där skola, näringsliv och fackföreningsrörelse samverkar i allt högre grad. Detta ser lite olika ut på olika håll i landet, och resultaten skiljer sig åt. Med uppbyggnaden av de treåriga yrkesinriktade programmen startade också en process som är både spännande och intressant.
En viktig erfarenhet i detta arbete är att det behövs en bredd i sättet att arbeta med yrkesprogrammen. Kärnämnena svenska, matematik och engelska är viktiga ingredienser i grundkraven för framtidens arbetsliv. Det är tydligt i samarbetet mellan yrkesprogrammen, basindustrin, verkstadsföretagen och organisationen Teknikföretagen.
En framtidsinriktad skola möter inte sina problem genom att dra ned på kravbilden. I stället är det undervisningen, pedagogiken och sättet att jobba i skolan som måste utvecklas. Särskilt viktig är kombinationen av teoretisk och arbetsplatsförlagd praktisk undervisning. Det är i den typen av jobb som kopplingen mellan de teoretiska kunskaperna och de praktiska kunskaperna kan bli tydlig. Det är då man kan tydliggöra varför kärnämnena är så viktiga. Erfarenheterna från många skolor som har arbetat på det sättet är också att det då går att förbättra resultaten i de teoretiska ämnena.
Hushagsskolan i min hemkommun Borlänge är ett exempel på en sådan skola. Där har man jobbat oerhört aktivt med undervisningsmetoderna. Det har krävt engagerade lärare och nära samverkan med näringslivet och de fackliga organisationerna. Det ger faktiskt resultat.
För läsåret 2005/06 kan man notera följande resultat.
Samtliga elever på energiprogrammet, 100 %, gick ut med slutbetyg. 100 % hade således högskolebehörighet. 100 % hade godkänt i matte, engelska och svenska.
På industriprogrammet hade 100 % slutbetyg. Av dem hade 95 % godkänt i matte, 100 % i svenska och 75 % i engelska.
På byggprogrammet gick 90 % ut med slutbetyg. 97 % av dem hade godkänt i matte, 97 % i engelska och 100 % i svenska.
Detta visar att det går att nå bra resultat. Men då handlar det om hängivna lärare, bra och nära samarbete med näringslivet och en bra balans och ett utvecklingsarbete när det gäller sambandet mellan arbetsplatsförlagd utbildning och teori.
Erfarenheten visar att många av dem som går programmen får jobb i rätt omedelbar anslutning till att de slutar skolan. En stor brist i det ni nu aviserar är att man inte tittar på de skolor som har bedrivit ett så bra framtidsinriktat och konstruktivt arbete och har nått dessa resultat. I stället för att ta ut steglängden menar jag att ni öppnar för en process där man kommer att sänka kraven. De aviserade förändringarna i yrkesprogrammen innebär att programmen inte längre ska ge kompetens att söka till högskolan. Skolministern bedömer att detta kommer att leda till högre utbildnings- och kompetensnivå för ungdomarna i vårt land. Det är jag ytterst tveksam till, och jag ställer mig mycket frågande inför det yttrandet.
Vad tänker ministern göra för att seriöst ta till vara erfarenheterna från de skolor som arbetar progressivt, framtidsinriktat och har visat bra resultat på de treåriga yrkesprogrammen? Vad tänker ni göra för att ta till vara de erfarenheterna?
Anf. 28 Magdalena Streijffert (S)
Herr talman! Jag vill inledningsvis tacka skolministern för svaret.
Orsaken till att jag har framställt denna interpellation är ett besök på Plönningeskolan, en gymnasieskola utanför Halmstad, för några månader sedan. Plönningeskolan har tillsammans med Munkagårdsskolan, också lokaliserad i Halland, yrkesutbildningar riktade mot bland annat naturbruk, hästsport, florister och jordbruk. Tillsammans har de drygt 700 elever. Till dessa skolor söker sig ungdomar från hela Sverige. Det är ungdomar med bra betyg och höga ambitioner. Skolorna har högst betygssnitt i hela Halland. Många vill läsa vidare till exempelvis veterinär, agronom eller på annan högskoleutbildning. Andra startar eget eller får jobb ofta direkt efter gymnasiet.
