Förlängning av det tillfälliga bostadsbidraget
Interpellation 2024/25:526 av Malte Tängmark Roos (MP)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2025-03-13
- Överlämnad
- 2025-03-14
- Anmäld
- 2025-03-18
- Sista svarsdatum
- 2025-03-28
- Svarsdatum
- 2025-04-22
- Besvarad
- 2025-04-22
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Anna Tenje (M)
Under föregående mandatperiod införde den dåvarande regeringen ett tillfälligt tilläggsbidrag till bostadsbidraget riktat till barnfamiljer, med anledning av den ekonomiska situation som barnfamiljer riskerade att hamna i till följd av covid-19-pandemin. Tilläggsbidraget återinfördes under perioden juli–december 2022, med anledning av ökade levnadskostnader till följd av händelserna i Sveriges närområde, och har sedan dess förlängts i flera omgångar. Regeringen beslutade under hösten 2024 att förlänga det tillfälliga bostadsbidraget till och med 30 juni 2025, men sänkte samtidigt nivån på bidraget från 40 procent av det preliminära bostadsbidraget till 25 procent.
Den 18 februari presenterade SCB inflationssiffrorna för januari, som visade att inflationen stigit till 2,2 procent. Framförallt är det stigande hyror och matpriser som bidragit till inflationen, då exempelvis väldigt många hyresvärdar höjt sina hyror extra mycket under januari. Dessa ökade kostnader slår hårdast mot låginkomsttagare, och Swedbank beräknar att arbetslösa, studenter och barnfamiljer i hyresrätt kommer att gå minus ekonomiskt under 2025. Enligt en ny rapport från Hyresgästföreningen var 31 procent av barnfamiljer i hyresrätt tvungna att låna pengar för att klara extra utgifter under december och januari, och 71 procent har behövt ta av sina sparpengar. Denna situation lär försämras när det tillfälliga bostadsbidraget försvinner.
Sedan 2017 har antalet barn som vräks från sina hem ökat för varje år, och enligt nya siffror från Kronofogden vräktes 2024 hela 711 barn från de hem där de bor permanent, växelvis eller umgängesvis med sina föräldrar. Det är en ökning med över 58 procent jämfört med när det tillfälliga bostadsbidraget infördes första gången 2020. Den vanligaste orsaken till vräkningar är att de boende inte har råd med hyran. Än fler har svårt att ha råd med mat och kläder utöver kostnaderna för bostaden.
I sina två senaste granskningar har FN:s barnrättskommitté slagit fast att Sverige inte lever upp till barnkonventionens krav när det gäller barns rätt till bostad. Kommittén skriver bland annat att barn inte ska vräkas på grund av obetalda eller sena hyror och har betonat att staten har ett ansvar för att förhindra vräkningar av barnfamiljer.
Mina frågor till statsrådet Anna Tenje är därför:
- Avser statsrådet och regeringen att förlänga det tillfälliga bostadsbidraget?
- Avser statsrådet och regeringen att genomföra några andra åtgärder för att underlätta för barnfamiljer att klara av att betala sina hyreskostnader?
Debatt
(21 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2024/25:526
Webb-tv: Förlängning av det tillfälliga bostadsbidraget
Dokument från debatten
- Tisdag den 22 april 2025Kammarens föredragningslistor 2024/25:102
Protokoll från debatten
Anf. 28 Statsrådet Anna Tenje (M)
Fru ålderspresident! Malte Tängmark Roos har frågat mig om jag och regeringen avser att förlänga det tillfälliga bostadsbidraget samt om jag och regeringen avser att genomföra några andra åtgärder för att underlätta för barnfamiljer att klara av att betala sina hyreskostnader.
Isabell Mixter har frågat mig om jag anser att det är rätt läge att helt fasa ut det tillfälliga tilläggsbidraget i bostadsbidraget i juni 2025 samt om jag avser att ta initiativ för att förlänga det tillfälliga tilläggsbidraget i bostadsbidraget efter juni 2025.
Arber Gashi har frågat mig hur jag och regeringen motiverar att bostadsbidraget sänks samtidigt som boende- och levnadskostnaderna ökar.
Fru ålderspresident! På grund av USA:s införande av handelstullar befinner sig den globala ekonomin i en stor osäkerhet. Regeringen följer frågan mycket noga. Vi är redo att stötta svensk ekonomi om det behövs. Sverige har starka statsfinanser som ger goda förutsättningar att hantera en eventuellt fördjupad lågkonjunktur.
I vårändringsbudgeten satsar regeringen på direkta konjunkturstimulanser på 5,8 miljarder kronor för att stötta ekonomins återhämtning. Detta inkluderar riktade arbetsmarknads- och utbildningsinsatser för fler i jobb, ett tillfälligt förstärkt rotavdrag samt satsningar på vägunderhåll och bostäder. För att stärka just hushållens köpkraft har regeringen i budgetpropositionen för 2025 lättat på skattebördan för svenska folket genom sänkt skatt på bland annat arbete, pension, sparande, företagande och transporter. Regeringens förstärkningar av jobbskatteavdraget riktas framför allt till personer med låga och medelhöga inkomster och gör det mer lönsamt att arbeta.
Anf. 29 Malte Tängmark Roos (MP)
Fru ålderspresident! Tack till socialförsäkringsministern för att hon är här och svarar i dag!
När jag skickade in interpellationen för en och en halv månad sedan hade SCB just släppt siffror som visade att stigande matpriser och höjda hyror drivit upp inflationen i januari.
Hyresgästföreningen hade just släppt en ny rapport som visade att 31 procent av barnfamiljer i hyresrätt hade varit tvungna att låna pengar för att klara extra utgifter under december och januari och att 71 procent hade behövt ta av sina sparpengar.
Organisationen Makalösa Föräldrar hade nyligen släppt en rapport som visade att en genomsnittlig medlem hos dem – en ensamstående förälder med två barn och en månadsinkomst på 25 000 kronor – går back drygt 3 000 kronor varje månad.
Swedbank hade just meddelat att enligt deras beräkningar skulle arbetslösa, studenter och barnfamiljer i hyresrätt gå minus ekonomiskt under 2025.
Även efter att interpellationen lämnades in har vi sett bevis för att den ekonomiska situationen för Sveriges barnfamiljer är akut. Enligt en ny rapport från Majblomman, Rädda Barnen, Röda Korset och Hyresgästföreningen har över en fjärdedel av ensamstående föräldrar med låga inkomster och nästan lika många sammanboende föräldrar haft svårt att ha råd att betala kostnader kopplade till bostaden. Än fler har haft svårt att ha råd med nyttig mat eller fritidsaktiviteter för barnen. Stadsmissioner och hjälporganisationer berättar om hur fler och fler familjer söker sig till dem för att få hjälp med mat, kläder och leksaker.
När regeringen och Sverigedemokraterna i förra veckan presenterade sin vårändringsbudget hade man därför kunnat hoppas på någon form av respit för Sveriges barnfamiljer, men där gick de bet. Det tillfälliga bostadsbidraget för barnfamiljer tas tvärtom bort helt från den 1 juli utan att något ersätter det. Det blir högre avdrag för höginkomsttagares renoveringar och mindre bidrag till barnfamiljers hyror.
Fru ålderspresident! Inte heller i statsrådets svar här i dag ges några positiva besked. Utöver frågan kring bostadsbidraget ville jag fråga om regeringen avser att genomföra några andra åtgärder för att underlätta för barnfamiljer så att de klarar av att betala sina hyreskostnader. Men som så ofta när det gäller den här regeringen visar svaret på en oförståelse för utsatta människors situation.
