Förbud mot heltäckande slöjor i offentliga miljöer
Interpellation 2025/26:105 av Sara Gille (SD)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2025-10-27
- Överlämnad
- 2025-10-28
- Anmäld
- 2025-11-04
- Sista svarsdatum
- 2025-11-14
- Svarsdatum
- 2025-12-05
- Besvarad
- 2025-12-05
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Jämställdhetsminister Nina Larsson (L)
Portugal har nyligen antagit ett lagförslag som förbjuder heltäckande ansiktsslöjor, såsom niqab och burka, i offentliga miljöer. Förslaget omfattar böter vid överträdelse och undantag för exempelvis gudstjänstlokaler, flygplan och diplomatiska miljöer. Lagförslaget är godkänt av parlamentet men inväntar ännu presidentens ställningstagande och kan hänskjutas till författningsdomstolen innan det träder i kraft.
Portugal ansluter sig därmed till en rad europeiska länder som redan har liknande lagstiftning, bland annat Frankrike, Belgien, Nederländerna, Österrike, Danmark, Schweiz och Bulgarien. Europadomstolen har i tidigare avgöranden godtagit nationella förbud mot heltäckande ansiktsslöjor.
Kärnfrågan gäller inte kläder i sig, utan vilka normer som ska prägla det offentliga rummet. Ett öppet, sekulärt och jämställt samhälle förutsätter att människor kan mötas ansikte mot ansikte, utan religiöst tvång eller symboler som signalerar kvinnlig underordning. Sverige ska stå upp för kvinnors frihet, barns rätt i skolan och arbetsgivares möjlighet att sätta tydliga regler i verksamheter där staten representeras, och bör därför följa Portugals exempel.
Mot denna bakgrund vill jag fråga jämställdhetsminister Nina Larsson:
1. Hur ser ministern på Portugals beslut att förbjuda heltäckande ansiktsslöjor i offentliga miljöer?
2. Anser ministern att Sverige bör ta efter Portugal och andra europeiska länder genom att utreda och införa ett motsvarande förbud för att stärka jämställdheten och värna det sekulära samhället?
3. Avser ministern och regeringen att initiera en skyndsam utredning om ett nationellt förbud, med beaktande av europeisk praxis och gällande rätt, inklusive tidigare avgöranden från Europadomstolen?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:105
Webb-tv: Förbud mot heltäckande slöjor i offentliga miljöer
Dokument från debatten
- Fredag den 5 december 2025Kammarens föredragningslistor 2025/26:46
- Protokoll 2025/26:46 Fredagen den 5 decemberProtokoll 2025/26:46 Svar på interpellation 2025/26:105 om förbud mot heltäckande slöjor i offentliga miljöer
Protokoll från debatten
Anf. 122 Jämställdhetsminister Nina Larsson (L)
Fru talman! Sara Gille har frågat mig hur jag ser på Portugals beslut att förbjuda heltäckande ansiktsslöjor i offentliga miljöer, om jag anser att Sverige bör ta efter Portugal och andra europeiska länder genom att utreda och införa ett motsvarande förbud för att stärka jämställdheten och värna det sekulära samhället samt om jag och regeringen avser att initiera en skyndsam utredning om ett nationellt förbud, med beaktande av europeisk praxis och gällande rätt, inklusive tidigare avgöranden från Europadomstolen.
Jag vill tacka ledamoten för frågan och för engagemanget för jämställdhet och flickors och kvinnors rätt att själva bestämma över sina liv. Som jämställdhetsminister vill jag tydligt klargöra att målet för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Det gäller alla flickor och kvinnor i Sverige, oavsett kulturell eller religiös bakgrund. Arbetet utgår från vad som stadgas i svensk grundlag, diskrimineringslagstiftningen, EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna samt internationella konventioner som exempelvis FN:s kvinnokonvention (Cedaw) och Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen).
