Förbud mot azofärger
Interpellation 2007/08:3 av Ericson, Gunvor G (mp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-09-19
- Anmäld
- 2007-09-20
- Besvarad
- 2007-10-02
- Sista svarsdatum
- 2007-10-03
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 19 september
Interpellation
2007/08:3 Förbud mot azofärger
av Gunvor G Ericson (mp)
till statsrådet Maria Larsson (kd)
EU-kommissionen slog till mot Sverige 1999 och såg till att det svenska förbudet mot azofärgämnen i livsmedel togs bort – ämnen som forskningen länge pekat på är hälsovådliga.
Azofärgämnen är en grupp syntetiska färgämnen. Sedan maj 1999 får azofärgämnena användas i flera livsmedel än tidigare, till exempel vissa drycker, desserter, glass, konfektyrer, tuggummi, konditorivaror, sylt, senap, soppor, såser, kosttillskott och smaksättningspreparat.
Nyligen publicerades i den medicinska tidskriften The Lancet ännu en studie som visar att azofärgämnen och ett konserveringsmedel (natriumbensoat) gör barn stökiga och okoncentrerade – typiska symtom för barn med koncentrationssvårigheter typ adhd.
Azofärgämnena förbjöds i Sverige på 1970-talet på grund av deras allergirisker. Livsmedelsverket ansåg att ämnena var onödiga då det fanns bättre alternativ.
EU har i ett direktiv från 2003 förbjudit behandling av vissa textilvaror och läderartiklar med azofärgämnen som kan ge cancerframkallande arylaminer (76/769/EEG). Exempel på sådana varor som avses är:
- kläder, sänglinne, handdukar, sovsäckar
- skor, handskar, klockarmband, handväskor, plånböcker, möbler
- leksaker som helt eller delvis består av textil eller läder
- garn och tyger.
Men i livsmedel är azofärgämnen fortfarande tillåtna som tillsats. EU-parlamentet har i somras beslutat om revidering av tillsatsdirektivet. Det innebär att parallellt med att det nya godkännandeförfarandet införs kommer uppåt 300 redan befintliga tillsatser att efter hand granskas på nytt med början ett år efter att den nya förordningen trätt i kraft. Redan godkända tillsatser tillåts tills uppdateringen slutförts. När förfarandet är till ända förbjuds alla tillsatser som inte godkänts eller klarat omprövningen. Sverige borde redan nu trycka på för att få bort azofärgerna.
Det här är allvarligt. Jag anser att barn ska ha rätt till livsmedel som är säkra och det gäller naturligtvis även färgämnen. Goda matvanor och säkra livsmedel är ett av målområdena i den svenska folkhälsopolitiken som riksdagen har beslutat. Hur ska vi kunna leva upp till det om ämnen som uppenbart motverkar hälsa fortfarande är tillåtna i mat? I EU:s fördrag finns artiklar om folkhälsa som ska genomsyra alla politikområden. Är det inte dags att testa vad det är värt för att få bort azofärgämnen ur våra livsmedel?
Eftersom detta handlar om det värdefullaste vi har – barnen – borde den svenska regeringen agera kraftfullt.
Mina frågor till statsrådet är:
1. Avser statsrådet att verka för att förbudet mot azofärgämnen återinförs i Sverige genom att nyttja skyddsklausulen i EU och hänvisa till folkhälsan eller agera på annat sätt?
2. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att den rättsliga grunden för livsmedelslagstiftningen ändras så att det blir tydligt att den syftar till att förbättra människors hälsa och miljö och inte enbart för att främja den fria rörligheten för varor på EU:s inre marknad?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:3
Webb-tv: Förbud mot azofärger
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:8 Tisdagen den 2 oktoberProtokoll 2007/08:8 5 § Svar på interpellation 2007/08:3 om förbud mot azofärger
Protokoll från debatten
Anf. 1 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Gunvor G Ericson har frågat äldre- och folkhälsoministern om inte EU:s skyddsklausul med hänvisning till folkhälsan bör nyttjas för att återinföra förbudet mot azofärger i Sverige eller att initiativ bör tas för att agera på annat sätt. En fråga har också ställts om vilka åtgärder som kommer att vidtas i syfte att ändra den rättsliga grunden för EG:s livsmedelslagstiftning så att det blir tydligt att den syftar till att förbättra människors hälsa och miljö och inte enbart att främja den fria rörligheten på EU:s fria marknad.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.