Socialförsäkringsministern presenterar inga andra åtgärder för att underlätta för barnfamiljer att klara av sina hyreskostnader utan hänvisar enbart till de skattesänkningar och jobbskatteavdrag som genomfördes vid årsskiftet. Jobbskatteavdraget ger enligt regeringens egna siffror den genomsnittliga inkomsttagaren cirka 200 kronor mer i plånboken varje månad – mindre för dem med lägst inkomster – medan det tillfälliga bostadsbidraget ger flera hundra kronor till en bit över 1 000 kronor varje månad direkt till en grupp som verkligen behöver det. De här föräldrarna kommer alltså att få en stor inkomstminskning varje månad som en direkt konsekvens av regeringens politik.
Fru ålderspresident! Den 10 april, under statsministerns frågestund, frågade jag statsministern om det tillfälliga bostadsbidraget. Hans svar var då att man ska våga stå för att tillfälliga förstärkningar finns under en begränsad tid och därför kommer att upphöra. Men när problemet är beständigt över tid och situationen till och med blir värre i stället för att bli bättre, ska då inte en modig politiker våga höja förstärkningen och göra den permanent? Är det inte dags för regeringen att inse att det tillfälliga bostadsbidraget för barnfamiljer är en nödvändig del av den svenska välfärden och därför göra det permanent?
(Applåder)
Anf. 30 Isabell Mixter (V)
Fru ålderspresident! När jag lämnade in min interpellation hade jag ändå ett visst hopp inför den här debatten. När debatten sedan blev framskjuten tänkte jag att det kanske fanns en viss chans att regeringen skulle presentera en ändrad plan kring bostadsbidraget och tillägget till det, som vi debatterar här i dag.
Det är nämligen helt uppenbart att den ekonomiska situationen för ensamstående föräldrar, framför allt de med lägre inkomster, just nu är extremt allvarlig. Det borde regeringen såväl som Anna Tenje ha läst, sett och hört. De har likaväl som vi i oppositionen träffat Rädda Barnen, Röda Korset, Majblomman och Hyresgästföreningen när de presenterade årets undersökning, som visar att ekonomin för ensamstående föräldrar har förvärrats under det senaste året. Det är fler som inte har råd att äta sig mätta, som inte har råd med fritidsaktiviteter till barnen och som inte har råd med de mest basala sakerna till sig själva och barnen.
Vi har fått statistik på hur vräkningarna ökar, och vi ser hur matpriserna återigen rusar uppåt. Ändå går regeringen nu vidare med att helt fasa ut det höjda bostadsbidraget. För en genomsnittlig förälder med bostadsbidrag innebär det 750 kronor mindre i plånboken varje månad efter juni månad.
Fru ålderspresident! I sitt svar hänvisar Anna Tenje till att regeringen fokuserar på att stimulera ekonomin samt att man har sänkt skatten för dem som arbetar. Jag vill föra till protokollet att en undersköterska som tjänar 29 000 kronor i månaden alltså har fått 2 000 kronor i sänkt skatt på ett helt år med regeringens politik – 167 kronor i månaden. Den som har en månadslön på 150 000 kronor – vi kan kalla honom Jimmie Åkesson – har fått en skattesänkning på 40 000 kronor på ett år, alltså över 3 000 kronor per månad.
Att säga att skattesänkningar tillfaller alla som arbetar är i sig inte en lögn. Men det är en lögn att hävda att de framför allt tillfaller dem med låga inkomster och medelinkomster. Det är inte sant.
Det undandragna bostadsbidraget, som alltså ger 750 kronor mindre i plånboken, motsvaras inte på något sätt av de skattesänkningar för normalinkomsttagare som regeringen har genomfört. Dessutom äts den här lilla skattesänkningen snabbt upp nu när vi ser hur priserna skenar. Det räcker nästan med att titta på ett kaffepaket så är den där hundralappen är borta.
För ett par veckor sedan bjöd Sveriges Makalösa Föräldrar, föreningen för ensamstående föräldrar, på grötlunch här utanför riksdagen. De ville tala med oss om sin ekonomiska situation och framföra hur viktigt bostadsbidraget är för deras ekonomi. Där träffade jag Caroline, som ofta själv går hungrig för att ha råd med mat till sina barn. Jag hade önskat att någon från regeringspartierna var där och träffade dessa föräldrar, men de uteblev enligt de föräldrar som jag träffade.
Kanske är det så att regeringspartierna kör efter devisen ”Har man ingenting snällt att säga är det bättre att vara tyst”. För vem vill säga till en människa som knappt har råd med mat att jag prioriterar hellre höjda skatteavdrag till den som ska renovera köket än ser till att ni fortfarande kan sätta mat på bordet? Det är ju sanningen när det gäller hur den här regeringen nu väljer att prioritera.
Jag kanske är korkad, men jag förstår faktiskt inte hur höjt rotavdrag eller sänkt skatt för de allra rikaste ska mätta någons mage. Snart kommer också sommarlovet, vilket innebär att man måste servera fler mål mat om dagen. Redan i dag har man inte råd att mätta sig själv. Hur ska man då klara av att förlora ytterligare 750 kronor?
Fru ålderspresident! Anser Anna Tenje fortfarande att det är rätt läge att fasa ut det tillfälliga bostadsbidraget?
(Applåder)
Anf. 31 Arber Gashi (S)
Fru ålderspresident! Tack till statsrådet för svaret! Jag hoppas att statsrådet har haft en fin påsk och kanske haft möjlighet att åka hem till Småland och köpa påskägg, äta godis och ägna sig åt sådant som man gör under påsken.
De där påskäggen har ju blivit väsentligt mindre för många barnfamiljer. Det har man kunnat bevittna bara genom att gå ut och handla. Jag har ärligt talat svårt att förstå att regeringen i det ekonomiska läge som Sverige befinner sig i väljer att sänka bostadsbidraget – dock inte för att människor har fått det bättre och att stödet därför inte behövs. I en tid när familjer vänder på varje krona, i en tid när barn växer upp i hem där ekonomin inte räcker till det allra nödvändigaste väljer man att dela ut detta hårda slag mot många barnfamiljer.
Låt mig citera ministern: ”På grund av USA:s införande av handelstullar befinner sig den globala ekonomin i en stor osäkerhet. Regeringen följer frågan noga. Vi är redo att stötta svensk ekonomi om det behövs. Sverige har starka statsfinanser.”
Så sa statsrådet alldeles nyss. Jag är osäker på om statsrådet ens tror på det själv. Den ekonomiska situationen för landets barnfamiljer var svår långt innan dessa tullar kom. Det beror inte bara på Trump. Det beror också på Kristersson och även på Åkesson. Det beror faktiskt också på Tenje.
Låt mig förklara varför. Vi lever i en tid när matpriserna fortsätter att öka. I tidningen i dag kan man läsa att Kronofogden larmar om att fler försätts i skuld eftersom de inte kan betala sina matkostnader. Arbetslösheten fortsätter att stiga, och den arbetslinje som regeringen många gånger säger sig företräda visar sig därför faktiskt vara en bidragslinje. Fler sätts nämligen på bidrag.
Elkostnaderna har varit höga, särskilt i södra Sverige. Då har regeringen två gånger höjt skatten på el. I sommar höjer man högkostnadsskyddet och gör därmed mediciner dyrare, särskilt för de grupper som har svårast att betala för sig.