Hedersrelaterat våld och förtryck strider mot samhällets grundläggande värderingar och är ett allvarligt samhällsproblem. Det är också en mycket allvarlig kränkning av människors grundläggande fri- och rättigheter. De patriarkala föreställningarna i en hederskontext kan bland annat ta sig uttryck i form av kontroll som sträcker sig från begränsningar i vardagen av klädsel, rörelsefrihet, umgänge och val av partner till begränsningar i val av utbildning och framtidsmöjligheter.
Det ska råda nolltolerans mot hedersrelaterat våld och förtryck. Regeringen har därför infört ett nytt jämställdhetspolitiskt delmål om att hedersrelaterat våld och förtryck ska upphöra. En handlingsplan för 2026–2028 kommer att tas fram och bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
I budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1) föreslår regeringen att arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck förstärks, bland annat genom att satsningarna på regionala resurscentrum skalas upp för att alla barn, unga och vuxna som är eller riskerar att bli utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck ska få specialiserat och likvärdigt stöd i hela landet. Regeringen föreslår även att 100 miljoner kronor i permanenta medel tillförs kommuner och regioner, med fokus bland annat på att stärka deras arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck.
Regeringen avser att gå vidare med förslaget från det utkast till lagrådsremiss om en särskild kriminalisering av psykiskt våld som har remitterats. Förslaget innebär bland annat ett stärkt straffrättsligt skydd mot tvång att bära religiös klädsel, såsom slöja.
Religionsfriheten och likabehandlingsprincipen ska alltid respekteras. Flickors och kvinnors rätt att leva fritt, utan våld och förtryck – att bestämma över sina kroppar, kläder, yrkesval och liv – är grundläggande för ett demokratiskt samhälle.
Anf. 123 Sara Gille (SD)
Herr talman! Tack till ministern för svaret!
Det ska råda nolltolerans mot hedersrelaterat våld och förtryck, men samtidigt tillåter vi de här plaggen i samhället. Det rimmar väldigt illa för mig.
Ingen tung internationell institution beskriver burka och niqab som frihet. FN, Europadomstolen, Amnesty, Human Rights Watch och UN Women är eniga: heltäckande slöjor används för kontroll, segregation och kvinnlig underordning.
FN:s kvinnokommission beskriver burkan som ett sätt att radera kvinnan ur det offentliga rummet. UN Women konstaterar att heltäckande slöjor gör kvinnan oidentifierbar och underställd manliga auktoriteter. Human Rights Watch beskriver dem som centrala i könsapartheid.
Efter talibanernas återkomst har FN dokumenterat att kvinnor har piskats och gripits för att burkan inte suttit rätt. I Iran har moralpolisen gjort över 80 000 kontroller av kvinnors klädsel på två år, och över 22 000 kvinnor har frihetsberövats. Amnesty visar hur kvinnor i Pakistan och Somalia fått sina ansikten förstörda av syra för att de vägrat att täcka ansiktena.
De religiösa argument som ofta används bygger på Koranen. Men ingenstans står det att kvinnan ska dölja sitt ansikte. Burka och niqab nämns inte i Koranen. Det är patriarkala konstruktioner som begränsar kvinnornas frihet. Flera muslimska länder – bland annat Tunisien och Syrien – har själva infört begränsningar mot heltäckande slöjor eftersom de hindrar kvinnornas samhällsdeltagande.
Mot den bakgrunden är det anmärkningsvärt att ministern i sitt svar inte alls nämner ansiktstäckning över huvud taget, trots att hela interpellationen egentligen handlar om det. Jag vet inte om det är för att ministern inte vågar ta i frågan, men det är väldigt anmärkningsvärt.
Även i Sverige är slöjtvång en del av hedersrelaterat våld och förtryck. Ska man få bukt med det måste man också ta hand om den här frågan. Länsstyrelsen i Östergötland dokumenterar att kontroll av kvinnors klädsel är ett tidigt varningstecken.
