Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Försäkringskassans praxis

Interpellation 2006/07:252 av Olsson, LiseLotte (v)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2007-01-24
Inlämnad
2007-01-24
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2007-02-01
Sista svarsdatum
2007-02-14
Besvarad
2007-02-23

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 24 januari

Interpellation

2006/07:252 Försäkringskassans praxis

av LiseLotte Olsson (v)

till statsrådet Cristina Husmark Pehrsson (m)

De långa sjukskrivningarna ser nu ut att sjunka. Antalet sjukfall längre än ett år minskade i maj med ca 13 000 personer jämfört med maj 2005 och uppgår nu till ca 85 000. Antalet ersatta sjukpenningdagar var 8 % lägre i juli 2006 jämfört med motsvarande månad 2005. Antalet ersatta dagar under tolvmånadersperioden augusti 2005–juli 2006 var 34 % lägre än antalet dagar för helåret 2002. Aktuell statistik visar också att ohälsotalet för första gången sedan år 2001 är under 40,0. Det är emellertid svårt att helt glädja sig åt detta.

Vi har under senare tid kunnat se resultaten av en allt hårdare linje gentemot sjukskrivna. Försäkringskassan har tydligt skärpt tonen. Allt fler får nej till sjukpenning, allt fler anklagas för fusk, och människors sjukdomstillstånd såväl som arbetsvilja ifrågasätts i allt högre utsträckning.

I jakten på att minska sjukfrånvaron ifrågasätter Försäkringskassan allt oftare de sjukintyg som behandlande läkare skriver. Detta har medfört att tusentals personer förlorat sin ersättning. Redan sjuka och svaga riskerar att skadas allvarligt med denna hårdnade praxis. Många sjukskrivna upplever att de jagas och att Försäkringskassan drar in människors sjukpenning på lösa grunder – utan förvarning. Denna hårdnade attityd har också medfört att personer hamnar mellan stolarna och avvisas från arbetsförmedlingen som säger att de är för sjuka för att söka jobb, samtidigt som Försäkringskassan nekar dem sjukpenning.

Samtidigt som detta sker ökar också antalet JO-ärenden med kritik mot Försäkringskassan kraftigt. Detta är tendens som är tydlig sedan tre år tillbaka. År 2003 fick JO på sitt bord 271 ärenden som gällde klagomål på Försäkringskassan. År 2005 var antalet 427. Under de senaste tre åren har också andelen beslut med kritik mot Försäkringskassan ökat från 8 % till 21 %.

En stor del av dessa ärenden rör sjuka som nekats sjukpenning trots giltiga läkarintyg. En annan stor grupp ärenden gäller personer som anser sig ha blivit illa behandlade av Försäkringskassans tjänstemän. Ytterligare en typ av återkommande ärenden handlar om att Försäkringskassan underlåtit att skicka ett negativt beslut till länsrätten trots att den sökande har överklagat, vilket har fått till följd att ingen prövning genomförts.

Även antalet och andelen överklaganden i domstol där den sjuke får rätt mot Försäkringskassan har ökat under den senaste treårsperioden. År 2003 överklagades runt 13 800 fall jämfört med nästan 19 000 fall 2005. Den största ökningen gäller ärenden om sjukpenning och sjukersättning, men även ärenden angående föräldrapenning ökar kraftigt.

Som delförklaring till denna mycket allvarliga trend har JO pekat på en rad brister hos Försäkringskassan. Det handlar om tidsbrist, dålig organisation, hög frånvaro hos personalen, bristande kunskapsnivå hos handläggare, många vikarier och tekniska bekymmer. Försäkringskassan får gång på gång kritik för bland annat mycket långsam handläggning. Enligt JO:s granskning kan det ta upp till flera år att fatta beslut om sjukpenning, något som självklart kan medföra omfattande problem bland annat för den enskildes betalningsförmåga. Ett vanligt påpekande i JO:s kritik handlar vidare om att Försäkringskassan inte lämnat ut de handlingar som den enskilde har rätt att se.

2006 genomförde JO flera inspektioner på olika Försäkringskassekontor. Vid inspektionen på omprövningskontoret i Stockholm blev resultatet att JO riktade kritik i samtliga 180 av de ärenden som granskades.

Samtidigt sker nu nedskärningar och omfattande omorganisering inom Försäkringskassan. Ca 1 400 tjänster ska dras in under 2007 och samtidigt ska myndighetens effektivitet och tillgänglighet förbättras. Dessa minskningar på personalsidan kommer enligt uppgift inte att röra satsningarna på särskilda så kallade fuskjägare.