Vi har sett de största hyresökningarna på tio år för dem som bor i hyresrätter.
Barnbidraget har lämnats orört trots att nivåerna är de lägsta på 50 år. Det var alltså 50 år sedan sist man fick så lite för barnbidraget. Inte konstigt då att vi läser om barn som går till skolan med kurrande magar och överäter för att de inte alltid kan äta sig mätta hemma.
Listan hade kunnat göras längre. Men det är i denna verklighet som ni nu också sänker bostadsbidraget – som går till de hushåll som har sämst ekonomi, oftast arbetande ensamstående mammor – med nästan 700 kronor i månaden, Anna Tenje. Det är med precision som ni slår undan benen på vanligt folk i vårt land.
Regeringen satsar i stället hårt på att höja rotavdraget. Det är ett avdrag på skatten som kan göras vid renovering av kök, exempelvis. Men man kan ju undra hur många av dem som tar emot bostadsbidrag som går i renoveringstankar. Jag kan svara på den frågan; jag tror inte att det är någon alls. Ändå är det rotavdraget, bland annat, som ministern hänvisar till i sitt svar.
Jag har en konkret fråga till ministern. Vi fick nyss höra att ni följer ekonomin och den här frågan noga. Hur mycket värre måste situationen bli innan ni agerar?
(Applåder)
Anf. 32 Caroline Högström (M)
Fru ålderspresident! När Sverige drabbades av pandemin och därefter en av de värsta inflationschockerna i modern tid agerade staten. Vi moderater stod bakom och förlängde det tillfälliga tilläggsbidraget för barnfamiljer. Det var helt rätt. Men det var också sagt att stödet skulle vara just tillfälligt. Sverige kan inte bygga långsiktig trygghet på tillfälliga krisåtgärder.
Vår politik är tydlig. Vi sänker skatten för låg- och medelinkomsttagare så att du får behålla mer av din lön och får mer egenmakt. Vi har också höjt försörjningsstödet och sjuk- och aktivitetsersättningen till ganska historiska nivåer. Vi stärker drivkrafterna till arbete. Det är inte nedskärningar. Det är ett skifte från osäkerhet till långsiktighet, från passivitet till egenmakt.
Fru ålderspresident! Jag vill redan nu passa på att bemöta några av de invändningar som vi har hört och säkert kommer att få höra under den här debatten, särskilt från Vänstern. De säger att regeringen sviker barnfamiljerna. Nej, vi har prioriterat just dem. Vi har riktat våra åtgärder dit där de gör mest nytta. Det handlar om breda skattesänkningar, särskilt för dem med små och medelstora inkomster. Det är nämligen långsiktigt hållbart. Det är det som gör att man faktiskt klarar av att betala sin hyra år efter år och inte bara halvår efter halvår.
Tillägget är inte längre tillfälligt. Därför behövs det att man tar ansvar. Det är därför vi föreslår att det fasas ut. Stödet ska inte hänga på varje halvårsbudget, för det gör det svårt för hushållen att planera.
Det finns också en diskussion om att göra höjningen permanent på olika sätt. Då ska man veta att det här är ett inkomstprövat bidrag. Vi vet att många bidrag i längden minskar drivkrafterna till arbete. Det är inte heller hållbart.
Vi vet att det finns barnfamiljer som fortfarande har det svårt. Vi ser dem. Men vi löser inte deras problem genom att förlänga det tillfälliga stödet år ut och år in. Dessutom har Riksrevisionen visat att dagens bostadsbidrag riskerar att leda till felaktiga utbetalningar och återkrav. Det slår faktiskt särskilt hårt mot barnfamiljer. Vi måste därför se till att bidraget blir mer rättvist, enklare och tryggare. Det handlar inte om att ge mindre utan om att ge rätt från början.
Precis som statsrådet Anna Tenje har varit inne på följer vi ekonomin noga. Regeringen är beredd att agera om ekonomin försämras igen, och det har man visat gång på gång. Men för att bygga ett starkt samhälle krävs att man håller fast vid principer. Det handlar om långsiktig trygghet. Det handlar om arbetslinjen. Det handlar om att ta ansvar. Det är så vi stärker Sverige och de barnfamiljer som behöver det allra mest.
Anf. 33 Sofia Amloh (S)
Fru ålderspresident! Vi ser organisationer och föreningar som larmar sedan flera år. De står på Mynttorget. Vi läser rubrik efter rubrik som signalerar hur allvarligt läget är för väldigt många barnfamiljer. Ska vi tolka det som att regeringen satsar mycket på dem och att de känner att de överlever och klarar av det här? Är det så regeringen och högerpartierna ser på verkligheten? Jag tror inte det, med tanke på den verklighet som faktiskt utspelar sig.
Det är inte första gången vi står här i kammaren och påtalar just detta problem. Det har vi gjort ett flertal gånger. Det finns rapporter från till exempel Majblomman, Hyresgästföreningen och Makalösa Föräldrar. Vi kan göra den listan jättelång. Rapporterna är många. Det var likadant förra året och året innan dess. Nu får vi ännu fler. Allt fler familjer drabbas, men regeringen väljer att ta bort tilläggsbidraget och säger att det inte behövs längre. Det tycker jag är anmärkningsvärt, för det går inte ihop med verkligheten. Det är ganska verklighetsfrånvänt.
Statsrådet svarade att hon ska följa den här frågan och vidta åtgärder om det behövs. Jag undrar om regeringen har lyssnat till någon av organisationerna eller läst någon enda rapport eller rubrik om hur det är ställt med svensk ekonomi och svensk hushållsekonomi. Barnbidraget urholkas, till exempel, när det kanske borde ha höjts. Regeringen borde ha tagit något av det här i beaktande; det har de inte gjort. De väljer att slå undan benen ännu hårdare.
Det kommer fler rapporter i höst när bidraget är helt borta om dem som behöver det som mest. Det är människor som inte har några marginaler. Vi har lyssnat på många modiga, ensamstående mammor som berättat att de sålt det de äger på Blocket, inte äter näringsriktig mat, inte betalar för några fritidsaktiviteter och ändå går back tusenlappar. Men regeringen väljer att ta bort det träffsäkra bidrag som ska hjälpa till när det är ekonomiskt tufft. Det har faktiskt den här regeringen också tyckt att det skulle göra, för bidraget fanns ju med i deras första och andra budget – men inte nu. Nu behövs det inte, anser de.
Vad krävs för att regeringen ska ändra sig? Hur fattiga ska svenska barnfamiljer bli? Jag pratar om dem, för det är de vittnesmål vi har. Det här är mammor som arbetar. Det här är undersköterskor. Det här är vårdbiträden. Dessutom har man många gånger räknat på dem som faktiskt är heltidsarbetande men ändå inte får det att gå ihop.
Jag undrar vad som krävs för att regeringen ska återinföra bidraget och stötta dem som riskerar att bli ännu fattigare så att de ska få ekonomin att gå ihop och kunna betala hyran? Hur mycket fattigare ska ensamstående mammor behöva bli i det här landet innan regeringen väljer att titta, lyssna och agera?
(Applåder)
Anf. 34 Daniel Persson (SD)
Fru ålderspresident! Jag tackar statsrådet för svaren på dessa interpellationer.
