Försäkringskassans trovärdighet
Interpellation 2007/08:315 av Hultqvist, Peter (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2008-01-16
- Anmäld
- 2008-01-17
- Besvarad
- 2008-01-29
- Sista svarsdatum
- 2008-01-30
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 16 januari
Interpellation
2007/08:315 Försäkringskassans trovärdighet
av Peter Hultqvist (s)
till statsrådet Cristina Husmark Pehrsson (m)
Försäkringskassan har under de senaste åren utsatts för hård kritik när det gäller bedömningen av försäkrade. Det hör samman med bland annat en allt hårdare bedömning när det gäller den enskildes arbetsförmåga. Exempel på där försäkringsläkare överprövat en annan läkares intyg och kommit fram till en annan och för den försäkrade hårdare bedömning redovisas frekvent och återkommande.
Av den enskilde försäkrade uppfattas systemet där en läkares intyg överprövas och i praktiken underkänns av en annan läkare som synnerligen märkligt. Självfallet leder det till farhågor om att det inte är rent medicinska avvägningar som styr utan andra faktorer, i detta fall Försäkringskassans ambitioner att nedbringa sjuktalen.
När attityden och prövningarna från Försäkringskassans sida blir hårdare är det naturligt att även försäkringsläkarna kommer i blickfånget, detta särskilt som många av de överprövningar och bedömningar som sker redovisas utan kontakt mellan försäkringsläkaren och den sjukskrivande eller behandlande läkaren. Många gånger förekommer inte kontakt med den försäkrade. Att den försäkrade i det läget reagerar med missnöje är inte konstigt.
Min fråga till statsrådet är:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta, med anledning av det som nu anförts om försäkringsläkarnas överprövningar och arbetssätt, så att systemet blir begripligt och accepterat hos de försäkrade och allmänhet?
Debatt
(22 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:315
Webb-tv: Försäkringskassans trovärdighet
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:59 Tisdagen den 29 januariProtokoll 2007/08:59 10 § Svar på interpellation 2007/08:315 om Försäkringskassans trovärdighet
Protokoll från debatten
Anf. 40 Peter Hultqvist (S)
Fru talman! Jag tackar för svaret. Frågan om Försäkringskassans hantering av sjuka personer och försäkringsläkarnas roll är ett problem för många människor i dag. Förra året kom det till Länsrätten i Dalarna in 685 överklaganden i socialförsäkringsärenden. Det var den näst största andelen av länsrättens mål. Störst är skatteärenden. Självklart att är det svårt att hinna med den här ärendeanhopningen, och från 2006 låg 438 ärenden kvar. Orsaken till den omfattande mängden överklaganden är upplevelsen av en hårdare attityd från Försäkringskassans sida i förhållande till de försäkrade. Många enskilda personer upplever att de kommer i kläm i vad de upplever vara ett överbyråkratiskt schackrande där deras upplevelse av sjukdom och de behandlande läkarnas sjukintyg inte hanteras med respekt. Upplevelsen är ofta att Försäkringskassans attityd är mer kontrollerande och bevakande än stödjande och rehabiliterande. De många överklagandena i Dalarna visar att missnöjet är omfattande. Ett annat exempel på det är att Kommunalarbetareförbundet i Dalarna under 2007 hjälpte 120 medlemmar i olika tvister med Försäkringskassan. I 80 av dessa fall överklagades beslutet, och i 40 fall har medlemmen fått rätt mot Försäkringskassan. I praktiken betyder detta att Försäkringskassans handläggare och chefer, med försäkringsläkarens råd i ryggen, har tolkat lagen hårdare än lagstiftaren. Det tycker jag är intressant. De har tolkat lagen hårdare än lagstiftaren.
Är det här över huvud taget rimligt? Jag och många med mig anser inte det. Försäkringskassan måste upplevas som en stödjande servicefunktion och inte som i det närmaste en rättslig motståndare. Pendeln har slagit för hårt. Misstänksamheten mot fusk av olika slag har blivit så stor att många människor som bevisligen är sjuka får sitta emellan. Det är orimligt, och det kräver ett ansvarstagande och agerande även från regeringens sida.
I verkligheten är det så att försäkringsläkare ibland i allmänna ordalag säger att behandlande läkares intyg inte styrker nedsättning av arbetsförmåga. Det gör att många människors situation bryskt avfärdas. Utlåtanden som jag har tagit del av är ibland okonkreta i sina formuleringar, och man har varken kommunicerat med den behandlande läkaren eller den försäkrade. Men det jag ser som mest anmärkningsvärt är när försäkringsläkare som inte är specialister i praktiken överprövar specialisters bedömningar. Att inte vara sakkunnig och ändå göra en tydlig bedömning utanför sitt kompetensområde är inte förtroendeingivande. Ett krav borde vara att Försäkringskassan konsekvent anlitade specialister för att bedöma andras specialistläkares intyg.
Jag anser att ministerns markeringar om förtydligande av försäkringsläkares uppdrag, om erfarenhetsutbyte mellan läkare och så vidare är bra. Däremot vet jag inte vad jag ska tycka om markeringarna kring Patientsäkerhetsutredningen. Jag vill se resultat innan jag har en åsikt om huruvida det är positivt eller negativt. Det är snårig materia vi rör oss i, och det är svåra bedömningar som egentligen ligger på individuella personer, exempelvis försäkringsläkare. Man kan ibland fundera på om man löser sådant här med statliga utredningar.
Jag är tydligt och klart oroad över den verklighet som existerar. Jag är fundersam till om de åtgärder som ministern hänvisar till tar på djupet i Försäkringskassans organisation så att detta kan rättas till. Ett av grundproblemen är den hårdare bedömning och praxis som börjat råda. Är ministern beredd att vidta några åtgärder på den punkten? Är ministern beredd att vidta åtgärder mot att försäkringsläkare utan specialistkompetens gör bedömningar av specialistläkares intyg?
Anf. 40 Peter Hultqvist (S)
Fru talman! Jag tackar för svaret. Frågan om Försäkringskassans hantering av sjuka personer och försäkringsläkarnas roll är ett problem för många människor i dag. Förra året kom det till Länsrätten i Dalarna in 685 överklaganden i socialförsäkringsärenden. Det var den näst största andelen av länsrättens mål. Störst är skatteärenden. Självklart att är det svårt att hinna med den här ärendeanhopningen, och från 2006 låg 438 ärenden kvar. Orsaken till den omfattande mängden överklaganden är upplevelsen av en hårdare attityd från Försäkringskassans sida i förhållande till de försäkrade. Många enskilda personer upplever att de kommer i kläm i vad de upplever vara ett överbyråkratiskt schackrande där deras upplevelse av sjukdom och de behandlande läkarnas sjukintyg inte hanteras med respekt. Upplevelsen är ofta att Försäkringskassans attityd är mer kontrollerande och bevakande än stödjande och rehabiliterande. De många överklagandena i Dalarna visar att missnöjet är omfattande. Ett annat exempel på det är att Kommunalarbetareförbundet i Dalarna under 2007 hjälpte 120 medlemmar i olika tvister med Försäkringskassan. I 80 av dessa fall överklagades beslutet, och i 40 fall har medlemmen fått rätt mot Försäkringskassan. I praktiken betyder detta att Försäkringskassans handläggare och chefer, med försäkringsläkarens råd i ryggen, har tolkat lagen hårdare än lagstiftaren. Det tycker jag är intressant. De har tolkat lagen hårdare än lagstiftaren.
Är det här över huvud taget rimligt? Jag och många med mig anser inte det. Försäkringskassan måste upplevas som en stödjande servicefunktion och inte som i det närmaste en rättslig motståndare. Pendeln har slagit för hårt. Misstänksamheten mot fusk av olika slag har blivit så stor att många människor som bevisligen är sjuka får sitta emellan. Det är orimligt, och det kräver ett ansvarstagande och agerande även från regeringens sida.
I verkligheten är det så att försäkringsläkare ibland i allmänna ordalag säger att behandlande läkares intyg inte styrker nedsättning av arbetsförmåga. Det gör att många människors situation bryskt avfärdas. Utlåtanden som jag har tagit del av är ibland okonkreta i sina formuleringar, och man har varken kommunicerat med den behandlande läkaren eller den försäkrade. Men det jag ser som mest anmärkningsvärt är när försäkringsläkare som inte är specialister i praktiken överprövar specialisters bedömningar. Att inte vara sakkunnig och ändå göra en tydlig bedömning utanför sitt kompetensområde är inte förtroendeingivande. Ett krav borde vara att Försäkringskassan konsekvent anlitade specialister för att bedöma andras specialistläkares intyg.
