Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

EU:s tjänstedirektiv

Interpellation 2003/04:466 av Sköld Jansson, Camilla (v)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2004-05-05
Inlämnad
2004-05-05
Besvarad
2004-05-19
Sista svarsdatum
2004-05-19

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 5 maj

Interpellation 2003/04:466

 av Camilla Sköld Jansson (v) till näringsminister Leif Pagrotsky om EU:s tjänstedirektiv

På toppmötet i Lissabon våren 2000 startades en strategi med målet att EU ska bli "världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, med möjlighet till en hållbar ekonomisk tillväxt med fler och bättre arbetstillfällen och en högre grad av social sammanhållning". Kärnan i strategin handlar om att avreglera och liberalisera tjänste- och kapitalmarknaderna. Bland annat pekades el, gas, post, transporter och finansiella tjänster ut som verksamheter som möjliga för avreglering.

Stats- och regeringscheferna, inklusive statsminister Göran Persson, uppmanade också EU-kommissionen att utarbeta en strategi för att undanröja hinder för tjänster över gränserna, vilket nu har lett fram till det omdiskuterade förslaget till tjänstedirektiv.

När bland annat Europafacket och LO på senare tid framfört kritik mot direktivet, har regeringen på olika sätt distanserat sig från direktivet. Men faktum är att regeringen, såvitt går att bedöma från ställningstaganden i olika EU-dokument, under flera år har ställt sig bakom en avreglering av tjänstemarknaden, inklusive framtagandet av ett direktiv byggt på de principer som nu finns i det gällande förslaget från kommissionen.

Det mest kontroversiella i förslaget till tjänstedirektiv är att principen om ursprungsland och ömsesidigt erkännande införs för tjänsteverksamhet över gränserna. Det innebär att tjänsteföretag från ett annat land ska kunna vara verksamma i Sverige utan att behöva följa den svenska lagstiftningen, utan bara vara bundna av hemlandets lagstiftning. Jag kan inte finna att regeringen vid något tillfälle har haft någon avgörande invändning mot denna princip.

Den 14 november 2002 poängterade Rådet för konkurrenskraft med Leif Pagrotsky att "mycket hög politisk prioritet bör ges undanröjandet av såväl rättsliga som icke-rättsliga hinder för tjänster på den inre marknaden.". Rådet uppmanade "kommissionen att, i de fall då hinder inte kan undanröjas genom icke-rättsliga åtgärder eller genom tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande, vid behov föreslå en harmonisering av relevant lagstiftning".

Den 11 mars 2004 framhöll Rådet för konkurrenskraft med Thomas Östros "att det föreslagna ramdirektivet för tjänster på den inre marknaden är ett viktigt led i strävan att öka den företagsrelaterade tjänsteverksamhetens konkurrenskraft och förbinder sig att prioritera behandlingen av förslaget".

Regeringen har också på toppmötesnivå vid ett flertal tillfällen ställt sig bakom kommissionens strategi för avreglering av tjänstemarknaden, inklusive de grundläggande principerna i tjänstedirektivet.

I Barcelona den 15-16 mars 2002 fastslog stats- och regeringscheferna att "uppnåendet av en verklig inre marknad kräver snabbare framsteg när det gäller integreringen av marknaderna för tjänsterna, ytterligare öppnande av offentlig upphandling, en vidare tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande.". Vidare att "konkurrensmöjligheterna bör förstärkas inom tjänstesektorerna genom att undanröja hindren för gränsöverskridande handel och marknadstillträde. Rådet uppmanar därför kommissionen att så snart som möjligt lägga fram den utlovade uppföljningen av sitt meddelande om en strategi för tjänster på den inre marknaden.".

Den 25-26 mars 2004 konstaterade stats- och regeringscheferna att "inom tjänstesektorn, som fortfarande är mycket splittrad, fordras mer konkurrens för att öka effektiviteten, produktionen och sysselsättningen och gynna konsumenterna. Behandlingen av utkastet till direktiv om tjänster måste prioriteras i enlighet med tidsplanen".

Här ser man att regeringen via statsminister Göran Persson för bara drygt en månad sedan, gav stöd för den fortsatta avregleringen av tjänstemarknaden och att behandlingen av tjänstedirektivet ska prioriteras.