Vi träffade rektorn på skolan, som var bekymrad. Skulle förslaget om uppdelad gymnasieskola, som skolministern precis pratade om, gå igenom skulle de grundläggande ämnen som ger högskolebehörighet, det vill säga matematik, svenska och engelska, vara frivilliga för eleverna på Plönningeskolan och Munkagårdsskolan.
Det kanske låter bra i teorin, men i verkligheten skulle detta betyda för skolorna att de inte skulle kunna erbjuda eleverna dessa ämnen eftersom elevunderlaget skulle vara för litet. Unga människor med höga ambitioner och ett stort intresse skulle antingen tvingas välja bort dessa program eller tvingas välja bort dessa kärnämnen och, om de har tur, kunna läsa in dem på komvux innan de påbörjar en högskoleutbildning. Det är något som skulle vara en belastning för både individen och samhället.
LRF, Lantbrukarnas Riksförbund, var också med på besöket. Även de var kritiska till att de nämnda ämnena skulle tas bort eller vara frivilliga för yrkesutbildningarna. De hade samma argument som Peter Hultqvist tog upp i sitt anförande.
Precis som Jan Björklund tar upp i sitt svar kommer framtidens arbetsmarknad att kräva ökad kompetens och mer kunskaper. Men varför sänka ambitionerna i yrkesutbildningen genom att ta bort kärnämnena när branscherna säger att de är nödvändiga för dessa yrken?
Skolminister Jan Björklund tog också upp i sitt svar att det är lika viktigt att slutföra en utbildning som det är att påbörja den. En stor del av studiemisslyckandena i gymnasieskolan sker just i yrkesutbildningarna. Det håller jag verkligen med om. Just därför är det olyckligt att den gymnasiereform som Socialdemokraterna tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet beslutade om innan valet nu har dragits tillbaka av den nya borgerliga regeringen. Den innehöll bland annat förändringar som skulle förbättra dessa resultat. Kvaliteten i yrkesutbildningarna skulle förstärkas, kärnämnena skulle anpassas till de utbildningarna och en lärlingsutbildning skulle införas. Men dessa förslag stoppade den nya regeringen tidigare i höstas.
Herr talman! Jag är inte riktigt säker på att jag har fått svar på min fråga som jag ställde till skolminister Jan Björklund. Frågan handlade om de skolor som har yrkesutbildningar, som de skolor jag besökte i Halland, och som vill erbjuda sina elever matematik, svenska och engelska. Kommer dessa att kompenseras om elevunderlaget skulle vara för litet? I svaret fick jag veta att möjligheten alltid ska finnas för elever på program med yrkes- och lärlingsinriktning att läsa de ämnen som krävs för högskolebehörighet. Min tolkning blir då - jag vet inte om skolminister Jan Björklund håller med mig - att staten i de fall en skola har yrkesutbildning med ett för litet elevunderlag och inte har råd att erbjuda kärnämnena ska ge extra resurser till den skolan. Innebär det att man inte alltid ska kunna erbjuda dessa kärnämnen?
Anf. 29 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Jag är förvånad över de detaljer som interpellanterna känner till om den kommande gymnasiereformen. Jag känner inte till dem eftersom utredningen ännu inte har startat. Båda interpellanterna påstår att svenska, engelska och matte inte kommer att ingå i yrkesutbildningarna. Vem har sagt det? Inte jag och inte regeringen.
Det finns åtta kärnämnen, och ett nionde är på väg. Vi är överens om att införa historia. Det är på väg att finnas nio kärnämnen i dag som ska ingå i de utbildningar som ska leda till högskolebehörighet. Men vilka kärnämnen som ska ingå i yrkesutbildningarna har väl ännu ingen preciserat. Jag föreställer mig självklart att svenska, engelska och matte ska ingå i yrkesutbildningarna.