Jag anser att ministerns markeringar om förtydligande av försäkringsläkares uppdrag, om erfarenhetsutbyte mellan läkare och så vidare är bra. Däremot vet jag inte vad jag ska tycka om markeringarna kring Patientsäkerhetsutredningen. Jag vill se resultat innan jag har en åsikt om huruvida det är positivt eller negativt. Det är snårig materia vi rör oss i, och det är svåra bedömningar som egentligen ligger på individuella personer, exempelvis försäkringsläkare. Man kan ibland fundera på om man löser sådant här med statliga utredningar.
Jag är tydligt och klart oroad över den verklighet som existerar. Jag är fundersam till om de åtgärder som ministern hänvisar till tar på djupet i Försäkringskassans organisation så att detta kan rättas till. Ett av grundproblemen är den hårdare bedömning och praxis som börjat råda. Är ministern beredd att vidta några åtgärder på den punkten? Är ministern beredd att vidta åtgärder mot att försäkringsläkare utan specialistkompetens gör bedömningar av specialistläkares intyg?
Anf. 40 Peter Hultqvist (S)
Fru talman! Jag tackar för svaret. Frågan om Försäkringskassans hantering av sjuka personer och försäkringsläkarnas roll är ett problem för många människor i dag. Förra året kom det till Länsrätten i Dalarna in 685 överklaganden i socialförsäkringsärenden. Det var den näst största andelen av länsrättens mål. Störst är skatteärenden. Självklart att är det svårt att hinna med den här ärendeanhopningen, och från 2006 låg 438 ärenden kvar. Orsaken till den omfattande mängden överklaganden är upplevelsen av en hårdare attityd från Försäkringskassans sida i förhållande till de försäkrade. Många enskilda personer upplever att de kommer i kläm i vad de upplever vara ett överbyråkratiskt schackrande där deras upplevelse av sjukdom och de behandlande läkarnas sjukintyg inte hanteras med respekt. Upplevelsen är ofta att Försäkringskassans attityd är mer kontrollerande och bevakande än stödjande och rehabiliterande. De många överklagandena i Dalarna visar att missnöjet är omfattande. Ett annat exempel på det är att Kommunalarbetareförbundet i Dalarna under 2007 hjälpte 120 medlemmar i olika tvister med Försäkringskassan. I 80 av dessa fall överklagades beslutet, och i 40 fall har medlemmen fått rätt mot Försäkringskassan. I praktiken betyder detta att Försäkringskassans handläggare och chefer, med försäkringsläkarens råd i ryggen, har tolkat lagen hårdare än lagstiftaren. Det tycker jag är intressant. De har tolkat lagen hårdare än lagstiftaren.
Är det här över huvud taget rimligt? Jag och många med mig anser inte det. Försäkringskassan måste upplevas som en stödjande servicefunktion och inte som i det närmaste en rättslig motståndare. Pendeln har slagit för hårt. Misstänksamheten mot fusk av olika slag har blivit så stor att många människor som bevisligen är sjuka får sitta emellan. Det är orimligt, och det kräver ett ansvarstagande och agerande även från regeringens sida.
I verkligheten är det så att försäkringsläkare ibland i allmänna ordalag säger att behandlande läkares intyg inte styrker nedsättning av arbetsförmåga. Det gör att många människors situation bryskt avfärdas. Utlåtanden som jag har tagit del av är ibland okonkreta i sina formuleringar, och man har varken kommunicerat med den behandlande läkaren eller den försäkrade. Men det jag ser som mest anmärkningsvärt är när försäkringsläkare som inte är specialister i praktiken överprövar specialisters bedömningar. Att inte vara sakkunnig och ändå göra en tydlig bedömning utanför sitt kompetensområde är inte förtroendeingivande. Ett krav borde vara att Försäkringskassan konsekvent anlitade specialister för att bedöma andras specialistläkares intyg.
Jag anser att ministerns markeringar om förtydligande av försäkringsläkares uppdrag, om erfarenhetsutbyte mellan läkare och så vidare är bra. Däremot vet jag inte vad jag ska tycka om markeringarna kring Patientsäkerhetsutredningen. Jag vill se resultat innan jag har en åsikt om huruvida det är positivt eller negativt. Det är snårig materia vi rör oss i, och det är svåra bedömningar som egentligen ligger på individuella personer, exempelvis försäkringsläkare. Man kan ibland fundera på om man löser sådant här med statliga utredningar.
Jag är tydligt och klart oroad över den verklighet som existerar. Jag är fundersam till om de åtgärder som ministern hänvisar till tar på djupet i Försäkringskassans organisation så att detta kan rättas till. Ett av grundproblemen är den hårdare bedömning och praxis som börjat råda. Är ministern beredd att vidta några åtgärder på den punkten? Är ministern beredd att vidta åtgärder mot att försäkringsläkare utan specialistkompetens gör bedömningar av specialistläkares intyg?
Anf. 41 Hillevi Larsson (S)
Fru talman! Det är sant att försäkringsläkaren inte bestämmer vilken ersättning människor ska få, men det är klart att säger Försäkringskassan att en människa inte är berättigad att vara sjukskriven påverkar det i sin tur ersättningen. Därför är det väldigt väsentligt, och ofta lyssnar de självklart på vad försäkringsläkaren säger.
Det finns många fall där människor har varit hos en annan läkare - det kan vara en specialist - och fått bedömningen att arbetsförmågan är nedsatt eller att de inte kan jobba över huvud taget. Sedan säger försäkringsläkaren motsatsen. Det är väldigt märkligt att en läkare som inte ens har träffat patienten kan göra den bedömningen. I många fall är det tyvärr så att försäkringsläkaren inte har träffat patienten innan han gör bedömningen.
Det här ger människor bilden av att de vill sjukskriva till varje pris och att det handlar om det.
Jag vet att ministern inte kan kommentera enskilda fall, men man kan inte låta bli att reagera när man hör sådant som har framkommit framför allt på senare tid. Det är fruktansvärda fall där människor borde få bli sjukskrivna men inte får bli det.
Ett exempel är en man som genomgick en hjärtoperation efter en mycket svår hjärtinfarkt. Han fick beskedet att han inte fick vara sjukskriven utan att han kunde arbeta från sjuksängen på sjukhuset. De kunde sätta in en telefon där så att han kunde sköta sitt ordinarie jobb därifrån.
Den historien slutade ändå lyckligt. En del människor har tack och lov specialistläkare som verkligen kämpar för dem. Till slut kan de i bästa fall få rätt. Det är fruktansvärt att över huvud taget komma med ett sådant besked till någon som har varit så nära döden som en hjärtinfarkt innebär. Att ligga inne för operation är väldigt prövande för både den psykiska och fysiska hälsan.
Det finns exempel på människor som genomgått omfattande cancerbehandling och inte har fått vara sjukskrivna. Det är olika från fall till fall hur de här historierna slutar, men försäkringsläkarens bud har i många fall varit att det går alldeles utmärkt att jobba vidare trots att man genomgår cellgiftsbehandling och strålning och sådant som man vet sätter ned den fysiska hälsan. Det är dessutom otroligt stressande för den enskilde. Man vet ju inte ens om man kommer att överleva.
Det finns fall där den enskilde visserligen inte är sjuk i ordets vanliga bemärkelse. Det gäller till exempel ett fall där en man hade en dotter som var döende. Det var en liten flicka, bara något år gammal. Hon hade fått cancerbesked. Hon var döende och det fanns ingenting att be för. Mannen pendlade till sitt jobb långt därifrån. Han ville så klart vara med sin dotter den sista tiden. Det var ju den enda tid han skulle få med henne. Det var ju både för sin egen skull och för att stödja dottern. Han fick beskedet att han inte var sjuk så det beviljades inte.
Folk hamnar i en väldigt svår situation i just de här specifika situationerna. Man kan inte säga att han är arbetslös och har rätt till arbetslöshetsersättning och man kanske inte kan säga att han är sjuk. Frågan är hur människor ska göra i sådana här situationer. Jag tycker att man måste visa mycket större flexibilitet.