På samma gång som dessa hårdare tag sker inom Försäkringskassan framkommer det att talet om bedrägerier och fusk inom försäkringssystemen visat sig vara kraftigt överdrivna. De miljardbelopp som regeringen antog sig kunna spara på insatser mot fusk och överutnyttjande ser alltmer ut som en helt orealistisk uppskattning. Som exempel visar Försäkringskassans egen studie från 2006 angående föräldrapenning att en av tio utbetalningar till föräldrar är felaktiga. Av dessa beror troligen minst tre fyra procentenheter på misstag från arbetsgivare eller föräldrar. Också uppföljande studier visar att det finns mycket få belägg för att det skulle röra sig om medvetet fusk. Försäkringskassan anger själva att felaktigheterna snarare brukar bero på rena missförstånd.

Det bör vara självklart, även för regeringen, att det inte är Försäkringskassan som ska få ned sjuktalen genom mer restriktiva bedömningar och hårdare tillämpning. Vi vet redan att skuldbeläggande av sjukskrivna inte botar fusk i trygghetssystemen. Denna strategi har prövats av borgerliga regeringar tidigare och är en trolig delförklaring till de många långa sjukskrivningarna som vi i dag har att hantera. Det som behövs är seriösa och kraftfulla åtgärder för ett bättre arbetsliv med insatser inriktade på att tillgodose behovet av rehabilitering.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga Statsrådet Cristina Husmark Pehrsson:

1. Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att individens rättssäkerhet ska kunna anses tillgodosedd vid alla former av kontakten med Försäkringskassan?

2. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att Försäkringskassan ska ges tillräckliga instruktioner om att rätta till de brister som bland annat JO pekat på i enlighet med vad som ovan beskrivits?

3. Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att den pågående omorganiseringen inom Försäkringskassan inte ska innebära att kvaliteten på handläggningen sjunker ytterligare?

4. Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att inte fuskbekämpning ska vara huvudinriktningen på Försäkringskassans verksamhet framöver?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2006/07:252, Försäkringskassans praxis