Vi hör om skolor som rapporterar om flickor som hindras från idrott och simning för att plaggen inte får tas av. Detta strider mot barnkonventionen. Vi har rätten att tro, men vi har också rätten att slippa tro. Det svenska samhället bygger på öppenhet och synlighet. Heltäckande slöjor hör inte hemma i ett demokratiskt offentligt rum.
Herr talman! Jag vill ställa en fråga till ministern med tanke på att FN och Europaparlamentet definierar burka och niqab som verktyg för kvinnoförtryck, vilket de faktiskt är, och att flera europeiska länder redan infört begränsningar. Anser ministern att Sverige ska fortsätta att vara ett av de mest tillåtande länderna i Europa när det gäller heltäckande slöjor?
Anf. 124 Nima Gholam Ali Pour (SD)
Herr talman! Jag läste en debattartikel signerad av statsråden Nina Larsson och Maria Malmer Stenergard för ett tag sedan. I debattartikeln kunde man läsa om allt det som regeringen och Sverigedemokraterna genomfört denna mandatperiod för att motverka hedersvåldet.
Det är rätt mycket som regeringen och Sverigedemokraterna har genomfört denna mandatperiod. Det finns mycket att vara stolt över. Men i artikeln kunde man också läsa: ”Från Moskva till Teheran används kvinnors kroppar som ett verktyg för kontroll i allt större utsträckning. Den utvecklingen måste mötas med motstånd.”
Jag håller med statsråden. Men samtidigt som vi vill hindra att kvinnors kroppar kontrolleras i andra länder måste vi se hur kvinnors kroppar kontrolleras i Sverige.
När det gäller den heltäckande slöjan är det inget annat än ett verktyg för att kontrollera kvinnor. Kvinnor får klä sig precis som de vill, men här handlar det om män som ser kvinnan som familjens heder, som en ägodel. Vad de gör är att de tvingar kvinnan att klä sig i en säck och maskera sitt ansikte. Sådant beteende hör inte hemma i Sverige.
Om vi nu ska vara en trovärdig part i kampen mot kvinnoförtryck runt om i världen måste vi förbjuda det islamiska kvinnoförtrycket här hemma i Sverige.
Herr talman! Det är inte så svårt. En gång i tiden fanns det politiker som tyckte att det var normalt att kedja andra människor. Till sist förbjöd man sådant beteende. Precis som det är olagligt att kedja fast andra människor måste man också göra det förbjudet att kedja fast kvinnor genom att täcka dem med dessa religiösa plagg.
Det är inget annat än att vara fastkedjad när en kvinna tvingas klä sig på ett visst sätt så att hon inte kan ha den normala sociala interaktionen som vi andra har dagligen. Hon kan inte skaffa sig ett jobb. Hon kan inte ha ett vanligt liv, eftersom det finns män som anser att de kontrollerar henne.
Allt detta händer här hemma i Sverige. Det händer inte bara i Teheran. Det händer inte bara i Riyadh eller Kabul, utan vi har importerat det islamiska kvinnoförtrycket till Sverige genom muslimsk invandring.
Då är det rätt många som ställer sig frågan: Vad kommer jämställdhetsministern att göra? Kommer statsrådet att säga att detta kvinnoförtryck är en del av det mångkulturella samhället och det nya Sverige och att vi ska acceptera detta? Eller kommer hon att verka för dessa kvinnors befrielse och arbeta för ett förbud mot heltäckande slöja? Vad kommer jämställdhetsministern att göra? Hur länge kommer dessa kvinnor att vara fastkedjade vid sina slöjor? Hur länge kommer männen att bestämma över dem?
Att vara passiv är också ett val. Om jämställdhetsministern väljer att vara passiv i denna fråga är det ett aktivt val. Det är ett aktivt svek mot alla de kvinnor som är fastkedjade vid sina slöjor.
Om Sverige ska arbeta på ett trovärdigt sätt mot kvinnoförtryck runt om i världen måste vi föregå med gott exempel här hemma och förbjuda heltäckande slöja.