Jag börjar med att besvara din andra fråga om valet av rättslig grund för EG:s livsmedelslagstiftning. Det finns enligt min mening inte några skäl att agera eftersom det av EG:s allmänna livsmedelslag tydligt framgår att inga livsmedel som inte bedömts säkra ur hälso- och miljösynpunkt får förekomma på marknaden. Den riskvärdering som sker i den europeiska myndighetens regi, Efsa, tillsammans med den riskhantering som sker inom ramen för kommissionens genomförandekommittéer borgar för att prövningen av azofärgämnenas säkerhet blir tillfredsställande bred och genomlyst.
Som svar på din första fråga ser jag ingen anledning att återinföra förbudet mot azofärgämnen nationellt genom att nyttja skyddsklausulen i EU. Det finns inom ramen för EU en utstakad process för att pröva att de tillsatser som finns på marknaden är säkra. Prövningen är givetvis inte definitiv utan sker fortlöpande allteftersom till exempel nya vetenskapliga rön eller tekniska uppgifter som kan påverka bedömningen av ett livsmedel tas fram. Det är en process som vi har förtroende för och aktivt deltar i tillsammans med de andra medlemsstaterna. Det finns heller inget som tyder på att frågan om azofärgämnenas säkerhet inte kommer att prioriteras av alla berörda parter och slutföras inom en rimlig tidshorisont. Efsa håller, som du nämner i din interpellation, för närvarande på att ompröva alla EU-godkända tillsatser. När Efsa för några år sedan påbörjade denna omprövning förordade Sverige att Efsa skulle börja med färgämnestillsatserna och då särskilt azofärgämnena. Så skedde, och Efsa som enligt planerna skulle ha slutfört utvärderingen nu i september kommer att behöva lite mer tid för att också kunna ta hänsyn till resultatet av den brittiska studien.
Sverige har alltsedan vårt förbud mot azofärgämnen togs bort 1999 på olika sätt även bevakat och följt upp frågan om azofärger nationellt. Livsmedelsverket har till exempel fortlöpande övervakat konsumenternas intag av azofärgämnen och bedömde i en rapport 2006 om livsmedelstillsatser att azofärgämnen i livsmedel inte var ett allergi- eller hälsomässigt problem. Svensk industri och handel har en restriktiv inställning till användning av azofärgämnen. Detta har till skillnad från situationen i Storbritannien lett till att svenska barn utsätts för förhållandevis liten exponering av azofärgämnen.
Avslutningsvis vill jag betona att de övervägande som Efsa utvärdering kommer att analyseras noga i syfte att få fram ett bra underlag för de fortsatta diskussionerna fram mot ett beslut. Det är ett beslut som i enlighet med EU:s livsmedelslagstiftning ska använda sig av såväl säkerhetsmarginaler som försiktighet.
Anf. 2 Gunvor G Ericson (Mp)
Fru talman! Jag ska börja med att tacka för svaret, även om jag känner att svaret är så märkligt såtillvida att hälsa alltid är lika med producentperspektiv. Det är inte första gången jag har försökt att ställa frågor till hälsoministern och det är jordbruksministern som svarar. Jag har respekt för att ni har den arbetsfördelning ni har, men jag kan tycka att det är något märkligt att perspektivet folkhälsofrågor lyfts upp på det sättet det gör.
När det gäller den här sakfrågan kan man fundera över att det vid andra interpellationsdebatter i kammaren har sagts att det är viktigt att man bedömer livsmedel ur både hälso- och miljösynpunkt. Så har inte alltid skett inom EU. För inte så länge sedan diskuterade vi i kammaren sötningsmedlet sukralos. När det prövades bedömdes det ur hälsosynpunkt, men det var tveksamt vilka miljöegenskaper denna produkt har. Tyvärr utgår EU:s livsmedelslagstiftning från ett snävt synsätt när det gäller hälsoaspekter.