Interpellationsdebatt 2006/07:252

Webb-tv: Försäkringskassans praxis

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Cristina Husmark Pehrsso (M)
Anf. 93 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Herr talman! LiseLotte Olsson har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att garantera individens rättssäkerhet i kontakten med Försäkringskassan samt för att komma till rätta med de brister som JO pekat på när det gäller myndigheten. LiseLotte Olsson har även frågat vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att den pågående omorganisationen inte ska påverka kvaliteten i handläggningen negativt. Slutligen har LiseLotte Olsson frågat mig vad jag avser att göra för att inte fuskbekämpning ska vara huvudinriktningen i Försäkringskassans verksamhet. Jag vill börja med att säga att jag håller med LiseLotte Olsson om vikten av att den enskilde blir korrekt behandlad av Försäkringskassan. Regeringen har flera gånger, bland annat i höstens budgetproposition, betonat vikten av en lika och rättssäker handläggning för den enskilde. Den försäkrade möter många gånger orimligt långa handläggningstider. Försäkringskassan har dock blivit bättre, och handläggningstiderna sjunker överlag för de flesta ärendena. Det är min bestämda uppfattning att det är möjligt att minska handläggningstiderna samtidigt som rättssäkerheten stärks. När det gäller den kritik som JO riktat mot Försäkringskassan tar jag kritiken på mycket stort allvar. Jag noterar samtidigt att antalet ärenden där JO riktat kritik minskat under 2006, vilket är positivt. Det är viktigt att komma ihåg att det är endast 1,5 procent av alla som ansöker om ersättning från Försäkringskassan som får avslag. Endast ca 6 procent av de ansökningar som får avslag ändras sedan i länsrätten. Detta tyder enligt min mening inte på att Försäkringskassan är för hård i sin bedömning av rätten till ersättning. Jag delar inte LiseLotte Olssons uppfattning att Försäkringskassans omorganisation kommer att leda till lägre kvalitet i handläggningen. Myndighetens omorganisation syftar tvärtom till en mer effektiv och lika handläggning. Arbetet med att förändra och modernisera Försäkringskassan är mycket viktigt, och jag vill poängtera att jag har stort förtroende för Försäkringskassan och dess pågående förändringsarbete. Vad gäller LiseLotte Olssons fråga om huvudinriktningen på Försäkringskassans verksamhet vill jag poängtera att Försäkringskassans uppdrag är att administrera socialförsäkringen. I detta arbete ingår att tillse att de försäkrade får de förmåner de har rätt till. I arbetet ingår emellertid även att säkerställa att endast de som är berättigade till en förmån får ersättning samt att denna betalas ut med rätt belopp. Regeringen ser mycket allvarligt på att stora belopp betalas ut till icke-berättigade och anser att de insatser som Försäkringskassan vidtar för att minska dessa felaktiga utbetalningar är ytterst viktiga för att såväl rättssäkerheten som tilltron till socialförsäkringssystemet ska finnas. Ett välfärdssystem med generösa ersättningar förutsätter korrekta utbetalningar för att inte finansieringen av systemet på lång sikt ska urholkas.
LiseLotte Olsson (V)
Anf. 94 LiseLotte Olsson (V)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka för svaret. Av svaret framgår att statsrådets och min verklighetsuppfattning skiljer sig en hel del. Men vi kan kanske vara överens om att det inte är någon som påstår eller som har påstått att det är okej att fuska till sig bidrag. Det är lika fel att skattefuska och anlita svart arbetskraft som att lura till sig bidrag som man inte har rätt till. Jag skrev denna interpellation därför att jag tycker att fokuseringen från Försäkringskassans och regeringens sida är felaktig. Under de senaste månaderna, i princip direkt efter valet, har vi i medierna sett hur tonläget trappats upp och hur det hela fått orimliga proportioner. För den som inte har satt sig in i siffrorna verkar det som att större delen av de sjuka och föräldralediga bluffar och roffar åt sig mer än de har rätt till. Det är väl känt att upprepar man någonting tillräckligt länge blir det till slut en sanning. Just nu är sanningen att sjukskrivna och föräldralediga fuskar och att försäkringen överutnyttjas - detta när verkligheten i stället är att människor känner sig jagade och att Försäkringskassan drar in människors sjukpenning på lösa grunder och utan förvarning. Jag menar att det här nitiska granskandet och ifrågasättandet borde gälla även Försäkringskassans beslut och verksamhet. Som jag nämner i min interpellation finns det kraftig kritik mot Försäkringskassan från JO. Jag ska citera ur Justitieombudsmännens ämbetsberättelse: "För socialförsäkringens del kan man misstänka att Försäkringskassans striktare tillämpning av reglerna genererar ett stort antal klagomål." Cristina