Ni hänvisar till var sin skola i Sverige. Det finns tusen gymnasier, och ni hänvisar till var sin. Jag vet inte exakt hur det är på dem. Men jag har varit på många skolor, och jag har inte mött någon som har varit besviken över att vi har rivit upp GY-07. Ingen är besviken över det, kan jag lova. De är mycket glada över att vi har rivit upp den gymnasiereformen. "Vi firar med tårta", stod det i mejl från lärarkollegierna till departementet den dagen vi gjorde detta. Orsaken till det är väl att folk inte brydde sig så mycket om GY-07 eftersom ingen trodde att den skulle vara svaret på problemen i gymnasiet. I själva verket var det en obetydlig reform som inte på något sätt tog tag i de grundläggande problemen.
Det är något märkligt med beskrivningen i dessa socialdemokratiska interpellationer. När vi säger att vi ska fokusera mer på yrkesämnen säger ni att vi sänker kraven. Det är märkligt. Vad har ni för negativ inställning till yrkesämnen? Att höja ambitionerna i yrkesämnen definierar ni som att sänka kraven. Hur kommer det sig att det parti som kallar sig för ett arbetarparti, och har gjort det i över hundra år, är så negativt till yrkesutbildning? Varför är det så att när yrkesutbildningar ska ges status ska det ske genom att akademisera dem så mycket som möjligt? Varför kan inte yrkesarbetsutbildning få hög status i sig? Varför ska den nedvärderas i Sverige? Varför går Socialdemokraterna i bräschen för det?
Kraven kommer inte att dras ned på yrkesutbildningar, men vi kommer att växla krav. De elever som går där behöver inte läsa in teoretisk högskolebehörighet, men de ska i stället vara bättre rustade för de yrken de utbildas till. Det är inte att sänka kraven att växla från teoretiska krav till yrkeskrav.
Det kan mycket väl vara så att kraven i själva verket höjs om man vågar se att också yrkesutbildningskrav är krav. Men om man definierar krav bara som teori blir det sänkt. Det ska självklart finnas möjlighet för elever som går på yrkesutbildningar att välja om de vill läsa in högskolebehörighet eller läsa till en yrkesexamen. Den valmöjligheten ska finnas. Den ska vara obligatorisk för utbildningsanordnarna att erbjuda.
Jag är förvånad, herr talman, över Socialdemokraternas attityd till gymnasieskolan. Jag var i början på veckan på en konferens i Danmark med Europas skolministrar där vi talade om yrkesutbildningar. Tänk att inget socialdemokratiskt parti i Europa funderar på att ta efter den svenska socialdemokratins gymnasiereform! De talar alla om vikten av att fokusera på yrkesämnen och yrkesutbildningar. Alla vill inte bli akademiker, inte i något land, inte i Sverige heller. Alla kan inte bli akademiker, och samhället fungerar inte om alla blir akademiker. Gymnasiereformens viktigaste innebörd är att återupprätta svenska yrkesutbildningar.
Anf. 30 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Vilket utomordentligt svammel, Jan Björklund, mycket utomordentligt svammel! Det finns ingenting hos oss där det handlar om att vara negativ mot yrkesutbildningar eller yrkesämnen. Det handlar i stället om att skapa utbildningar som är konkurrenskraftiga och som är anpassade efter tidens krav.
Jag märker att du inte nämner ett dugg kring de resultat som jag redovisade när det gäller hushållsskolan i Borlänge. Det finns flera sådana skolor som har klarat balansen mellan teori och praktik och jobbat i reformens anda. Jag kan lova dig, att där var det ingen som höll på med några tårtor den dag som ni drog tillbaka reformen. Jag träffade däremot rektorer och lärare. De tyckte att det var ett stort steg tillbaka i utvecklingen, och de hänvisade till det, som de tyckte, fina arbete som de har bedrivit tillsammans med näringslivet i de här frågorna. Jag kan bara utgå från den verklighet jag upplever, men jag tycker att de har jobbat progressivt och framtidsinriktat. Ni kanske skulle ta reda på vad som har hänt på de skolor där de har jobbat i reformens anda.
