Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

folkstyrets utveckling

Interpellation 2002/03:388 av Johansson, Jörgen (c)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2003-05-12
Inlämnad
2003-05-12
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2003-05-19
Sista svarsdatum
2003-05-26
Besvarad
2003-06-02

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 12 maj

Interpellation 2002/03:388

 av Jörgen Johansson (c) till statsrådet Mona Sahlin om folkstyrets utveckling

Samhället och demokratin är och ska vara i ständig förändring. Det innebär dock inte att grundläggande demokratiska värderingar ska urvattnas. För att motverka en sådan utveckling krävs en ständig debatt om demokratins utformning.

Såväl landets kommuner och landsting som rikets styre har ekonomiska problem. Ofta används det demokratiska styret, i debatten, som en av orsakerna till en dålig ekonomi och ofta höjs röster för att minimera den demokratiska organisationen. Få är de som analyserat det demokratiska systemets kostnad i relation till den totala budgetomslutningen i respektive demokratisk församling.

Sverige har ett folkstyre. Den förtroendevalde är i det sammanhanget den ansvarige för kommunen och landstingets förvaltning och ledning. Det är alltså en uppgift som ålagts den förtroendevalde av väljaren. Att minimera, koncentrera och därmed utarma en förtroendemannaorganisation är därmed ett angrepp på folkstyret. Ansvar ska inte koncentreras till ett ensriktat pampstyre eller en utpräglad demokratisk organisation som i realiteten styrs av tjänstemän. Tyvärr har den ekonomiska situationen allt för ofta inneburit att lösningar valts som knappast är förenliga med begreppet aktivt folkstyre. Detta stimulerar knappast nya medborgare att engagera sig i det politiska livet utan den "moderne" förtroendemannen framstår allt mer att bli en professionell politiker. Det är långt ifrån den ärbare förtroendemannen som fanns i våra kommuner och landsting för några decennier sedan.

Demokratin måste ständigt återerövras. Detta ska ske utifrån en grundsyn där allas rätt till lika villkor i samhället betonas. I dag sker alltför flyktiga förändringar utifrån en tilltänkt effektivitets ledstjärna vilket knappast har likhetstecken med demokratins ledstjärna.

Givetvis är förtroendemannaorganisationen en naturlig del av det kommunala självstyret men bakgrunden till de mindre lyckliga lösningarna är ofta ekonomin som till stor del styrs av den nationella nivån. En helhetssyn i det demokratiska styret erfordras därför att vi utifrån realistiska begrepp ska kunna tala om ett levande folkstyre och ett kommunalt självstyre. I det sammanhanget visar händelser och förslag i samhället i dag att finansieringsprincipen i relationen nationell och kommunal nivå spelar en framträdande roll.

Min fråga till statsrådet är:

Hur avser statsrådet att agera för att folkstyret i samhället inte ska utvecklas i den negativa riktning som här redovisats?

Debatt

(4 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2002/03:388, folkstyrets utveckling

