Europarådets kampanj mot mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer

Interpellation 2006/07:306 av Hägg, Carina (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2007-02-08
Fördröjd: Ärendet var fördröjt
Anmäld: 2007-02-13
Svar fördröjt anmält: 2007-02-16
Sista svarsdatum: 2007-02-26
Besvarad: 2007-03-13

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 8 februari

Interpellation

2006/07:306 Europarådets kampanj mot mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer

av Carina Hägg (s)

till integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp)

Mäns våld mot kvinnor är ett av de mest utbredda brotten i världen. Kvinnor hotas, trakasseras, torteras, utsätts för sexuellt våld eller dödas. Våldet drabbar kvinnor i alla samhällsgrupper, våldet är inte knutet till etisk eller religiös tillhörighet. Varken hög inkomst eller hög ålder ger kvinnor ett skydd. Vi har många exempel på hur samhället misslyckats att skydda kvinnor. Många barn växer upp i otrygghet och blir brottsoffer när den förälder som ska stå för trygghet i stället utövar våld.

Gravida och handikappade kvinnor är särskilt utsatta. Den kvinna som flyr från ett förhållande kan i många fall inte erbjudas skyddat boende. Utlandsfödda kvinnor och flickor riskerar att sändas tillbaka till könsstympning, svenska kvinnor tvingas utomlands för att få skydd. Kvinnor blir därmed flyktingar på grund av sin könstillhörighet

Vid Europarådets toppmöte i Warszawa 2005 antogs en politisk deklaration – Warszawadeklarationen – med riktlinjer för organisationens verksamhet de närmaste åren. Målet om att uppnå verklig jämställdhet lyftes fram. Åtgärder för att bekämpa våld mot kvinnor blev ett prioriterat område och insatserna för att stärka barns rättigheter fick gehör under toppmötet. Kampanjen för att stävja kvinnovåld, våld i nära relationer och mäns våld mot kvinnor hade påbörjats. Inför toppmötet fick den svenska parlamentariska delegationen gehör för sina prioriteringar i dialog med företrädare för regeringen.

Den internationella kvinnodagen den 8 mars kommer det att anordnas aktiviteter och arrangemang med anknytning till Europarådets kampanj mot mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer. I juni anordnas ett koordineringsmöte i Strasbourg för parlamentariker. Mötet blir inte minst en temperaturmätare på regeringarnas aktiviteter.

Goda exempel kommer att sammanställas och redovisas efter kampanjtidens slut i mars 2008. Konkreta resultat blir viktiga delar av utvärderingen. Ett mål är att ta fram handlingsplaner. Jag välkomnar att regeringen delar synen på behovet av en handlingsplan. Vi har kommit långt med lagstiftning, ändå uppges att allt fler kvinnor drabbas av våldet. Att förändra attityder och beteende har visat sig allt viktigare.

För att få till stånd förändringar är det angeläget att också fler män aktivt engagerar sig i dessa frågor. Män och kvinnor har ett gemensamt ansvar. Vi behöver bland annat stimulera till diskussioner på arbetsplatserna.

Tvång och sexuellt våld tas också upp i kampanjen. Arbetet att utrota människohandel måste intensifieras. Konventionen mot människohandel har endast ratificerats av tre länder, nämligen Moldavien, Österrike och Rumänien. Därmed har den konvention som skulle vara ett verktyg mot människohandel och för kvinnors trygghet inte kunnat träda i kraft. Sverige bör utan dröjsmål ratificera konventionen. Likaså bör regeringen driva på för att fler länder men även EU utan dröjsmål ska underteckna och ratificera konventionen.

Varje stat har ansvar för att respektera och skydda sina invånare, förebygga och utreda brott samt straffa förövaren. Vidare har staten ett ansvar för att våldsutsatta kvinnor erbjuds ett fullgott skydd. Regering såväl som riksdag har ansvar för att detta åtagande fullföljs. Sveriges riksdag har ställt sig bakom kampanjen. Talman Per Westerbergs stöd har uppmärksammats både här hemma och utomlands.

Det finns en enighet i riksdagen om kampanjen. Det pågår ett arbete med att föra in dessa frågor i utskottens arbete under året.

Sverige kommer att ta över stafettpinnen som ordförande i Europarådet 2008. Vårt ordförandeskap får därigenom ett extra ansvar att föra vidare resultaten från kampanjen in i det fortsatta arbetet. Vi kan också i dialog mellan regeringen och den parlamentariska nivån överväga nya initiativ utifrån den vunna erfarenheten.

Jag vill fråga statsrådet:

När kommer statsrådet att presentera den aviserade handlingsplanen mot mäns våld och därtill relaterade frågor?