Vi måste ha en skola som är anpassad till framtidens näringsliv och hela tiden ligger i spets. När jag gick på gymnasiet hade vi fyraåriga teoretiska linjer, treåriga teoretiska linjer och tvååriga praktiska linjer. De tvååriga praktiska linjerna kallades gymnasium 3. Skiktningen blev tydlig. Den skiktningen levde sedan kvar i arbetsvillkor, ställning, status på arbetsmarknaden och löner. När man genomförde reformen att all gymnasieutbildning skulle jämställas var det också ett sätt att bana väg för en större jämlikhet och mindre klyftor i arbetslivet. Det är sådana saker som ligger med i den här bilden.
Men i stället för att angripa brister i pedagogik och brister i utvecklingsarbete ska ni nu vrida klockan tillbaka. Det är det som det här handlar om. Sådant rent svammel som att vi på något vis är negativa till yrkesutbildning kan jag över huvud taget inte ställa upp på. Det är du själv som öppnar för debatter kring exempelvis vad det är för kärnämnen som ska vara kvar. Du skriver så här: Ett intressant exempel är att inte ens hälften av eleverna på flera yrkesinriktade program nådde nivån godkänt på nationella provet i matematik. Er egen otydlighet gör ju att man frågar: Vad är det för kärnämnen som ska bort? Du tar exempel som öppnar för den typen av diskussioner. I stället för att klaga på oss kanske du skulle fundera på dina egna formuleringar i sammanhanget.
När det gäller framtiden besökte jag för en kort tid sedan ett företag i Grängesberg som tillverkar gruvtruckar. De har i dag en export på Asien, Kina och Sydkorea. De skickar montörer och försäljare till den typen av länder. Det är en självklarhet att de måste behärska engelska. Jag är glad att du nu säger att det ska ligga med i utbildningen, men det har ni ju själva inte varit tydliga med förut. Ni får skylla er själva att debatten kommer.
När jag besökt exportindustrier, SSAB i Borlänge eller pappersbruket i Borlänge, har jag sett så mycket manualer på engelska. Jag har sett så mycket kundbesök som går genom hela organisationen, som även omfattar de kollektivanställda. Det krävs en annan bredd än när jag gick på gymnasieskolan. Det krävs något mer progressivt, något mer utvecklat. Vårt syfte med att driva den här debatten är att ni åtminstone ska ta med er de erfarenheter och goda exempel som finns inom den treåriga gymnasieutbildningen på yrkesprogrammet som existerar. Det hoppas jag, Jan Björklund, att du nu tar ansvar för. Det är väldigt viktigt att den delen också kommer med i sammanhanget.
Anf. 31 Magdalena Streijffert (S)
Herr talman! Jag vill börja med gymnasiereformen -07 som stoppades här i höstas. Jag vet inte om man åt tårta på departementet. Det gjorde man säkert, men man gjorde inte det runtom på skolorna. Jag skulle vilja hälsa skolminister Jan Björklund välkommen till Munkagårds- och Plönningeskolan, för där vet jag att man inte åt tårta den dag då gymnasiereformen stoppades.
Reformen var också just till för att stärka yrkesutbildningarna och anpassa kärnämnena till de utbildningar man läser, vilket skulle göra att eleverna blir mer motiverade att läsa just engelska, matematik och svenska. Dessutom vill man införa ett lärlingsprogram. Jag tror att den borgerliga regeringen ser just på dessa förslag. Därför är det så tråkigt att de stoppades. Förhoppningsvis ser vi i den kommande utredningen att de förslagen kommer upp igen.
När det gäller yrkesutbildningar och socialdemokrater som är emot att folk jobbar är vi så klart inte det. Vi hade som mål att 50 % skulle få möjlighet att läsa vidare på högskola, men de andra 50 procenten väljer ni att inte diskutera. Vi ser här en möjlighet att stärka kvaliteten i yrkesutbildningarna, att göra dem bättre i samband med den gymnasiereform som kom. Det betyder inte på något vis att vi vill att alla ska bli akademiker.