Självklart är det bra att regeringen hyser god tro till myndigheterna, men man behöver också syna korten. Det är inte så att det finns andra azofärgämnen nu än de som fanns före 1999 som Sverige hade förbjudit. Det är inte så att de har blivit mindre farliga nu. Snarare är det så att kunskapen ökar. Efsa har i sin ambition att gå vidare med resultaten från den brittiska studien sagt att det ska ske en förlängning. Det är bra.
Regeringen säger att Sveriges industri och handel generellt har en restriktiv inställning till användningen av azofärger, men det underlättar inte för oss konsumenter. Svenska barn utsätts för en förhållandevis liten exponering. Men även om det är så generellt kan det ändå innebära en risk för andra.
Det framgår tyvärr tydligt i svaret att producent går före konsument. Jag undrar hur regeringens ambitioner ser ut eftersom det inte går att läsa ut av svaret. Det handlar mer om att vänta på vad EU ska göra.
Som jag sade förut är det ganska tydligt att det är samma azofärgämnen vi pratar om nu som det handlade om före 1999.
Den brittiska studien är en ganska stor och omfattande studie, så det är viktigt att Efsa nu går vidare. Men det skulle vara bra för till exempel de tjänstemän på Livsmedelsverket som nu sitter i det råd som ser över tillsatsdirektiven att också ha lite stöd i ryggen från de politiska ambitionerna i Sverige. Jag tycker att det är viktigt att inför behandlingen i EU försöka skicka med vad vi i Sverige vill.
Jag måste avslutningsvis fråga: Vad betyder det sista stycket i svaret? Vill man betona den övervägande utvärderingen? Jag har läst det här stycket flera gånger. Vad är egentligen regeringens ambition? Det kan jag inte läsa ut av detta svar.
Anf. 3 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Låt mig betona att den rapport som Storbritannien har presenterat är intressant. Av det skälet håller vår svenska myndighet, Livsmedelsverket, nu på att analysera den noga. Storbritannien har lämnat över sin rapport till den europeiska organisationen Efsa, som för närvarande också håller på att analysera den.
Det är på så sätt jag tycker att vi ska arbeta, fru talman. När nya rön kommer fram hos oss eller någon annanstans, inom eller kanske till och med utanför Europeiska unionen, måste vi hjälpas åt för att få fram bästa möjliga utvärdering och påföljande resultat av en sådan utvärdering. Det är så vi måste arbeta i en global värld, det vill säga att vi hjälps åt. Vi kan inte hålla på var och en för sig och alltid göra allting själva, utan vi måste som sagt hjälpas åt.
Detta bygger på att vi litar på varandra. Det bygger på att vi är ärliga vid presentationen av våra resultat, att vi använder de resultat som vi får fram på olika sätt vetenskapligt och att vi inte tror utan använder vetenskapen som grund vid de bedömningar som slutligen måste göras.
Låt mig också påpeka, fru talman, att min inställning vad gäller mat är att mat ska vara sund och säker. Om jag får skämta lite grann tycker jag dessutom om när mat är god.
Om vi ska få de produkter som vi vill ha på vårt matbord måste vi lita på andra. Eftersom vi av naturliga skäl, klimatologiska skäl, inte kan framställa allt i vårt land måste vi ha ett utbyte med andra länder. Det i sin tur förutsätter att vi litar på andra länders myndigheter när vi gör de bedömningar som vi ska göra kring den mat som vi använder i våra hushåll och annorstädes.
Därtill har vi på vår kontinent och i vårt land lagt till ett mått av försiktighet. Vi säger att även om vetenskapen säger till oss att saker och ting är sunda och säkra har vi ett försiktighetsmått. Det gör att vi sätter gränser betydligt lägre än vad vi egentligen skulle kunna göra utifrån den vetenskap som vi använder oss av vid de bedömningar som görs.