Hur motiverar man sänkningen av det tillfälliga tilläggsbidraget från 40 procent till 25 procent? Historiskt har det tillfälliga stödet legat på 25 procent, det vill säga från år 2020 till den 1 juli 2023. Från den 1 juli 2023 och under 2024 var nivån 40 procent, med hänvisning till att hög inflation pressade hushållen – i synnerhet hushåll med barn.
Fru ålderspresident! Den nivå som rådde under den socialdemokratiskt ledda regeringen var 25 procent, och det är också den nivå som gäller nu. Det är värt att poängtera skälet till att det tillfälliga tilläggsbidraget uppkom. Anledningen var pandemin och den ekonomiska situation som uppstod då många hushåll fick eller riskerade att få kraftigt sänkta disponibla inkomster. Bidrag kom snabbt på plats, och det var en bra lösning för att stödja dem som drabbades ekonomiskt av pandemin. Sedan fick vi kraftig inflation som motiverade en förlängning av det tillfälliga stödet.
Det tillfälliga tilläggsbidraget har varit träffsäkert, men samtidigt har det inte haft en optimal utformning. Exempelvis ingår det inte i den slutgiltiga avstämningen av bostadsbidraget. För regeringen och Sverigedemokraterna är det avgörande att motverka felaktiga utbetalningar. Förmåner ska endast lämnas till dem som har behov av och rätt till dem.
Socialdemokraterna och Miljöpartiet föreslår att man ska permanenta det tillfälliga tilläggsbidraget till 40 procent av den ursprungliga nivån. Min fråga till dem är: Ska det tillfälliga tilläggsbidraget fortsättningsvis inte ingå i den slutgiltiga avstämningen av bostadsbidraget?
Fru ålderspresident! Det finns flera rapporter och prognoser om hushållens ekonomi under 2025, men det finns två rapporter som fokuserar mer på familjers ekonomi och som många refererar till. En rapport kommer från Länsförsäkringar, och i den skriver man att lägre kostnader, skattesänkningar och reallöneökningar väntar barnfamiljer under 2025. Sammantaget ska det ge närmare 4 600 kronor mer i plånboken per månad för en typisk barnfamilj med två vuxna och två barn. Kostnaderna för svenska barnfamiljer varierar regionalt till följd av Sveriges elprisområden. Även bostadspriserna varierar lokalt. De kan i sin tur påverka bolånen och därmed räntekostnaderna.
Det finns också en rapport som oppositionen har refererat till, nämligen Barnfamiljers ekonomiska svårigheter 2025, som Majblomman, Rädda Barnen, Röda Korset och Hyresgästföreningen står bakom. Där framkommer det att ekonomin är ett bekymmer särskilt bland ensamstående föräldrar.
Fru ålderspresident! Regeringen och Sverigedemokraterna vill fortsätta att arbeta för att stärka ekonomin för hushållen. Det bästa sättet är att göra så att fler har ett jobb att gå till, att se till att fler kan gå från deltid till heltid och att se till att man får behålla mer av sin egen lön. Effekten av regeringens förslag och aviseringar på hushållens ekonomiska standard är väldigt tydlig: Procentuellt sett har standarden ökat mest i den tiondel av befolkningen som har lägst ekonomisk standard och allra minst i de övre inkomstgrupperna. Detta är värt att ta med sig.
Anf. 35 Märta Stenevi (MP)
Fru ålderspresident! Det blir samma debatt gång på gång om detta, och vi får höra att det slopade tillägget kommer att göra att många fler får jobb och hur mycket bättre det blir när man kan använda den där hundralappen precis som man vill, något som säkert är otroligt trevligt.
Principer och ideologi i all ära, men vi är inte överens om dessa saker, vilket är ganska uppenbart. Låt oss dock släppa ideologin och principerna en liten stund och fundera på vad som händer i praktiken.
Fru ålderspresident! Häromveckan tyckte Mikael Eskilandersson att rotavdraget var toppen för ensamstående mammor med låga inkomster, eftersom de därmed kanske kunde byta en kontakt i köket. Detta sägs i en tid då vi har sett matpriserna skena och vet att väldigt mycket av det man inte kan välja bort har blivit dyrare.
Jag har här i kammaren hört gång på gång att inflationen hålls tillbaka. Men hur inflationen i stort ser ut har ganska lite med verkligheten att göra för en familj som behöver köpa kläder och mat. Matpriserna har ökat mycket, mycket mer än vad inflationen har gjort. Frågan är då om man ska käka kontakter till middag. Kan man använda rotavdraget för att sätta mat på bordet? Har man någon nytta av sänkt bensinskatt om man ändå inte har råd med bil? Har man någon som helst glädje av sänkt flygskatt om man inte har råd att åka på semester? Kan man handla mat för de pengarna? Och har man någon glädje av ett rotavdrag om man inte äger sitt hus? Det går ju inte att använda.
Jag har några konkreta frågor till statsrådet Anna Tenje. Hur mycket mer än 100 procent förväntas en ensamstående mamma med flera barn arbeta? Om hon är barnskötare förlorar hon ungefär 500 kronor i månaden vid halvårsskiftet. Mitt i sommaren när barnen har sommarlov kommer hon att förlora 500 kronor netto. I det är den skattesänkning hon får inräknad. Då är frågan hur mycket mer än 100 procent man förväntar sig att hon kommer att stimuleras att arbeta för att försörja sin familj.
Min andra fråga är: Kan statsrådet peka på en enda åtgärd i vårändringsbudgeten som kommer att hjälpa ensamstående föräldrar med låga inkomster att sätta mat på bordet när de förlorar det tillfälliga bostadsbidraget? Finns det någon som helst åtgärd som hjälper dem att sätta mat på bordet när tillägget försvinner och de på grund av regeringens budget går back med över 500 kronor i månaden?
Fritidskortet är en trevlig reform, men det är samma sak där. Man kan inte äta en fotbollsavgift, och sådant är det enda man kan använda reformen till. Finns det någon reform som statsrådet Anna Tenje kan berätta om i dag som dessa familjer kan glädjas över eftersom den kommer att hjälpa dem att sätta mat på bordet? Eller är det mer havregrynsgröt för alla som gäller?
(Applåder)
Anf. 36 Statsrådet Anna Tenje (M)
Fru ålderspresident! Efter 28 minuter stående får jag nu ordet. Jag har ju för vana att stå upp när jag lyssnar till mina meddebattörer, och jag tänker fortsätta med det, alldeles oavsett hur många de är på listan. Jag tycker bara att det är trevligt att flera deltar i debatten.
Vi lever helt klart i en osäker tid. Det har nog inte undgått någon. Det är krig i vårt närområde, vilket påverkar oss dagligen. USA:s införande av handelstullar och en svag återhämtning på viktiga exportmarknader som Tyskland och Storbritannien påverkar oss. Allt detta påverkar självklart den svenska ekonomin och i förlängningen också de svenska hushållen. På vilket sätt det här kommer att utkristallisera sig vet vi ännu inte. Därför vet vi heller inte riktigt hur vi ska mota detta. Men att det kommer att påverka tillväxten är ändå ganska säkert.
Egentligen hade vi det precis så här under pandemin. Vi kunde till en början inte förutse vad som skulle inträffa och hur det skulle påverka de svenska företagen, sysselsättningen och hushållen, men det vet vi nu. Det blev en väldigt hög inflation. Den berodde inte bara på pandemin utan också på den politik som fördes då. Detta fick den här regeringen ärva, och det är något vi har fått kämpa med från dag ett.