När det gäller den frivillighet att få högskolebehörighet som du tar upp i ditt svar är det ganska otydligt, men som vi har tolkat det, många andra med mig, är det att svenska, engelska och matematik är de ämnen som skulle vara frivilliga. Om en yrkesutbildning ska innehålla dem är det väldigt välkommet. Men frågan är: Vad är det som ska vara frivilligt och inte frivilligt?
Ser inte skolminister Jan Björklund problemet med de skolor som kanske inte har möjligheten att erbjuda de här ämnena frivilligt för sina elever? Vad händer med de skolorna? Vad jag förstår kommer de inte att kompenseras på något vis. När du säger att man alltid ska ha möjlighet att läsa kärnämnena och få högskolebehörighet, vad gör du då om skolorna inte klarar av det? Hur kommer man då att göra?
Om man ser helheten innebär ändå det här förslaget att människor redan vid 15 års ålder ska behöva bestämma sig för vad de vill jobba med hela sitt liv, eftersom den nya regeringen också försvårar för personer att läsa in högskolebehörigheten genom att man drar ned på komvux. Säg att du på gymnasiet väljer en yrkesutbildning inom vården, väljer bort eller inte har möjlighet att läsa alla kärnämnen, får ett jobb som undersköterska men känner efter ett antal år att du vill utvecklas och gå vidare måste du först läsa in behörigheten på komvux. Med tanke på att man dragit ned där med en tredjedel är det kanske inte lika självklart att man får plats där. Dessutom tar regeringen bort studerandevillkoret, vilket betyder att den a-kassa du har betalat in till under åren som undersköterska försvinner när du börjar plugga. Det gör att om du studerar ett antal år och sedan inte får jobb efter examen är du hänvisad till socialbidrag.
Om du får en plats i komvux för att läsa upp kärnämnena och få högskolebehörighet kan du ha möjlighet att läsa vidare på högskola, men med tanke på att ungdomskullarna de kommande åren är väldigt stora och den nya regeringen väljer att inte fortsätta att bygga ut högskolan blir det också betydligt tuffare att ta sig in där. Med den nya borgerliga regeringen blir det betydligt svårare att få en andra chans, därav att det beslut du tar i nian, 15 år gammal, kan vara avgörande för resten av ditt liv.
Anf. 32 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Det som slår mig är den utomordentliga brist på ödmjukhet som de socialdemokratiska debattörerna uppvisar när det gäller gymnasieskolan. Inget annat land i världen har så höga avhopp och misslyckanden från sin gymnasieskola som Sverige. Ursäkta, jag har varit skolminister i tre månader. Det är Socialdemokraternas skolpolitik och misslyckanden vi diskuterar. Inget annat land i världen har så många underkända och utslagna elever från sin gymnasieskola som Sverige har. Är det mitt fel? Något slags ödmjukhet borde finnas inför detta.
Alla de tiotusentals ungdomar som varje år hoppar av eller blir underkända i gymnasiet går ut med stukade självförtroenden i vuxenlivet. De hamnar i ett socialt utanförskap. Jag förstår att avsikten med att alla skulle bli högskolebehöriga var att skapa jämlikhet. Men i verkligheten har det skapat en mycket stor utslagning i Sverige. Ni ser ju inte de här ungdomarna; ni blundar ju för dem.
Borlänge kommun, Peter Hultqvist, har ett lägre resultat än de flesta andra kommuner i Sverige. Det är procentuellt sett många fler som slås ut i Borlänge kommun än i andra kommuner, och där har du varit ansvarig i årtionden.
Sedan hittar ni varsin liten utbildning som ni lyfter fram. Jag har inte detaljstuderat dem. Men det förstår väl jag också att man i en utbildning på en plats där man tar in elever med höga betyg kan nå höga resultat. Men vi har väl ansvar för hela Sverige? Vi kan inte bara se på en liten utbildning. När vi ser på hela Sverige har vi det högsta antalet avhopp och misslyckanden i världen. Jag lovar att GY-07 inte var svaret på det.