Avslutningsvis, fru talman, måste jag erkänna att mitt svar i det sista stycket kanske inte är alldeles glasklart. Vi kommer alltså att använda oss av Efsas utvärdering och analysera den noga när den kommer. Det är innebörden i det stycket.
Anf. 4 Gunvor G Ericson (Mp)
Fru talman! Jag delar synen att det är vetenskap som ska ligga till grund, och därför är det viktigt att man tar hänsyn till att Sverige hade gjort ett ställningstagande. Det var inte på grund av tyckande eller tro som Sverige beslutade att vi inte skulle ha azofärgämnen i vårt land. Det fanns en grund för det, och det var att det fanns hälsorisker. Därmed försökte Sverige få till stånd ett undantag. Men vi var tvungna att ge oss därför att vi inte kunde leda i bevis att det var farligt, i stället för att man från den andra sidan bevisade att det var ofarligt. Det är ett bekymmer att det är så.
Jag delar ministerns syn på att mat ska vara god - därom tycker vi lika.
Mat är inte alltid vad man tror, tyvärr. Jag vet inte om ministern har läst boken
Den hemlige kocken
, som kom ut nu i veckan. Där talas det om smöraromer, senapspulver, maltodextrin, socker, vatten och stabiliseringsmedel. Gräddvaniljglass är inte alltid det som utlovas, utan vaniljen är snarare gjord på lignin från kasserad granved än av vaniljorkidén.
Det är mycket vi tror att maten är. Visst ska vi lita på andra, men vi kan inte gå på tro. Det behövs faktiskt vetenskap för att man ska kunna se vilka effekter det har när man tillsätter så mycket olika tillsatser i mat.
När Efsa och andra myndigheter tidigare har prövat har man prövat utifrån varje ingrediens för sig. Om det nu är så att ett antal azofärgämnen, tillsatser i form av aromer och tillsatser i form av konserveringsmedel påverkar oss är det väl rimligt att man gör sådana tester ordentligt och har en försiktighetsprincip som innebär att det inte är fritt fram att använda tills man vet. Nu är det i stället tvärtom, och vi får vänta och se om myndigheterna hittar något farligt.
Jag tycker att det är jättebra att Efsa har sagt att man ska gå vidare. Men jag kan inte höra att man har någon ambition att se till att det är kvalitet i våra livsmedel. Det vore väl bättre att ha sådana livsmedel att vi konsumenter inte behövde läsa en innehållsförteckning som är så lång att vi inte förstår hälften, med många konstiga ord därtill.
I fallet med azofärgämnen tycker jag att det är viktigt att visa att det finns ett konsumentintresse och inte bara ett producentintresse. Som konsument måste man kunna lita på producenten - ja, men man ska också kunna veta att de ämnen som är farliga inte finns i vår mat. Tyvärr är inte det fallet.
Det är bra att ministern erkänner att det sista stycket inte var så tydligt. Jag har läst det flera gånger. Jag hade ändå hoppats att ministern inte bara ville vänta och se utan skulle uttrycka en vilja att livsmedel ska testas ordentligt, och att vi kan skicka med våra representanter som sitter i rådet och går igenom alla tillsatsämnen att de ska fasa ut dem som det finns minsta lilla misstanke om har hälsovådliga effekter.
Anf. 5 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Omprövningen av samtliga godkända färgämnestillsatser kommer inom en snar framtid att ha slutförts. Därefter, inom en lika snar framtid, ska frågan om färgämnen hanteras av ingående medlemsstater tillsammans med EU-kommissionen. Det finns, som jag ser det, ingen anledning att inte avvakta den här processen så att vi får allas bedömningar.
Sverige har dessutom - jag vill poängtera det i den här debatten, som jag också tidigare har nämnt - aldrig släppt frågan om azofärgämnen, utan vi har haft användningen av dessa ämnen under ständig uppsikt. Så sent som 2006 presenterades en rapport från Livsmedelsverket som redovisades för den dåvarande regeringen, och i den gjordes en grundlig genomgång av läget.