Via uppgifter i media och från riksdagens frågestund har det framkommit att regeringen möjligen har ändrat uppfattning om tjänstedirektivet på senare tid. Men det har i så fall inte satt några officiella avtryck i EU. Därför är det av synnerlig vikt med ett klargörande från regeringen om hur den verkligen förhåller sig till kommissionens förslag till tjänstedirektiv.

Med hänvisning till ovanstående vill jag fråga statsrådet:

1. Kommer ministern fortsättningsvis att agera för att stoppa ett tjänstedirektiv som utgår från ursprungslandsprincipen och ömsesidigt erkännande?

2. Kommer ministern att acceptera principen om ursprungsland och ömsesidigt erkännande och enbart agera för att få igenom undantag?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2003/04:466, EU:s tjänstedirektiv

Interpellationsdebatt 2003/04:466

Webb-tv: EU:s tjänstedirektiv

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Leif Pagrotsky (S)
Anf. 22 Leif Pagrotsky (S)
Fru talman! Camilla Sköld Jansson har frågat mig om jag kommer att agera för att stoppa ett tjänstedirektiv som utgår från ursprungslandsprincipen och principen om ömsesidigt erkännande samt om jag kommer att acceptera dessa principer och enbart agera för att få igenom undantag. Camilla Sköld Janssons frågor riktar alltså in sig på de särskilda principerna och blir därför tekniska till sin natur. Den tekniska utformningen är en fråga för de förhandlingar som är tänkta att påbörjas till hösten. Det viktiga är innebörden av den förhandlingslösning vi i slutändan får. För mig handlar det om att få ett resultat i enlighet med de värderingar om samhälle och arbetsliv som vi i Sverige står för. Jag kan naturligtvis aldrig acceptera ett tjänstedirektiv som innebär att kollektivavtalens ställning, vården, skolan, omsorgen eller de lösningar vi valt för särskilt viktiga områden, till exempel läkemedels- och alkoholfrågorna, riskerar att påverkas negativt. Därför kan jag inte acceptera EU-kommissionens förslag till tjänstedirektiv så som det ser ut i dag. Det är alltför otydligt formulerat och innehåller oklarheter på viktiga punkter. Men det är än så länge bara ett förslag, och i de framtida förhandlingarna är det viktigt att vi, tillsammans med de fackliga organisationerna, arbetar konstruktivt för att få till en bra lösning. Det är nämligen inte så att vi kommer undan frågan genom att bara säga nej till ett direktiv för tjänstehandeln och att allt då förblir som det är just nu. Om vi inte kan hitta en politisk lösning inom EU kommer frågan att flyttas över till och avgöras av EG-domstolen i Luxemburg. EU-kommissionens förslag till tjänstedirektiv har väckt mycket uppmärksamhet, och det råder inget tvivel om att det finns de som vill använda tjänstedirektivet som ett sätt att försvaga de svenska välfärdssystemen och de fackliga rättigheterna. Därför är det väldigt viktigt att vi som värnar dessa nu arbetar seriöst och konstruktivt med att hitta bra lösningar. Låt mig avslutningsvis än en gång understryka att jag i de förhandlingar som inleds till hösten inte kommer att acceptera ett direktiv som innebär att kollektivavtalens ställning, vården, skolan, omsorgen eller de lösningar vi valt för särskilt viktiga områden, till exempel läkemedels- och alkoholfrågorna, riskerar att påverkas negativt.
Camilla Sköld Jansson (V)
Anf. 23 Camilla Sköld Jansson (V)
Fru talman! Frågan om tjänstedirektivet håller på att segla upp som en stor valfråga i det kommande EU-parlamentsvalet. Det är rätt krånglig materia, och egentligen är det väl ingen som i dagsläget har klart för sig exakt vilka följder direktivet kommer att få. Det är också därför som arbetsmarknadsutskottet har tagit initiativ till en hearing om de här frågorna som vi ska ha i riksdagen. Däremot är det helt klart att mycket står på spel. Från Vänsterpartiets sida delar vi den oro som finns i fackföreningsrörelsen för att den grundprincip som direktivet bygger på, alltså ömsesidighets- och ursprungslandsprincipen, är ett generalangrepp på den kollektiva förhandlingsrätten. Principen säger alltså att ett tjänsteföretag som vill förlägga delar av verksamheten till ett annat land bara behöver följa