Vi måste respektera att alla ungdomar inte vill bli akademiker. Alla kan inte bli akademiker, och samhället fungerar inte om alla blir akademiker. Då diskuterar inte jag målet att 50 % ska gå till högskolan, Magdalena Streijffert - det tycker jag i och för sig också är fel - utan jag diskuterar att målet med gymnasiet i Sverige ju har varit och alltjämt är att 100 % ska gå där och att alla som går ut ska ha högskolebehörighet.
Inget annat land i världen har kommit på den idén. Det var ändå 15 år sedan Sverige införde detta. Göran Persson skrev i propositionen när han införde det att vi är ett föregångsland och andra kommer att ta efter. Men ingen har tagit efter på 15 år. Borde ni inte någon gång vakna på natten och fundera över varför ingen annan tar efter den här fina reformen?
Vården, nämnde ni. Omvårdnadsprogrammet är ju ett av våra största fiaskon i skolan. De som går där får inga jobb i vården efteråt. Det är en utbildning där många, framför allt flickor, som har allmänt låga betyg hamnar. De tar den därför att de inte vet vad de ska välja. Men de jobbar inte i vården efteråt.
Om man tänker sig att den skulle vara en yrkesutbildning för vården misslyckas den kapitalt. Det är ett av de program där det verkligen är minst samband mellan vilken yrkesutbildning man går och var man sedan jobbar när man kommer ut i yrkeslivet. Fordon och industri har mycket högre korrespondens mellan utbildningen och var ungdomarna sedan arbetar. Omvårdnadsprogrammet är misslyckat.
Ni talar om detta som om det är den mest fantastiska av världar. Det är lite detaljförändringar som behövs, och med GY-07 blir det jättebra. Men vi har de största problemen i den utvecklade världen med vår gymnasieskola. Lite ödmjukhet borde ni visa i debatten.
Anf. 33 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Det är ett bekvämt sätt att föra debatt på, Jan Björklund, när man talar om vad den andra har för åsikt och sätter på den stämpeln. Jag har aldrig sagt att alla ska bli akademiker. Aldrig har jag sagt det. Det är inte ens en gång önskvärt. Det har aldrig varit syftet.
Däremot har det handlat om att jämställa gymnasielinjer. Det har handlat om att öppna upp utbildningsval inför framtiden. Det har handlat om att underlätta för den som vill gå vidare till bland annat högskoleutbildning. Men sätt inte stämpeln på oss att vi har uppfattningen att alla ska bli akademiker!
De saker jag räknade upp om energiprogram, industriprogram och byggprogram i Borlänge är realiteter och fakta. Du kan ringa upp skolan och kolla direkt efter debatten. Det är bra resultat som visar att om man jobbar på det här sättet och utvecklar pedagogiken, blandar bra praktik med arbetsplatsförlagd utbildning och teori, kan man nå väldigt långt.
Men du vill ju inte se det här. Du har ju bestämt dig. Du målar ut det som om hela gymnasieskolan bara är en öken, att vi är sämst i världen. Sämst i världen - att du kan använda sådana uttryck! Jag skulle kunna räkna upp många länder - jag ska inte räkna upp ett enda - men tänk själv på vad du säger. Det finns ju länder som över huvud taget inte är i närheten av vår förskola eller grundskola. Överdrifter löser inte det här.
Kan vi nå någonstans med den här debatten - jag är medveten om att en riksdagsmajoritet har beslutat att det här ska förändras - är det att du möjligen skulle kunna ta med dig och seriöst sätta dig in i de konstruktiva och positiva erfarenheter som de fått som har försökt att jobba och nå bra resultat i den reforms anda som ni nu ska avskaffa. Det kan bidra till att skapa bättre resultat än det som ni nu tycker att ni ska skapa. Det är dit jag vill komma. Den ödmjukheten hoppas jag att du möjligen skulle kunna visa i stället för generella yttranden om att allting är dåligt. Så är det inte.
Anf. 34 Magdalena Streijffert (S)
Herr talman! Jag skulle vilja att skolministern själv också kanske är lite ödmjuk i den här debatten. Precis som Peter Hultqvist tar upp skriver du oss på näsan vad vi tycker, att vi inte ser problemet och att vi tycker att alla ska vara akademiker. Så är inte fallet. Det tonläge som skolministern använder tycker jag är väldigt otrevligt. Ödmjukheten tycker jag att skolministern ska tänka över själv.