Husmark Pehrsson säger i svaret att få av dem som överklagat fått rätt i domstol, vilket inte tyder på att Försäkringskassan har varit för hård i sina bedömningar. När man tittar på procenttalen kan det verka som att problemet inte är så stort. Men med tanke på antalet människor som söker bidrag handlar det om ett betydande antal personer som har överklagat och fått rätt. Det är just det jag menar. När Försäkringskassan å ena sidan gör och har fel förminskar statsrådet problemet. När det å andra sidan pratas om fusket överdriver och förstorar regeringen det. Jag ska nämna några siffror från DN i tisdags. Försäkringskassan i Stockholm krävde i fjol tillbaka 50 miljoner - i och för sig mycket pengar och absolut ingenting som jag försvarar. Men sätt den summan i relation till att Försäkringskassan varje vecka betalar ut 1 ½ miljard i Stockholm! Jag skulle önska att regeringen lade lika mycket energi på att förbättra rättssäkerheten för människor i behov av socialförsäkringar som man lägger på att misstänkliggöra alla sjuka. Jag behöver väl inte räkna upp alla förslag som statsrådet utarbetat och håller på att utarbeta i den hårdnande praxisens namn. När får vi se lika skarpa och tydliga förslag för att komma till rätta med att människor slits ut när det handlar om behovet av bättre arbetsmiljöer? Det enda regeringen hittills har gjort som handlar om arbetsmiljö och ohälsa är nedläggningen av Arbetslivsinstitutet. Men det är ju just där man forskar kring sådant som förebygger ohälsa. Jag fortsätter med att citera JO: "Påfallande ofta rör klagomålen bristen på rehabiliterande insatser, i synnerhet om den försäkrade saknar arbetsgivare. Det förefaller behövas ett klargörande mellan berörda myndigheter - Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen - om vem som har ansvaret för vad." Jag undrar när vi får se förslag till åtgärder som gör något åt detta med alla som faller mellan stolarna.
Cristina Husmark Pehrsso (M)
Anf. 95 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Herr talman! Jag kan bara återigen instämma i att en icke rättssäker process för den enskilde inte är acceptabelt. Den här regeringen har suttit i snart fem månader. Innan dess var LiseLotte Olssons parti på sätt och vis i regeringskoalition med Socialdemokraterna. LiseLotte Olsson hänvisar till perioden 2003-2005. Men Vänsterpartiet är ju ansvarigt för de siffror som presenteras i LiseLotte Olssons interpellation. Jag kommer däremot att med all kraft försöka komma åt fusksituationen och överutnyttjandet. Men det gör jag mot bakgrund av att jag vill stärka de sjukas och arbetsskadades möjligheter. Det ska finnas ett tryggt socialförsäkringssystem för dem som verkligen behöver det - alltså att rätt person får rätt ersättning, att vi har robusta system som håller och att vi tittar på arbetsförmågan snarare än på arbetsoförmågan. Jag tror att LiseLotte Olsson vet om att Anna Hedborg har kommit med en utredning. I den skriver hon mycket tydligt att många verkar ha fått sjuk- och aktivitetsersättning, trots att de har en arbetsförmåga, därför att det har varit en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Jag tycker att det är väldigt inhumant att man i stället för att hjälpa människor till ett lämpligt arbete med en lämplig arbetsmiljö har förtidspensionerat de här personerna. De har kommit innanför den här dörren som sedan har gått i baklås. Väldigt få har kommit ut. Under förra mandatperioden fick vi en rapport från Riksrevisionen där man säger att endast 1 procent har kommit ut. De har fått för lite insatser under tiden och för lite rehabilitering, och en arbetsmarknad som varit anpassad till dem har inte funnits. Regeringen har på denna korta tid infört nystartsjobb som innebär att man stimulerar till arbete. På ett par veckor kommer det 1 400 nyanställningar med detta arbetssätt. Vi tar också bort medfinansieringen, vilket innebär att arbetsgivarna inte behöver vara oroliga för att anställa någon som varit sjuk eller varit borta länge. Vi har en mängd åtgärder. Jag har gett Anna Hedborg i uppdrag att utreda företagshälsovårdens möjligheter att börja agera och få nya muskler för att i tid kunna hjälpa människor. Jag har också bett Anna Hedborg - det gjorde jag förra veckan - att titta på hur vi ska förbättra och utveckla utbildningarna för dem som ska arbeta inom företagshälsovården för att på det sättet kunna hjälpa personen. Lönebidragen har blivit fler, och lönerna har ökat. Det handlar alltså om att hjälpa i tid, om en rehabilitering som inte har förekommit under de senaste åren. Jag tror att LiseLotte Olsson vet att 140 personer dagligen under de senaste tolv åren blivit förtidspensionerade. Det är något som jag aldrig kommer att acceptera. Jag kommer i alla fall - det lovar jag, LiseLotte Olsson - att försöka att göra allt för att minska inströmningen och för att öppna dörren och hjälpa människor tillbaka till ett socialt liv och till ett arbete.