Anf. 125 Jämställdhetsminister Nina Larsson (L)
Herr talman! Vi diskuterade exakt den här frågan för bara några veckor sedan i denna kammare. Precis som då är jag tydlig med att det är oerhört viktigt att den här frågan lyfts, vilket både Sara Gille och Nima Gholam Ali Pour gör på ett föredömligt sätt. Jag tackar stort för deras engagemang i den här frågan.
Heltäckande ansiktsbeklädnad på det sätt som ledamöterna lyfter fram är en fruktansvärd avart och skulle förmodligen i allt väsentligt falla under den kommande kriminaliseringen av psykiskt våld, som då också täcker tvång i fråga om klädsel.
Det är oerhört viktigt att vi jobbar brett med olika förslag och åtgärder och lagstiftning som rör det hedersrelaterade våldet och förtrycket. Jag tror att det är problematiskt om man tror att en åtgärd skulle kunna lösa allt för de kvinnor men också män som lever under det hedersrelaterade våldet och förtrycket. Så är inte fallet. Det finns ingen quickfix på det här problemet. Det här är ett omfattande och mycket komplext problem som kräver flera åtgärder.
Jag tror att det är viktigt att diskutera normgivande lagstiftning i många olika fall. Jag tror att det är viktigt att vi fortsätter diskutera den här frågan. Men det är också viktigt att vi tittar på andra träffsäkra åtgärder för att verkligen se till att kvinnor och män, oavsett bakgrund, har rätten och möjligheterna att forma sina liv så som de vill i Sverige.
Anf. 126 Sara Gille (SD)
Herr talman! Jag håller med ministern om att det inte är första gången vi diskuterar frågan här i kammaren. Det kommer säkert inte heller att vara den sista – tyvärr. Jag kommer att fortsätta trycka på den här frågan tills jag faktiskt ser en förändring. Jag hoppas att ministern kan förstå det och att hon kanske kan ta till sig det.
Herr talman! UN Women visar att kvinnor i Iran som trotsar slöjtvånget riskerar att förlora vårdnaden om sina barn, att förlora jobbet, att gripas, att fängslas eller till och med att bli misshandlade eller mördade.
Human Rights Watch dokumenterar hur kvinnor i Pakistan och Afghanistan förlorar arvsrätt, utsätts för familjeråd, tvingas in i äktenskap och så vidare när de vägrar bära slöja. Det handlar om maktutövning, inte frihet. Och detta tillåter vi komma till Sverige.
EU:s byrå för grundläggande rättigheter visar att flickor i Europa lever under samma hederslogik, där familjens heder väger tyngre än flickans vilja. Det är inte en fjärran verklighet. Den finns också här i Sverige.
Länsstyrelsen i Östergötland har visat att slöjtvång är ett vanligt inslag i hedersförtryck. Flickor vittnar om övervakning till och från skolan och i skolan och om krav på att bära slöja under idrott och så vidare med risk för bestraffning om de trotsar det.
Socialtjänsten har hanterat fall där barn har skickats utomlands för att disciplineras och så vidare. Hedersrelaterat våld och förtryck är ett enormt problem. Det behöver arbetas hårt med det.
Skolor rapporterar om elever som hindras från moment där slöjan måste tas av.
När kvinnor världen över riskerar arbete, utbildning och ibland till och med livet för att visa sitt ansikte säger det något om hur långt ifrån frivillighet dessa normer faktiskt ligger. Forskningen visar samma sak. Kvinnor bär inte slöja av fri vilja. Så är det. Det handlar om rädsla för sociala och familjerelaterade konsekvenser.
Barnkonventionen förbjuder religiöst tvång och sedvänjor som begränsar barns utveckling. Återigen handlar det om rätten att tro och rätten att slippa tro.
När flickor tvingas täcka ansiktet försvinner också de tecken som skola och myndigheter behöver för att upptäcka utsatthet. Osynliga barn blir svårare att skydda.