Det är alltså på detta sätt EU med gemensamma krafter kan bidra till att vi får ökad kunskap och kan fatta rätt beslut. Efter Efsas riskvärdering kommer något som heter riskhantering. I den hanteringen kommer även andra aspekter att beaktas, vilket jag måste poängtera i den här debatten eftersom interpellanten tog upp denna frågeställning. Även andra aspekter kommer alltså att analyseras och vägas in - allt ifrån konsumentfördelar till mijöaspekter, märkning och sådant. Detta är en viktig princip som jag ser gagnar konsumenterna därför att vi hjälps åt, inte minst vad gäller informationsutbyte och när det gäller att med vetenskap pröva varandras slutsatser.
Låt mig på nytt i denna replikomgång ta upp frågan om konsumentmakt. Det är vi konsumenter som ytterst bestämmer vad som ska framställas och tillhandahållas i olika handelsled. Finns det ingen konsumentefterfrågan vågar jag - så smålänning jag är - slå vad om en rätt stor peng att en sådan produkt inte tillverkas. Vi måste använda konsumentmakten om vi tycker något och också på så sätt få fram en högre kvalitet på de livsmedel vi konsumerar dagligdags.
Anf. 6 Gunvor G Ericson (Mp)
Fru talman! Det är bra att man inte släpper frågan. Men att man inte släpper frågan tycks inte vara detsamma som att man håller tummen på utan snarare att man följer efter och ser vad som händer.
Kunskap är makt, visst, men om man verkligen ska kunna ha en konsumentmakt och styra genom efterfrågan måste man som konsument kunna se vad en produkt innehåller. Och det är minsann inte alltid lätt. Ta till exempel bensinstationers godishyllor. Hur ska man kunna se vad de olika godissorterna där innehåller? Då måste man särskilt fråga. I vissa affärer har man på varje låda eller varje burk en innehållsförteckning med massor av olika E-nummer som man kan läsa sig till, men så är det inte överallt.
Jag tycker att det är viktigt att vi som konsumenter så att säga ska kunna handla med fötterna och använda vår konsumentmakt. Men för att vi ska kunna göra det måste vi också kunna få kunskap. I frågan om azofärgämnen bygger tyvärr kunskapen på att man har prövat varje ämne för sig. Därför är det faktiskt väldigt bra att denna studie nu har kommit. Det vore viktigt att Sverige åtminstone kunde uttrycka någon form av viljeinriktning när det gäller att man ska testa på flera olika sätt för att se att ett ämne inte är farligt. I stället för att bevisa att ett ämne är farligt borde man bevisa dess ofarlighet.
Hur kan jag som konsument veta att en vara innehåller azofärgämnen eller konserveringsmedel? Då måste jag läsa innehållsförteckningarna. Tyvärr har vi mycket kvar att göra även när det gäller innehållsförteckningar, som i dag är väldigt svåra att läsa.
Jag hoppas verkligen att Efsa och svenska myndigheter trots att det inte finns något politiskt tryck från regeringen ser till att de här undersökningsresultaten sprids.
Anf. 7 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Tack för interpellationen, Gunvor G Ericson. Detta är viktiga frågeställningar, inte minst med tanke på att vi använder livsmedel och äter varje dag. Vi ska vara aktsamma när vi väljer livsmedel eftersom vi får i oss det vi äter i vår kropp.
I dagsläget finns elva godkända azofärgämnen. De är syntetiska. Av dessa används för närvarande sju i livsmedel som färgas - det kan vara drycker, godis eller sylt, för att ta några exempel. Det är inte tillåtet att använda dem i de så kallade baslivsmedlen.
Här har konsumenten ett val att göra. Vid handelsplatsen bör det finnas en märkning. Gör det inte det kan ju konsumenten avstå från att handla sådant som han inte är hundra procent säker på vad det innehåller. Detta är val nummer två som konsumenten kan göra. Detta säger jag apropå något som jag tycker det är viktigt att prata om, nämligen konsumentmakt. Denna makt är effektiv om en konsumentgrupp vill att någon produkt eller något ämne inte ska finnas på marknaden.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.