lagstiftningen i hemlandet. Kritiken och oron från fackligt håll är massiva. Till exempel har sex LO-förbund, bland andra Seko, Handels och Transport, gett ut en folder där man beskriver ursprungslandsprincipen som direkt fackföreningsfientlig, och man säger att direktivet måste förkastas i sin helhet. Av interpellationssvaret kan man inte läsa ut riktigt samma kamplust från regeringens sida som man ser hos de fackliga organisationerna. På min fråga om statsrådet tänker gå emot den här principen, som LO-förbunden kallar direkt fackföreningsfientlig, svarar statsrådet att det är en fråga av teknisk natur. Den fråga som fackföreningsrörelsen lyfter upp som det allvarligaste hotet på mycket länge är alltså en fråga om teknik. Inte heller svarar Pagrotsky på de direkta frågorna som ställs om regeringen är beredd att acceptera ursprungslandsprincipen och göra löntagarnas rättigheter till undantag. Det är i samma ambivalenta anda som regeringsföreträdare, och för övrigt socialdemokratiska EU-parlamentariker, har agerat när tjänstedirektivet i olika omgångar har varit uppe inom ramen för EU-samarbetet. Regeringen kommunicerar med riksdagen även i andra sammanhang än i interpellationsdebatter. I samband med att EU-nämnden tog upp frågan den 14 maj utarbetades en promemoria inför ministerrådet, och där svarar regeringen på mina frågor. Där skriver man så här: På det sätt som principen kommer till uttryck i kommissionens förslag och kan komma att påverka för Sverige vitala intressen är den inte acceptabel. Det är av vikt att utformningen av principer görs på ett sådant sätt att svenska intressen tillgodoses. Det går inte att läsa på något annat sätt än att man accepterar principen. Man ifrågasätter inte principen, utan den ska bara formuleras på ett sådant sätt att det tillgodoser vissa saker. I motsats till den retorik som vi hör från socialdemokratiskt håll i valrörelsen, i motsats till det undanglidande svaret i interpellationen, ser vi i det här underlaget till ministerrådet att regeringen varken är beredd att stoppa direktivet eller är beredd att stoppa den fackföreningsfientliga ursprungslandsprincipen.
Gunnar Andrén (Fp)
Anf. 24 Gunnar Andrén (Fp)
Fru talman! Jag vill tacka Camilla Sköld Jansson för att hon har ställt denna interpellation och även för svaret. Att jag har anmält mig till denna debatt beror, inte oväntat, på att jag har en helt annan syn på vad det handlar om. I grunden handlar detta, fru talman, om man är för eller emot frihandel. Det är det grundläggande. Det är inte överraskande att frågeställaren har valt en helt annan utgångspunkt. Historien säger oss att Vänsterpartiet är för att ha så mycket hinder som möjligt. Ska man karakterisera frågans inkörsport är det att interpellanten vill göra Sverige till ett museum, och själv vill hon vara museiföreståndare. Jag tror för min del att detta är helt fel. Jag tror att vi måste sätta helt andra kriterier i förgrunden. Det är väldigt intressant att tyvärr inte heller statsrådet har använt ordet konsument i detta sammanhang. Jag tycker att han borde ha gjort det. I hela frågan och svaret finns inte konsumentperspektivet med någonstans. När vi ser på utvecklingen inom Europa är det väldigt viktigt att vi ser möjligheterna att bryta ned en massa handelshinder. Tänk om vi hade haft större konkurrens på till exempel försäkringssidan och finansiella tjänster. Tänk om vårt kära försäkringsbolag Skandia i Sverige hade fått lika stor konkurrens som man själv har bidragit till i Amerikas förenta stater, där man har etablerat och gjort dåliga affärer - där också. Jag tror för min del att den här museiattityden, som Camilla Sköld Janssons hela interpellation andas, är förödande. Jag tycker också att den är ovärdig svensk fackföreningsrörelse. Sättet att ställa frågor beror också på om man vill sprida fördomar eller inte. Den som har satt sig in något i detta tjänstedirektiv, som bara är ett förslag - jag håller med om att det kan finnas skäl att diskutera detta - ställer frågan: Är det viktigt att vi får tillgång till fler tjänster och fler arbetstillfällen? Ska konsumentintresset dominera? Om man vill att det bara ska vara en utmaning mot