Kallar man dessa plagg frivilliga ignorerar man hederskulturens logik. Slöjan är ofta den första indikatorn på att flickans framtid kommer att begränsas i fråga om val av utbildning, umgänge, arbete och äktenskap.
Herr talman! Sverige har ett väldigt stort ansvar för att skydda de här flickorna, som inte kan skydda sig själva. Därför är det väldigt anmärkningsvärt att ministern talar om frivillighet utan att beakta den press och de sanktioner som följer när flickorna faktiskt trotsar familjens krav.
Jag skulle vilja fråga ministern: Hur kan regeringen tala om frivillighet när FN, EU och svenska myndigheter visar att flickor riskerar våld, hot, isolering, tvångsäktenskap och så vidare när de tar av slöjan? Vilken del av detta anser ministern är förenlig med svensk jämställdhetspolitik?
Anf. 127 Nima Gholam Ali Pour (SD)
Herr talman! I muslimska länder, där heltäckande slöja eller andra religiösa plagg tvingas på kvinnor, kämpar kvinnor för att befria sig från detta förtryck. Ofta riskerar de sina liv för att slippa detta förtryck. Det i sig vittnar om att heltäckande slöja inte är något annat än förtryck. Det är inte ett klädesplagg som vilket annat, utan det handlar om ett verktyg för att förtrycka kvinnor.
En gång i tiden hade vi politiker som inte ville ta hedersförtrycket på allvar trots att det var uppenbart att tjejer och kvinnor råkade illa ut. Nu är vi där igen. Här har vi ett klädesplagg som i andra länder används för att förtrycka kvinnor, och vi har politiker som insisterar på att de i Sverige har ett helt annat ändamål.
Varför måste det ta så lång tid att se det uppenbara? Vem är det egentligen som i dag påstår att heltäckande slöja är något annat än förtryck? Vill jämställdhetsministern bära heltäckande slöja? Vad skulle det signalera? Jo, underkastelse och inget annat. Det handlar om underordning och en kontrollerad kvinna – ingenting annat.
Vi har alla ett ansvar att se verkligheten och inte gömma oss bakom vaga formuleringar. Det är ingen som missar det faktum att heltäckande slöja är ett sätt att förtrycka kvinnor. Jag tror inte ens att jämställdhetsministern gör det.
Frågan är varför regeringen inte tar initiativ till att förbjuda heltäckande slöja i offentliga miljöer, precis som många andra europeiska länder gjort.
Anf. 128 Jämställdhetsminister Nina Larsson (L)
Herr talman! Båda ledamöterna lyfter på ett mycket beskrivande sätt exempel från andra delar av världen. Jag delar de bilderna. Det finns ytterligare en lång lista som kan läggas därtill.
Detta förtar inte det faktum att den här regeringen är i färd med att kriminalisera psykiskt våld, som innefattar tvång och förtryck exempelvis när det gäller olika former av klädslar.
Den här regeringen har vidtagit en rad olika insatser, åtgärder och förändringar och ökat takten i arbetet mot det hedersrelaterade våldet och förtrycket på en rad olika plan, såväl lagstiftningsmässigt som resursmässigt. Det handlar om kunskapshöjande insatser med mera.
Vi har ett nytt jämställdhetspolitiskt delmål som tydliggör att vi behöver jobba särskilt mot det hedersrelaterade våld och förtryck som baseras på kollektiva normer. Vi är i färd med att ta fram en långsiktig strategi som innefattar både delmål 6 om mäns våld mot kvinnor och delmål 7 om det hedersrelaterade våldet och förtrycket.
Vi tar även fram en specifik handlingsplan mot det hedersrelaterade våldet och förtrycket, vilket vi arbetar med på Regeringskansliet i detta nu. Vi har skärpt bortförandelagstiftningen för att komma åt precis det som beskrivs av ledamöterna, nämligen att många unga, både tjejer och killar, förs utomlands på uppfostringsresor eller i syfte att bli bortgifta. Det förhindras genom den här lagstiftningen. Ett flertal sådana fall har kunnat undvikas. Den lagstiftningen har haft stor effekt.
