folklig mobilisering för att motarbeta nazismen

Interpellation 2003/04:186 av Fridolin, Gustav (mp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2003-12-09
Inlämnad
2003-12-09
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2003-12-18
Sista svarsdatum
2004-01-22
Besvarad
2004-01-23

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 9 december

Interpellation 2003/04:186

av Gustav Fridolin (mp) till statsrådet Mona Sahlin om folklig mobilisering för att motarbeta nazismen

"Det tragiska är inte de onda människornas gärningar utan de goda människornas tystnad" lär Martin Luther King ha uttryckt.

När man ser tillbaka på den nazistiska samlingen i Sverige och hur den manifesterade sig i Salem den sjätte december 2003 framstår Luther Kings ord som högaktuella. Exploaterandes en 17-årig meningsfrändes tragiska död för tre år sedan marscherade 1 500 nazister runt i Salem den dagen. Det är den största samlingen av nazister och högerextremister i vårt land sedan andra världskriget. Samlingen genomfördes dessutom i skrämmande enighet bland högerextremisterna och med taktfast precision och lydnad. De mest brutala och våldsinriktade nazisterna från kretsen runt Info-14 och Blood&Hounour tog täten tillsammans med den öppet nazistiska grupperingen Nationalsocialistisk Front och det i Södertälje och Haninge lokalt representerade partiet Nationaldemokraterna. Polistillståndet för marschen var undertecknat Robert Vesterlund som bland annat är dömd för vapenbrott och hets mot folkgrupp och var den nazist som fackföreningsmannen Björn Söderberg avslöjade på sin arbetsplats innan han blev mördad. Bland talesmännen för Salemmarschen fanns också Nationaldemokraternas ungdomsförbunds ordförande Marc Abrahamsson som nyligen greps för misshandel och våldsamt upplopp i samband med Prideparaden i somras och Klas Lund som nyligen greps för vapenbrott och är under utredning som drivande kraft bakom brottet olovlig kårverksamhet. Man skulle kunna tänka sig att en samling av det här slaget, under ledning av personer som Vesterlund, Abrahamsson och Lund, skulle kräva av alla Sveriges demokrater att man manar till samling, värdiga manifestationer och ett understrykande av alla människors lika värde och rättigheter. Men icke.

Det faktum att det vi bevittnat är de största högerextrema samlingarna sedan andra världskriget skrämmer särskilt mycket om man betänker att det etablerade Sverige verkar ha valt samma strategi gentemot högerextremismen som den som misslyckades gentemot nazismen på 30-talet. Man försöker tiga ihjäl samlingarna. Socialdemokraternas partisekreterare Lars Stjernqvist har till och med uppmanat antirasister att hålla sig hemma i samband med Salemmarschen. Problemet är bara att det ger nazisterna just den arbetsro och handlingsfrihet de önskar, det ger dem känslan av att ha vunnit striden om demokratin och övertygelsen om att ingen kraft är dem övermäktig. Syftet med högerextremisternas marsch i Salem är inte att hedra eller sörja ett fruktansvärt och tragiskt mord, det är att genom en martyr få möjlighet att låta ljudet av stöveltramp återigen höras i Europa. Att skrämmas och visa på styrka. Bara om vi visar att vi inte låter oss skrämmas, tystas eller provoceras kan vi bekämpa nazismen och värna demokratin.