Det sägs att vi inte ser problemen. Men det gjorde vi socialdemokrater. Därav den gymnasiereform, GY-07, som vi röstade igenom men som ni drog tillbaka. Om du säger att den reformen bara är detaljer vet inte jag om skolministern har läst förslaget, för så är inte fallet.
Vi ser att vi behöver stärka yrkesutbildningarna. De behöver bli bättre, och de behöver integreras mer med näringslivet, med arbetsmarknaden. Vi ser också att kärnämnena behöver anpassas mer till utbildningarna så att eleverna känner sig mer motiverade att läsa de här ämnena. Men det är saker som ni har stoppat.
Det gör ju också att man ställer sig frågande när de här branscherna säger att för att eleverna ska kunna klara sig i sina yrken behöver de dessa kärnämnen. Nu kanske det inte var just svenska, engelska och matematik som skolministern menade. Det skulle vara intressant att veta vilka ämnen han menar ska vara frivilliga och inte vara frivilliga. Men alla branscher, inklusive Svenskt Näringsliv, säger att det här måste till för att man ska kunna få ett bra arbete i framtiden och för att Sverige ska kunna fortsätta konkurrera på den globala marknaden.
Jag är väldigt nyfiken på den utredning som ska komma, och jag hoppas att man ser de problem som jag och Peter Hultqvist har tagit upp. Jag hoppas också att skolministern själv visar lite ödmjukhet i debatterna framöver.
Anf. 35 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Jag har ju själv valt att debattera med två interpellanter samtidigt. Jag lovar att jag nog klarar av att debattera i alla möjliga tonlägen. När Hultqvist kallar det för svammel och dömer ut det klarar jag också av den debattstilen. Men jag diskuterar mycket gärna också i en annan ton med Magdalena Streijffert.
Jag har inte påstått att vi är sämst i världen. Jag har påstått att vi har störst antal avhopp i världen från gymnasiet, och det har vi. Och i Borlänge råkar det vara större än genomsnittet i landet, den kommun där Peter Hultqvist har styrt i årtionden. Jag kommer inte ihåg hur många år det är - vi kan väl reda ut det. Jag har varit skolminister i tre månader, men Hultqvist har styrt i rader av år. Om det nu vore så att sanningen fanns i Borlänge, varför har inte Hultqvist sett till att det här är genomfört i Borlänge? Varför är det så många avhopp just där?
Jag kan också hitta ett antal yrkesutbildningar som lyckas bättre än andra. Ibland beror det på att man har extra duktiga och engagerade lärare. Ibland beror det på, precis som Magdalena Streijffert var inne på, att man på en viss yrkesutbildning drar till sig elever som har mycket höga betyg i utgångsläget. Då lyckas de bättre. Det är inte så konstigt. Det är rätt lätt att förstå. Men vi måste ju ha en skola som är anpassad efter alla elever, också de som inte har så goda studieförutsättningar. Det är ju de som slås ut i dag.
Att det är lärarnas fel - bara de jobbar på något nytt sätt som är modernt så fixar sig alla problem - tror jag är lite för naivt. Jag tror inte det. Vi måste också ta ansvar som politiker för vilka reformbeslut vi fattar. Om vi säger att nu ska alla bli högskolebehöriga och sedan slås en fjärdedel ut säger ni att det är lärarnas fel. Det är inte acceptabelt. Jag tror inte att det är så.
Det finns inte den pedagogik i världen som gör att en skoltrött 16-åring blir högskolebehörig bara för att vi säger att nu ska ni ha en ny pedagogik. Vi måste liksom anpassa utbildningen efter att ungdomar är olika. En del vill bli akademiker, och en del vill ha kvalificerad yrkesutbildning, somliga med höga teoretiska studier, men andra vill inte och klarar inte av det. Vi kan inte bara lämna dem därhän. Vi måste ju ha utbildningar också för de eleverna. Det är det som det handlar om, anpassning till individer och anpassning till arbetslivets krav.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.