Bara för några dagar sedan trädde kriminaliseringen av oskuldskontroller, oskuldsingrepp och oskuldsintyg i kraft i Sverige. Det är en oerhört viktig signal, inte minst till vårdpersonal i Sverige som medverkat till detta på olika sätt, mer eller mindre under ytan. Det är en oerhört viktig signal att detta kan lagföras, och det har också en avhållande effekt.
Vi har tillsatt en rad olika utredningar, inte minst en nu i våras om att motverka hedersrelaterat våld och förtryck i förskolan, vilket har nämnts här. Det förekommer exempel där personal bidrar till att justera barnens klädsel enligt det hedersrelaterade förtryckets normer.
Vi ökar och bygger ut det regionala och lokala stödet för personer som behöver komma ifrån hedersrelaterat våld och förtryck genom att tillföra medel till regionala resurscentrum. Vi har ökat resurserna till kvinnojourerna och en rad andra saker.
Regeringen och jag som liberal jämställdhetsminister tar frågan om hedersrelaterat våld och förtryck på största allvar. Jag skulle aldrig ta ordet frivillighet i min mun i det här sammanhanget. Det handlar om att hitta lagstiftning som är tillräckligt träffsäker. Vi har även lagstiftning på gång mot det psykiska våldet.
Anf. 129 Sara Gille (SD)
Herr talman! Det är väldigt intressant att lyssna på ministern. Jag är enig med ministern om att vi gör jättemycket – mycket mer än den tidigare regeringen. Men när det gäller just detta är det som om man sopar allting under mattan inför att det kommer gäster. Man hinner inte ta reda på det, men problemet finns fortfarande kvar. Man måste ta tag i själva grundproblemet. Det aktuella plagget är en del av det.
I Sverige måste medborgarna tydligt visa ansiktet vid till exempel säkerhetskontroller. När vi går igenom en säkerhetskontroll ska vi ta av oss keps, mössa och liknande – men inte burka och niqab. Då är det inga problem. Men det är en självklarhet för tryggheten att det ska vara samma sak med sådana. De här människorna tillåts röra sig heltäckta med bara ögonen synliga i offentliga miljöer. Det är inkonsekvent och undergräver de säkerhetsprinciper som alla måste följa.
Det har dokumenterats hur burka och niqab används för att undvika identifiering och för att smuggla både vapen och personer. Säpo konstaterar dessutom att ansiktstäckning försvårar övervakning och identifiering och även riskbedömning.
Forskning visar att dolda ansikten skapar otrygghet och minskar tilliten i samhället. Hur kan regeringen motivera att svenska medborgare måste visa ansiktet vid säkerhetskontroller, medan burka och niqab tillåts i offentliga miljöer trots att Europol, Säpo och Europadomstolen slår fast att det är en säkerhetsrisk?
Anf. 130 Jämställdhetsminister Nina Larsson (L)
Herr talman! Stort tack till ledamöterna för detta starka engagemang! Det här är en oerhört viktig fråga som förtjänar att diskuteras vidare. Jag är övertygad om att vi kommer att vända och vrida på den många gånger framöver. Men den får inte ses som allena saliggörande, utan vi behöver angripa hedersrelaterat våld och förtryck på flera olika sätt.
Om man kopplar detta till att psykiskt våld nu kriminaliseras ser jag stora möjligheter att få träffsäker effekt. Det finns också lagstiftning som innebär att arbetsplatser kan ha neutralitetspolicyer och ställa krav på neutral klädsel och liknande. Det finns möjligheter. Men vi behöver stärka åtgärderna mot hedersrelaterat våld och förtryck och lägga mer kraft bakom dem. Jag ser fram emot att diskutera frågan vidare.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.