kollektivavtalen har man ingen tilltro till den svenska fackliga organisationens styrka. Det har jag, efter mångårig anslutning till ett TCO-förbund. Om man tittar på det här tjänstedirektivet ser man att det är grundläggande att vi i Sverige kommer att kunna använda svenska kollektivavtal även i fortsättningen. Direktivet avser generellt att när det gäller att etablera tjänsteutövning gäller värdlandets regler. Detta är ju huvudlinjen i det hela. Direktivet innehåller även en garanti för att svensk arbetsrätt ska gälla vid tillfällig tjänsteutövning. Detta säkerställs, fru talman, genom ett uttryckligt undantag från principen: När tjänster tillhandahålls gränsöverskridande ska reglerna i tjänsteutövarens hemland som huvudregel gälla. I undantaget hänvisas det nämligen till utstationeringsdirektivet, som frågeställaren inte har nämnt över huvud taget, som är det direktiv som reglerar vilka arbetsrättsliga regler som gäller, som ska användas i medlemsstaterna. Det viktigaste är: Vad är då utstationeringsdirektivet? Jo, det är huvudargumentet i detta. Enligt utstationeringsdirektivet har värdlandet ensamrätt att definiera vad som ska utgöra en arbetstagare. Det är den verkliga garantin för att vi i Sverige inte behöver, om vi inte vill sprida fördomar, frukta att kollektivavtalen inte ska gälla. Jag ska i nästa replik, om jag får möjlighet, om statsrådet tänker svara, ta upp ett företag i Bräcke som är jätteintressant i det här sammanhanget och som har tjänstegrejer att göra utomlands i sådana avlägsna länder som Danmark och Tyskland.
Leif Pagrotsky (S)
Anf. 25 Leif Pagrotsky (S)
Fru talman! Vi ska vara klara över att det här är en fråga som har kommit på bordet på grund av att kommissionen lade fram ett förslag i januari månad. Det har förberetts under en lång tid. Det har varit allmänna deklarationer om att man måste göra saker på tjänsteområdet, men konturerna har varit otydliga ända tills i januari. Detta har studerats av tjänstemän, och det har varit föremål för behandling på tjänstemannanivå i den formen att tjänstemän har rest till Bryssel och fått ställa frågor till tjänstemännen från kommissionen om vad det som står på s. 69 betyder och vad det som står här och där betyder. Det har ännu inte varit föremål för någon enda politisk diskussion. I går fördes det upp på dagordningen för första gången i ministerrådet, och det var för att kommissionen skulle lämna en kort enkelriktad information om rena procedurfrågor och processfrågor. Inget land begärde ordet. Inget land har ännu bekänt färg. Vi vet ingenting om var andra länder kommer att hamna förutom att vi vet att väldigt många länder har långa listor med frågetecken och orosområden, listor som kanske är lika långa som våra. Vi är så tidigt i den här processen. Kommissionen vill förresten att beslutsprocessen ska hålla på till julafton eller nyårsafton, möjligen, nästa år. Ingen jag har träffat tror att det kommer att vara möjligt att vara så snabb som det innebär med nästan två år i de här sammanhangen. I det läget tänker inte jag börja hela den här processen genom att berätta exakt hur vi ska agera vid förhandlingsbordet. Jag har beskrivit vad som är målen för mig. Jag vill värna de här områdena, som är viktiga för Sverige, och jag ska använda den förhandlingstaktik som jag tror tjänar det bäst. Låt oss säga att jag börjar med att säga: Vi ska använda den här speciella metoden. Vi ska underkänna hela principen, eller vi kanske väljer den andra metoden när vi ska slåss för en massa undantag. Då är det möjligt att jag hamnar i ett läge där Sverige blir helt ensamt om någon viss bedömning. Och så står jag i riksdagen och binder fast mig för det och blir ointressant när det gäller att förhandla med andra om hur vi gemensamt ska bilda allianser för att förändra i den riktning vi vill. Därför kommer jag att ett tag till fortsätta att låta bli att berätta särskilt mycket om den förhandlingstaktik som vi kommer att bedöma, helt enkelt av det skälet att det inte finns någon anledning för mig att nu bestämma det. Vi har svåra problem med ursprungslandsprincipen. När det gäller metoden för att angripa de problemen kanske man tycker att det bästa