På vilket sätt kommer statsrådet att se till att riksdagen och den svenska delegationen i Europarådet involveras i arbetet med att ta fram handlingsplanen?

Kommer statsrådet att verka för att handlingsplanen omfattar de delar som Europarådet pekar på?

På vilket sätt kommer statsrådet att se till att regeringen bidrar till Europarådets kampanj, till exempel i form av bidrag med goda exempel?

Vilka ekonomiska medel kommer statsrådet att arbeta för att regeringen avsätter för kampanjen och vilka kommer att få ta del av de ekonomiska medel som avsätts?

På vilket sätt kommer statsrådet att verka för att regeringen samverkar inom Norden och med Baltikum kring kampanjen?

När kommer Sverige att ratificera konventionen mot människohandel och hur kommer statsrådet att driva på för att även EU och andra länder ska ratificera konventionen mot människohandel?

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2006/07:306

Webb-tv: Europarådets kampanj mot mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer

Dokument från debatten

Riksdagens protokoll 2006/07:73 Tisdagen den 13 marsProtokoll 2006/07:73 13 § Svar på interpellation 2006/07:306 om Europarådets kampanj mot mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer

Protokoll från debatten

Nyamko Sabuni (Fp)

Anf. 118 Nyamko Sabuni (Fp)

Herr talman! Jag tycker att det är trevligt att talman Per Westerberg har möjlighet att leda förhandlingarna här i kväll, för den här kampanjen och det här arbetet har stöd hos talmannen. Därför känns det bra att vi debatterar under din ledning, Per Westerberg. Egentligen var meningen att vi skulle vara flera ledamöter från delegationen och från flera partier som deltog i debatten, bland annat från Nyamko Sabunis eget parti, men eftersom det blev lite senare än det var tänkt får jag ensam representera delegationen här. Jag välkomnar att statsrådet Nyamko Sabuni säger att hon tycker att dessa frågor är viktiga, att hon understryker handlingsplanen och ger en tidtabell för när den ska komma. Det är viktigt att vi får dessa klarläggande besked. Men när jag hör svaret känner jag att det finns bekymmer. Låt mig först säga att det har varit en ganska lång resa att få denna kampanj till stånd. I Europarådet identifierade vi att det fanns ett problem. Vi drev fram det, så att det togs upp vid toppmötet i Warszawa för två år sedan. Vi hade ett arbetsmöte i Stockholm, en uppstart i Madrid, och nu rullar kampanjen på. Nästa hållpunkt är ett halvtidsmöte i juni. Då vill jag gärna ha med mig svar från regeringen som jag kan framföra vid det tillfället: Hur långt har vi kommit och vad planerar vi? Sedan blir det avslutning nästa år. Då får vi i Sverige ta över ordförandeklubban. Vi har alltså ett extra ansvar, både för att vi är med från början och för att vi avslutar det. Det finns mycket förväntningar på oss i och utanför Sverige när det gäller vad vi kan göra. Jag har några ytterligare frågor. Nyamko Sabuni pekar på de 400 miljoner som avsätts. Det är en ganska stor summa på det här politikområdet. På vilket sätt kan dessa medel komma kampanjen till del, hur ska man söka dem, och vilka är kriterierna? Jag tänker inte i första hand på oss i riksdagen utan på olika organisationer. För att de ska kunna föra ut de här frågorna i samhället krävs att organisationerna också har pengar. Frågorna kan inte drivas utan ekonomiska medel. På vilket sätt kan de ideella organisationerna och andra få del av medlen? Vilken person är koordinator och ansvarig för de här frågorna på departementen? Vi har pratat om handlingsplanen, och det är positivt att regeringen är så engagerad i den. Men det är ju många andra som också är engagerade. Jag vill gärna veta hur handlingsplanen ska arbetas fram. Kommer man att göra det i samverkan med riksdagen? Europarådets svenska delegation vill självfallet bidra efter mål och möjligheter med sina erfarenheter. Vi måste ha både män och kvinnor i det här arbetet. Det här är ingen kvinnofråga utan en mänsklig fråga som både män och kvinnor har ansvar för. Det är också viktigt att det inte bara blir en man - även om det är en kunnig man - som arbetar med handlingsplanen. Handlingsplanen måste tas fram brett, så att många känner att deras aspekter på dessa frågor blir tillgodosedda och att man ser dem. Kommer handlingsplanen att omfatta de punkter som Europarådet pekar på? Statsrådet Nyamko Sabuni pekar på att det ligger i linje med detta, men hon säger inte att hon står bakom eller instämmer i Europarådets arbete utan i stället att det är i linje med det. Det kan vara en distinktion. Det är viktigt att få ett tydligt svar på att Nyamko Sabuni står bakom arbetet. Ett sätt att visa detta är att ha en dialog med regeringens myndigheter och SKL. Men det är också fråga om att ge direktiv till jämställdhetshandläggarna på de olika länsstyrelserna på vilket sätt de kan arbeta med frågorna under kampanjen och vara en del av kampanjen. Jag är lite oroad. Det är upp till regeringen att organisera sitt arbete. Det ska jag inte ha några synpunkter på. Men det är lite oroande att det är färre anställda, det vill säga att en resursbrist på departementet kan komma att påverka arbetet. Vilka planer har Nyamko Sabuni för att inte hamna i situationen att man inte riktigt orkar jobba med frågorna och inte orkar göra ett avslut nästa år? Vi har några månader på oss.