LiseLotte Olsson (V)
Anf. 96 LiseLotte Olsson (V)
Herr talman! Det låter väldigt bra då statsrådet pratar på det här sättet. Det som hände under tidigare period är förstås inget som jag fullt ut försvarar. Det var väldigt dåligt också då. Men jag är rädd att det blir ännu sämre nu sett till de åtgärder som regeringen och statsrådet pratar om. Människor får det svårare. Människor känner sig osäkrare och otryggare. Gör man det mår man per automatik dåligt - man mår sämre. Trots svaret här finns det en oförmåga och ett ointresse för att vilja göra någonting åt grundproblemet. Grundproblemet är att människor slits ut och mår dåligt i ett allt tyngre och snävare arbetsliv och att den ekonomiska stressen och otryggheten ökar. Det ni har hunnit göra är i alla fall att göra om försäkringssystemet. Det började med a-kassan, och nu kommer sjukförsäkringen att göras om. Jag har ett exempel. Jag har en vän som har aktivitetsstöd. Han får sin ersättning sänkt med 100 kronor per dag efter skatt i början av mars när de lägre nivåerna börjar gälla. Från att ha fått 420 kronor per dag kommer han att få 320 kronor per dag. Hur mår han och hans familj? Han mår inte bra, kan jag säga. Ska vi komma till rätta med ohälsan och varför så många mår dåligt - inte bara fysiskt utan även psykiskt, som det som jag gav exempel på leder till - behövs ett helt batteri av åtgärder. Jag ska nämna några som jag tycker är mycket viktigare och i mycket högre grad skulle leda till minskade sjuktal och bättre hälsa än högerregeringens jakt. Det behövs mer resurser till offentlig sektor och en satsning på den generella välfärden. Där vet jag att vi inte är överens. Men jag menar att en satsning på den generella välfärden är betydelsefull för den enskilda individens livssituation och även främjar hälsan i arbetslivet. Tillgången och kvaliteten på rehabilitering måste förbättras. Precis som statsrådet sade har det inte fungerat, det har det inte gjort. Vi vet att kvinnor missgynnas när det gäller rehabilitering. Man får mindre över huvud taget, och det man får är billigare och mindre kvalificerat än det männen får. Det måste vi ta itu med. Samordningen kring rehabilitering måste också förbättras. Det är en av de saker som JO har kritiserat. Alla inblandade parter, Försäkringskassan, socialtjänst, sjukvård och arbetsförmedling, har olika kompetenser att bidra med. Alla de här kompetenserna och resurserna behövs för att underlätta återgången till arbete. Jag tror att man kan göra sjukpenningen steglös. Om den försäkrade kan vara sjukskriven på vilken procent som helst möjliggör man mer individuella rehabiliteringslösningar. Jag skulle vilja veta hur statsrådet ser på en sådan idé. Arbetsgivarens ansvar för det förebyggande arbetet måste tydliggöras. Där finns det väldigt mycket som vi måste ta tag i. Ett förslag kan vara att införa sanktioner till arbetsgivare som bryter mot vad som är deras ansvar. I dag har vi någonting som kallas sjuknärvaro, det vill säga att man går till ett arbete trots att man är sjuk. Mycket av sjuknärvaron beror på att den som är lågavlönad inte har råd att vårda sin hälsa. Slopa karensdagen, och då skulle vi slippa en hel del av de längre sjukskrivningarna. Vi behöver åtgärder för ett rymligt arbetsliv med ett systematiskt arbetsmiljöarbete och rymliga arbetsplatser där alla får plats. Så har vi det inte i dag. Vi behöver myndigheter som samarbetar kring den sjukes livssituation för att lösa problemen med ohälsa och inte sådana som ägnar sig åt att utförsäkra människor.
Cristina Husmark Pehrsso (M)
Anf. 97 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Herr talman! Jag kan börja med att säga till LiseLotte Olsson att jag är väl medveten om betydelsen av tidiga insatser och av att vi observerar personer innan det har gått för långt. Jag har arbetat som företagssköterska i tolv år och är väl medveten om situationen. Men jag är också som politiker och statsråd väl medveten om betydelsen av tillväxten i landet och av att fler människor kommer i arbete och betalar skatt så att vi får de pengar som vi behöver för att satsa på den välfärd vi vill. Vi vill ha bättre sjukvård, bättre skola, bättre äldreomsorg. Vi vill ha trygga socialförsäkringssystem och så vidare. Det får vi bara om vi ser till att folk kommer i arbete och betalar skatt. Då mår man också väldigt mycket bättre. Jag skulle vilja på tal om rehabilitering påminna LiseLotte Olsson om den sjukvårdsmiljard som regeringen har hunnit sjösätta, ett avtal mellan Sveriges kommuner och landsting. Vi ger möjligheter för landstingen för effektivare sjukskrivningsprocesser. Vi har en sjuka i Sverige som är att vi gör en sak i sänder, väntar och ser. Så har sjukskrivningarna dragit ut på tiden både tre och sex månader, och sedan har det