Det har ju kommit dekret om hårdare bedömning för rätten att bli sjukskriven. Men en stor fråga gäller också försäkringsläkarna. De har ju funnits under lång tid. De hårda bedömningarna gör ju inte saken bättre. Jag tycker att det är väldigt viktigt att man gör någonting åt detta.
Anf. 41 Hillevi Larsson (S)
Fru talman! Det är sant att försäkringsläkaren inte bestämmer vilken ersättning människor ska få, men det är klart att säger Försäkringskassan att en människa inte är berättigad att vara sjukskriven påverkar det i sin tur ersättningen. Därför är det väldigt väsentligt, och ofta lyssnar de självklart på vad försäkringsläkaren säger.
Det finns många fall där människor har varit hos en annan läkare - det kan vara en specialist - och fått bedömningen att arbetsförmågan är nedsatt eller att de inte kan jobba över huvud taget. Sedan säger försäkringsläkaren motsatsen. Det är väldigt märkligt att en läkare som inte ens har träffat patienten kan göra den bedömningen. I många fall är det tyvärr så att försäkringsläkaren inte har träffat patienten innan han gör bedömningen.
Det här ger människor bilden av att de vill sjukskriva till varje pris och att det handlar om det.
Jag vet att ministern inte kan kommentera enskilda fall, men man kan inte låta bli att reagera när man hör sådant som har framkommit framför allt på senare tid. Det är fruktansvärda fall där människor borde få bli sjukskrivna men inte får bli det.
Ett exempel är en man som genomgick en hjärtoperation efter en mycket svår hjärtinfarkt. Han fick beskedet att han inte fick vara sjukskriven utan att han kunde arbeta från sjuksängen på sjukhuset. De kunde sätta in en telefon där så att han kunde sköta sitt ordinarie jobb därifrån.
Den historien slutade ändå lyckligt. En del människor har tack och lov specialistläkare som verkligen kämpar för dem. Till slut kan de i bästa fall få rätt. Det är fruktansvärt att över huvud taget komma med ett sådant besked till någon som har varit så nära döden som en hjärtinfarkt innebär. Att ligga inne för operation är väldigt prövande för både den psykiska och fysiska hälsan.
Det finns exempel på människor som genomgått omfattande cancerbehandling och inte har fått vara sjukskrivna. Det är olika från fall till fall hur de här historierna slutar, men försäkringsläkarens bud har i många fall varit att det går alldeles utmärkt att jobba vidare trots att man genomgår cellgiftsbehandling och strålning och sådant som man vet sätter ned den fysiska hälsan. Det är dessutom otroligt stressande för den enskilde. Man vet ju inte ens om man kommer att överleva.
Det finns fall där den enskilde visserligen inte är sjuk i ordets vanliga bemärkelse. Det gäller till exempel ett fall där en man hade en dotter som var döende. Det var en liten flicka, bara något år gammal. Hon hade fått cancerbesked. Hon var döende och det fanns ingenting att be för. Mannen pendlade till sitt jobb långt därifrån. Han ville så klart vara med sin dotter den sista tiden. Det var ju den enda tid han skulle få med henne. Det var ju både för sin egen skull och för att stödja dottern. Han fick beskedet att han inte var sjuk så det beviljades inte.
Folk hamnar i en väldigt svår situation i just de här specifika situationerna. Man kan inte säga att han är arbetslös och har rätt till arbetslöshetsersättning och man kanske inte kan säga att han är sjuk. Frågan är hur människor ska göra i sådana här situationer. Jag tycker att man måste visa mycket större flexibilitet.
Det har ju kommit dekret om hårdare bedömning för rätten att bli sjukskriven. Men en stor fråga gäller också försäkringsläkarna. De har ju funnits under lång tid. De hårda bedömningarna gör ju inte saken bättre. Jag tycker att det är väldigt viktigt att man gör någonting åt detta.
Anf. 42 Staffan Danielsson (C)
Fru talman! Fru statsråd! Herr Hultqvist! Fru Larsson! Alla andra! Jag tycker att Peter Hultqvist har skrivit en interpellation i en viktig fråga och i ett balanserat tonläge. Så är inte alltid fallet i debatterna, men det är bra när vi kan utnyttja riksdagen och den plattformen till bra debatter i angelägna frågor.
Jag kan även instämma i delar av den bild som Peter Hultqvist ger av verkligheten. Jag ser den även från Östergötlands horisont.
Först vill jag ändå göra tydligt att jag helt står bakom den skärpning som alliansregeringen har vidtagit vad gäller långa sjukskrivningar och de exploderande förtidspensioneringarna. Det har tidigare varit för lätt och släpphänt ibland. Det var nödvändigt att prioritera arbetslinjen och minska utanförskapet och att ställa mer precisa riktlinjer för villkoren för långa sjukskrivningar och sjuk- och aktivitetsersättningar.
Havande sagt detta, som Lennart Daléus säkert skulle ha uttryckt sig, vill jag tillföra någon synpunkt till den problematik som Peter Hultqvist har lyft fram.
Distriktsläkaren sjukskriver den som läkaren anser vara sjuk. Man kan uppenbarligen vara sjuk men ändå ha arbetsförmåga. Den bedömningen görs av Försäkringskassan med hjälp av försäkringsläkaren som oftast granskar läkarintyget och enbart utifrån detta ibland gör bedömningen att man inte kan arbeta eller att man kan och bör arbeta.
Redan här blir diskussionen lite svår för många av oss. Man kopplar nog ofta ihop sjukdom och sjukskrivning med att man samtidigt inte har arbetsförmåga. Jag är med på att den diskussionen och bedömningen faktiskt är relevant.
Den kan göras som nu av en överprövande instans. Man kunde alternativt tänka sig att bedömningen gjordes av distriktsläkaren som ju är den som har träffat den sjuke och bäst torde kunna bedöma graden av arbetsförmåga. Kontrollen skulle i så fall göras av Försäkringskassan och försäkringsläkaren och i stället för att rikta sig mot den sjukskrivne innebära en prövning av läkarnas sjukintyg och bedömningar. Så är inte systemet i dag, men jag tycker att det är en intressant tanke.
Som det nu är kan den enskilde ibland hamna mellan distriktsläkarens och försäkringsläkarens stolar och i vissa lägen hamna i en moment 22-liknande situation.
Jag ska ge ett exempel som jag har kommit i kontakt med och som visar en sak som borde rättas till.
En skogsarbetare jag känner fick en whiplashskada vid fällning av stormfälld skog. Han fick stora bekymmer med rygg och nacke. Han försökte jobba, men det gick allt sämre. Han sökte läkarvård och gick hos sjukgymnast men blev inte bättre. Läkare och sjukgymnast var eniga om att en tids sjukskrivning utan arbete var nödvändig för att behandlingen skulle bita. Skogsarbetaren sjukskrevs av distriktsläkaren vid vårdcentralen.
Så långt var allt gott och väl. Skogsarbetaren var sjukskriven och såg så småningom fram emot sjuklönen. Men den dök inte upp. I stället kom ett barskt brev från Försäkringskassan som ansåg distriktsläkarens intyg vara kort och ofullständigt. Därför var förslaget att ingen sjuklön skulle utgå.
Att läkarens intyg var ofullständigt kan ju knappast patienten lastas för. Att i efterhand vägra utbetalning av sjuklön när den sjuke har varit i god tro att läkarens intyg skulle gälla är inte acceptabelt tycker jag. Det borde ändras. Det budskapet vill jag skicka med socialförsäkringsministern.
Att däremot ifrågasätta framtida sjukersättning och att den enskilde då kan välja att arbeta eller inte arbeta och vet vad som gäller är en annan sak. Då kan man i så fall arbeta medan frågan överprövas.
Anf. 43 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Fru talman! Det här är en fråga som naturligtvis engagerar väldigt många. Jag får också många brev från oroliga personer som ifrågasätter att Försäkringskassan överprövar eller har annan uppfattning om ersättningen för den skada som man har fått läkarintyg för.
Jag hör naturligtvis också de här tongångarna. Jag blir också orolig om det nu är så att man bedöms olika av olika försäkringskassor, av olika handläggare och om det ser olika ut på olika platser.
Här i kammaren bestämdes faktiskt 2005 att Försäkringskassan skulle bli en egen myndighet med en styrelse med fullt eget ansvar. Skärpningen inom ohälsans område som Staffan Danielsson pratar om är en skärpning som innebär en förbättring som kommer den 1 juli. Någon skärpning från denna regering vad gäller lagstiftning eller regler har inte kommit.