Interpellationsdebatt 2002/03:388

Webb-tv: folkstyrets utveckling

Protokoll från debatten

Lars-Erik Lövdén (S)
Anf. 50 Lars-Erik Lövdén (S)
Fru talman! Jag kan återgälda berömmet och säga att Jörgen Johansson har skrivit en bra interpellation. Den belyser det problem vi har och som också jag är orolig för. Vi har sett en utveckling där antalet förtro- endeuppdrag i kommunsektorn har minskat fortlö- pande under 90-talet. Det är en oroande utveckling. En förutsättning för den kommunala demokratin är att det finns breda kontaktytor mellan förtroendemän och medborgare. Då går det inte att samla makten på ett fåtal händer. En levande kommunal demokrati förut- sätter en både livaktig, öppen, rak och tydlig debatt, men den förutsätter också att det är många förtroen- demän som kan möta medborgarna också mellan valen. Det här är en angelägen uppgift för de politiska partierna. Det är inte i första hand regeringen som ska stimulera utvecklingsarbetet i den riktningen. Det är i första hand en uppgift för de politiska partierna att verka för att vi har en levande, lokal politisk demo- krati. Jag har bara några randamärkningar till det se- naste inlägget. Det kan låta mycket med 127 special- destinerade statsbidrag, men man får faktiskt titta på innehållet i de statsbidragen. I den katalogen finns exempelvis Räddningsverkets möjligheter att gå in med stöd vid katastroflägen med som ett specialdesti- nerat statsbidrag. Det finns åtskilliga liknande stats- bidrag i den katalogen som naturligtvis är nödvändiga för att möta speciella situationer. Jag delar däremot Jörgen Johanssons uppfattning om finansieringsprincipen. Jag har en fortlöpande diskussion med de båda förbunden om tillämpningen av finansieringsprincipen. Det åligger varje departe- ment i de diskussioner man har om nya åligganden på kommunsektorn att också se till att finansieringsprin- cipen beaktas fullt ut. Jag är angelägen om att vi gör det. Det är särskilt angeläget när vi befinner oss i besvärliga ekonomiska tider i kommun- och lands- tingssektorn.
Jörgen Johansson (C)
Anf. 51 Jörgen Johansson (C)
Fru talman! Jag kan konstatera att vi i mångt och mycket är överens. Jag är mycket positivt överraskad över statsrådets uttalande vad gäller finansierings- principen. Jag välkomnar det. Vad gäller de 127 specialdestinerade statsbidragen ligger det statsbidrag som har den lägsta nivån på 50 miljoner. Jag håller givetvis med om att man inte kan ta bort samtliga, men de borde helt klart kunna reduceras till ett mindre antal än vad det är i dag, så att det läggs in i den så kallade påsen till kommuner- na.
Lars-Erik Lövdén (S)
Anf. 52 Lars-Erik Lövdén (S)
Fru talman! Fredrik Reinfeldt har frågat vilka åt- gärder jag avser att vidta för att EG-direktivens krav på garanti att domstolarnas beslut avseende tillämp- ningen av lagen om upphandling åtföljs. Vidare har han frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att en leverantör som vunnit ett mål om offentlig upphand- ling ska ha en instans att vända sig till om den upp- handlande enheten vägrar att verkställa domstolens beslut. Det förekommer att myndigheter och andra upp- handlande enheter inte följer reglerna om offentlig upphandling fullt ut. Detta är ett allvarligt problem som förekommer inom hela EU. EG-kommissionen har påtalat det i sin strategi för den inre marknaden och därvid föreslagit att medlemsstaterna ska inrätta särskilda tillsynsmyndigheter med rätt att föra talan i domstol beträffande överträdelser av upphandlings- reglerna. Sverige är en av de medlemsstater som inrättat en sådan tillsynsmyndighet, Nämnden för offentlig upp- handling. För närvarande har denna myndighet inte rätt att föra talan i domstol, men beredning pågår av ett förslag från Upphandlingskommitténs (SOU 1999:139) betänkande, Effektivare offentlig upp- handling, om en ändring av lagen om offentlig upp- handling som ger tillsynsmyndigheten rätt att i dom- stol föra talan beträffande otillåtna direktupphand- lingar. Sverige har införlivat de rättsmedel som rättsme- delsdirektiven föreskriver, det vill säga överprövning och skadestånd samt regler om interimistiska förord- nanden. Jag vill också framhålla att EG-kommissionen inlett en översyn av de två rättsmedelsdirektiven bland annat i syfte att skapa en sanktion för de fall en upphandlande enhet i strid med bestämmelserna slu- ter avtal med en leverantör utan att annonsera upp- handlingen. Rent allmänt vad gäller domstolstrots anser jag naturligtvis att kommuner ska följa avgöranden av domstol. Det är mycket allvarligt om kommuner inte rättar sig efter vad domstolar kommer fram till. Regeringen