Carina Hägg (S)

Anf. 119 Carina Hägg (S)

Herr talman! Min bedömning är att det inte är en kampanj som är det första vi ska prioritera. Man måste tolka ordet kampanj rätt. Vi hade en kampanj när det gäller trafficking 2002. Den var bra och framgångsrik på alla sätt, men jag fokuserar på pengar och mänskliga resurser för att få ihop handlingsplanen. Jag vill att man ska ta ett större grepp, involvera flera departement och flera olika grupper också när det gäller mäns våld mot kvinnor. Det handlar inte bara om det traditionella mäns våld mot kvinnor, som vi känner till, utan det gäller också hedersproblem och våld i samkönade relationer. Vi måste se till situationen för kvinnor med funktionshinder och den risk de lever med. Det finns kvinnor med missbruksproblem, och så vidare. Det finns olika grupper man måste ta med i ett sådant program. Det är där jag satsar resurserna. Däremot har vi visat intresse för att hålla slutkonferensen för Europarådets kampanj. Vi kan diskutera vidare hur kampanjen ska läggas upp, också gärna med delegationen. När jag säger "i linje med" menar jag att vi håller med om det som står i Europarådets föreskrifter. Det gäller förebyggande arbete och lagändringar. Vi har redan satt i gång med några sådana. Bara det att vi ålägger socialtjänsten ett större obligatoriskt ansvar att ge kvinnor stöd är en sådan sak. Det faktum att en lag träder i kraft den 1 juli som ser till att skadestånd till kvinnor som har misshandlats av sina män inte ska ingå i bodelningen när de skiljer sig från männen är också ett led i detta. Det handlar om lagändringar, skyddat boende och program för män. Ska vi komma till rätta med detta måste man också se till att de män som misshandlar kan rehabiliteras på olika sätt så att de inte misshandlar igen. Sedan var det en fråga om resurserna på departementet. För tillfället råder ingen resursbrist. Det finns ett antal människor som har varit projektanställda. Deras projekt upphör, och därför upphör också deras projektanställningar. De får gå. Många av dem är bra. Det innebär att till de nya tjänster där vi nu söker folk ser jag gärna att några av dem söker tjänsterna. Vi söker nytt folk till dessa tjänster. Det som har hänt är att de projektanställdas projekt har upphört. Det är ingen som har blivit uppsagd. Arbetet är viktigt för mig. Det är prioriterat. Jag har sagt det i medier förut, och jag säger det igen: Mäns våld mot kvinnor, inklusive hedersproblem och hedersvåld, är en akut jämställdhetsfråga. Jag kommer att sätta in så många och så stora resurser som det bara behövs. Jag ska se till att mina kolleger på övriga sakdepartement också prioriterar frågan.

Nyamko Sabuni (Fp)

Anf. 120 Nyamko Sabuni (Fp)