Jag har roat mig med att titta på vad Socialdemokraterna har sagt om försäkringsläkarna under den tid man hade regeringsmakten, om man nu inte är tillfreds med Försäkringskassans roll.
I en proposition 1994/95 med Lena Hjelm-Wallén och Ingela Thalén framgår det klart att försäkringsläkaren är Försäkringskassans expert och rådgivare. Försäkringsläkaren ska inte själv undersöka eller behandla den försäkrade.
I en proposition 2002/03 undertecknad av Göran Persson och Hans Karlsson står det att ovannämnda synsätt fortsatt ska gälla.
Rapporter från Socialstyrelsen säger också att någon förändring av prövning inte ska ske utan att det i så fall får bli ett domstolsförfarande.
Med den bakgrunden vill jag säga att denna regering har lagt ett kommittédirektiv i april förra året om patienträttigheten; det är vad det handlar om - patientens rättigheter i sin sjukskrivningsprocess. Det kommer i en utredning den 31 december. Vi ifrågasätter också hur rättssäkerheten är för patienterna.
Ett kommittédirektiv 2007 står jag bakom tillsammans med regeringen. Det handlar om tillsyn av hela socialförsäkringen. Anne-Marie Begler kommer att lämna över den till mig på torsdag så att vi ser vad man säger och hur vi ska kunna garantera en rättssäker tillsyn över hela socialförsäkringen. Det har ju inte funnits. Tillsynen glömde Socialdemokraterna bort när man slog ihop försäkringskassorna.
När det gäller bedömningen tror och hoppas jag på den sjukskrivningsprocess som Socialdemokraterna startade upp. Det hoppas jag att ni enas med mig om, eftersom beslutet i kammaren är gemensamt. Det är en sjukskrivningsprocess mellan läkarna, Statens beredning för medicinsk utvärdering, Försäkringskassan och Socialstyrelsen. Man ska titta på hur en normal sjukskrivningstid ser ut, som ett beslutsstöd. Det var Socialdemokraterna som satte i gång arbetet. Jag har fullföljt det.
Nu har man snart gjort färdigt de flesta diagnoser utom lättare psykisk ohälsa och stressymtom. Vi har varit eniga om att titta på det här. När Försäkringskassan, den sjukskrivande läkaren, Socialstyrelsen med mera har varit överens om vad som är vetenskap och beprövad hjälp, vad som är en normal sjukskrivning, då behöver vi kanske inte ha det här ifrågasättandet, för då har båda parter varit med i diskussionerna. Jag hoppas och tror mycket på det. Men det är enbart ett beslutsstöd, ingenting annat.
Vi skulle kunna diskutera arbetsförmågan mycket. Jag ger ett kort svar till Hillevi Larsson: Vi har trygghetssystem som ger pappan som ska sitta vid sin döende dotters sida rätt att vårda sitt sjuka barn.
Anf. 43 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Fru talman! Det här är en fråga som naturligtvis engagerar väldigt många. Jag får också många brev från oroliga personer som ifrågasätter att Försäkringskassan överprövar eller har annan uppfattning om ersättningen för den skada som man har fått läkarintyg för.
Jag hör naturligtvis också de här tongångarna. Jag blir också orolig om det nu är så att man bedöms olika av olika försäkringskassor, av olika handläggare och om det ser olika ut på olika platser.
Här i kammaren bestämdes faktiskt 2005 att Försäkringskassan skulle bli en egen myndighet med en styrelse med fullt eget ansvar. Skärpningen inom ohälsans område som Staffan Danielsson pratar om är en skärpning som innebär en förbättring som kommer den 1 juli. Någon skärpning från denna regering vad gäller lagstiftning eller regler har inte kommit.
Jag har roat mig med att titta på vad Socialdemokraterna har sagt om försäkringsläkarna under den tid man hade regeringsmakten, om man nu inte är tillfreds med Försäkringskassans roll.
I en proposition 1994/95 med Lena Hjelm-Wallén och Ingela Thalén framgår det klart att försäkringsläkaren är Försäkringskassans expert och rådgivare. Försäkringsläkaren ska inte själv undersöka eller behandla den försäkrade.
I en proposition 2002/03 undertecknad av Göran Persson och Hans Karlsson står det att ovannämnda synsätt fortsatt ska gälla.
Rapporter från Socialstyrelsen säger också att någon förändring av prövning inte ska ske utan att det i så fall får bli ett domstolsförfarande.
Med den bakgrunden vill jag säga att denna regering har lagt ett kommittédirektiv i april förra året om patienträttigheten; det är vad det handlar om - patientens rättigheter i sin sjukskrivningsprocess. Det kommer i en utredning den 31 december. Vi ifrågasätter också hur rättssäkerheten är för patienterna.
Ett kommittédirektiv 2007 står jag bakom tillsammans med regeringen. Det handlar om tillsyn av hela socialförsäkringen. Anne-Marie Begler kommer att lämna över den till mig på torsdag så att vi ser vad man säger och hur vi ska kunna garantera en rättssäker tillsyn över hela socialförsäkringen. Det har ju inte funnits. Tillsynen glömde Socialdemokraterna bort när man slog ihop försäkringskassorna.
När det gäller bedömningen tror och hoppas jag på den sjukskrivningsprocess som Socialdemokraterna startade upp. Det hoppas jag att ni enas med mig om, eftersom beslutet i kammaren är gemensamt. Det är en sjukskrivningsprocess mellan läkarna, Statens beredning för medicinsk utvärdering, Försäkringskassan och Socialstyrelsen. Man ska titta på hur en normal sjukskrivningstid ser ut, som ett beslutsstöd. Det var Socialdemokraterna som satte i gång arbetet. Jag har fullföljt det.
Nu har man snart gjort färdigt de flesta diagnoser utom lättare psykisk ohälsa och stressymtom. Vi har varit eniga om att titta på det här. När Försäkringskassan, den sjukskrivande läkaren, Socialstyrelsen med mera har varit överens om vad som är vetenskap och beprövad hjälp, vad som är en normal sjukskrivning, då behöver vi kanske inte ha det här ifrågasättandet, för då har båda parter varit med i diskussionerna. Jag hoppas och tror mycket på det. Men det är enbart ett beslutsstöd, ingenting annat.
Vi skulle kunna diskutera arbetsförmågan mycket. Jag ger ett kort svar till Hillevi Larsson: Vi har trygghetssystem som ger pappan som ska sitta vid sin döende dotters sida rätt att vårda sitt sjuka barn.
Anf. 43 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Fru talman! Det här är en fråga som naturligtvis engagerar väldigt många. Jag får också många brev från oroliga personer som ifrågasätter att Försäkringskassan överprövar eller har annan uppfattning om ersättningen för den skada som man har fått läkarintyg för.
Jag hör naturligtvis också de här tongångarna. Jag blir också orolig om det nu är så att man bedöms olika av olika försäkringskassor, av olika handläggare och om det ser olika ut på olika platser.
Här i kammaren bestämdes faktiskt 2005 att Försäkringskassan skulle bli en egen myndighet med en styrelse med fullt eget ansvar. Skärpningen inom ohälsans område som Staffan Danielsson pratar om är en skärpning som innebär en förbättring som kommer den 1 juli. Någon skärpning från denna regering vad gäller lagstiftning eller regler har inte kommit.
Jag har roat mig med att titta på vad Socialdemokraterna har sagt om försäkringsläkarna under den tid man hade regeringsmakten, om man nu inte är tillfreds med Försäkringskassans roll.
I en proposition 1994/95 med Lena Hjelm-Wallén och Ingela Thalén framgår det klart att försäkringsläkaren är Försäkringskassans expert och rådgivare. Försäkringsläkaren ska inte själv undersöka eller behandla den försäkrade.
I en proposition 2002/03 undertecknad av Göran Persson och Hans Karlsson står det att ovannämnda synsätt fortsatt ska gälla.
Rapporter från Socialstyrelsen säger också att någon förändring av prövning inte ska ske utan att det i så fall får bli ett domstolsförfarande.
Med den bakgrunden vill jag säga att denna regering har lagt ett kommittédirektiv i april förra året om patienträttigheten; det är vad det handlar om - patientens rättigheter i sin sjukskrivningsprocess. Det kommer i en utredning den 31 december. Vi ifrågasätter också hur rättssäkerheten är för patienterna.