blivit förtidspension. Vi har världens längsta sjukskrivningstider som inte innehåller så mycket. Låt oss i stället se till att landstingen får möjlighet att dela kostnaderna för ohälsan med staten. Då får de å sin sida se till att göra bättre saker under sjukskrivningen, med rehabilitering och så vidare. Vi har ett avtal ömsesidigt med Sveriges kommuner och staten på 1 miljard kronor, och det tror jag kommer att sätta press på att göra fler smarta saker samtidigt. När det gäller fusk vill jag säga att jag har tagit del av den rapport som kom om medborgare, socialförsäkringssystemet och Försäkringskassans arbete. Det är SCB som har kommit med en rapport i dagarna där jag kan läsa vad svenska folket tycker om att vi arbetar med att försöka motverka ett överutnyttjande och fusk. Mellan 80 och 90 procent av medborgarna säger att det är bra att vi försöker rädda socialförsäkringssystemet genom att se till att de som inte behöver ekonomiskt bistånd inte heller får det. Det tycker jag är självklart att vi ska arbeta för. Då beklagar jag att det i denna debatt blir fråga om korta politiska vinster med att gå ut och misstänkliggöra det arbete där den gamla regeringen, med Vänsterpartiets benägna bistånd, beslutade att anställa 300 personer inom Försäkringskassan som bara ska försöka hitta överutnyttjande och fusk. LiseLotte Olssons parti har varit med om att besluta om att anställa dessa 300 personer. Vi fullföljer det. Vi tänker inte ge vika. Jag är ledsen om det finns de som känner sig misstänkliggjorda. Men för att värna det här systemet är jag beredd att ta den debatten.
LiseLotte Olsson (V)
Anf. 98 LiseLotte Olsson (V)
Herr talman! Jag är väl medveten om att de här fuskjägarna, som de kallas, anställdes under förra mandatperioden. Det var före min tid här i riksdagen. Jag kan säga att jag var väldigt kritisk till det då. Hade jag funnits här hade jag gjort allt för att de inte skulle anställas på det sätt som skedde. Men det är historia, nu har vi dem. Jag tror inte alls att det är rätt väg att gå. Självklart är det viktigt att förtroendet för socialförsäkringen finns kvar. Det är vi överens om. Hur man gör det är väl det där vi skiljer oss åt. Men det är klart att den behövs både för att den enskilde ska känna sig trygg och för att vi alla ska känna oss solidariska och villiga att bidra till försäkringen. Tyvärr känner sig människor misstänkliggjorda - jag har inte sett SCB-undersökningen - och drabbade av jakten. Det går inte att komma ifrån. Jag får samtal i princip varje dag av människor som känner sig utsatta och misstänkliggjorda. Kassan och regeringen borde ta sitt ansvar för att värna försäkringen, inte bara skylla på de försäkrade. Det är där jag ser stora brister. När man diskuterar så som Cristina Husmark Pehrsson gör misstänkliggör man hela välfärdssystemet. Jag tror att det finns en ambition, tyvärr, att öppna för privata försäkringslösningar. Som jag sade i mitt förra inlägg efterlyser jag och alla försäkrade de konkreta åtgärderna för att komma till rätta med det tunga krävande arbetsliv som finns. Det tycker jag saknas. Sedan borde åtgärderna mot oegentligheter och felaktigheter egentligen vara samma åtgärder som för att stärka rättssäkerheten och den goda servicen. Jag har ett exempel på vad jag menar, men jag antar att jag inte hinner ta det på tre sekunder.
Cristina Husmark Pehrsso (M)
Anf. 99 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Herr talman! Jag blir lite förskräckt när jag hör LiseLotte Olsson. Jag kan bara säga att jag hoppas att jag inte ska behöva tyda det som att LiseLotte Olsson menar att vi inte ska göra någonting åt de signaler om fusk och överutnyttjande som kommer. Min ambition är att fortsatt angripa det. Då beklagar jag att det finns de som känner sig misstänkliggjorda, men jag kan inte stillatigande se att det finns ett överutnyttjande som Försäkringskassan själv har kommit fram till. Jag vill påminna om att det alltså inte är regeringen som i budgeten har kalkylerat med en besparing på 1 miljard kronor på grund av uteblivet fusk, utan det är Försäkringskassans egna beräkningar. Försäkringskassan har en egen styrelse med fullt eget ansvar. Jag har förtroende för styrelsen, och jag hoppas att LiseLotte Olsson också känner förtroende för den. Annars får LiseLotte Olsson och Vänsterpartiet reagera på annat sätt. Den nya socialförsäkringsutredning som LiseLotte Olsson hänvisade till håller vi på att skriva direktiv till. Det kommer säkert att finnas stora möjligheter att delta i en sådan utredning, och vi får fortsätta att diskutera det här. Men återigen: De neddragningar, omorganisationer och så vidare som i dag sker inom Försäkringskassans ram beslutade riksdagen om under förra mandatperioden, när bland annat LiseLotte Olssons parti satt med i majoriteten.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.