Herr talman! Jag välkomnar statsrådet Nyamko Sabunis ansvar för frågorna. Jag upprepar vikten av en handlingsplan. Den måste utvecklas till en handlingsplan som innefattar många olika områden. Det är ett komplext problem. Det är därför det tar tid, och det är därför det behövs många människor från olika håll i samhället som engagerar sig för att bryta trenden. Det är fortfarande en negativ trend. Det är inte fråga om att antalet anmälningar ökar eftersom flera vågar anmäla, utan expertisen säger att antalet faktiska fall ökar. Då måste vi bryta trenden. I dag finns ett våld som breder ut sig och som för tankarna till en pandemi. Orsakerna bakom detta skiljer sig åt. Men konsekvenserna är att det finns många offer. Därför är det bra att göra insatser inom socialtjänsten med en ny lagstiftning där man tydliggör kommunernas ansvar. Men jag tror att det fortfarandet inte står att man är skyldig att ge ett skyddat boende. Det står "stöd", men det är möjligt att jag har fel. Jag skulle gärna få ett klarläggande eftersom det är en viktig detalj. Jag brukar säga att det var 24 000 fall 2005. Jag vet att statsrådet själv talar om 25 000 fall året därpå. Siffrorna visar varför det behövs en kampanj. Det behövs en bra lagstiftning. Det finns mer att göra på lagstiftningsområdet, men vi har en i huvudsak bra kampanj. Det finns alltmer kunnande på området. Vi satsar på skyddat boende. Vi satsar på att utveckla de tekniska frågorna. Det går säkert att göra mer. Jag har hört att man i Storbritannien har byggt skyddade rum för vissa kvinnor. Det finns inte en lösning som fungerar för alla, men det finns rätt mycket för att även med teknikens hjälp och mänskliga resurser skydda kvinnorna. Män behöver behandling för att deras beteende ska brytas. Attityder behöver förändras. Men det behövs också ett arbete bland män. Det är nödvändigt för att bryta kurvan. Det jag säger nu är lite grann svar på frågan om kampanj. Det behövs ett attitydförändrande arbete. Det tar tid och kraft, och då måste många engageras. Därför är det viktigt att de som vill jobba med kampanjen känner ett engagemang och att de också kan söka pengar, så att Nyamko Sabuni kan känna att hon får största möjliga stöd i sitt arbete att förändra Sverige. Våldet har ingen åldersgräns. Barn blir våldsoffer. SKL:s animerade filmer med barn från tre år visar hur barn tidigt upplever sin situation. Roks har skriften Mötesplats: riskzonen - Om ungdomar och Internet . Där framgår hur de lockas in i situationer. Där finns "Kvinnor mitt i livet". Det finns kvinnor i framskjutande positioner. Vi har Maria Carlshamre, EU-parlamentariker, som har beskrivit sina personliga erfarenheter. Kommunal har som facklig organisation gått före på arbetsmarknaden och erbjudit kvalificerat stöd för sina medlemmar i samverkan med Folksam. Äldre kvinnor drabbas, men där slås inte alltid larm av omgivningen. Man tror ofta inte att äldre kvinnor drabbas. Sedan finns gruppen gravida. Det borde vara en obligatorisk fråga på mödravårdscentralen. Handikappade ska nämnas. Kommer de in på kvinnojourerna om de är handikappade, till exempel rullstolsbundna? Det finns många andra handikapp. Vi har identifierat det som benämns som hedersrelaterat förtryck, som jag vet att Nyamko Sabuni själv är engagerad i. Vi har könsstympning. Våldet och förtrycket tar sig många uttryck. Därför krävs det en kampanj. Sedan kan vi fylla kampanjer med det vi själva mest prioriterar. Ibland kan andra ord användas, till exempel samordnare, men kampanj är ett lätt ord att använda. Vi kan alla göra så mycket. Jag vill ha lite mer svar på hur pengarna ska användas samt vilka initiativ som Nyamko Sabuni vill ta nationellt, i den nordisk-baltiska kretsen och i EU-kretsen. Det är viktigt att riksdagsledamöter ingår i delegationer. Erfarenheter från det här året kan föras med till nästa års kvinnokommission i FN. Då tror jag att det återigen blir ett stöd för regeringen när flera pratar om frågorna.

Carina Hägg (S)

Anf. 121 Carina Hägg (S)

Herr talman! Jag håller med om att frågan behöver uppmärksammas på olika sätt. Vi kommer att göra det i denna kammare, i form av offentliga debatter, på debattsidorna och så vidare. Det är helt klart att det måste göras. Det handlar i mångt och mycket om attitydförändringar. Under arbetet med handlingsplanen kommer flera relevanta människor att bjudas in. Det är de drabbade, de som drabbar, de som jobbar med de drabbade på olika sätt, myndigheter och experter. Vi behöver bjuda in brett ute i samhället för att få så mycket perspektiv som möjligt på vad det är vi ska göra. Om det ska bli ett brett program måste alla vara representerade på ett eller annat sätt för att avge sina synpunkter inför det arbete vi bedriver. De pengar som ska gå till handlingsplanen kan jag inte säga något närmare om, men de åtgärder som vi kommer att satsa på är stöd och hjälp för att utveckla skyddade boenden och kunskapshöjande verksamheter inom polis och domstolsväsende - allt det som jag nämnde att vi kommer att behöva göra och ta in i denna handlingsplan. Det är det som kommer att kosta, och det är det pengarna kommer att gå till. Exakt vad varje åtgärd kommer att kosta eller ens vad varje åtgärd kommer att innehålla kan jag inte svara på i dag. Det är precis det arbete som bereds inom Regeringskansliet. Det finns väl mer att ta in i denna handlingsplan, kanske när vi har den första hearingen i maj eller juni. Då kan det finnas mer att utgå från och diskutera för att se var vi hamnar, och därmed kan vi också se en bild av vad som kommer att bli de stora kostnaderna för handlingsplanen. Det viktigaste är att det som är rätt och riktigt ska göras och att det ska bekostas. Ekonomin ska inte vara en anledning till att inte göra denna handlingsplan eller till att inte föreslå vissa åtgärder, utan det som är rätt och behövligt ska göras och ska bekostas.