Även de höga räntorna har haft en mycket negativ effekt på den svenska hushållen. Som Daniel Persson tog upp har dessutom drivmedelspriser och elpriser påverkat hushållen mycket negativt. Vi har sett allt detta och varit villiga att bemöta det.
Regeringen har i en svår tid varit villig att stötta hushållen på flera olika sätt. Om man ser på vilken effekt som den politik och de förslag som regeringen har lagt fram under mandatperioden har fått för hushållen blir det väldigt tydligt att den ekonomiska standarden procentuellt sett har ökat mest i den tiondel av befolkningen som har lägst ekonomisk standard och att den har ökat allra minst i de två övre inkomstgrupperna. Så är fallet, och det ser man om man tittar på utfallet. Det är svårt att argumentera emot det.
I vårändringsbudgeten satsar regeringen ytterligare 5,8 miljarder i direkta konjunkturstimulanser för att stötta återhämtningen i ekonomin. Det görs för att stärka svensk ekonomi men också för att stärka de svenska hushållen. Detta inkluderar både arbetsmarknadsinsatser, för att få folk i arbete, och utbildningsinsatser, för att människor ska komma närmare arbetsmarknaden och kunna ta ett jobb.
Vi har också tillfälligt förstärkt rotavdragen för att stimulera en marknad där väldigt många nu är arbetslösa, för att få fler i arbete och för att fler män och kvinnor inom denna bransch ska få en egen lön att leva på så att de kan sätta mat på bordet till sina familjer. Vi har också satsat stort på både vägunderhåll och bostäder.
För att stärka hushållens köpkraft har regeringen även i budgeten för 2025 aviserat sänkt skatt på arbete, pension, sparande, företagande och transporter. Drivmedel är nämligen något som fortfarande är otroligt betydelsefullt, inte minst för barnfamiljer på landsbygden – för att kunna ta sig till och från arbetet och framför allt också till och från olika aktiviteter.
(Applåder)
Anf. 37 Malte Tängmark Roos (MP)
Fru ålderspresident! Antalet barn som vräks från sina hem har ökat varje år sedan 2017 och med hela 58 procent sedan 2020, då det tillfälliga bostadsbidraget infördes för första gången. Antalet ensamstående föräldrar med låga inkomster som inte har råd att äta sig mätta ökar. Antalet betalningsskyldiga ökar. Antalet barnfamiljer med låga inkomster som inte klarar ökade utgifter ökar. Många barnfamiljer flyttar till mindre lägenheter och bor jättetrångt för att ha råd med hyran, vilket försämrar livssituationen för barnen.
Det går helt enkelt inte att hävda att barnfamiljers ansträngda ekonomi var ett tillfälligt problem som nu är hanterat. Det är ett ihållande och växande problem som regeringen och Sverigedemokraterna fullständigt ignorerar.
Att permanenta bostadsbidraget för barnfamiljer kommer inte ensamt att lösa den ekonomiska utsattheten. Den har vuxit under den tid tilläggsbidraget har funnits. Men att ta bort bidraget helt kommer bara att förvärra ett redan väldigt allvarligt läge och göra tusentals barn och föräldrar än mer utsatta.
Detta highlightar också en väldigt viktig detalj i regeringens och Sverigedemokraternas prioriteringar. Att höja det tillfälliga bostadsbidraget för barnfamiljer till 40 procent och permanenta det skulle kosta ungefär en halv miljard kronor för den resterande delen av 2025, enligt riksdagens utredningstjänst. Det är en tiondel av kostnaden för regeringens höjning av rotavdraget, som var den stora reformen i vårändringsbudgeten. För en tiondel av kostnaden för att subventionera höginkomsttagares köksrenoveringar hade vi alltså kunnat stärka utsatta barnfamiljers ekonomier och hjälpa dem att betala hyra, mat och fritidsaktiviteter. Regeringen väljer i stället att underminera dem. Det är en tydlig vink om vilka grupper regeringen tycker är prioriterade i dag.
Fru ålderspresident! Miljöpartiets prioriteringar är också tydliga. Det finns faktiskt saker som går att göra för att förbättra situationen. Vi vill som sagt höja och permanenta bostadsbidraget för barnfamiljer; det är en självklarhet. Ett annat förslag är att reformera det ordinarie bostadsbidraget. Antalet barnfamiljer som får bostadsbidrag minskar nämligen varje år eftersom inkomstgränserna inte räknas upp, vilket gör att färre har rätt till bostadsbidrag trots att fler har behov. Storleken på bidraget har inte heller höjts i takt med inflationen, vilket gjort att det urholkats.
Vi vill helt enkelt att fler ska få ta del av bostadsbidraget och att bidraget i sig höjs och indexeras för att täcka kostnadsökningarna. Även detta säger regeringen, såvitt jag vet, nej till.
Vi föreslår också att barnbidraget höjs och att även det indexeras så att det inte äts upp av kostnadsökningarna, vilket vi har sett ske de senaste åren. Det har säkert inte undgått Anna Tenje att Swedbank i förra veckan visade att barnbidraget inte på över 50 år har varit lägre i förhållande till levnadskostnaderna för ett barn. Men inte ens detta ställer sig regeringen bakom, såvitt jag vet.
Så, fru ålderspresident, jag undrar återigen: Avser regeringen och Anna Tenje att genomföra några som helst åtgärder för att underlätta för barnfamiljer att klara av att betala sina hyreskostnader?
(Applåder)
Anf. 38 Isabell Mixter (V)
Fru ålderspresident! Moderata politiker brukar tala om vänsterpolitik i termer av brödköer och säga att det är så det kommer att bli med Vänsterpartiets politik. Sanningen är att det är detta Sverige den här regeringen nu har skapat: ett samhälle med brödköer. Det är Sverige 2025.
Det finns ett gammalt citat som är lämpligt för att beskriva regeringens förda politik: Har de inte råd med bröd, låt dem äta kakor. Det är så den här regeringen styr det här landet just nu.
Regeringspartierna och Anna Tenje försöker nu försvara sig med att bidraget var tillfälligt och att konstruktionen var sådan att det någon gång skulle upphöra. De ensamstående föräldrar som nu kommer att förlora i genomsnitt 750 kronor i månaden struntar nog i om konstruktionen var tillfällig eller inte. Detta kommer att innebära att de har ännu mindre mat att ställa på bordet till sig själva och sina barn och att magarna får kurra ännu mer. Jag tror faktiskt att de struntar i om bidraget var tillfälligt eller inte och om det var en socialdemokratisk regering som införde det på 25 eller 40 procent från början.
Statsrådet måste ta sitt uppdrag med en otrolig lätthet. Vi vet att man som ansvarig socialförsäkringsminister har vissa riktlinjer att förhålla sig till när det gäller den ekonomiska familjepolitiken: att utjämna skillnader mellan barnhushåll och andra hushåll och se till att så få människor som möjligt lever med låg ekonomisk standard.
Anna Tenje talade om att det är svårt att förutse vad som händer med ekonomin, USA:s tullar och så vidare. Det är sant. Men det vi vet är att ensamståendes ekonomi förvärrades under 2024 och att många mammor går hungriga för att kunna mätta sina barn. Det vet regeringen. Ändå väljer man att nu ta bort en del av deras försörjning. Man talar om att skattesänkningarna kommer att kompensera för detta, vilket vi också vet att de inte gör. Det handlar om en betydligt lägre summa.