Motiveringen till Stjernqvists uppmaning till antirasister att stanna hemma är att han var rädd att inte "alla ska hålla sig lugna". Tyvärr fick Stjernqvist rätt. Medan den överväldigande majoriteten av deltagarna på den antirasistiska motdemonstration, där också Miljöpartiet var arrangörer, valde att ta sig hem när polistillståndet löpte ut så kom ett antal att stanna kvar och ett antal olyckliga händelser ledde till sammandrabbningar mellan polis och tidigare demonstrationsdeltagare. Detta är naturligtvis olyckligt och ingenting som gynnar kampen mot rasismen. Men skulden till dessa händelser ligger bara till viss del på dem som faktiskt demonstrerade på Rönninge torg och till mycket större del på de som valde att stanna hemma. Det är de som brukar hylla demokratin och humanismen men som inte mötte upp i Salem, där det verkligen behövdes, som lämnade över ansvaret för antirasismen på en alltför liten grupp ungdomar på vänsterkanten. Om alla riksdagens partier hade massmobiliserat till en bred, värdig och fredlig motmanifestation i Salem, om hela regeringen, alla partiledare och den svenska kultureliten hade funnits på plats på Rönninge torg tillsammans med 10 000 svenska barnfamiljer, pensionärer och ungdomar så hade det inte funnits något utrymme för den lilla klick av våldsverkare som nu får möjlighet att göra sig synliga som de enda som protesterar mot den växande nazismen. Det är tragiskt att kärleken för demokratin tydligen inte är tillräckligt stor i det svenska etablissemanget för att man ska förstå att högerextremismen måste mötas med ett massivt stöd för demokratin och humanismen. Det är sorgligt att ledande politiker fokuserar på en liten grupp militanta personer bland motdemonstranterna i stället för att skrämmas av taktfasta nazistiska tåg anförda av kända våldsverkare under utredning för att bygga upp en egen milis. Det är viktigt att vi inför nästa år faktiskt söker ändra situationen, får ett slut på högerextremismens framväxt och visar att vi är många som står upp för demokratins ideal. Efter mordet på syndikalisten Björn Söderberg trängdes alla partiledare, hela Fackförenings-Sverige och representanter för näringsliv och regering under de svartröda fanorna för att visa att man inte tolererar att högerextremismen gör sig gällande genom hot, hat och våld i vårt land. Det innebar att den dåvarande högerextrema offensiven kom av sig, rörelsen föll samman och splittrades. När den nu återvänt i tilltagande styrka, när medborgare med utländsk bakgrund tvingas lämna en svensk kommun en dag om året, när stöveltramp hörs igen, måste vi återigen samlas under samma krav. Vi måste visa var samhället drar en gräns och på demokratins överlägsenhet, då, men bara då, har vi möjlighet att återigen fälla högerextremisterna och rasismen.

Avslutningsvis måste sägas att det inte i sammanhanget går att komma ifrån att det framstår som om det funnits vissa problem kring den polisiära insatsen i Salem. Ledningsproblem ledde till missförstånd och tumult när ditresta antirasistiska demonstranter ville ta sig ifrån Salem då polistillståndet löpte ut. Dålig kännedom om grupperingar och syften skapade återigen problem för polisen. På TV 4 kunde man höra ett befäl ge ordern: "Kom igen nu killar, nu tar vi dom jävlarna", vilket knappast torde ge god grund för en fredlig upplösning eller ömsesidig respekt och acceptans för viktiga insatser. Att man inte heller informerat om att visitering av motdemonstranter skulle ske trots flera samrådsmöten mellan motdemonstrationens ledning och polisen, och att man inte genomförde visitering på samma sätt gentemot nazisterna verkar dessutom olyckligt. Det faktum att nazisternas intresse av taktfasthet och disciplin och polisens intresse av att hålla ordning kan sammanfalla på någon punkt får inte innebära att det framstår som om polisen har större tilltro till våldsamma nazister än till en antirasistisk motdemonstration. Det vore därför klargörande med en oberoende utredning om insatserna i Salem, för att undvika att samma problem uppstår än en gång.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga statsrådet Sahlin hur hon ämnar agera för att möta den växande nazismen och högerextremismen, som manifesterades i Salem den 6 december, med en bred och värdig samling för demokratins ideal och humanismens principer, samt om hon är beredd att avisera en oberoende utredning kring de polisiära insatserna i Salem i syfte att förebygga den typen av ledningsproblem och kommunikationssvårigheter som tenderar att försvåra ett gott polisarbete i samband med demonstrationer.

Debatt

(1 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2003/04:186, folklig mobilisering för att motarbeta nazismen