Nyamko Sabuni (Fp)

Anf. 122 Nyamko Sabuni (Fp)

Herr talman! Jag vill understryka för Nyamko Sabuni att vår tanke är att det arbete som riksdagen kommer att göra ska grundas på erfarenhet och ska vara en del av handlingsplanen. Vi ska bidra med kunskap. Alla partier kanske inte kommer att landa på samma slutsatser, men så får det vara och så är det självfallet i ett parlament. Det viktiga är att var och en bidrar med det man tycker är viktigt, med de kunskaper som man samlar på sig och som man utifrån de olika utskotten har anledning att prioritera. Det är klart att handlingsplanen är i centrum för oss, och det är också en del av det som Europarådet har pekat på, vikten av att vi får en handlingsplan. Jag tror också att det är viktigt att man till exempel ger direktiv till länsstyrelsernas jämställdhetsenheter, talar med myndigheter och får i gång de här processerna ute, för frågan är inte löst. Som jag sade tidigare är lagstiftningen ganska bra, men fortfarande sker det, som Amnesty pekar på, kränkningar av mänskliga rättigheter. Människor berövas möjligheten att fullt ut leva och verka i samhället. Man begränsas demokratiskt. Jag har fått information från utsatta kvinnor som har berättat att de inte kunde gå och rösta i höstens val. Antingen fungerade inte spärrmarkeringarna, på så sätt att de helt enkelt inte fick tillgång till sina handlingar och information om sin vallokal, eller också vågade de inte ens gå och rösta. Det är en konsekvens. Det finns också andra konsekvenser. En kvinna jag träffade förra hösten hade flytt till en kvinnojour tillsammans med sina barn, och på något underligt sätt hade mannen spårat dem. Han hade inte hittat hennes boende, men på något sätt fanns han i samma kommun. Det var en tidsfråga när han skulle hitta henne. Polisen sade: Vi klarar inte att skydda henne i längden. Hon måste flyttas utomlands. Känner hon någon? Nej, det är inte så lätt om man inte har något kontaktnät utanför landet, om man inte kan språket i en väldigt svår situation där man inte har kraft och ork att ta sina barn och ge sig i väg till en okänd verklighet. Då känner jag som svensk politiker att jag skäms för att vi som land inte kan ta detta ansvar att skydda våra medborgare, utan man ska behöva vara flykting på grund av sitt kön. Det är den yttersta konsekvensen. Det är viktigt att vi tidigt identifierar ett beteende.

Carina Hägg (S)

Anf. 123 Carina Hägg (S)

Herr talman! Jag håller med dig, Carina. Det är helt oacceptabelt att vi bor i ett demokratiskt land som påstår sig följa de mänskliga rättigheterna och att det ändå finns kvinnor som ska fly från sitt land. Det är klart att det inte får förekomma. Avslutningsvis vill jag säga att det finns mycket som är akut och brådskande, och jag avser att inleda arbetet med det också under tiden som arbetet med handlingsplanen pågår. Det är till exempel en utvärdering av verksamheterna när det gäller skydd för kvinnan och de verksamheter som kvinnor placeras i för att få skydd och stöd och så vidare. Hur fungerar det? Vilka metoder fungerar bäst? Jag tror att det är viktigt att vi kan göra det ganska snabbt. Det räcker inte bara med att sammanställa vad som pågår, utan vi måste också veta hur det faktiskt fungerar. Jag ser framför mig en parallell process, där vi kan ha idéer som gäller både det akuta som vi redan kan börja genomföra och annat som samlas till slutprodukten i denna handlingsplan någon gång under hösten. Jag tror att vi är på samma sida, och jag hoppas att vi ska kunna samarbeta närmare kring denna fråga.

Intressenter

Frågeställare

Carina HäggSocialdemokraterna

Besvarad av

Nyamko Sabuni