Jag undrar vad regeringen ska göra när vi nu ser brödköerna växa. Ska Stadsmissionen få mer pengar? Ska kyrkan få mer pengar? Ska skolan servera skollunch under sommaren? Vem ska se till att vi inte har hungriga barn i det här landet? Någonstans, fru ålderspresident, måste väl regeringen ändå bry sig om ifall vi har barn och mammor som går hungriga i Sverige 2025 eller inte.
Nu kanske någon opponerar sig och tänker att det väl bara är att ta ett jobb. Och varför skaffade man barn från första början om man inte har råd att försörja dem? Problemet är att det handlar om helt vanliga människor som har ett arbete som de går till varje dag – de arbetar och sliter hårt. Är man ensamstående kan man inte ta hur många jobb som helst. Man kan inte jobba dygnet runt. Någon gång måste man ta hand om sina barn också. Det tycker i alla fall jag är rimligt.
Frågan blir alltså: Vad ska regeringen göra när ensamstående mammor som jobbar heltid fortfarande inte har råd med hyra, fritidsaktiviteter och mat på bordet till sina barn? Vad avser regeringen att göra, förutom att hänvisa till någon paragraf om att det här var tillfälligt?
Vänsterpartiet har föreslagit höjda barnbidrag och höjt bostadsbidrag. Vi vill se till att något görs åt matpriserna och att elpriserna pressas ned. Regeringen gör ingenting. Man prioriterar skatteavdrag för renovering av kök.
(Applåder)
Anf. 39 Arber Gashi (S)
Fru ålderspresident! Det går en tydlig skiljelinje i svensk politik, i synnerhet när det gäller ekonomi. Detta är frågor som upprepas i flera debatter, där vi tydligt ser en distans mellan höger och vänster. Jag tror att det är bra för väljarna där ute att bli medvetna om detta.
Statsrådet talade alldeles nyss om osäkerheten i världsläget. Jag delar den bilden. Vi går mot alltmer osäkra tider. Det gör det ännu konstigare att man gör den här prioriteringen i detta läge, här och nu, när regeringen har möjlighet att skjuta lite på beslutet.
Regeringen är väldigt tydlig med att detta är en tillfällig reform, det vill säga att höjningen av bostadsbidraget har varit tillfällig. Det är mycket riktigt, men regeringen äger frågan och bestämmer själv när den ska fasas ut. Det är just det vi ställer oss så frågande till. Varför i detta läge, när statsrådet själv menar att vi går mot allt osäkrare tider och när ekonomin faktiskt inte alls vänder på det sätt som man så många gånger har pratat om i de här talarstolarna?
Det är för mig obegripligt att man kan säga att tiderna vänder och framtidsutsikterna ljusnar när Kronofogden så sent som i dag talade om för svenska folket att allt fler sätts i skuld för att man inte klarar av att betala för den mat man köpt. Mat hör ju till de basala kostnaderna, så det är inte så att det ligger långt ned i prioordningen för svenska hushåll att betala för sin mat. När de inte kan göra det borde klockorna ringa hos den här regeringen. Jag är väldigt förvånad över att de inte gör det.
I den budget som just nu råder valde regeringen att sänka skatter för i princip halva pengapåsen – 30 miljarder, lite drygt. Mest lade man på skattesänkningar. Vi föreslog höjt barnbidrag och ett fortsatt höjt bostadsbidrag. Regeringen valde att fokusera på de allra rikaste.
Nu har vi fått se vårändringsbudgeten. Där hade man som sagt läge igen. Vad valde man att prioritera då? Jo, att göra badrumsrenoveringen lite billigare. Jag undrar verkligen om det är viktigare att hjälpa villaägare att renovera badrummen än att hjälpa barnfamiljer att betala hyran. Här är det så himla tydligt att den här regeringen inte förmår se eller inte vill se vilken situation det är som råder där ute.
I dag har vi socialdemokrater presenterat förslag som lovlunch – att barn ska kunna komma till skolan under lov och sommarlov och äta sig mätta. Vi hade önskat att det inte behövdes, men där är landet just nu.
I dag har vi också föreslagit ett tillfälligt höjt underhållsstöd till ensamstående föräldrar.
Fru ålderspresident! Jag ställer frågan till statsrådet en gång till. Hur fattig måste man bli som ensamstående innan regeringen överväger att ändra sin ståndpunkt i dessa frågor? Hur långt behöver det gå? Vad behöver hända innan regeringen omprövar beslutet att ta bort den tillfälliga höjningen av bostadsbidraget?
(Applåder)
Anf. 40 Caroline Högström (M)
Fru ålderspresident! Vi har hört krav på att fortsätta med det tillfälliga, gärna för alltid. Men det är inte politiskt ledarskap. Det är att skjuta problemen framför sig medan människor fastnar i ett system som inte leder dem vidare.
Vi har hört företrädaren från Miljöpartiet säga: Vi släpper principerna! Men man blundar för helheten. Man drar paralleller till att sänka skatten för de rikastes badrumsrenoveringar och glömmer helt att barnfamiljerna och de ensamstående mammorna inte lever i ett vakuum. De lever i vårt samhälle där vi måste få till en ekonomi som fungerar, som gör att deras jobb finns kvar, som gör att de får lön och kan sätta mat på bordet.
Lösningen är inte bara bidrag. Det är en stor skillnad, en väsensskillnad, mellan höger och vänster i svensk politik. Där har Arber Gashi helt rätt. Vänstern tittar bara på bidrag. Det är lösningen. Man glömmer att titta på helheten. Man glömmer det långsiktiga, det hållbara, det som faktiskt ger egenmakt. Det är inte hållbart.
Att ge stöd som håller över tid är att ta ansvar. Vi sänker skatten. Vi förstärker tryggheten. Vi bygger ett bostadsbidrag som fungerar bättre för att hjälpa fler att stå på egna ben. Det är inte att backa från ansvar. Det är att ta det på allvar.
Fru ålderspresident! Verklig trygghet handlar inte om att stanna kvar utan om att kunna ta nästa steg. Det handlar om att människor får kraft och möjlighet att själva forma sina liv. Det är så vi bygger egenmakt. Det är så vi bygger Sverige starkare. Då måste man också våga ta tuffa beslut ibland och se helheten, inte köpa att om vi bara ger mer och fler bidrag har vi löst det. Vi måste våga stärka människor för en längre tid än så.
Anf. 41 Sofia Amloh (S)
Fru ålderspresident! Jag vill påstå att också ett rotavdrag är ett bidrag, även om den här regeringen har svårt att ta de orden i sin mun. Men det riktar sig inte till dem som vi pratar om här i kammaren. Det riktar sig till dem som redan har stora marginaler och ska få ännu större marginaler.
Vi har sett den ekonomiska utvecklingen. När det här tilläggsbidraget tillkom var det utifrån den tuffa ekonomiska situationen i världen. Om det var pandemi eller om det nu är krig eller handelstullar som är anledningen tycker jag att vi kan lägga åt sidan. Vi kan se att läget fortfarande är oerhört tufft. Rapporterna är många. Vi vittnar om det här i kammaren. Det vittnas om det dagligen i medierna. Det vittnas om det från otroligt många håll. Det går inte att bortse från.
Trots det stod statsministern här i början av hösten och sa inför budgeten för innevarande år att det ljusnar vid horisonten. Sedan stod finansministern här för någon vecka sedan, när vårändringsbudgeten presenterades, och sa att det gör det inte alls. Vi måste skriva fram prognoserna, för det ser inte så ljust ut för ekonomin.