från vår synpunkt är att göra rent hus med principen från start eller att vi, eftersom vi kanske inte har någon chans att få stöd från en majoritet, kanske ska hitta någon näst bästa lösning. Den typen av bedömningar är det inte meningsfullt att göra i det här läget för mig som minister. Det är naturligtvis helt annorlunda för dem som vill driva på debatten och ställa krav på hur regeringen ska göra, men jag tror att de har förståelse för att regeringen kan komma att göra den bedömningen i ett något senare skede. Jag vill påminna om att inga andra länder ännu har markerat position. Jag har ställt frågor till en del kolleger, och jag noterar att få av dem har fått sina första redovisningar av sina tjänstemän. Få av dem vet vad frågan gäller. Jag kan ställa följande fråga till dem: Vad gör du för bedömning av det här med alkoholhandeln, som är en viktig fråga för mig? Jag ställde den frågan senast i går. De ser ut som frågetecken i ansiktena och har ännu inte tänkt igenom vad det här innebär. I det läget tänker inte jag börja processen med att binda upp mig för en speciell teknik. Däremot är jag väldigt tydlig när det gäller det politiska jag vill åstadkomma. Jag ska naturligtvis också beakta konsumenternas intressen, men det första handlar nu om de här viktiga sakerna, som jag vill försvara och skydda i den svenska modellen.
Camilla Sköld Jansson (V)
Anf. 26 Camilla Sköld Jansson (V)
Fru talman! Det stämmer att EU-kommissionen har lagt fram det här konkreta förslaget det här året, men det stämmer också att de här tankegångarna går att spåra ända till 2000 i samband med Lissabonstrategin. Åtminstone sedan 2002 har det i olika sammanhang varit uppe konkreta formuleringar som handlar om ömsesidighet, om att varor ska behandlas som tjänster och om ursprungslandsprincipen som regeringsföreträdare och EU-parlamentariker har haft möjligheter att förhålla sig till. Det kommer ju inte neddroppande direkt från himlen, men det stämmer att det nu på något sätt ändå är ett skarpt läge. Jag menar att trovärdigheten när det gäller om man verkligen ställer sig på arbetstagarnas sida ligger i synen på ursprungslandsprincipen. Det är det som är knuten: synen på dess vara eller inte vara. Och det handlar inte om att säga nej till ett direktiv om tjänstehandel, utan det handlar om att säga nej till en fackföreningsfientlig princip, om att säga nej till ett direktiv som bygger på just denna princip. Återigen är det just tanken om ursprungsland som är det avgörande hotet, alltså att utgångspunkten är att tjänsteföretag som kan komma hit kan strunta i våra lagar och strunta i våra avtal. Utgångspunkten är att till exempel ett italienskt företag ska följa Berlusconis lagar, och regeringens strategi är att man då inte ska ifrågasätta denna princip. Jag menar att det är för svagt. Det är ett annat synsätt än vad vi har i Vänsterpartiet, och det är ett annat synsätt än vad de fackliga organisationerna har. Utgångspunkten i de här diskussionerna måste vara, menar vi, att företagen ska följa nationella lagar och avtal. Det måste vara det som är grundprincipen, och det finns det också stöd för i EU:s grundfördrag. Så länge ursprungslandsprincipen är kvar är hoten mot kollektivavtalen och hotet mot att man ska kunna skydda löntagarna kvar. Det hjälper inte med undantag, oavsett om man har 10, 50 eller 1 000 undantag. Det är ju ingen som vet hur de här undantagen ställs mot principen när det prövas. Ingen vet till exempel vad som händer om man ställer ursprungslandsprincipen mot utstationeringsdirektivet, och det är det som är den stora hotbilden. Med regeringens förhandlingsupplägg innebär det att man är beredd att lägga makten hos EU-domstolen när det gäller att pröva de här principerna mot varandra, och det innebär i klartext, om det blir så, att man lägger framtiden för kollektivavtalens ställning och löntagarintresset i händerna på EU:s domstol. Det är innebörden av att regeringen inte klart och tydligt kan ifrågasätta ursprungslandsprincipen.
Gunnar Andrén (Fp)
Anf. 27 Gunnar Andrén (Fp)