Ett kommittédirektiv 2007 står jag bakom tillsammans med regeringen. Det handlar om tillsyn av hela socialförsäkringen. Anne-Marie Begler kommer att lämna över den till mig på torsdag så att vi ser vad man säger och hur vi ska kunna garantera en rättssäker tillsyn över hela socialförsäkringen. Det har ju inte funnits. Tillsynen glömde Socialdemokraterna bort när man slog ihop försäkringskassorna.
När det gäller bedömningen tror och hoppas jag på den sjukskrivningsprocess som Socialdemokraterna startade upp. Det hoppas jag att ni enas med mig om, eftersom beslutet i kammaren är gemensamt. Det är en sjukskrivningsprocess mellan läkarna, Statens beredning för medicinsk utvärdering, Försäkringskassan och Socialstyrelsen. Man ska titta på hur en normal sjukskrivningstid ser ut, som ett beslutsstöd. Det var Socialdemokraterna som satte i gång arbetet. Jag har fullföljt det.
Nu har man snart gjort färdigt de flesta diagnoser utom lättare psykisk ohälsa och stressymtom. Vi har varit eniga om att titta på det här. När Försäkringskassan, den sjukskrivande läkaren, Socialstyrelsen med mera har varit överens om vad som är vetenskap och beprövad hjälp, vad som är en normal sjukskrivning, då behöver vi kanske inte ha det här ifrågasättandet, för då har båda parter varit med i diskussionerna. Jag hoppas och tror mycket på det. Men det är enbart ett beslutsstöd, ingenting annat.
Vi skulle kunna diskutera arbetsförmågan mycket. Jag ger ett kort svar till Hillevi Larsson: Vi har trygghetssystem som ger pappan som ska sitta vid sin döende dotters sida rätt att vårda sitt sjuka barn.
Anf. 44 Peter Hultqvist (S)
Fru talman! Läkare: Det finns risk att han dör. Så lyder en mening i ett tidningsklipp jag har med mig här. Det handlar om en man i Hedemora som fick rätt till 75 procents sjukersättning hos länsrätten på grund av högt blodtryck. Han har tydligen haft denna typ av problem sedan någon gång på 90-talet, då han hade ett rekord på 270/220, vilket man väl ändå får betrakta som högt. Han har haft problem med detta i många år.
Nu har det kommit till en punkt där man är oenig mellan Försäkringskassan och sjukskrivande läkare, som menar att han har kapacitet att jobba 25 procent. Man hänvisar honom till annat arbete. Hur enkelt är det att få annat arbete avpassat för sjukdom vid 62 års ålder?
Men Försäkringskassan driver frågan vidare och ska ha rätt till varje pris. Man går till Kammarrätten i Sundsvall med detta. De som betraktar det här utifrån funderar på om det är ett rimligt förfarande.
I dag på förmiddagen ringde en person som berättade om en människa som hade varit med om två självmordsförsök, var inne i en depression och hade ett läkarintyg på sjukskrivning. Men Försäkringskassan hade sagt att de inte var beredda att godkänna det.
Jag kan naturligtvis inte gå in och säga exakt vad som är rätt och fel, men det finns så mycket sådant här i dag inom Försäkringskassan i hanteringen av enskilda individer, som gör att man måste reagera inte bara som politiker utan också som människa. Det är klart att man kan sätta sig och göra något slags skuldförteckning över vilka borgerliga och socialdemokratiska politiker som någon gång har varit med och gett något direktiv och vem som äger skulden. Men jag tycker att det är fullständigt ointressant.
Jag har hållit på med sådana här problem även under förra valperioden, diskuterat dem i olika sammanhang med ministrar och andra och försökt driva på. Vi måste ha en annan hantering inom ramen för Försäkringskassan.
Grundproblemet är inte enbart att det bedöms olika i olika delar av landet. Min upplevelse är att ett av grundproblemen är att man är för brutal och krass i bedömningarna många gånger. Det finns en mänsklig dimension som man missar. Det är alltför många i central politisk position som har varit inblandade i att försvara den typen av politik.
Upplevelsen är att det har blivit hårdare under de senaste åren. Det får ministern tycka vad hon vill om. Skruven har dragits åt ytterligare. Det är upplevelsen hos många människor, oavsett vad vi står här i kammaren och presenterar för listor på vem som har gjort vad. Det är betydligt viktigare för mig än hur man tar debatten rent tekniskt här i kammaren och vilka som säger att de är mindre dåliga än någon annan.
Om det är många människor som säger att de kämpar mot övermäktig byråkrati och att man ska vara frisk för att orka vara sjuk är det någonting som inte är bra i systemet. Om de här problemen inte åtgärdas och om politikerna ägnar tiden åt att bara hålla på och titta på vem som har gjort mest fel eller mest rätt förvärras trovärdighetskrisen. Vår roll måste vara att försöka göra något åt det här.
Det finns också många bra upplevelser av korrekt, bra och snabb service och bra besked. Men det finns för många exempel på krångel med sjukintyg, försäkringsläkare, utebliven ersättning, överklaganden och myndighetsbeslut som uppfattas som horribla. Det är för mycket sådant, och det måste vi ta på allvar, oavsett vem som vinner tävlingen om plus och minus och vem som har varit bäst och sämst. Där har ministern ansvar att agera.
Anf. 45 Hillevi Larsson (S)
Fru talman! Det är glädjande att man har någonting att komma med när det gäller situationen med föräldrar som vakar över sina döende barn. Men det verkar uppenbarligen som att det i alla fall inte fungerar.
I det här fallet sade mannen upp sig från sitt jobb. Han höll länge på och schackrade, men det slutade med att han sade upp sig. Han bedömde att hans dotter var viktigare än jobbet. Han ångrar inte det beslutet, men det är tragiskt att det ska behöva ske.
Jag vet inte vad som har fallerat i kedjan i det enskilda fallet, men man kan i alla fall konstatera att det här bara är ett av många fall. De människor som ligger på sjukhus och behandlas för cancer eller hjärtinfarkt med mycket svåra diagnoser har i många fall fått negativt besked från försäkringsläkaren. Många har fått kämpa länge för att få rätt. Det är inte heller alla som får rätt.
Vi har andra fall som inte är lika uppenbara. Det handlar inte minst om kvinnor som lider av kronisk värk och förslitningsskador. Det här är ingenting som man alltid ser utanpå kroppen, men det innebär ett fruktansvärt lidande för de drabbade. Det är inte så att de här kvinnorna går hemma och latar sig, utan många har så nedsatt arbetsförmåga att de inte kan sköta ens det vardagliga hushållsarbetet. De kan knappt lyfta upp en sopkvast eller laga mat. Värken är så fruktansvärd. Ändå är det svårt att få rätt.
Det diskuteras hur skadorna har uppkommit. Frågan är vad som har uppkommit på jobbet och vad som har uppkommit på fritiden. Det är ganska uppenbart att om man har slitit i vården under en stor del av sitt liv och arbetsmiljöarbetet inte har fungerat uppstår skador. Man kan ha fått göra tunga lyft på egen hand, trots att man alltid ska vara två när man gör det, haft maskiner som inte varit tillräckligt bra och jobbat i den miljön länge.
Jag hoppas att regeringen tar till sig detta.
Anf. 46 Staffan Danielsson (C)
Fru talman! Det är bra att regeringen har fokus på att bryta utanförskapet och minska de långa sjukskrivningarna och de mycket omfattande förtidspensioneringarna. Det är bra med de åtgärder som har vidtagits och som jag är övertygad om gagnar både samhället i stort och de berörda människorna genom att man prövar arbetsförmågan och erbjuder möjlighet till arbete om förutsättningar finns för att arbeta. Denna fråga är inte kopplad till det, men jag vill skicka med det.
Regelverk måste möta verkligheten. Ibland kan reglerna behöva justeras om det inte blev riktigt bra. Det kan gälla även om det är en s-regering som har fastställt dem eller om det har varit bred enighet.
Jag har visat en sak som jag tycker borde ändras, nämligen att sjukersättning kan förvägras i efterhand av Försäkringskassan när den enskilde uppenbarligen varit i god tro genom läkares sjukskrivning. Man kan inte rimligen själv bedöma att ens läkares intyg kommer att bli underkänt.