Så kan läget vara. Vi menar att så kan det vara, men vad det handlar om och vad som kräver politiskt ledarskap är att ta hänsyn till konsekvenserna. Hur tar man hand om konsekvenserna av detta?
Den här regeringen väljer att titta bort och i det här läget försätta otroligt många barnfamiljer i en ännu tuffare ekonomisk situation. De som hade väldigt små marginaler och nu inte har några kvar ska få det ännu tuffare. Varför ska de bli ännu fattigare, enligt statsrådet?
Anf. 42 Daniel Persson (SD)
Fru ålderspresident! Det här är mitt sista inlägg i denna debatt, så jag passar på att tacka statsrådet och alla andra som har deltagit.
Regeringen och Sverigedemokraterna arbetar för att stärka hushållen. Vi har genomfört skattesänkningar som träffar brett. Hushållens kostnader för räntor och el minskar. Regeringen och Sverigedemokraterna prioriterar att hålla bränslepriserna på en fortsatt låg nivå – en viktig fråga för landsbygden och familjerna som bor där.
Fritidskortet är snart på plats som ett stöd till barnfamiljerna och en av de största folkhälsoreformerna på flera år som syftar till att främja barns och ungas förutsättningar att delta i fritidsaktiviteter.
Fru ålderspresident! Långsiktigt stärker vi hushållens ekonomi och styr bort från bidragsberoende. Det är den stora skillnaden mellan våra block. De rödgröna vill höja skatten och höja bidragen och gärna införa fler bidrag. Regeringen och Sverigedemokraterna menar att alla kan bidra utifrån sin egen förmåga och att arbetslinjen är det som finansierar vår välfärd samt att man måste få behålla mer av sin lön.
Vi måste se till att få fart på tillväxten så att arbeten skapas. Byggsektorn ser positivt på vårändringsbudgeten. Svenskt Näringsliv anser att budgeten för 2025 innehåller nödvändiga satsningar för att få fart på den tillväxt som stärker Sveriges konkurrenskraft och förutsättningarna för fler att få ett arbete.
Långsiktigt stärker regeringen och Sverigedemokraterna ekonomin för hushållen i en tid av oro i vår omvärld.
Anf. 43 Märta Stenevi (MP)
Fru ålderspresident! Det är ju svårt att debattera Caroline Högström eftersom hon inte kan svara, men hon lyfte en väsentlig fråga i detta. Hon säger att regeringen vill stärka ekonomiskt utsatta barnfamiljer på lång sikt. Då måste man verkligen fråga sig: Exakt hur gör man det?
Barn i vårt land får inte näringsriktig mat. Föräldrar har inte råd att äta lunch, de har inte råd att hämta ut sina mediciner, de har definitivt inte råd att ha bil och de har absolut inte råd att ha semester. De kanske kan betala avgiften för en fritidsaktivitet, men de har inte råd att köpa skor.
I ett sådant läge, när vi har familjer – ensamstående heltidsarbetande föräldrar med barn hemma – som har svag ekonomi samtidigt som matpriserna skenar, rycker regeringen undan pengar från dem i form av bostadstillägget.
Vad är det egentligen regeringen gör för att underlätta för dessa familjer? Är det hundralappen i jobbskatteavdrag som ska få dem att få jobb fast de redan har jobb? Kommer de att få ett nytt jobb? Kommer de att få fler jobb? Hur många hundra procent jobb ska de ha för att kunna sätta mat på bordet? Vad är det egentligen Caroline Högström menar? Det kanske statsrådet Anna Tenje kan svara på genom en mycket enkel fråga.
Jag har varit statsråd. Jag vet hur det är att stå där när det är så här många interpellanter uppe. Det tar lång tid, och det är svårt att hinna med alla frågor. Jag har all respekt för det, så jag ska göra det superenkelt.
Min fråga till statsrådet är: Vad gör regeringen som gör det lättare för en ensamstående med låga inkomster att sätta mat på bordet? Peka på en enda reform i vårändringsbudgeten – det är allt jag ber om.
(Applåder)
Anf. 44 Statsrådet Anna Tenje (M)
Fru ålderspresident! Det är uppenbart här i dag att det går en ideologisk skiljelinje någonstans mellan bänkraderna mellan vad vänsterpartierna är intresserade av att göra och vad regeringen med Sverigedemokraterna är intresserade av att göra. Jag välkomnar det. Precis som Arber Gashi tror också jag att det är bra att skiljelinjerna blir tydliga för svenska folket.
Vad jag hör här nu är att man från vänstersidan – för att hjälpa familjer som befinner sig i en tuff ekonomisk situation – inte angriper källan utan snarare är intresserad av att gå på symtomen. När man utifrån vårt perspektiv tittar på vad man behöver göra tycker jag att det framgick ganska tydligt i Daniel Perssons första anförande vad man behöver se till, och vad som finns på plats, för att fler familjer ska resa sig upp ur en ekonomiskt tuff situation.
Det handlar först och främst om att man har ett arbete att gå till och att drivkrafterna för att gå från bidrag till arbete är starka och finns på plats. Det har de under lång tid inte gjort. Arbetslinjen är nedmonterad sedan många år tillbaka, och den behöver nu återupprättas. Det gör vi genom ett aktivitetskrav i försörjningsstödet. Vi gör det genom ett bidragstak, och vi gör det genom en kvalificering till välfärden.
Men framför allt ska fler kunna leva på sin lön. När man väl har kommit till arbete måste fler kunna stå stadigt och kunna leva på sin lön. Det gör man ju genom att sänka skatten på arbete. Det är något jag vet att ni är emot och ständigt och jämt också har röstat nej till i denna kammare.
Ser man till budgeten år 2025 får en hårt arbetande vanlig barnfamilj där pappan är polis och mamman är sjuksköterska sänkt skatt med 9 000 kronor. Ser man utifrån ett perspektiv som går några år tillbaka – från år 2023 – har man alltså fått 23 000 kronor mer i plånboken. Då har man två hårt arbetande föräldrar i detta. Är man ensamstående mamma och jobbar heltid har man också fått del av dessa skattesänkningar. Detta är skattesänkningar som ni konstant har varit emot och som ni även är fortsättningsvis.
Vad jag hör här, fru ålderspresident, när jag lyssnar på framför allt ledamöterna från Miljöpartiet är att fler och högre bidrag ska komma fler till del. Det är de lösningar ni har. Då tänker jag att ni är med på Socialdemokraternas devis att alla ska få högre bidrag, men ingen ska kunna leva på sin lön. Det är inte så man bygger ett tryggt samhälle, och det är inte heller så man skapar tillväxt och välstånd i ett land. Det är definitivt inte hållbart långsiktigt.
Vi har valt att sänka skatten på arbete så att fler kan stå på egna ben och försörja sig själva. Det är viktigt. Det kommer fortsättningsvis att vara väldigt viktigt. Om vi går en tuffare ekonomisk tid till mötes framöver kommer det att vara viktigt att också fortsätta sänka skatten. Det är också viktigt att fler kommer i arbete. Det är den bidragsreform vi nu arbetar med för att fler ska göra just detta.
Det är inte heller oväsentligt att fler får möjlighet att gå från deltid till heltid – att skapa bättre förutsättningar och bättre arbetsmiljö, inte minst inom flera kvinnodominerade yrken, så att fler orkar och kan gå från deltid till heltid.