Interpellationsdebatt 2003/04:186

Webb-tv: folklig mobilisering för att motarbeta nazismen

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 9 Mona Sahlin (S)
Fru talman! Gustav Fridolin har frågat mig dels hur jag ämnar agera för att möta den växande nazismen och högerextremismen, som manifesterades i Salem den 6 december, med en bred och värdig samling för demokratins ideal och humanismens principer, dels om jag är beredd att avisera en oberoende utredning kring de polisiära insatserna i Salem i syfte att förebygga den typ av ledningsproblem och kommunikationssvårigheter som tenderar att försvåra ett gott polisarbete i samband med demonstrationer. Även om de främlingsfientliga rörelserna inte är stora är de farliga. De utgör ett hot inte bara mot enskilda personer utan mot hela den demokratiska miljön. Det är därför som det är så oerhört viktigt att vi alla tar vår del av ansvaret för att motarbeta dessa rörelser och allt vad de står för. Detta arbete är mera komplicerat än vad Gustav Fridolin tycks mena i sin interpellation. En bred och värdig samling för demokratins ideal och humanismens principer är givetvis i många fall en viktig del av arbetet. Men detta är lika självklart bara en begränsad del av det som krävs. Jag håller med Gustav Fridolin om att det är viktigt att stå upp för demokratins ideal och att högerextremismen måste mötas med ett massivt stöd för demokratin och humanismen. Men detta innebär inte att det är rätt att i alla situationer oförbehållsamt uppmana till manifestationer, till exempel när det kan finnas risker för att det i samband med demonstrationer kan uppstå våld. Det finns många andra dagar under året än just den 6 december, då det kan finnas goda skäl att gemensamt demonstrera sin tro på demokratins och humanismens principer. Jag tycker visserligen att de bekanta ord av Martin Luther King som Gustav Fridolin citerar är kloka. Men det finns tillfällen då det faktiskt kan vara klokare att visa sitt avståndstagande på andra sätt än genom att konfrontera. Ingen kan ändå tvivla på att regeringen, alla riksdagspartier och en fullkomligt överväldigande majoritet av det svenska folket bara känner avsky för de rörelser som marscherade i Salem. Arbetet för att motarbeta nazism och högerextremism måste vara brett och långsiktigt och bedrivas över hela landet och på alla nivåer. I den handlingsplan mot rasism, främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering, som regeringen lade fram 2001, redovisas pågående och planerade aktiviteter på många samhällsområden. I samband med planens genomförande har ett stort antal nya initiativ tagits. Arbetet inom ramen för handlingsplanen bidrar i sig i stor utsträckning till kampen mot rasistiska rörelser. Jag kan inte här redovisa alla sådana insatser, men det rör sig givetvis om en mängd insatser på många olika samhällsområden. Det gäller till exempel insatser för att långsiktigt främja demokratin och grundläggande värderingar om alla människors lika värde, inte minst inom skolan. En effektiv lagstiftning är givetvis också av avgörande betydelse, liksom rättsväsendets insatser. Detta arbete har pågått länge och det kommer att fortsätta och intensifieras. Gustav Fridolin berör i interpellationen också den politiska nivån och de politiska partiernas roll i sammanhanget. Jag håller helt med honom om att partierna här har en viktig roll. Därför får vi inte låta partipolitiska tvister eller meningsskiljaktigheter stå i vägen för försök att nå en samsyn om hur partierna tillsammans kan verka mot rasistiska och liknande rörelser. Partisekreterarna för samtliga riksdagspartier har träffats för att diskutera ett gemensamt förhållningssätt gentemot främlingsfientliga partier. Målet är att nå fram till en gemensam hållning om hur partierna konkret ska bemöta främlingsfientliga och rasistiska organisationer. Partierna är inte helt eniga, men arbetet fortsätter, och förhoppningen är att man tidigt i vår ska kunna presentera en gemensam hållning. Här vill jag också peka på nätverket "Håll rent! Unga riksdagsledamöter mot främlingsfientlighet", som upprättats efter ett gemensamt initiativ av Luciano Astudillo och Erik Ullenhag. Syftet är bland annat att bygga upp en beredskap för att konsekvent bemöta främlingsfientlighet och intolerans. Vad så gäller Gustav Fridolins fråga om de polisiära insatserna i samband med demonstrationerna i Salem vill jag säga följande. Den bild som Gustav Fridolin i sin interpellation målar upp av polisens insatser stämmer inte med den information som jag har fått. Det finns alltid enskilda händelser där polisen skulle kunna ha gjort annorlunda med facit i hand, men i stort verkar polisinsatsen i Salem ha varit bra. Polisen lyckades hålla isär de olika grupperingarna, och demonstrationerna gick att genomföra. Det pågår sedan en tid ett aktivt arbete vid Rikspolisstyrelsen och i polisutbildningen med att utveckla nya former för polistaktiken. Taktiken innebär väsentligt ökade kunskaper i hur polisen ska hantera demonstrationer utan att använda eller provocera fram onödigt våld. Såvitt jag kan se finns det för närvarande ingen anledning för regeringen att vidta några ytterligare åtgärder med anledning av polisens insatser i Salem. Andre vice talmannen konstaterade att interpellanten inte var närvarande i kammaren och förklarade överläggningen avslutad.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.