Jag har också genom kontakter med både läkare och arbetsförmedlare fått signaler om att enskilda människor ibland hamnar i kläm mellan läkare, försäkringsläkare, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen i dessa frågor. Jag har förståelse för att detta ibland kan och kommer att hända i det komplicerade system vi har. Det får då prövas inom de mekanismer för överklagande och förnyad genomgång som finns.
Men det är inte bra om volymen tvister blir för stor. Det kan vara ett indicium på att det är någonting som behöver rättas till. Mitt råd till socialförsäkringsministern, som jag vet har ett stort engagemang för väl fungerande regelverk och rutiner på det här viktiga området, är att fortsätta dialogen såväl med enskilda människor, läkare, Försäkringskassan och arbetsförmedlare som med företrädare för myndigheterna.
Jag är lekman i dessa frågor. Men jag tror att det behövs vissa justeringar och förbättringar i samspelet mellan läkare och myndigheter vad gäller regelverk och rutiner. Det hoppas jag att statsrådet uppmärksamt följer och vid behov rättar till.
Anf. 46 Staffan Danielsson (C)
Fru talman! Det är bra att regeringen har fokus på att bryta utanförskapet och minska de långa sjukskrivningarna och de mycket omfattande förtidspensioneringarna. Det är bra med de åtgärder som har vidtagits och som jag är övertygad om gagnar både samhället i stort och de berörda människorna genom att man prövar arbetsförmågan och erbjuder möjlighet till arbete om förutsättningar finns för att arbeta. Denna fråga är inte kopplad till det, men jag vill skicka med det.
Regelverk måste möta verkligheten. Ibland kan reglerna behöva justeras om det inte blev riktigt bra. Det kan gälla även om det är en s-regering som har fastställt dem eller om det har varit bred enighet.
Jag har visat en sak som jag tycker borde ändras, nämligen att sjukersättning kan förvägras i efterhand av Försäkringskassan när den enskilde uppenbarligen varit i god tro genom läkares sjukskrivning. Man kan inte rimligen själv bedöma att ens läkares intyg kommer att bli underkänt.
Jag har också genom kontakter med både läkare och arbetsförmedlare fått signaler om att enskilda människor ibland hamnar i kläm mellan läkare, försäkringsläkare, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen i dessa frågor. Jag har förståelse för att detta ibland kan och kommer att hända i det komplicerade system vi har. Det får då prövas inom de mekanismer för överklagande och förnyad genomgång som finns.
Men det är inte bra om volymen tvister blir för stor. Det kan vara ett indicium på att det är någonting som behöver rättas till. Mitt råd till socialförsäkringsministern, som jag vet har ett stort engagemang för väl fungerande regelverk och rutiner på det här viktiga området, är att fortsätta dialogen såväl med enskilda människor, läkare, Försäkringskassan och arbetsförmedlare som med företrädare för myndigheterna.
Jag är lekman i dessa frågor. Men jag tror att det behövs vissa justeringar och förbättringar i samspelet mellan läkare och myndigheter vad gäller regelverk och rutiner. Det hoppas jag att statsrådet uppmärksamt följer och vid behov rättar till.
Anf. 46 Staffan Danielsson (C)
Fru talman! Det är bra att regeringen har fokus på att bryta utanförskapet och minska de långa sjukskrivningarna och de mycket omfattande förtidspensioneringarna. Det är bra med de åtgärder som har vidtagits och som jag är övertygad om gagnar både samhället i stort och de berörda människorna genom att man prövar arbetsförmågan och erbjuder möjlighet till arbete om förutsättningar finns för att arbeta. Denna fråga är inte kopplad till det, men jag vill skicka med det.
Regelverk måste möta verkligheten. Ibland kan reglerna behöva justeras om det inte blev riktigt bra. Det kan gälla även om det är en s-regering som har fastställt dem eller om det har varit bred enighet.
Jag har visat en sak som jag tycker borde ändras, nämligen att sjukersättning kan förvägras i efterhand av Försäkringskassan när den enskilde uppenbarligen varit i god tro genom läkares sjukskrivning. Man kan inte rimligen själv bedöma att ens läkares intyg kommer att bli underkänt.
Jag har också genom kontakter med både läkare och arbetsförmedlare fått signaler om att enskilda människor ibland hamnar i kläm mellan läkare, försäkringsläkare, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen i dessa frågor. Jag har förståelse för att detta ibland kan och kommer att hända i det komplicerade system vi har. Det får då prövas inom de mekanismer för överklagande och förnyad genomgång som finns.
Men det är inte bra om volymen tvister blir för stor. Det kan vara ett indicium på att det är någonting som behöver rättas till. Mitt råd till socialförsäkringsministern, som jag vet har ett stort engagemang för väl fungerande regelverk och rutiner på det här viktiga området, är att fortsätta dialogen såväl med enskilda människor, läkare, Försäkringskassan och arbetsförmedlare som med företrädare för myndigheterna.
Jag är lekman i dessa frågor. Men jag tror att det behövs vissa justeringar och förbättringar i samspelet mellan läkare och myndigheter vad gäller regelverk och rutiner. Det hoppas jag att statsrådet uppmärksamt följer och vid behov rättar till.
Anf. 47 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Fru talman! Bakgrund till varför jag tittade efter vad Socialdemokraterna hade sagt om försäkringsläkare är att Socialdemokraterna har innehavt regeringsmakten under hela denna tid. Nu kritiserar de en organisation med försäkringsläkare trots att de förut har försvarat och stött organisationen.
Det är inget nytt fenomen. Om det är ny information för er att människor kommer i kläm mellan systemen och känner otrygghet över att en försäkringsläkare ska överpröva är det för mig ingen ny erfarenhet. Det kanske är för att jag har arbetat som sköterska i 30 år. Jag har varit med och hört det länge. Det är inget nytt fenomen att människor känner oro, irritation och ångest och undrar ifall de har blivit rätt behandlade.
Nu finns en utredning som ska titta efter om försäkringsläkare och försäkringstandläkare ska vara under statlig tillsyn. Det kanske är något att vänta på för att titta om det ska göras någon förändring. Jag tror också på det gemensamma arbetet i sjukskrivningsprocessen så att man kan tala samma språk och litar på varandra så att vi inte får den misstänksamhet som finns i verksamheten i dag.
Jag tror och hoppas också att vi kan vara överens om att det är arbetsförmågan som ska ge rätt till ersättning. Det är nedsatt arbetsförmåga som ska ge rätt till ersättning. Det kan inte vara någonting annat. Anna Hedborg har i sin utredning visat på att många har fått förtidspension och att det många gånger har varit en arbetsmarknadspolitisk åtgärd under väldigt många år. Hon om någon måste veta detta.
Det kan inte vara rätt att vi tar våra skattepengar som vi vill ska gå till dem som är sjuka och skadade och ge till personer som har full eller viss arbetsförmåga. Det måste bli en arbetsförmågebedömning. Jag kan inte se det på annat sätt. Självklart ska man också handskas med detta med vett och sans.
Därför kommer regeringen snart att tillsätta utredningen så att vi vet vad arbetsförmåga är för någonting och närmar oss samma syn och samma samtal mellan arbetsförmedling och försäkringskassa. Det ska inte bli så att någon är anställningsbar på det ena stället men inte på det andra och för frisk för det ena och för sjuk för det andra. Många känner igen detta.
Vi hörde också i inledningen om att många känner sig misskrediterade och anklagade för fusk. Jag hoppas inte att interpellanten menar att vi inte ska arbete för att minska antalet felaktiga utbetalningar. Det handlar enligt FUT-delegationen om 20 miljarder kronor. Där har myndigheterna själva suttit med och gjort den bedömningen.
En kostnad på 20 miljarder kronor är lika mycket som polis och åklagare kostar under ett år i det här landet. Det är nästan lika mycket som allt barnbidrag. Det handlar inte bara om fusk och bedrägerier. Det handlar om felaktigheter också från myndighetens sida. Detta måste vi arbeta oerhört mycket med. Ett så stort belopp som 20 miljarder är väldigt mycket.
När det gäller kvinnor, Hillevi Larsson, har jag haft en fokusgrupp hos mig. Det är kvinnor som har haft lättare psykisk ohälsa och utmattningssyndrom. De har beskrivit för mig varför de har fått det, vilken hjälp de skulle ha behövt och hur de nu har kommit tillbaka. En del var inte alls tillbaka.