Fru talman! Jag var för ett tag sedan i Bräcke. Där finns det ett företag som sysslar med reparationer av cocacolaautomater och sådana saker. De sysselsätter ett fyrtiotal personer i Bräcke, men sedan åker de då och installerar de här maskinerna i de här EU-länderna. Dit hör inte Norge - det är en stor marknad för dem. Och Sverige är naturligtvis en stor marknad. Men det är även fråga om Danmark och Tyskland. Det är klart att det för detta företag, som är viktigt för Bräcke, är ohyggligt viktigt att de kan exportera och arbeta på rimliga villkor i det här landet. De ska då tillämpa de regler som gäller där nere men också de regler som gäller för anställda i Sverige, i den mån de inte är anställda i ett annat land. Jag tror för min del att vi måste se möjligheterna i detta direktiv. Och här skiljer jag mig radikalt, och liberalismen skiljer sig radikalt, från Vänsterpartiets ideologi där man bara ser hinder och hotbilder. Se möjligheterna i detta i stället! Sverige ska ju också kunna dra nytta av detta och använda många tjänster och exportera många tjänster. Jag förstår inte alls det som Camilla Sköld Jansson pratar om. Jag försökte räkna upp de starka skydd som finns för svenska kollektivavtal. Uppenbarligen lyssnade hon inte. Då menar jag att man sysslar med att göra någonting annat, nämligen sprida fördomar om att de svenska fackliga organisationerna är svaga. Det finns alltså kraftfulla åtgärder i det här direktivet för att vi ska kunna skydda svensk arbetsmarknad och dessutom bereda möjligheter för konsumenterna. Det är ett ord som Camilla Sköld Jansson inte använder och som jag hörde i sista meningen från statsrådet. Jag tror för min del att vi måste ha några som värnar konsumenternas intresse i detta i Europa.
Leif Pagrotsky (S)
Anf. 28 Leif Pagrotsky (S)
Fru talman! Låt mig börja med att kommentera Gunnar Andréns inlägg om producenterna i Bräcke. Jag har varit nordisk samarbetsminister i fem år. Jag har ägnat alla de fem åren åt att underlätta för tjänsteföretag, till exempel i våra gränsbygder, på norska och svenska sidan om gränsen, på danska och svenska sidan om sundet, att arbeta på andra sidan gränsen. Det har varit snöröjare, en gräsmatteförsäljare från Karlstad, maskinentreprenörer, verkstäder och andra. Jag tycker att det är jätteviktigt. Jag kommer att fortsätta med det och jobbar med det också på EU-nivå. Så småningom i den här frågan kommer den typen av frågor säkert också på dagordningen. Där delar vi engagemanget. Även för konsumenterna har det här betytt en del, framför allt kanske för konsumenterna i Norge som på grund av våra insatser nu också får ta del av svenska tjänsteleverantörers, köttbulleleverantörers och andras varor och tjänster till bättre priser. Till Camilla Sköld Jansson vill jag säga ett par saker. Jag har i dag för första gången under åtta år som statsråd tagit risken att framstå som stroppig och att underskatta riksdagens ledamöter. Jag har valt att säga exakt samma sak två gånger i samma interpellationssvar. Jag upprepar ett helt stycke i mitt svar för att säkerställa att det ska gå fram. Men Camilla Sköld Jansson går upp och låtsas som ingenting och har inte hört det. Jag hoppas att det beror på att hon inte kunde koncentrera sig eller något annat, att det inte var något mer illvilligt. Jag ska läsa upp det en gång till. Det handlar om anklagelsen att jag är ute efter att låta Berlusconis arbetsmarknadsregler gälla i Sverige. Låt mig avslutningsvis, sade jag när jag avslutade min inledning, än en gång understryka att jag i de förhandlingar som inleds till hösten inte kommer att acceptera ett direktiv som innebär att kollektivavtalens ställning, vården, skolan, omsorgen eller de lösningar vi valt för särskilt viktiga områden, till exempel läkemedels- och alkoholfrågorna, riskerar att påverkas negativt. Jag kan läsa det en gång till. Men efter tre gånger tycker jag inte att jag ska behöva ta på mig att höra Camilla Sköld Jansson en gång till säga att jag är här för att införa Berlusconis kollektivavtal i Sverige. Någonstans får det finnas en gräns för vad som är rimligt att anklaga politiska motståndare för. Här finns det viktigare saker att ägna sig åt. Camilla Sköld Jansson säger att den här frågan har varit uppe sedan 1999 eller 2001 - det var ett årtal. Jag kan