Fru ålderspresident! Det är uppenbart att det går en stor och bred ideologisk skiljelinje mellan partierna. Jag tror att det är välgörande, för om vi ska bygga ett starkt samhälle framöver, öka tillväxten, få fler i arbete och få fler barnfamiljer att kunna stå på egna ben krävs det verkligen att vi tar de här frågorna på allvar.
(Applåder)
Anf. 45 Malte Tängmark Roos (MP)
Fru ålderspresident! Ministern, och ledamöterna från M och SD, säger att det är Sveriges låginkomsttagare som procentuellt sett har fått det bäst av deras politik. Men ifall det har undgått regeringen och SD vill jag upplysa dem om att det inte går att betala med procent – bara i kronor.
I kronor har kostnaderna ökat mer än vad lönerna har gjort för dem med de lägsta inkomsterna. I kronor förlorar barnfamiljer mer pengar på slopat tilläggsbidrag än de får i sänkt skatt. Precis som Anna Tenje, Caroline Högström och Daniel Persson säger kommer inte enbart högre bidrag att lösa alla de ekonomiska utmaningarna för Sveriges barnfamiljer. Men om inte Moderaterna och era samarbetspartier har ett innovativt nytt förslag som kommer att höja alla låginkomsttagares löner med flera tusen kronor varje månad – så att de faktiskt motsvarar människornas hårda arbete och de kostnader som barnfamiljer har – är bostadsbidraget och barnbidraget de mest träffsäkra stöd vi har för att hjälpa dem som behöver det.
Det är här den väldigt tydliga ideologiska skiljelinjen går. Ska vi hjälpa dem som faktiskt behöver vår hjälp? Ska vi vara solidariska med de människor som är i behov av hjälp och stöd, eller ska vi inte vara det? Solidariteten är den ideologiska skiljelinjen här. Det är tydligt vilken sida vi tillhör och vilken sida ni tillhör. Jag är glad att vara på den sida som säger ja till mer bidrag för dem som behöver det. Det är ett väldigt bra sätt att bygga ett starkt samhälle.
(Applåder)
Anf. 46 Isabell Mixter (V)
Fru ålderspresident! Det tillfälliga bostadsbidraget har tidigare varit det svar denna regering har gett när man frågat vilka åtgärder de vidtagit för att stötta hushållen i den ekonomiska krisen. Det har varit just bostadsbidraget regeringen pekat på och mycket riktigt också sagt är ett träffsäkert sätt att nå de svagaste hushållen.
Nu drar man undan denna åtgärd. Frågan blir vad som kvarstår i stöd till de svagaste hushållen. Såvitt jag kan se blir svaret: ingenting. Anna Tenje får gärna svara om det finns någonting annat.
Jag är ingen ekonom, men Anna Tenje ställde en fråga om vad källan till den här situationen är. Då kan man säga som så att man har en lön som är en inkomst, man har barnbidrag och man har kanske en viss del bostadsbidrag. På andra sidan har man utgifter. Dessa överstiger inkomsterna på grund av att utgifterna helt enkelt har ökat i snabbare takt än inkomsterna.
Anna Tenje pratar varmt om att vi inte ska ha ett bidragsberoende och att människor ska arbeta. Sanningen är ju att de här människorna arbetar. Man kanske är undersköterska – ett arbete vi väldigt gärna vill att fler ska vilja ha eftersom det är brist i de yrkeskategorierna. Men en undersköterskelön räcker inte för den som är ensamstående och ska försörja två barn. Alla kalkyler visar att det inte går ihop.
Anna Tenje blir svaret skyldig. Vill Anna Tenje höja lönerna för undersköterskorna, eller ska hon pressa ned priserna? Det är något av de två alternativen som kvarstår om man inte vill att det ska finnas bidrag. Vad vill regeringen göra?
(Applåder)
Anf. 47 Arber Gashi (S)
Fru ålderspresident! Jag är glad att vi i alla fall fick ett halvt svar på en fråga. Ju osäkrare ekonomin blir och ju tuffare det blir, desto fler skattesänkningar kommer vi att se. Det var ungefär det besked Anna Tenje kunde ge.
Vi hörde också ledamoten Högström tala tidigare om bidragslinjen och att vänstern står för den. Men ni har ett fint sätt att smycka era förslag på. Ett höjt rotavdrag är egentligen bara ett bidrag. Men ni kallar det avdrag, så att det ser bättre ut för de egna väljarna.
Vi socialdemokrater har en enkel utgångspunkt. Det är att politik handlar om människor och om verkligheten bakom de siffror vi står här och talar om. Det handlar om barnet som har ångest över skolutflykten, om familjen som flyttar så ofta att barnen inte hinner rota sig och om alla dem som kämpar varje månad, inte för att bli rika utan bara för att få livet att gå ihop.
När regeringen väljer att sänka bostadsbidraget här och nu, i en tid med ökande kostnader, är det en tydlig signal: Ni får klara er själva. Men vi socialdemokrater står för något annat. Vi tror på ett samhälle som håller ihop, ett samhälle där barn inte straffas för sina föräldrars ekonomi, där det offentliga finns där när livet krisar och där trygghet inte är ett privilegium utan en självklarhet och en rättighet.
Ett samhälles styrka mäts inte i hur vi behandlar de starka utan i hur vi tar hand om de svaga. Det är där politiken prövas. Det är där medmänskligheten syns. Den saknar jag i det vi har hört från högersidan i den här debatten.
Jag vill avsluta med en vädjan, inte bara till ministern utan även till de övriga meddebatterande i kammaren: Lyft blicken från de här tabellerna! Se människorna! Se barnen! Och ställ er frågan: Är det rimligt att det är deras stöd vi skär ned på just nu?
(Applåder)
Anf. 48 Statsrådet Anna Tenje (M)
Fru ålderspresident! Jag vill tacka för interpellationerna, för frågorna och för debatten. Jag vill också tacka övriga som också har anslutit till debatten.
Fru ålderspresident! Jag vill avsluta med att återigen konstatera att regeringens inriktning är mycket tydlig. Fler ska hjälpas in i arbete och in i egen försörjning, och fler ska kunna leva på sin lön. Kan man inte leva på sin lön i dagsläget är lösningen inte att vi höjer skatten på arbete. Lösningen är snarare att göra precis som regeringen har gjort, att sänka skatten på arbete. Då ökar förutsättningarna för att man ska kunna leva på sin egen lön och få mer pengar i plånboken för att själv kunna bestämma vad man vill göra med pengarna.
Jag nämner det återigen: En familj med en hårt arbetande polis och en hårt arbetande sjuksköterska får med årets budget 9 000 kronor mer i plånboken. Jämför man med 2023 handlar det om 23 000 kronor mer i plånboken. Det ger alla som arbetar bättre förutsättningar att kunna stå på egna ben och försörja sig själv men framför allt att leva på sin lön.
Fru ålderspresident! Nu fortsätter regeringens arbete i full fart för att få igång en rejäl bidragsreform och återupprätta arbetslinjen, så att fler kan gå från bidrag till egen försörjning men framför allt gå ifrån ekonomisk utsatthet och fattigdom. Det är en fattigdom som dessutom riskerar att gå i arv till barnen. Fler barn behöver se sina föräldrar gå till arbetet. Men det är en annan debatt, och den återkommer vi säkert till.
Stort tack för i dag och för ett stort engagemang i den här frågan!
(Applåder)
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.