Jag har haft ett seminarium som var mycket välbesökt om just kvinnor och ohälsa. Jag fokuserar väldigt mycket på kvinnor. Jag fokuserar också väldigt mycket på ungdomar. Där ser vi speciellt unga kvinnor som i dag genom dålig skolunderbyggnad, genom att de inte har fått arbete och genom psykisk ohälsa har kommit in i en aktivitetsersättning.
Vad är det för ett sätt att välkomna unga människor in i ett vuxenliv? Låt oss allihop göra vad vi kan för att minska den trenden.
Anf. 47 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Fru talman! Bakgrund till varför jag tittade efter vad Socialdemokraterna hade sagt om försäkringsläkare är att Socialdemokraterna har innehavt regeringsmakten under hela denna tid. Nu kritiserar de en organisation med försäkringsläkare trots att de förut har försvarat och stött organisationen.
Det är inget nytt fenomen. Om det är ny information för er att människor kommer i kläm mellan systemen och känner otrygghet över att en försäkringsläkare ska överpröva är det för mig ingen ny erfarenhet. Det kanske är för att jag har arbetat som sköterska i 30 år. Jag har varit med och hört det länge. Det är inget nytt fenomen att människor känner oro, irritation och ångest och undrar ifall de har blivit rätt behandlade.
Nu finns en utredning som ska titta efter om försäkringsläkare och försäkringstandläkare ska vara under statlig tillsyn. Det kanske är något att vänta på för att titta om det ska göras någon förändring. Jag tror också på det gemensamma arbetet i sjukskrivningsprocessen så att man kan tala samma språk och litar på varandra så att vi inte får den misstänksamhet som finns i verksamheten i dag.
Jag tror och hoppas också att vi kan vara överens om att det är arbetsförmågan som ska ge rätt till ersättning. Det är nedsatt arbetsförmåga som ska ge rätt till ersättning. Det kan inte vara någonting annat. Anna Hedborg har i sin utredning visat på att många har fått förtidspension och att det många gånger har varit en arbetsmarknadspolitisk åtgärd under väldigt många år. Hon om någon måste veta detta.
Det kan inte vara rätt att vi tar våra skattepengar som vi vill ska gå till dem som är sjuka och skadade och ge till personer som har full eller viss arbetsförmåga. Det måste bli en arbetsförmågebedömning. Jag kan inte se det på annat sätt. Självklart ska man också handskas med detta med vett och sans.
Därför kommer regeringen snart att tillsätta utredningen så att vi vet vad arbetsförmåga är för någonting och närmar oss samma syn och samma samtal mellan arbetsförmedling och försäkringskassa. Det ska inte bli så att någon är anställningsbar på det ena stället men inte på det andra och för frisk för det ena och för sjuk för det andra. Många känner igen detta.
Vi hörde också i inledningen om att många känner sig misskrediterade och anklagade för fusk. Jag hoppas inte att interpellanten menar att vi inte ska arbete för att minska antalet felaktiga utbetalningar. Det handlar enligt FUT-delegationen om 20 miljarder kronor. Där har myndigheterna själva suttit med och gjort den bedömningen.
En kostnad på 20 miljarder kronor är lika mycket som polis och åklagare kostar under ett år i det här landet. Det är nästan lika mycket som allt barnbidrag. Det handlar inte bara om fusk och bedrägerier. Det handlar om felaktigheter också från myndighetens sida. Detta måste vi arbeta oerhört mycket med. Ett så stort belopp som 20 miljarder är väldigt mycket.
När det gäller kvinnor, Hillevi Larsson, har jag haft en fokusgrupp hos mig. Det är kvinnor som har haft lättare psykisk ohälsa och utmattningssyndrom. De har beskrivit för mig varför de har fått det, vilken hjälp de skulle ha behövt och hur de nu har kommit tillbaka. En del var inte alls tillbaka.
Jag har haft ett seminarium som var mycket välbesökt om just kvinnor och ohälsa. Jag fokuserar väldigt mycket på kvinnor. Jag fokuserar också väldigt mycket på ungdomar. Där ser vi speciellt unga kvinnor som i dag genom dålig skolunderbyggnad, genom att de inte har fått arbete och genom psykisk ohälsa har kommit in i en aktivitetsersättning.
Vad är det för ett sätt att välkomna unga människor in i ett vuxenliv? Låt oss allihop göra vad vi kan för att minska den trenden.
Anf. 48 Peter Hultqvist (S)
Fru talman! Nolltolerans mot fusk är en självklarhet. Man gör bedömningen att det handlar om 20 miljarder, men man kan inte bevisa att det är på det sättet. Förra året var det 1 600 personer som fälldes för fusk inom ramen för Försäkringskassan.
Det jag sade och det jag är ute efter är att antalet överklagningar ökar. Det är dessutom så att Försäkringskassan i många fall bedöms ha fel i sina bedömningar i länsrätt och kammarrätt. Det är ett tecken på att Försäkringskassan bedömer det hårdare än vad som var lagstiftarens syfte.
Ministern kan se det hur hon vill. Skruven har skruvats åt, och attityden har blivit hårdare. Därmed har också bedömningarna blivit hårdare. Det är så människor upplever det. När det är på det sättet ökar överklagningarna. Det är så de problem ökar som jag har försökt att beskriva i interpellationen med människor som känner sig misshandlade, åsidosatta och felaktigt hanterade. Det är då de problemen uppstår.
Försäkringsläkarsystemet behöver inte i grunden vara problemet. Problemet kan vara sättet att använda försäkringsläkare. Det upplevs som att de gör bedömningar som överprövar andra läkares intyg på ett sådant sätt att de är väldigt njugga i att tänka sig att den andra läkarens bedömning kan stämma. Det är då problemet uppstår.
Det är kanske inte detsamma som att systemet ska avskaffas. Det vet jag inte. Jag tror inte heller att ministern själv ens en gång vet det. Men det är någonting som måste åtgärdas, ett problem som vi måste ta på allvar och lösa. Det kan man göra utan att göra det till någon sorts träta om vem som har gjort vad.
Är ministern beredd att vidta några åtgärder mot att försäkringsläkare utan specialistkompetens gör bedömningar om specialistläkares intyg? Den frågan har jag ställt under interpellationsdebatten och har inte fått svar på. Jag skulle vilja ha en kommentar på det i slutanförandet.
Anf. 48 Peter Hultqvist (S)
Fru talman! Nolltolerans mot fusk är en självklarhet. Man gör bedömningen att det handlar om 20 miljarder, men man kan inte bevisa att det är på det sättet. Förra året var det 1 600 personer som fälldes för fusk inom ramen för Försäkringskassan.
Det jag sade och det jag är ute efter är att antalet överklagningar ökar. Det är dessutom så att Försäkringskassan i många fall bedöms ha fel i sina bedömningar i länsrätt och kammarrätt. Det är ett tecken på att Försäkringskassan bedömer det hårdare än vad som var lagstiftarens syfte.
Ministern kan se det hur hon vill. Skruven har skruvats åt, och attityden har blivit hårdare. Därmed har också bedömningarna blivit hårdare. Det är så människor upplever det. När det är på det sättet ökar överklagningarna. Det är så de problem ökar som jag har försökt att beskriva i interpellationen med människor som känner sig misshandlade, åsidosatta och felaktigt hanterade. Det är då de problemen uppstår.
Försäkringsläkarsystemet behöver inte i grunden vara problemet. Problemet kan vara sättet att använda försäkringsläkare. Det upplevs som att de gör bedömningar som överprövar andra läkares intyg på ett sådant sätt att de är väldigt njugga i att tänka sig att den andra läkarens bedömning kan stämma. Det är då problemet uppstår.
Det är kanske inte detsamma som att systemet ska avskaffas. Det vet jag inte. Jag tror inte heller att ministern själv ens en gång vet det. Men det är någonting som måste åtgärdas, ett problem som vi måste ta på allvar och lösa. Det kan man göra utan att göra det till någon sorts träta om vem som har gjort vad.
Är ministern beredd att vidta några åtgärder mot att försäkringsläkare utan specialistkompetens gör bedömningar om specialistläkares intyg? Den frågan har jag ställt under interpellationsdebatten och har inte fått svar på. Jag skulle vilja ha en kommentar på det i slutanförandet.