har i proposition 2001/02:122, Åtgär- der mot kommunalt domstolstrots, presenterat flera åtgärder för att förhindra domstolstrots rörande beslut enligt socialtjänstlagen och lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Vidare har, efter förslag i propositionen, de kommunala revisorerna givits en vidgad möjlighet att granska hur nämnderna verk- ställer domar av förvaltningsdomstolar. Revisorerna har också ett ansvar att under vissa omständigheter anmäla misstänkt domstolstrots till fullmäktige. De nya reglerna om vidgad granskningsmöjlighet och anmälningsansvar är tillämpliga också på nämndernas verkställighet av domar inom området offentlig upp- handling. Mot bakgrund av att denna lagstiftning ännu inte varit i kraft mer än ett år är jag i dag inte beredd att ta ställning till om det kan behövas ytterligare generella åtgärder mot kommunalt domstolstrots.
Jörgen Johansson (C)
Anf. 53 Jörgen Johansson (C)
Fru talman! Tack, finansministern, för svaret. Det kan tyckas märkligt att stå här en måndags- förmiddag och diskutera offentlig upphandling, men det är trots allt lite viktigare än vad det kanske först låter. Jag vet att finansministern brukar säga att han har ett huvudtema när han ska diskutera ekonomisk poli- tik. I en av våra debatter återkom Bosse Ringholm hela tiden till värdet av konkurrens, och han frågade vad motståndarsidan gör för att uppmuntra mer av konkurrens i Sverige. Där spelar lagen om offentlig upphandling stor roll. Det är nämligen den lagstiftning som gör det möjligt att få bättre konkurrens i upphandlandet av offentliga insatser, offentliga verksamheter. Det är en mycket stor del i ett land som har en så stor offentlig sektor som Sverige. Det har talats i termer av 400 miljarder - jag vet inte vilken den exakta siffran är i dag. Det är viktigt att illustrera att den procents förbättring av prisförhållandena när det gäller offent- liga tjänster snabbt faller ut i många miljarder, som därmed kan förstärka offentliga kassor. Jag tycker att det är viktigt att påpeka det, i ett land där på senare år hela beskrivningen av om of- fentlig sektor kan få större resurser har utgått från om staten är snäll och delar ut mer statsbidrag. Det som i realiteten betyder mer - naturligtvis förutom utvecklingen av skattekraften, alltså det faktum att folk jobbar mer och tjänar mer pengar - är att man effektivt kan använda de resurser som finns. Därför är det här en viktig lagstiftning. Grunden för min fråga till finansministern är två exempel, där kommuner - i det här fallet Torsby kommun och Landskrona kommun - inte bara har valt att inte följa lagstiftningen. Det är allvarligt i sig, vilket finansministern också påpekar. Nej, det som gör det än mer intressant är att också domstolar har påpekat det felaktiga i deras förfarande och sagt att de inte respekterar lagen om offentlig upphandling. Men de har inte, visar det sig, kunnat göra annat än uttala detta. Det finns också ett stöduttalande från Justitie- ombudsmannen om detta. Det saknas i realiteten sanktionsmöjligheter, och kommunerna kan alltså begå domstolstrots utan att vi på något sätt kan komma åt dem. Det har jag lärt mig från annan verksamhet, när det gäller hur vi stiftar lag. Vi kan stifta hur många lagar vi vill, men om det inte finns någon som ser till att de efterlevs påverkar det till slut både viljan och kraften i hur man följer lagen. Det är alltså en mycket viktig lag, som ska skapa en effektivare användning av våra skattepengar, av resurserna. Den kan på det här sättet bara åsidosättas av kommuner som vill fortsätta i en anda, som vi har sett mycket av i Sverige, av att passa på att ge det till någon som redan har tjänsten eller till någon som man känner. Jag tror att det är väl så vanligt både på små orter i Sverige och i större kommuner. Därför är detta så pass allvarligt. Delar av det som sägs i svaret är intressanta, men det möter egentligen inte det problem jag har försökt illustrera, nämligen just vad man de facto ska göra åt de kommuner som inte bryr sig om att följa lagstift- ningen. Den översyn som finansministern pekar på handlar inte riktigt om detta. Det är ju en speciallag som man i det hänseendet tittar på. Det här handlar mer om hur man inte efterlever just den breda offent- liga upphandlingen. Risken finns, om man inte gör någonting åt detta, att kommuner runtom i Sverige anser sig ha fått signaler om att de ganska brett kan sluta att följa en lagstiftning som, som sagt var, ska leda till att vi bättre använder våra skattepengar. Där- för tycker jag att den här frågan är rätt allvarlig.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.