berätta att den frågan har varit uppe sedan 1956. Då skrevs den fria rörligheten för tjänster in i Romfördraget. Sedan dess har detta varit en fråga för EU-domstolen. Det är inte så att regeringen, som Camilla Sköld Jansson felaktigt uppfattar, vill ha en taktik som lägger frågan i domstolen. Problemet är att frågan ligger i domstolen nu. Det är domstolen som har bestämt att vi inte får förbjuda spritreklam i Sverige. Det är domstolen som har gjort alla möjliga sådana här saker till vår nackdel. Eftersom det inte finns några direktiv som reglerar det kan en näringsidkare med stöd av Romfördraget gå till domstolen. Där ligger det nu till dess att det finns ett direktiv som täcker upp det här området. Därför är det en alltför enkel och populistisk lösning att säga: Vi ska inte ha det här. Då förblir allt vid det gamla. Problemet är att det gamla innebär att det är oavsättliga jurister i domstolen som då har makten och fortsätter att ha makten. Därför är det viktigt att vi jobbar seriöst och konstruktivt med den här frågan, bygger allianser med andra, bildar opinion och driver frågan effektivt och konstruktivt, inte bara står och tjoar på läktaren och beklagar oss över att andra är elaka. Då hamnar vi i förlorarläget, att vi inte påverkar och att det kommer att bli utformat på ett sätt som kanske inte tar hänsyn till kollektivavtalen och vårt sätt att hantera medicin och så vidare.
Camilla Sköld Jansson (V)
Anf. 29 Camilla Sköld Jansson (V)
Fru talman! Gunnar Andrén tycker att jag ställer fel frågor i min interpellation. Han har ju möjlighet att själv ställa de frågor som han vill ha svar på. Nu har jag ställt mina frågor som jag vill ha svar på. Jag är väldigt koncentrerad, Pagrotsky, jag lyssnar väldigt noga och jag har läst väldigt noga. Efter att vi tre gånger har lyssnat till statsrådet i talarstolen har vi ännu inte hört statsrådet säga att man tar avstånd från ursprungslandsprincipen. Det är det som är min poäng, att ursprungslandsprincipen är det stora hotet. Det spelar ingen roll hur många olika undantag man får till stånd. Man vet inte vad som händer i slutändan när man ställer principer emot varandra. Det är ju det som gör att vi i dag inte kan säga att vi säkerställer kollektivavtalens ställning. Det är det som är min poäng. Även jag förstår att Pagrotsky inte är intresserad av Berlusconis arbetsrättsregler, men det blir ju kontentan om direktivet behåller denna grundprincip. Att vara seriös, konstruktiv och bygga allianser med fackföreningsrörelsen menar jag är att jobba för ett direktiv som tar hand om tjänstehandeln och bygger på principen att det är de nationella lagarna och avtalen som ska gälla. Är inte det seriöst och konstruktivt, statsrådet? Är det inte seriöst och konstruktivt att luta sig mot EU:s grundfördrag och säga att den omvända principen ska gälla? Nationella lagar och avtal ska följas av företag när man bedriver verksamhet.
Leif Pagrotsky (S)
Anf. 30 Leif Pagrotsky (S)
Fru talman! Camilla Sköld Jansson, jag har sagt om och om igen att svenska avtal ska gälla i Sverige. Kan jag säga det klarare och tydligare? Svenska avtal ska gälla i Sverige, inte Berlusconis. Om jag säger det till mina kolleger vid ministerrådsbordet i Bryssel, räcker det för att den svenska synen ska bli beslut? Det vet vi inte nu. Förhandlingarna kommer kanske att börja om ett halvår och äga rum under ett, två eller tre års tid. Ska jag stå här och binda upp mig för att välja en viss angreppsmetod som kanske gör att vi helt faller ur spelet och blir marginaliserade? Jag kan mycket väl tänka mig att det visar sig vara den effektivaste vägen, att angripa själva startpunkten. Då ska vi göra det. Men tiden att göra den bedömningen kommer senare. Det viktiga för mig i dag är att slå fast att svenska avtal ska gälla i Sverige. Det är det som ska vara vägledande för vårt sätt att arbeta med detta. Vi kommer inte att acceptera ett direktiv som innebär att kollektivavtalens ställning riskerar att påverkas negativt. Den som inte förstår vad jag säger nu måste vara antingen illvillig eller någonting annat som jag inte vill precisera till protokollet.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.