Anf. 48 Peter Hultqvist (S)
Fru talman! Nolltolerans mot fusk är en självklarhet. Man gör bedömningen att det handlar om 20 miljarder, men man kan inte bevisa att det är på det sättet. Förra året var det 1 600 personer som fälldes för fusk inom ramen för Försäkringskassan.
Det jag sade och det jag är ute efter är att antalet överklagningar ökar. Det är dessutom så att Försäkringskassan i många fall bedöms ha fel i sina bedömningar i länsrätt och kammarrätt. Det är ett tecken på att Försäkringskassan bedömer det hårdare än vad som var lagstiftarens syfte.
Ministern kan se det hur hon vill. Skruven har skruvats åt, och attityden har blivit hårdare. Därmed har också bedömningarna blivit hårdare. Det är så människor upplever det. När det är på det sättet ökar överklagningarna. Det är så de problem ökar som jag har försökt att beskriva i interpellationen med människor som känner sig misshandlade, åsidosatta och felaktigt hanterade. Det är då de problemen uppstår.
Försäkringsläkarsystemet behöver inte i grunden vara problemet. Problemet kan vara sättet att använda försäkringsläkare. Det upplevs som att de gör bedömningar som överprövar andra läkares intyg på ett sådant sätt att de är väldigt njugga i att tänka sig att den andra läkarens bedömning kan stämma. Det är då problemet uppstår.
Det är kanske inte detsamma som att systemet ska avskaffas. Det vet jag inte. Jag tror inte heller att ministern själv ens en gång vet det. Men det är någonting som måste åtgärdas, ett problem som vi måste ta på allvar och lösa. Det kan man göra utan att göra det till någon sorts träta om vem som har gjort vad.
Är ministern beredd att vidta några åtgärder mot att försäkringsläkare utan specialistkompetens gör bedömningar om specialistläkares intyg? Den frågan har jag ställt under interpellationsdebatten och har inte fått svar på. Jag skulle vilja ha en kommentar på det i slutanförandet.
Anf. 49 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Fru talman! Det bästa vi kan göra mot personer som är sjuka, Peter Hultqvist, är att se till att de blir rätt bemötta och får en rättssäker handläggning.
Vi ser i dag hur många människor har gått i långa sjukskrivningar och inte fått rehabilitering och hjälp under sjukskrivningsprocessen. Många av dem har blivit förtidspensionerade mot sin vilja, till 64 procent utan rehabilitering och arbetsmarknadsåtgärder. Det har varit ett skäl till uppsägning.
Jag tror att vi i varje fall kan vara överens om att det inte har varit ett bra sätt. Nu ska vi åtgärda detta på alla sätt och vis. Regeringen har inte lagt fram några förslag om förändringar av lagar eller regler för att förändra och försämra på något sätt.
Jag kan beklaga om det är personer som har blivit felaktigt behandlade. Det gör jag verkligen. Vi ska självklart ha en rättssäker relation mellan läkaren och patienten. Självklart ska patienten eller den som blir sjukskriven bli behandlad på ett rättssäkert sätt. Jag tror vi kan vara helt överens om det. Vi ska inte misstro varandra. Det är vår absoluta uppfattning att det ska vara så.
Jag tror inte att jag som Peter Hultqvist kan stå här i talarstolen och tala om att det är specialistläkaren som ska göra en bedömning och den andra läkaren en annan. Jag tror inte att vare sig Peter Hultqvist eller jag kan göra den bedömningen.
Vi ska se till att patienten får en rätt och riktig bedömning och att den är rättssäker. Det tror jag att vi ska göra. Låt oss se vad Tillsynsutredningen kommer att säga på torsdag. Den tillsynsutredningen borde ha varit tillsatt för länge sedan. Den handlar om tillsynen över socialförsäkringar och bland annat Försäkringskassans verksamhet.
Det är inte rimligt att det inte finns en oberoende tillsyn över socialförsäkringarna och Försäkringskassans verksamhet. Där tror jag också att vi kan vara överens. Låt oss också titta på vad utredningen som nu är på gång säger om att försäkringsläkaren och försäkringstandläkaren ska stå under statlig tillsyn. Där händer det i varje fall någonting.
Anf. 49 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Fru talman! Det bästa vi kan göra mot personer som är sjuka, Peter Hultqvist, är att se till att de blir rätt bemötta och får en rättssäker handläggning.
Vi ser i dag hur många människor har gått i långa sjukskrivningar och inte fått rehabilitering och hjälp under sjukskrivningsprocessen. Många av dem har blivit förtidspensionerade mot sin vilja, till 64 procent utan rehabilitering och arbetsmarknadsåtgärder. Det har varit ett skäl till uppsägning.
Jag tror att vi i varje fall kan vara överens om att det inte har varit ett bra sätt. Nu ska vi åtgärda detta på alla sätt och vis. Regeringen har inte lagt fram några förslag om förändringar av lagar eller regler för att förändra och försämra på något sätt.
Jag kan beklaga om det är personer som har blivit felaktigt behandlade. Det gör jag verkligen. Vi ska självklart ha en rättssäker relation mellan läkaren och patienten. Självklart ska patienten eller den som blir sjukskriven bli behandlad på ett rättssäkert sätt. Jag tror vi kan vara helt överens om det. Vi ska inte misstro varandra. Det är vår absoluta uppfattning att det ska vara så.
Jag tror inte att jag som Peter Hultqvist kan stå här i talarstolen och tala om att det är specialistläkaren som ska göra en bedömning och den andra läkaren en annan. Jag tror inte att vare sig Peter Hultqvist eller jag kan göra den bedömningen.
Vi ska se till att patienten får en rätt och riktig bedömning och att den är rättssäker. Det tror jag att vi ska göra. Låt oss se vad Tillsynsutredningen kommer att säga på torsdag. Den tillsynsutredningen borde ha varit tillsatt för länge sedan. Den handlar om tillsynen över socialförsäkringar och bland annat Försäkringskassans verksamhet.
Det är inte rimligt att det inte finns en oberoende tillsyn över socialförsäkringarna och Försäkringskassans verksamhet. Där tror jag också att vi kan vara överens. Låt oss också titta på vad utredningen som nu är på gång säger om att försäkringsläkaren och försäkringstandläkaren ska stå under statlig tillsyn. Där händer det i varje fall någonting.
Anf. 49 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Fru talman! Det bästa vi kan göra mot personer som är sjuka, Peter Hultqvist, är att se till att de blir rätt bemötta och får en rättssäker handläggning.
Vi ser i dag hur många människor har gått i långa sjukskrivningar och inte fått rehabilitering och hjälp under sjukskrivningsprocessen. Många av dem har blivit förtidspensionerade mot sin vilja, till 64 procent utan rehabilitering och arbetsmarknadsåtgärder. Det har varit ett skäl till uppsägning.
Jag tror att vi i varje fall kan vara överens om att det inte har varit ett bra sätt. Nu ska vi åtgärda detta på alla sätt och vis. Regeringen har inte lagt fram några förslag om förändringar av lagar eller regler för att förändra och försämra på något sätt.
Jag kan beklaga om det är personer som har blivit felaktigt behandlade. Det gör jag verkligen. Vi ska självklart ha en rättssäker relation mellan läkaren och patienten. Självklart ska patienten eller den som blir sjukskriven bli behandlad på ett rättssäkert sätt. Jag tror vi kan vara helt överens om det. Vi ska inte misstro varandra. Det är vår absoluta uppfattning att det ska vara så.
Jag tror inte att jag som Peter Hultqvist kan stå här i talarstolen och tala om att det är specialistläkaren som ska göra en bedömning och den andra läkaren en annan. Jag tror inte att vare sig Peter Hultqvist eller jag kan göra den bedömningen.
Vi ska se till att patienten får en rätt och riktig bedömning och att den är rättssäker. Det tror jag att vi ska göra. Låt oss se vad Tillsynsutredningen kommer att säga på torsdag. Den tillsynsutredningen borde ha varit tillsatt för länge sedan. Den handlar om tillsynen över socialförsäkringar och bland annat Försäkringskassans verksamhet.
Det är inte rimligt att det inte finns en oberoende tillsyn över socialförsäkringarna och Försäkringskassans verksamhet. Där tror jag också att vi kan vara överens. Låt oss också titta på vad utredningen som nu är på gång säger om att försäkringsläkaren och försäkringstandläkaren ska stå under statlig tillsyn. Där händer det i varje fall någonting.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.